Tag Archive | frälst

Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss? 1 Joh. 1:19

Apr7

1 Joh. 2:19 Från oss har de utgått, men de hörde aldrig till oss. Om de hade hört till oss skulle de ha blivit kvar hos oss. Men detta skedde för att det skulle bli uppenbart att inte alla hör till oss.

Det är vanligt att använda den här versen för att försöka visa att en sann kristen garanterat kommer att förbli en sann kristen, och skulle det vara så att en person som man antar är en kristen ändå väljer att lämna den kristna gemenskapen så skulle det alltså betyda att personen ifråga aldrig varit en kristen från första början. Läran som man försöker ge stöd för är “en gång frälst alltid frälst” som är så vanlig bland baptister i USA (för att inte tala om de reformerta).

I versen kan vi i princip läsa att en viss grupp människor skulle ha stannat kvar om de verkligen tillhört de kristna, men detta kan inte användas generellt för allt och alla varje gång några kristna lämnar den kristna gemenskapen.  De som det handlar om är ju ANTIKRISTER som versen innan (v. 18) upplyser oss om, och därför kan vi inte bara läsa in i texten att det handlar om alla kristna vid alla tillfällen. Står det att det handlar om antikrister så handlar det om antikrister, och vilka är de?

1 Joh. 1:22 Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen.

1 Johannesbrevet 4:3 och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen.

2 Johannesbrevet 1:7 Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist.

Antikrister känner sig inte hemma i Kristi församling, och de tål inte att höra att Jesus är Gud i köttslig form.

Detta kan vi läsa från versen 1 Joh. 1:19

1) Människorna det handlar om är antikrister. Texten avslöjar inte hur länge de varit antikrister men när en person är en antikrist så kommer man på kant med andra kristna. (Man kan komma på kant med andra kristna även utan att vara en antikrist, framför allt om de flesta i en viss församling tror på villoläror.)

2) Det här en EN vers och ETT exempel. Det behöver inte betyda att det som inträffade här (vad gäller dessa antikrister) också måste appliceras vid varje tillfälle som någon kristen lämnar den kristna gemenskapen. Det KAN alltså vara så att sanna kristna lämnar den kristna gemenskapen trots att han/hon en gång varit frälsta och Guds barn.

3) Bara 5 verser längre ner kan vi läsa om VILLKORLIG frälsning och en varning till kristna

1 Joh. 2:24 Låt det ni har hört från början förbli i er. OM OM OM det som ni har hört från början FÖRBLI i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern.

Här kan vi alltså läsa att det inte alls är så säkert att det vi hört från början kommer att förbli i oss, eftersom vi kan läsa “OM det som har har hört från början förbli i er“. Vad skulle hända om vi väljer att INTE låta det vi hört från början FÖRBLI i oss? Är vi fortfarande frälsta? Nej, sanna kristna människor varnas gång på gång genom Bibeln att vi måste se till att bli kvar i Jesus.

4) Vi kan läsa andra frälsningsvillkor och varningar från Johannes i samma kapitel så det är inte all säkert att alla kristna kommer att förbli kristna:

1 Joh. 1:3 Vi vet att vi har lärt känna honom, när vi håller fast vid hans bud. 4 Den som säger: “Jag känner honom” och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom. 5 Men hos den som håller fast vid hans ord har Guds kärlek verkligen nått sitt mål. Så vet vi att vi är i honom.6 Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde—10 Den som älskar sin broder förblir i ljuset, och i honom finns inget som leder till fall. 11 Men den som hatar sin broder är i mörkret och vandrar i mörkret. Han vet inte vart han går, ty mörkret har förblindat hans ögon.—15 Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. — 17 Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet.—26 Detta har jag skrivit till er med tanke på dem som försöker leda er vilse.—28 Ja, kära barn, förbli i honom, så att vi kan vara frimodiga när han uppenbarar sig och inte behöver stå där med skam inför honom när han kommer åter. 29 Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som gör det som är rätt är född av honom.

5) Varken i 1 Joh. 1:19 eller någon annan vers så står det att “om någon person faller från sin tro så är det ett bevis för att han/hon inte var en kristen från första början”. Det är någonting som man måste lägga till i skriften i så fall.  

Vi kan alltså se tack vare Johannes många varningar i detta kapitel, att om vi inte ser till att förbli i Jesus genom att lyda honom så är vi riktigt illa ute. Om det alltid är så att en person som lämnar sin tro (eller som kombinerar sin tro med att leva i synd) inte var “av oss” eller “inte frälst från första början“, då kan vi aldrig veta vem som är kristen eller inte ens om det handlar om oss själva. Om någon börjar leva i synd i slutet av sitt liv så måste man anta att han inte heller var en kristen i början av sitt liv trots att han visade god frukt ihop med sin tro.

Vad är SYND enligt Bibeln? Kan tankar vara synd?

Apr7

bibel 2Vad synd inte är

Vi kanske ska börja med att fundera på vad synd INTE är, eftersom det finns kristna som urvattnar innebörden av SYND genom att sätta ribban så högt så att inte ens Jesus och hans lärljungar skulle kunna klara kraven. Om inte ens Jesus och Paulus skulle kunna nå den höga nivå som vi menar att vi måste uppnå så är det ett solklart tecken på att vi missförstått vad synd är eftersom ju Jesus var SYNDFRI. Om vi sätter omöjliga krav på oss själva som utmynnar i att vi aldrig i livet kan sluta synda, ja då riskerar vi att hamna i total uppgivenhet och kan hamna i en känsla av att djävulen har vunnit kampen oavsett vad vi gör. Vi riskerar att tappa motivationen att avhålla oss från all synd eftersom vi får för oss att det redan är kört eftersom det inte kan gå en dag utan att vi syndar. Vad spelar då ytterligare en synd för roll när varje dag nödvändigtvis innehåller synd? Du ser hur villoläror såsom “Vi kan aldrig sluta synda” kan få oss att resonera medvetet eller omedvetet. Det är verkligen bedrägligt att få höra att det är  naturligt för kristna att synda och att “det är därför Jesus dog för oss eftersom vi aldrig kan sluta synda och nu är vi helt enkelt förlåtna – Guds nåd täcker allt!“. Men den SANNA Guds nåd hjälper oss att INTE synda, och att det är möjligt redan idag (och inte när vi får nya gudomliga kroppar):

Titus. 2:11 Ty GUDS NÅD har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 DEN FOSTRAR OSS ATT SÄGA NEJ TILL OGUDAKTIGHET och världsliga begär och att LEVA anständigt, RÄTTFÄRDIGT och gudfruktigt I DEN TID SOM NU ÄR, 13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet.

Tag dig alltså i akt för de som menar att Guds nåd är någon slags osynligt “nåda-skynke” som vi alltid har hängande över oss och som gör att Gud inte ser våra synder utan endast Jesu blod. Gud ser våra synder om vi syndar, så tro inget annat! “Kära barn, låt ingen bedra er” säger Johannes om de som sprider läran att “vi är frälsta av nåd så nu krävs inte längre att vi lyder tio Guds bud”. Guds nåd är alltså tvärt om mot en sådan idé eftersom den hjälper oss att gå segrande ur varje syndakamp. Vi kan alltså undvika synd tack vare Guds nåd, och det är därför Guds nåd är så fantastisk! Guds nåd innebär både Guds barmhärtighet (vi erbjuds något vi inte förtjänar) och kraft att stå emot synd. Guds nåd är INTE ett nådaskynke som skymmer våra synder från Gud!

Att vara arg är ingen synd såvida vi inte är arga “utan orsak” som Bibeln säger. Alltså är det heller inte någon synd att vara trött och irriterad, såvida vi inte är irriterade utan orsak och såvida vi inte syndar under vår irritation. Om vi regelbundet går omkring och är arga och irriterade måste vi fundera på om allt står rätt till med våra själar, eftersom en kristen borde visa prov på tålmodighet.

Att inte ge bort “allt man äger” är ingen synd, och Jesus och hans apostlar gav inte bort allt de ägde.

Att hata någon är en synd, men att tycka att vissa människor faktiskt är elaka, retsamma, snåla, stöddiga, nedsättande, orättvisa, dryga, etc är inte synd om de faktiskt visar prov något av detta. Då får vi se till att inte falla till deras låga nivå, och självfallet måste vi undvika att hata människor som visar ett syndigt beteende. Vi kan i stället be för dem.

Att vägra förlåta någon som ber om förlåtelse är en synd, men att inte lyckas glömma oförätter är ingen synd. (Vi kan inte krävas på att radera ut flera år ur våra medvetanden.) Att inte helt lita på en person som bett oss om förlåtelse är ingen synd. Det gjorde inte Paulus heller vad gäller Johannes Markus.

Att inte tänka på Gud varje vaken minut är ingen synd. Det skulle innebära att vi syndade så fort vi fokuserade på en skattedeklarerade eller läste ett matlagningsrecept. Inte ens Jesus kunde tänka på sin Fader i himlen varje minut om han exempelvis måste fokusera på sitt träarbete och måste räkna ut vissa viktiga mått.

Att önska att man var ung, frisk, stark och stilig är ingen synd. Om Jesus hade levt till han var 85 år så hade ju han också lidit utav normala ålderskrämpor och haft sämre tänder, hörsel och syn och sett massor av unga, starka och brunbrända män runtomkring honom. Hans rörelser skulle ha blivit långsamma och ryckiga, och han skulle ha blivit mindre attraktiv och blivit tunnhårig och gråhårig. Skulle han då inte önska att han hade en kropp som var ung och rask? Inte så att han misunnsammade de som är unga och raska runtomkring honom, och inte så att han innerst inne skulle vilja dra klockan tillbaka (eftersom han är medveten om att människorna lever ytterst tillfälligt på jorden), men nog är det väl normalt att vilja ha en smidig kropp trots en tacksamhet att man snart tillryggalagt sitt liv? En som sitter i rullstol gör sig alltså inte skyldig till någon syndig avundsjuka för att man önskar sig ut ur rullstolen (eller vilket handikapp det nu kan vara) och kan leva som de runtomkring.

Att få onda tankar skulle kunna vara synd, men det beror alldeles på. Om vi i våra hjärtan planerar något ont så är det självfallet synd, men att lyssna på radion, se på TV eller råka läsa något som får oss att tänka på något olämpligt så är det snarare en “frestelse” än en synd. Att frestas är ingen synd i sig självt, och även Jesus frestades liksom vi säger Bibeln. En frestelse kan givetvis leda till synd, och det beror helt på hur vi hanterar den frestande situationen. Om vi med flit söker oss till miljöer som vi vet är frestande och som kommer att få oss att synda så är ju detta givetvis en syndig inställning, och vi måste be till Gud att han hjälper oss att överkomma våra problem. Ibland kan en tid med fasta och böner hjälpa. Ibland är det faktiskt andra människor som frestar oss trots att vi inte bett om det, eller frestande situationer kanske helt enkelt uppkommer utanför vår kontroll. Gud kan se våra hjärtan och vet mycket väl hur vi hanterar varje situation, vad vi gör för att undvika att det händer igen och ser också våra reaktioner om vi fallit för en frestelse. Rycker vi på axlarna och säger “hoppsan”, eller omvänder vi oss och bestämmer oss för att göra allt för att slippa hamna i samma situation igen? Men att omgärda sig med frestande element är förstås inte en rätt inställning.

Att ha “begär” (som i önskemål och drivkraft) efter en livskamrat och sexuellt umgänge säger inte Paulus är någonting onormalt eller något som helt enkelt inte kan uppkomma hos sant kristna människor. Det är ju faktiskt en naturlig drivkraft skapad i människan, men som för den skull inte måste gå okontrollerad. Han säger inte “Sluta med det begäret! Det är ju en synd, så sluta bara!“, utan han säger HUR vi kan vända situationen så att vi kan upphöra med att vara “tända av begär” som han uttrycker det och i stället kanalisera detta naturliga begär på rätt sätt. (Jämför med syndiga begär såsom hat, missunnsamhet, girighet, etc som INTE är förväntade egenskaper och begär hos kristna människor.) Paulus är medveten om att det finns människor (faktiskt de flesta) som inte KAN leva avhållsamt som han själv kan, och det betyder att han inte sticker under stol med att begären faktiskt kan uppkomma även hos kristna och därför inte är onaturliga och ovärdiga. Men han föreslår en väg ut så att vi slipper leva under begäret:

1 Korinthierbrevet 7:9 Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.—(14 Jag vill därför att unga änkor gifter sig, föder barn, sköter hemmet och inte ger motståndaren något tillfälle att tala illa om dem.)

Det här är ju självfallet lättare sagt än gjort, speciellt i Sverige där de flesta människor inte är troende och där det är väldigt osannolikt att en ung man eller kvinna skulle springa på en likasinnad i sin vardag på ett gymnasium/universitet eller på jobbet (eller var som helst). Det är lättare i USA där det är väldigt normalt att söka sig till “tvåsamheten” och att gå ut på “dates” redan på high school, och där är det tvärt om väldigt osannolikt att man skulle springa på en person som inte tror på Gud. Däremot kanske inte alla lever som kristna, men det är hur som helst större chans för en kristen att hitta en livskamrat i ett samhälle där en Gudstro ses som något självklart och där det också är mycket vanligt att gå i kyrkan. På Paulus tid var det vanligt att man gifte sig i mellersta eller övre tonårsåldern, och inte som i många västländer idag där man kanske gifter sig när man är 27 år.

Om du är i en situation där du söker en livskamrat så kan jag bara uppmuntra dig att BE (kanske be och fasta) och ta tillfället i akt att aktivt spendera tid med Gud nu när du lever som singel och har tid – för kanske det i framtiden kommer nya tider där jobb och familj uppslukar mycket av din tid. Passa även på att rannsaka dig själv och se om du lever som Gud vill. Sätter du Jesus på först plats, lyder du hans bud och är du ivrig att hitta en lärljungeuppgift? Jag säger INTE att ebb vad gäller livskamrater måste bero på att du lever fel, men jag säger bara att det är ett bra tillfälle att gå djupare och leva nära Gud nu när det inte finns andra människor i hushållet som du måste ta hänsyn till. IBLAND kan det vara så att man går igenom lite uppförsbackar just för att Gud vill skaka om oss och få oss att verkligen söka HANS VÄG. Det är i så fall för vårt eget bästa för vi behöver verkligen uppmärksamma Gud och känna oss välsignade av vetskapen att vi lever i hans vilja. Det finns en lång rad uppgifter som vi kan göra för att sprida Guds ord och som vi kan fokusera på. Att BE är något alla kan göra, men det finns många andra sätt att påverka, och kanske det dyker upp en lämplig livskamrat på vägen och när du minst anar det.

Vad synd ärpick and choose

Jakob 1:14. Utan var och en frestas, när han dras och lockas av sitt eget begär. 15. Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd och då synden är fullbordad, föder den DÖD. 16. Far inte VILSE, mina kära BRÖDER.

Vi skulle alltså kunna sätta stopp redan på “frestelse-nivån”, och den vägen valde alltid Jesus. Jesus skulle aldrig söka sig till frestelser, men frestelser kunde dyka upp ändå.

Samvetet kan vara en bra måttstock för att visa om vi syndar eller inte, men man kan till slut förhärda sitt hjärta så till den grad att man inte ens skäms för sina omoraliska handlingar. Alla människor har ett samvete (läs gärna sista delen av Romarbrevet 1) men vi kristna har även den helige Ande som vill leda oss rätt.

Rom 2:12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Jak. 4:13 Lyssna nu, ni som säger: “I dag eller i morgon skall vi resa till den eller den staden och vistas där ett år och göra affärer och tjäna pengar.” 14 Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner. 15 I stället borde ni säga: “Om Herren vill och vi får leva skall vi göra det eller det.” 16 Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo. 17 Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar. Jak. 5:4 Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots öron. 5 Ni har levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. 6 Ni har dömt den rättfärdige och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er

Vi skiljs inte andligen från Gud för att vi är födda med en syndfull natur (det hade inte varit vårt fel) utan pga våra missgärningar, och det innebär att vi måste vara vuxna nog för att kunna överträda Guds lag för att riskera att hamna i den knipan:

Jes 59:1 Se, Herrens hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra.2 Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.

Det är alltså våra synder som skiljer oss från Gud och gör oss andligen döda, och det är tvärt emot vad Satan säger eftersom hans budskap och falska försäkring till oss troende när vi syndar är “NI SKALL VISST INTE DÖ!” (1 Mos. 3:4).

Enligt nedan verser så är synd brott mot lagen. Det är återigen stöd för att det inte är någon arvsynd som separerar oss från Gud, utan just överträdelse av Guds lag. Notera hur Johannes varnar oss för att vi inte ska låta lura oss av någon som påstår att att vi inte behöver GÖRA rätt (göra rättfärdighet) för att vara rättfärdiga. Det måste vi absolut! Jesu blod renar oss från vår synd vilket resulterar i att vi blir rättfärdiga, men endast så länge som vi GÖR rätt. “Kära barn, låt ingen bedra er“, säger Johannes om de som argumenterar EMOT att lydnad av Guds bud (tio Guds bud, eller det dubbla kärleksbudet) är nödvändiga att lyda för våra själars skull, utan menar att det snarare handlar om risk för reducerade gåvor i himlen eller sämre “relation” med Gud. Några som riskerar att bedra oss är de som ropar att vi är frälsta av tro allena, och de som kommer med anklagelser och varningar för “gärningslära” och “fariseism” så fort man hävdar att vi måste GÖRA rätt för att vara rättfärdiga. Men det är just vad Johannes och Paulus hävdar.

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty SYND ÄR BROTT MOT LAGEN. 5. och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom. 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, LÅT INGEN BEDRA ER. Den som GÖR rätt är rättfärdig, liksom han är rättfärdig. 8. DEN SOM GÖR SYND ÄR AV DJÄVULEN, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Ef. 5:3 Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4 Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. 5 Ni skall veta att INGEN OTUKTIG ELLER OREN ELLER GIRIG – en sådan är en avgudadyrkare – SKALL ÄRVA KRISTI OCH GUDS RIKE. 6 LÅT INGEN BEDRA ER MED TOMT PRAT. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

1 Kor 6: 9 Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTELURA ER. Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare skall ärva Guds rike.

Gal 5:19. Men köttets gärningar är uppenbara: de är hor, otukt, orenhet, lösaktighet, 20. avguderi, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vredesutbrott, stridslystnad, splittringar, partisinne, 21. missunnsamhet, mord, dryckenskap, frosseri och annat sådant, så som jag säger i förväg vad jag redan har sagt: att DE SOM GÖR SÅDANT SKALL INTE ÄRVA GUDS RIKE.

1 Thess 4:3 Ni vet ju, vilka bud vi gav er genom Herren Jesus. 3. Ty detta är Guds vilja, er helgelse, att ni avhåller er från otukt, 4. och att var och en av er vet att ha sitt eget kärl i helgelse och ära, 5. inte i begärelses lusta så som hedningarna, som inte känner Gud, 6. och att ingen förgår sig eller bedrar sin broder i någon sak, ty Herren är en hämnare över allt detta, vilket vi också tidigare har sagt och betygat för er. Ty Gud har inte kallat oss till orenhet, utan till helgelse. 8. Den som föraktar detta, föraktar inte någon människa utan Gud, som har gett oss sin Helige Ande. 

2 Tim 3:2 Ty människorna skall då vara egenkära, giriga, skrytsamma, högfärdiga, hädiska, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, ogudaktiga, 3. kärlekslösa, oförsonliga, förtalare, oåterhållsamma, obehärskade, de skall hata det goda, 4. förrädiska, besinningslösa, uppblåsta, de skall älska njutning mer än Gud. 5. De skall ha ett sken av gudsfruktan, men förneka dess kraft. Vänd dig bort från sådana. 

Kol 3:5. Så döda nu era lemmar, som är på jorden: otukt, orenhet, lusta, ont begär och girigheten, som är avgudadyrkan, 6. för vilkas skull Guds vrede kommer över otrons barn. 7. I detta vandrade också ni FÖRUT, då ni levde på sådant sätt.8. Men lägg nu också ni bort alltsammans: vrede, häftighet, ondska, smädelse, skamligt tal från er mun. 9. Ljug inte för varandra, ni som har avklätt er den gamla människan med hennes gärningar 10. och iklätt er den nya, som förnyas till kunskap efter hans bild som har skapat henne.

Upp. 21:8 Men de fega, de OTROENDE och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

Upp 21:27 Och aldrig någonsin skall något ORENT komma in i den eller någon som gör styggelse eller ljuger, utan de som är skrivna i livets bok hos Lammet.

Frukt/gärningar är nödvändiga för frälsningenfruit

“Tron utan gärningar är död” känner de flesta kristna till, och det begreppet betyder att vi inte kan vara frälsta om vi inte visar det med gärningar i våra liv. Vi kan inte förtjäna vår frälsning med gärningar eftersom det då skulle krävas 100% lydnad av Guds bud – vilket vi inte uppnått – men vi kan heller inte vara frälsta utan gärningar. Eftersom vi inte kan vara frälsta pga gärningar då vi inte uppnått denna nödvändiga lydnadsnivå, så brukar man säga att man är frälst av Guds NÅD (Guds barmhärtighet) genom TRO, eftersom Gud möjliggjort en annan väg till frälsning trots att vi inte förtjänar det. Att vara frälst av tro betyder INTE att gärningar numera är “eftersträvansvärda men inte nödvändiga för frälsningen“.  En del uttrycker det som att “gärningar är en naturlig följd av tro”, och det får samma resultat – nämligen att vi inte kan vara frälsta utan en sådan helt nödvändig “följd”. Vi är därför inte frälsta av tro allena.

Vi har sett att synd separerar oss från Gud, men även ljumhet (brist på gärningar) kan separera oss från Gud. Liknelsen om fåren och getterna i Matt. 25 visar att ingen av grupperna hade något problem att tro på Gud, men det var det som de GJORDE eller INTE GJORDE som spelade någon roll för om de hamnade i himmel eller helvete.

Matt 25:41Då skall Konungen svara och säga till dem: Sannerligen säger jag er: Det ni har GJORT mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni GJORT mot mig. Därefter skall han också säga till dem på vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar. 42. Ty jag var hungrig, och ni gav mig inte att äta, jag var törstig, och ni gav mig inte att dricka, –Sannerligen säger jag er: Vad ni inte har GJORT mot en av dessa minsta, det har ni inte heller GJORT mot mig.46. Och DESSA skall då gå bort till EVIGT STRAFF, men de RÄTTFÄRDIGA till evigt LIV.

Upp. 3:15. Jag vet om dina gärningar. Du är varken kall eller varm. O, att du vore kalleller varm. 16. Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, skall jag spy ut dig ur min mun.

Joh. 15:2 Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt. —5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.

Rom. 2:6 Han skall ge var och en efter hans GÄRNINGAR: 7 EVIGT LIV åt dem som uthålligt GÖR DET GODA och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men VREDE OCH DOM åt dem som söker sitt eget och INTE LYDER sanningen utan orättfärdigheten.

Jak. 2:14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon?15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.—20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död?21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som RÄTTFÄRDIG GENOM genom GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro SAMVERKADE med hans GÄRNINGAR och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad.—24 Ni ser alltså att en människa erkänns som RÄTTFÄRDIG GENOM GÄRNINGAR och INTE bara genom tro. 25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom GÄRNINGAR, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar DÖD.

Hebr. 5:9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som LYDER honom

Guds bud är inte för svåra att lyda

Gud själv anser inte att hans bud är för svåra för oss att lyda, och han tror att vi kan vända oss till honom av hela vårt hjärta och hela vår själ och vara honom trogen i alla stycken:

5 Mos. 30:2och du så vänder åter till HERREN, din Gud, och hör hans röst, du med dina barn, AV ALLT DITT HJÄRTA OCH AV ALL DIN SJÄL, i alla stycken såsom jag i dag bjuder dig 3då skall HERREN, din Gud, åter upprätta dig och förbarma sig över dig–-10när du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller hans bud och stadgar, det som är skrivet i denna lagbok, och när du vänder åter till HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ.11Ty DET BUD SOM JAG I DAG GIVER DIG ÄR DIG ICKE FÖR SVÅRT och är icke långt borta.—14Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, SÅ ATT DU KAN GÖRA DÄREFTER.15Se, jag förelägger dig i dag livet och vad gott är, döden och vad ont är,16då jag nu i dag bjuder dig (COMMAND YOU, KJV) att älska HERREN, din Gud, att vandra på hans vägar och HÅLLA HANS BUD och stadgar och rätter, för att du må leva och föröka dig, och för att HERREN, din Gud, må välsigna dig i det land dit du nu kommer, för att taga det i besittning.

1 John 5:3. Ty detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och hans bud är INTE tunga. 4. Ty allt det som är fött av Gud besegrar världen och detta är den seger som har besegrat världen, vår tro. 5. Vem är den som besegrar världen, utom den som tror att Jesus är Guds Son?

Ef. 4:25 Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar. 26 Grips ni av vrede, så SYNDA INTE.  Låt inte solen gå ner över er vrede 27 och ge inte djävulen något tillfälle.

Hur nära vi lever Gud i böner, bibelläsning, lovsånger, evangelisation, etc påverkar ofta den styrka vi har att avhålla oss från synd. Om vi gärna lever av världen så riskerar vi att frestas, och ibland krävs det att vi helt enkelt undviker vissa miljöer trots att de är oss väldigt kära. Om man som ofrälst umgicks med människor som festade och drack alkohol så kanske det krävs att man håller sig på avstånd i flera månader/år (eller hur länge som nu krävs) för att inte riskera att leva som dem och för att inte andra människor ska tro att man är en i gänget och därmed få helt fel uppfattningar om oss och vad kristen tro är. Vi är självfallet inte tillsagda att lämna våra familjer och vår släkt trots att de lever fel, men kompisgäng väljer vi oftast själva.

Bibelförfattare som säger att synd separerar oss från Gud

Mar21

flicka2

Vad säger bibelförfattarna om vår kapacitet att sluta synda?

De flesta kristna förstår att synd INTE behagar Gud, och att vi som pånyttfödda kristna inte BORDE synda. Kanske de också säger att det är helt naturligt för en pånyttfödd kristen att vilja vara lydig mot Gud, avhålla sig från synd och att visa god frukt i sin vardag. De menar då att vår nya natur som omvända individer driver oss att göra goda gärningar, och att en sann tro av ren nödvändighet visar sig i god frukt. Ja, det är naturligt för kristna att visa god frukt, MEN det som är förbryllande när man vänder 180 grader och menar att vi kristna aldrig kan sluta synda, att vi kanske t o m syndar varje dag (som en del säger) och att vi måste synda ända tills vi dör. Hur kan det vara helt onaturligt för en kristen att synda samtidigt som det är helt omöjligt för en kristen att helt undvika synd? Det borde ju leda till att det i stället är helt naturligt för en kristen ATT synda. Det finns även många agnostiker som lever mycket fina moraliska liv, även om de inte tagit ställning för Gud, så vad är egentligen skillnaden mellan troende och icke-troende om vi inte kan se det på frukten? Finns det verkligen kristna syndare och icke-kristna syndare, och vad innebär det att vara frälst av nåd?

Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,

Många kristna tror på försoningsläran (som startade med Anselm) vilket resulterar i att de tror att Jesus redan sonat och förlåtit alla våra gamla, pågående och framtida synder, och att våra synder alltså är förlåtna redan innan vi utför dem. Jag säger då att en sådan lära borde betyda att vi är FÖDDA frälsta och att även brist på “tro” (otro) bara är en i raden av synder som då redan är förlåtet.

Upp. 21:8 Men de fega, DE OTROENDE (unbelieving i KJV) och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

Det borde ju leda till att alla är födda frälsta och att vi kommer att förbli frälsta, för alla synder vi kan tänkas göra i framtiden är ju redan förlåtna och strukna från vårt syndakonto och kommer så förbli. Men att alla ska bli frälsta håller dock de flesta inte med om, vilket visar att en sådan doktrin leder till motsättningar och därför inte kan stämma. Många insisterar ändå på att en sant pånyttfödd kristen aldrig kan förlora sin frälsning utan som sämst endast “sin relation” med Gud, eller något liknande. Andra  kristna säger att vi visst kan förlora vår frälsning om vi inte omvänder oss, men samtidigt säger de att vi måste omvända oss dagligen eftersom vi syndar dagligen. Men på vilket sätt kan man då förlora sin frälsning om inte ens daglig synd räcker till för att nå maxgränsen? För dem blir “omvändelse” endast ett tomt “förlåt” eller snarare “hoppsan” som varar ända tills nästa synd som kan ske några timmar senare. Säger verkligen Bibeln att kristna har råd att synda dagligen och att de ändå är frälsta? Är verkligen daglig synd detsamma som att “förneka sig själv och ta sitt kors på sig varje dag” som Jesus säger att vi ska göra?

Nej, “omvändelse” betyder att totalt ändra sinne och besluta sig för att göra sitt bästa att aldrig synda igen, vilket vi måste tro är faktiskt möjligt. Om vi tror att vi syndar av ren nödvändighet, och/eller om det är utanför vår kapacitet att sluta synda, så skulle det innebära att vi har utmärkta ursäkter för att fortsätta och då har djävulen fått in en fot i våra liv. Djävulen kan då skratta belåtet för sig själv när han fått oss att tro att det är ett fullständigt normalt kristet liv att fortfarande vara kvar i syndernas bojor, och att sonens blod och den helige Andes kraft inte kan hjälpa oss att gå segrande ur de frestelsernas snaror som djävulen kastar över oss. Men sanningen är att om vi syndar regelbundet så är det ett bevis på att vi inte omvänt oss överhuvudtaget.

Vad gäller “frälsning” så är man förstås inte slutligt frälst förrän man faktiskt träder in i Guds rike, men vi kan redan idag säga att man är “frälst” om man med det menar “andligt levande” till skillnad från “andligt död”.

Säger Jesus att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?

Mark 9:45. Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt än att ha två fötter och bli kastad till helvetet, till den outsläckliga elden, 46. där deras mask inte dör, och elden inte släcks.

Joh 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte LYDER Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir KVAR över honom.”

Joh. 5:14 Senare träffade Jesus honom på tempelplatsen och sade till honom: “Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre drabbar dig.”

Joh. 14:21 Den som har mina bud och håller dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig, han skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom, och skall uppenbara mig för honom. —23. Jesus svarade och sade till honom: Om någon älskar mig, skall han hålla mitt ord. Och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. 24. Men den som inte älskar mig, han håller inte mina ord. Och det ord ni hör är inte mitt, utan Faderns, som har sänt mig.

Joh. 15:6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.—10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.— 14 Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er.

Matt 10:22. Och ni skall bli hatade av alla, för mitt namns skull. Men den som står fast intill ÄNDEN skall bli frälst.

Matt. 5:20 Jag säger er att om ER rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Upp 22:14. Saliga är de som håller hans bud, för att de skall få rätt till livets träd och få gå in genom portarna i staden.

Säger Paulus att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?

Rom. 6:16. Vet ni inte, att när ni ställer er i någons tjänst för att lyda honom, så är ni tjänare under den som ni lyder, antingen det är synden till DÖD, eller lydnaden till rättfärdighet?—21. Vilken frukt hade ni då? Det ni nu blygs för. Ty slutet på sådant är DÖD. Men nu, då ni har blivit fria från synden och blivit Guds tjänare, blir er frukt att ni blir heliga, och till slut får evigt liv. Ty syndens lön är DÖDEN, men Guds gåva är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre.

Rom. 8:13. Ty om ni lever efter köttet, så skall ni dö, men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni leva. 14. Ty alla de som drivs av Guds Ande, de är Guds barn.

1 Kor 6:9 Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTELURA ER. Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare skall ärva Guds rike.

Ef. 5:3 Otukt och all orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, så som det anstår heliga, 4. och inte heller passar sig skamligt eller dåraktigt tal eller gyckel, utan i stället tacksägelse. Ty det skall ni veta, att ingen otuktig eller oren, eller girig, som är en avgudadyrkare, har arvedel i Kristi och Guds rike. 6. LÅT INGEN BEDRAGA ER med fåfängliga ord, ty för sådant kommer Guds vrede över otrons barn.

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. 17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

1 Kor 7:19. Omskärelsen betyder inget och förhuden betyder inget. VAD SOM BETYDER NÅGOT ÄR ATT MAN HÅLLER GUDS BUD

Säger Johannes att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?

1 Joh. 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 5. och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom. 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR rätt är rättfärdig, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

1 Joh. 2:3 Och av det VET vi att vi känner honom: OM vi håller hans bud. 4. Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, han är en lögnare, och sanningen är inte i honom. 5. Men den som håller hans ord, i honom är sannerligen Guds kärlek fullkomnad. Av det vet vi att vi är i honom. 6. Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.

Joh. 9:31 Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då lyssnar han till honom.

 

Upp 21:27 Och aldrig någonsin skall något ORENT komma in i den eller någon som gör styggelse eller ljuger, utan de som är skrivna i livets bok hos Lammet.

Säger Petrus att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?

Apg. 10:34 Då började Petrus tala: “Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt, vilket folk han än tillhör.

1 Pet. 4:17 Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium? 18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?19 Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott.

1 Pet. 3:12 Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda

2 Pet. 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har FRIKÖPT dem och drar så plötsligt fördärv över sig.

Säger Juda att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?

Juda 1:4 Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.—5 Även om ni redan vet allt vill jag påminna er om hur Herren räddade sitt folk ur Egypten och sedan dödade dem som inte trodde.

Säger Jakob att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?

Jakob 1:15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.—22 Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. 23 Om någon är ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, 24 och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut.—26 Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd.

Jakob 5:19 BRÖDER, om någon bland er går vilse, bort från sanningen och någon omvänder honom, 20. så skall han veta, att den som omvänder en syndare från hans villoväg, frälser EN SJÄL FRÅN DÖDEN och skyler över mängd av synder.

Jakob 2:14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon?—17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Säger författaren till Hebreerbrevet att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?

Hebr. 10:29 Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande?

Hebr 5:9 Och när han fullkomnats blev han, för alla dem som LYDER honom, upphovet till evig frälsning

Säger ens Gud att en sant troende person inte förlorar sin frälsning trots synd?sök

Mal 2:17 I trötten ut HERREN med edert tal. Nu frågen I: »Varmed trötta vi då ut honom?» Jo, därmed att I sägen: »Den som gör ont är ändå god i HERRENS ögon, och till sådana har han behag. Ty varför kommer icke eljest domens Gud?»

Jes. 59:2 Nej, det är edra missgärningar, som skilja eder och eder Gud från varandra, och edra synder dölja hans ansikte för eder, så att han icke hör eder.

Hes.18:24 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? INGEN av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han DÖ.—26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, SÅ DÖR HAN PÅ GRUND AV DET. Genom det orätta han har gjort skall han dö. 

 1 Mosebok 2:17 men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö. (1917)

Är inte sanningen att läran att en andligt levande människa INTE kommer att dö om hon syndar, kommer från Satan och att läror såsom “en gång alltid frälst”,  “det är naturligt att synda“, “Jesus betalade och förlät våra synder redan på korset”, “vi har fått Jesus rättfärdighet överförd till oss så Gud kan inte se vår synd”, “vi är födda med en syndfull natur som får oss att synda”, etc, är idéer som bygger på Satans idé?

1 Mosebok 3:4 Då sade ormen till kvinnan: “NI SKALL VISST INTE DÖ!

Läs gärna fler artiklar i det här ämnet, såsom denna.

Jesu rättfärdighet blir vår rättfärdighet?

Mar5

Gud hatade inte Esau innan han föddes, och utvalde inte Jakob till frälsning

Feb18

jacob esauDet står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag (Rom 9:13)

Gud hatade Esau, men inte innan han föddes, och vi måste fundera på om det fanns en orsak till att Gud hatade Esau och om det handlar om PERSONEN Esau eller om FOLKET /LANDET som härstammar från Esau.

Jakob och Essau är inte bara individer utan också folk och länder. Rom. 9 handlar inte om individer utvalda till frälsning utan om folk som har sitt ursprung i dessa två personer, om att Jakob är utvald till att föra Messias in i världen och framför allt om Guds rättighet att  frälsa människor på det sättet som han själv bestämt – nämligen genom människors TRO och inte pga att vara född jude. Esau var en person som sålde sin förstfödslorätt men som fortfarande förväntade sig att behålla den när det var dags för sin Fars välsignelse, vilket förstås visar på ett kortsiktigt tänkande och ett kallt hjärta. Romarbrevet handlar Paulus försök att få judarna att förstå att de ingalunda bör förvänta sig en självklar plats i himmelriket bara för att de är födda judar och för att lagen gavs till dem, och de bör ta noga akt på det som hände Esau. Han hade visserligen förstahandsvalet att få välsignelsen i egenskap att vara förstfödd, men sumpade ändå chansen när han sålde den rätten till förmån för sin yngre bror. Det är en bra jämförelse vad gäller judar och hedningar, där judarna än idag visar ifrån sig Jesus som Messias och där hedningarna i stället tog emot evangeliet. Vi har alla en chans till frälsning, och kravet är då TRO och inte att ha rätt nationalitet och föräldrar. 1 Mosebok säger att två folk fanns i Rebeckas moderliv

1 Mos. 25:23 Herren svarade henne:“Två FOLK finns i ditt moderliv, två folkstammar skall ur ditt sköte gå skilda vägar. Det ena folket skall bli starkare än det andra, och den äldre skall tjäna den yngre.”24 När tiden var inne att hon skulle föda, se, då fanns det tvillingar i hennes moderliv. 25 Den som kom fram först var rödhårig och hade som en hårmantel över hela kroppen. De gav honom namnet Esau.26 Sedan kom hans bror fram och han höll handen om Esaus häl. Därför fick han namnet Jakob. Isak var sextio år när de föddes.

Det finns inga indikationer att Gud skulle hata någotdera av barnen vid denna tidpunkt, vilket är ganska naturligt eftersom det handlar om bebisar som inte kan skilja på gott och ont. Det står att den äldre skall tjäna den yngre och det är värt att notera att personen Esau aldrig tjänade personen Jakob vid något tillfälle. Däremot är det en annan femma vad gäller nationerna som kom från dessa individer.

Paulus säger att Israel inte är alla som kommer från Israel, och med det menar han att sanna Abrahams barn i andlig mening är de som visar sin TRO såsom han gjorde, och inte de som nödvändigtvis är fysiskt släkt med personen Abraham. Det var också från Abrahams säd som Messias skulle komma. En person är alltså inte frälst för att ha den rätta härkomsten utan genom TRO, vilket är hans eget val och ansvar. Alla ges möjlighet att söka och finna Gud.

Rom. 9:6 Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, 7 och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej, Isaks efterkommande skall räknas som dina barn.8 Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande. (SFB)

Rom. 9:7 Ej heller äro de alla »barn», därför att de äro Abrahams säd. Nej, det heter: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»8 Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd. (1917)

Enligt Paulus här nedan är barn neutrala och kan inte göra vare sig gott eller ont, och han talar om Guds “beslut att välja“, men detta ska INTE tas som att Gud väljer ut några personer på måfå som han beslutar sig för att frälsa, utan det handlar om Guds rättighet att sätta vilka villkor som han själv vill för frälsningen. Om nu Gud väljer att människor ska bli frälsta av TRO och inte för att vara född jude så har Gud all rätt att göra detta, och han väljer helt på egen hand att det inte ska vara en viss härkomst, lag eller gärningar som ska stå som grund för frälsningen, för då hade ingen blivit frälst. Goda gärningar och laglydnad kan inte åtgärda de lagförbrytelser som människor redan gjort sig skyldiga till – men därmed inte sagt att gärningar och laglydnad inte har någonting med frälsningen att göra och att vi kan bli frälsta dem förutan. De som accepterar Guds kallelse, och som visar sin tro med gärningar såsom Abraham, är i sanning Abrahams barn och har rätt till Guds rike. Återigen, frälsning via tro och inte genom att ha rätt sorts släkt och/eller att kunna förtjäna sin frälsning med något vi gör (eller tror). Vi är frälsta genom Guds nåd (barmhärtighet) och inte för att vi förtjänar det.

Rom. 9:11 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre. Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. 12  13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.

Rom 9:11(For the children being not yet born, neither having done any good or evil, that the purpose of God according to election might stand, not of works, but of him that calleth;) 12It was said unto her, The elder shall serve the younger. (KJV)

1 Mos. 25:27 Pojkarna växte upp, och Esau blev en skicklig jägare som höll till ute i markerna. Jakob däremot blev en stillsam man som höll till vid tälten. 28 Isak älskade Esau eftersom han hade smak för vilt. Men Rebecka älskade Jakob.

Nedan i Hebreerbrevet varnar Paulus människor för att inte ta de rätta besluten vad gäller sin livsstil. De riskerar att gå miste om Guds nåd, och det finns en risk att bitter rot vållar skada. Paulus gör en liknelse med Esau som gjorde ett mycket dåligt val när han lämnade sin förstfödslorätt för ett mål mat.

Hebr. 12:15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas. 16 Se till att ingen av er är otuktig eller oandlig som Esau. I utbyte mot ett enda mål mat lämnade han ifrån sig sin förstfödslorätt. 17 Ni vet att han avvisades, när han sedan ville ärva välsignelsen. Isak såg nämligen inte någon möjlighet att ändra sig, fastän Esau under tårar sökte få välsignelsen.

Hebrews 1217For ye know how that afterward, when he would have inherited the blessing, he was rejected: for he found no place of repentance, though he sought it carefully with tears. (KJV)

Det finns en bok i Bibeln som heter Obadja och fokus där är Edom/Esau. Skälet för Guds hat gentemot Esau handlar om detta:

Hjärtats övermod, v. 3
Våld mot sin broder Jakob, v. 10
För att han inte ingrep när Jakob attackerades, v. 11
För att han såg ner på sin broder när han drabbades av olycka, v. 12
För att han drog in i staden och deltog i plundringen, v. 13
För att ha slagit ner och överlämnat deras flyktingar, v. 14

Obadja 1:6 Hur genomsökt skall inte Esau bli! Hans dolda skatter skall letas fram!7 Till gränsen skall de driva dig ut, alla de som stod i förbund med dig.8 Skall jag inte på den dagen, säger Herren, förgöra de visa i Edom och allt förstånd på Esaus berg? 9 Dina hjältar, Teman, skall slås av förfäran, och var man på Esaus berg skall bli utrotad och dräpt.10 För våld mot din broder Jakob skall du höljas med skam och bli utrotad till evig tid.—14 Se inte med lust på din broders dag, på hans olyckas dag. Gläd dig inte över Juda barn på deras undergångs dag. Spärra inte upp munnen så stort på nödens dag.

Romarbrevet 9:13 är en referens till Malaki där vi liksom i Obadja kan läsa om “Esaus berg” osv:

Rom. 2: 1 Jag har älskat er, säger Herren. Och ni frågar: “På vilket sätt har du älskat oss?” Var inte Esau bror till Jakob? säger Herren. Jakob älskade jag,3 men Esau hatade jag. Jag gjorde hans berg till en ödemark och gav hans arvedel åt öknens  schakaler.4 Om Edom säger: “Vi är krossade, men vi skall åter bygga upp ruinerna”, så säger Herren Sebaot: De bygger upp, men jag skall riva ner. De skall kallas “ogudaktighetens land” och “det folk som Herren är vred på för evigt”. 5 Era ögon skall se det,    och ni skall säga: ” Herren är upphöjd utöver Israels gränser”.

”De” är hatade. Det handlar om allt det folk som kommer från Esau. Så Paulus syftar på folket från Esau och inte på individerna Esau och Jakob.  “Jakob älskade jag men Esau hatade jag” handlar alltså om folk och nationer.  Gud hade skäl att hata både personen Esau och folket som kom från honom. Esaus beslut (emot Guds vilja) att gifta sig med hedniska kvinnor och avgudadyrkare påverkade hans direkta avkomma och även hans barnbarn, barnbarnsbarn, osv. Traditioner och kulturer påverkar oss och det kan vara svårt att klippa trådarna gentemot det onda runtomkring.

Ex. 20:5 Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag, Herren, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, 6 men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar mig och håller mina bud.

Men även Jakobs släktingar kunde förstås handla emot Guds vilja.

Amos 6: 8 Herren, Herren har svurit vid sig själv, säger Herren, härskarornas Gud:  Jag avskyr Jakobs stolthet och hatar hans palats. Jag skall utlämna staden med allt som finns i den.

KAMEL genom synålsöga – Är det omöjligt för rika att bli frälsta?

Feb10

nålsöga

Matt. 19:23 Jesus sade till sina lärjungar: “Amen säger jag er: det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. 24 Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” 

Se även Lukas 18:25 och Markus 10:25.

När man läser Bibeln måste vi se till att vi undviker bibelmotsägningar och det gäller även detta stycke. Få personer har förmodligen problem med att Jesus säger att det är SVÅRT för en rik att komma in i himmelriket (för pengar har onekligen fått många människor på fall), men när Jesus jämför svårighetsgraden med att det skulle vara LÄTTARE för en kamel att komma igenom ett synålsöga, så blir vi konfunderade över vad han egentligen menar. Eftersom det är helt OMÖJLIGT för en riktig kamel att komma igenom ett normalstort synålsöga så borde ju Jesus mena att det är OMÖJLIGT för en rik man att bli frälst! Men om detta är vad Jesus verkligen vill förmedla så verkar vi hamna i en bibelmotsättning eftersom det finns ett flertal exempel på mycket rika människor i Bibeln som var andligt levande och högt älskade av Gud mitt i sin jordiska rikedom.

Egentligen skulle man kunna säga att redan v. 23 och 24 motsäger varandra eftersom det onekligen låter som ett osant påstående att säga att det är SVÅRT för en rik man att komma in i Guds rike om man egentligen menar att det är 100% TOTALT OMÖJLIGT. Òm någon berättar för mig att det kan bli “svårt” för mig att hinna med tåget om jag går hemifrån kl 15.20 så måste jag tolka personen som att det är svårt men dock INTE helt omöjligt och att det faktiskt fortfarande finns en gnutta chans även om den är jätteliten. Nu vet vi att Jesus INTE far med osanning för han förklarar ju i samma andetag vad han menar, men vi måste tolka honom rätt. Är det svårt eller omöjligt?

En inte helt ovanlig tolkning är att Jesus skulle ha syftat på den allra smalaste av Jerusalems portar som pga den trånga passagen skulle ha kallats “Nålsögat” och en annan tolkning är att det grekiska ordet för kamel (kamelos) blandades ihop med det grekiska ordet för rep (kamilos) när avsnittet översattes mellan grekiska och latin. Men det är lika omöjligt för ett tjockt rep att träs genom att synålsöga så det skulle inte ha ändrat på sakernas bestånd. Man kanske skulle kunna argumentera att poängen är att det allting är möjligt för Gud, och det är ju alldeles sant att vi inte skulle kunna bli frälsta om det inte varit för Guds kallelse MEN då återstår att fundera på varför Jesus hakade upp sig på just RIKA personer, när det lika gärna skulle kunna handla om fattiga, långa, tjocka, grekiska (etc) personer.

Matt. 19:25 När lärjungarna hörde det, blev de mycket förskräckta och sade: “Vem kan då bli frälst?” 26 Jesus såg på dem och sade: “För människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.”

Det är ju alltid så att det skulle ha varit omöjligt för oss människor att bli frälsta om det inte hade varit för Guds agerande, men eftersom Jesus sätter trycket på det här med rikedom så anser han förmodligen att just detta är ett välbekant hinder för flertalet människor att komma in i himmelriket. Allting är däremot möjligt för Gud men vi får akta oss för att tolka Jesu ord som att Gud väljer ut vem som ska bli frälst genom att på måfå möjliggöra frälsning för vissa speciellt utvalda människor. Inte heller får vi tolka hans ord som att det inte finns något som helst som VI kan göra för att bli frälsta. Vi är visserligen 100% förlorade utan att Gud kallar oss (och han kallar alla) men VI måste välja att komma till honom, omvända oss och att vandra i hans ljus. Verserna direkt efter konfirmerar att vår framtid (himmel eller helvete) hänger på VÅRT agerande. Notera att Jesus lovar sina lärljungar var sin tron och rättigheten att döma Israels tolv stammar eftersom de FÖLJT honom. Det intressanta är att Judas Iskariot är en av dem som blev lovad allt detta, men han valde som bekant att INTE följa Jesus hela vägen till slutet, vilket är kravet. Vidare kan vi läsa här nedan att våra uppoffringar och vår självförnekelse kan leda till EVIGT LIV, och även detta hänger alltså på vårt eget agerande. Det finns alltså något vi kan GÖRA för att bli frälsta, även om vi inte kan rena oss själva och frälsa oss själva. Det handlar om synergism.

Matt. 19:27 Då tog Petrus till orda: “Se,vi har lämnat allt och följt dig. Vad skall vi få för det?” 28 Jesus sade till dem: “Amen säger jag er: Vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skall också NI SOM HAR FÖLJT MIG sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. 29 Och var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar, han kommer att få hundrafalt igen och SKALL ÄRVA EVIGT LIV. 

Jag skulle vilja påstå att även Jesus har en rättighet att uttrycka sig med drastiska termer genom att tydligt trycka på hur svårt det är för en rik att bli frälst. Det är onekligen mycket svårt att bli frälst om man äger mycket pengar, och eftersom det är allvarligt att förlora sin SJÄL så vill förmodligen Jesus göra en sådan radikal jämförelse som han gjorde för att vi ska vakna upp och göra allt för att inte hamna i det diket som han varnar för. Även om det är svårt så är allt möjligt för Gud.

Sen skulle jag vilja gå tillbaka till hur konversationen om synålsögat startade.

Matt. 19:16 En man kom fram till Jesus och frågade: “Mästare, vad skall jag GÖRA för gott för att få evigt liv?” 17 Jesus sade till honom: “Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden.” 18 Han frågade honom: “Vilka?” Jesus svarade: “Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, 19 Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv.” 20 Då sade den unge mannen till Jesus: “Allt detta har jag hållit.

Den unge mannen skulle kunna ha stannat där, tackat för sig och försvinna in i vimlet. Då hade det sista han uppfattat varit att lydnad av tio Guds bud är vad som ger en människa evigt liv (älskar vi och tror på Jesus så lyder vi honom) och det är också vad Jesus verkar säga på andra ställen:

Matt. 22:37 Han svarade: “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. 38 Detta är det största och främsta budet. 39 Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. 40 På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.”

I dessa bud ingår alltså att vi ska älska Herren över allting annat, och det menade alltså den unge mannen att han åstadkommit. Vi vet inte hur lyckosam han varit på det planet, men om han misslyckats så hade han förstås samma möjlighet som alla andra: att gå genom djuroffersystemet för att sona för sina synder. Jesus verkar hur som helst mena att det är möjligt för oss att klara av dessa tio bud och att det faktiskt finns något som vi kan GÖRA för att nå himmelriket, för annars hade det varit bättre att förklara för den unge mannen “Du kan inte GÖRA någonting alls för att få evigt liv eftersom det är totalt omöjligt för någon att lyda de tio buden. Allt du kan göra är att omvända dig och FÖRSÖKA att hålla dem så gott du kan, och dessutom är människor frälsta av tro allena och lägger vi på minsta lilla lydnadskrav så blir det gärningslära och villfarelse”.  Men så uttryckte sig INTE Jesus, utan han listade helt korrekt de bud som finns i tio Guds bud vilka alla är väldigt självklara. Dessa bud är det som vi ska följa och de buden har gällt allt sedan Adam och Eva. Vi kan dock inte bli frälsta av gärningar eftersom dessa aldrig kan täcka upp för våra tidigare synder. Den unge mannen nöjde sig alltså inte med det svaret (trots att han hade den möjligheten) utan frågade vidare:

Matt. 19:20—Vad är det mer som fattas?” 21 Jesus svarade: “Vill du vara fullkomlig, gå och sälj vad du äger och ge åt de fattiga. Då skall du få en skatt i himlen. Och kom sedan och följ mig.” 22 När den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad sin väg, ty han ägde mycket.

DÄREFTER så kommer alltså det här med synålsögat. Just den här unge mannen ägde tydligen väldigt mycket och Jesus utmanade honom att göra sig av med allt om han ville vara helt fullkomlig. INTE ENS JESUS OCH HANS APOSTLAR GJORDE SIG AV MED ALLT DE ÄGDE! Så även här måste vi låta Jesus få uttrycka sig drastiskt utan att för den skulle mena att den unge mannen måste göra sig av med alla sina ägodelar inkl. kläderna han gick och stod i. Jag kan inte se att Jesus menar att det var totalt hopplöst för den unge mannen att få evigt liv trots sina ägodelar, men även om rikedom i sig självt inte är någon synd så måste vi vara beredda på att ge upp allt om Gud enskilt ber oss om det. Kanske den unge mannen hann med att uppfatta det här med synålsögat och hur svårt det är att bli frälst om man är rik, och att han sedan gick hem för att så småningom ändra fokus i sitt liv och bli mer givmild vad gäller pengar? Det förtäljer inte historien men poängen lyser klar om att det är väldigt svårt för en rik person att komma in i himmelriket. Inte minst kan det leda till att människor hamnar i ständig komfort och ljumhet, vilket kan leda till att de glömmer sin skapare som kan rädda deras själar.

Tio rika personer i Bibelnrich

1.Abraham

1 Mos. 13:2 Så bröt Abram upp från Egypten och begav sig till Negev med sin hustru och allt han ägde, och Lot var med honom. 2 Abram var mycket rik på boskap och på silver och guld.

2. Isak

1 Mos. 26:12 Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty Herren välsignade honom. 13 Han blev en mäktig man, och hans egendom växte mer och mer, så att han till slut var mycket rik. 14 Han ägde så mycket får och nötboskap och hade så många tjänare att filisteerna blev avundsjuka på honom. 15 Alla brunnar som hans fars tjänare hade grävt medan hans fader Abraham levde, fyllde filisteerna igen med jord. 16 Abimelek sade till Isak: “Flytta bort från oss! Du har blivit alldeles för mäktig för oss.”

3. Lot

1 Mos. 13:5 Lot, som följde med Abram, hade också får och nötboskap och tält, 6 och landet kunde inte livnära dem där de bodde i samma område. De hade så mycket boskap att de inte kunde bo tillsammans

4. Jakob

1 Mos. 3:43 Och Jakob blev mycket rik. Han fick mycket småboskap och dessutom slavinnor och slavar, kameler och åsnor.

5. Josef

1 Mos. 41:39 Och farao sade till Josef: “Eftersom Gud har uppenbarat allt detta för dig, så finns det ingen som är så förståndig och vis som du. 40 Du skall förestå mitt hus och allt mitt folk skall rätta sig efter dina befallningar. Bara när det gäller tronen skall jag vara förmer än du.” 41 Farao sade vidare till Josef: “Se, jag sätter dig över hela Egyptens land.” 42 Och farao tog ringen från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld kring hans hals. 43 Han lät honom åka i vagnen närmast efter sin egen och man ropade “Abrek!”[a] framför honom. Så satte farao honom över hela Egyptens land.

6. Kung Salomo

I Kungaboken 10:10 Hon gav kungen etthundratjugo talenter guld och dessutom mängder av väldoftande kryddor samt dyrbara stenar. En så stor mängd väldoftande kryddor som drottningen av Saba gav kung Salomo har aldrig mer förts in.11 När Hirams flotta hämtade guld från Ofir, förde den också med sig almugträ i stor mängd och dyrbara stenar. 12 Av almugträet lät kungen göra tillbehör till Herrens hus och till kungshuset samt harpor och psaltare för sångarna. Så mycket almugträ har sedan fram till denna dag inte förts in eller setts i landet.13 Kung Salomo gav drottningen av Saba allt vad hon önskade och begärde. Till det kom allt annat han i sin kungliga frikostighet skänkte henne.14 Det guld som årligen kom in till Salomo vägde sexhundrasextiosex talenter,15 utom det som kringresande handelsmän och köpmän förde in, och det som kom från alla kungarna i Arabien och från ståthållarna i landet.— 20 Tolv lejon stod där, ett på varje sida om de sex trappstegen. Något sådant har aldrig tillverkats i något annat rike. 21 Alla kung Salomos dryckeskärl var av guld, och alla kärl i Libanonskogshuset var av rent guld. Ingenting var av silver, det hade inget värde på Salomos tid. 22 Ty kungen hade en egen Tarsisflotta på havet tillsammans med Hirams flotta, och en gång vart tredje år kom Tarsisflottan hem och förde med sig guld och silver, elfenben, apor och påfåglar.23 Kung Salomo blev större än någon annan kung på jorden, både i rikedom och vishet.

7. Kung David

1 Krönikeboken 22:14 Se, trots mina svårigheter har jag skaffat etthundratusen talenter guld och en miljon talenter silver till Herrens hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det.

1 Krönikeboken 29:1 Kung David sade till hela församlingen: “Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, ty detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud. 2 Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som skall vara av guld i min Guds hus, silver till det som skall vara av silver, koppar till det som skall vara av koppar, järn till det som skall vara av järn och trä till det som skall vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxstenar och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar, ja, alla slags dyrbara stenar liksom marmor i mängd. 3 Eftersom jag har min Guds hus kärt, ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt vad jag förut har skaffat till det heliga huset: 4 3 000 talenter guld, guld från Ofir, och 7 000 talenter renat silver till att överdra byggnadernas väggar med, 5 för att göra av guld det som skall vara av guld och för att göra av silver det som skall vara av silver, ja, till allt slags arbete som utförs av konstnärer. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?”

8. Kung Josafat

1 Kungaboken 17:5 Herren stärkte kungadömet i hans hand. Hela Juda gav gåvor åt Josafat, och han fick stor rikedom och ära.6 Han var stolt över att gå Herrens vägar och avlägsnade offerhöjderna och aserorna i Juda.

1 Kungaboken 22:49 Josafat hade låtit bygga Tarsisskepp, som skulle gå till Ofir för att hämta guld. Men de kom aldrig i väg, ty de led skeppsbrott vid Esjon-Geber.

2 Krönikeboken 18:18 Josafat hade vunnit stor rikedom och ära, och genom giftermål blev han släkt med Ahab.—11 Några av filisteerna förde gåvor till Josafat och gav silver i skatt. Och araberna förde småboskap till honom, 7 700 baggar och 7 700 bockar.12 Josafat blev mäktigare och mäktigare och byggde borgar och förrådsstäder i Juda. 13 Han hade stora förråd i Juda städer, och krigsfolk, tappra stridsmän, i Jerusalem.

9. Hiskia

2 Krönikeboken 32:23 Många förde gåvor till Herren i Jerusalem och dyrbara gåvor till Hiskia, Juda kung, och Hiskias anseende växte efter detta hos alla hednafolk.—27 Hiskias rikedom och härlighet var mycket stor. Han byggde sig skattkamrar för silver och guld och ädla stenar, för väldoftande kryddor och för sköldar och alla slags dyrbara gåvor. 28 Han uppförde också förrådshus för säd, vin och olja samt stall för allt slags boskap, och han skaffade hjordar för sina fållor.29 Vidare byggde han städer och förvärvade en mängd får och nötboskap. Gud hade givit honom mycket stora rikedomar. 30 Det var också Hiskia som täppte till Gihonvattnets övre källa och ledde vattnet neråt, väster om Davids stad. Hiskia lyckades i allt han företog sig.

10. Job

Job. 1:1 I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda. — 3 Han ägde 7 000 får, 3 000 kameler, 500 par oxar och 500 åsninnor, dessutom tjänare i stor mängd. Han var mäktigare än någon annan i Österlandet.

Job 42:12 Och Herren välsignade slutet av Jobs liv mer än början. Han fick 14 000 får, 6 000 kameler, 1 000 par oxar och 1 000 åsninnor. 

Bibeln säger inte att pengar är orsaken till all ondska men att KÄRLEKEN till pengar är det. I den grekiska grundtexten finns den bestämda artikeln “tón” med, som kan översättas med “slags”, så ordagrant blir översättningen att kärleken till pengar är en rot till all slags ondska. Vi vet redan att det finns allehanda ondska (t ex Kains mord på sin bror, eller vad gäller de flesta otrohetsfall i världen) som inte har något med pengar att göra.

1 Tim. 10 Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.

Vilken synd är INTE till DÖDS i 1 Joh. 5:16?

Jan8

grav2

1 Johannesbrevet 5:16 Om någon ser sin broder begå en synd som inte är till döds, skall han be, och Gud skall ge liv åt honom, åt dem som inte begår synd till döds. Det finns synd som är till döds, och jag säger inte att man skall be för DEN. 17 All orättfärdighet är synd, men det finns synd som inte är till döds.

En del tror att synden som inte är till döds är synd som är förlåten, men jag är inte så säker på att detta är vad Johannes vill säga eftersom det verkar som synden är i pågående form när den upptäcks. Andra tror att en synd som inte är till döds är alla synder som inte handlar om synden som inte kan förlåtas (se nedan) eftersom alla andra synder faktiskt kan bli förlåtna OM personen i fråga omvänder sig – varför det är bra att be för personen för att påverka.

Matt. 12:31 Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. 32 Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.

En del tror att versen ovan skulle kunna ha en koppling med nedanstående händelse när Ananias ljög mot den helige Ande:

Apg. 3:3 Då sade Petrus: “Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden? 4 Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud.”

Men å andra sidan så förklarar Jesus synden som inte kan förlåtas med att det handlar om HÄDELSE mot den Helige Ande och att öppet tillskriva Satan de goda gärningar som Jesus gjorde via den Helige Ande. De skriftlärda anklagade inför människor Jesus för att vara besatt av Satan (att ha en oren ande) och deklarerade att det var med de onda andarnas furste som de onda andarna drivits ut.

Markus. 3:22 Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: “Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna.” 23 Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: “Hur kan Satan driva ut Satan? 24 Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, 25 och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.26 Om Satan gör uppror mot sig själv och kommer i strid med sig själv, kan han inte bestå. Då är det slut med honom. 27 Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det han äger utan att först ha bundit den starke. Sedan kan han plundra hans hus. 28 Amen säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. 29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.” 30 De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Notera att Johannes säger att vi inte ska be för DEN synden som är till döds. “Det finns synd som är till döds, och jag säger inte att man skall be för DEN”. “Den” är en översättning av det grekiska demonstrativa pronomet ekeinos (S 1564) som kan betyda den, det, den där, det där, osv, men det går inte med hjälp av detta ord säkerställa att det endast är en sorts synd som det handlar om i versen. Det kan heller inte uteslutas. Men om vi INTE godtar idén att en “synd som inte är till döds” handlar om alla synder som är “förlåtningsbara” (och inte den speciella synden som inte går att förlåtas) så kan vi spekulera vidare. För att lista ut vad slags synd som Johannes då menar INTE är till döds kan vi ha nedan två ledstjärnor som grund när vi försöker studera vad Bibeln säger om detta:

1) Ingenting i Bibeln säger att vi själva får avgöra vilken synd som inte är till döds. Det är alltså inte ett fritt val.

2) Vi kan bäst utröna vilken synd om inte är till döds genom att se vilka synder som ÄR till döds.

Allra först kan vi se vad GUD SJÄLV säger om synder som är till döds.

Upp. 21:8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.

Genom att läsa vilka synder som hindrar oss från att ärva Guds rike så kan vi bättre, via uteslutningsmetoden, lista ut vilken synd som inte är till döds:

Upp 21:27 Och aldrig någonsin skall något ORENT komma in i den eller någon som gör styggelse eller ljuger, utan de som är skrivna i livets bok hos Lammet.

Gal 5: 19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: DE SOM LEVER SÅ SKALL INTE ÄRVA GUDS RIKE.

1 Kor 6:9 VET NI INTE ATT INGA ORÄTTFÄRDIGA SKALL ÄRVA GUDS RIKE? BEDRA INTE ER SJÄLVA! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.

Ef. 5:3 Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. 4 Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. 5 Ni skall veta att INGEN OTUKTIG ELLER OREN ELLER GIRIG – en sådan är en avgudadyrkare – SKALL ÄRVA KRISTI OCH GUDS RIKE. 6 LÅT INGEN BEDRA ER MED TOMT PRAT. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

1 Thess. 4:2 Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren. 3 Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt, —7 Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. 8 Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.

Som vi kan se verkar det som de flesta synder som listas här ovan mer eller mindre också inkluderas i Tio Guds bud. Tio Guds bud inkluderar 1) att endast tillbe Gud, 2) inte missbruka Guds namn, 3) tänka på vilodagen, 4) visa aktning för föräldrar, 5) inte dräpa, 6) inte begå äktenskapsbrott, 7) inte stjäla, 8), inte ljuga, 9) inte ha begär till sin nästas hus, 10) inte ha begär till något som tillhör sin nästa. I verserna jag listar ovan kan vi täcka in alla tio buden utom kanske 3 och 4. Men agerar vi enligt föreskrifterna och lyder förbuden så inkluderas på sätt och vis att visa aktning för föräldrarna också. Dessutom säger Jakob:

Jakobsbrevet 2:10 Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.

Här kommer ytterligare några verser om vad vi ska göra för att ha evigt liv. Det verkar som Jesus säger att vi får evigt liv genom att hålla budorden, och han räknar även upp de mest välkända budorden för att identifiera dem. Ingenting säger att detta ändrades i och med Jesu död eftersom Johannes (och andra) säger att om vi älskar Jesus så lyder vi honom och det är på det sättet vi kan se om vi är Guds barn. Däremot lever vi inte längre under djuroffersystemet (eller under de judiska ceremoniella lagarna) utan Jesus dog för oss en gång för alla. Vi kan också se att vi kan få evigt liv eller inte beroende på vår frukt – alltså vad vi gör.apple2

Matt 19:16. Och se, en man gick fram och sade till honom: Gode mästare,vad gott skall jag göra, för att få evigt liv? 17. Då sade han till honom: Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena. Men vill du gå in i livet, så HÅLL BUDORDEN 18. Han sade till honom: Vilka? Jesus sade: Du skall inte dräpa, du skall inte göra hor, du skall inte stjäla, du skall inte bära falskt vittnesbörd. 19. Hedra din far och din mor och: Du skall älska din nästa såsom dig själv

Matt 25:41 Då skall Konungen svara och säga till dem: Sannerligen säger jag er: Det ni har GJORT mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni GJORT mot mig. Därefter skall han också säga till dem på vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar. 42. Ty jag var hungrig, och ni gav mig inte att äta, jag var törstig, och ni gav mig inte att dricka, –Sannerligen säger jag er: Vad ni inte har GJORT mot en av dessa minsta, det har ni inte heller GJORT mot mig.46. Och dessa skall då gå bort till evigt straff, men de RÄTTFÄRDIGA till evigt liv.

Joh. 15:5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.

1 Joh. 3:4 Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty SYND ÄR BROTT MOT LAGEN.

Efesierbrevet 2:1 Också er har Gud gjort levande, ni som var DÖDA genom era överträdelser och synder.

Vad säger Johannes mer i samma kapitel (1 Joh. 5)?

Johannes börjar kapitlet med att förklara hur vi kan se att vi älskar Guds barn och vad det innebär att älska Gud.

1 Joh. 5: 2 När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. 3 Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga. 4 Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.

Kärleken till Gud är alltså att hålla hans bud. Guds bud innebär inte alla de 613 judiska bud som israelerna fick av Gud när de vandrade genom öknen, för de flesta av dem var just relaterade till endast judarna, och dessutom var många inte ens ämnade att gälla för evigt. Så dessa judiska ceremoniella bud var aldrig tänkta för “hedningarna”. Däremot är Tio Guds bud ämnade för alla och de har gällt ända sedan Adam trots att de inte skrevs ner på stentavlor (vad vi vet). Annars hade ju exempelvis Kain inte syndat när han mördade sin bror. De tio budorden ingår också i det dubbla kärleksbudet.  Vi får också veta av Johannes att Guds bud INTE är tunga! Vi har den Helige Ande till hjälp på vår vandring och om vi låter oss ledas av honom i stället för köttet så syndar vi inte. Alla har förstås kapacitet att synda, men Johannes säger att vi kan besegra världen med vår TRO. Om vi däremot frestas av världen och har svårt att släppa det köttet vill så kan det förstås hända att buden då blir tunga, men alltså inte om vi har vårt fokus på Jesus. Om vi sällan tar oss tid att be, läsa Bibeln och umgås med andra kristna borde det vara oehört svårt att lyda alla buden. Johannes säger något mycket liknande några kapitel tidigare:

1 Joh 2:3 Och av det VET vi att vi känner honom: OM vi håller hans bud. 4. Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, han är en lögnare, och sanningen är inte i honom. 5. Men den som håller hans ord, i honom är sannerligen Guds kärlek fullkomnad. Av det vet vi att vi är i honom. 6. Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.

Direkt efter att Johannes berättar om synden som inte är till döds säger han att ingen som är född av Gud syndar!

1 Joh. 5:18 Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud*) bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom. —20 Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.21 Kära barn, var på er vakt mot avgudarna
*) alltså Jesus

Alltså; en pånyttfödd person som håller sig i vinträdet syndar inte. Jesus bevarar inte en kristen person helt villkorslöst. Johannes förklarar att Jesus kommit för att ge oss förstånd så att vi kan lära känna honom och löftet gäller (som i så många andra verser) endast om vi ÄR I JESUS. Då behöver vi inte vara rädd för yttre faror, och de enda som skulle kunna få oss på fall är vi själva om vi inte längre bär frukt. Är vi i Jesus är det naturliga att vi vill ha mer av honom och lära känna honom ännu mer för att söka hans vilja och vara honom trogen. Johannes varnar oss ändå och ber oss vara på vår vakt mot avgudarna och det är inget tomt hot. Vi KAN alltså avfalla även som kristna, men om vi lyder anden och inte köttet är vi på fast grund. Då är vi i Jesus!

Men vilka synder är då till döds?

Johannes verkar säga att det är helt onaturligt för en kristen att synda och de andra verserna verkar säga att alla synder inom tio Guds bud separerar oss från Gud, så vad finns det då kvar för synder som inte är till döds? Har vi inte täckt alla synder redan? Här kommer några verser som inkluderar Guds förväntningar på oss men som jag inte tror leder till separation från honom och alltså inte är till döds.

1 Joh. 5:14 Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.15 Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om.

Matteus 17:20 Han svarade: “Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er.”

Matt. 14:29 Jesus sade: “Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom. 30 Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: “Herre, hjälp mig!” 31 Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: “Så lite tro du har! Varför tvivlade du?”

Har vi verkligen alltid den tro som utlovas? Tvivlar vi aldrig på att någon ska helas och på att mirakel ska ske? Tror vi alltid att vi får det vi ber om? Nu handlar detta inte om överträdelser av tio Guds bud men det handlar ändå om att inte helt lyda Jesus och lita på hans ord.

Lukas 12:29 Fråga inte efter vad ni skall äta och dricka, och var inte oroliga.

Är vi aldrig oroliga över vardagliga händelser? Jesus var i och för sig också “orolig” i Getsemane innan sin korsfästelse, men då handlade det inte om vad han skulle äta och dricka, utan vetskapen att han snart måste dö för världens synder. En sund dos av “orolighet” kan nog vara bra för oss (annars skulle vi rycka på axlarna varje gång barnen inte kom hem i tid) och vi är tillsagda att arbeta på vår frälsning “med fruktan och bävan” (Fil. 2:12)  men sen finns det sammanhang där orolighet inte tillför oss någonting alls. I stället ska vi be och förlita oss på Gud när vi hamnar i situationer som kräver hjälp, men gör vi alltid det fläckfritt och fullt ut?

Jak. 2:9 Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.

Här kommer jag att tänka på en situation för flera år sedan när jag och några vänner gick på en kristen konsert i Västsverige.blommor

Det handlar om ett framträdande av en känd kör och under kvällen fick vi höra hela kören sjunga samt lyssna på några solouppträdanden med hela gruppen som bakgrundskör. När hela konserten var slut dök det upp en medarrangör för att tacka kören med en blombukett, och eftersom han endast hade en bukett så tänkte han väl att det var bäst att ge den just till solisten. Nu vet jag inte hur uppmärksam den här personen var under konserten, för det var nämligen så att det var två tjejer som hade soloframträdanden. En ung, vacker, blond sopran med ett stort leende på läpparna och en annan lite “gråare” tjej som inte hade ett lika framträdande utseende och utstrålning. Det verkade inte som den här medarrangören inte ens lade märke till den lite mer gråare tjejen när han stegade fram och på klassiskt vis tackade den vackrare av de två tjejerna mycket översvallande och gav henne buketten. Han berömde hennes solosång mycket hjärtligt och innerligt och tyckte att hon var jätteduktig, men tyvärr sade han inte ett enda ord om den andra tjejens sång. Måhända han tänkte att några av de övriga körmedlemmar kanske gav lite soloframträdande då och då men inte lika många som denna tjej och att det därför var motiverat att erbjuda buketten just till henne, men sanningen är att tjejerna sjöng precis lika mycket och de var mycket duktiga båda två! Kanske inte alla uppmärksammade episoden (jag gjorde det i alla fall), men kören borde i alla fall ha gjort det och detta var säkert lite pinsamt för flera stycken. Den blonda tjejen visade kurage när hon helt resolut DELADE på buketten och gav hälften till den andra tjejen, men förödmjukelsen var egentligen redan skedd. Den “gråa” tjejen tog lydigt emot halva buketten (vad skulle hon göra?) trots att den egentligen inte var tänkt för henne, och publiken kanske hajade till just pga hanteringen av blommorna. Så trots att den här medarrangören bara ville vara vänlig och berömma en person för vackert soloframträdande så kanske det utmynnade i att han gjorde en ung tjej väldigt ledsen den kvällen när hon kanske gick hem och funderade på hur osynlig hon egentligen var?

Hur som helst kanske detta inte var en perfekt anekdot kopplat till Jak. 2:9 eftersom det inte handlar om en person som är medveten om något felagerande, men det kan ge en liten illustration om hur lätt det kan vara att behandla människor olika. Det är ingen synd i sig att uppskatta en persons utseende, och det går inte komma ifrån att en man vanligtvis anser att en 25 årig kvinna är vackrare än en 75 årig kvinna, eller att det finns vissa 25-åringar som är vackrare än andra (Jobs döttrar ska ha varit väldigt vackra…). Våra fysiska jordiska kroppar ska hur som helst en gång lämnas kvar och vi ska få nya kroppar och kläder! Hade den här medarrangören fått höra om hur hans agerande kanske sårade en annan människa hade han förmodligen varit DJUPT ångerfull och utropa “Men vad har jag gjort?! Oj, vad klantig jag var! Men stackars tjej!”, osv. Det handlar alltså inte om ett försök från hans sida att förödmjuka och vara elak, utan jag tror att Gud kunde se i hans hjärta att han bara ville vara hygglig – även om han också var lite klantig.

Vad som är en större synd är om man medvetet ger vissa människor fördelar trots att det är orättvist gentemot andra, och det gäller även om man härdat sitt hjärta så att man inte reflekterar över att man är korrumperad och ger orättvisa fördelar/nackdelar till människor. Det är väldigt svårt att alltid vara helt rättvis och vi kan bara göra vårt bästa, men det finns gränser för när det övergår till ren synd. Gud känner våra hjärtan och bedömer oss rättvist! Våra samveten hjälper till att avgöra vår eventuella skuld.

1 Thess. 5:14 Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla.15 Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor. 16 Var alltid glada, 17 be oavbrutet 18 och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. 19 Släck inte Anden. 20 Förakta inte profetior, 21 men pröva allt, behåll det goda, 22 och håll er borta från allt slags ont.

Här ovan finns det många bud till oss. Tillrättarvisar vi alltid oordentliga i vår omkrets trots att det finns skäl för det? Uppmuntrar vi alltid missmodiga i vår omgivning? Tar vi alltid oss an de svaga? Är vi alltid glada? Även här måste vi förstås inse att Paulus talar rent generellt för alla kan inte oavbrutet BE dag och natt, hjälpa precis alla svaga man ser, uppmuntra varenda människor som står och väntar på pendeltågsperrongen, osv och det gjorde inte Paulus heller. Vad han vill säga är att vi alltid ska ha fokus inställt på att alltid göra det rätta och att alltid vara beredda att tillrättavisa, uppmuntra och be så fort tillfälle ges. Men vi har bara 24 timmar om dygnet och måste använda de timmarna så bra vi kan, inklusive att ta hand om vår egen familj.  Ibland kanske vi känner i vårt samvete att vi faktiskt borde ta tillfället i akt och tillrättavisa (eller uppmuntra) någon vi känner väl, men väljer ändå att inte gör det eftersom det känns obehagligt. Det kan hända att man ångrar sig efteråt för att man inte tog chansen att påpeka felsteg. Har vi verkligen prövat allt på bästa sätt alla gånger och alltid valt rätt väg? Att komma till korta vad gäller det som Paulus säger i 1 Thess. 5 skulle kunna vara synder som inte leder till döds.

1 Kor. 12: 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31 Men sträva efter de nådegåvor som är störst.

Känner vi inte alla kristna människor som INTE strävar efter någon nådegåva överhuvudtaget? Dessa kanske blivit övertalade av andra kristna att nådegåvorna har upphört och att detta därför inte kan appliceras på kristna idag. Andra kanske tror att det är Gud som ska “zappa” en människa med nådegåvor och att det inte är någonting som vi borde vika några tankar åt. De är då olydiga mot Paulus som säger att vi SKA sträva efter de nådegåvor som är störst. (Han uppmuntrar oss att tala i tungor och att använda oss av alla nådegåvorna men självklart är det listigast att sträva efter de största gåvorna.) Kanske detta skulle kunna vara en synd som inte leder till döds.

Andra exempel

Kanske en kristen skiftarbetare kommer för sent till jobbet pga rent klant och/eller otur vid flera tillfällen och därmed orsakar så att personer måste stanna kvar längre på sitt jobb eftersom de måste vänta på den här personen. En eller några gånger när man gjort felbedömningar vad gäller tidsåtgång på morgonen är ok, men tänk om det sker oftare och FÖR ofta? Om man tar för vana att orsaka trassel för sina medarbetare utan att göra mycket för att få rätsida på problemet så leder det till synd, men var går gränsen? Gud ser till hjärtat och även här kan det handla om en synd som inte leder till döds.

Vi kan göra kommentarer som kan missförstås och vi kan göra människor ledsna utan att mena det. Vi kanske skrattar åt något som en person sagt i tro att personen ska skratta med, men i stället blir personen förolämpad. En del kristna kanske är mycket försiktiga på det här planet och sällan orsakar ledsna miner medan andra trampar i klaveret oftare pga klantighet eller för att de är för snabba i sina reaktioner. Å andra sidan kanske den förstnämnda personen vanligtvis inte tar sig tid att prata och uppmuntra människor medan den sistnämnda personen tar sig tid att göra just detta. Kärlek och omtanke!

1 Petrusbrevet 4:8 Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder.

Jakobsbrevet 5:20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

En person kanske känner att han bör be i en timme på morgonen och bestämmer sig för att göra det, men ber sedan bara i 30 minuter trots att han känner att det är viktigt med bön just för det tillfället. Det är ju egentligen ingen överträdelse av Guds bud men ändå är det fel om man känner ett tilltal från Gud att be.

Gud ser våra hjärtan och bedömer oss rätt. Han begär inte det omöjliga av oss utan det möjliga. Han vet mycket väl vilka val vi står inför varje dag och vilka hinder som är på vår väg.

Rom. 2: 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Kan en man som inte tror bli HELGAD genom sin HUSTRU? (1 Kor. 7:14)

Sep26

“Ty mannen som inte tror är helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man”

Vad kan då detta betyda? Ja, det betyder INTE att någon kan åka snålskjuts in i himlen genom att gifta sig med en en person som är troende. Om det skulle vara fallet så skulle vi ha en rad verser som vi måste ignorera vilket inte låter sig göras. Exempelvis:

Johannes 3:36 Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

Sammanhanget handlar om Paulus åsikter om giftermål (och Paulus vill aldrig gå emot det som Jesus lär ut) och huruvida det är lämpligt att stanna kvar i ett äktenskap trots att man blivit kristen till skillnad mot sin partner. Paulus menar att det ÄR den enda rätta vägen att stanna kvar i äktenskapet, vilket bekräftar Jesus egen lära i ämnet.

1 Kor. 7:12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne.13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. 14 Ty mannen som inte tror är helgad (hegiastai) genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin [troende] man. Annars vore era barn orena (agatharta), men nu är de heliga. 15 Men om den otroende vill skiljas, så låt honom göra det. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva fredligt tillsammans. 16 Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

Skälet som Paulus ger för att en person som blivit kristen ska stanna i äktenskapet trots att partnern inte är kristen är för att undvika att BARNEN blir “orena“. Inte “orena” på det sättet som en människa blir genom att synda för det skulle ju separera dem  andligt från Gud (det kan inte bebisar/barn bli) men “orena” på det sättet att de nu är barn till föräldrar som är skilda och detta utan skäl. Vi vet ju från Jesus lära att en kvinna/man är bundna till sina makar så länge de lever – såvida det inte handlar om det enda tillåtna undantaget OTUKT:

Matt. 5:32 Jag säger er: Var och en som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt, han blir orsak till att äktenskapsbrott begås med henne, och den som gifter sig med en frånskild kvinna begår äktenskapsbrott.

Matt. 19:9 Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av något annat skäl än otukt och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott.

Jag vill inte gärna använda ordet “bastard” eftersom de har sådana negativa associationer men du kanske förstår poängen gällande vad barnen riskerar att råka ut för. De kom visserligen inte till utom äktenskapet, vilket i så fall skulle vara en synd, men att skiljas utan legitimt skäl skulle också vara en synd som även detta skulle orsaka samma form av “orenhet“! Det handlar inte om att Gud skulle älska barnen mindre för att de hamnar i en sådan situation att de är orena utan bara att han vill dem och föräldrarna VÄL och helt enkelt vill undvika situationer som inte gagnar någon i familjen. Gud vill det allra bästa för barnen och idealet är ett hem med både en mamma och en pappa, vilket är ett önskemål som kvarstår trots att en av föräldrarna blivit pånyttfödd och frälst till skillnad mot partnern. Endast en partner som tror är tillräckligt för att äktenskapet ska ses som helgat, och det betyder alltså att även den otroende partnern finns i detta helgade äktenskap under det “helgade familjeparaplyet”. Men det har alltså ingenting med hans egen FRÄLSNING att göra! Visst kan det hända att välsignelser skvätter över på partner och barn, mycket tack vare den troendes böner och Guds vilja att svara på bön och åstadkomma ett lyckligt liv, men vad gäller frälsningen så krävs till syvende och sist alltid ett personligt ställningstagande.

Man skulle kunna se “helgad” i det här fallet som att det fortfarande handlar om ett legitimt giftermål trots att det skett en förändring vad gäller en av partnernas förhållande till Gud. Att bli helgad betyder inte att bli frälst utan betyder ofta att bli separerad från; åsidosatt; speciell; göra helig, etc. I sammanhanget kan vi förstå det som att personen är åsidosatt med tanke på rollen i äktenskapet och inte gällande sin frälsning.

I Svenska Folkbibeln så finns det ett ordtillägg där det står att kvinnan blir helgad genom sin TROENDE man, men detta står inte i grundtexten. 1917 års översättning är mer trogen till grundtexten i just det här fallet.

1 Kor. 7:14 Ty den icke troende mannen är helgad i och genom sin hustru, och den icke troende hustrun är helgad i och genom sin man, då han är en broder; annars vore ju edra barn orena, men nu äro de heliga. 

Informationen om att en man är helgad genom sin hustru, och en hustru genom sin man kommer direkt efter denna information från Paulus:

13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. 

Det är alltså därför som Paulus ger sitt välkända svar om varför de bör stanna kvar i äktenskapet. Som troende kanske man får för sig att en skilsmässa är det enda rätta eftersom:

2 Korinthierbrevet 6:14 Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 15 Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?

Men i fall där det redan finns ett existerande giftermål som är godkänt av Gud (vilket alltså inte gäller samkönade äktenskap) så skall det trots detta inte brytas eftersom det är ett giftermål som redan ingåtts. Vi kan också veta att Paulus inte kan ha menat att en person kan bli frälst genom att gifta sig med en troende person eftersom vi kan läsa:

1 Kor. 7:16 Vet du då, hustru, om du kommer att frälsa din man, och vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

Det står alltså klart att en person INTE är frälst bara för att han gjort ett lyckat äktenskapsval.

Omöjligt att föra de som avfallit till ny omvändelse? (Hebr. 6:6)

Sep25

Hebr. 6:4 Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande 5 och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter 6 men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse

Människorna som det talas om är helt klart kristna. De:

  • har tagit emot ljuset
  • har smakat den himmelska gåvan
  • har fått del av den heliga Ande
  • har smakat det goda Gudsordet

I engelska King James Bible (som ofta är bättre än de vanligaste svenska översättningarna – dock inte här) har de slängt in ett OM i Hebr. 6:6 som inte finns med i originalskrifterna, och detta lilla OM har rört om i grytan hos de engelsktalande. En del ursäktar läran om “en gång frälst alltid frälst” genom att utnyttja detta OM i versen och menar att sanna kristna absolut kommer att stanna kvar i sin tro. Men Hebreerbrevet 6 handlar om sanna kristna och risken för avfall är en realitet.

Det finns ett par förslag till varför de kristna i Hebr. 6:6 inte kunde bli återförda till omvändelse, trots att resten av Bibeln visar många exempel på människor som omvänt sig och återfått andligt liv (t. ex Petrus när han omvände sig efter att ha förnekat Jesus).

1) De kunde ha blivit utlämnade åt ett ovärdigt sinnelag av Gud, såsom i Rom. 1

Rom. 1:21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan—24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga.—28 Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen

Ovan handlar om människor som inte har något ursäkt för att vända ryggen åt Gud eftersom han blivit uppenbarad för dem genom sin skapelse. Eftersom de vägrade att ära Gud och i stället sökte mörkret, så utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag (reprobate mind, KJV) så att de blev ohämmat absorberade i sina egna ovärdiga livsföringar och blev då avhuggna från frälsningen. Människor kan förhärda sina hjärtan till den grad att det inte finns någon återvändo och Gud lyfter bort sin hand från dem.

Apg. 17:30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.

Apg. 11:18 När de hörde detta, lugnade de sig och prisade Gud och sade: “Så har Gud skänkt också åt hedningarna den omvändelse som ger liv.”

Om inte Gud längre kallar/drar människor genom den Helige Ande, och inte längre skänker/tillåter omvändelse, så kommer dessa människor vara totalt separerade från honom.

2) Det skulle kunna handla om synden som inte går att förlåta

Dessa hebreiska kristna kan ha varit frestade att återvända till judendomen. Innan de då får inträda som medlemmar i synagogan igen så är de tvungna att göra ett öppet uttalande om att Jesus inte är Guds son, att hans blod inte renar eftersom han är en vanlig människa, och att de under han gjorde måste ha gjorts genom Satans kraft.

Hebr. 10:28 Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. 29 Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande?

Markus 3:22 Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: “Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna.” 23 Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: “Hur kan Satan driva ut Satan?  —28 Amen säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. 29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.” 30 De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Detta skulle bättre få oss att förstå varför de kristna i Hebr. 6:6 som avföll från sin tro (parapesontas) inte kunde bli återtagna igen, eftersom de slutade som fiender till Gud. Det grekiska ordet för att avfalla i den här versen är (parapesontas) och detta är enda gången som detta ord används i NT!

Dessutom så avföll (skandalizo) Petrus och de andra lärljungarna i Mat. 26:31,33, liksom förmodligen många fler kristna i vår historia – men då används ett annat ord. Vi vet från många verser att en syndare KAN bli förnyad och renad från sina synder, om han bekänner sina synder och omvänder sig. Dock kan ingen person komma tillbaka till andligt liv efter att ha gjort sig skyldig till den synden som inte går att förlåta.

Den som tror på Gud kommer aldrig någonsin under domen? (Joh.5:24)

Sep10

Joh.5:24 Amen, amen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet

En del använder denna vers för att stödja läran om “en gång frälst alltid frälst“, eftersom de menar att det här serveras löften om att vi aldrig någonsin kommer under domen om vi bara är kristna, och att vi en gång för alla övergått från döden till livet utan återvändo. Men löftena är inte ovillkorliga. Villkoren är ju att vi HÖR Jesu ord och TROR på honom som har sänt honom, och dessa verb i presensform handlar om pågående handlingar som vi måste göra NU och även framledes. Om en person INTE hör och tror så kommer han under domen även om han är kristen. Men hur är det då med påståendet att vi övergått från döden till livet? Är inte det ett löfte om att vi för alltid tagit steget till andligt liv och för alltid kommer ha det i vår ägo? Nej, det är inte så säkert eftersom även en kristen person kan välja att leva i synd och inte omvända sig, och då lever denna person i så fall i andligt mörker och är separerad från Gud.

När en person söker Gud, finner honom och omvänder sig från sina synder så är denna person “född på nytt”. Det betyder att han blivit en ny människa och det gamla livet ligger bakom honom. Han har blivit fri från sina synder och är därför benämnd rättfärdig och har övergått från DÖDEN till LIVET. Man kan ju knappast säga att en person som är född på nytt är kvar i DÖDEN! Men versen säger alltså inte “har vi en gång flytt från andlig död kan vi aldrig någonsin komma tillbaka till andlig död“. Synd separerar oss alltid från Gud oavsett vår tro, och synd kan förstås ligga i framtiden. Så länge som vi riskerar att synda och leva kvar i synden, finns också risken att frälsningen går förlorad. Att frukta Gud är därför SUNT.

Filipperbrevet 2:12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er.

Verserna innan Joh. 5:24 visar också upp ett villkor – nämligen att vi måste ära sonen. Detta är inte säkert att alla kristna för alltid kommer att lyda, och framför allt inte när vi vet att i de sista dagarna så kommer många att avfalla från tronen:

Joh. 5:21 Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill. 22 Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, 23 för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

Verserna efter Joh. 5:24 säger att evigt liv ges till dem som GJORT GOTT (villkor) och de som gjort ont uppstår till DOM, vilket betyder DÖD eftersom det står i motsats till liv. Det innebär att även sant kristna som väljer att göra ont och inte omvänder sig uppstår till DOM. Vi kan aldrig bli frälsta genom att kombinera en tro på Gud med ett liv i synd:

Joh. 5:28 Förvåna er inte över detta, ty den stund kommer, då alla som är i gravarna skall höra hans röst 29 och gå ut ur dem. De som har gjort gott skall uppstå till liv, och de som har gjort ont skall uppstå till dom.

Kapitlet fortsätter med att förklara att Jesus vittnar om sanningen med avsikt att folk ska bli frälsta (vilket betyder att människors frälsning är en öppen fråga som inte bestämts innan jorden skapades), men också att Faderns ord inte FÖRBLIVIT i människor. Detta tyder på att de åtminstone trott på Gud som sin skapare, och de var även öppna för det som Johannes Döparen predikade om, men de förmådde sig ändå inte att tro på att Jesus verkligen är Guds son och Messias och faktiskt den som Johannes vittnade om. Detta trots att Jesus konfirmerat sin position med gärningar. Deras vägran att tro att Jesus är den han säger sig vara – sänd av Fadern till att vara världens ljus – medförde att Faderns ord inte förblev i dem:

Joh. 5:33 Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34 Jag tar inte emot vittnesbördet från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli frälsta. —37 Fadern som har sänt mig har vittnat om mig. Hans röst har ni aldrig hört, och hans gestalt har ni aldrig sett, 38 och hans ord har inte förblivit i er, eftersom ni inte tror på den som han har sänt.

Jesus säger att människor studerar skrifterna (Bibeln – vilket var Gamla Testamentet på den här tiden) för att de inser att skrifterna innehåller Guds ord och kan ge dem evigt liv, men de vill fortfarande inte koppla ihop profetiorna om Messias med JESUS som ju är Messias och den som kan ge dem det LIV de söker. Det är alltså inte alls så att människor är förutbestämda till himmel eller helvete innan jorden skapades (som den reformerta kyrkan lär ut) utan det är de själva som väljer att inte komma till Jesus för att ta emot det eviga livet, trots att det är detta som Jesus i sin kärlek önskar för deras skull. Jesus predikar ju för att de ska bli frälsta och inte för att de ska vända honom ryggen och tacka nej till livet. Men många av dem vägrade alltså att tro att Jesus talade sanning när han påstod att andra vittnar om honom och att skrifterna profeterar om honom:

Joh. 5:39 Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. 40 Men ni vill inte komma till mig för att få liv.

Jesus menar att hans åhörare inte har Guds kärlek i sig, och självklart är detta faktum emot Guds vilja. Människorna tar inte emot Jesus trots att han bevisat att han är den som han säger sig vara, men däremot tar de emot andra som kommer i sina egna namn. Jesus klandrar dem för att ta emot ära av varandra samtidigt som de väljer att inte söka den ära som kommer från skaparen och som kan ge dem det LIV som de ju är ute efter. Jesus är tydlig med att allt de behöver göra för att se kopplingen mellan deras egna skrifter och honom själv är att acceptera det som skrifterna faktiskt säger. Mose skrev och editerade de första böckerna i gamla testamentet (Torah) och dessa skrifter vittnar om den kommande människosonen. Om de bara hade velat hade de kunnat forskat mer för att se att Jesus som enda person i världen faktiskt passar in perfekt i det som står att läsa i Torah. Men om människor inte VILL se – utan faktiskt är ute efter att finna motsatsen – så kommer de inte att se.

Joh. 5:42 Jag känner er och vet att ni inte har Guds kärlek i er. 43 Jag har kommit i min Faders namn, och ni tar inte emot mig. Men kommer det någon annan i sitt eget namn, honom tar ni emot. 44 Hur skall ni kunna tro, ni som tar emot ära av varandra och inte söker den ära som kommer från den ende Guden? 45 Tro inte att jag skall anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. 46 Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. 47 Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?”

De som inte blir frälsta går förlorade endast för att de KUNDE ta emot sanningen och få evigt liv men VALDE att inte göra det. Vårt öde ligger i våra händer och vi kan välja att gå ljusets väg som leder till liv eller mörkrets väg som leder till död. Gud däremot vill att alla människor ska bli frälsta, och Jesus möjliggjorde för ALLA människor att bli arvtagare till hans rike. De flesta väljer dock att inte se det uppenbara och därmed tackar de nej till erbjudandet:

1 Thess. 1:7 och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, 8 i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. 9 Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt

1 Thess. 2:9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. 11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.