Överlämna den mannen åt SATAN till KÖTTETS FÖRDÄRV? – 1 Kor. 5:5

ros (1)överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag. (1 Kor. 5:4-5)

Det finns kristna som menar att mannen som det talas om i ovan verser inte förlorade sin frälsning trots att han var inblandad i en så stor synd ”som man inte ens finner bland hedningarna”. Mannen i fråga hade förmodligen inte alltid varit involverad i en sådan synd eftersom han under en tid varit med i en kristen gemenskap, men under tidens gång så valde han uppenbarligen den bredare vägen till fördärvet. (Men alla kan förstås omvända sig och återfå livet…)

När vi läser att Paulus ansåg att man borde överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, så betyder det inte att den metoden garanterat skulle komma att lyckas. Däremot så var syftet med en sådan behandling att frälsa hans själ, och man skulle komma närmare ett sådant slutmål genom att reagera på hans synd och avlägsna honom från den kristna gruppen. Att bara låtsas som det regnar och låta en medlem som utför uppenbara synder få stanna, är i princip att godkänna hans aktiviteter. Men Paulus kritiserar församlingsledarna för att inte rakryggat ha försvarat ljuset från mörkret, och Paulus egen ståndpunkt är att han omedelbart kunnat göra en sann bedömning om denne man – utan att ens ha träffat honom – eftersom en sådan uppenbar och pågående synd alltid är detsamma som en separation från Gud. Lite surdeg syrar hela degen och därför är det bäst både för församlingen och för mannen själv, att de är åtskilda för att inte göra skadan värre och för att förhoppningsvis få mannen på bättre tankar.

Paulus säger inte att vi ska undvika alla onda människor i hela världen (för då skulle vi ju själva inte kunna leva kvar i världen), men han säger att vi inte ska ”umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan”. Var och en förstår nog att man måste fortsätta att umgås med familj, släkt, grannar, klasskamrater och arbetskamrater även om de inte är troende, och folk skulle inte bara anta att man deltar i deras gärningar även om man umgås med dem, eftersom vi själva inte har något val vad gäller sådana kontakter. Men när det gäller frivilliga vänner och kontakter så borde det naturliga vara att man inte känner att man har något gemensamt med människor som lever i uppenbar synd och att man heller inte vill tillbringa tid med dem då de utför sin synd. Att evangelisera bland syndare är förstås naturligt, men att exempelvis sitta tillsammans med andra på en rökig krog där det är vanligt med alkoholberusning och svordomar, borde kännas obehagligt och helt främmande för kristna. Vad ger det oss, såvida vi inte kan visa på en väg till himmelriket för dessa vilsna själar?

Paulus säger inte att man genast ska resa sig upp och gå så fort man upplever att en församlingsmedlem syndat (om man upplever att det är en synd så kan man välja att ta upp saken med sin broder/syster) men han ger exempel på synder som är så uppenbara både för närstående och utomstånde, att man borde upphöra med närmare kontakter för att inte låta surdegen få effekt även på andra. De synder som Paulus listar är ofta lätta att upptäckas både av troende och icke-troende eftersom synden är alltför uppenbar. Umgås vi med sådana syndare i deras syndiga miljöer så kan förstås utomstående anta att vi godkänner en sådan livsstil och att vi förmodligen är precis likadana själva. Vi har ett ansvar för hur vi lever, och svagare människor kan komma på fall. Men framför allt borde vi skruva på oss i stolarna om vi umgicks med sådana personer eftersom en miljö som infiltrerats av synd borde upptäckas av den helige Ande som bor i oss. Det bör dock inte handla om att föraktfullt se ner på folk som om vi ansåg att de är sämre människor än oss själva, utan vi borde känna medlidande och med en innerlig önskan om att få dessa människor att inse sina världsliga vanor och i stället söka sig till den ende Guden som kan förlåta synder.

Om en person lever i uppenbara synder och vägrar att omvända sig så är han ond, och om det handlar om en broder/syster (församlingsmedlem) så menar Paulus att vi borde driva en sådan person ifrån oss. Han säger inte att vi aldrig mer får hälsa på personen, eller aldrig mer prata med en sådan person (det är alltid bra att prata med personer i hopp om att de ska omvända sig), men det handlar om att personen inte kan var kvar i samma vänskapskrets – för allas bästa.

1 Kor.5:1 Det talas om att det förekommer otukt bland er, sådan otukt som man inte ens finner bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru2 Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets3 Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, 4 i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt förts samman, för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag.6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade.Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. 8 Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade degI mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. 10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. 11 Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. 12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Samma grekiska ord som är översatt med ond (ponēros, Strong’s 4190) i v.13 återfinns även i Matt.13:49-50, och i det fallet är det inte roligt att tillhöra de som är onda:

Matt.13:49 Så skall det vara vid tids- ålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de ONDA från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.

Samma ord som översatts med otukt (porneia, Strong’s 4202) i v. 1 återfinns även i Gal. 5:19-21, och där ser vi att de som är inblandade i en sådan synd inte skall ärva Guds rike. Det är ingen god idé att dela församling (där man är andliga bröder och systrar) med människor som inte är på väg till himlen.

Gal.5:19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Det ser ut som det är samme man som det talas om i Paulus nästföljande brev till korinthierna (läs 2 Kor. 2), och det innebär i så fall att det var en bra metod att avlägsna den syndaren ifrån resten av församlingen – för det verkar ha inneburit att mannen ifråga kommit till insikt om sin stora synd och kanske förstått att övriga församlingsmedlemmar inte haft något annat val än att avlägsna surdegen (honom själv) från resten av degen. Paulus menar att det också är viktigt att förlåta en syndare och visa honom kärlek, men det är inte kärleksfullt gentemot någon att återta en oomvänd syndare till en kristen gemenskap.  Däremot en syndare som omvänt sig.

2 Kor.2:1Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er bedrövade IGEN. 2 Om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte just den som jag har bedrövat? 3 Jag skrev som jag gjorde för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. Jag är nämligen övertygad om att min glädje är allas er glädje. —Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån – för att inte säga för mycket.Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorgDärför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, 11 för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

Däremot är nedan verser goda att ha i åtanke när det handlar om att rädda människor från syndens grepp:

Jak.5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

6 thoughts on “Överlämna den mannen åt SATAN till KÖTTETS FÖRDÄRV? – 1 Kor. 5:5

  1. ”…men att exempelvis sitta tillsammans med andra på krogen borde kännas helt främmande för kristna.”

    Nu råkade jag fastna just där. Du skriver mycket bra och intressanta saker, men att sätta sig över vad som borde kännas naturligt för någon annan framstår som väldigt dömande. Och det står ingenstans i Bibeln att vi ska döma andra. Tvärt om. Vad någon pratar med en annan person om på krogen (eller någon annan stans) vet vi inget om såvida vi inte själva är där.

    Jag har mött en hel del hyckleri i kyrkan och tycker att det är värre. Min tror går med mig dit jag går, och jag ser ingen anledning att döma mig på grund av var jag befinner mig.

    Rom 2:1-2
    ”(1)Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. (2)Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så.”

    Bara en tanke.

    Gilla

    • Hej Nilla!

      Tack för din kommentar.

      <<Nu råkade jag fastna just där. Du skriver mycket bra och intressanta saker, men att sätta sig över vad som borde kännas naturligt för någon annan framstår som väldigt dömande. Och det står ingenstans i Bibeln att vi ska döma andra. Tvärt om.

      Det står i Bibeln att vi kan döma och ibland även gör mycket rätt i att döma :

      Johannes 7:24 Döm inte efter skenet, utan fäll en RÄTT dom!

      Ordspråksboken 31:9 Öppna din mun och döm rättfärdigt, skaffa den betryckte och fattige rätt.

      Men då är det alltså viktigt att vi dömer RÄTTFÄRDIGT, och bara för att vi kan döma så betyder det förstås inte att det är listigt att döma folk till höger och vänster. Man måste inte säga allting man tänker. Den som dömer slutgiltigt är ju Gud och han kan se till hela hjärtat. Men om man älskar sin syster eller broder som är involverad i synd, så är det svårt att få personen på den rätta vägen om man inte först påtalar vad hans hennes synd är.

      <<Vad någon pratar med en annan person om på krogen (eller någon annan stans) vet vi inget om såvida vi inte själva är där.

      Det har jag heller inte sagt men jag säger att det borde kännas helt främmande för en kristen sitta bland drinkare på krogen såvida man inte är där i syfte att tala om Jesus. Bibeln säger att drinkare inte ska ärva Guds rike, och därför borde det kännas mer naturligt för en kristen att känna medlidande för personer som dricker sig berusade och att ha en känsla att man är på helt fel plats.

      <<Jag har mött en hel del hyckleri i kyrkan och tycker att det är värre.

      Fast om man i kyrkan predikar från Bibeln att drinkare inte ska ärva Guds rike, och att vi ska tänka på våra svaga medmänniskor när vi lever våra liv, att Paulus säger att vi inte ska umgås med systrar/bröder som lever i uppenbar synd, och ändå går ut och tillbringar vår lediga tid med drinkare på krogen, då skulle åtminstone jag känna mig som en stor hycklare.

      Rom 2:1-2
      ”(1)Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. (2)Vi vet att Guds dom med rätta drabbar dem som handlar så.”

      Notera att problemet ovan är att man handlar på samma sätt som den man dömer. Det vore hyckleri. Vi borde leva som vi lär. Versen efter säger "3 Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt?"

      GVD!

      Gilla

      • Hej Nilla

        Som jag skrev så är det inte alltid rätt att döma andra trots att vi kan döma rättfärdigt (för att synderna är så uppenbara) utan vi måste resonera oss fram om det är lämpligt eller ej. Paulus ger tips om hur vi kan gå tillväga om det handlar om en syster/bror som begått överträdelser, och som vi gärna vill få tillbaka till livet:

        Galaterbrevet 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

        Matteus 18:15 Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars ENSKILT, MELLAN FYRA ÖGON. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.[c] 17 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.

        GVD!

        Gilla

      • Tack. Då förstår jag lite bättre hur du tänker. Jag tänker ofta utifrån detta:
        ROM 12:1-4

        ”Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud – er andliga gudstjänst. Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. Ty i kraft av den nåd som jag har fått säger jag till var och en bland er: ha inte högre tankar om er själva än ni bör ha utan tänk förståndigt, efter det mått av tro som Gud har tilldelat var och en. Ty liksom vi i”en”kropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift…”

        Tänker du att det inte hör ihop, utan är två olika saker?

        Gilla

      • Jättefina verser! Ja vi ska verkligen frambära våra kroppar som heligt offer som behagar Gud, inte anpassa oss efter denna världen, etc. Det är viktigt att tänka på alla lemmar i Kristi kropp och att vara måna om varandra.

        GVD

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s