—överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag. (1 Kor. 5:4-5)

Det finns kristna som menar att mannen som det talas om i ovan verser inte förlorade sin frälsning trots att han var inblandad i en så stor synd “som man inte ens finner bland hedningarna”. Mannen i fråga hade förmodligen inte alltid varit involverad i en sådan synd eftersom han under en tid varit med i en kristen gemenskap, men under tidens gång så valde han uppenbarligen den bredare vägen till fördärvet. (Men alla kan förstås omvända sig och återfå livet…)

När vi läser att Paulus ansåg att man borde överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, så betyder det inte att den metoden garanterat skulle komma att lyckas. Däremot så var syftet med en sådan behandling att frälsa hans själ, och man skulle komma närmare ett sådant slutmål genom att reagera på hans synd och avlägsna honom från den kristna gruppen. Att bara låtsas som det regnar och låta en medlem som utför uppenbara synder få stanna, är i princip att godkänna hans aktiviteter. Men Paulus kritiserar församlingsledarna för att inte rakryggat ha försvarat ljuset från mörkret, och Paulus egen ståndpunkt är att han omedelbart kunnat göra en sann bedömning om denne man – utan att ens ha träffat honom – eftersom en sådan uppenbar och pågående synd alltid är detsamma som en separation från Gud. Lite surdeg syrar hela degen och därför är det bäst både för församlingen och för mannen själv, att de är åtskilda för att inte göra skadan värre och för att förhoppningsvis få mannen på bättre tankar.

Paulus säger inte att vi ska undvika alla onda människor i hela världen (för då skulle vi ju själva inte kunna leva kvar i världen), men han säger att vi inte ska “umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan“. Var och en förstår nog att man måste fortsätta att umgås med familj, släkt, grannar, klasskamrater och arbetskamrater även om de inte är troende, och folk skulle inte bara anta att man deltar i deras gärningar även om man umgås med dem, eftersom vi själva inte har något val vad gäller sådana kontakter. Men när det gäller frivilliga vänner och kontakter så borde det naturliga vara att man inte känner att man har något gemensamt med människor som lever i uppenbar synd och att man heller inte vill tillbringa tid med dem då de utför sin synd. Att evangelisera bland syndare är förstås naturligt, men att exempelvis sitta tillsammans med andra på en rökig krog där det är vanligt med alkoholberusning och svordomar, borde kännas obehagligt och helt främmande för kristna. Vad ger det oss, såvida vi inte kan visa på en väg till himmelriket för dessa vilsna själar?

Paulus säger inte att man genast ska resa sig upp och gå så fort man upplever att en församlingsmedlem syndat (om man upplever att det är en synd så kan man välja att ta upp saken med sin broder/syster) men han ger exempel på synder som är så uppenbara både för närstående och utomstånde, att man borde upphöra med närmare kontakter för att inte låta surdegen få effekt även på andra. De synder som Paulus listar är ofta lätta att upptäckas både av troende och icke-troende eftersom synden är alltför uppenbar. Umgås vi med sådana syndare i deras syndiga miljöer så kan förstås utomstående anta att vi godkänner en sådan livsstil och att vi förmodligen är precis likadana själva. Vi har ett ansvar för hur vi lever, och svagare människor kan komma på fall. Men framför allt borde vi skruva på oss i stolarna om vi umgicks med sådana personer eftersom en miljö som infiltrerats av synd borde upptäckas av den helige Ande som bor i oss. Det bör dock inte handla om att föraktfullt se ner på folk som om vi ansåg att de är sämre människor än oss själva, utan vi borde känna medlidande och med en innerlig önskan om att få dessa människor att inse sina världsliga vanor och i stället söka sig till den ende Guden som kan förlåta synder.

Om en person lever i uppenbara synder och vägrar att omvända sig så är han ond, och om det handlar om en broder/syster (församlingsmedlem) så menar Paulus att vi borde driva en sådan person ifrån oss. Han säger inte att vi aldrig mer får hälsa på personen, eller aldrig mer prata med en sådan person (det är alltid bra att prata med personer i hopp om att de ska omvända sig), men det handlar om att personen inte kan var kvar i samma vänskapskrets – för allas bästa.

1 Kor.5:1 Det talas om att det förekommer otukt bland er, sådan otukt som man inte ens finner bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru. 2 Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets. 3 Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, 4 i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt förts samman, 5 för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag.6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? 7 Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade.Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. 8 Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg. 9 I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. 10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. 11 Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. 12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Samma grekiska ord som är översatt med ond (ponēros, Strong’s 4190) i v.13 återfinns även i Matt.13:49-50, och i det fallet är det inte roligt att tillhöra de som är onda:

Matt.13:49 Så skall det vara vid tids- ålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de ONDA från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.

Samma ord som översatts med otukt (porneia, Strong’s 4202) i v. 1 återfinns även i Gal. 5:19-21, och där ser vi att de som är inblandade i en sådan synd inte skall ärva Guds rike. Det är ingen god idé att dela församling (där man är andliga bröder och systrar) med människor som inte är på väg till himlen.

Gal.5:19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Det ser ut som det är samme man som det talas om i Paulus nästföljande brev till korinthierna (läs 2 Kor. 2), och det innebär i så fall att det var en bra metod att avlägsna den syndaren ifrån resten av församlingen – för det verkar ha inneburit att mannen ifråga kommit till insikt om sin stora synd och kanske förstått att övriga församlingsmedlemmar inte haft något annat val än att avlägsna surdegen (honom själv) från resten av degen. Paulus menar att det också är viktigt att förlåta en syndare och visa honom kärlek, men det är inte kärleksfullt gentemot någon att återta en oomvänd syndare till en kristen gemenskap.  Däremot en syndare som omvänt sig.

2 Kor.2:1Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er bedrövade IGEN. 2 Om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte just den som jag har bedrövat? 3 Jag skrev som jag gjorde för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. Jag är nämligen övertygad om att min glädje är allas er glädje. —5 Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån – för att inte säga för mycket.6 Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. 7 Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg. 8 Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. 9 När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, 11 för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

Däremot är nedan verser goda att ha i åtanke när det handlar om att rädda människor från syndens grepp:

Jak.5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.