Tag Archive | frälst

Ska lärare få en strängare dom enligt Bibeln? Jak. 3:1

Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom Jak. 3:1

Kan man säga att en person inte är FRÄLST så fort vi hör honom/henne säga något som avviker från Guds ord?

Det beror alldeles på vad som menas, och vad vi lägger i ordet “irrlära”. Det kan ju handla om ENORMA avvikelser från skriften och som är avgörande för frälsningen, eller en liten obetydlig detalj som vi fått om bakfoten. Bibeln kanske exempelvis säger att Jesus helade Petrus svärmor innan han gick till Kapernaum, och är man då en farlig och satanisk irrlärare om man lär ut omvänd ordning?

Apollos historia kan lära oss mycket

Apg. 17:24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Han började också frimodigt predika i synagogan. Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. 27 När Apollos sedan ville fara över till Akaja, skrev bröderna till lärjungarna och uppmanade dem att ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. 28 Ty han motbevisade eftertryckligt judarna, när han utifrån Skrifterna offentligt bevisade att Jesus är Messias.

Apollos levde efter Jesu död och uppståndelse, och var den första generationen av troende under det Nya Testamentet. Han hade stor lärdom om Herrens Väg, som är en beteckning för den kristna församlingens lära och liv, och han var mycket kunnig i skriften. Trots detta hade han inte alla detaljer klara för sig, och det berodde inte på någon slags trångsynthet från hans sida, eller ovilja att rätta sig efter skriften, utan han hade helt enkelt inte tillgång till all information. Det Nya Testamentet som vi känner det var inte utgivet i bokform under hans tid – så han kunde inte använda det som stöd – men han skulle själv i framtiden hamna på en plats i vårt Nya Testamente. Apollos studerade dock den skrift han hade, och han konsulterade de kristna som han hade runtomkring sig vilket ledde till att han bara hade kännedom om Johannes dop som var ett dop kopplat till omvändelse. Det var i och för sig Jesus dop också, men efter Jesu död så var dopet också en bild på Jesu död och uppståndelse, och ett yttre tecken för kristna som beslutat att lämna sitt gamla liv bakom sig och följa Jesus (gå från död till liv). Trots att Apollos inte hade alla detaljer rätt så var han ändå till stor nytta där han predikade inför människor, men så småningom fick han hjälp att styras mer rätt utav Priskilla och Akvila.

Om däremot Apollos skulle haft inställningen att han inte behövde lyssna på några synpunkter från utomstående – och stängde sina öron – så skulle han ha en större skuld för sin okunskap. Om han dessutom skulle vägra att ändra riktning trots att skriften tydligt visar en annan väg, så skulle han bli än mer skyldigare, och ännu ett snäpp värre om han sedan skulle sprida ut felaktigheter även till andra. Jag tror helt enkelt Gud dömer oss efter vad vi rimligtvis kan tänkas veta, och vad vi gör för att ha känselspröten ute för att alltid vara beredda att ändra på oss om någon visar med hjälp av skriften att vi har fel. Lever vi i förnekelse eller är vi bara okunniga? Vi ska inte ha inställningen “Kom inte hit och besvär oss med fakta”. Å andra sidan är det inte heller rätt att döma oss om vi upplever att vi faktiskt har gjort vår läxa och verkligen studerat ett argument.

Apollo var alltså inte komplett i skriften från Dag 1 (och vem kan vara det, speciellt utan lärare?), men han lät inte det hindra honom utan spred den sanning som han trodde på – och hans samvete var förmodligen intakt hela tiden. Problemet idag är att folk inte vill rätta sig efter bibelkorrigeringar även om verser serveras som stöd. De kan ibland inte hantera verserna som talar emot dem, men ändå vill de väldigt gärna ha kvar sina irrläror och vill INTE ändra på sig ens om de hamnat i rejäla bibelmotsättningar.

Rom. 10:14 Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?

Är vi villiga att justera missförstånd och felaktigheter?

Jag har ju själv tidigare trott på felaktiga bibeläror, och jag anser inte att jag var ofrälst under den tiden – men jag säger inte att det är en principiell sanning oavsett lära och oavsett hur vi lever våra liv. Jag trodde som de flesta andra kristna på arvsynden (se här varför den inte stämmer med Bibeln), och jag hade inga anledningar att ana att Bibeln inte lär ut detta som “alla” verkade tro på. Jag visste att det främsta stödet ansågs vara Rom. 5, och när jag läste kapitlet så trodde jag också att Paulus bekräftade den arvsynd som jag förväntade mig att se, trots att det kanske inte stod uppgivet särskilt tydligt. Inte heller ansåg jag att arvsynden var särskilt logisk, men ingen kristen utmanade mig om arvsynden och jag hörde heller aldrig någon alternativ tolkning.

På den här tiden fanns det heller inte något internet att tillgå, och jag hade helt enkelt inga anledning att tro att jag hade fel. Det handlade dock inte om att jag var rebellisk och stängde mina öron, för tvärt om så var jag idel öra gentemot förslag som skulle kunna lösa dilemmat med arvsynden (hur man kan anses vara skyldig för något som en förfäder gjort, och trots att det är helt utanför ens egen kontroll). När internet äntligen kom så råkade jag se en artikel om arvsynden från ett helt annat perspektiv, och jag insåg direkt att jag tidigare haft fel. Med hjälp av internet träffade jag se på ännu fler kristna som redan insett detta, och jag insåg att jag läst in saker och ting i Rom. 5 som faktiskt inte står – och till på köpet så förvandlades ju en ologisk och orättvis Gud till en rättfärdig Gud som är lätt att förstå.

En annan falsk lära som jag länge trott på var den att man aldrig kan sluta synda, och jag trodde som många andra att man skulle definiera sig som “en syndare frälst av nåd” – alltså syndare i nutid och inte dåtid. Liksom många andra så trodde jag att Jesus skulle ha dött för oss i onödan om vi någonsin kunde sluta synda, och ihop med arvsynden så trodde jag att vi syndar för att vi är syndare (alltså syndare av ren nödvändighet). Första gången någon försökte intyga mig om att vi faktiskt inte måste synda och att vi kan avhålla oss från synd, så trodde jag absolut inte på det. Min vän gav mig visserligen några verser som gav stöd för det han sa, och även om jag måste erkänna att det faktisk var svårt att komma runt de verserna så var jag ändå inte beredd på att så snabbt ändra ståndpunkt eftersom jag var övertygad om att ännu fler verser gav motsatt lära. Mitt motiv var att vara lydig mot Bibeln, och jag stängde ändå inga dörrar. Senar när jag studerade ämnet lite mer ingående så förstod jag kontexten av de verser som vanligtvis används som stöd för att man aldrig kan sluta synda, och jag insåg att jag misstolkat dem medan jag glömt andra viktiga verser. Det är viktigt att lyssna och undersöka, och att inte vara enveten och ha som mål att försvara sin tes oavsett vilka övertygande argument som presenteras emot den, utan snarare fundera “Kan det vara möjligt att jag haft fel?”.

Om man hamnar i en situation som leder till bibelmotsägningar och/eller en Gud som är orättvis och grym, och om man dessutom får höra bra argument som löser dessa problem, då är man långt mer skyldig om man stänger dörren för det alternativet än om man av misstag råkat få något om bakfoten som man aldrig ens haft anledning att misstro!

Så när det gäller mina tidigare felaktiga ståndpunkter så är ju sanningen att jag inte visste bättre, och det vet också Gud. Han vet ju att det inte berodde på att jag var ovillig att rätta mig efter hans ord, och han kunde också se hur pass beredd jag var att ändra mig då jag väl utmanades. Så jag tror inte att man kategoriskt kan säga att felaktiga läror automatiskt gör en människan till ofrälst, men däremot så dömer ju Gud oss om vi syndar och inte omvänder oss eftersom samvetet och den helige Ande dömer oss. Det kan fortfarande finnas människor (speciellt de som inte har tillgång till internet) som fortfarande av misstag tror på arvsynd och att vi inte kan sluta synda MEN som ändå inte syndar. De kan ha missförstått vad synd är, och tror kanske att man syndar om man inte tänker på Gud dygnet runt, och om man blir arg, tycker illa om någon, etc. Då blir ju också deras budskap att vi aldrig kan sluta synda. Men sen finns det andra som menar att vi är frälsta även om vi bryter mot Guds bud (detaljer i tio Guds bud), och det är mycket allvarligt.

Jag tror inte att vi alltid tjänar något på att kategoriskt deklarera vem som är frälst och inte, eftersom det är starkt kopplat till vad människor vet, och hur mycket de är beredda att lära och rätta sig efter Guds ord. Men det finns tyvärr många som inte vill lyssna, som har rebelliska hjärtan och som försöker hitta bibliskt stöd för att få fortsätta att synda och ändå räknas som rättfärdiga och frälsta. Dessutom sprider de dessa läror även till andra. Vad säger Jesus om ett sådant förfarande?

Matt. 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. —19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Notera att Jesus inte lovar något himmelrike för de som syndar och lär andra att synda, eftersom han direkt efteråt säger att vår rättfärdighet måste övergå fariseéernas om vi ens ska komma in. v. 19 syftar förmodligen på en annan kategori av människor, som döms pga deras motiv, samveten och mått av kunskap.

Men visst talar Jesus och apostlarna ofta om att synder separerar oss från Gud och att vi inte kommer in i Guds rike om vi syndar! Så det är inte fel att citera dem, och med hjälp av dessa verser så kan det leda till en situation som heter “If the shoe fits, wear it” (eller “if the cap fits wear it“), vilket betyder att om du känner igen dig själv i beskrivningen så handlar det om dig. Här kommer exempelvis ett löfte från Paulus om att vi kan glömma att ärva Guds rike om vi lever på ett speciellt sätt, och ett ord från Johannes:

Gal. 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

1 Johannes 3:8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar

Människor kan bli illa berörda av sådana verser, men om vi lever som vi ska så finns det ingen anledning till oro. Anden kan ju leda oss rätt, säger Paulus. Vi kan tålmodigt förklara varför saker och ting är synd, vad straffet för synd är, att vi kan sluta synda, etc. Såvida vi inte märker att vi kastar pärlor för svin förstås, för då måste vi fundera på att gå till någon annan och predika.

Paulus på Areopagen

Vi ska vara listiga som Paulus på Arepoagen (Mars Hill på engelska) Han började inte sin utläggning med att skrika till sina ofrälsta åhörare:

“Lyssna på mig ni eländiga irrlärare! Ni är en samling ofrälsta heretics och Gudshatare, och ni kan GLÖMMA att komma till himlen om ni fortsätter att leva som ni gör! Ni är villolärare och inga syndare kommer till Guds rike! Ni är separerade från Gud och på väg till HELVETET!”

Nu kanske det är SANT att åhörarna inte var frälsta, men man måste inte säga allt som är sant högt inför andra människor, och framför allt inte på det sättet! I stället var Paulus väldigt smidig och ödmjuk när han pratade med dessa ofrälsta människor, för målsättningen var ju att få folk att STANNA, LYSSNA och helst TA TILL SIG BUDSKAPET. Han ville ju inte att de skulle börja med att bli arga på honom och stänga sin öron, utan han ville ju att budskapet skulle landa i deras hjärtan. Hur skulle han klara det om människorna började med att bua ut honom och t o m gå därifrån? Det hade ju lett till stängda dörrar direkt. Ibland så är lite tuffare tag nödvändigt, men inte förrän vi hamnar i en sådan situation och då det verkligen är motiverat, Det kan t ex handla om människor som kallar sig kristna (som åhörarna på Areopagen INTE var), och som är farliga och energiska irrlärare som för folk vilse och bort från Gud.

Notera hur motiverad Paulus var att samtala/diskutera/argumentera med människor (detta behöver inte betyda otrevliga och hårda diskussioner), och hur han därmed ledde människor till Kristus. Notera också att det talas väl om Bereerna (judarna i Berea), då de jämförde det Paulus sa med skriften – för att kontrollera att det Paulus sa verkligen stämde. Detta kan lära oss att absolut inte tro på vad människor säger (ens om de är apostlar och kyrkofäder), utan tro på det som SKRIFTEN säger. Nu blev ju visserligen Paulus brev “skrift”, och vi tror ju att det vi hittar i vår Bibeln verkligen är inspirerat av Gud, men på Bereernas tid så fanns ju inte det nya testamentet med alla Paulus brev, utan endast GT. Alltså var det GT som Bereerna jämförde med, och det gjorde de klokt i. GT talar inte emot NT. I synagogorna samtalade Paulus med judar som fruktade Gud, och även de kanske behövde höra hela evangeliet om Jesus om de tidigare missat det. Människor med öppna och ödmjuka hjärtan kan alltså komma ännu närmare sanningen om de bara är villiga att lyssna. Andra har på förhand bestämt att stänga sina öron och kanske t o m försöker hitta argument mot den andres argument innan man ens lyssnat klart. Allt för att hålla sig fast vid den lära man håller så kär, trots att den kanske inte är Biblisk.

Apg. 17:1 De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. 2 Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna 3 och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: “Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.” 4 Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus—10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så. 12 Många av dem kom till tro, likaså ganska många ansedda grekiska kvinnor och män.—16 Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han upprörd i sin ande, när han såg hur fylld staden var med avgudabilder. 17 Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: “Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: “Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen. 19 Och de tog honom med sig upp till Areopagen och sade: “Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? 20 Det är underliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det egentligen rör sig om.” 21 Athenarna liksom främlingarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till senaste nytt för dagen.22 Paulus ställde sig nu mitt på Areopagen och sade: “Athenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa. 23 När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er. 24 Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand.25 Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. 26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, 27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.

Nu är det inte troligt att detta är precis allt som Paulus yttrade till atenarna den dagen, men vi kan i alla fall se att han kom ganska långt i sitt resonemang utan att bli avbruten. Notera sedan utvecklingen här nedan, för när Paulus kommer fram till lite mer kontroversiella läror (i atenarnas tycke), så slutar många utav dem att lyssna – eftersom det som de hör inte passar in med deras eget paradigm som de mycket hellre föredrar. De som är lite mer ärliga och öppna vågar sig faktiskt på att lyssna, och tack vare detta kom de i detta fall ända fram till en TRO. Lägg även märke till att Paulus väljer att inte fortsätta att informera och diskutera när folk inte längre välkomnar det. Paulus fick i alla fall fram budskapet, och bärgade lite skörd som var mogen. Sen fanns det säkert andra människor som behöver höra evangeliet, så det finns ju ingen anledning att insistera på att vara kvar och predika för människor emot deras vilja.

— 30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. 31 Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.”32 När de hörde Paulus tala om uppståndelsen från de döda, började några håna honom, men andra sade: “Vi vill höra dig tala om detta en annan gång.” 33 Därmed lämnade Paulus dem. 34 Men några män slöt sig till honom och kom till tro, bland dem Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.

Lärare/predikanter har ett större ansvar och får en strängare dom om de lär ut galenskaper

Jakob säger inte här nedan att lärare som lär ut felaktigheter automatiskt förhindras att komma in i Guds rike, för det beror som sagt på kunskapsnivå och samvete. Låt oss alltid ha Apollos här ovan i våra tankar. Lärare och predikanter är ju inte mer än människor, och kan ha fått saker och ting om bakfoten, samt kanske uttrycker sig lite tokigt ibland. Apollos kunde ju vara till nytta redan innan han fått alla detaljer rätt, och jag tror INTE att man måste ha gått en bibelskola innan man blir en bra astor (tvärtom så är många Bibelskolor tyvärr grunden för irrläror) och innan man går ut och gör folk till lärljungar. Man kan lära sig mer och mer under arbetet (och ärligt svara “jag vet inte” om vi inte kan svara på frågor), men visst är den absolut bästa kombinationen att vi både har sund bibelkunskap och en iver att göra folk till lärljungar. Det ökar ju chansen att de som vi predikar för också får en sund bibelkunskap och förhoppningsvis blir kvar i tron. Jakob ger också exempel på hur vi helst ska relatera till människor.

Jak. 3:1 Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.— 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.—4 Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder. 5 Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. 6 En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna—13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande.14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15 En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk.16 Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. 17 Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. 18 Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

1 Kor. 3:12 Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, 13 så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. 14 Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön.

Goda råd till den unge Timotheus att ge akt på sin undervisning, för det kan åstadkomma frälsning för andra.

1 Tim. 4:13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig. 15 Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.

1 Kor. 4:4 Visserligen har jag inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. 5 Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud.

Samvetet som vi ska dömas efter

Jag vill alltså komma till att vi ska vara listiga när vi samtalar med andra, och även om vi absolut anar att en person inte är kristen pga dålig frukt (såsom lögner, förtal, tillskrivning av åsikter på människor som det inte har, mobbing, arrogans och som ständigt startar bråk, etc), så kanske det inte alltid är förnuftigt att uttrycka det öppet – framför allt inte om andra lyssnar. Det kanske är listigare att citera en vers och fråga den andre hur han tolkar den, för då kanske personen själv inser att han lever mot Guds bud. “If the shoe fits…!” Det kan bli en väldigt otrevlig stämning om vi ska peka finger och namnge vilka personer som är frälsta eller inte, för det är inte vårt jobb utan Guds. Det är Gud och inte vi som ska göra den slutgiltiga domen av människor så det behöver inte vi göra, men däremot måste vi förstås göra som Jesus och hans apostlar – predika både kärlek och omvändelse samt varna människor för att synd orsakar separation från Gud, OCH vi måste INTE undvika verser som faktiskt säger att synd separerar oss från Gud! För det vore ju ännu värre om vi hamnade i det andra diket och predikar en bredare väg till himlen än den Gud medger. Vi kan heller aldrig tvärsäkert påstå att “Vi kan aldrig veta vem som är frälst eller inte“, för om en person öppet erkänner att han stjäl och ljuger och inte skäms för det (eller andra förbrytelser mot Guds bud), så vet vi nog inombords att personen ifråga absolut inte kan vara frälst. Så ibland är det väldigt uppenbart, men frågan är dock hur vi ska uttrycka varningen på bästa sätt. Våra uttryckssätt beror på om vi talar med ofrälsta eller frälsta, och om vi talar med ödmjuka människor eller rebelliska bråkstakare.

Slutligen om vårt samvete som vi ska dömas efter:

Rom. 2: 6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. 9 Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, 10 men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, 11 ty Gud är inte partisk.12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen. 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Gud skall inte tillåta att ni FRESTAS över er förmåga – 1 Kor. 10:13

Dec26

Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i FRESTELSE. Anden är villig, men köttet är svagt Matt. 26:41

Frestelse i versen här ovan är översatt från det grekiska ordet peirasmos (Strong’s 3986), som kommer från peirázō (Strong’s 3985) och förekommer 21 gånger i Nya Testamentet. Förutom frestelse kan det betyda prövning/test eller på engelska temptation, trial, probation, testing, calamity eller affliction.

En prövning kan vara både negativ och positiv, och kommer det från Gud så vet vi att det handlar om ett positivt test som är uppbyggande för oss. Gud gav Abraham ett mycket berömt och unikt test när han prövade Abrahams lydnad genom att mana honom att offra sin egen son – ett test som han klarade, vilket förmodligen Gud redan anade att han skulle göra (och givetvis så ämnade inte Gud låta honom fullborda offrandet). Ett sådant test serverar inte Gud vem som helst och hur som helst, men han gav Abraham detta test kanske för att Abraham redan visat sig vara en oerhört rättfärdig och lydig man, och eftersom han hade mycket viktiga göromål att ta itu med i framtiden eftersom han skulle bli en Fader för ett stort och talkrikt folk och hade det stora ansvaret att vara ett föredöme för både samtida medmänniskor liksom för sin avkomma och deras avkomma – till jordens ände och i all framtid.

Jesus ger oss ett bra exempel på en bön som vi kan be (Herrens Bön) – framför allt om vi är noviser vad gäller att be och om det är allra första gången. (Det var Jesus lärljungar som frågade honom hur de skulle be, och Jesus svarade.) Vi kan läsa i Bönen “för oss inte in i frestelse”, så hur går det ihop med versen “Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon”? Gud vill verkligen inte se oss på fall, men ibland kan vi se i Bibeln (exempelvis i Job) att Gud prövar vår tro för att se om den håller. Han lägger alltså inte ut snaror åt oss för att försöka få oss på fall, utan han prövar det vi redan har i våra hjärtan. Hans test kan se ut väldigt olika från person till person, och i fallet med Job så var prövningarna väldigt markanta. Det var djävulen som initierade Jobs prövningar, och Gud gav honom det utrymmet. Det är många gånger så att människor som fått utstå prövningar söker Gud i sina motgångar, men människor som sällan råkat ut för motgångar heller inte upplever att de borde söka Gud. Hur Gud hanterar oss och våra eventuella prövningar kan bero på våra egna hjärtan, och han uppmuntrar även oss att pröva oss själva och vår tro. Gud frestar oss däremot inte på ett sådant sätt han utsätter oss för lockande och syndiga erbjudanden som vi kan tänkas falla för. Han kan testa vår TRO och vår LYDNAD, men han frestar oss inte ATT SYNDA. Det finns inget mörker i Gud, och att fresta någon att synda innebär stort mörker. Genom Herrens Bön kan vi även BE att Gud hjälper oss att bli starka och hjälper oss att inte hamna i frestande situationer i vår vardag.

Matteus 6:13 Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde.

Lukas 11:4 Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse.

Jak. 1:2 Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. 3 Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. 4 Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. 5 Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. 6 Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. —12 Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. 13 Ingen som frestas (3985) skall säga: “Det är Gud som frestar (3985) mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar (3985) inte heller någon. 14 Var och en som frestas (3985) dras och lockas av sitt eget begär. 15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

1 Pet. 1:5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.6 Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. 7 Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig.

1 Pet. 4:12 Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. 13 Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. 14 Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. 15 Men ingen av er skall lida för att han är en mördare eller tjuv, förbrytare eller förskingrare.[a] 16 Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet. 17 Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?

1 Mos. 22:12 Då sade han: “Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”

5 Mos. 8:Kom ihåg hur Herren, din Gud, i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte.—16och som gav dig manna att äta i öknen, en mat som dina fäder inte kände till, detta för att ödmjuka och pröva dig för att sedan göra dig gott.

Jesus säger att att vi kan BE så att vi inte kommer i frestelse, och det betyder att våra böner hjälper oss att bli starka, så att vi kan slippa ifrån snaror som vi riskerar att falla för. En del kristna kanske säger att de ständigt ger in för de frestelser som de utsätts för (eller utsätter sig själva för) och även att de inte VILL synda, men samtidigt vill de heller inte anstränga sig genom att BE att de ska bli starka nog för att inte söka upp frestande situationer. De kanske i stället hoppas på att Gud ska använda sitt trollspö och helt enkelt göra dem immuna mot frestelser, så att de inte ska behöva ödsla sin tid på böner, lovsång, Bibelläsning, evangelisation, etc. Men vi ombeds ju i Ef. 6 att ta på oss Guds hela vapenrustning! Problemet är ofta att vi INTE vill ta på oss vapenrustningen för att vi tycker att den är för besvärlig och tung, men vi vill ändå beskyddas från Satans pilar – utan vapenrustningen som vi tycker är för jobbig.

Lukas 22:39 Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom. 40 När han kom till platsen,sade han till dem: “Be att ni inte kommer i frestelse.” 41 Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 “Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.” 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. 44 Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden.45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse.46 Då sade han till dem: “Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse.“

Markus 14:38 Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” (Lukas. 22)

Ef. 6:10 Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. 13 Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. 14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.16 Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. 18 Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga. 19 Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd. 20 För dess skull är jag ett sändebud i bojor. Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör.

Även Jesus frestades i allt liksom vi.

Lukas 4:13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.

Lukas 22:27 Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare.28 Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, 29 och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig:

Löftet är att Gud INTE ska tillåta att vi frestas över vår förmåga, och att han alltid kommer att bereda en utväg ur dem så att vi kan härda ut. Han lovar oss alltså inte att vi ska bli befriade från begär och frestelser (frestelser kommer av våra begär), och han lovar heller inte att vi aldrig ska behöva gå igenom motgångar, vedermödor och plågor, men han lovar en väg ut or varje frestelse så att vi inte ska behöva ge in för frestelserna och synda. Vi klarar förstås av den kampen bättre om vi BER – som Jesus säger sagt att vi ska göra. Att knappt ha någon kontakt alls med Gud, och ändå tro att vi är starka nog för att klara av frestelser, är lättare sagt än gjort.

1 Kor. 10:13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

2 Pet. 2:Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag,

Rev. 3:8 Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. 9 Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som säger att de är judar men inte är det utan ljuger. Jag skall få dem att komma och falla ner inför dina fötter, och de skall förstå att jag har dig kär. 10 Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov. 11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. 12 Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn.

Paulus gick igenom prövningar, och det verkar som han gått igenom tider av sjukdomar där han kanske skulle ha upplevts som en börda för galaterna första gången som han hälsade på dem för att predika, men lyckligtvis så såg de inte ner på honom pga hans fysiska tillkortakommanden utan de respekterade honom.

Apg. 20:17 Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste. 18 Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: “Ni vet hur jag uppträdde hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien, 19 hur jag tjänade Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas anslag. 20 Jag har inte försummat något som kunde vara till nytta för er. Jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, 21 och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.

Gal. 4:14 Fastän min svaga kropp kunde ha inneburit en frestelse för er, så föraktade ni mig inte eller avskydde mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, ja, som Kristus Jesus.

Vi riskerar att komma på fall om vi inte ber och förbereder oss på motgångar och medgångar. Ofta kan medgångar och allmänt flyt vara mer störande för vår andliga tillväxt än motgångar.

Lukas 8:13 De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.

1 Tim. 6:9 de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång.

Hebr. 3:8 så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen.

Ett annat närbesläktat ord för frestelse är peirazo (Strong’s 3985). Det kommer liksom ovan ord från 3984/peíra, som förutom fresta kan betyda “pröva, testa, snärja”. Formen peirazo förekommer 39 gånger i Nya Testamentet.

Många runt Jesus frestade honom och ville snärja honom, men Jesus stod emot.

Matt. 4:1 Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. 2 Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. 3 Då kom frestaren fram och sade till honom: “Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd.” (Mark. 1:13, Lukas 4:2)

Matt. 16:1 Fariseerna och sadduceerna kom fram och ville snärja Jesus och begärde att han skulle visa dem ett tecken från himlen. (Mark. 8:11, Lukas 1)

Matt. 19:3 3 Några fariseer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: “Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?” (Markus. 10:2)

Mark. 12:13 Sedan sände de till honom några fariseer och herodianer för att snärja honom genom något ord.14 De kom till honom och sade: “Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet? Skall vi betala eller inte?” 15 Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: “Varför försöker ni snärja mig? Ge mig ett mynt och låt mig se på det.” (Matt. 22:17)

Matt. 22: 35 En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: 36 “Mästare, vilket är det största budet i lagen?”

Joh. 8:5 I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?” 6 Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken.

Jesus kan som sagt pröva vår tro och lydnad.

Joh. 6:5 När Jesus lyfte blicken och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: “Var skall vi köpa bröd så att dessa får något att äta?” 6 Det sade han för att pröva honom, ty själv visste han vad han skulle göra.

Vi kan tyvärr fresta Herrens Ande/Gud genom det sätt vi lever.

Apg. 5:8 Petrus frågade henne: “Säg mig, sålde ni jorden för det beloppet?” Hon svarade: “Ja, för så mycket.” 9 Petrus sade till henne: “Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de skall också bära bort dig.”

Apg. 15:8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?

1 Kor. 10:9 Och låt oss inte fresta Kristus, som en del av dem gjorde, de dödades av ormar. 10 Knota inte heller, så som en del av dem gjorde, de dödades av fördärvaren.11 Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. 12 Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller. 13 Ingen annan frestelse (3986) drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen (3986)kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Att pröva/försöka göra något kan också inkluderas i det grekiska ordet.

Apg. 9:26 När han kom till Jerusalem, försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var lärjunge.

Apg. 16:6 Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. 7 Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande.

Apg. 24:5 Vi har nämligen funnit att den här mannen är en pestböld och ställer till oroligheter bland alla judar runt om i världen, och att han är ledare för nasareernas sekt. 6 Han har till och med försökt vanhelga templet, och därför grep vi honom.

Se till att ni inte frestas och PRÖVA er tro, är rådet.

1 Kor. 7:4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. 5 Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. 6 Men detta ger jag som ett råd, inte som en befallning.

2 Kor. 13:3 ett bevis på att Kristus talar genom mig. Han är inte svag gentemot er utan är mäktig bland er. 4 Han korsfästes visserligen på grund av svaghet men lever genom Guds kraft. Så är vi också svaga i honom, men ni skall få leva tillsammans med honom i Guds kraft som ni skall få känna. 5 Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet. 6 Men jag hoppas att ni skall förstå att vi för vår del består provet. 7 Vi ber till Gud att ni inte skall göra något orätt, inte för att vi skall visa oss bestå provet, utan för att ni skall göra det som är gott. Sedan kan det gärna se ut som om vi inte höll provet.

1 Thess. 3:2 och vi sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron, 3 så att ingen skulle vackla under dessa lidanden. Ni vet själva att vi är bestämda till att utstå sådana. 4 Redan när vi var hos er, sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet. 5 När jag därför inte längre kunde härda ut, sände jag bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske kunde det vara så att frestaren hade frestat er och vårt arbete varit förgäves?

Gal. 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

Vad säger BIBELN om att bära SMYCKEN och att SMINKA sig?

Nov12

Bibeln säger inte att det är fel att använda smycken, men däremot ombeds vi att ha ett gott omdöme vad gäller kläder, håruppsättningar, smycken och dekorationer.

Här nedan ser vi hur Isaks tillkommande fru Rebecka fick en hel del smycken som gåvor via Isaks tjänare – som just var på jakt efter en passande fru åt sin herre. Isak var ju en mycket helig och gudfruktig man enligt Bibeln, och det var förmodligen hans tjänare också. Tjänaren lovprisade Gud som han menade hade lett honom på rätt väg vad gäller hans mål att hitta en passande hustru för Isak, och det vore därför konstigt om smycken vore en oförnuftig gåva när nu tjänaren å Isaks vägnar gav just smycken till Rebecka. Det verkar som Gud var den som ledde dem på rätt väg, tack vare deras ödmjuka och gudfruktiga hjärtan.

1 Mos. 24:¹⁵Och det hände att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru.—²¹Mannen iakttog henne under tystnad, för han ville veta om Herren hade gjort hans resa framgångsrik eller inte. ²²När alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en näsring av guld som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar—²⁶Då böjde mannen sig ner och tillbad Herren ²⁷och sade: “Lovad vare Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har tagit sin nåd och trofasthet från min herre! Herren har lett mig på vägen hem till min herres släkt.” ²³och han frågade: “Vems dotter är du? Säg mig det. Och finns det plats för oss i din fars hus över natten?”—²⁹Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan. ³⁰Han hade nämligen sett näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne, gav han sig i väg ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan.—

⁴⁷Jag frågade henne: Vems dotter är du? Hon svarade: Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt honom av Milka. Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar. ⁴⁸Sedan böjde jag mig ner och tillbad Herren och lovade Herren, min herre Abrahams Gud, som hade fört mig på rätt väg, så att jag åt min herres son skulle få en dotter från hans släkt. ⁴⁹Om ni vill visa min herre kärlek och trofasthet så säg mig det. Om inte, så säg mig det också, så att jag kan vända mig åt annat håll, till höger eller vänster.”⁵⁰Då sade Laban och Betuel: “Detta är från Herren. Vi kan inte säga någonting till dig, vare sig ont eller gott.⁵¹Se, där står Rebecka framför dig. Tag henne och gå, så att hon kan bli hustru åt din herres son, som Herren har sagt.” ⁵²När Abrahams tjänare hörde detta, föll han ner på marken införHerren. ⁵³Sedan tog tjänaren fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor.

Nu var ju Josef en väldigt speciell person som stod precis under Farao i makt vad gäller Egypten, men hans ring och guldkedja runt halsen kanske ändå kan indikera att det inte var syndigt på något vis att bära smycken. Just nedan tillfälle kanske handlade om ett speciellt högtidligt tillfälle där Josef symboliskt kläddes med smycken och fina kläder, medan han inte gick utsmyckad på det sättet till vardags.

1 Mosebok 41:42 Och farao tog ringen från sin hand och satte den på Josefs hand, och han klädde honom i kläder av fint linne och hängde en kedja av guld kring hans hals.

Amalekiten som dödade Saul överlämnade Sauls diadem och armband – som Saul burit vid dödsögonblicket – till Kung David.

2 Sam. 2: ⁶Den unge mannen som hade berättat detta för honom svarade: “Jag kom av en händelse upp på berget Gilboa, och där fick jag se Saul stödja sig mot sitt spjut, och vagnar och ryttare ansatte honom. ⁷När han vände sig om och fick se mig, ropade han på mig, och jag svarade: Här är jag. ⁸Han frågade mig vem jag var, och jag svarade honom att jag var amalekit. ⁹Då sade han till mig: Ställ dig över mig och ge mig dödsstöten. Jag har gripits av dödsångest, för livet är ännu kvar i mig. ¹⁰Jag gick fram till honom och dödade honom, för jag visste ju att han inte skulle kunna överleva sitt fall. Och jag tog diademet som satt på hans huvud, och ett armband som han hade om armen, och jag har tagit med dem hit till min herre.”

Dom och nåd över Jerusalem enligt profeten Hesekiel. Nu är nedan beskrivning förstås väldigt symbolisk, men det visar ändå att Gud på inga sätt tar avstånd från smycken eftersom han själv illustreras med att smycka Jerusalem. I det här fallet handlar det om armband på armar, kedja om hals, ring i näsa, örhängen i öron och krona (eller diadem) på huvud – så smyckena är alltså tänkta som dekorationer på kroppen (och inte bara värdesaker att ha på en hylla, eller som köpemedel).

Hes. 16:1 Herrens ord kom till mig. Han sade: ²“Du människobarn, låt Jerusalem förstå vilka vidrigheter hon bedriver,— ⁹Jag tvättade dig med vatten och sköljde av dig blodet och smorde dig med olja. ¹⁰Jag klädde på dig brokigt vävda kläder, satte på dig skor av tahasskinn och en huvudbindel av fint linne och en slöja av siden. ¹¹Jag prydde dig med smycken, satte armband på dina armar och en kedja om din hals. ¹²Jag satte en ring i din näsa och örhängen i dina öron och en vacker krona på ditt huvud. ¹³Så blev du prydd med guld och silver, och dina kläder var av finaste linne, av siden och broderat tyg. Fint mjöl, honung och olja fick du att äta. Du blev mycket, mycket vacker och nådde en drottnings värdighet.¹⁴Ryktet om dig gick ut bland folken för din skönhets skull, ty den var fullkomlig genom de härliga prydnader jag hade satt på dig, säger Herren,Herren.¹⁵Men du förlitade dig på din skönhet och använde din ryktbarhet till att bedriva hor. Du slösade din otukt på var och en som gick förbi. De fick allt.¹⁶Dina kläder tog du och gjorde av dem brokiga offerhöjder, där du bedrev hor. Något sådant har aldrig förekommit och skall inte heller mer ske. ¹⁷Du tog dina härliga smycken av mitt guld och silver, som jag hade givit dig och gjorde av dem mansbilder som du bedrev hor med.

Hesekiel fortsätter med att berätta en liknande berättelse om dom gentemot folkgrupper som syndat mot Gud.

Hes. 23:⁴⁰De sände också bud efter män som skulle komma fjärran ifrån. Budbärare skickades till dem och de kom, och du tvättade dig, sminkade dina ögon och prydde dig med smycken. ⁴¹Du satt på en härlig bädd med dukat bord framför dig, och där hade du ställt fram min rökelse och min olja. ⁴²Sorglöst sorl hördes därinne, och till de män ur hopen som var där hämtade man också in dryckesbröder från öknen. Dessa satte armband på kvinnornas armar och praktfulla kronor på deras huvuden. ⁴³Då sade jag om henne som var utsliten genom sina äktenskapsbrott: Nu skall de bruka henne som en hora, just henne. ⁴⁴Och de gick in till henne som man går in till en hora. Så gick man in till Ohola och till Oholiba, de lösaktiga kvinnorna.

Det finns flera exempel i Bibeln på människor som klätt sig i säckväv när de varit riktigt olyckliga eller ångerfulla – alternativt rivit sönder sina kläder. Det kan förklara varför israelerna under Exodus valde att inte klä sig med smycken när de uppfattat hur besviken Gud var på dem, eller om det nu var Gud som initierade handlingen. En sådan handling symboliserar djup ånger, omvändelse och hopp om att Gud ska höra deras böner. (Jämför gärna med hur folket i Nineve reagerade på Jonas profetia.)

2 Mos. 33: ⁴När folket hörde detta stränga tal blev de sorgsna och ingen tog på sig sina smycken.⁵Och Herren sade till Mose: “Säg till Israels folk: Ni är ett hårdnackat folk. Om jag bara för ett ögonblick gick med dig skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken så skall jag besluta vad jag skall göra med dig.” ⁶Folket tog då av sig smyckena och var utan dem alltifrån vistelsen vid berget Horeb.

Det gavs även smycken till uppenbarelsetältet, och om nu smycken är av ondo (kanske för att de var krigsbyten) så skulle de förmodligen inte vara passande i Guds heliga uppenbarelsetält.

2 Mos. 35:²⁰Israels hela menighet gick då bort ifrån Mose. ²¹Sedan kom de tillbaka, var och en som manades till det i sitt hjärta, och var och en som hade en villig ande till detta bar fram en gåva åt Herren till arbetet på uppenbarelsetältet, till tjänsten där och till de heliga kläderna. ²²De kom, både män och kvinnor, och var och en bar med villigt hjärta fram spännen, örhängen, fingerringar och halssmycken, alla slags värdesaker av guld, var och en som kunde offra en gåva av guld åt Herren.

4 Mos 31:⁴⁸Befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, trädde fram till Mose ⁴⁹och sade till honom: “Dina tjänare har räknat antalet krigsmän som vi har haft under vårt befäl, och ingen man fattas bland oss.⁵⁰Därför har nu var och en av oss som en offergåva åt Herren burit fram det som han har kommit över av guldsmycken: armband, ringar, örhängen och halssmycken, detta för att bringa försoning för oss inför Herrens ansikte.“⁵¹Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från dem, alla slags klenoder.⁵²Guldet som gavs som gåva åt Herren, från överbefälen och underbefälen, utgjorde sammanlagt 16 750 siklar. ⁵³Krigsfolket hade tagit byte, var och en för sig. ⁵⁴Och Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från överbefälen och underbefälen, och bar in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför Herrens ansikte.

Tydligen så var det vanligt att ismaeliter bar guldöronringar, och vi kan läsa att midjanitiska kungar burit både örhängen och halsprydnader. Vidare bar deras kameler guldhalskedjor. Dyrbara smycken kan förstås vara ett tecken på rikedom, och det är inte helt ovanligt att man just vill visa upp rikedom genom att smycka sig själva och sina tillhörigheter. Det låter som både onda och goda bär smycken, men sen är det också en fråga om mängd av smycken på kroppen och också tillfälle.

Domarboken 8: ²³Men Gideon svarade dem: “Jag skall inte härska över er, och min son skall inte heller härska över er, utan Herren skall härska över er.” ²⁴Gideon sade vidare till dem: “En sak begär jag av er: Att var och en av er ger mig den öronring han har fått som byte.” Fienderna bar nämligen öronringar av guld eftersom de var ismaeliter. ²⁵De svarade: “Dem ger vi dig gärna.” De bredde ut ett klädesplagg, och var och en kastade där den öronring han hade fått som byte.²⁶Och guldringarna som han hade begärt vägde 1 700 siklar i guld, detta förutom de halsprydnader, örhängen och de purpurröda kläder som de midjanitiska kungarna hade burit och förutom de kedjor som hade suttit kring halsen på deras kameler. ²⁷Gideon lät göra en efod av detta och satte upp den i sin stad Ofra. Hela Israel höll sig trolöst till den, och den blev en snara för Gideon och hans hus.—³³När Gideon var död, var Israels barn trolösa igen och höll sig till baalerna. De gjorde Baal-Berit till gud åt sig. ³⁴Israels barn tänkte inte på Herren sin Gud, som hade befriat dem från alla deras fienders hand runt omkring. ³⁵Inte heller visade de Jerubbaals, Gideons, hus någon kärlek i gengäld för allt gott som han hade gjort mot Israel.

Hosea 2:13 Så skall jag straffa henne för hennes baalsdagar, då hon tände rökelse åt baalerna och smyckade sig med ring och bröstspänne och följde efter sina älskare men glömde mig, säger Herren.

Som brud vill man gärna vara extra fin, och klä sig i vackra kläder och smycken.

Jesaja 61:10 Jag gläder mig storligen i Herren, min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel, lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud, lik en brud som pryder sig med sina smycken

Jeremia 2:32 Inte glömmer en jungfru sina smycken eller en brud sin utstyrsel? Men mitt folk har i alla tider glömt mig.

Ordspråksboken visar att smycken inte bara finns pga själva värdet (guldet i sig), utan det kan användas till utsmyckning av kroppen.

Ordspråksboken 1:9 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en vacker kedja kring din hals.

Ordspråksboken 3:22 De skall ge liv åt din själ och bli ett smycke för din hals.

Ordspråksboken 25:12 Som en ring av guld och ett dyrbart smycke är en vis förmanare för ett lyssnande öra.

Höga visan gör en del liknelser med vackra smycken.

Höga Visan 1:10 Dina kinder är så vackra med sina smycken, din hals med sina rader av pärlor.11 Vi vill göra dig smycken av guld med silverkulor på.

Höga Visan 4:9 Du har tagit mitt hjärta, du min syster, min brud. Du har tagit mitt hjärta med en enda blick, med en enda länk av kedjan kring din hals.

Höga Visan 7:1 Hur vackra är inte dina fötter i sandaler, du furstedotter! Dina höfters rundning är som ett bröstspännes kupor, verk av en konstnärs händer.

Nya testamentet

Jesus gav en liknelse där Fadern sätter en ring på hans sons hand – den förlorade sonen. Alltså kan det inte vara en synd att bära ring.

Lukas 15:Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom. ²¹Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. ²²Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter!

Här nedan handlar det om föreskrifter för gudstjänsten. Paulus förbjuder inte kvinnor att bära smycken och smink, men han anser att de måste ett gott omdöme när de klär sig. Det viktigaste är att klä sig anständigt, och att inte klä sig utmanande och därmed få män på fall. Kvinnor måste för den saken skulle inte gå klädda i stora heltäckande skynken som det är svårt att röra sig i, men heller inte i korta kjolar och minimala toppar. Om man sammantaget klär sig helt emot Paulus instruktioner så är det risk för att hjärtat inte är på rätta stället, och att man har fel fokus i livet. Det är ju tänkt att vi ska vara bra förebilder både för andra kristna och för utomstående, så därför borde vi göra reklam för Guds rike och inte ge en bild av oss som skulle kunna tyda på att vi inte menar det vi predikar – att leva heligt, att inte locka andra i frestelse och att vara tacksamma för det vi har.

1 Tim. 2:⁹På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder ¹⁰utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan.

Även Petrus är inne på samma spår. Att använda “fina kläder” är ju ingen synd i sig (det finns massor med verser som visar gudfruktiga människor med fina högtidsdräkter) för det finns inget egenvärde att gå klädd i fula och smutsiga kläder, men dyra fina kläder ihop med mycket annat prål kan ge en helt fel bild av en kristen kvinna (eller man). Jag tror Gud välsignar oss om vi visar ett gott omdöme vad gäller det sätt vi klär oss på, och speciellt om vi beslutar oss för att göra det trots att människor i vår omgivning klär sig i “coola” (men för minimala) kläder – och som leder till att vi ser lite avvikande ut eftersom vi inte visar lika mycket naken hud som de runtomkring oss. På samma sätt kan vi ge en helt fel bild av kristna människor om vi bor i pampiga och påkostade lyxhus, åker i fina bilar, bär dyra märkeskläder och åker eget flyg. Det tar ju dessutom tid att ta hand om stora arealer/boytor och en stor vagnpark, och borde vi inte kunna använda vår tid bättre? Rikedom är dock inte synd i sig – läs gärna denna artikel, och ingenting att skämmas för.

1 Petrus 3:1 På samma sätt skall ni hustrur underordna er era män, så att den man som inte vill tro ordet kan vinnas utan ord genom sin hustrus liv, ²när han ser hur gudfruktigt och rent hon lever. ³Er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, ⁴utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon. ⁵Så prydde sig också förr de heliga kvinnor som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män

Vad säger Bibeln om att sminka sig?

Det står inte i Bibeln att det är en synd att bättra på sina färger i ansiktet med smink, och ett ansikte kan ofta upplevas som skönast när man inte ens märker att det är sminkat – utan man tänker kanske bara på att kvinnan i fråga ser ut att vara allmänt naturligt vacker. Men sen kan det gå till överdrift när man använder flera lager av ögonskugga, rouge och brunkräm – så att det syns på långt håll och kanske bara upplevs som “billigt”.

Bibeln visar att man kan sminka och smycka sig för att visa rikedom, för att göra sig vacker (exempelvis som brud) och för att vara inbjudande (som en sköka i hopp om att få kunder). Det låter med andra ord precis som läget är nuförtiden.

Jeremia 4:30 Du ödelagda, vad vill du göra? Om du än klär dig i scharlakan och pryder dig med smycken av guld, om du än gör dina ögon stora med smink, så gör du dig vacker förgäves. Dina älskare föraktar dig, de står efter ditt liv.

Hesekiel 23:40 De sände också bud efter män som skulle komma fjärran ifrån. Budbärare skickades till dem och de kom, och du tvättade dig, sminkade dina ögon och prydde dig med smycken.

Här nedan handlar det om den onda kvinnan Isebel.

2 Kon. 9:³⁰Så kom Jehu till Jisreel. När Isebel fick höra detta, sminkade hon sig kring ögonen och smyckade sitt huvud och såg ut genom fönstret. ³¹När Jehu kom in genom porten ropade hon: “Står allt rätt till, du Simri, som har mördat din herre?” ³²Han såg upp mot fönstret och sade: “Vem står på min sida? Vem?” Då tittade två eller tre hovmän ner på honom. ³³Han sade: “Kasta ner henne!” De kastade då ner henne, så att hennes blod stänkte på väggen och på hästarna. Och han körde över henne.³⁴Därefter gick Jehu in och åt och drack. Sedan sade han: “Tag rätt på henne, den förbannade, och begrav henne. Hon är ju en kungadotter.” ³⁵Men när de gick för att begrava henne, fann de ingenting annat än huvudskålen, fötterna och händerna kvar av henne. ³⁶De vände tillbaka och berättade detta för Jehu. Då sade han: “Detta är vad Herren talade genom sin tjänare tisbiten Elia, när han sade: På Jisreels åkerfält skall hundarna äta upp Isebels kött.³⁷Isebels döda kropp skall ligga som gödsel på marken på Jisreels åkerfält, så att ingen skall kunna säga: Detta är Isebel.”

Är vi UTVALDA till frälsning från begynnelsen? (2 Thess. 2:13)

Nov1

Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, GENOM att Anden HELGAR ER och NI TROR SANNINGEN. (2 Thess. 2:13)

But we are bound to give thanks alway to God for you, brethren beloved of the Lord, because God hath from the beginning chosen you to salvation THROUGH sanctification of the Spirit and belief of the truth (2 Thess. 2:13 KJV)

Det finns kristna som feltolkar denna vers, som utan sitt sammanhang verkar säga att Gud är den som utväljer vissa individer till frälsning – trots att resten av skriften säger att Gud vill att ALLA människor ska bli frälsta och att Jesus dog för ALLA (Joh. 3:16). Men versen visar snarare att Gud från begynnelsen (från allra första början) bestämt sig för att frälsa de som TROR på honom (precis som resten av skriften säger) och som HELGAS (rättfärdigörs/renas) av Anden – och för att kunna helgas så vet vi att vi måste omvända oss och bli renade i Jesu blod. Då har vi klarat villkoret för att bli andligt levande och frälsta! Sen är förstås detta ingen garanti för att vi kommer att en dag i framtiden träda in i Guds rike, för det beror ju på om vi håller oss kvar i vinträdet eller inte. Men vi har åtminstone detta löfte om vi fortsätter att tro och älska Jesus av hela vårt hjärta, och vi har onekligen en stor hjälp – för om vi leds av den helige Ande så gör vi heller inte vad köttet begär. Den helige Ande vill leda oss rätt och hela vägen fram till Guds tron.

2 Thess. 2:13 säger inte att Gud bestämmer/utväljer vem som ska bli frälst/inte frälst, och heller inte att han predestinerar människor att tro och omvända sig för att sedan bli helgade. Frälsningen är synergistisk, och det betyder att vi visserligen inte kan rena och frälsa oss själva, men däremot sker inte frälsningen emot vår vilja eftersom vi är en del i processen eftersom det är VI (och ingen annan) som måste välja att söka Gud, komma till honom, omvända oss, bestämma oss för att vandra med Jesus, etc. GENOM tron på sanningen blir vi alltså frälsta, och tror vi och älskar Jesus så lyder vi honom.

Resten av kapitlet visar även det på människans fria vilja, och att det finns risk för att vi bedras och avfaller från tron.

³Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, ⁴motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. —⁸Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst.

Paulus berättar att “laglöshetens människa” ska träda fram och försöka bedra så många människor som möjligt. Han skriver till de kristna och varnar dem för att inte bli lurade, och om det inte skulle finnas någon egentlig risk för detta så vore sådana varningar helt onödiga. Jesus ska vid sin återkomst sedan döda Antikristmed sin andedräkt, och hela historien visar att det inte utlovas något uppryckande av de kristna innan Antikrist kommer, eftersom vi här kan läsa att det visst kommer att finnas kristna på plats.

⁹Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under¹⁰och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de INTE TOG EMOT SANNINGEN och älskade den, SÅ ATT DE KUNDE BLI FRÄLSTA.

Här konfirmerar Paulus att människor går förlorade EFTERSOM de inte tog emot sanningen och älskade den så att de KUNDE bli frälsta. De hade alltså de chansen, men de var de själva som valde en annan väg. Detta är precis samma historia som i Rom.1, där vi kan läsa om människor som frivilligt valde mörkrets väg i stället för Guds väg, trots att de faktiskt hade chansen till frälsning. Detta är motsatsen till idén med att Gud från jordens skapelse utvalt vissa till frälsning helt utan villkor, och andra till helvete, trots att de inte hunnit födas eller synda ännu.

¹¹Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen ¹²och blir dömda, alla dessa som INTE HAR TROTT PÅ SANNINGEN utan njutit av orättfärdigheten.

På grund av deras egen vägran att tro på sanningen och på grund av deras egen orättfärdighet, så kommer Gud att sända en villfarelse över dem (precis som Rom. 1) som resulterar i att de tror på en lögn (eller snarare så tror de på sin redan utvalda väg med större kraft). Detta kommer dock att leda till deras undergång, vilket alltså är deras eget fel eftersom de valt att leva i orättfärdighet och sätta sin tilltro på den breda vägen, i stället för att söka Gud som faktiskt kunde ha räddat dem.

¹³Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen. ¹⁴Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall VINNA vår Herre Jesu Kristi härlighet.

Vi är frälsta genom TRO (tro på sanningen), och vi blir helgade genom den helige Ande när vi omvänder oss och vandrar i ljuset på den smala vägen. Vi är kallade till detta genom evangelium (tro kommer av att höra Guds ord) , och vi VINNER därmed Jesu härlighet! När Gud kallar på oss är det tänkt att vi accepterar denna kallelse och kommer till honom med ödmjuka hjärtan, för att bli andligt levande.

¹⁵Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev.

Paulus ber de kristna att STÅ FASTA och att HÅLLA SIG till de lärdomar de fått, vilket betyder att det är de själva som måste göra det – för ingen annan kommer att göra det åt dem. Det betyder att de är långt ifrån förutbestämda till en sådan framtid, för då hade Paulus aldrig behövt spendera dyrbar tid för att varna dem, utan snarare se det som en självklarhet som inte behöver nämnas. Paulus uppmuntrar dem att vandra på den smala vägen eftersom han vet att det alltid finns en överhängande risk att de i stället väljer den breda.

SAMVETET och den helige Andes ledning

Sep14

Ordet “samvete” i Nya Testamentet kommer från det grekiska ordet suneidésis (Strong’s 4893)

Paulus fullkomligt rena samvete

Paulus sade om sig själv och Silvanus och Timoteus:

1 Thess 2:10. Ni är vittnen, och även Gud, hur HELIGT, hur RÄTTFÄRDIGT och OSTRAFFLIGT vi uppträdde bland er som tror. (1917)

Paulus ansåg vidare att han hade “ett FULLKOMLIGT RENT SAMVETE ÄNDA TILL IDAG”. Om man som kristen syndar så har man inget rent samvete utan ett dåligt samvete där den helige Ande påminner om hjärtats hemligheter, och därför står det ganska klart att Paulus inte såg sig själv som syndare efter sin pånyttfödelse – just för att han levde rättfärdigt. Man kan helt enkelt inte vara helig, rättfärdig, ostrafflig och med ett fullkomligt rent samvete, samtidigt som man lever i synd. Läs gärna mer om Paulus och hans påstådda synder i denna bloggartikel.

Apostlagärningarna 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: “Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent samvete ända till i dag.”

Apostlagärningarna 24:16 Därför strävar jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.

2 Korinthierbrevet 1:12 Vi kan med GOTT SAMVETE berömma oss av att vi här i världen, och särskilt mot er, HAR UPPTRÄTT I HELIGHET OCH RENHET INFÖR GUD och inte varit ledda av världslig visdom utan av Guds nåd.

2 Korinthierbrevet 4:2 Vi har avsagt oss allt hemligt och skamligt och använder inga knep. Vi förfalskar inte Guds ord utan lägger öppet fram sanningen och anbefaller oss själva inför Gud åt varje människas samvete.

Romarbrevet 9:1 Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande,

2 Timotheosbrevet 1:3 Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner.

Hebreerbrevet 13:18 Be för oss. Vi VET att vi har ett gott samvete, och vill på allt sätt handla riktigt.

Övriga verser om samvetet

Vi ska se till att vi lever med rent samvete, och även tänka på våra bröders och systrars samveten.

Rom. 13:⁴Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda skall du frukta, ty överheten bär inte svärdet förgäves. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. ⁵Därför måste man underordna sig den inte bara för straffets skull utan också för samvetets skull.

1 Kor. 8:⁷Den kunskapen finns dock inte hos alla. Några som hittills varit vana vid avgudarna äter köttet som avgudaoffer, och så orenas deras svaga samvete.⁸Men maten för oss inte närmare Gud. Äter vi inte, förlorar vi ingenting, och äter vi, vinner vi ingenting. ⁹Men se till att denna er frihet inte blir till fall för de svaga. ¹⁰Ty om någon får se, hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete ‘uppbyggd‘,så att han äter av det kött som offrats åt avgudarna? ¹¹Genom din kunskap går den svage förlorad, din broder, som Kristus har dött för. ¹²När ni på det sättet syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus. ¹³Alltså, om maten blir till fall för min broder, skall jag aldrig någonsin äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.

1 Kor.10:²³Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. ²⁴Ingen skall söka sitt eget bästa, utan var och en den andres. ²⁵Ät allt som säljs på torget utan att för samvetets skull ställa någon fråga.— ²⁷Om någon av dem som inte tror bjuder hem er och ni vill gå, ät då allt som sätts fram åt er, utan att för samvetets skull ställa någon fråga. ²⁸Men om någon skulle säga till er: “Det här är kött från avgudaoffer”, så avstå från att äta av hänsyn till honom som sade det, och för samvetets skull. ²⁹Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför skall min frihet dömas av en annans samvete? ³⁰Om jag för min del äter med tacksamhet, varför skall jag då hånas för något som jag tackar Gud för? ³¹Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. ³²Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. ³³Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, att de skall bli frälsta.

2 Korinthierbrevet 5:11Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor, men för Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten.

1 Tim. 1: ⁵Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro.⁶Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat.—¹²Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, ¹³fastän jag FÖRUT var en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde.—¹⁶Men jag mötte barmhärtighet, för att Kristus Jesus skulle visa hela sitt tålamod främst mot mig och låta mig bli en förebild för dem som skulle komma till tro på honom och vinna evigt liv.—¹⁸Detta uppdrag att förmana anförtror jag åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig, för att du i kraft av dem skall kämpa den goda kampen, ¹⁹i tro och med ett rent samvete. Detta har somliga stött ifrån sig och lidit skeppsbrott i tron. ²⁰Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de skall tuktas så att de inte hädar.

1 Tim. 3:⁸Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. ⁹De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete.

1 Tim. 4:1 Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror. ²De kommer att förledas av hycklare och lögnare, som är brännmärkta i sina samveten³och som förbjuder folk att gifta sig och befaller dem att avstå från mat som Gud har skapat för att tas emot med tacksägelse av dem som tror och känner sanningen.

Titusbrevet 1:15 För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade.

Hebr. 9:⁸Därmed visar den helige Ande att vägen till det allra heligaste ännu inte har uppenbarats, så länge det främre rummet består.⁹Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte fullkomligt rena samvetet hos dem som offrar. ¹⁰Liksom när det gäller mat och dryck och olika slags reningar, så är det här fråga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.—¹³Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, ¹⁴hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

Hebr. 10::2 Skulle man inte annars ha upphört att offra? De som förrättar offertjänsten skulle då redan en gång för alla ha blivit renade och inte längre haft några synder på sitt samvete.—22 Låt oss därför med uppriktigt hjärta gå fram i full trosvisshet, med ett hjärta som är renat från ett ont samvete och med en kropp som är badad i rent vatten.

1 Pet. .3:¹⁵Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. ¹⁶Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal.—¹⁹I Anden gick han bort och utropade ett budskap för andarna i fängelset, ²⁰för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten. ²¹Efter denna förebild frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse,

1 Pet 2:¹⁹Om någon som VET att Gud är med honom, håller ut när han får lida oskyldigt, så är det nåd från Gud.

Detta är förmodligen den bästa bibelpassagen om samvetet:

Romarbrevet 2:⁶Han skall ge var och en efter hans gärningar: ⁷evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, ⁸men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. ⁹Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, ¹⁰men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, ¹¹ty Gud är inte partisk.¹²Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.¹³Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Alla människor är födda med en kapacitet att välja mellan rätt och fel

Det började redan i Eden när Adam och Eva fick budet att lyda Gud genom att INTE äta av den förbjudna frukten, och de insåg vad som skulle hända om de ändå skulle välja den vägen. De hade aldrig upplevt ondska och död innan, men de visste ändå vad begreppet död innebar. Om vi inte hade haft en förmåga att välja mellan att lyda och inte lyda (gott och ont), så hade heller inte Gud haft någon rätt att döma oss för något som han vet står utanför vår egen möjlighet att påverka. Det är just för att vi har en möjlighet att lyda och vara goda individer som vi är skyldiga, eftersom vi självmant valt att gå en annan väg. Vi är inte skapta som förprogrammerade robotar utan vi är skapta till Guds avbild och ansvariga för våra egna handlingar, vilket leder till att vi inte skylla på vår programvara om vi syndar, eftersom det är vi själva som måste se till att vi lever enligt Guds vilja.

Joh. 1:⁷Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. —⁹Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.

Rom. 1:¹⁸Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. ¹⁹Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem.²⁰Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.²¹Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. — ²⁵De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.—²⁸Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen.— ³²Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

Apostlagärningarna 7:51 Hårdnackade är ni och oomskurna till hjärta och öron. Alltid står ni emot den helige Ande, ni som era fäder.

Jak 4: ¹⁵I stället borde ni säga: “Om Herren vill och vi får leva skall vi göra det eller det.” ¹⁶Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo. ¹⁷Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar.

1 Kor. 14:²³Om nu hela församlingen kommer tillsammans och alla talar tungomål, och några som inte förstår eller INTE TROR kommer in, skall de då inte säga att ni är galna?²⁴Men om alla profeterar och en som inte tror eller förstår kommer in, då blir han avslöjad av alla och dömd av alla. ²⁵Hans hjärtas hemligheter uppenbaras, och han faller ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: “Gud är verkligen i er!”

Om man är kristen men svär precis innan man dör, kommer man till helvetet då?

Sep6

Jag tror att synd alltjämt separerar oss från Gud, och att Satan ljög som lovade Eva att man INTE dör om man är olydig mot Gud. (“Ni skall visst inte dö!”, var hans fagra men osanna löfte.) Eftersom det är många kristna som inte håller med mig – då de fått för sig att “frälst av nåd” betyder att man numera har råd att synda emellanåt och även att vi inte ens KAN sluta synda – så brukar jag, och andra som tror som jag, ofta få frågan som lyder ungefär såhär:

Tänk dig att en sant kristen och rättfärdig man hamnar i en bilolycka – en kristen som gjort många goda gärningar i sitt liv – och skrämd av olyckan så svär han tilll precis innan han dör – eller låt oss säga att precis innan han dör så LJUGER han för en person som sitter bredvid honom. Hamnar han i helvetet för ett sådant misstag?!

De tror då att man fastnat i en fälla och att man då moloken måste erkänna “OK, kristna får väl synda trots allt, och vi kan förmodligen synda samtidigt som vi är frälsta”, men så långt behöver det verkligen inte gå. Det räcker egentligen med att visa att man kan ställa frågan också åt det andra hållet: “Hur många synder kan en kristan göra och ändå vara frälst?” För Adam och Eva räckte det med en synd för att orsaka separation från Gud och DÖD. Den fiktiva händelsen om synden före bilolyckan är statistiskt sett väldigt osannolik, och vi kanske ska akta oss för att bygga teologiska läror på något som kanske inte ens inträffat. Det korta svaret man skulle kunna ge är att endast Gud kan ge den rätta domen eftersom endast han känner en människas hjärta, men det finns flera punkter som jag skulle vilja ta upp i sambandet som kanske hjälper oss att hitta svaret.

Om händelsen verkligen handlar om en sant kristen man med en stark relation med Gud, så borde den helige Ande arbetat i hans hjärta och leda honom bort från synder – såsom fula ord och lögner. OM en kristen person ändå syndar så borde den helige Ande ögonblickligen ge personen ett mycket dåligt samvete, för inte syndar väl en sant kristen person utan att ens vara medveten om det eller känna skuld? En sant kristen person borde väl sätta lögnen i halsen? Det dubbla kärleksbudet handlar om att älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa som sig själv, så alla former av elakheter handlar då om att missa detta bud. Då inkluderar jag inte motiverad kritik av en annan människa, eller irritation, ilska, besvikelse, uppgivenhet, osv som man kanske kan känna gentemot en annan människa, eftersom det inte är synder i sig.

Gud känner givetvis mannen som dog och om det verkligen handlar om en sant kristen man som agerat utanför sitt vanliga “jag”, så kanske Gud även ger honom ett par minuter extra tid för att han ska omvandla sin skam till omvändelse och därmed förlåtelse? För, återigen, om det handlar om en person med den helige Ande så borde ett okristet beteende leda till ett skrikande samvete och en omedelbar reaktion. Om det däremot handlar om en person som faktiskt syndar ibland genom lögner, svordomar, förtal, fusk, hånfullhet gentemot andra, osv, och inte verkar bekymra sig nämnvärt, då kanske Gud inte ger någon respit.

Jag har själv råkat ut för en allvarlig bilolycka (jag krockade med en buss), och i själva krockögonblicket så var uppenbarligen det mest naturliga för mig att tala i tungor, för det var nämligen det som låg närmast till hands och därför det som jag gjorde. Jag har hört liknande historier från andra som varit med om olyckor och andra plötsliga händelser. Att då höra att det skulle vara naturligt för en kristen att svära till, låter för mig helt otroligt för då kan man undra vad som finns en en sådan persons hjärta? Bibeln säger “Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen“.

Vi ska dömas efter vad vi vet och efter vår vilja att just lära känna Guds vilja och vara nära honom: Rom 2: ¹²Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.¹³Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Det är inte JAG (och de som håller med mig) som har hittat på att synd separerar oss från Gud och att ingenting oheligt kommer in i Guds rike, utan det är ju Guds ord. Hur mycket man anser sig kunna tänja på hans regler, och ändå anse sig ha ryggen fri, är förstås något man måste se upp med för Jesus säger att om vi vill vara hans efterföljare så ska vi förneka oss själva och bära vårt kors dagligen. JA, det finns plats för misslyckanden för Gud är barmhärtig och förlåter ett ödmjukt hjärta, men han ser även om vi inte menar vår omvändelse utan tar hans förlåtelse för given när vi tillåter oss själva att synda på nåden.

Bibeln gör faktiskt lite skillnad på “synd” och “synd”, och det handlar ofta om vårt samvete som vi inte kan hålla hemlig inför Gud. Men människor kan även förhärda sitt samvete så att de inte längre känner någon skuld för hur de lever sina liv, och då dömer Gud ett förhärdat hjärta som de själva orsakat. Se bland annat denna bloggartikel om vad synd är. Jesus sa till Pontius Pilatus i Joh. 19:11 att de som överlämnade honom till Pilatus hade en större skuld.

Om personen i bilolyckan skulle ha onda avsikter, exempelvis om han skulle ha vapen i bagaget och på väg att råna en bank, så vore det något djupt ondskefullt i en sådan människa eftersom han ju ämnat agera hjärtlöst mot andra människor trots att han lärt känna Gud. Då handlar det inte om att låta ett fult ord slinka ur munnen, utan det handlar om en ond gärning som måste ha planerats långt innan han ens satte sig i bilen, och som innebär att han INTE älskar andra som sig själv. Skulle han dö innan han kommer fram till banken och innan han kommer på bättre tankar, så dör han i sin synd. Även om han inte hunnit utföra det han planerat.

Vi kan lugnt låta Gud vara vår domare, och vi vet att han är fullständigt rättvis. Låt oss inte hamna i något dike där vi går synder för svåra eller för lätta, för då urvattnar vi synden. Att frestas är ingen synd, men däremot att falla för frestelser, och att i onödan såra någon av misstag är ingen synd, såvida vi inte uttrycker oss väldigt ovist – och om och om igen.

Genom ett enda offer har Jesus för alla tider gjort oss fullkomliga? Hebr. 10:14

Aug14

Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga (Hebr. 10:14)

Det här handlar i korthet om att Jesus inte behövde dö varje gång någon syndat, utan det räcker med att ha dött EN gång för alla, för att de som tror på honom och omvänt sig – alltså de som blivit renade och därför helgade – skall betraktas som fullkomliga och rättfärdiga i hans renande blod.

Men det står inte att vi därför är “en gång frälsta alltid frälsta”, eller “en gång rättfärdiga alltid rättfärdiga”, eftersom Bibeln är full av bekräftelser och varningar om att synder i alla tider – även fortsättningsvis – har separerat oss från Gud. Jesu död på korset ändrar inte detta faktum på minsta vis, vilket också Gud Fader själv bekräftar i Uppenbarelseboken:

Uppenbarelseboken 21:²⁶och folkens härlighet och ära skall föras in i staden. 27 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

Och Paulus skriver:

Gal. 6:⁷Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. ⁸Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Kor. 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Så länge som vi håller oss kvar i Jesus (efter att vi blivit renade i hans blod) så behövs det inga fler offer, som fallet var under det gamla testamentets tid, för på den tiden krävdes det ju att människorna kombinerade sin omvändelse med djuroffer. Eftersom nu Jesus i stället dött för oss en gång för alla så är djuroffersystemets tid för evigt förbi. De som är “helgade” i Hebr. 10:14 är de som blivit renade och som är I KRISTUS, så löftet gäller alltså dem eftersom de kan bygga sina liv på Jesu offer som de också kan tillgodoräkna sig.

Läser vi sammanhanget i Hebreerbrevet 10 så ser vi direkt att Paulus förklarar detta med djuroffersystemet både innan och efter v. 14. Jesus inträde i världen och offerdöd (som är ämnet i Hebr. 10) är omtalat i “bokrullen”, enligt Jesus, och det betyder alltså det gamla testamentet:

Hebr. 10:³Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synder.⁴Ty det är omöjligt att tjurars och bockars blod skulle kunna utplåna synder.⁵När Kristus träder in i världen säger han därför: Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du berett åt mig.⁶Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.⁷Då sade jag: Se, jag har kommit, Gud, för att göra din vilja. I bokrullen är det skrivet om mig.⁸Först säger han: “Offer och gåvor, brännoffer och syndoffer begärde du inte och gladde dig inte”, fast de bärs fram enligt lagen. ⁹Sedan säger han: “Se, jag har kommit för att göra din vilja.” Så upphäver han det första för att fastställa det andra. ¹⁰Och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.

Prästerna under gamla testamentet var tvungna att även offra för sig själva eftersom de också hade synd på sitt samvete, men när det gäller Jesus – som överstepräst – så var detta inte nödvändigt eftersom han levt ett fullständigt syndfritt liv för oss. I och med Jesu död på korset så inleddes ett helt nytt förbund – det nya testamentet – där djuroffer inte längre ingår, och det nya förbundet innebär också att de flesta av de 613 judiska lagarna inte längre är nödvändiga. Däremot är det alltjämt nödvändigt att lyda Guds bud (den moraliska delen av lagen) som gällt allt sedan Adams tid – vilket handlar om det dubbla kärleksbudet som det är tänkt att vi ska ha i våra hjärtan. Lyder vi det dubbla kärleksbudet så lyder vi också tio Guds bud per automatik (kanske med undantag av Sabbaten) eftersom budet går ut på att enbart tillbe Gud och att inte såra våra medmänniskor. Det handlar alltså om att antingen lyda Anden eller köttet, vilket är vårt eget val:

Hebr. 10:¹¹Alla andra präster står dag efter dag och förrättar sin tjänst och bär gång på gång fram samma offer, som aldrig kan ta bort synderna.¹²Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har satt sig på Guds högra sida ¹³och väntar nu på att hans fiender skall läggas som en fotpall under hans fötter. ¹⁴Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga. ¹⁵Om detta vittnar också den helige Ande för oss. Först säger han:¹⁶Detta är det förbund som jag skall sluta med dem efter denna tid säger Herren. Och sedan: Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan och skriva dem i deras sinnen,¹⁷och deras synder och överträdelser skall jag aldrig mer komma ihåg.¹⁸Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.

Att Jesus gjorde sitt offer en gång för alla betyder alltså inte att vi aldrig mer riskerar att bli separerade från Gud, för den risken lever alla syndare med. Det betyder bara att det inte finns något ytterligare offer som någon någonsin skulle kunna göra för oss eftersom Jesus gjort ALLT i och med sin död på korset. Syndar vi med vett och vilja trots att vi vet vad som står på spel, och inte omvänder oss, ja då vet vi vad som väntar. Lösningen på dilemmat är omvändelse och att lyda den helige Ande!:

Hebr. 10:²⁶Men om vi syndar med vett och vilja sedan vi fått kunskap om sanningen, finns det inte längre något offer för synder, ²⁷utan en fruktansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna.

Att vända ryggen till Jesus offer kan göras antingen genom att helt enkelt inte tro på vare sig honom eller hans offer, ELLER genom att synda och inte omvända sig. Om inte offret av Guds son är tillräckligt så finns ingenting under solen som skulle kunna fungera som Plan B för att frälsa en person som säger “nej tack”:

Hebr. 10:²⁸Den som förkastar Mose lag skall utan förbarmande dö, om två eller tre vittnar mot honom. ²⁹Hur mycket strängare straff tror ni då inte den skall förtjäna som trampar Guds Son under fötterna och håller förbundets blod för orent, det blod som har helgat honom, och som smädar nådens Ande? ³⁰Vi känner honom som har sagt: Min är hämnden, jag skall utkräva den, och vidare: Herren skall döma sitt folk.^[c] ³¹Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer

Paulus förklarar vidare att det krävs av oss att vi inte drar oss undan, för om vi i stället är uthålliga och gör Guds vilja så kommer vi få vad han lovat, och vi kommer inte att gå förlorade:

Hebr. 10:³⁵Kasta därför inte bort er frimodighet, som ger stor lön. ³⁶Ni behöver uthållighet för att göra Guds vilja OCH FÅ VAD HAN HAR LOVAT. —³⁸Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: MEN om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom.³⁹Men vi hör INTE till dem som drar sig undan OCH GÅR FÖRLORADE. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.

Får djur komma in i himlen, och är Gud grym som låter djur lida?

Jul10

Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det, de ogudaktigas hjärtelag är grymt
Ordspråksboken 12:10

Här är en del verser om vad vi kan förvänta oss i himlen vad gäller djuren. Det är ju tänkt att människan ska vara förvaltare över jorden och alla djuren, och det inkluderar att behandla djuren väl. Att döda djur är tillåtet, men från början var det inte tänkt att “levande djur” eller människor skulle dö, och hade Adam aldrig syndat emot Gud och kastats ut från Eden och bort från Livets träd, så hade han kunnat leva för evigt. Syndens lön är döden.

Före synden:

1 Mosebok 1:28 Gud välsignade dem och sade till dem: “Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden! Lägg den under er och råd över fiskarna i havet, över fåglarna under himlen och över alla djur som rör sig på jorden!”:²⁹Och Gud sade: “Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Detta skall ni ha till föda. ³⁰Men åt alla djur på jorden, åt alla fåglar under himlen och åt allt som krälar på jorden, åt allt som har liv ger jag alla gröna örter till föda.” Och det skedde så. ³¹Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

Efter synden:

1 Mosebok 3:18 Törne och tistel skall den bära åt dig och du skall äta av markens örter.19 I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd till dess du vänder åter till jorden, ty av den har du tagits. Jord är du, och jord skall du åter bli.”—22 Herren Gud sade: “Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Hon får nu inte räcka ut handen och även ta av livets träd och så äta och leva för evigt.”

1 Mos. 6:¹⁹Av allt LEVANDE, av alla varelser, skall du föra in ett par i arken för att de skall överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön skall det vara. ²⁰Av fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag skall ett par av varje slag gå in till dig för att förbli vid liv.

Efter synden och efter att människorna gått ut från arken:

1 Mos. 9:1 Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: “Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. ²Fruktan och skräck för er skall komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand. ³Allt som rör sig och har liv skall ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta. ⁴Men kött som har sin själ i sig, nämligen sitt blod, skall ni inte äta,⁵och för ert eget blod, som har er själ i sig, skall jag kräva räkenskap. Jag skall utkräva det av alla djur, likaså av människorna. Av var och en som dödar sin broder skall jag utkräva den människans liv.⁶Den som utgjuter människoblod, hans blod skall utgjutas av människor, ty Gud har gjort människan till sin avbild.—9 “Se, jag skall upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er 10 och med alla levande varelser som är hos er: fåglar, boskapsdjur och jordens alla vilda djur, alla som har gått ut ur arken, alla djur på jorden. 11 Jag skall upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer skall allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer skall en flod komma och fördärva jorden.”

“Nephesh chayyāh“

Detta är ett hebreiskt uttryck som handlar om “levande djur”, och med det begreppet så åsyftas förmodligen de djur som har BLOD i sig (livet finns i blodet) – möjligen i kombination med att de kan andas med lungor (för att inte inkludera exempelvis myggor i begreppet). Insekter, bakterier och växter är inte inkluderade i “nephesh chayyāh” och det var heller inte Guds tanke att de organismer som inte ingår i begreppet skulle leva för evigt. De organismer som inte ingår i “nephesh chayyāh” lider inte heller när de skadas eller dör, men det gör däremot de som ingår i begreppet.

Det var aldrig tänkt att “nephesh chayyāh” någonsin skulle dö, men i och med att Adam kastades ut ur Eden när han syndade så kan inte heller vi nå Livets träd och så få näring av trädet, vilket innebär att alla djur dör fysiskt pga det Adam gjorde. (Däremot har ingen ärvt Adams synd, som en del lär ut). Det kanske kan låta orättvis, men då ska vi komma ihåg att vi endast lever på den här jorden en mycket kort tid, och sedan börjar det riktiga livet där vi ska spendera evigheten. Min tro är att människor som omvänt sig från sina synder och tyr sig till Gud som sin frälsare kommer in i Guds rike, och likaså människor (t ex bebisar, förståndshandikappade) och djur som är neutrala och som inte har förmåga att synda.

Jesaja 11:4 utan med rättfärdighet skall han döma de fattiga, med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden. Han skall slå jorden med sin muns stav, med sina läppars andedräkt döda de ogudaktiga. ⁵Rättfärdighet skall vara bältet runt hans midja, trofasthet bältet om hans höfter. ⁶Vargar skall bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap skall vara tillsammans, och en liten pojke skall valla dem. ⁷Kor och björnar skall gå och beta, deras ungar skall ligga tillsammans, och lejon skall äta halm som oxar.⁸Ett spädbarn skall leka vid huggormens hål, ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga.⁹Ingen skall göra något ont eller förstöra något på hela mitt heliga berg, ty landet skall vara fullt av Herrens kunskap, liksom vattnet täcker havet.

Jesaja 65: Vargar skall gå i bet med lamm, lejon skall äta halm som oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg skall de göra något ont eller skadligt, säger Herren.

Hosea 2:18 På den dagen skall jag för deras räkning sluta ett förbund med djuren på marken, med fåglarna under himlen och med kräldjuren på jorden. Båge och svärd och vad som hör till kriget skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet och låta dem bo i trygghet.

Predikaren 3:18 Jag tänkte: För människornas skull sker detta, för att Gud skall pröva dem och för att de skall se att de i sig själva är som djuren. 19 Ty det går människors barn som det går djuren, det går dem alla lika. Den enes död är som den andres. Alla har de samma livsande. Ja, människorna har inget att komma med framför djuren. Allt är förgängligt. 20 Alla går till en och samma plats. Alla har blivit till av stoft, alla vänder åter till stoft. 21 Vem vet om människornas ande stiger uppåt eller om djurens ande far ner under jorden?

Job 12:10 I hans hand är allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.

1 Mos. 9: ¹⁶När regnbågen syns i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden.” ¹⁷Och Gud sade till Noa: “Detta är tecknet på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden.”

Lukas 12: 6 Säljs inte fem sparvar för två öre? Och inte en enda av dem är bortglömd hos Gud. 7 Ja, till och med alla hårstrån på ert huvud är räknade. Var inte rädda. Ni är mer värda än många sparvar.

Rev. 19:¹¹Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. ¹²Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. ¹³Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är “Guds Ord”.¹⁴De himmelska härarna följde honom på vita hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg.

Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

Jun7

Abraham – rättfärdig av TRO eller GÄRNINGAR, eller TRO OCH GÄRNINGAR?

Paulus i Romarbrevet verkar säga att Abraham var rättfärdig genom TRO och inte av gärningar, medan Jakob i Jakobsbrevet verkar säga precis tvärt om – att han blev rättfärdig genom gärningar och INTE bara genom tro. Hur hänger det ihop? Är inte Paulus och Jakob överens? Det är inte helt ovanligt att det blir Jakob som får stryka på foten när man ska försöka anpassa två ståndpunkter som till synes verka vara motstridiga, och man försöker då läsa Jakobsbrevet genom ljuset av det man tror Paulus säger. Det kan då bli så att man tillskriver Jakob åsikter som han inte har och menar att han “också” tror att vi blir frälsta av “tro allena” trots att han mycket tydligt säger precis tvärt om. Vi kan notera att vare sig Paulus eller Jakob någonsin säger att vi blir frälsta av tro “allena“, om vi med det menar en tro som inte visar sig i gärningar. Tro utan gärningar är död och det går inte att komma runt det.

Det fanns regler att följa innan Lagen kom

Det Paulus försöker åstadkomma genom Romarbrevet – och även Galaterbrevet och Hebreerbrevet – är att få judarna att förstå att de INTE är frälsta och Abrahams barn bara för att de är födda som judar och släkt med Abraham, och inte heller för att lagen gavs till dem, utan det är snarare så att Abrahams barn (de som är frälsta) är de som TROR och älskar Jesus – vilket är öppet för ALLA människor och inte bara judarna. Här kan vi se hur bekymret som Paulus försöker hantera i Rom. 4 egentligen börjar:

Apg.15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. ²När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.

Detta problem är utgångspunkten för Paulus kamp mot dessa judar som vill kompromissa och kämpa sig kvar i det gamla testamentet och de judiska ceremoniella lagarna. “Lagen” som vi så ofta läser om i Bibeln kom med Mose, och den innehåller 613 olika lagar/bud som det var tänkt att judarna skulle efterleva – och de flesta lagar endast under en viss tid. Bland dessa bud finns de tio budorden och de var de första buden att skrivas ner av Gud på stentavlor. Nu är det så att dessa tio bud faktiskt inte hade sin början med Mose trots att det var under hans möte med Gud som de först skrevs ner, för sanningen är ju att de har gällt ända sedan Adams tid och fortsätter att gälla ända till Domedagen! Jag säger detta eftersom väldigt många kristna tror att vi på något sätt är befriade från att lyda NÅGOT av Guds bud, även om de också tror att det är “eftersträvansvärt” att lyda tio Guds bud även om de är övertygade om att vår frälsning inte hänger på graden av lydnad. Men är det verkligen så? Visst var det väl förbjudet att mörda, stjäla, ljuga och begå äktenskapsbrott även under Adams tid? Annars hade det ju inte varit någon synd för Kain att mörda sin bror, och det skulle inte funnits något skäl för Gud att säga:

1 Mosebok 4:7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”

Det fanns alltså SYND som människorna potentiellt skulle kunna begå långt INNAN Mose tid trots att Lagen ännu inte fanns, och det handlar om mycket logiska bud som kort och gott handlar om KÄRLEK. Dessa tio kärleksbud (eller “moraliska bud” om man så vill) är precis lika viktiga att lyda 1) tiden mellan Adam och Mose, 2) tiden under Mose levnad, och 3) tiden mellan Mose och idag och så länge jorden snurrar. Jesus summerar dessa bud i “det dubbla kärleksbudet“, och om vi i sanning älskar Gud och våra medmänniskor med hela vårt hjärta så lyder vi per automatik alla de tio budorden! Älskar vi våra medmänniskor så vill vi ju inte skada dem, såra dem eller behandla dem illa på minsta vis, och man kan också säga att vi lyder ANDEN om vi lyder kärlekens lag som ska finns i våra hjärtan.

Galaterbrevet 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.

1 Korinthierbrevet 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Om vår synd var ett så stort problem att Jesus dog för oss för att rädda våra själar, inte innebär väl hans död att det plötsligt är fritt fram att synda utan att riskera några konsekvenser vad gäller vår själar? Inte dog väl Jesus för att möjliggöra att vi kan synda under lite mer avslappnande former? Här är lite mer verser om Abrahams liv långt innan Mose levde, och innan Lagen som kom med Mose.

1 Mos. 18:¹⁷Då sade Herren: “Kan jag dölja för Abraham vad jag tänker göra? — ¹⁹Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och HANDLA rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”²⁰Sedan sade Herren: “Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.²¹Därför vill jag gå ner och se om de i allt har gjort efter det rop som har nått mig. Om det inte är så, vill jag veta det.“²²Männen vände sig därifrån och gick mot Sodom, men Abraham stod kvar inför Herren. ²³Och Abraham gick närmare och sade: “Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? ²⁴Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?²⁵Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt?”

Ovan avsnitt är mycket intressant eftersom den ger oss en rad spännande sanningar som man kanske inte alltid reflekterat över. Vi kan lära oss att:

Det fanns SYND under denna tid, trots att Lagen ännu inte kommit
Synd sker emot Guds vilja (kanske en självklarhet men jag säger detta med tanke på kalvinisterna)
Det fanns RÄTTFÄRDIGA under denna tid även om det var sparsamt med rättfärdiga just i Sodom. Abraham och Lot är ju ett par exempel på rättfärdiga personer, och Enoch, Noa, Job är andra exempel på berömda rättfärdiga personer.
“Rättfärdig” är den som handlar RÄTT – alltså i sitt eget agerande.
Gud valde ut Abraham för att han skulle lära framtida generationer att hålla sig på Herrens väg och att få människor att HANDLA RÄTTFÄRDIGT.
Guds löfte till Abraham gällande framtida rika välsignelser i hans säd är var avhängigt om Abraham skulle välja att lyda Gud eller inte.
Det låter faktiskt i v. 21 som Gud måste komma ner till jorden för att ta reda på hur exakt saker och ting förelåg vad gäller den synd som Sodom gjort sig skyldig till.

Här nedan kommer ytterligare ett avsnitt gällande en händelse som inträffade innan Lagen kom:

1 Mos. 20:³Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: “Du måste dö för den kvinnas skull som du har tagit till dig, ty hon är en annan mans hustru.” ⁴Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: “Herre, vill du döda också rättfärdiga människor?⁵Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” ⁶Då sade Gud till honom i drömmen: “Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henne. ⁷Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, ty han är en profet. Han skall be för dig så att du får leva. Men om du inte ger henne tillbaka, skall du veta att du själv och alla som tillhör dig måste döden dö.”⁸Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt detta för dem. Männen blev mycket förskräckta. ⁹Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: “Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra.”

Här kan vi lära oss följande:

Även människor som inte var släkt med Abraham kände till konceptet av SYND – trots att detta var innan Lagen kom.
Abimelek hade inga problem med att “tro på Gud” eftersom han ju kommunicerade med honom, och även hans tjänare blev förskräckta när de insåg vad Gud skulle kunna göra med dem.
Abimelek förväntade sig att Gud är av en natur som agerar rättvist och inte straffar rättfärdiga människor genom att förkorta deras liv utan orsak.
Abimelek ansåg att han själv agerade rättvist i frågan vad gäller Abrahams hustru, och Gud håller med honom om att han (Abimelek) agerat med ett uppriktigt hjärta. Gud var inte den som orsakade detta uppriktiga hjärta i Abimelek, men han hjälpte däremot till i situationen och hindrade Abimelek i detta fallet från att synda med Abrahams hustru.
Huruvida Abimelek och hans tjänare skulle få fortsätta att leva eller inte var avhängigt Abimeleks agerande, beroende på om han skulle ge Sara tillbaka till Abraham eller inte.
Abimelek ansåg att Abraham syndade. I själva verket stämde det ju att Sara faktiskt var Abrahams syster, men hon var även hans hustru vilket han valt att inte avslöja.

Så kommer vi till situationen när Gud verkligen satte Abraham på prov.

1 Mos. 1:1 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: “Abraham!” Han svarade: “Ja, här är jag.” ²Då sade han: “Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig.”³Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. ⁵Han sade då till sina tjänare: “Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.“—-¹¹Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: “Abraham! Abraham!” Han svarade: “Här är jag.”¹²Då sade han: “Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”—¹⁵Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: ¹⁶“Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, ¹⁷skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar.—¹⁹Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nu var ju detta stora prov på fullständig lydnad inte Abrahams första rättfärdiga agerande i sitt liv, men att vara villig att offra sin egen son i lydnad inför Gud visar förstås på hur långt Abraham var villig att gå för sin skapares skull och denna händelse blev förstås den rättfärdiga handlingen som allra mest blev ihågkommet gällande Abraham.

Gud satte Abraham på prov för att se Abrahams agerande, och det visar på människans fria vilja och möjlighet att agera separat från Guds egen vilja. Det finns ingen anledning att testa något som man vet utgången på och t o m en utgång som man själv styrt.
Abraham var ENSAM när han höjde kniven för att offra sin son. Hans agerande i rättfärdighet (lydnad) var alltså enkom INFÖR GUD och INTE inför människor.
Vi kan återigen se att den enorma välsignelsen vad gäller hans talrika efterkommande var avhängigt hans agerande, huruvida han skulle lyda Gud i allt eller inte.

Om Abraham bara skulle sitta under en buske och bara “tro” på Gud så hade detta inte resulterat i en sådan världsberömd beundran inför honom, och saken är den att han aldrig var frälst av “tro allena“.

Paulus i Romarbrevet

Så tillbaka till Romarbrevet. Notera att det var stort fokus på det här med omskärelse eftersom det var detta som dessa judar (se vers från Apg ovan) menade var ett frälsningsvillkor trots att en sådan lära är i strid med sanningen. Paulus intygar att judar inte är förmer än andra människorr – och heller inte underlägsna andra människor eftersom både judar och greker gjort sig skyldiga till synd är är i behov av en frälsare.

Rom. 3:1Vilket företräde hava då judarna, eller vad gagn hava de av omskärelsen??—⁹Huru är det alltså? Äro vi då något förmer än de andra? Ingalunda. Redan härförut har jag ju måst anklaga både judar och greker för att allasammans vara under synd. (1917)

Paulus ville få judarna att förstå att Abraham faktiskt förklarades rättfärdig INNAN någon omskärelse, så alltså kan det här med omskärelse inte vara något krav för frälsningen – och inte någon av de andra ceremoniella lagbuden heller. Paulus berömmer inte människor som har en tro utan gärningar, eftersom det är en KRAV, men han vill få judarna att förstå att det INTE är gärningar som frälser i sig och framför allt inte lydnad av de ceremoniella lagarna som inte gäller längre överhuvudtaget. Abraham var frälst och rättfärdig UTAN att ha lytt TORAH (613 bud inalles).

Vidare är vi antingen frälsta av 1) av gärningar såsom att ha lytt lagen till 100%, av egna meriter, för att vi förtjänar det, osv, ELLER 2) genom NÅD vilket innebär Guds barmhärtighet. De flesta är överens om att det är alternativ 2 som gäller eftersom vi inte klarar villkoren i alternativ 1. Men det betyder inte att lydnad/gärningar inte längre är nödvändiga för det är de. Man kan jämföra det med en brottsling som gjort sig skyldig till överträdelse av lagen och fått livstid i fängelse, och som senare blir benådad av en behörig person med makt. Brottslingen har ingen rätt att säga “En gång benådad, alltid benådad!. Nu vet jag att jag aldrig någonsin riskerar att hamna i fängelse igen även om jag skulle utföra ytterligare lagöverträdelser för jag har ju blivit benådad! Jag är nu IMMUN mot risken att bli fängslad igen!”. Men visst är det så att brottslingen inte kan slippa ifrån sitt rättmätiga straff genom något som han GÖR även om han skulle leva resten av sitt liv i fullständig lydnad av lagen, för det ändrar ju inte på att han tidigare gjort sig skyldig till lagöverträdelser som på något sätt måste sonas (eller förlåtas).

Inte heller Abraham levde ett helt prickfritt liv (fast det är möjligt att det var näst intill fullkomligt), så även han behövde Guds förbarmanade i sitt liv eftersom inte heller han “förtjänade” någon frälsning. Det gäller att tolka Romarbrevet 4 rätt så att man exempelvis inte tolkar v. 6 som att målsättningen är att inte ha några gärningar överhuvudtaget eftersom det verkar vara något eftersträvansvärt att räknas som rättfärdig utan några gärningar som helst. Men detta är givetvis inte vad Paulus säger, och han argumenterar självfallet inte emot Jesus som säger att vi kan huggas av vinträdet pga brist på frukt (gärningar). Vidare är Paulus poäng att frälsningen är öppen för ALLA – omskurna eller oomskurna. Paulus säger här nedan att vi måste VANDRA i Abrahams spår, och detta är något som vi gör.

Rom. 4:1 Vad kan vi nu säga att vår stamfader Abraham har vunnit genom gärningar? ²Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. ³Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.⁴Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat. ⁵Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet. ⁶Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: ⁷Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.⁸Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.⁹Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. ¹⁰När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. ¹¹Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem. ¹²Han skulle även vara fader till omskurna, till sådana som inte endast hör till de omskurna utan också VANDRAR i spåren av den tro som vår fader Abraham hade som oomskuren.¹³Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. ¹⁴Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron utan innehåll och löftet satt ur kraft. ¹⁵Lagen åstadkommer ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. ¹⁶Därför heter det “av tro”, för att det skulle vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro, han som är allas vår fader. —¹⁹Han sviktade inte i tron då han tänkte på att hans egen kropp saknade livskraft – han var då omkring hundra år – och att Saras moderliv var dött. ²⁰Han tvivlade inte i otro på Guds löfte utan blev i stället starkare i tron och gav Gud äran. ²¹Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla.²²Därför “räknades det honom till rättfärdighet.“²³Men dessa ord “det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull ²⁴utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, ²⁵han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Tror vi på Gud och älskar honom så lyder vi honom, och det visade Abraham med sitt liv. Summerat så blev inte Abraham frälst pga att vara jude eller för att ha lytt en lång rad med ceremoniella bud, utan han blev frälst av TRO som han visade i LYDNAD. Paulus ger exempel på att Abraham visade sin tro i LYDNAD, och det är därför han var rättfärdig:

Hebr. 11:⁸I tron LYDDE Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma.⁹I tron LEVDE han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte.—¹⁷I tron BAR Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena.

Paulus försäkrar oss mycket tydligt att synd separerar oss från Gud, och han talar givetvis inte emot sig själv i Romarbrevet.

1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

Gal. 5:¹⁹Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, ²⁰avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,²¹illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Jakob i Jakobsbrevet – utan gärningar är vi inte frälsta

Sedan till Jakob som inte skriver sitt brev med fokus på judarna som Paulus gjorde, och alltså inte har samma mål med sitt brev som Paulus. Jakob är mycket tydlig med att Abraham var rättfärdig genom gärningar och INTE av tro allena. Han ger i samma kapitel 2 exempel på diverse gärningar som vi förväntas göra för att vara frälsta, så det han skriver går inte att misstolka. Tro utan gärningar är död, så utan gärningar kan vi inte vara frälsta.

Jak. 2:²¹Blev inte vår fader Abraham erkänd som RÄTTFÄRDIG GENOM GÄRNINGAR, när han bar fram sin son Isak på altaret? ²²Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. ²³Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. (SFB)

Jak. 2:²¹Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?²²Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,²³och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän». (1917)

Och ännu ett exempel på att det är vad vi GÖR – självfallet ihop med tron – som gör oss rättfärdiga:

Jak. 2:²⁵Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? ²⁶Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Vem är Abrahams barn?

Även Johannes förklarar att man inte är Abrahams barn för att vi är födda som judar och/eller för att vi har lagen, utan Abrahams barn är de som förblir i Jesus och som inte lyder synd (eftersom vi då blir syndens slavar). Johannes säger att om vi verkligen är Abrahams barn så GÖR vi gärningar såsom Abraham gjorde. Abraham var ju rättfärdig för att han var en riktig Gudsman som levde i lydnad av Gud och därmed räknades som rättfärdig.

Joh. 8:³¹Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, ³²och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” ³³De svarade honom: “Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”³⁴Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. ³⁵Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. ³⁶Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. ³⁷Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. ³⁸Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”³⁹De svarade honom: “Vår fader är Abraham.” Jesus sade: “OM NI VORE ABRAHAMS BARN, SKULLE NI GÖRA ABRAHAMS GÄRNINGAR. ⁴⁰Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham.

Läs mer om synd/lag/nåd bland mina övriga artiklar, t ex denna.

Om SPÄDBARN i Kristus som dricker MJÖLK i stället för fast föda – 1Kor. 3:1-3

Apr10

Mjölken hos korinthierna

Om Paulus inleder ett brev eller ett kapitel med att adressera människor som BRÖDER, borde detta inte innebära att han samtalar med andligt levande och frälsta människor? Jo visserligen, men bland dessa bröder så kan det ändå finns människor som hamnat snett, som ar mer att lära eller som helt enkelt inte är kristna överhuvudtaget pga synd. I 1 Kor. 5 så kan vi läsa just om ett sådant fall – om en man som var mitt i den kristna församlingen i Korinth men som var ond och syndade grovt genom leva tillsammans med sin fars hustru. Paulus gjorde det klart att den mannen inte hade någonting i denna församlingen att göra och måste avlägsnas från dem och lämnas till Satan med hopp om att han en dag skulle återvända till Gud, vilket du kan se i detta inlägg. Vilken pastor som helst kan vända sig till sin församling och säga “bröder” även om det förhåller sig så att någon eller några av dem faktiskt inte lever som de ska. Om en pastor kallar sin församling bröder och systrar så betyder det inte att pastorn godkänner och accepterar samtligas livsstilar eller faktiskt inte ens ser var och en som en sann kristen bror eller syster om de lever i oomvänd synd (vilket man inte alltid vet). På samma sätt är det med Paulus. Bara för att han kallar en grupp för bröder så är det alltså ingen garanti för att han stödjer allt det som de kan tänkas syssla med och inte heller att de kommer fortsätta att vara bröder även i framtiden även om de lever i rebelliskhet mot Gud.

1 Kor. 3:1 BRÖDER, själv kunde jag inte tala till er som till andliga människor utan som till köttsliga människor, spädbarn i Kristus. ²MJÖLK gav jag er att dricka. Fast föda fick ni inte. Den tålde ni ännu inte, och det gör ni inte nu heller,³eftersom ni fortfarande är köttsliga. Så länge det råder avund och strid bland er, är ni då inte köttsliga och lever som alla andra?

Ingenstans här säger Paulus att köttsliga människor ändå är kristna. Paulus verkar uppleva det ibland som att han måste tala till dessa korinthier ungefär som när han talar till en person som blev frälst alldeles nyss och som därför måste lära sig från grunden hur man bör leva som en kristen. En nyfrälst person måste precis som ett spädbarn börja med mjölk innan hon går över till fast föda, men om personen aldrig går över till fast föda är det något som är fel. (Skulle inte vem som helst bli orolig om ett spädbarn aldrig visade intresse för fast föda utan bara ville fortsätta att dricka mjölk år efter år?) Då visar ju personen att hon inte har något intresse av att gå vidare, utan kanske försöker hitta ursäkter för att få stanna på det enkla initiala stadiet utan att ta på sig mer ansvar och tid för att bli en sann lärljunge som sprider Guds ord och hjälper andra. Paulus skulle däremot inte kräva att en nyfrälst person som tidigare inte känt Jesus, måste börja sprida Guds ord och undervisa andra samma dag som hon själv blivit frälst. Det krävs ingen bibelskola för att kunna sprida Guds ord men en viss mån av undervisning måste en person ändå ha, och möjlighet måste ges så att personen själv kan läsa mer i skriften om vem Jesus är, och hur man bör behandla andra. Alltså ett “mjölk-stadium”. För en del kan det vara ett enormt stort steg att ens komma till detta stadiet om de kommer från verkligt dystra bakgrunder med en hård livsstil, och det kanske krävs en lång period av mjölk innan man kan stå på egna ben och undervisa andra.

I 1 Kor. 3 så VARNAR Paulus korinthierna eftersom de måste ta sig i akt för att inte vara avundsjuka på varandra och starta ständiga strider, för om de lever på det sättet så menar Paulus att de lever som alla andra och alltså är KÖTTSLIGA. Vilken bild ger oss Paulus om en som är köttslig?

Rom. 8:⁷Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller. ¹³Om ni lever efter köttet kommer ni att DÖ. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni LEVA.

Gal. 5:¹⁶Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär. ¹⁷Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. ¹⁸Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. ¹⁹Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, ²⁰avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,²¹illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Galaterbrevet 6:8 Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda UNDERGÅNG, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt LIV.

Även Petrus menar att vi riskerar våra själar om vi lever efter köttet:

1 Petrusbrevet 2:11 Mina älskade, jag uppmanar er som främlingar och gäster att hålla er borta från de köttsliga begären som för krig mot själen.

Paulus fortsätter samma kapitel (1 Kor 3) med att ge ytterligare en varning där han visserligen menar att dessa korintiska bröder är Guds tempel (alltså om de lever som de ska och är i Jesus Kristus) MEN att de ändå kan gå förlorade om de skulle fördärva detta tempel. Alla kristna har den helige Ande och är alltså Guds tempel, men detta är ingen garanti för att vi alltid kommer att välja den väg som den helige Ande vill leda oss på och därför är den helige Andes närvaro heller ingen garanti för att vi kommer att ärva Guds rike. Rättare sagt så har vi en garanti för att vi kristna är arvingar med en plats i Guds rike MEN garantisedlar kan kastas bort och även rivas sönder. Löftet är att vi kommer att ärva riket om vi håller ut till slutet och det är en helt fantastisk sanning som vi alla erbjuds! Hjälpen att leva rätt kommer från den helige Anden:

1 Kor. 3:¹⁶Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er? ¹⁷Om någon fördärvar Guds tempel, skall Gud fördärva honom. Ty Guds tempel är heligt, och det templet är ni.¹⁸Bedra inte er själva. Om någon bland er tycker att han är vis i den här världen, måste han bli en dåre för att bli vis.

Mjölken hos hebreerna

Paulus klagar även i Hebreerbrevet på att församlingsmedlemmar blivit “tröga att lyssna“. Det behöver förstås inte betyda att samtliga av de som han skrev till var skyldiga till detta, men det var ändå ett allmänt problem. Paulus menar att de BORDE för länge sedan ha tagit sig ur mjölkstadiet för att själva bli lärare, men förmodligen är det slapphet och ljumhet som har gjort att de dittills aldrig intresserat sig för att gå vidare. Kanske ville de leva kvar med en fot i världen och fortsätta att låtsas att de är hjälplösa nyfrälsta som behöver andra som leder dem vid handen, men vi kristna måste själva ta vårt ansvar och någon gång ta oss vidare för att kunna bli de som Jesus tänkt att vi ska bli. Vi kan visserligen inte fungera som människofiskare om vi inte fått evangeliet riktigt klart för oss, men då måste vi som sagt se till att vi lär oss så pass mycket att vi kan gå vidare från inledningsfasen som inte är tänkt att vara för evigt utan är en temporär fas. Vi kan aldrig bli fungerande arbetare om vi lever kvar i mjölkstadiet och visar ointresse för att ta oss vidare.

Hebr.5:¹⁰och han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst som Melkisedek.¹¹Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna. ¹²Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver MJÖLK, inte fast föda. ¹³Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. ¹⁴Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont.

Paulus fortsätter med en varning att det finns kristna som faktiskt tagit del av den helige Ande och smakat på den himmelska gåvan men som ändå kan avfalla. Läs mer om detta i detta inlägg.

Hebr. 6:1 ¹Låt oss därför lämna bakom oss de första grunderna i Kristi lära och föras till fullkomlighet. Låt oss inte på nytt lägga grunden med omvändelse från döda gärningar och tro på Gud, ²med undervisning om reningar och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. — ⁴Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den helige Ande ⁵och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter ⁶men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom.—¹¹Men vi önskar att var och en av er skall visa samma iver att bevara full visshet i hoppet ända till slutet, ¹²så att ni inte blir tröga utan följer dem som genom tro och uthållighet får det utlovade arvet.

Petrus säger att vi måste längta efter “den andliga mjölken” för att växa upp till frälsning.

1 Petrus. 2:¹Lägg därför bort allt slags ondska, falskhet och hyckleri, avund och förtal.²Längta som nyfödda barn efter den rena andliga mjölken, så att ni genom den växer upp till frälsning, ³då ni nu har smakat att Herren är god.

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Tag Archive | frälst

Ska lärare få en strängare dom enligt Bibeln? Jak. 3:1

Gud skall inte tillåta att ni FRESTAS över er förmåga – 1 Kor. 10:13

Vad säger BIBELN om att bära SMYCKEN och att SMINKA sig?

Är vi UTVALDA till frälsning från begynnelsen? (2 Thess. 2:13)

SAMVETET och den helige Andes ledning

Om man är kristen men svär precis innan man dör, kommer man till helvetet då?

Genom ett enda offer har Jesus för alla tider gjort oss fullkomliga? Hebr. 10:14

Får djur komma in i himlen, och är Gud grym som låter djur lida?

Var Abraham rättfärdig av tro, eller av GÄRNINGAR som Jakobsbrevet säger? Jak. 2:21

Om SPÄDBARN i Kristus som dricker MJÖLK i stället för fast föda – 1Kor. 3:1-3

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this: