Ibland för vi höra att Bibelns analogi om krukmakaren och leran handlar om att det är krukmakaren ensam som bestämmer hur lerkärlet ska bli, men vi kan ändå se att LERAN har mycket att säga om saken. Om vi väljer att bete oss på ett bra sätt så kan vi bli gjorda till bättre kärl så det hänger alltså på oss. Om det hade varit upp till Gud att bestämma så hade förstås ALLA kärl varit perfekta, och det hade inte funnits några brister någonstans. Bara det faktum att en del kärl misslyckats visar att människan har en fri vilja och ibland väljer att gå sin egen väg. Om krukmakaren gör upprepade försök att få leran att samarbeta och leran inte är samarbetsvillig så kan leran till slut hamna där det hör hemma – på avkastningsplatsen. Om det är Gud som bestämmer hur vi ska bli så vore det HANS fel om vi blev tjuvar och banditer.  Vi skulle vara oskyldiga offer i händerna på krukmakaren eftersom vi inte bett om att få bli dåliga människor. Självfallet är detta inte den bild som Bibeln ger oss eftersom vi förväntas att lyda Guds bud som INTE är för svåra för oss att hålla, och vi anses som ansvariga för varje lag som vi bryter. 2 Tim. 2:21 visar att människan förväntas att rena sig själv från ohederliga kärl, och om hon gör detta blir hon ett kärl till heder:

2 Tim. 2:²⁰ Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. ²¹ Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete. ²² Fly bort från ungdomens onda begär och sträva efter rättfärdighet, tro, kärlek och frid tillsammans med dem som åkallar Herren av rent hjärta. ²³ Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider,²⁴ och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida.²⁵ Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen ²⁶ och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

Så vi ombeds att 1) rena oss själva, 2) fly bort från ungdomens onda begär, 3) sträva efter (follow KJV) rättfärdighet, tro, kärlek och frid, etc, 4) avvisa dumma och meningslösa dispyter, 5) ödjmukt tillrättavisa motståndare, 6) vilket leder till att VI kan slippa loss ur djävulens snara.  Detta är mycket för oss att GÖRA. (Detta fansfulla ord “göra”.)

Läs även Jeremia 18 om ett lerkärl som misslyckades i krukmakarens händer. Ville krukmakaren att kärlet skulle misslyckas? Självklart inte. En krukmakaren hoppas alltid att leret ska vara “samarbetsvilligt” och bli som planerat. Om leret trots flera försök inte går att göra till någonting brukbart så är det enda rätta stället för det på avkastningsplatsen. Alla värdelösa lerkärl har orsakat sin egen förstörelse och att de hamnar på sin rätta plats (skroten), precis som en mördares rätta ställe är i fängelset (eller elektriska stolen). Detta betyder inte att vi vill att lerkärl ska misslyckas eller att folk ska bli mördare. Läs gärna de många “om” i texten nedan. Gud reagerar beroende på vårt agerande.

Jeremia 18:1 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade: ² “Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord.” ³ Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. ⁴ Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.⁵ Och Herrens ord kom till mig. Han sade: ⁶ “Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger Herren. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand. ⁷ Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. ⁸ Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det. ⁹ En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det. ¹⁰ Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.¹¹ Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. ¹² Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.”

Nedan finns mer informatioon om leret och krukmakaren, och vi kan läsa att människor låter sitt hjärta vara långt infrån Gud. Ett mycket dåligt val. Vi måste ta konsekvenserna för vårt agerande.

 Jesaja 29:13 Herren har sagt:  Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar  men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, är fruktan för mig bara ett inlärt människobud.¹⁴ Se, därför skall jag ännu en gång  göra underbara ting med detta folk, ja, underbara och förunderliga.  De visas vishet skall förgå, de förståndigas förstånd skall förmörkas.¹⁵ Ve dem som går ner i djupen för att dölja sina rådslag för Herren, som bedriver sina verk i mörkret och säger: “Vem ser oss, och vem känner oss?”¹⁶ Hur dåraktiga är ni inte! Skall leret anses lika med krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: “Han har inte gjort mig”? Eller skall det formade säga om honom som har format det: “Han förstår ingenting”?

Den retoriska frågan från profeten är inte om vi kan tala tillbaka till krukmakaren utan om vi borde. Visst måste vi alla erkänna att människor HAR talat tillbaka till Gud ett flertal gånger i vår historia? Både änglar och människor har till och med gjort uppror mot Gud vid flera tillfällen , så vi KAN onekligen tala tillbaka. Poängen är att vi inte BORDE och att vi måste stå för konsekvenserna för att vi inte anpassar oss till Guds vilja. Romarbrevet 9 handlar om Guds rätt att utföra sin egen frälsningsplan på det sättet som han önskar, vilket betyder att även hedningarna kan bli frälsta genom TRO (villkoret) och inte genom att lyda den judiska ceremoniella lagen. Gud har därför sin fulla rätt att neka frälsning till de som inte har tro och/eller som visar dålig frukt, medan han välkomnar de som har tro och visar god frukt. Vi skulle inte läsa fraser som “med stort tålamod hade haft fördrag”  i texten om det inte fanns synergism med i bilden.  

Rom. 9:¹⁹ Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? ²⁰ Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?²¹ Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? ²² Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? ²³ Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? ²⁴ Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken. ²⁵ Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade.