Etikettarkiv | babel

BABELS TORN och språkförbistringen enligt Bibeln och andra källor

tower-of-babelBabels torn och språkförbistringen

Enligt Bibeln så talade människorna på jorden ett enda språk även efter att Noa och hans familj överlevt floden och börjat leva ett nytt liv i Araratområdet, och senare i Sinars land. Den främsta tanken bland människorna verkar ha varit att göra sig så pass berömda med sin stad och enorma torn att eventuella framtida fiender inte skulle göra sig besväret att försöka inta staden och kämpa emot invånarna. Utan denna stad och torn så skulle människorna snarare successivt börja spridas över jorden, var och i sina små samhällen/nationer, och detta ville alltså ”Babelmänniskorna” undvika. De verkar ha föredragit ett enda globalistiskt samhälle med en enda härskare, där alla människor förmås vara ”politiskt korrekta” och alltid vandra i grupp åt samma håll. Detta är en historia som bekräftas även i utombibliska källor. Gud hade det rakt motsatta önskemålet eftersom han ville att människorna skulle sprida sig över jorden och bosätta sig i separata nationer efter sina språkgrupper. Här nedan är Bibelns detaljer:

1 Mos. 11:1 Hela jorden hade ett enda språk och samma ord. 2 Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Sinars land och bosatte sig där. 3 De sade till varandra: ”Kom, så slår vi tegel och bränner det!” Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck. 4 Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.”5 Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde. 6 Herren sade: ”Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för. 7 Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.” 8 Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de måste upphöra att bygga på staden. 9 Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.

Den redliges bok (The book of Jasher)

Den redliges bok är omnämnd vid ett par tillfällen i Bibeln (samt referensen i 2 Tim. 3:8), och de äldre kyrkofäderna värdesatte den högt. Det handlar alltså om en mycket trovärdig bok som bekräftar Bibelns berättelser, ibland med ännu fler detaljer. Här får vi veta att det ursprungliga initativet till att bygga staden och tornet inte verkar ha kommit direkt från huvudpersonen Nimrod, utan från Terah (Abrahams pappa) och andra mäktiga män i staben kring Nimrod. Nimrod tyckte deras förslag var bra, och de började prospektera och bygga på staden för Nimrods palats och torn. Människorna insåg vilken mäktig person Nimrod var, och de anslöt sig till honom – om de inte helt enkelt blev besegrade av Nimrod och hans mannar.

Nimrod verkar ha varit en rättrogen man åtminstone som tjugoåring och dessförinnan, men när åren gick så hade han hunnit uppnå en nivå där han levde i total upproriskhet mot Gud och allt som Gud står för. Nimrod lärde ut avguderi och allehanda ondska till människorna som han härskade över. Trots att Nimrod bokstavligen var världens grymmaste man, så var hans son Mardon ännu värre än sin fader, och man skulle kunna tänka sig att ”mord” och ”mördare” (förekommer i flera språk) kanske härrör sig till hans namn. Enligt wikipedia så härstammar ”murder” från det indoeuropeiska ordet mrtró som betyder ”att dö”, och det äldre engelska ordet mordre kommer från det anglosaxiska morðor (murdre på äldre franska).

Nimrod var alltså härskare över alla människor på hela jorden, som ju levde på samma ställe. Man skulle kunna fråga sig vilka fienderna i så fall var som de var rädda för om alla människor redan böjt sig under Nimrod, men initativtagarna kanske tänkte på hur framtiden skulle kunna bli utan denna enorma stad, torn, murar och den påtvingade ”gemenskap” som människor skulle födas in i. Utan staden så skulle människor successivt börja sprida ut sig över jorden, och det skulle kunna uppkomma fiender som vägrar att böja sig under eliten i Babel för att i stället kämpa emot den. Det kan också ha varit så att det fortfarande fanns en del fiender innan staden byggdes, och att dessa sedan anslöt sig till projektet under Nimrods styre.

Enligt Jasher så bodde 600.000 män (förutom kvinnor och barn) i området när de hittat den bästa platsen för staden, vilket var i en dal ca två dagsresor (per fot) öster om Shinar. Hela arbetet grundade sig på motstånd till Gud. De tänkte i sina hjärtan att de kanske skulle lyckas kriga mot honom och nå ända upp till himlen där han ju har sin tron på himlavalvet. En tredjedel av människorna tänkte att de skulle kunna lyckas nå himlen och slåss mot Gud, en tredjedel tänkte att de skulle kunna placera sina egna gudar i himlen för att tjäna dem, och en tredjedel ville nå himlen för att döda Gud med pilar och spjut. Allt detta är förstås lättare att ta till sig om man också tror på Bibelns berättelse om ett fysiskt himlavalv (som en tältduk över jorden) där det finns stjärnor, sol och måne.

När sedan tornet började ta form och nådde flera kilometer upp mot himlen, så borde det också ha blivit svårare att andas och att röra sig på sådana höga höjder med lägre lufttryck och reducerad förmåga att ta upp syre i lungorna. Muskelkapaciteten blir då  lägre och man måste andas snabbare och djupare för att få luft. Efter ett antal år så tog det till slut ett helt år att få upp material ända upp till toppen. Visserligen så fanns varje dag arbetare som startade sin vandring upp till toppen, men dessa vandringar blev allt längre. Byggmaterial blev alltmer värdefullt och om därför en tegelsten föll och gick sönder så grät byggaren över katastrofen, men om däremot en människa avled så tänkte ingen byggare på honom.

Gen. 11.jpegNär de började komma nära himlen så sköt en del människor pilar uppåt för att försöka döda både Gud och hans änglar. När pilarna dalade ner igen så fanns blod på dem. Det var Gud som orsakat detta för att förvilla dem, och det fick dem att tro att de lyckats döda invånarna i himlen. Det var vid denna tidpunkt som Gud till slut valde att ihop med 70 änglar gå ner till människorna för att förbistra deras språk och därmed förhindra fortsatt arbete. Det låter nästan som Gud ansåg att de skulle kunna nå vissa framgångar vad gäller motivet för tornet (att nå himlavalvet), eftersom han sa Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för” (1 Mos. 11:6).

Rimligtvis fanns det rastplatser och tillgång till föda för människor och djur utmed  gångarna på väg upp till tornet. (Konfirmerat av historikern Verstegan som hänvisar till Isidore och en rad onämnda författare.

Språkförbistringen gjorde samarbete helt omöjligt bland människorna, och arbetare kunde t o m bli dödade om de bar upp fel material till byggare som rasande kastade materialet över dem. Gud straffade sedan människorna beroende på överträdelserna. En tredjedel blev såsom apor och elefanter, en tredjedel dog genom att arbetare dödade sina kamrater kanske pga ilska, och resten (en tredjedel) började alltså sprida sig successivt över jorden. Byggandet av torn och stad upphörde helt. En tredjedel av tornet sjönk till slut ner i jorden under sin tyngd, en tredjedel brändes upp pga eld från himlen (blixtnedslag?), och en tredjedel fanns kvar under tiden för Jashers bok, fast i utspridd form. Det tog tre dagar att vandra runt hela den stenhögen.  

Jasher 7:41 And he placed Terah the son of Nahor the prince of his host, and he dignified him and elevated him above all his princes.42 And whilst he was reigning according to his heart’s desire, after having conquered all his enemies around, he advised with his counselors to build a city for his palace, and they did so.43 And they found a large valley opposite to the east, and they built him a large and extensive city, and Nimrod called the name of the city that he built Shinar, for the Lord had vehemently shaken his enemies and destroyed them.44 And Nimrod dwelt in Shinar, and he reigned securely, and he fought with his enemies and he subdued them, and he prospered in all his battles, and his kingdom became very great.45 And all nations and tongues heard of his fame, and they gathered themselves to him, and they bowed down to the earth, and they brought him offerings, and he became their lord and king, and they all dwelt with him in the city at Shinar, and Nimrod reigned in the earth over all the sons of Noah, and they were all under his power and counsel.46 And all the earth was of one tongue and words of union, but Nimrod did not go in the ways of the Lord, and he was more wicked than all the men that were before him, from the days of the flood until those days.47 And he made gods of wood and stone, and he bowed down to them, and he rebelled against the Lord, and taught all his subjects and the people of the earth his wicked ways; and Mardon his son was more wicked than his father.  —

Jasher 9:20 And king Nimrod reigned securely, and all the earth was under his control, and all the earth was of one tongue and words of union.21 And all the princes of Nimrod and his great men took counsel together; Phut, Mitzraim, Cush and Canaan with their families, and they said to each other, Come let us build ourselves a city and in it a strong tower, and its top reaching heaven, and we will make ourselves famed, so that we may reign upon the whole world, in order that the evil of our enemies may cease from us, that we may reign mightily over them, and that we may not become scattered over the earth on account of their wars.22 And they all went before the king, and they told the king these words, and the king agreed with them in this affair, and he did so.23 And all the families assembled consisting of about six hundred thousand men, and they went to seek an extensive piece of ground to build the city and the tower, and they sought in the whole earth and they found none like one valley at the east of the land of Shinar, about two days’ walk, and they journeyed there and they dwelt there.24 And they began to make bricks and burn fires to build the city and the tower that they had imagined to complete.25 And the building of the tower was unto them a transgression and a sin, and they began to build it, and whilst they were building against the Lord God of heaven, they imagined in their hearts to war against him and to ascend into heaven.26 And all these people and all the families divided themselves in three parts; the first said We will ascend into heaven and fight against him; the second said, We will ascend to heaven and place our own gods there and serve them; and the third part said, We will ascend to heaven and smite him with bows and spears; and God knew all their works and all their evil thoughts, and he saw the city and the tower which they were building.27 And when they were building they built themselves a great city and a very high and strong tower; and on account of its height the mortar and bricks did not reach the builders in their ascent to it, until those who went up had completed a full year, and after that, they reached to the builders and gave them the mortar and the bricks; thus was it done daily.28 And behold these ascended and others descended the whole day; and if a brick should fall from their hands and get broken, they would all weep over it, and if a man fell and died, none of them would look at him.29 And the Lord knew their thoughts, and it came to pass when they were building they cast the arrows toward the heavens, and all the arrows fell upon them filled with blood, and when they saw them they said to each other, Surely we have slain all those that are in heaven.30 For this was from the Lord in order to cause them to err, and in order; to destroy them from off the face of the ground.31 And they built the tower and the city, and they did this thing daily until many days and years were elapsed.32 And God said to the seventy angels who stood foremost before him, to those who were near to him, saying, Come let us descend and confuse their tongues, that one man shall not understand the language of his neighbor, and they did so unto them.33 And from that day following, they forgot each man his neighbor’s tongue, and they could not understand to speak in one tongue, and when the builder took from the hands of his neighbor lime or stone which he did not order, the builder would cast it away and throw it upon his neighbor, that he would die.34 And they did so many days, and they killed many of them in this manner.35 And the Lord smote the three divisions that were there, and he punished them according to their works and designs; those who said, We will ascend to heaven and serve our gods, became like apes and elephants; and those who said, We will smite the heaven with arrows, the Lord killed them, one man through the hand of his neighbor; and the third division of those who said, We will ascend to heaven and fight against him, the Lord scattered them throughout the earth.36 And those who were left amongst them, when they knew and understood the evil which was coming upon them, they forsook the building, and they also became scattered upon the face of the whole earth.37 And they ceased building the city and the tower; therefore he called that place Babel, for there the Lord confounded the Language of the whole earth; behold it was at the east of the land of Shinar.38 And as to the tower which the sons of men built, the earth opened its mouth and swallowed up one third part thereof, and a fire also descended from heaven and burned another third, and the other third is left to this day, and it is of that part which was aloft, and its circumference is three days’ walk.39 And many of the sons of men died in that tower, a people without number.

The book of JubileesShinar

Denna bok är inte lika detaljrik, men innehåller ändå några uppgifter. Även denna bok konfirmerar att byggarna ämnade bygga så högt att de skulle kunna nå himlen, och vi får veta att det var under den fjärde byggveckan som de startade med att bränna tegel för att ha som material. Den ”asfalt” eller ”bitumen” som beskrivs som murbruk hämtades från sjö och vattenkällor. Vi får också veta att det tog 43 år att bygga allting, tills de alltså blev stoppade av Gud. Vi får även veta omfånget av staden, om än med äldre mått. Om man söker på en modern ”aln” så får man som svar att det skulle handla om ca 2,5 km, men man skulle lika gärna kunna få allt mellan 5,9-7,6 km om man räknar på andra sätt och/eller använder andra epokers mått – eller helt andra källor. Vi kan alltså inte veta säkert hur högt tornet var.

Gud ville som sagt inte alls att folket skulle bo samlat, utan snarare att de skulle skingra sig, befolka jorden, och bo i städer och separata nationer. Enligt book of Jubilees så var det snarare en vind som orsakade att toppet av tornet rasade (det kan i och för sig ha varit en vind som omkullkastade ett försvagat och brandskadat torn), och framför uppgiften att detta skulle ha skett mellan Assur och Babylon – i Shinars land.

Jubilees 10 And in the three and thirtieth jubilee, in the first year in the second week, Peleg took to himself a wife, whose name was Lomna the daughter of Sina’ar, and she bare him a son in the fourth year of this week, and he called his name Reu; for he said: ‘Behold the children of men have become evil through the wicked purpose of building for themselves a city and a tower in the land of Shinar.’For they departed from the land of Ararat eastward to Shinar; for in his days they built the city and the tower, saying, ‘Go to, let us ascend thereby into heaven.’And they began to build, and in the fourth week they made brick with fire, and the bricks served them for stone, and the clay with which they cemented them together was asphalt which comes out of the sea, and out of the fountains of water in the land of Shinar. And they built it: forty and three years [1645-1688 A.M.] were they building it; its breadth was 203 bricks, and the height (of a brick) was the third of one; its height amounted to 5433 cubits and 2 palms, and (the extent of one wall was) thirteen stades (and of the other thirty stades). And the Lord our God said unto us: Behold, they are one people, and (this) they begin to do, and now nothing will be withholden from them. Go to, let us go down and confound their language, that they may not understand one another’s speech, and they may be dispersed into cities and nations, and one purpose will no longer abide with them till the day of judgment.’And the Lord descended, and we descended with him to see the city and the tower which the children of men had built. And he confounded their language, and they no longer understood one another’s speech, and they ceased then to build the city and the tower. For this reason the whole land of Shinar is called Babel, because the Lord did there confound all the language of the children of men, and from thence they were dispersed into their cities, each according to his language and his nation. And the Lord sent a mighty wind against the tower and overthrew it upon the earth, and behold it was between Asshur and Babylon in the land of Shinar, and they called its name ‘Overthrow’. In the fourth week in the first year [1688 A.M.] in the beginning thereof in the four and thirtieth jubilee, were they dispersed from the land of Shinar.

BabelAndra källor

3 Baruch beskriver diverse straff för människor beroende på deras övertramp, däribland initiativtagarna till Babels torn som ju samlade alla människor till att kämpa mot Gud. Inte ens under barnafödande slapp kvinnor ifrån sin uppgift att bränna tegel, utan de fick bära det nyfödda barnet i förkläde medan de fortsatte med sitt jobb. En slags borr var tänkt att användas för att bryta sig igenom himlavalvet, då de var osäkra på om valvet var av lera, mässing eller järn, men det var då som Gud avbröt deras planer.

Greek Apocalypse of Baruch, 3:5–8:

”Those who gave counsel to build the tower, for they whom thou seest drove forth multitudes of both men and women, to make bricks; among whom, a woman making bricks was not allowed to be released in the hour of child-birth, but brought forth while she was making bricks, and carried her child in her apron, and continued to make bricks. And the Lord appeared to them and confused their speech, when they had built the tower to the height of four hundred and sixty-three cubits. And they took a gimlet, and sought to pierce the heavens, saying, Let us see (whether) the heaven is made of clay, or of brass, or of iron. When God saw this He did not permit them, but smote them with blindness and confusion of speech, and rendered them as thou seest.

Även den judiska historiken Flavius Josefus nämner Babels torn, och bekräftar att det handlar om ett rebelliskt bygge på uppdrag av tyrannen Nimrod. Josefus säger att tornet var bredare än dess höjd, och mer byggt som ett berg än ett torn. Den grekiske historiken Herodotus nämner en mäktig ziggurat och ger den enorma dimensioner. Midrash nämner att toppen av tornet blev bränd, att området längst ner försvann ner i marken samt att mellanpartiet stod kvar ett tag men eroderades ner med tiden. Det går även att läsa uppgifter om tornet genom Cornelius Alexander (frag. 10), Abydenus (frags. 5 and 6) och Sibylline Oracles (iii. 117–129), Isidore, samt i Schoyen samlingen (The Tower of Babel Stele, etc. (Wikipedia)

Det är möjligt att platsen för tornet skulle kunna vara Eridu som en gång låg invid persiska viken där man hittat resterna av en gigantisk ziggurat med bitumen som murbruk (se David Rohl). Det finns gott om flodberättelser inom olika kulturer och folkgrupper runt hela världen, och även en del berättelser som handlar om byggandet av ett enormt högt torn samt språkförbistring. (Sök gärna själv på internet.) Det finns exempelvis en sumerisk berättelse som handlar om Enmerker av Uruk (Erik) som bygger en enorm ziggurat i Eridu med hjälp av byggmaterial från Aratta. Berättelsen nämner även språkförbistringen och en bön om att återfå ett enda språk för folkgrupper. Ett annat exempel är berättelsen om sydamerikanska Montezuma (Moctezuma på engelska), som innehåller en global flod, språkförbistring, närapå utrotning av djur och människor, rebelliskhet mot Gud, gemensam byggnad av ett jättehögt torn som når himlen, den Stora Anden som förstör det med åsknedslag, etc.

Lucifer ville ta Guds plats ovanför himlavalvet

Lucifer ville i sin stolthet placera sin tron ovanför Guds tron som Bibeln säger är ovanför molnen och stjärnorna, vilket innebär strax ovanför himlavalvet. Enligt 1 Mosebok så är stjärnor, sol och måne placerade i/på (inte ovanför) himlavalet, och Guds tron är alltså placerad direkt ovanför det. Jes. 40:11 förklarar vidare att när Gud sitter/vandrar/tronar på himlavalvet så ser människorna ut som gräshopper från Guds (eller människosonens) perspektiv. Det handlar alltså inte om att se ner från en gigantisk yttre svart rymd, utan från en plats just ovanför molnen. Job 22:12 nämner också att Gud ser ner på stjärnorna när han vandrar på himlavalvet.

Is. 14:12 Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son!
Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken!
13 Du sade i ditt hjärta:‘Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron. Jag skall sätta mig på mötesberget längst upp i norr.14 Jag skall stiga upp över molnens höjder, jag skall göra mig lik den Högste.’

Hes. 1:22 Över väsendenas huvuden syntes något som liknade ett himlavalv, likt underbar kristall, utspänt över deras huvuden.   —25 Och en röst hördes från himlavalvet över deras huvuden där de stod stilla med sänkta vingar.26 Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa.

Gen. 1:14 Gud sade: ”Varde på himlavalvet ljus som skiljer dagen från natten!” De skall vara tecken som utmärker särskilda tider, dagar och år, 15 och de skall vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden.” Och det skedde så. 16 Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, likaså stjärnorna. 17 Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden,

Job 22:14 Molnen bildar en slöja så att han inte ser, och på himlavalvet vandrar han.

Jesaja 66:1 Så säger Herren: Himlen är min tron och jorden min fotapall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en plats där jag kan vila?

Jes. 40:22 Han är den som tronar över jordens rund, och dess inbyggare äro såsom gräshoppor; han är den som utbreder himmelen såsom ett flor och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder. /1917

Is. 40:22 It is he that sitteth upon the CIRCLE of the earth  (KJV)

Läs på engelska om ”circle of the earth” från Jes. 40:22 här och på svenska om Joshuas långa dag/solen som stod still här.

Historien om Noas flod är inte baserad på Gilgamesh epos som källa

the ark.jpgGilgamesheposet och 1 Mosebok härrör sig från samma händelse

Händelseförloppet i 1 Mosebok med dess detaljer har stort stöd inom historia, arkeologi samt andra antika texter vilket gör berättelsen trovärdig. Vad gäller historien om Noas flod finns det många likartade berättelser bland olika kulturer vilket tyder på att de är baserade på en ursprunglig sann händelse som spridits muntligt och även skrivits ner. Berättelserna har många likheter men skiljer sig också åt i olika hög grad, vilket är naturligt när det gäller ögonvittnen och muntliga historier som återgetts över tid. Att skildringarna skiljer sig lite åt är alltså inget bevis i sig för att det inte skulle handla om en och samma händelse som inträffat för mycket länge sedan.

Vilken av berättelserna kan tänkas överensstämma bäst med den faktiska händelsen? Är det per automatik den som vi (hittills) kan identifiera som den allra äldsta?

En viktig pusselbit är förstås att försöka åldersbestämma de skriftliga redogörelserna eftersom ju äldre en version är ju närmare kan den placeras den verkliga händelsen – vilket ökar sannolikheten att texten är den mest orörda och korrekta (jämför t ex Bibeln och Koranen). MEN, detta är bara en generell sanning och stämmer inte alltid med verkligheten. När det gäller en så gammal och storartad händelse som Noas flod som inträffade för ca 4500 år sedan, så måste vi exempelvis räkna med att en mängd olika skriftliga texter hunnit förstöras eller försvunnit, och därför kan vi inte med säkerhet veta om äldst = mest oförvanskad och sann. En viktig frågeställning:

  1. Kan vi vara säkra på att den idag äldsta skriftliga berättelsen automatiskt är ohotat äldst och att inga äldre versioner någonsin kommer att grävas upp/hittas i framtiden (som kanske redogör historien på ett annat sätt)?
  2. Kan vi vara säkra på att den först nerskrivna versionen överensstämmer bäst med den verkliga händelsen, jämfört med en något senare nerskriven version inom en annan kultur? (T ex gällande en folkgrupp som förflyttat sig längre bort från händelsen och därmed skrivit ner texter senare än folk som fortsätter att bo kvar nära händelsens centrum?)
  3. Kan vi vara säkra på att människor inte valt att kasta väldigt luggslitna texter (på lertavlor eller papyrus), efter att de kopierat av dem och därmed förnyat dem?

Gilgamesheposet innehåller en mycket gammal flodhistoria liknande den vi kan se i 1 Mosebok. Få forskare tror att Gilgamesheposet är författat med 1 Mosebok som källa just eftersom Gilgamesh anses vara äldst. Men frågan är om 1 Mosebok omvänt måste haft Gilgamesh som en källa att efterlikna? Är inte det mest trovärdiga att berättelserna är baserade på en tidig händelse som sedan bevarats muntligt inom folkgrupper och skrevs ner vid olika tidpunkter?

Om 1 Mosebok skulle ha tagit sin berättelse från Gilgamesheposet så har författaren i så fall både ändrat och lagt till en lång rad detaljer som inte finns med i förlagan. Det handlar om väldigt stora avvikelser, såsom att gå från polyteism till monoteism, att tillägga att floden var världsvid, att justera det moraliska motivet för floden, att lägga till information om att vatten även kom från andra källor än ovanifrån, att till skillnad från förlagan beskriva konstruktionen på båten i detalj, att ändra måtten på båten så att den till skillnad från förlagans version blir stabil och idealisk som transport, att lägga till den exakta tiden för vistelsen ombord, att i detalj beskriva vilken månad resan startade och slutade, att ändra ordningen på de fåglar som flög ut från arken samt lägga till information om olivkvist, att lägga till beskrivningen att resenärerna handlar om fyra par som var värdiga att överleva, att beskriva släktleden från dessa par in i minsta detalj, att använda sig av specifika namn på människor, städer och länder som förekommer i mellanöstern och Europa än idag, etc. All denna nya information i 1 Mosebok tyder på att den röriga och detaljfattigare Gilgamesh ingalunda använts som källa. Om man använder en viss källa som förlaga brukar man inte i så stor omfattning frångå förlagan genom att hitta på helt egna sidohistorier och väsentligt nya detaljer.

Det viktigaste detaljen i jämförelsen är att båten i Gilgamesheposet handlar om en totalt sjöoduglig kubformad båt medan båten enligt 1 Mosebok handlar om en helt idealiskt byggd båt för sitt ändamål och som skulle kunna flyta helt stabilt trots påfrestningar. Om den här historien därför endast är baserat på livlig fantasi, så handlar det om en skribent som har en enormt stor kännedom om skeppsbyggnation, fysik, botanik, människor, historia, etc.

Bakgrunden till 1 Mosebokthe ark 3.jpg

Om man tänker sig scenariet att Bibelns beskrivningar är sanna (ett högst rimligt tankeexperiment med tanke på Bibelns många detaljer som överensstämmer med verkligheten), så utgår vi ifrån att människor talade samma språk under tiden för floden och ända fram till språkförbistringen i Babel drygt 100 år senare. Siffran är baserad på att Peleg, Ebers son, levde i den fjärde generationen efter floden, då både språkförbistring och jordförändringar anses ha skett (ordet ”arkipelag är värt ett kapitel för sig).

1 Mos. 10:25 Men åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg, ty under hans tid blev jorden uppdelad. Hans bror hette Joktan.

1 Mos. 11:1 Hela jorden hade ett enda språk och samma ord. 2 Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Sinars land och bosatte sig där. 3 De sade till varandra: ”Kom, så slår vi tegel och bränner det!” Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck. 4 Och de sade: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.5 Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde. 6 Herren sade: ”Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för. Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de måste upphöra att bygga på staden. 9 Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.

Hebreiska sägs ha kommit från Eber, och Noas sonson Aram sägs vara ursprunget för arameiska. Man kan alltså spekulera i om dessa är två exempel på språkgrenar som haft sin början i Babels språkförbistring. Vi vet inte vilket språk som den första människan Adam använde sig utav men det var förmodligen inte hebreiska. 1 Mosebok skrevs (eller sammanfattades) på hebreiska vilket anses vara ett senare språk än akkadiska/sumeriska. Tankegången är att Mose hade tillgång till tidigare nerskrivna berättelser/krönikor (många krönikor omnämns också i det gamla testamentet) som tidigare generationer skrivit ner före honom. Mose skulle kunnat göra sammanfattningar av dem samt lagt till eget material (och även hans efterföljare Joshua).

Resonemanget är att Adam först skrev ner sin historieskildring, sedan tog senare generationer över för att lägga till egna ögonvittnesskildringar om sin egen tid. Enligt Den redliges bok (omnämnd i Bibeln vid två tillfällen) så tog Noa med sig dokumentationen ombord på arken, för att fortsätta att bevara historiebeskrivningen till senare generationer som levde efter floden. När språkförbistringen sedan blev ett faktum i Babel så fanns förstås ett behov att översätta dokumentationen till ett eller flera andra språk, och framför allt kanske just hebreiska eftersom detta verkar vara det språk som Shems släktgren använde sig utav (och som sedan Mose kom att använda). Shem var enligt Den redliges bok den som tog ansvaret att bevara dokumentationen från tiden före floden.

Enligt Biskop Usshers annaler så inträffade Babels språkförbistring ca 2242 f.Kr, och kort därefter ser vi hur civilisationerna i Babylon, Egypten och Grekland började ta form (2234 f.Kr. — 2089 f.Kr.) De civilisationer som etablerades närmast Babel hade förstås möjligheten att skriva ner texter före andra civilisationer som etablerades längre bort från händelsernas centrum. Det tar en viss tid att resa över stora avstånd och även att etablera fungerande och permanenta samhällen. Därför kan vi inte med säkerhet veta att de äldsta skriftliga berättelserna är de som återgett den verkliga händelsen på det mest korrekta sättet. Det skulle lika gärna kunna vara någon av de senare texterna, skrivna av människor som rest långt och därför nedtecknat historien något senare – på sitt eget språk som de kanske fått från Babel.

Gilgamesh och Atrahasi

Berättelsen om kung Gilgamesh av Uruk i Mesopotamien skrevs ner under sumerisk tid på kilskrift omkring 2000 f.Kr. Gilgamesh ansågs vara till två tredjedelar gud och till en tredjedel människa (mamma gudinna och pappa människa). Detta påminner om både grekisk och nordisk mytologi, och ur biblisk synvinkel skulle det kunna handla om människor både före eller efter floden då människorna blev oerhört mycket äldre än idag.

Det egentliga eposet sammanställdes på akkadiska under gammalbabylonisk tid omkring 1200 f.Kr., med gamla berättelser som grund – berättelser som upphittats på lertavlor runtom mellanöstern. Sammanställningen är skriven på tolv lertavlor som hittades i ruinerna efter Assurbanipalbiblioteket (förstördes 612 f.Kr). Det sägs vara läkaren och exorcisten Sin-leqi-unninni som är författare, och det är förstås svårt att säga om man kan lita på hans beskrivning. Det finns således inte en ursprunglig text av Gilgamesheposet, utan en sammanställning av skrifter som man försökt synkronisera på bästa sätt till en sammanhängande text. De allra äldsta kända referenserna till den stora floden sägs härstamma från Atrahasiseposet från omkring 1700 f.Kr (eller äldre) genom ett fåtal lertavlor man hittat (ej kompletta).

”It is generally conceded that the Flood was not part of the original epic, which may have referred to it, but only briefly. The long account in Tablet 11 seems to be told for its own sake. It seriously interrupts not only the flow of dialogue between Utnapishtim and Gilgamesh but the otherwise smooth and natural transition from the end of the Tablet 10, where Utnapishtim tells Gilgamesh about the assembly of the gods after the Flood, to Utnapishtim’s rhetorical question. Finally, the story as told here is not an independent account; it draws on an identifiable source, the myth of Atrahasis.” /William Moran, American assyriologist

Det är förstås svårt att säga om delar av skrifterna var avsedda att i detalj beskriva en faktiskt händelse så sanningsenligt som möjligt (såsom kristna betraktar 1 Mosebok), eller om några av författarna föredrog att beskriva en berömd och faktisk händelse på ett poetiskt och spännande sätt – kanske för att förhöja hjältestatusen hos huvudpersonerna. Det kan vi bara spekulera om, men eftersom det handlar om skrifter som har över 4000 år på nacken så bör vi vara väldigt försiktiga med att begränsa möjliga scenarier. Lertavlorna, liksom 1 Mosebok, skulle som sagt kunna baseras på en sann händelse i grunden även om de av olika skäl (glapp i texterna,  missförstånd, tillägg, etc) skiljer sig åt. Det gör inte en eventuell verklig händelse mindre sann, och 1 Mosebok kan mycket väl vara den historiebeskrivning som bäst överensstämmer med den faktiska händelsen. Det skulle t o m vara så att beskrivningen stämmer överens fullt ut.

https://creation.com/images/pdfs/other/timeline_of_the_bible.pdf

http://blogs.ausd.net/users/riversandstars2012/uploads/riversandstars2012/TheGilgameshEpicAMasterpiecefromAncientMesopotamia.pdf

http://creation.com/many-flood-legends