Tag Archive | bibeln

Vad är MODALISM, Oneness Pentecostal och Engudsläran?

Apr21

Modalism, Oneness Pentecostal, Engudsläran, etc, är olika namn på i princip samma lära. Läs mer om dessa läror nedan.

BAKGRUND

Ordet “treenighet” finns inte i Bibeln, men det är lätt att förstå att uttrycket en gång myntades eftersom det är kortare att säga det  ordet i stället för “Jag tror att Gud är EN enda GUD, som består utav Fadern, sonen Jesus Kristus och den helige Ande, och jag tror att Jesus alltid funnits tillsammans med sin Fader sedan urminnes tider, och att absolut ingenting fanns före honom eftersom allting skapades av och genom Jesus”. Bibeln säger att 1) Gud Fader är Gud, att  2) Jesus Kristus är Gud (såsom i Hebr. 1:8) och att 3) den helige Ande är Gud, och det är därför som vi kristna tror på treenigheten. Även de gamla kyrkofäderna de första århundradena e Kr trodde också på treenigheten, och även de inhämtar sin kunskap från skriften samt de ögonvittnen som skrev ner texterna. Jesus är inte samma person som sin Fader, för vi vet ju att Jesus tillbad sin Fader och kommunicerade med honom när han levde som människa på jorden. När Jesus dog på korset kommunicerade han med Gud Fader i himlen. Som människa hade inte Jesus samma kunskaper som sin Fader, vilket visar att de är separata personer även om de båda ingår i treenigheten. Jesus hade ju en helt annan tillvaro i Gudomen/treenigheten innan han valde att bli människa.

Matt. 24:36 Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.

Varför döpa människor i flera olika namn om det bara finns en enda Gud som inte har några andra personer eller dimensioner i sig själv? Det vore förbryllande. Om däremot de tre personerna finns i gudomen så förklarar det saken.

Matt. 28:19 Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn

Bibeln benämner Gud på ett ställe som “godhead” i engelska KJV, vilket översätts till “gudom” på svenska, och vilket kommer från det grekiska ordet “theotés” och vilket alltså betyder gudom eller Gud. Det är Jesus som sägs ha hela gudomens fullhet boende i sig, och sägs vara huvudet över alla makter och väldigheter. Detta blir ett problem om man måste separera Jesus som en annan slags Gud än skaparGuden – eftersom man inte kan ha två huvuden över alla makter och väldigheter.

Kol. 2:9 Ty i honom bor GUDOMENS (Strong’s 2320) hela fullhet i kroppslig gestalt, 10 och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla makter och väldigheter.

Det är förstås viktigt att man tillber den rätta Guden, men Gud begär heller inte det omöjliga och förväntar oss att vi ska förstå det här med treenigheten om vi inte ens haft tillgång till vare sig Biblar eller predikanter. Gud vet ju precis vad vi vet eller inte och dömer oss helt korrekt. Det är värre om man nu har tillgång till en Bibel och rebelliskt sluter sina sinnen inför Jesu gudomlighet, eftersom man från början bestämd att man inte kan tänka sig det alternativet.

Joh. 8:23 Han sade till dem: ”Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av den här världen, jag är inte av den här världen. 24 Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att JAG ÄR, skall ni dö i era synder.”

Vi kan läsa på flera ställen att det är Jesus som är “jagär” (Guds namn), och eftersom Jahve också är “jagär” så kan det bara betyda att det är en och samma Gud vi talar om. Det verkar också vara av yttersta vikt att ge Jesus den ära som han förtjänar som skaparGuden. Därför tror jag att man är mycket illa ute om man haft alla möjligheter i sin Bibel att se just detta, men ändå vänder ryggen till Jesus som skaparGud. Läs mer om Antikrists ande här.

Det är inte säkert att man förnekar Jesu gudom (att Jesus är Gud) bara för att man förnekar treenigheten, även om det vore en logisk slutsats. Att tro att Fadern är Gud och att Jesus är en annan slags gud är slående likt polyteism, men de som har denna tro förnekar förstås att det skulle handla om det. De som förnekar treenigheten men som tror att både Fadern och sonen är Gud kanske använder argumentet att Jesus är ett uppenbarelsesätt av den ende skapareGuden, och av den anledningen kallas Gud i alla sina olika uppenbarelseformer. Problemet med en sådan lära är att uppenbarelsebformer Jesus verkar be till sig själv ibland (när han i form av sonen ber till Gud Fader) och även diskuterar med sig själv såsom han gjorde i Getsemane:

Matt. 26:39 Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: “Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill.“—42 Sedan gick han bort för andra gången och bad: “Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.“

Ett annat argument är att Jesus endast är Gud på samma sätt som en del andra kan kallas Gud enligt. Joh. 10:34, men problemet är att de sällan går tillbaka till den psalm (och psalmer är poetiska) som åtsyftas och därför inte förstås Jesus poäng med sina ord till de judar som ville stena honom för att han gjorde sig själv till Gud. Läs mer om begreppet “gudar” i  Joh. 10:34 här. Att orsaka inflation på benämningen Gud är förstås att förringa den riktiga Guden.

Eftersom vi kristna på många ställen i Bibeln kan se stöd för att Jesus är den högste skaparGuden och även inser att det är av högsta vikt att ge honom den ära som han förtjänar som Gud, så finns det en risk att vi tar för givet att folk delar vår tro så fort de säger att de tror att både Fadern och sonen är Gud och att sonen dessutom är Messias. I själva verket så kanske de inte alls accepterar Jesus sanna Gudom i form av skapare, och den han säger sig vara, om de bara ser honom som ett uttryckssätt av Fadern och ett skapat väsen som har en början. Om man är skapad så har man INTE all makt (och har aldrig haft det) utan man har någon enormt mycket högre i makt över sig. Att Jesus tillfälligtvis var lägre i rang än Fadern när Jesus vandrade på jorden (eller i drömmar, uppenbarelser, etc), är en helt annan sak eftersom ju Jesus då även var lägre i rang än änglarna.

Fysikern Isaac Newton förkastade treenighetsläran till förmån för arianismen (eller vad vi nu väljer att kalla läran).

De största hoten mot kristendomen var, enligt Ireneaus, Hippolytus och Tertullianus, etc, gnosticismen och och polyteismen (“hedendomen”). Augustinus var en berömd före detta gnostiker. 

URSPRUNG

Modalism/Modalistisk Monarkianism – Betyder tron att Fadern, Sonen och den Helige Ande inte ska uppfattas som tre olika personer/individer i treenigheten utan snarare som tre olika uppenbarelsesätt av den ende Guden. Uppenbarelseformer kallas “modi” och därav namnet. Enligt modalismen så är Jesus skapad av Gud (precis som arianisterna trodde) och har alltså en början – vilket innebär att det fanns en tid i vår historia där Jesus inte fanns vare sig i andlig eller köttslig form. När Jesus sedan föddes så var han en uttrycksform av den ende Guden, och den ende Guden har förstås alltid funnits. Modalisterna använder gärna verser såsom Joh. 14:28 och Joh. 17:20-26, där Jesus talar om att “alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss”, som stöd för att visa att enheten handlar om tanke och vilja, och inte alls en fysisk treenighet. Men sanningen är förstås att dessa två ståndpunkter inte motsäger varandra. Eftersom Modalismen fokuserar på Guds absoluta enhet så menar de att Jesus inte kan vara någon annan än samma person som Fadern, och enda skillnaden är namnet på en och samma person. Konsekvensen blir då att Fadern (Gud i sin helhet) i Kristus blev människa och blev pinad och korsfäst (patripassianism), alternativt  att Gud omvandlade sig till Jesus och nedsteg till jorden och korsfästes och blev sedan till fadern igen. Unitarianism skiljer sig från Modalism på det sättet att de förstnämnda anhängarna inte tror att Jesus är gudomlig. Både modalisterna och Oneness Pentecostal-anhängare kan uttrycka sig med att Gud tagit en köttslig skepnad i form av Jesus, men de menar ändå inte att Jesus är en egen personlighet och den ursprungliga skaparGuden, utan bara ett uppenbarelsesätt av Gud Fader.    

Sabellianism – En lära som kan ha varit likartad som Modalismen och som är uppkallad efter prästen och teologen Sabellius, som levde i Rom under början av 200-talet. Han var förmodligen inte först med sin lära utan var influerad av Noetus and Praxeas. Vi ska inte bedöma en lära efter människors åsikter och majoritetsröster, men sabellianismen avvisades som heretisk av den Katolska kyrkan vid ett kyrkomöte år 261, och förstås i Nicea 325 som agerade emot Arianismen.  Sabellius levde för länge sedan och inte mycket finns sparat efter honom, och därför är det svårt att helt klargöra det exakta innehållet av läran. Det finns en risk att Tertullian och Hippolytus missförstod och/eller vinklade hans åsikter.

Arianism – Påverkad av nyplatonism. Den förmodligen mest kända historiska person som började ändra på Bibelns lära om treenigheten är Arius från Alexandria (260-336), och han trodde att Jesus var skapad, och är fallet att man är skapad så är man inte den ursprungliga skaparGuden. Eftersom Gud är EN så kan inte Jesus vara ännu en Gud utöver skaparGuden. Därför är inte Jesus Gud, såvida man inte ser Jesus som Gud i hans egenskap som Guds budbärare/profet/agent. Arianismen fördömdes av biskop Alexander av Alexandria år 319 och därefter vid kyrkomötet i Nicaea år 325. Arianerna uteslöts inledningsvis ur den kyrkliga gemenskapen, men kejsar Konstantin upphävde fördömandet två år senare. Arius ansåg att ORDET var en kraft från Gud Fader, och eftersom han trodde att Jesus inte var evig (han hade ju en början som en skapad varelse) så var egentligen Jesus vare sig egentlig Gud eller egentlig man, eftersom han som man hade en mycket högre rang än alla andra människor – trots att han inte var skaparGuden. Arius ansåg att Jesus var underordnad och åtskild från Gud – eftersom han var skapad. Läs mer om Nicea här.

Adoptianism – Läran att Jesus från början var enbart människa men “adopterades” som Guds son genom dopet i Jordan. Läran har sitt ursprung i Spanien på 700-talet, men den har tidigare paralleller. Ebjoniterna, den grupp som antas ligga bakom den till 100-talet daterade apokryfiska skriften Ebjoniterevangeliet, hade t ex en sådan lära. I Spanien framställdes den först av ärkebiskop Elipandus i Toledo och biskop Felix i Urgellis, men kyrkomötena i Regensburg 792, Frankfurt am Main 794 samt Aachen 799 fördömde läran då den ansågs vara en upprepning av det nestorianska villoläran.

Patripassianism – Myntades av Tertullianus på 200-talet, och dess anhängare identifierade sonen med Fadern och hävdade att Fadern hade lidit döden på korset tillsammans med Sonen.

Monarkianism – En samlad beteckning för de teologiska uppfattningar som tar avstånd från den klassiska treenighetsläran som innehåller tre olika personer. ”Monarchiam tenemus” (vi håller fast vid Guds enhet)

MODERNARE TERMER

Unitarism eller unitarianism – En rörelse som uppstod på 1500-talet och som avvisade treenighetsläran. Anhängarna tror INTE att Jesus är gudomlig (Gud). Anhängarna accepterar i allmänhet religiös pluralism och kan finna värde i många andra läror, men lägger störst vikt vid Kristi lära. De första unitarierna ville förena monoteism med en kristen humanism, och därför förnekade de Jesu gudomlighet och framhöll honom i stället som en människa som Gud utsett till budbärare/profet. Det finns alltså vissa likheter med en del Messianskt troende judar. I kristen mening är Jesus inte kristen enligt unitaristerna. Jesu uppgift var att visa människorna att de kunde få evigt liv och detta gjorde han genom att dö som en människa och uppstå från de döda. Om Jesus hade varit Gud hade allt detta varit meningslöst – judarna och andra monoteister visste ju redan att Gud har evigt liv.  I 1600- och 1700-talens England förenades unitarismen med deismen till en förnuftsreligion. I USA grundades i början av 1800-talet American Unitarian Association (AUA) som 1961 förenades med de besläktade universalisterna. Även i Sverige grundades på 1800-talet några unitariska samfund, och idag finns bland annat den unitariska kyrkan i Malmö.

Oneness-pentecostalism (Engudsläran) – En rörelse som förnekar treenighetsläran och döper endast i Jesu namn, som man menar är det sanna namnet på Fadern, Sonen och den Helige ande. Oneness-rörelsen är INTE unitaristisk eftersom anhängarna tror på både Jesu gudomliga och mänskliga natur. Det kan självfallet finnas undantag.  Det finns många likheter med modalism, och vad gäller Branham så finns det mer likheter med arianism. Det är vanligt att tro att tungomålstal är ett krav för frälsning, och de tror att  Gud är EN person, där Fadern (en ande) är förenad med Jesus (en man) som en Guds son.  De tror inte att sonen funnits för evigt, utan de tror att Jesus blev “son” när han fick kött här på jorden. Innan dess var han Fadern. Därför benämner de Fadern som ande och sonen som kött, även om de tror att både Fadern och sonen är en och samma person fast i olika skepnader.  Anhängarna tror alltså på en enda Gud som manifesteras på olika sätt – som Fader, son och helig Ande. Ibland kan anhängarna vilja benämnas som en “Jesus Name” församling. United Pentecostal church och United Apostolic churches är två vanliga Oneness-kyrkor, och  i Sverige finns församlingen Klippan och Budskapsförsamlingen i Arvika (branhamiter).

Jesus-Only/Jesus Name doctrine – En rörelse som förnekar treenighetsläran, och döper endast i Jesu Kristi namn. Liksom treenighetstroende så tror de att Gud är EN, men de tror inte att denne Gud innehåller tre olika personer. De har en modalistisk tro på så sätt att de tror snarare att Gud kan uppenbara sig på olika sätt. De tror att Jesus är det rätta namnet på denne Gud. Oneness Pentecostals föredrar ibland att kallas “Jesus Name” och inte “Jesus-Only”.

Swedenborgianism – Uppkallad efter Emanuel Swedenborg (1688–1772). Swedenborg betonade att treenigheten handlar om att Fadern, Sonen och den Helige Ande är ett i Jesus Kristus, och att Gud därför är en. Han var en stark motståndare till tanken att Gud på samma gång är tre separata personer: Gud Fader, Guds Son och den Helige Ande. Istället lärde han att  Fadern är själen, Sonen är kroppen och Anden är verksamheten. Jesus Kristus dyrkas i sin gudomliga människonatur som Gud, Frälsare och Livgivare av människans ande. I Sverige finns “Nya Kyrkan” i Stockholm och Jönköping,  och  Herrens Nya Kyrka finns i Stockholm. Dessa två kyrkor har olika inriktningar. 

Den klassiska treenigheten avvisas av också av anabaptister, Jehovas vittnen, Kristadelfianer, Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga, delar av den messianska rörelsen samt Bahai.

Ireneaus:

Detta är vår tros huvudpunkter, byggnadens grundval och den trygga vägen: Gud, Fadern, oskapad, ofattbar, osynlig, en enda Gud, alltings skapare. Detta är den första huvudpunkten i vår tro. Den andra huvudpunkten är Guds Ord, Guds Son, Kristus Jesus, vår Herre, som uppenbarades för profeterna efter deras sätt att profetera och enligt ordningen i Faderns frälsningsplan. Genom honom har allting blivit till och vid tidens slut har han blivit människa bland människor, synlig och påtaglig för att sammanfatta allt, förinta döden, låta livet träda fram (1 Tim. 1:10) och skapa gemenskap mellan Gud och människa. Den tredje huvudpunkten är den Helige Ande genom vilken profeterna profeterade, fäderna undervisade om Gud och de rättfärdiga leddes på rättfärdighetens väg. Vid tidernas ände har han på ett nytt sätt blivit utgjuten över mänskligheten för att över hela jorden förnya människan inför Gud. /  Bevis för den apostoliska förkunnelsen, sid 18, Artos förlag

Läs mer citat som visar på de äldre kyrkofädernas tro på treenigheten här.

Tillåter Bibelns Gud slavar? Är det ok?

Apr6

Det finns olika slags tjänare och slavar

Ordet slav i Gamla Testamentet kommer från det hebreiska ordet ebed (Strong’s 5650), som kan betyda slav eller tjänare – och det förekommer 800 gånger i KJV. Samma ord kan användas när man vill uttrycka att man är Guds tjänare. Det handlar alltså om att “tjäna” någon på olika sätt, och det har man gjort i vår historia både på frivillig basis med ganska behagliga förutsättningar, men även genom att vara slav under vidriga förhållanden där man lever som fånge och ägodel. I modern tid kanske man associerar “slav” med en rik och elak elit som skaffar sig tvångsarbetare, men i GT verkar det vara ett system där man hjälper fattiga – genom att erbjuda dem arbete inom sitt hushåll eller på sina ägor.

Även en modern betjänt eller au pair är ju en slags tjänare med kortare eller längre kontrakt/anställningar (utländska au-pairer erbjuds ibland en gratis flygbiljett hem om de stannat en längre tid – exempelvis ett-två år) och vi har även haft både pigor och drängar i våra dagar – där det vore extra känsligt att bli av med en viktig upplärd arbetskraft mitt i en viktig skördesäsong. Vi har även haft ett statarsystem i Sverige (avskaffades 1945) där lantarbetare arbetade på ett-års-kontrakt för en jordägare och fick en stor del av sin lön i natura. Lantarbetarna bodde på jordägarens ägor, och ofta i mycket dåliga och dragiga små hus. Det enda man kunde hoppas på var att jordägaren (patronen) var en resonlig och rättvis man, men om så inte var fallet så hade man tyvärr inte så mycket val. Man kunde förstås flytta till ett annat gods när kontraktet upphörde, men dels så var det ingen självklarhet att få plats någon annanstans och dels så kunde förstås den nya jordägaren vara lika oresonlig och snål. Jordägare tvingade förstås ingen att vara statare, men många människor hade inte så mycket annat val om de hade en familj att mätta och fick därför vara tacksamma för att de åtminstone kunde få plats på ett gods. Det handlar dock inte om att skriva på livstidskontrakt i några av dessa tjänar-former.

Vidare har många barn i vår historia blivit antingen utauktionerade (eller bortadopterade)  och hamnat i andra familjer, pga att en eller båda föräldrar inte kunnat ta hand om dem. Det är lätt för oss att säga att “så får det inte gå till!” när vi inte kan erbjuda något bättre. IDAG kan vi förstås det, men så har det inte alltid varit. Om man bor i en mycket fattig by under en fattig period i Sverige där föräldrar kämpar för att få mat till barnen, då är det inte en självklarhet att ta hand om ytterligare ett barn trots att barnet i fråga blivit föräldrarlös och har stora behov. Så var det tyvärr för många i vår historia, och vi kanske har läst både Kulla-Gulla och Emil i Lönneberga för att få en bild utav hur det kunde vara på den här tiden, med hotet att t o m hamna på fattighuset. För inte så jättelänge sedan kunde man se tidningsannonser där desperata unga ensamma mammor sökte anställning som hushållerskor, och var nöjda med alla erbjudanden som möjliggjorde att de kunde få ta med sig ett barn in i hushållet. Då skulle de ha arbete, inkomst, regelbunden mat, tak över huvudet, varmt på vintern och annan trygghet för sig själva och barnen. Att då bara förbjuda en sådan form av anställning utan att erbjuda ett bättre alternativ, vore ju att orsaka en sådan kvinna (och framför allt hennes barn) mycket skada. Idag finns bättre alternativ, men det är bara att konstatera att så inte alltid varit fallet. Det har inte alltid funnits ett skattebaserat samhälle som alltid är berett att rycka in.

Tjänare/slavar på Bibelns tid

Tjänare hade man även under Bibelns tid, och om någon naivt helt apropå skulle förbjuda människor att vara tjänare, så skulle det innebära umbäranden och död för många människor – och framför allt barn. Det skulle innebära att helt kapa deras möjligheter att få regelbunden mat, kläder, tak över huvudet, och att ingå i ett tryggt hushåll. Gud uppmuntrade inte människor att bli tjänare och heller inte att skaffa tjänare, MEN han var listig nog att inse fakta och att skriva lagar för att tillgodose tjänarnas rättigheter och möjliggöra en rättvis och human behandling. Många likställer Bibelns tjänare med “slavar som man kan behandla hur som helst och dumpa hur som helst”, men Gud uppmuntrar aldrig människor att behandla andra illa. Tvärt om gjorde han lagar just för att få människor att behandla andra väl.

Att vara tjänare handlar om att ha en slags beroendeställning inför någon, och de flesta av oss är beroende av att ha ett arbete eftersom vi är beroende av en inkomst. För oss i moderna Sverige så har vi flera alternativa anställningar att välja emellan (beroende på våra kunskaper), och skulle vi inte hitta något arbete alls så har vi ändå en trygghet i form av arbetslöshetskassa el dyl. På Bibelns tid så var det inte så många arbeten att välja emellan, och det handlade ofta om att ha ett hem, landområden och djur. De som ägde stora områden och många djur var också de som hade störst möjligheter att ha tjänare och daglönare, och det var förstås tacksamt för de människor som inte hade några tillgångar överhuvudtaget (men däremot kanske en familj att försörja). Det var vanligast att vara tjänare på frivillig basis, men man kunde också växa upp som barn till tjänare. Då bodde man kvar hos sina föräldrar på samma ställe, och alla tjänare tillhörde hushållet och hade rättigheter som hushållsmedlemmar.

Innan Mose lag så kan man läsa om Abimeleks tjänare i 1 Mos. 20, och de var alltså hovtjänare. Vi kan också läsa om Abraham, och att han samlade 318 av hans tjänare (födda i sitt hushåll) för att hitta Lot i 1 Mos. 14. I 1 Mos. 24:2 kan vi läsa om en tjänare/slav som ansvarade för Abrahams alla ägodelar. Under Mose lag kom en struktur för tjänarformen för att bevaka deras rättigheter.

2 Sam. 19:16 Benjaminiten Simei, Gerars son, som var från Bahurim, skyndade sig och kom ner med Juda män för att möta kung David. 17 Med honom följde tusen man från Benjamin och även Siba som hade varit tjänare i Sauls hus, och hans femton söner och tjugo tjänare var med. Dessa skyndade till Jordan före kungen.

En del kanske förfasas över att tjänare ibland ses som en annan persons “ägodelar”, men det beror på hur man ser det. En ägodel som en möbel eller maskin har inga lagliga rättigheter, men det har människor – därav Guds lagar som bejakar människors rättigheter. Ett företag som köps upp av ett annat (eller som går ihop), måste redovisa alla företagets tillgånger och kostnader, och då inkluderas personal och alla omkostnader som har med dem att göra. Det är inget nedvärderande på minsta vis, men personalen måste ändå redovisas som om det handlar om ägodelar – något som inkluderas i företaget. På samma vis måste man i Bibelns tid ibland redovisa (eller bara hänvisa till) en viss persons hushåll och alla personer och tillhörigheter som ingår i hushållet. Det kan även inkludera djur.

Tjänare kunde bli fria

Man kunde arbeta som tjänare i sex år, men det gick även att förlänga kontraktet på frivillig basis. Det fanns olika sätt för en tjänare att bli fri.

  • Han kunde bli utköpt av familjemedlemmar (3 Mos. 25.49)
  • Han kunde köpa sin egen frihet (3 Mos. 25.49)
  • Var sjunde år så blev alla tjänare automatiskt fria utan någon form av ersättning till sina herrar, men däremot skulle herrarna förse tjänarna med stora tillgångar. Det fanns dock möjlighet till förlängning. (3 Mos. 15:13)
  • Om tjänaren blev skadad pga dålig behandling så blev han automatiskt fri (2 Mos. 21:26). Att skada en tjänare vore väldigt ologiskt eftersom en skadad tjänare naturligtvis är en sämre tillgång för en herre än en friskt, stark, mätt och nöjd tjänare. Det är ju att jämföra med en bonde som sparkar sin skördetröska och hugger den med en skruvmejsel.

Verser om tjänare/slavars rättigheter

Se även 5 Mos. 15 nedan.

2 Mos. 21:2 Om du köper en hebreisk slav skall han tjäna dig i sex år, men det sjunde året skall du ge honom fri utan lösen. 3 Om han kom ensam, skall han friges ensam. Om han var gift, skall hans hustru friges tillsammans med honom. 4 Om hans herre har givit honom en hustru och om hon har fött söner och döttrar åt honom, skall hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre. Endast mannen skall ges fri. 5 Men om slaven säger: “Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, 6 då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.

Gud förbjuder inte människor att arbeta som tjänare eftersom det kan vara den enda möjliga livlinan för många människor, och att få chansen att arbeta som tjänare och ingå i ett hushåll kan betyda trygghet för en man samt hans fru och barn. Helst vill man förstås hamna i ett bra hushåll med en herre som tar väl hand om alla sina tjänare –  och samma önskan har vår himmelska Herre. Om en herre inte behandlar sina tjänare som lagen kräver, så kan den herren dömas för överträdelse av lagen. Även om det står att tjänaren alltid ska vara sin herres tjänare, så finns det ändå tillfällen där tjänaren kunde bli fri (se ovan). Sen ska vi heller inte ta för givet att en slav som erbjuds frihet verkligen vill bli fri, för många har ingen annanstans att gå och kanske dessutom stortrivs i sitt hushåll. Frågan är hela tiden hur en person ska få en trygg inkomst källa för sig och sin familj – helst livet ut. Att ha tjänare i sitt hushåll betyder inte att man har rättighet att behandla dem hur som helst, och Gud kommer att döma oss var och en beroende på hur vi behandlar våra medmänniskor – oavsett om medmänniskan är kung eller slav.

2 Mos. 21:7 Om någon säljer sin dotter till slavinna, skall hon inte ges fri som de andra slavarna. 8 Om hennes herre tycker illa om henne sedan han utsett henne åt sig själv, skall han låta henne bli friköpt. Till ett främmande folk har han inte rätt att sälja henne, eftersom han handlat trolöst mot henne. 9 Men om han utser henne åt sin son, skall han ge henne en dotters rätt.

Uppmuntrar Gud fäder att sälja sina döttrar till tjänare? Absolut inte, och få fäder skulle ens tänka på att göra något sådant. MEN, nu måste Gud se till verkligheten och acceptera att det finns fäder som faktiskt tar detta desperata steg, kanske för att de råkat illa ut (pga olyckor och sjukdom) eftersom de vill ordna den bästa tryggheten för sin dotter som de kan förmå. De kanske inser att de omöjligt kan ge dottern det hon behöver, och heller inte vill se henne svälta. En fader kan låta sin dotter växa upp i ett annat hushåll som han tror kan vara ett bättre och tryggare hushåll än vad han själv kan erbjuda. När vi läser “sälja” får vi också tänka på giftermålsförfarandet på den här tiden, när det i princip handlar om två familjer som gifter sig med varandra, och där det ingår brudgåvor och andra seder. Men en fader kan enligt versen även låta sin dotter växa upp i ett annat hushåll som tjänare (förmodlingen i form av hushållerska), och även då måste affärerna kring detta lösas mellan två hushåll. Dottern har då en permanent plats i hushållet (som en hustru har) och ska inte friges. Faderns poäng var ju att ge dottern en permanent framtida trygghet, och om dottern sedan gifter sig så byter hon hushåll vid den tidpunkten – såvida hon inte gifter sig med herrens son, eller kanske herren själv. I så fall har hon en hustrus fulla rättigheter. Det är inte tänkt att dottern ska behandlas illa på något sätt, men om detta ändå sker så har hon rättigheter genom lagen.  Vid sådana fall får kvinnan lämna hushållet, dock inte till ett främmande folk. Det räcker inte bara med att förbjuda män att handla trolöst mot kvinnor, för det kan de ju göra ändå och då har vi ju en person som blivit kränkt. Hur ska vi då bäst lösa problemet för HENNE? Lagarna är skrivna med tanke på den svaga parten.

2 Mos. 21:10 Om han tar sig en hustru till, får han inte inskränka på den förras mat, kläder eller äktenskapliga rätt. 11 Om han inte låter henne få sin rätt i dessa tre avseenden, måste han frige henne utan ersättning och utan pengar.

Ovan ser vi fler rättigheter som ger trygghet för kvinnan och även hennes framtida barn. Gud uppmuntrar inte någon att ta sig mer än en hustru, men det kan ju människor göra ändå. Då måste rättigheterna ses över så att ingen av fruarna får stå tillbaka.

2 Mos. 21:12 Den som slår någon så att han dör, skall straffas med döden. 13 Men om han inte avsåg att döda, utan Gud lät en olycka ske genom honom, skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly. 14 Och om någon blir så förbittrad på sin nästa att han dödar honom med list, skall du gripa honom även om han är vid mitt altare. Han måste dö. 15 Den som slår sin far eller sin mor skall straffas med döden. 16 Den som rövar bort en människa skall straffas med döden, vare sig han sedan säljer den han rövat bort eller denna blir funnen hos honom. 

Ja, för vissa synder så var det dödsstraff eftersom Mose lag handlar om en teokrati, och eftersom det var mycket viktigt för Israel att leva moraliskt rätt. Nu har vi alla redan fått ett dödsstraff – för vi ska var och en dö fysiskt innan vi lämnar denna jord – men för en del kommer dödsstraffet tidigare än tänkt pga överträdelse av lagen. Förhoppningsvis tänkte israelerna på detta och avhöll sig från sådana synder. Rövar man bort en människa så förtjänar man dödstraff. Det går alltså inte att fånga människor och tvinga dem att vara slavar. Även Paulus ser slavhandlare som överträdare av lagen.

1 Tim. 1:8 Men vi vet att lagen är god, om man brukar den rätt 9 och inser att den inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och upproriska, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga, för dem som misshandlar sin far och mor, för dråpare, 10 för dem som utövar otukt och homosexualitet, FÖR SLAVHANDLARE, lögnare, menedare och för alla som står emot den sunda läran – 11 detta enligt det evangelium om den välsignade Gudens härlighet, som har anförtrotts åt mig.

2 Mos. 21:17 Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden.18 Om män grälar med varandra och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att han visserligen inte dör men blir sängliggande, 19 eller om han repar sig och kan gå ute med hjälp av sin stav, då skall den som slog honom vara fri från straff. Men han måste ersätta honom för den tid han legat till sängs och sörja för att han verkligen blir botad. 20 Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör för hans hand, skall han straffas för det. 21 Men han skall inte straffas om den slagne lever en eller två dagar. Det är ju hans egna pengar.

Gud uppmuntrar inte heller här någon att skada någon annan. Det handlar återigen om skydd för den svaga, och hur man går tillväga när man står inför fullbordat faktum. Gud vill inte att herrar ska slå sina tjänare, men Gud inser förstås att en del människor ändå skulle kunna göra något sådant. Förmodligen var det inte vanligt att skada tjänare eftersom det ju skulle drabba herrarna själva (varför förstöra något som man själv äger?). Att döda en människa ger dödsstraff, och det gäller även om man dödar en tjänare. Men om den slagne tjänaren överlever i 1-2 dagar så sker inget straff (det blir således inget dödsstraff), och även om det kan låta konstigt så kan det i vissa fall vara en fördel för tjänaren att hans herre får leva eftersom en död arbetsgivare ofta betyder reducerade möjligheter att få mat, kläder, tak över huvudet för sig själv eller sin familj och en framtida trygghet ända till ålderdomen. I andra fall kan man mycket väl förstå att en tjänare under sådana omständigheter vill fly från en sådan hemsk herre, och då finns det betryggande lagar för sådana flyende tjänare. (Se mer nedan.)

2 Mos. 21:26 Om någon slår sin slav eller slavinna i ögat och fördärvar det, skall han släppa den skadade fri som ersättning för ögat. 27 Och om någon slår ut en tand på sin slav eller slavinna, skall han släppa den skadade fri som ersättning för tanden.

En tjänare kan bevisa sin uppkomna skada och visa för alla som vill se att hans herre inte lyder lagen såvida han inte släpper honom fri. Att vara känd som en familjeansvarig som skadar sina tjänare och/eller orsakar så att tjänare vill fly från honom, är ingenting att vara stolt över i omgivningen och bland grannar. En herre vinner på att behandla sina tjänare väl. Vem vill ha en svag, tilltufsad och bitter tjänare som talar illa om sin herre och som riskerar att fly? Det finns ju alltid en risk att en tjänare flyr (manliga tjänare tar vanligtvis hand om djur utanför bostaden, vilket innebär många flykttillfällen), och en flykt är för tjänaren förknippat med många rättigheter för egen del, men däremot har ägaren ingen rättighet att tvinga honom tillbaka.

5 Mos. 23:15 En slav som flytt till dig från sin herre, skall du inte utlämna till hans herre.16 Låt honom få stanna hos dig, på den plats han väljer inom någon av dina städer, var han finner för gott. Du skall inte behandla honom illa.

Gud säger tydligt att man INTE får behandla tjänaren illa. Det betyder inte att folk därför kommer att lyda, men då finns det lagar som ger slavar rättigheter. Om en slav som flytt ges tillbaka till hans herre, så har den som återlämnat honom överträtt lagen. För att lyda lagen åläggs han i stället att ge honom en lämplig plats på hans ägor att stanna på.

3 Mos. 22:10 Ingen får äta av det heliga. En inneboende hos prästen eller en daglönare skall inte äta av det heliga. 11 Men när en präst har köpt en slav för sina pengar, får denne äta av det, liksom den slav som är född i hans hus. De får äta av prästens mat.

Gud ger lagar med tanke på de fattiga

En “främling” kan vara en genomresande affärsman som kanske lånar för att investera, så det är skillnad på att låna ut pengar till en tillfällig besökare, eller att låna ut pengar till en bofast.  Gud vill aldrig att vi är oärliga i affärer, eller att vi är ockrare. Han vill att vi ska uppmärksamma de fattiga och hjälpa till där vi kan.

3 Mos. 25:35 Om din broder blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig. 36 Du skall inte ockra på honom eller ta ränta, ty du skall frukta din Gud och låta din broder leva hos dig. 37 Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. 38 Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.39 Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, skall du inte låta honom utföra slavarbete. 40 Som en daglönare och en inneboende skall han vara hos dig. Fram till jubelåret skall han tjäna hos dig. 41 Då skall han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han skall återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. 42 Ty de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De skall inte säljas som man säljer slavar. 43 Och du skall inte härska över dem med hårdhet. Du skall frukta din Gud. 44 Men om du vill skaffa dig en slav eller slavinna, skall du köpa en sådan från hednafolken som bor runt omkring er. 

Det finns alltså människor som erbjuder sig att ingå i tjänarsystemet, men om det handlar om en medbroder (en annan israel) så får arbetsgivaren bara tillfälligtvis (till nästa jubileum) erbjuda honom anställning, och då snarare som daglönare eller inneboende. Det är förstås inte alla hushållsägare som har möjlighet att erbjuda ett sådant alternativ, men om man hade stora ägor och många djur så kanska man hade sådana möjligheter. Vid nästa jubileum så måste i så fall tjänaren återvända till sin släkt, såvida han inte dessförinnan fått ekonomisk hjälp att sluta att vara tjänare.  Denna lag är delvis lagd pga att israelerna en gång tidigare varit slavar i Egypten, och Gud vill inte att det händer igen.

3 Mos. 25:45 Ni kan också köpa slavar bland barnen till dem som bor ibland er och bland deras släktingar som ni har hos er och som är födda i ert land. De skall förbli er egendom. 46 Dem kan ni ha att lämna som arv åt era barn efter er, till egendom och besittning. Dem kan ni ha till slavar för all framtid. Men bland era bröder, Israels barn, skall ingen härska över den andre med hårdhet.47 Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48 skall han kunna återlösas sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan lösa tillbaka honom. 49 Eller också kan hans farbror eller hans fars son lösa tillbaka honom eller någon annan nära släkting till honom, eller om han förmår det, kan han själv köpa sig fri. 50 Då skall han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för skall uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares. 51 Om det ännu är många år kvar, skall han som lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för. 52 Om däremot endast få år återstår till jubelåret, skall han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år. 53 Som en daglönare, som anställs år för år, skall man behandla honom. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. 54 Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten, skall han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom. 55 Ty Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

Om man redan har tjänare i sitt hushåll så är det lämpligt för både tjänare och ägare att leta fler tjänare bland de som redan finns på plats och är släkt med dem. När sedan hushållsägaren lämnar över till nästa generation (en av hans söner) så har tjänarna tryggheten att få kvarstå i hushållet. Men de har förstås alltid sina rättigheter enligt lagen med sig trots chefsbytet.

5 Mos. 5:14 Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar, för att din tjänare och din tjänarinna skall få vila liksom du. 15 Kom ihåg att du var en slav i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. Därför har Herren, din Gud, befallt dig att hålla sabbatsdagen.

Vilodag på sabbatsdagen gäller även tjänare.

5 Mos. 14:28 Vid slutet av vart tredje år skall du ta undan hela tiondet av din avkastning det året och lägga upp det inom dina portar. 29 Sedan skall leviten komma, han som inte har någon lott eller arvedel tillsammans med dig, och även främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar, och de skall äta och bli mätta. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt det arbete du utför.

Gud tänker på de fattiga och vill att vi alltid ska uppmärksamma dem och hjälpa dem.

5 Mos. 15:1 Vart sjunde år skall du låta vara ett friår, 2 och detta är vad som gäller angående friåret: Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, skall då efterskänka sin fordran. Han får inte utkräva skulder av sin nästa och sin broder, ty ett Herrens friår har utlysts. 3 En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av din broder skall du efterskänka det.4 Men ingen fattig borde finnas hos dig, ty Herren skall rikligen välsigna dig i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som din arvedel, 5 om du endast lyder Herrens, din Guds, röst, så att du håller fast vid alla dessa bud, som jag i dag ger dig, och följer dem. 6 Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig, så som han har lovat dig. Du skall ge lån åt många folk, men själv skall du inte behöva låna, och du skall råda över många folk, men de skall inte råda över dig.7 Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder, 8 utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. 9 Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: “Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. 10 Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig.11 Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.

“Ingen fattig borde finnas hos dig”, säger Gud här ovan.

5 Mos. 15:12 Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, skall du det sjunde året frige honom. 13 Och när du friger honom, skall du inte låta honom gå med tomma händer. 14 Förse honom rikligt från din hjord, från din loge och från din vinpress. Du skall ge honom av det som Herren, din Gud, har välsignat dig med. 15 Kom ihåg att du var slav i Egyptens land och att Herren, din Gud, friköpte dig. Därför ger jag dig denna befallning i dag.16 Men skulle han säga till dig att han inte vill lämna dig, därför att han älskar dig och ditt husfolk, eftersom han har haft det bra hos dig, 17 då skall du ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren. Därefter skall han vara din slav för alltid. Med din tjänarinna skall du göra på samma sätt.18 Du skall inte anse det hårt att du måste släppa din tjänare fri, för i sex år har han gett dig dubbelt så värdefull tjänst som någon avlönad arbetare. Och Herren, din Gud, skall välsigna dig i allt vad du gör.

Tjänaren har vid avslut lagenlig rätt att bli försedd med rikligt med produkter från ägaren. Även om en tjänare gått med på att vara en tjänare för alltid, så har han ändå rätten att få sluta vid varje jubileumår.

KATOLSK /KATOLIK – ursprung och betydelse. Hur länge har den katolska kyrkan funnits?

Mar16

churchUrsprunget för ordet “katolsk” och “katolik” 

Vi kan faktiskt hitta ursprunget för den katolska kyrkan i Bibeln, men ordets innebörd syftar där INTE på den katolska kyrkan som vi känner till den idag, utan begreppet syftar på HELA DEN KRISTNA FÖRSAMLINGEN och Kristi kropp. Alltså – alla  kristna människor som bekänner sig till Jesus Kristus, oavsett församlingstillhörighet.

Apg. 9:31 Församlingen hade nu lugn och ro I HELA Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.

Apg. 9:31 Then had the churches rest THROUGHOUT ALL Judaea and Galilee and Samaria, and were edified; and walking in the fear of the Lord, and in the comfort of the Holy Ghost, were multiplied. (KJV)

Ordet “katolsk” finns inte i bibeln. Orden “i” och “hela” i Apg. 9:31 kommer från de grekiska orden KATA (Strong’s 2596 -från, enligt) och HOLOS (Strong’s 3650 – hela, universell, allmännelig, heltäckande) som ihop blir “KATA HOLOS”, vilket är grunden för ordvalet KATOLIK. När man ville trycka på betydelsen “UNIVERSELL”, och “ALLA (kristna) ÖVERALLT“, så kunde dessa två ord (preposition och adjektiv) användas ihop för att förmedla detta. Vi kan läsa om de första kristna församlingarna främst i Apostlagärningarna, och där samlades man främst i varandras hem eller i andra lokaler som kunde rymma ett stort antal människor. Dessa grupperingar av kristna var våra första “kyrkor”, eftersom “kyrka” (ecclesia) syftar på en grupp personer som samlas för en kristen gemenskap.

Orden “kata” och “holos” har förstås inte kombinerats till “katolik” från första början, utan kombinationen kom förmodligen till per automatik när man så småningom kände att man ville ha ett begrepp inte bara för “Levi och Marias husförsamling”, eller “alla kristna i Efesos”, utan för alla kristna församlingar i hela världen (som inledningsvis sträckte sig till Medelhavsområdet) som en enda universell enhet. Ordet “kristna” är inte tillräckligt detaljerat, eftersom det skulle kunna handla om troende personer som inte är anslutna till någon husgrupp/kristen gemenskap (kyrka) med pastorer/äldre som officiella överhuvud.

Många katoliker lägger mycket krut på Ignatius ordval “katolik” i sitt brev till Smyrnierna, kap. 8, men det är en osäker grund med tanke på ovan, ryktena om att några av hans brev inte är autentiska, samt att det han skriver går emot läror inom den Romersk-katolska kyrkan. Ignatius lärde aldrig ut att det skulle finnas en “biskop” över alla kyrkor (och att den ledaren dessutom måste leva i celibat). Alla kristna församlingar som står på Bibelns och apostlarnas grund skulle kunna kalla sig “kata-holos kyrkan”. Ingen specifik kristen kyrkoförsamling kan ta sig ensamrätt till Ignatius benämning i sitt brev, och utesluta andra kristna kyrkoförsamlingar. Vi får inte låta lura oss av att en viss kyrkogren använder sig av det namnet (katolik) och inga andra. Apostlarna använde sig av begreppet “Guds hus”, när de syftade på hela Kristi kropp/alla kristna (Apg. 20:28, 1 Cor. 10:32, 1 Tim. 3:5, etc). Om den Romersk-Katolska kyrkan hade velat koppla den kyrka som apostlarna syftade på till sin egen, så hade “Guds hus” varit ett bättre alternativ med tanke på att det nämns 11 gånger i NT och syftar på de kristna församlingarna.

Om man ser till historien så ser vi (mycket tack vare dokumentation från kyrkomöten) att den katolska kyrkan i Rom var en kyrka (kristen gemenskap) bland andra, och att den INTE hade ansvar för mer än sin egen kyrkoförsamling, eftersom varje kyrka var självständig och jämbördig med andra. På den tiden var det ingen kyrka som stod över en annan kyrka, till skillnad mot situationen som vi har idag där den Katolska kyrkan  ses som helt separat från andra kyrkor, och där just den katolska kyrkan i Rom befinner sig överst i hierarkin – eftersom påven i den Romersk-katolska kyrkan är överhuvud för alla katolska kyrkor i hela världen. Vi har alltså avvikit stort från ursprunget av de kristna församlingarna, och idag har stor vikt lagts på en enda kristen församling – som anses vara den kyrka som grundar sig på sanningarnas sanning och som det är tänkt att man ska sätta all sin tillit till.   

Att det funnits en “Biskop” i Rom sedan en väldigt lång tid tillbaka är inte detsamma som att denna biskop varit överhuvud för alla andra kyrkor. Det har funnits biskopar även på andra ställen, såsom på Cypern, i Afrika och i Turkiet, och de var jämbördiga med biskopen i Rom och hade ansvar för sina egna områden. Exempelvis var Cyprian biskop i Kartago mellan 248-258 E Kr, och även om han ibland agerade som huvudtalare för flera biskopar inom det Nordafrikanska området (som han regelbundet träffade för att resonera kring olika frågor och för att komma fram till en gemensam ståndpunkt) så var han inte högre i rang än dem, och inte heller vad gäller andra biskopar i andra geografiska områden. Vi kan läsa i ett av Cyprians brev (till biskop Stefanus i Rom som verkar ha varit lite osympatisk) att han ansåg att varje kyrkoförsamling hade eget ansvar och bedöms direkt av Gud.

“For neither does any of us set himself up as a bishop of bishops, nor by tyrannical terror does any compel his colleague to the necessity of obedience; since every bishop, according to the allowance of his liberty and power, has his own proper right of judgment, and can no more be judged by another than he himself can judge another.” /Cyprian, Kyrkomöte i Kartago 256

Vi kan också läsa om Meletius (biskop i Lycopolis i norra Egypten), som i början på 300-talet insatte två präster i en annan biskops ansvarsområde (i Alexandria), och detta förfarande orsakade en del konflikter. Visserligen så grundade sig Meletius beslut på att ett flertal biskopar var fängslade och därför inte kunde utöva sina ämbeten som biskopar, men han borde ändå ha kontaktat biskop Peter i Alexandria (även om han tillfälligt var frånvarande), i stället för att agera själv och riva upp Petrus beslut. Denna typ av konflikt var en av punkterna för stormötet i Nicea år 325 (där de två större huvudpunkterna var Arius nya lära om att Jesus var skapad, samt frågan om firandet av Påsken).

Mötet (konciliet) i Nicea visar oss att 1) varje kyrkoprovins var självständig och hade ansvar endast för sitt eget område, 2) ingen kyrkoprovins stod över en annan provins (med undantag för några småprovinser som låg under en större provins i samma område) 3) “katolsk” syftade på alla kristna kyrkoförsamlingar universellt i alla provinser i hela det romerska riket. M a o, alla kyrkor – som ju vilar på en kristen grund. Det handlade således inte om endast en typ av kyrka (kristen gemenskap), utan om ALLA officiella kyrkor/kristna gemenskaper (alla som hade församlingsledare).

Historikern Hefele hänvisar till sitautionen med Meletius som grunden till Canon 4 (Bestämmelse nr 4) “Meletius was probably the occasion of this canon. It may be remembered that he had nominated bishops without the concurrence of the other bishops of the province, and without the approval of the metropolitan of Alexandria, and had thus occasioned a schism. This canon was intended to prevent the recurrence of such abuses.”

“Canon 4 The bishop shall be appointed by all (the bishops) of the eparchy (province); if that is not possible on account of pressing necessity, or on account of the length of journeys, three (bishops) at the least shall meet, and proceed to the imposition of hands (consecration) with the permission of those absent in writing. The confirmation of what has been done belongs by right, in each eparchy, to the metropolitan.”

“Canon 5 As regards the excommunicated, the sentence passed by the bishops of each province shall have the force of law, in conformity with the canon which says: He who has been excommunicated by some should not be admitted by others. Care must, however, be taken to see that the bishop has not passed this sentence of excommunication from narrow-mindedness, from a love of contradiction, or from some feeling of hatred. In order that such an examination may take place, it has appeared good to order that in each province a synod shall be held twice a year, composed of all the bishops of the province: they will make all necessary inquiries that each may see that the sentence of excommunication has been justly passed on account of some determined disobedience, and until the assembly of bishops may be pleased to pronounce a milder judgment on them. These synods are to be held, the one before Lent, in order that, having put away all low-mindedness, we may present a pure offering to God, and the second in the autumn.”

Att kyrkan just i Rom till slut fick en sådan stor makt över andra kyrkor kan delvis ha berott på att länder såsom Tunisien, Turkiet, Spanien, osv, fick ett starkt muslimskt inflytande och därmed så kunde inte kyrkorna utöva sina ämbeten som tidigare. Italien råkade inte ut för muslimskt inflytande.

Om man kommer fram till olika Bibeltolkningar – vem har då rätt?question

Det finns många katoliker som inte litar på sin egen förmåga att förstå skriften, utan de lägger “plikttroget” all sin tillit på katolska överhuvuden och låter sig korrigeras av dem. Bibeln säger å andra sidan att vi ska låta oss bli korrigerade av SKRIFTEN i stället för människor, eftersom människor kan ha fel – till skillnad mot Guds ord. Då frågar sig många katoliker “Men vad händer om man kommer fram till olika ståndpunkter? Vem är det då som har rätt?” Bibeln kan förklara sig själv, och den är skriven för vår skull så att vi ska kunna förstå den. I korthet kan man säga att om det står “elefant” så betyder det “elefant”, såvida inte kontexten säger något annat. Vi ska noga läsa det direkta sammanhanget, och vi ska noga jämföra med resten av skriften så att vi förstår det som ska förmedlas. Men många katoliker är inte vana vid att förlita sig på sin egen förmåga, och känner sig trygga med att lägga allting i händerna på ett katolskt överhuvud. Visserligen så tror många katoliker att de visst kan läsa Bibeln på eget bevåg och även att de kan förstå den, men OM de hamnar i bryderier och kommer fram till olika ståndpunkter jämfört med andra, så menar de att det är de katolska överhuvudena som ska lägga allting tillrätta. Det kan ju kännas tryggt att förlita sig på andra som man menar är sanna gudsmänniskor, men det gäller att tänka på vilka beslut man själv tagit för att komma fram till en sådan riskfylld ståndpunkt. Katoliker måste själva göra följande beslut på egen hand:

1) De väljer själva vilken Kyrka som de vill ansluta sig till. De har alltså valt den Romersk-katolska kyrkan, och det är deras eget självständiga beslut. Det är möjligt att de tagit beslutet att tillhöra den Katolska kyrkan eftersom denna Kyrka själv menar sig vara den enda sanna Kyrkan, men själva avgörandet huruvida detta är sant eller inte tas av den som väljer att ansluta sig till den kyrkan. Det är alltså ett MYCKET stort beslut att bestämma att en viss Kyrka ensamt förmedlar sanningen, men detta stora beslut menar sig alltså katoliker att de självständigt kan ta.

2) De väljer själva att förlita sig på överhuvudena inom den katolska kyrkan som kan tolka skriften åt dem.

Detta betyder att en katolik inte vågar lita helt på sina egna tolkningar vad gäller skriften, MEN samma katolik har inga problem att välja ut ANDRA personer som ska tolka skriften åt honom. Hur kan det vara hur lätt som helst för gemene man att välja både KYRKA och LÄRARE som ska tolka skriften åt oss, medan det är jätteknepigt att förstå Bibeln på egen hand trots att texten är lättförståelig? I stället för att fråga ““Men vad händer om man kommer fram till olika ståndpunkter? Vem är det då som har rätt?” så skulle katolikerna kunna fundera på frågan “Men vad händer om man kommer fram till olika ståndpunkter angående vilken kyrka och vilka skrifttolkare vi ska välja? Vem är det då som har rätt?“. För alla människor väljer inte den katolska kyrkan som den enda sanna Kyrkan, och ser inte dess överhuvuden som de enda som kan tolka Bibeln på rätt sätt.

Detta betyder att vi förstås inte kan välja “den enda sanna Kyrkan” baserat på vad Kyrkan själv säger, för alla kyrkor menar väl att de är baserade på sanningen? Alltså är lösningen att vi agerar som Bibeln själv säger att vi ska agera, nämligen att jämföra kyrkor och lärare med BIBELN. Vi ska inte säga “men vi kan inte vara säkra på att vi tolkar Bibeln rätt”, för om man är så modig och självsäker när det gäller att välja både KYRKA och BIBELTOLKARE – och lägga hela sin själ i andras händer – så borde man också våga tro att man kan läsa och förstå Bibeln. Det är ju vår enda chans att avslöja villolärare – som Bibeln varnar för. Bereerna i Apg. 17 – som berömdes för sin attityd – accepterade INTE det aposteln Paulus predikade utan att först ha jämfört det han sa med skriften. Eftersom det finns villolärare så måste vi alltid se till att vi kan vår Bibeln så pass mycket så att vi är vakna och alerta. Inte ens om det är en apostel ska vi automatiskt kasta oss vid hans fötter och acceptera hans läror blint, utan vi ska jämföra med skrifterna. Bereerna hade förstås inte Nya Testamentet som vi har idag, så de gjorde det enda rätta med att dubbelkolla Paulus ord med den skrift som de då hade (GT).

Apg. 17:10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna(“ädlare till sinnes” 1917) i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna FÖR ATT SE OM DET KUNDE FÖRHÅLLA SIG SÅ (“för att se om det förhölle sig såsom nu sades” 1917).

2 Tim. 3:14 Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det,15 och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. 16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till UNDERVISNING, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. (16 ” All scripture is given by inspiration of God, and is profitable for doctrine, for reproof, for correction, for instruction in righteousness” KJV)

Men har vi inte den apostoliska läran från Bibeln?handpåläggning

Jovisst kan vi läsa i Bibeln att det är tänkt att tidigare församlingsledare utser andra ledare. Paulus utsåg exempelvis Timotheus och Titus till församlingsledare, och han bad dem att tänka sig för noggrant innan de i sin tur utsåg andra ledare. Det fanns vissa kriterier som en kandidat måste uppfylla innan han kunde komma på fråga att  bli en församlingsledare, för att allting skulle gå rätt tillväga. Frågan är förstås om alla församlingsledare alltid lydde Paulus instruktioner för tillsättande av nya församlingsledare? Vi kan nog räkna med att Timotheus och Titus var noga med att styras av Paulus instruktioner, och kanske också de församlingsledare som de utsåg, men det verkar onekligen som detta förfarande spårade ur ganska snabbt i vissa led.

Paulus varnade församlingsledarna i Efesos om detta, och förklarade för dem att det skulle komma villolärare från deras egen krets, och att dessa villolärare inte skulle skona den hjord som de (församlingsledarna) var utsatta för att bevara. Det betyder inte att hela hjorden skulle komma att spridas för vinden, men det betyder att åtminstone delar av hjorden skulle komma att lyda falska lärare och försvinna bort från sanningen som de en gång hade. Villolärare kan lyckas med sådana tilltag eftersom de “förvränger sanningen“, och om de får lov att göra det från en talarstol mitt i en församling så kan de göra mer skada. Det räcker med att de talar 90% sanning och 10% gift. På Domedagen så är det inte bara de falska lärarna som kommer att få straffet för sina villoläror, utan även de som lyssnar och väljer att lyda människor i stället för Guds ord i skriften. Gud kommer att bedöma oss rätt, och han vet vilka möjligheter och intressen vi har för att lyda Guds ord. Sanningen är att många kristna väljer att lyssna på de predikanter som lär ut vad de själva (lyssnarna) tycker låter bekvämt, och de väljer att vända ryggen till renläriga predikanter som lär ut Guds ord.

Apg. 20:17 Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste (presbyteros)—28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Juda 4 Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.

2 Petrus 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. 2 Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. 3 I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte.

2 Tim. 4:2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.  

Församlingsledare ska utses i alla städer. Bäst vore om det fanns flera stycken i varje kristen församling, men ännu viktigare är att kandidaterna klarar Paulus KRAV.

Det grekiska ordet “episkopos” i Bibeln är synonymt med “presbyteros” i Titus 1:5-7 och har alltså betydelse äldste, präst, pastor, församlingsledare, kyrkohuvudansvarige, osv. Så var det på Bibelns tid, men vi har genom historien delvis lagt in en annan innebörd i våra kyrkoledare.

En skillnad som vi direkt kan se vad gäller Paulus krav i jämförelse med den katolska kyrkans krav på en församlingsledare, är att Paulus inte kräver att en församlingsledare måste leva i celibat. Den katolska kyrkan stället dock ett sådant krav, och därför avviker de från aposteln Paulus lära. En del katoliker menar att det också står att församlingsledarens barn inte ska vara ostyriga, och borde det då inte i konsekvensens tecken betyda att varje församlingsledare måste ha barn? Nej, Paulus ger ju rum för en församlingsledare att leva i celibat om han så önskar, men han ställer inte detta som krav. Om församlingsledaren väljer att gifta sig, så ställer Paulus kravet att han måste vara “en enda kvinnas man”, och om de båda får barn är kravet att dessa inte ska vara rebelliska/ostyriga.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyteros) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. 7 Församlingsledaren (episkopos) skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Apg 16:4 När de reste genom städerna, överlämnade de åt bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt.5 Och församlingarna stärktes i tron, och antalet troende ökade för varje dag. (apostlarna hade förstås en särställning, och de var givetvis väldigt trogna Jesu lära)

1 Timotheus 4:13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste (presbyterion) lade händerna på dig. 15 Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.

2 Tim. 1:6 Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning.

1 Tim. 5:22 Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren.

1 Kor.12:27 Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. 28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31 Men sträva efter de nådegåvor som är störst.

Men står det inte i Bibeln att vi ska ta lärdom från kyrkofäder?bibles

Judas 3 Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.

Eftersom en del av de katolska lärorna inte återfinns i Bibeln (såsom barndop, att bebisar är födda i synd, kommunikation mellan döda och levande, osv) så vill en del katoliker gärna ta hjälp utav tradition, utombibliska böcker och/eller kyrkofäder för att om möjligt få stöd för sina läror. Tradition, utombibliska böcker och kyrkofäder kan absolut ha rätt, men endast om deras läror passar ihop med Bibeln, eftersom det ju är Bibeln som är vår ledstjärna.(Och de Bibliska böckerna är de som alltid betraktats som tillförlitliga, eftersom de skrivits ner av ögonvittnen under den tiden då händelserna begavs.) Guds ord talar inte emot sig självt, så vi ska tolka det vi hör och läser med Guds ord som vårt filter. Om vi går tillbaka i vår historia så kan vi se att ju längre bort från Jesu tid vi kommer, ju större är chansen för att avvikelser från Guds sanna ord. Därför är det mest intressant att studera åsikterna från de allra äldsta kyrkofäderna – alltså de som levde under tiden närmast aposteln Johannes livstid. Johannes var den apostel som levde allra längst av Jesu apostlar, och som hade lärljungar som i sin tur hade lärljungar… Det finns exempel på kyrkofäder som började på rätt väg och som sedan spårade ur, men den första tiden så var kyrkofäderna överens om grundlärorna. Katolikerna måste för det mesta dröja ända till Augustinus tid (i slutet på 300-talet och i början på 400-talet) för att hitta ordentligt stöd för sina läror. Augustinus åsikter gick på tvärsen mot kyrkofäderna före honom, även om Augustinus gick igenom en period då han förstod innebörden av människans fria vilja – som han tyvärr senare övergav.

Jag säger inte att katoliker absolut inte kan vara frälsta, eftersom det är Gud som avgör och vet vad som finns i varje människas hjärta. Han ser vad vi vet och inte vet (och vad vi gör för att ta reda på sanningen), och framför allt hur vi lever våra liv. Men det är inte enligt Guds vilja att exempelvis glorifiera Maria till den grad som görs inom den katolska kyrkan. Det går emot det första budet, att vi inte ska ha några gudar jämte GUD, och det finns dessutom endast EN medlare mellan Gud Fader och människan, och det är genom Jesus Kristus.

Citat

“Efter jag valdes till Påve då jag blev mer och mer involverad i den universella Kyrkan, kom jag till en liknande övertygelse:Om seger uppnås på det universella planet så kommer den genom Maria. Kristus kommer att erövra genom henne för han vill att Kristi seger nu och i framtiden ska förknippas med henne”. (Pope John Paul II, Vittorio Messori, editor, Crossing the Threshhold of Hope, New York, Alfred A. Knopf, Borzoi Book, 1994, Sid 114)

“Maria är upptagen med själ och kropp i himmelens härlighet, och med Gud och i Gud är hon himmelens och jordens drottning… Medan hon levde på denna jord kunde hon enbart vara närvarande hos några få människor… När hon nu är i Gud och med Gud, är hon närvarande hos oss var och en, känner våra hjärtan, kan höra våra böner, kan hjälpa oss med sin moderliga vänlighet… Hon lyssnar alltid till oss och är alltid nära oss och som Moder till Sonen, deltar hon i Sonens makt och hans godhet. Vi kan alltid förtrösta hela våra liv till denna Moder, som inte är långt borta från någon enda av oss”. (Benedict XVI’s Homiliy on Feast of Assumption – We Have a Mother in Heaven,”  www.zenit.org, Nov. 21, 2005)

“Och låt oss bedja till Maria, vår Herres Moder, så att hon kan hjälpa oss att uppleva hennes kärlek som en kvinna och en moder, i vilken vi kan förstå hela djupheten i Kristi hemlighet”. (Thoughts of Pope Bendict XVI,” http://www.udayton.edu/mary/popesaying.html, University of Dayton’s Marian Page, Dec 4, 2005.) 

“Heliga Maria, som företrädd av Our Lady of Guadalupe,åkallas som moder till alla män och kvinnor i Mexiko och Latinamerika, uppmuntrade av den kärlek du inspirerar i oss, lägger vi återigen våra liv i dina moderliga händer. Du som är närvarande i Vatikanens trädgård, regera i hjärtana hos alla mödrar och i våra hjärtan. Med stora förhoppningar kommer vi till dig och förtröstar på dig”. (Pope Benedit XVI, Our Lady of Guadalupe Receives Papal Visit – We Place Our Lives in Your Maternal Hands.” Online posting: www.zenit.org, May 13, 2005))

Läs mer om ursprunget för Katolicism på jarom.net

Exempel på fullkomliga, perfekta och rättfärdiga personer i Bibeln

Feb4

rättfärdig 3Visst kan vi människor vara fullkomliga, perfekta och rättfärdiga – här och nu. 

Men dessa uttryck betyder inte “att aldrig någonsin ha gjort sig skyldig till synd”. Alla syndare har dock förmåga att omvända sig och bli fullkomliga, perfekta, rena och därför rättfärdiga, för när Jesus gör oss rena så blir vi fullkomligt rena och våra gamla synder är borttagna. Vi behöver inte vänta tills vi dör innan vi kan leva rättfärdigt/fullkomligt och ära Gud med våra liv (Titus 2:11-12). Däremot kan vi inte alltid förvänta oss perfekta och fullkomliga fysiska kroppar, och det kunde inte heller Jesus. 

Pred. 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna RÄTTSINNIGA (Strong’s 3477). Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer.

Det hebreiska ordet tsaddiq (Strong’s 6662) betyder fullkomlig, perfekt, rättfärdig, ostrafflig, oklanderlig.

Det grekiska ordet dikaios (Strong’s 1342) betyder ungefär samma sak 

Det grekiska ordet teleios (Strong’s 5046) betyder också ungefär samma sak

Några exempel på människor i Bibeln som levde upp till det begreppet

Jag har använt mig av färgerna ovan för att illustrera respektive ord i grundtexten. Svart text betyder helt enkelt att personernas rättfärdighet är beskriven, utan att något av ovan ord används. Bibeln har gott om exempel på rättfärdiga människor som levde heliga och fullkomliga liv. Alla har dock syndat minst en gång, men det handlar om synder som de omvänt sig från. Om dessa människor varvat synd och rättfärdighet så hade de inte betraktats som rättfärdiga inför Gud. Rättfärdig är den som lever rättfärdigt, men först krävs rening i blodet – genom syndabekännelse och omvändelse.

Noa

1 Mosebok 6:9 Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud.

1 Mos. 7:7 Herren sade till Noa: “Gå in i arken med hela din familj. Dig har jag nämligen funnit rättfärdig inför mig i detta släkte.

Abraham

Jak. 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. 23 Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet,och han kallades Guds vän. 24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. 25 Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Lot

1 Mos. 18:23 Och Abraham gick närmare och sade: “Vill du förgöra den rättfärdige tillsammans med den ogudaktige? 24 Kanske finns det femtio rättfärdiga i staden. Vill du då förgöra den och inte skona platsen för de femtio rättfärdigas skull som finns där?

1 Mos. 19:15 När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: “Stig upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd.”

2 Pet 2:7 Men han frälste den rättfärdige Lot, som plågades av de ogudaktigas utsvävande liv. 8 – Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. – 9 Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag, 10 särskilt dem som i orent begär följer sin köttsliga natur och föraktar Herren. Fräcka och självsäkra skyggar de inte för att smäda höga makter,

Job

Job 1:8 Då sade Herren till Åklagaren: ”Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from (Strong’s 8535) och rättsinnig (Strong’s 3477), ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.” 

Job. 32:1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.—Job 42:7 Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: “Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. 8 Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.”

Kung David

Ps. 7:11 Min sköld är hos Gud, han frälsar de rättsinniga.12 Gud är en rättfärdig domare, en Gud som dagligen visar sin vrede.13 Om någon inte vill omvända sig slipar han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo.

Psaltaren 18:24 Jag var fullkomlig inför honom och tog mig till vara för synd.

2 Samuelsboken 22:22 Herren gjorde väl med mig efter MIN rättfärdighet,efter MINA händers renhet lönade han mig.22 Ty JAG höll mig på Herrens vägar, JAG avföll ej från min Gud i ogudaktighet.23 Alla hans domslut hade jag för ögonen, och hans stadgar lät JAG inte vika ifrån MIG.24 JAG var fullkomlig (Strong’s 8549) inför honom och tog MIG till vara för synd.25 Därför har Herren lönat mig efter MIN rättfärdighet, efter MIN renhet inför hans ögon.26 Mot den trogne visar du dig trofast, mot den fullkomlige (Strong’s 8549) visar du dig fullkomlig.27 Mot den rene visar du dig ren,  men mot den falske visar du dig vrång.

1 Kung. 14:8 Jag har ryckt riket från Davids hus och givit det åt dig. Men du har inte varit sådan som min tjänare David var. HAN HÖLL MINA BUD OCH FÖLJLDE MIG AV HELA SITT HJÄRTA, så att han endast gjorde det som var RÄTT i mina ögon.

1 Kung. 15: 5 Detta skedde därför att David hade gjort det som var rätt i Herrens ögon och inte vänt sig bort ifrån något som han befallde honom, så länge han levde, utom ifråga om hetiten Uria.

2 Kung. 14:3 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, men ändå inte som hans fader David. Han gjorde i allt som hans fader Joas hade gjort,

Apg. 13: 22 Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Isais son, en man efter mitt hjärta. Han skall utföra min vilja i allt.

Kung Asa

1 Kung. 15:11 Asa gjorde det som var rätt i Herrens ögon, så som hans fader David hade gjort. —14 Offerhöjderna blev inte avskaffade. Men Asas hjärta var hängivet (perfect with KJV, Strong’s 8003) Herren, så länge han levde.

2 Krön. 14:2 Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. 3 Han avlägsnade de främmande altarna och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner aserorna. 4 Han uppmanade Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och budorden.

Kung Hiskia

2 Kung. 18:1 I Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår blev Hiskia, Ahas son, kung i Juda. —3 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort. 4 Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner Aseran. Vidare krossade han den kopparorm som Mose hade gjort. Ända till denna tid hade nämligen Israels barn tänt offereld åt den, och man kallade honom Nehustan.5 Hiskia förtröstade på Herren, Israels Gud. Ingen var honom lik bland alla Juda kungar efter honom, inte heller bland dem som varit före honom. 6 Han höll sig till Herren och vek inte av från honom, utan HÖLL DE BUD SOM HERREN HADE GIVIT MOSE. 

Kung Josia

2 Kung. 22:1 Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år[a] i Jerusalem. Hans mor hette Jedida och hon var dotter till Adaja från Boskat. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.

2 Kung. 23:25 Före Josia hade det inte funnits någon kung som var som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till Herren i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller någon som var lik honom.

2 Krön. 34:1 Josia var åtta år när han blev kung, och han regerade trettioett år i Jerusalem. 2 Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon och vandrade på sin fader Davids vägar och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.

Enok

Hebr. 11:5. Genom tron togs Enok bort, så att han inte skulle se döden, och man fann honom inte mer därför att Gud hade tagit bort honom. Ty förrän han togs bort, hade han fått vittnesbördet att han behagade Gud. (Reformationsbibeln) 

Mose och hela Israel uppmanades att vara fullkomliga

5 Mosebok 18:13 Du skall vara fullkomlig (Strong’s 8549) inför Herren, din Gud.

Satan

 Hesekiel 28:15 (om Satan) Du var fullkomlig (Strong’s 8549) på alla dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet blev funnen hos dig.

Abel och Sakarias

Matt. 23:35 Så kommer över er allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias, Barakias sons, blod, honom som ni mördade mellan templet och altaret. 

Hebr. 11:4 Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, EFTERSOM Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död. 

1 Joh. 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. 8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar. 9 Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.11 Ty detta är det bud som ni har hört från början, att vi skall älska varandra 12 och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men HANS BRORS var rättfärdiga.

Josef, Marias man

Matt. 1: 19 Josef, hennes man, var god och rättfärdig. Han ville inte dra vanära över henne, och därför beslöt han att i hemlighet skilja sig från henne.

Josef, rådsherren

Luk. 23:50 Nu fanns där en rådsherre vid namn Josef, en god och rättfärdig man, 51 som inte hade samtyckt till vad de hade beslutat och gjort. Han var från den judiska staden Arimatea, och han väntade på Guds rike.

Kornelius

Apg. 10:1 I Cesarea bodde en man som hette Kornelius, en officer vid den italiska vaktavdelningen.2 Han var from och fruktade Gud liksom alla i hans hus, och han gav frikostigt med gåvor till folket och bad alltid till Gud. —22 De svarade: “Officeren Kornelius är en rättfärdig man som fruktar Gud, och hela det judiska folket talar väl om honom. Av en helig ängel har han fått en uppenbarelse att han skall kalla på dig och höra vad du har att säga.

Johannes Döparen

Mark. 6:20 eftersom Herodes hade respekt för Johannes. Han visste att Johannes var en rättfärdig och helig man och skyddade honom. Och när han hörde honom blev han många gånger villrådig. Ändå lyssnade han gärna på honom.

Luk. 1: 17 Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett.”

Simon

Luk. 2: 25 På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. 

Aposteln Paulus

1 Thess. 2:10 Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och oförvitligt vi uppträdde bland er som tror.

Apg. 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: “Bröder, jag har levt inför Gud med ett fullkomligt rent  samvete ända till i dag.”

Sakarias och Elisabeth

Lukas 1:5 På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 De var båda rättfärdiga inför Gud och LEVDE OFÖRVITLIGT EFTER ALLA HERRENS BUD OCH FÖRESKRIFTER.  

Diverse verser om rättfärdiga människorrättfärdig 2

Här nedan kan vi se hur de orättfärdigas liv står i stark kontrast till de rättfärdigas liv, och det handlar om att vara Gud trogen.

GT:

2 Sam. 4: (Is-Boset)11 Hur mycket mer skall jag inte nu, när ogudaktiga män har dödat en rättfärdig man i hans eget hus på hans säng, utkräva hans blod av er hand och utrota er från jorden!”

1 Kung. 8:31 Om någon syndar mot sin nästa och man föreskriver honom en ed och låter honom svära den, och han kommer och svär eden inför ditt altare i detta hus,32 må du då höra det i himlen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Du skall förklara den skyldige skyldig och låta hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låta honom få efter HANS rättfärdighet. (2 Krön. 6:23)

Ps. 1:1 Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg eller sitter bland bespottare2 utan har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord dag och natt. —5 Därför skall de ogudaktiga ej bestå i domen, ej syndarna i de rättfärdigas församling. 6 Ty Herren känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg leder till fördärvet.

Ord. 3:32 Ty Herren avskyr den som är falsk, men han är förtrogen med de rättrådiga. 33 Herrens förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas hem välsignar han. 34 Bespottare bespottar han, men de ödmjuka ger han nåd.

Ord. 10:11 Den rättfärdiges mun är en källa till liv, våld täcker de ogudaktigas mun.—16 Den rättfärdiges arbete leder till liv,den ogudaktiges vinning leder till synd.—20 Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, de ogudaktigas hjärtan har ringa värde.21 Den rättfärdiges läppar föder många, oförnuftiga dör av brist på förstånd.—24 Den ogudaktige drabbas av det han fruktar, vad de rättfärdiga begär blir dem givet.25 När stormen kommer är det ute med den ogudaktige, den rättfärdige har en evig grundval.—28 De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, de ogudaktigas hopp blir till intet. 29 Herrens väg är den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmän.30 Den rättfärdige skall aldrig vackla, men de ogudaktiga får inte bo i landet.31 Ur den rättfärdiges mun flödar vishet, men en vilseledande tunga skall huggas av. 32 Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.

Ord. 11:3 De redbaras ostrafflighet leder dem, de trolösa fördärvas genom sin falskhet.4 Ägodelar hjälper inte på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden.5 Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, den ogudaktige faller genom sin ogudaktighet. 6 De redbaras rättfärdighet räddar dem, de trolösa fångas av sina begär.7 När en ogudaktig dör, blir hans hopp om intet, det de onda väntar på går förlorat. 8 Den rättfärdige räddas ur nöden, den ogudaktige drabbas i hans ställe.9 Med sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, genom kunskap blir de rättfärdiga räddade.—18 Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, den som sår rättfärdighet får en säker lön.19 Den som står fast i rättfärdighet vinner liv,den som far efter ont drar över sig död.20 De som har förvända hjärtan är en styggelse för Herren, de som lever ostraffligt behagar honom.—23 Vad de rättfärdiga önskar är idel gott, vad de ogudaktiga kan hoppas på är vrede.—27 Den som ivrigt söker det goda strävar efter nåd, den som far efter det onda drabbas själv av det.—30  Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, den som vinner själar är vis. 31 Om den rättfärdige får sin lön på jorden, hur mycket mer då den ogudaktige och syndaren!

Ord. 12:1 Den som älskar fostran älskar kunskap, oförnuftig är den som hatar tillrättavisning. 2 Den som är god vinner Herrens behag, den som smider ränker blir fördömd.3 Ingen människa kan bestå genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot skall inte rubbas.-–5 De rättfärdigas tankar är rätta, de ogudaktigas råd bedrar.6 De ogudaktigas ord lurar efter blod, de rättsinnigas tal räddar dem. 7 De ogudaktiga omstörtas och finns ej mer, men de rättfärdigas hus består. 8 Efter sitt förstånd blir en man prisad, den som har ett förvänt hjärta blir föraktad.—10 Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det,de ogudaktigas hjärtelag är grymt. —.13 Den onde snärjs i sina läppars synd, men den rättfärdige slipper ut ur nöden.14 Av sin muns frukt blir man mättad med gott, vad en människa gjort får hon tillbaka.15 Dårens väg är rätt i hans egna ögon, den är vis som lyssnar till råd.—20 De som smider onda planer har falskhet i hjärtat, de som främjar frid får glädje.—.22 Lögnaktiga läppar är en styggelse för Herren, de som handlar rättfärdigt behagar honom—26 Den rättfärdige väljer sitt sällskap, de ogudaktigas väg för andra vilse.—.28 På rättfärdighetens väg är liv, ingen död finns på den vägen.

Ord. 13:1 En vis son lyssnar till sin fars förmaning, en bespottare lyder ingen tillsägelse.—3 Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka.—5 Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal, den ogudaktige beter sig skamligt och vanhedrande.6 Rättfärdighet bevarar den redbare, ondska fäller syndaren.—9 De rättfärdigas ljus lyser klart, de ogudaktigas lampa slocknar.—13 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, den som fruktar budet får belöning. 14 Den vises undervisning är en källa till liv, en hjälp att undgå dödens snaror.—18 Fattigdom och skam får den som föraktar förmaning, den som tar vara på tillrättavisning blir ärad.  

Ord. 14:32 Den ogudaktige kommer på fall genom sin ondska, den rättfärdige har en tillflykt vid sin död. 33 I den förståndiges hjärta bor visheten, bland dårarna blir den uppenbar. 34 Rättfärdighet upphöjer ett folk, men synd är folkens vanära.

Ord. 15:24 Den förståndige vandrar livets väg uppåt, så att han undviker dödsriket där nere.—26 För Herren är ondskans planer avskyvärda, men milda ord är rena. 27 Den som skaffar sig orätt vinning drar olycka över sin familj, den som hatar mutor får leva. 28 Den rättfärdiges hjärta svarar med eftertanke, de ogudaktigas mun flödar över av onda ting. 29 Herren är fjärran från de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han. 30 En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap ger märg åt benen.31 Den som lyssnar till hälsosam tillrättavisning får bo bland de visa. 32 Den som inte vill veta av fostran föraktar sitt liv, den som lyssnar till tillrättavisning får förstånd.

Ord. 18:10 Herrens namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.

Ord. 20:7 Den rättfärdige lever i ostrafflighet, lyckliga är hans barn efter honom.

Ord. 21:3 Att handla rätt och rättfärdigt är mer värt för Herren än offer.—6 Att vinna skatter med lögnaktig tunga är ett jagande efter vind för dem som söker döden.7 De ogudaktigas våldsdåd snärjer dem själva, eftersom de vägrar göra det rätta. 8 Krokig väg går syndfull man, den rene går rakt fram.—10 Den ogudaktiges själ har lust till det onda, hans nästa finner ingen nåd i hans ögon.—16 Den människa som far vilse från klokhetens väg hamnar i de dödas församling.—21 Den som far efter rättfärdighet och godhet, finner liv, rättfärdighet och ära.

Hes. 3:18 När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. 19 Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ. 20 Och när en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, då skall jag lägga en stötesten i hans väg och han skall dö. Om du då inte har varnat honom skall han dö i sin synd. Man skall inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar han tidigare har gjort, men jag skall utkräva hans blod av din hand. 21 Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han avhåller sig från synd, då skall han få leva därför att han lät varna sig, och själv har du räddat ditt liv.”

Hes. 18: 4 Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar skall dö. 5 Om en man är rättfärdig och gör det som är rätt och rättfärdigt, — 8 om han inte ockrar eller tar oskälig ränta utan håller sin hand borta från allt som är orätt och fäller rätta domar mellan människor, 9 OM HAN LEVER EFTER MINA STADGAR OCH HÅLLER MINA FÖRESKRIFTER, SÅ ATT HAN GÖR DET SOM ÄR RÄTT OCH GOTT, DÅ ÄR HAN RÄTTFÄRDIG OCH SKALL FÖRVISSO FÅ LEVA, säger Herren, Herren.10 Men om han får en son som blir en våldsman som utgjuter blod eller gör något av detta mot en broder — 13 ockrar och tar oskälig ränta – skulle en sådan få leva? Han skall inte få leva. Han har gjort allt detta vidriga, DÄRFÖR skall han förvisso dö. Hans blod skall komma över honom.14 Men om han får en son som ser alla de synder hans far begår, och fast han ser dem inte handlar på samma sätt: —17 han förgriper sig inte på den behövande, ockrar inte och tar inte oskälig ränta utan lever efter mina föreskrifter och vandrar efter mina stadgar – DÅ SKALL HAN INTE DÖ GENM SIN FARS MISSGÄRNING utan skall förvisso få leva. 18 Hans far däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde sådant bland sina släktingar som inte var gott, se, han skall dö i sin missgärning.19 Men ni frågar: “Varför skall inte sonen bära på sin fars missgärning?” Sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt. Han har hållit alla mina stadgar och följt dem, och DÄRFÖR skall han förvisso få leva.20 Den som syndar skall dö. EN SON SKALL INTE BÄRA SIN FARS MISSGÄRNING, och en far skall inte bära sin sons missgärning. DEN RÄTTFÄRDIGES RÄTTFÄRDIGHET SKALL VARA HANS EGEN, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.21 Men om den ogudaktige vänder om från alla de synder som han har begått och håller alla mina stadgar och gör det som är rätt och rättfärdigt, då skall han förvisso leva och inte dö. 22 Ingen av de överträdelser han har begått skall då tillräknas honom. Genom den rättfärdighet han har visat skall han få leva. 23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren, Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.24 Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? Ingen av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han dö.25 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Hör då, ni av Israels hus: Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så dör han på grund av det. Genom det orätta han har gjort skall han dö. 27 Men när den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör det som är rätt och rättfärdigt, skall hans liv bli bevarat. 28 Därför att han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade gjort, skall han förvisso leva och inte dö. 29 Ändå säger Israels hus: Herrens väg är inte rätt! – Är inte mina vägar rätta, ni av Israels hus? Är det inte era vägar som inte är rätta? 30 Därför skall jag döma er, var och en efter hans gärningar, ni av Israels hus, säger Herren, Herren. Vänd om och vänd er bort från alla era överträdelser för att er missgärning inte skall få er på fall.31 Kasta bort ifrån er alla de överträdelser genom vilka ni har syndat och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Ty inte vill ni väl dö, ni av Israels hus? 32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

NT:rättfärdig

Matt. 10:41 He that receiveth a prophet in the name of a prophet shall receive a prophet’s reward; and he that receiveth a righteous man in the name of a righteous man shall receive a righteous man’s reward.

Matt. 13:17 Amen säger jag er: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och få höra det ni hör, men fick inte höra det

Matt. 25:23 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje! —37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?—40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. 41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka.—45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.”

Matt. 13:49 Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

Luk. 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

1 Pet 3:12 Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda.

1 Pet. 4:17 Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren? 19 Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott.

1 Joh. 2:29 Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som GÖR det som är rätt är född av honom

Rom. 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 

Titus 1:7 Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad.

Hebr. 10:38 Min rättfärdige skall leva av tro. Och vidare: Men om han drar sig undan finner min själ ingen glädje i honom. 39 Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör i stället till dem som tror och vinner sina själar.

Matt. 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

1 Kor. 2:6 Vishet förkunnar vi emellertid bland de fullkomliga, en vishet som inte tillhör den här världen eller den här världens härskare, som går mot sin undergång.

Fil. 3:15 Det är så vi bör tänka, alla vi fullkomliga. Tänker ni fel i något avseende, skall Gud uppenbara också det för er.

Jak. 1: 4 Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. 

Församlingen UNITED i MALMÖ – behövs ingen omvändelse?

Jan10

frågeteckeÄr poängen, enligt United i Malmö under ledning av Magnus Persson, att vi omöjligt kan lyda Gud fullt ut men att lösningen är Jesus lydnad av Gud Fader i stället för oss, så att vi fortfarande kan vara frälsta? När jag läser artiklarna i Dagen hoppas jag hela tiden att jag missförstått något, men det här budskapet (frälst i sin synd) dyker upp ganska ofta. Däremot har jag hittills inte läst något om OMVÄNDELSE – som både Johannes Döparen och Jesus hade stort fokus på – men sen har jag heller inte läst alla artiklar som finns att läsa (eller lyssnat på predikningar).

Jag kan säga Amen till mycket som Magnus skriver, men här tar jag upp ämnet om synd, lag, nåd och rättfärdighet eftersom det är så kolossalt viktiga bitar och eftersom vår frälsning hänger på hur vi lever våra liv. (Jak. 2:24). Det här gäller artiklar i tidningen Dagen här, här, här, här och här och här

Ingen pastor predikar ju “Lev hur du vill, för Gud bryr sig inte”, utan de flesta predikar nog att vi behagar Gud genom att leva heliga liv. Dessvärre så kanske vi uttrycker oss olyckligt och säger en hel del mellan raderna (eller på raderna) som kan missförstås. Det räcker med att säga ungefär “Du bör inte synda, men syndar du så är du lika mycket accepterad av Gud i alla fall”, och en svag kristen kan då finna stöd i sin synd. Magnus Perssons åsikter här nedan är inte unika (tvärt om), men sen kanske vissar pastorer tar upp dessa ämnen oftare än andra.

Exempel (grönt enligt texterna i Dagen):

“Vägen är given – vi behöver helt enkelt bli bättre människor. Vi behöver ta tag i våra liv, skärpa till oss och bruka allvar. Men det finns få saker som så tillintetgör vårt behov av Guds nåd som inbillningen att jag kan göra mig kvitt det onda och bli from och god på egen hand.—När jag inser att synden är en del av mig, och att domen med rätta vilar tung över mig, då är det bara de goda nyheterna i evan-geliet som kan ge sinnet ro och hjärtat frid. När jag sätter min tro till Kristus och förtröstar på att hans död är ett fullgott offer för all min dåtida, nutida och framtida synd, så släpper fördömelsen sitt tyranniska grepp. När åklagarens röst ljuder och samvetet väsnas – svara då enkelt: Det är fullbordat! Domen är redan utdelad. Jesus tog min plats. Det är tron på denna sanning som gör dig fri. ”Den som tror på honom blir inte dömd”. (7/4 2014)

Du skrev å ena sidan att vi vi behöver bli bättre människor genom att VI tar tag i våra liv och skärper OSS, och å andra sidan säger du att vi måste inse att synden är en del av oss? Så vilket är det? Ska vi tro på att vi kan leva heliga liv genom att skärpa oss så bli bättre människor (genom att vandra efter Anden i stället för köttet) eller ska vi kapitulera och erkänna att synden alltid är en del av oss och något som vi aldrig kan bli av med? Det är antingen eller. Vi kan inte ha synd och vår frälsning samtidigt.

Matt. 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som GÖR min himmelske Faders vilja.

Detta ordet GÖR kan få människor att bli rädda och skrika “Gärningslära!, men det är ord från Jesus själv. Vi får bra hjälp att leva rätt – vi kan välja att vandra med den helige Ande. Bara vi förstår att det är VI som måste göra det. Ingen kommer att leva rätt åt oss så att vi ska slippa.

1 Joh. 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Jesus dog för alla våra synder, även de framtida, men det betyder förstås inte att de framtida synderna är förlåtna innan vi ens utför dem (det påstods inte heller, men jag bara säger det). Vi riskerar fortfarande att bli dömda om vi tjänar två herrar, vilket betyder att vi fortfarande riskerar att dö andligt om vi inte vill släppa all synd. Det är Satan som ljög i Eden och utlovade att vi INTE ska dö om vi syndar mot Gud.

“exempel kan vara att ha syndabekännelsen som ett fast moment i gudstjänsten.– Det är viktigt att få sätta ord på sin synd och skuld, och att ständigt få bli påmind om nåd och förlåtelse i Kristus.– Det finns också en särskild poäng med syndabekännelsen i förhållande till frikyrkligheten, som ofta kan anklagas för antingen präktighet eller hyckleri. Där kan det vara bra för icke troende att få höra församlingen tillsammans bekänna sin synd och otillräcklighet, och att Kristus är vårt enda hopp.”

Vi kan ju inte få förlåtelse utan att vi bekänner våra synder och utan att vi omvänder oss, så visst är det en mycket god idé att undervisa om behovet av en syndabekännelse, MEN det kan finnas en risk med att ha en Syndabekännelse som en fast punkt i varje gudstjänst (som ju till stor del är riktad till församlingsmedlemmar), eftersom det kan tolkas som att en kristen person normalt sett har behov av att göra en daglig – eller åtminstone veckovis – syndabekännelse. Om man måste göra en daglig/veckovis syndabekännelse så innebär det i sin tur att man och syndar dagligen /veckovis, för annars skulle man ju inte behöva göra en sådan bekännelse. Är det budskapet som vi vill ge varandra, att det är normalt för kristna att synda regelbundet? Det finns en risk att en Syndabekännelse blir slentrian, och som ett slags “Abra Kadabra” som man kan säga som en ramsa varje söndag för att bli godkända inför Gud, och som varar ungefär till nästa söndag då ramsan måse sägas om igen.

Jesus lärde oss visserligen “Fader Vår” där en syndabekännelse är inkluderad, men denna bön är ett exempel som Jesus gav sina lärljungar när de bad honom att lära dem att be (Lukas 11). Det är framför allt ett lysande exempel för någon som är ny i sin tro och kanske ber till Gud för första gången, för då är ju en syndabekännelse väldigt central för den personens liv. Men denna bön med syndabekännelse passar även in på vilken kristen som helst som gjort sig skyldig till ny synd även senare i sitt kristna liv. Innan man går vidare i sina böner så borde detta med synden kommma högst upp på “böne-agendan” för det är viktigt att få rening från synden för att kunna vara rättfärdig. Alltså är Fader Vår ett lysande exempel på bön för alla kristna, och det är aldrig fel att repetera denna bön som en påminnelse för oss. Men Jesus säger förstås inte att vi måste be den bönen varje gång vi ber, eller att den måste ha exakt den ordalydelsen.

Jesus fortsätter med att förklara innebörden i bönen, och att det är viktigt att ha allting rätt ställt vad gäller våra skulder inför Gud och inför andra. Jesus säger t o m i samma kapitel att det är väldigt centralt att ha INSIDAN ren, och vi kan inte ha insidan ren såvida vi inte är befriade från våra synder och är rena. Om det vore så enkelt att vi kan bli befriade från synd bara vi ber en daglig Fader Vår, då riskerar svaga kristna att unna sig synder som de har extra besvärligt med – för lösningen är ju den här bönen. Jag säger inte att detta är Magnus ståndpunkt, men jag menar bara att budskapet kan misstolkas om man alltid har en Syndabekännelse på agendan. Om man inte syndat den veckan så passar en sådan bön inte in, och en sådan bön riskerar att ge legitimitet till regelbunden synd. Samtidigt kan det upplevas som onormalt att inte ha ett behov av en sådan syndakännelse varje vecka. (Det normala kristna livet skulle alltså vara att synda.) Jag vet inte heller på vilket sätt det är bra för utomstående att få höra att församlingsmedlemmar syndar precis som de själva syndar, och att det inte är någon skillnad på troende eller icke-troende i det avseendet? Inte är väl budskapet att Kristus är vårt enda hopp just eftersom vi aldrig kan sluta synda? Budskapet borde vara Titus 2:11-12, att vi tack vare Guds nåd och den helige Ande kan avhålla oss från synd – självfallet efter att först ha blivit renade i Jesu rättfärdiga blod.

“Det är lätt att föreställa sig hur Sackaios skälver till av fruktan när Jesus plötsligt stannar och ser upp mot honom i trädet. Han är avslöjad. Han är funnen. Han är sedd. Kanske påminns han om sin synd, sin otillräcklighet, sitt omoraliska och orättfärdiga liv. Kommer han att bli offentligt utpekad och dömd inför alla församlade? Förmodligen känner sig Sackaios mindre än någonsin inför mötet med renheten, heligheten och rättfärdigheten som är personifierad i Jesus. Men det är inte ord av vrede och dom som kommer över Jesu läppar, utan ord av nåd. Han blir omsluten av kärlek i stället för avvisad. —Nåden börjar där stoltheten tar slut. De självgoda är allt för fulla av sig själva för att erfara barmhärtigheten. Förträffliga äldre bröder, antika och moderna, har aldrig accepterat Faderns oreserverade omfamnande av förlorade söner.

Det är mycket möjligt att Sackaios resonerade som Magnus säger, och vi vet ju att Gud har kärlek för oss människor och inte vill att någon ska gå förlorad, men det hade varit bra att upplysa om att Sackaios aldrig skulle ha blivit omsluten och förlåten såvida inte Sackaios hade en genuin omvändelse i sitt hjärta. “Förträffliga äldre bröder, antika och moderna, har aldrig accepterat Faderns oreserverade omfamnande av förlorade söner”, säger Magnus. Om man är en person som anser att Fadern inte frälser oss ovillkorligt, utan att han ställer krav på oss att vi ska omvända oss och leva heliga liv, så är det alltså något negativt? Hur är man om man är en “förträfflig äldre broder”? Inget som man ska eftersträva? Är detta någon som undviker synd alldeles för mycket, och /eller någon som menar att det finns krav på oss för att vi ska bli frälsta?

“Fundamentalister och fariséer har genom alla tider ivrigt och högljutt protesterat när nådens erbjudande framstår som alltför generöst och överflödande. Nåden har en sådan förnärmande effekt på alla oss som resonerar i termer av vad som är rim och reson. För den självgode är nåden något besvärande, men för syndaren är den befriande. Nåden väljer alltid dem först som vi skulle välja sist. Nåden hittar alltid hem hos dem som känns väldigt långt borta. Nåden spelar alltid hemmamatch på bortaplan. Jesus finner en Abrahams son under huden på en av fundamentalisterna stämplad syndare. Förvisso finns det många berättelser i evangelierna där Jesus konfronterar synd, men det gäller allt som oftast de självgoda och självrättfärdiga.”

En farisé likställs alltså med en fundamentalist? Nådens erbjudande är absolut fantastiskt, för vi erbjuds ju att bli frälsta trots att vi inte förtjänar det. ALLA erbjuds att bli frälsta, men inte utan villkor. En sann nåd är den nåd som hjälper oss att undvika synd och att leva rättfärdigt här och nu i detta liv (Titus 2:11-12). En falsk nåd är den motsatta – den som lär att nåden är ett slags täcke som man kan ha på sig för att dölja synden för Gud, och som gör att man kan räknas som rättfärdig trots att man lever orättfärdigt. (Jag säger inte här heller att Magnus är av den åsikten, men jag vill bara visa var man kan missförstå honom.) Påståendet att syndaren ser nåden som befriande kan missförstås, och det är bättre att lägga till att syndaren får förlåtelse OM han omvänder sig, vilket betyder att helt lägga om sitt liv och placera den gamla människan bakom sig. Ser Jesus en syndare som en frälst Abrahams son? Nej, Jesus stänger faktiskt dörren för syndare – så länge som han lever i synd. “Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.” Jesus ber oss t o m att hugga av oss kroppsdelar om de får oss att synda, just för att slippa helvetet. Det kanske är obekvämt att tänka på, men det är inte desto mindre sanningen. Det är glädje i himlen för var och en som omvänder sig, för då har ännu en person gått från död till liv. Jesus har också en enorm kärlek för oss människor, och det som han gjorde på korset för oss (medan vi ännu var syndare) är den yttersta kärlekshandlingen.

“Vi är genom synden fattiga, blinda, slavar och betryckta. Men Jesu förkunnelse är inte medborgarrättskämpens upp-till-kamp-appell. Inte heller är det motivationstalarens fem nycklar till ett bättre liv eller terapeutens ömma råd om att acceptera och bearbeta vår livssituation. Jesu förkunnelse förflyttar fokuset från oss själva och vår synd till honom själv som den utifrån kommande befriaren. Jesus har gjort vårt problem till sitt. Detta är goda nyheter om verkligt hopp och verklig nåd, frihet och glädje för oss.”

Här ovan låter det som att vi INTE ska fokusera på att försöka bearbeta vår syndiga livssituation. Ska det tolkas som att vi inte behöver ändra på en syndig livsföring? I stället ska vi alltså placera vår synd på Jesus och låta honom ta hand om den för han har gjort vårt syndaproblem till sitt problem, säger Magnus. Detta, är alltså vad nåden betyder, och detta är de goda nyheterna? Inte att vi att vi kan få hjälp att lyda Anden i stället för köttet, och därmed undvika synd, utan lösningen är att vi har kvar vår synd men placerar den på Jesus? Jag kan ha missförstått, men uttrycken är olyckliga. Bibeln säger dock att Jesus dog för oss pga världens synd som var ett problem eftersom det är helt emot Guds vilja, och då kan inte lösningen och resultatet av Jesu död på korset vara att vi i lugn och ro kan fortsätta med exakt samma synd – som ju var det ursprungliga problemet.

“Eller kanske fundamentalisternas hårda stämma som påminner om lagens krav och hur långt vi har kvar om vi ska nå fram till Gud? Var förkunnas det rena evangeliet om nåd över allt förnuft och nåd över alla gränser? Var förkunnas det saliga budskapet om Kristus som uppfyllde lagens krav för mig och tog min synd, min skuld och mitt straff på sig? Finns det en förkunnelse som inte gör mig hopplöst självmedveten i självförverkligandets jäkt, utan som fäster mina ögon på Jesus, på hans nåd och barmhärtighet? “

Vi läser om fundamentalister igen, och om lagens krav. Jag håller med om att vi inte ska fortsätta att predika nödvändigheten att lyda Mose lag med dess 613 bud, varav de flesta ceremoniella. Däremot ska vi förstås predika lydnad av Gud, som handlar om det dubbla kärleksbudet och som detaljeras i tio Guds bud. De buden blir vi aldrig “befriade” ifrån, och vi är inte ens fria så länge som vi syndar. Då är vi i stället slavar under synden och inte fria. Magnus talar igenom om nåd över alla gränser och om Kristus som uppfyllde lagens krav åt oss och dessutom tog både synd och straff på sig. (Det här med den moderna försoningsläran kan du läsa om under denna flik.) Jag skulle vilja ändra på mycket av en ordalydelsen. Jag säger hellre att Jesus dog som ett syndoffer FÖR oss, och han tog synden endast symboliskt på sig. Jesus lydde inte Gud i stället för oss, så att vi ska slippa lyda Gud. Han lydde Gud och kunde därför sedan dö som ett syndfritt offer på korset för oss alla, och det betyder att vi kan bli renade i hans blod (och att det gamla djuroffersystemet är förbi). Jesus tog heller inte vårt straff på sig. Är inte vårt straff evighet i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig?:

“När vi hör lagen från talarstolen lämnar vi kyrkan uppfyllda av vad vi bör vara och behöver göra för att Gud ska vara nöjd med oss. När vi hör evangelium lämnar vi däremot kyrkan upplyfta av vad Jesus redan gjort för oss.”

Ja, det är olyckligt om det är Tora/Mose lag som predikas från predikstolen. I stället borde det vara det dubbla kärleksbudet/tio Guds bud och det absoluta kravet på OMVÄNDELSE som predikas. “Repent or perish”, var det som Jesus började sin predikobana med på jorden, och det är oerhört viktigt att förstå skillnaden mellan lagen (Tora, Mose lag, laggärningar), och lydnad av GUD och/eller Guds bud. Det är två helt skilda saker. Vi är inte frälsta bara vi accepterar ett färdigt paket innehållande det som Jesus gjorde för oss. Vi blev inte frälsta för 2000 år sedan när Jesus dog för oss på korset, och vi är heller inte födda frälsta. Vi har gått från död till liv när vi OMVÄNT oss, och vi blir slutligt frälsta (kliver in i Guds rike), om vi håller ut till slutet. För det heter inte “en gång rättfärdiggjord, alltid rättfärdiggjord“.

“Deras religiösa segregation var exkluderande och byggde murar mot omvärlden. Det var ett uttryck för deras teologi om frälsning genom separation från och reaktion mot synd. Jesus var inkluderande och byggde broar till omgivningen som ett uttryck för en teologi om frälsning genom inkarnation och substitution – att Gud själv blev människa och offret för vår synd och vårt straff.

Jesus var väldigt exkluderande eftersom han gjorde klart att vi inte kommer in i Guds rike såvida vår rättfärdighet inte övergår fariseernas. Människor delas i Bibeln upp i syndare och icke-syndare, och icke-syndare är de som “gör” rättfärdighet, och Paulus ber oss att inte låta lura oss. Vi ska alltså inte tro att vi kan vara rättfärdiga såvida VI (inte någon annan åt oss), inte lever rättfärdigt.

1 John 3:6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Jesus tog som sagt inte straffet i stället för oss så att vi ska slippa. Om han tog straffet för framtidens synder för 2000 år sedan, så borde alla sedan ha blivit födda frälsta, men så är det ingen kristen som resonerar. Vi är inte frälsta pga det Lutherska “saliga bytet”, där Jesus tar vår synd på sig och vi får hans rättfärdighet injicerad in i oss så att vi alltid är positionellt rättfärdiga även om vi syndar (bara vi tror på Gud). Vi kan inte lura Gud. Han ser vår synd!

“Det var så fariséerna gjorde Israel färdigt för frälsning – genom att exkludera alla orena och ovärdiga. Av Lukas berättelse längre fram om Sackeus förstår vi att publikanerna själva var smärtsamt medvetna och djupt skamfyllda över sina val och handlingar.”

Det räcker inte att vara medveten och skamsen äver sin synd. Det finns många agnostiker som är djupt bedrövade över en synd som de gjort sig skyldiga till eftersom de vet att de handlat fel och sårat en annan människa. Det räcker inte med bekännelse av synd såvida vi inte också omvänder oss! Gud var också exkluderande. Här är hans egna ord;

Upp. 21:7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”

“Hur agerar vi som kyrka? Är vi som fariséerna eller mer som Jesus? Isolerar vi oss genom att exkludera de ovärdiga och orena och markera mot hedningarna och syndarna? Eller är vi lite mer som Jesus – ständigt kritiserade av fariséerna för vårt skandalösa umgänge med dem där utanför – när vi söker och närmar oss den som är förlorad genom att kommunicera och inkludera?”

Som kyrka borde vi göra som Jesus – varna för synden som ju separerar oss från Gud. Tro det eller ej, men det är Satan som är den som inkluderar, för det är ju han som lögnaktigt fick den då helt igenom rena Eva att tro på hans mörka lögn “INGALUNDA SKALL NI DÖ!”. Sanningen är ju den totalt omvända. Lyder vi inte Gud så dör vi! En sådan världsberömd lögn borde vi kristna avslöja och vända oss emot, men i stället så sprider vi vidare samma lögn i våra kyrkor. “Syndar du min vän? Hys ingen oro, för Jesus tog ditt straff! Det är bara fariseerna som menar att vi bör leva på ett speciellt sätt för att vara frälsta. Gud är en inkluderande Gud! Du har fått Jesus rättfärdighet och han har tagit din synd och ditt straff!” Vi ska inte göra vägen till himlen bredare än vad den är. Finns det något värre än att övertyga en person att han/hon är på väg till himlen när han/hon i själva verket är på väg till helvetet? (Jag upprepar att jag inte säger att Magnus arbetar så, men jag vill hela tiden komma till kärnan att saker och ting kan missförstås om de uttrycks olyckligt.)

“Inom mig bor det både en präktig och religiös farisé såväl som en svag, skandalös och skamfylld publikan.”

Båda är lika förlorade såvida de inte omvänder sig.

“Som farisé tycker jag att Gud är skyldig mig lite extra uppmärksamhet, eftersom jag gärna jämför mig dem som syndar annorlunda än jag gör.“

Om jag ska välja ut en mening som stör mig mest av allt, så kanske det är ovan mening. Vi är alltså ALLA syndare, enligt Magnus, och den enda skillnaden är på sin höjd att våra synder ser annorlunda ut gentemot varandra. Men syndar gör vi alltså hur vi än vrider och vänder på det? Då kan man lite mer förstå varför Magnus inte lär ut något krav på omvändelse, för varför ska man omvända sig om vi fortsätter att vara syndare? Det vore ju bara ännu en synd (lögn) i raden av andra synder. Vi kan alltså inte döma ett träd efter frukten, för vi syndar ju allihop – troende eller icke-troende? Vi kan alltså tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta, för det är ju normalt för kristna att synda? Bibeln har det motsatta budskapet. Synd har under alla tiden separerat oss från Gud, och det är ingen skillnad idag. Lösningen är inte att kasta in handuken och mena att vi aldrig kan sluta synda, samtidigt som vi ändå är frälsta eftersom Jesus klarade kraven åt oss ochi stället för oss. Lösningen är att omvända sig, använda sig av Guds nåd och lyda den helige Ande, så att vi faktiskt undviker synd och därmed betraktas som rättfärdiga. Det är när vi vandrar rättfärdigt som vi är rättfärdiga (efter att först ha blivit renade i Jesu blod). Det är inte när vi döljer vår synd och duckar bakom Jesus. OM vi syndar kan vi få förlåtelse om vi verkligen omvänder oss, men om vi regelbundet alternerar mellan synd och “omvändelse” så har vi i sanning inte omvänt oss.

“Som publikan står jag skyldig inför Gud påmind om min egen synd och skuld och ber om nåd. En av poängerna med de tre liknelserna i Lukas 15 är att Gud inte handlar med oss som varken fördömda publikaner eller förträffliga fariséer utan som förlorade får, förlorade mynt och förlorade söner som han söker för att finna, försona och förvandla i Kristus. Låt firandet börja!”

Nej, poängen med de tre berättelserna är just OMVÄNDELSE, vilket Jesus också summerar med i var och en av berättelserna:

Lukas 15:6 När han sedan k-o-mmer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. 7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som OMVÄNDER SIG – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. 10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som OMVÄNDER SIG.”

21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23 Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24 Ty MIN SON VAR DÖD men har fått liv IGEN, han var FÖRLORAD men är ÅTERFUNNEN. Och festen började.

Notera att Fadern själv kallade sin son för död och förlorad under sin frånvaro i synd, vilket är ganska väntat, för hur kan man vara frälst medan man lever i rebelliskhet och ibland skökor i oomvänd synd? Inte kommer himlen att vara fylld med oomvända syndare? Är verkligen vägen till Guds rike så bred?

1 Pet. 4:Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Det underbara löftet:

Gal. 5: 16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

Jag tänker så här: Satans mål är att få folk att synda. Varför det? Jo, för då går folk förlorade, och det är Satans enda stora mål här i livet. Adam och Eva hade inga problem med att TRO PÅ GUD, men att bara tro på Gud var inte tillräckligt för att få fortsätta att vara andligt levande. Ja, såvida vi inte likställer en tro på Gud med LYDNAD, för det var just OLYDNADEN som orsakade andlig (och även fysisk) död för Adam och Eva. Alla har dock chansen att omvända sig – tills en dag då alla chanser är förbrukade och man tillryggalagt sitt jordaliv. Utan att vi kanske tänker på det så hjälper vi Satan på traven genom att förmedla ett budskap som går ut på att vi INTE är i farozonen om vi syndar.

Ska lärare få en strängare dom enligt Bibeln? Jak. 3:1

Jan7

Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom Jak. 3:1 

Kan man säga att en person inte är FRÄLST så fort vi hör honom/henne säga något som avviker från Guds ord?

doorDet beror alldeles på vad som menas, och vad vi lägger i ordet “irrlära”. Det kan ju handla om ENORMA avvikelser från skriften och som är avgörande för frälsningen, eller en liten obetydlig detalj som vi fått om bakfoten. Bibeln kanske exempelvis säger att Jesus helade Petrus svärmor innan han gick till Kapernaum, och är man då en farlig och satanisk irrlärare om man lär ut omvänd ordning?

Apollos historia kan lära oss mycket

Apg. 17:24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Han började också frimodigt predika i synagogan. Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. 27 När Apollos sedan ville fara över till Akaja, skrev bröderna till lärjungarna och uppmanade dem att ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. 28 Ty han motbevisade eftertryckligt judarna, när han utifrån Skrifterna offentligt bevisade att Jesus är Messias.

Apollos levde efter Jesu död och uppståndelse, och var den första generationen av troende under det Nya Testamentet. Han hade stor lärdom om Herrens Väg, som är en beteckning för den kristna församlingens lära och liv, och han var mycket kunnig i skriften. Trots detta hade han inte alla detaljer klara för sig, och det berodde inte på någon slags trångsynthet från hans sida, eller ovilja att rätta sig efter skriften, utan han hade helt enkelt inte tillgång till all information. Det Nya Testamentet som vi känner det var inte utgivet i bokform under hans tid – så han kunde inte använda det som stöd – men han skulle själv i framtiden hamna på en plats i vårt Nya Testamente. Apollos studerade dock den skrift han hade, och han konsulterade de kristna som han hade runtomkring sig vilket ledde till att han bara hade kännedom om Johannes dop som var ett dop kopplat till omvändelse. Det var i och för sig Jesus dop också, men efter Jesu död så var dopet också en bild på Jesu död och uppståndelse, och ett yttre tecken för kristna som beslutat att lämna sitt gamla liv bakom sig och följa Jesus (gå från död till liv). Trots att Apollos inte hade alla detaljer rätt så var han ändå till stor nytta där han predikade inför människor, men så småningom fick han hjälp att styras mer rätt utav Priskilla och Akvila.

Om däremot Apollos skulle haft inställningen att han inte behövde lyssna på några synpunkter från utomstående – och stängde sina öron – så skulle han ha en större skuld för sin okunskap. Om han dessutom skulle vägra att ändra riktning trots att skriften tydligt visar en annan väg, så skulle han bli än mer skyldigare, och ännu ett snäpp värre om han sedan skulle sprida ut felaktigheter även till andra. Jag tror helt enkelt Gud dömer oss efter vad vi rimligtvis kan tänkas veta, och vad vi gör för att ha känselspröten ute för att alltid vara beredda att ändra på oss om någon visar med hjälp av skriften att vi har fel. Lever vi i förnekelse eller är vi bara okunniga? Vi ska inte ha inställningen “Kom inte hit och besvär oss med fakta”. Å andra sidan är det inte heller rätt att döma oss om vi upplever att vi faktiskt har gjort vår läxa och verkligen studerat ett argument.

Apollo var alltså inte komplett i skriften från Dag 1 (och vem kan vara det, speciellt utan lärare?), men han lät inte det hindra honom utan spred den sanning som han trodde på – och hans samvete var förmodligen intakt hela tiden. Problemet idag är att folk inte vill rätta sig efter bibelkorrigeringar även om verser serveras som stöd. De kan ibland inte hantera verserna som talar emot dem, men ändå vill de väldigt gärna ha kvar sina irrläror och vill INTE ändra på sig ens om de hamnat i rejäla bibelmotsättningar.

Rom. 10:14 Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?

Är vi villiga att justera missförstånd och felaktigheter?

Jag har ju själv tidigare trott på felaktiga bibeläror, och jag anser inte att jag var ofrälst under den tiden – men jag säger inte att det är en principiell sanning oavsett lära och oavsett hur vi lever våra liv. Jag trodde som de flesta andra kristna på arvsynden (se här varför den inte stämmer med Bibeln), och jag hade inga anledningar att ana att Bibeln inte lär ut detta som “alla” verkade tro på. Jag visste att det främsta stödet ansågs vara Rom. 5, och när jag läste kapitlet så trodde jag också att Paulus bekräftade den arvsynd som jag förväntade mig att se, trots att det kanske inte stod uppgivet särskilt tydligt. Inte heller ansåg jag att arvsynden var särskilt logisk, men ingen kristen utmanade mig om arvsynden och jag hörde heller aldrig någon alternativ tolkning.

På den här tiden fanns det heller inte något internet att tillgå, och jag hade helt enkelt inga anledning att tro att jag hade fel. Det handlade dock inte om att jag var rebellisk och stängde mina öron, för tvärt om så var jag idel öra gentemot förslag som skulle kunna lösa dilemmat med arvsynden (hur man kan anses vara skyldig för något som en förfäder gjort, och trots att det är helt utanför ens egen kontroll). När internet äntligen kom så råkade jag se en artikel om arvsynden från ett helt annat perspektiv, och jag insåg direkt att jag tidigare haft fel. Med hjälp av internet träffade jag se på ännu fler kristna som redan insett detta, och jag insåg att jag läst in saker och ting i Rom. 5 som faktiskt inte står – och till på köpet så förvandlades ju en ologisk och orättvis Gud till en rättfärdig Gud som är lätt att förstå.

En annan falsk lära som jag länge trott på var den att man aldrig kan sluta synda, och jag trodde som många andra att man skulle definiera sig som “en syndare frälst av nåd” – alltså syndare i nutid och inte dåtid. Liksom många andra så trodde jag att Jesus skulle ha dött för oss i onödan om vi någonsin kunde sluta synda, och ihop med arvsynden så trodde jag att vi syndar för att vi är syndare (alltså syndare av ren nödvändighet). Första gången någon försökte intyga mig om att vi faktiskt inte måste synda och att vi kan avhålla oss från synd, så trodde jag absolut inte på det. Min vän gav mig visserligen några verser som gav stöd för det han sa, och även om jag måste erkänna att det faktisk var svårt att komma runt de verserna så var jag ändå inte beredd på att så snabbt ändra ståndpunkt eftersom jag var övertygad om att ännu fler verser gav motsatt lära. Mitt motiv var att vara lydig mot Bibeln, och jag stängde ändå inga dörrar. Senar när jag studerade ämnet lite mer ingående så förstod jag kontexten av de verser som vanligtvis används som stöd för att man aldrig kan sluta synda, och jag insåg att jag misstolkat dem medan jag glömt andra viktiga verser. Det är viktigt att lyssna och undersöka, och att inte vara enveten och ha som mål att försvara sin tes oavsett vilka övertygande argument som presenteras emot den, utan snarare fundera “Kan det vara möjligt att jag haft fel?”.

Om man hamnar i en situation som leder till bibelmotsägningar och/eller en Gud som är orättvis och grym, och om man dessutom får höra bra argument som löser dessa problem, då är man långt mer skyldig om man stänger dörren för det alternativet än om man av misstag råkat få något om bakfoten som man aldrig ens haft anledning att misstro!

Så när det gäller mina tidigare felaktiga ståndpunkter så är ju sanningen att jag inte visste bättre, och det vet också Gud. Han vet ju att det inte berodde på att jag var ovillig att rätta mig efter hans ord, och han kunde också se hur pass beredd jag var att ändra mig då jag väl utmanades. Så jag tror inte att man kategoriskt kan säga att felaktiga läror automatiskt gör en människan till ofrälst, men däremot så dömer ju Gud oss om vi syndar och inte omvänder oss eftersom samvetet och den helige Ande dömer oss. Det kan fortfarande finnas människor (speciellt de som inte har tillgång till internet) som fortfarande av misstag tror på arvsynd och att vi inte kan sluta synda MEN som ändå inte syndar.  De kan ha missförstått vad synd är, och tror kanske att man syndar om man inte tänker på Gud dygnet runt, och om man blir arg, tycker illa om någon, etc. Då blir ju också deras budskap att vi aldrig kan sluta synda. Men sen finns det andra som menar att vi är frälsta även om vi bryter mot Guds bud (detaljer i tio Guds bud), och det är mycket allvarligt.

Jag tror inte att vi alltid tjänar något på att kategoriskt deklarera vem som är frälst och inte, eftersom det är starkt kopplat till vad människor vet, och hur mycket de är beredda att lära och rätta sig efter Guds ord. Men det finns tyvärr många som inte vill lyssna, som har rebelliska hjärtan och som försöker hitta bibliskt stöd för att få fortsätta att synda och ändå räknas som rättfärdiga och frälsta. Dessutom sprider de dessa läror även till andra. Vad säger Jesus om ett sådant förfarande?

Matt. 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. —19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Notera att Jesus inte lovar något himmelrike för de som syndar och lär andra att synda, eftersom han direkt efteråt säger att vår rättfärdighet måste övergå fariseéernas om vi ens ska komma in. v. 19 syftar förmodligen på en annan kategori av människor, som döms pga deras motiv, samveten och mått av kunskap.

Men visst talar Jesus och apostlarna ofta om att synder separerar oss från Gud och att vi inte kommer in i Guds rike om vi syndar! Så det är inte fel att citera dem, och med hjälp av dessa verser så kan det leda till en situation som heter “If the shoe fits, wear it” (eller “if the cap fits wear it“), vilket betyder att om du känner igen dig själv i beskrivningen så handlar det om dig. Här kommer exempelvis ett löfte från Paulus om att vi kan glömma att ärva Guds rike om vi lever på ett speciellt sätt, och ett ord från Johannes:

Gal. 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

1 Johannes 3:8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar

Människor kan bli illa berörda av sådana verser, men om vi lever som vi ska så finns det ingen anledning till oro. Anden kan ju leda oss rätt, säger Paulus. Vi kan tålmodigt förklara varför saker och ting är synd, vad straffet för synd är, att vi kan sluta synda, etc. Såvida vi inte märker att vi kastar pärlor för svin förstås, för då måste vi fundera på att gå till någon annan och predika.

Paulus på Areopagenareopagen

Vi ska vara listiga som Paulus på Arepoagen (Mars Hill på engelska) Han började inte sin utläggning med att skrika till sina ofrälsta åhörare:

“Lyssna på mig ni eländiga irrlärare! Ni är en samling ofrälsta heretics och Gudshatare, och ni kan GLÖMMA att komma till himlen om ni fortsätter att leva som ni gör! Ni är villolärare och inga syndare kommer till Guds rike! Ni är separerade från Gud och på väg till HELVETET!”

Nu kanske det är SANT att åhörarna inte var frälsta, men man måste inte säga allt som är sant högt inför andra människor, och framför allt inte på det sättet! I stället var Paulus väldigt smidig och ödmjuk när han pratade med dessa ofrälsta människor, för målsättningen var ju att få folk att STANNA, LYSSNA och helst TA TILL SIG BUDSKAPET. Han ville ju inte att de skulle börja med att bli arga på honom och stänga sin öron, utan han ville ju att budskapet skulle landa i deras hjärtan. Hur skulle han klara det om människorna började med att bua ut honom och t o m gå därifrån? Det hade ju lett till stängda dörrar direkt. Ibland så är lite tuffare tag nödvändigt, men inte förrän vi hamnar i en sådan situation och då det verkligen är motiverat, Det kan t ex handla om människor som kallar sig kristna (som åhörarna på Areopagen INTE var), och som är farliga och energiska irrlärare som för folk vilse och bort från Gud.

Notera hur motiverad Paulus var att samtala/diskutera/argumentera med människor (detta behöver inte betyda otrevliga och hårda diskussioner), och hur han därmed ledde människor till Kristus. Notera också att det talas väl om Bereerna (judarna i Berea), då de jämförde det Paulus sa med skriften – för att kontrollera att det Paulus sa verkligen stämde. Detta kan lära oss att absolut inte tro på vad människor säger (ens om de är apostlar och kyrkofäder), utan tro på det som SKRIFTEN säger. Nu blev ju visserligen Paulus brev “skrift”, och vi tror ju att det vi hittar i vår Bibeln verkligen är inspirerat av Gud, men på Bereernas tid så fanns ju inte det nya testamentet med alla Paulus brev, utan endast GT. Alltså var det GT som Bereerna jämförde med, och det gjorde de klokt i. GT talar inte emot NT. I synagogorna samtalade Paulus med judar som fruktade Gud, och även de kanske behövde höra hela evangeliet om Jesus om de tidigare missat det. Människor med öppna och ödmjuka hjärtan kan alltså komma ännu närmare sanningen om de bara är villiga att lyssna. Andra har på förhand bestämt att stänga sina öron och kanske t o m försöker hitta argument mot den andres argument innan man ens lyssnat klart. Allt för att hålla sig fast vid den lära man håller så kär, trots att den kanske inte är Biblisk.

Apg. 17:1 De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. 2 Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna 3 och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: “Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.” 4 Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus—10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så. 12 Många av dem kom till tro, likaså ganska många ansedda grekiska kvinnor och män.—16 Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han upprörd i sin ande, när han såg hur fylld staden var med avgudabilder. 17 Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: “Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: “Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen. 19 Och de tog honom med sig upp till Areopagen och sade: “Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? 20 Det är underliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det egentligen rör sig om.” 21 Athenarna liksom främlingarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till senaste nytt för dagen.22 Paulus ställde sig nu mitt på Areopagen och sade: “Athenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa. 23 När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er. 24 Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand.25 Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. 26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, 27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.

Nu är det inte troligt att detta är precis allt som Paulus yttrade till atenarna den dagen, men vi kan i alla fall se att han kom ganska långt i sitt resonemang utan att bli avbruten. Notera sedan utvecklingen här nedan, för när Paulus kommer fram till lite mer kontroversiella läror (i atenarnas tycke), så slutar många utav dem att lyssna – eftersom det som de hör inte passar in med deras eget paradigm som de mycket hellre föredrar. De som är lite mer ärliga och öppna vågar sig faktiskt på att lyssna, och tack vare detta kom de i detta fall ända fram till en TRO. Lägg även märke till att Paulus väljer att inte fortsätta att informera och diskutera när folk inte längre välkomnar det. Paulus fick i alla fall fram budskapet, och bärgade lite skörd som var mogen. Sen fanns det säkert andra människor som behöver höra evangeliet, så det finns ju ingen anledning att insistera på att vara kvar och predika för människor emot deras vilja.

— 30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. 31 Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.”32 När de hörde Paulus tala om uppståndelsen från de döda, började några håna honom, men andra sade: “Vi vill höra dig tala om detta en annan gång.” 33 Därmed lämnade Paulus dem. 34 Men några män slöt sig till honom och kom till tro, bland dem Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.

Lärare/predikanter har ett större ansvar och får en strängare dom om de lär ut galenskaperbibellärare

Jakob säger inte här nedan att lärare som lär ut felaktigheter automatiskt förhindras att komma in i Guds rike, för det beror som sagt på kunskapsnivå och samvete. Låt oss alltid ha Apollos här ovan i våra tankar. Lärare och predikanter är ju inte mer än människor, och kan ha fått saker och ting om bakfoten, samt kanske uttrycker sig lite tokigt ibland. Apollos kunde ju vara till nytta redan innan han fått alla detaljer rätt, och jag tror INTE att man måste ha gått en bibelskola innan man blir en bra astor (tvärtom så är många Bibelskolor tyvärr grunden för irrläror) och innan man går ut och gör folk till lärljungar. Man kan lära sig mer och mer under arbetet (och ärligt svara “jag vet inte” om vi inte kan svara på frågor), men visst är den absolut bästa kombinationen att vi både har sund bibelkunskap och en iver att göra folk till lärljungar. Det ökar ju chansen att de som vi predikar för också får en sund bibelkunskap och förhoppningsvis blir kvar i tron. Jakob ger också exempel på hur vi helst ska relatera till människor.

Jak. 3:1 Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.— 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.—4 Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder. 5 Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. 6 En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna—13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande.14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15 En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk.16 Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. 17 Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. 18 Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

1 Kor. 3:12 Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, 13 så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. 14 Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön.

Goda råd till den unge Timotheus att ge akt på sin undervisning, för det kan åstadkomma frälsning för andra.

1 Tim. 4:13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig. 15 Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.

1 Kor. 4:4 Visserligen har jag inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. 5 Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud.

Samvetet som vi ska dömas efter

Jag vill alltså komma till att vi ska vara listiga när vi samtalar med andra, och även om vi absolut anar att en person inte är kristen pga dålig frukt (såsom lögner, förtal, tillskrivning av åsikter på människor som det inte har, mobbing, arrogans och som ständigt startar bråk, etc), så kanske det inte alltid är förnuftigt att uttrycka det öppet – framför allt inte om andra lyssnar. Det kanske är listigare att citera en vers och fråga den andre hur han tolkar den, för då kanske personen själv inser att han lever mot Guds bud. “If the shoe fits…!” Det kan bli en väldigt otrevlig stämning om vi ska peka finger och namnge vilka personer som är frälsta eller inte, för det är inte vårt jobb utan Guds. Det är Gud och inte vi som ska göra den slutgiltiga domen av människor så det behöver inte vi göra, men däremot måste vi förstås göra som Jesus och hans apostlar – predika både kärlek och omvändelse samt varna människor för att synd orsakar separation från Gud, OCH vi måste INTE undvika verser som faktiskt säger att synd separerar oss från Gud! För det vore ju ännu värre om vi hamnade i det andra diket och predikar en bredare väg till himlen än den Gud medger. Vi kan heller aldrig tvärsäkert påstå att “Vi kan aldrig veta vem som är frälst eller inte“, för om en person öppet erkänner att han stjäl och ljuger och inte skäms för det (eller andra förbrytelser mot Guds bud), så vet vi nog inombords att personen ifråga absolut inte kan vara frälst. Så ibland är det väldigt uppenbart, men frågan är dock hur vi ska uttrycka varningen på bästa sätt. Våra uttryckssätt beror på om vi talar med ofrälsta eller frälsta, och om vi talar med ödmjuka människor eller rebelliska bråkstakare.

Slutligen om vårt samvete som vi ska dömas efter:

Rom. 2: 6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. 9 Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, 10 men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, 11 ty Gud är inte partisk.12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen. 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Tyckte aposteln PETRUS att PAULUS brev var svåra att förstå? 2 Pet. 3:15

Dec31

frågetecke 2Så har också vår älskade broder PAULUS skrivit till er enligt den vishet som han fått, 16 och så gör han i alla sina BREV, när han talar om detta. I dessa BREV finns en del som är SVÅRT ATT FÖRSTÅ —(2 Pet. 3:15)

En del kommer inte längre än så när de läser Petrus åsikter om Paulus brev, men läser vi längre så ser vi att Petrus inte alls påstår att Paulus brev i allmänhet är svåra att förstå. Han fortsätter ju att säga att de som har svårt att förstå handlar om OKUNNIGA OCH OBEFÄSTA MÄNNISKOR som FÖRVRÄNGER texten TILL SITT EGET FÖRDÄRV, som de också gör med ÖVRIGA BIBELTEXTER.

2 Peter. 3:15 Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er enligt den vishet som han fått, 16 och så gör han i alla sina brev, när han talar om detta. I dessa brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger till sitt eget fördärv – något som också sker med de övriga Skrifterna.17 Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste.

Det bättre alternativet är ju att INTE förvränga texter, utan försöka läsa som det står i den egentliga kontexten. Poesi ska läsas som poesi, liknelser som liknelser, historia som historia, profetior som profetior, etc. Det är intressant att notera att Petrus likställer Paulus skrifter med DE ÖVRIGA SKRIFTERNA, och här måste han ju mena det gamla testamentets skrifter som ju var kända för dem. Paulus färska brev var alltså lika trovärdiga som gamla testamentets texter, och eftersom det gamla testamentets texter anses vara skrivna av rättfärdiga män under inspiration från Gud själv, så borde detsamma gälla Paulus texter som Petrus bedömer på samma sätt. Petrus fortsätter med att varna för att vi måste vara på vår vakt så att vi inte dras med i de laglösas villfarelser och på så sätt förlorar vårt fäste. Vad gäller laglösa, så kan det handla om människor som försöker förminska syndens allvar (som Satan gjorde gentemot Eva i Eden – när han fick henne att tro att synd INTE orsakar andlig död), och som menar att vi kristna är frälsta även om vi syndar.

Kol. 4:16 När mitt brev har blivit uppläst hos er, se då till att det också blir uppläst i församlingen i Laodicea och att ni får läsa brevet som kommer från dem.

2 Thess. 3:14 Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. 15 Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.

2 Kor. 10: 4 De vapen vi strider med är inte svaga utan har makt inför Gud att bryta ner fästen. Ja, vi bryter ner tankebyggnader 5 och allt högt som reser sig upp mot kunskapen om Gud.Och vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus 6 och är beredda att straffa all olydnad, så snart ni har blivit fullkomligt lydiga.

2 Tim. 3:16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.

Det är också tänkt att vi ska förstå skriften, så det skulle inte vara Guds mening att vi inte skulle förstå det som Paulus skriver. Han har ju skrivit nästan hälften av texten i det nya testamentet!

Apg. 17:10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så.

Matteus 22:37 Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd.  

1 Kor. 15:34 Nyktra till på allvar och synda inte. Några av ER har ingen kunskap om Gud. Till er skam säger jag det.

Ef. 1:17 Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom.

 2 Tim. 2: 15 Gör allt du kan för att bestå provet inför Gud, likt en arbetare som inte behöver skämmas utan rätt delar sanningens ord. 

Ordsp. 11:9 Med sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, genom kunskap blir de rättfärdiga räddade.

Vad gäller Paulus kritik av Kefas (som inte var ett ovanligt namn) vad gäller frågan om kravet på omskärelse av judar  så verkar det som det inte är Petrus det handlar om utan en annan lärljunge som också heter Kefas. Det kan du läsa mer om här.

Är dinosaurier omnämnda i Bibeln, såsom i Jobs bok?

Dec29

Om det inte är dinosaurier som omnämns i Jobs bok, vilka djur handlar det då om?

“Om dinosaurier levt tillsammans med människan så borde de väl stå omnämnda i Bibeln”, påstår en del. Långt ifrån alla djur är omnämnda i Bibeln (katter, tigrar, elefanter, noshörningar, älgar, etc), men vad gäller dinosaurierna så verkar det som Gud vikt två hela kapitel åt dem – kapitel 40 och 41 i Jobs bok – med en lång rad detaljer om hur de ser ut och upplevs av människor. Om kapitlen handlar om dinosarier (vad annars skulle det handla om för slags djur?) så skulle de vara de djur som är mest omnämnda i hela Bibeln! Ordet “dinosaurie” är däremot ett ganska modern ord som myntades av paleontologen Sir Richard Owen kring  1841, med inspiration från ett grekiskt ord – deinos – som betyder monstruös, gigantisk eller enorm, samt sauros som betyder ödla eller reptil.

Behemot är en pluralterm för ett hebreiskt ord som betyder best, och termen finns endast med i Job. 40:10.  Behemot och Leviathan, som båda nämns vid namn, skulle kunna vara olika sorts djur i samma “dinosaurie-familj” (i fråga om taxonomi) med både likheter och olikheter, och det skulle t o m kunna vara så att den ena dinosauriesorten – Leviatan – inte bara vistas på land utan även i vatten (liksom pingviner). Leviatan kommer från det hebreiska ordet Livyathan (Strong’s 3882). Leviatan/draken (läs verserna här nedan) kan vara symboliska benämningar för världsliga riken, profetiska händelser och onda makter som är fiender till Gud, precis som ormen ofta är en symbol för Satan. Lavah kan betyda ett slingrande djur, såsom en orm/sjöorm/sjömonster, och Leviathan kan också ha en symbolisk betydelse, såsom stjärnbilden Draken, eller som en symbol för sorg/sorgdräkt, eller “mourning” som det heter i KJV. Nedan är de bibelverser där Leviathan står omnämnd, och ännu längre ner kan du läsa verserna i Job 40 och 41.

Job. 3:8 Må de som besvärjer dagar förbanna den, de som förmår mana fram Leviatan.

Job. 3:8 Let them curse it that curse the day, who are ready to raise up their mourning. (KJV)

Ps. 74:12 Gud, sedan urminnes tid är du min konung, du som utför frälsningsverk på jorden. 13 Det var du som delade havet genom din makt, du krossade drakarnas huvuden på vattnet.14 Det var du som bröt sönder Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

Ps. 104:25 Där är havet, det stora och vida, där är ett oräkneligt vimmel av levande varelser, både stora och små. 26 Där går skeppen, där leker Leviatan som du har skapat.

Isaiah 27: 1 På den dagen skall Herren med sitt hårda, stora och starka svärd, straffa Leviatan, den snabba ormen, och Leviatan, den ringlande ormen, och han skall döda draken i havet. 2 Sjung på den dagen om den underbara vingården: 3 Jag, Herren, sköter om den, ständigt vattnar jag den. Både dag och natt vaktar jag den, så att ingen skall skada den.

Om nedan beskrivning inte handlar om de djur som vi idag kallar för dinosaurier, vilka djur skulle bättre passa in på beskrivningen?

Job 40:10 Se Behemot, som jag skapat liksom dig. Han lever av gräs som en oxe.11 Se kraften i hans länder och styrkan i hans buks muskler.12 Han bär sin svans så styv som en ceder, senorna i hans lår är väl sammanvävda.13 Hans benpipor är som rör av koppar, benen liknar järnstänger.14 Han är förstlingen av Guds verk, men hans skapare kan dra sitt svärd mot honom.15 Bergen bär fram mat åt honom, och alla de vilda djuren har där sin lek.16 Han lägger sig ner under lotusträd, i skydd av rör och vass.17 Lotusträd ger honom skugga, pilträdets grenar i floden omger honom.18 Om än floden är våldsam ängslas han ej, om än Jordan forsar mot hans gap är han trygg.19 Kan någon gripa tag i hans ögon eller borra snaror genom hans nos?20 Kan du dra upp Leviatan med krok eller få makt över hans tunga med rep?21 Kan du föra in ett sävstrå i hans näsa eller borra en hake genom hans käke?22 Kommer han att vädja mycket till dig om nåd eller tala mjuka ord till dig?23 Kommer han att sluta fördrag med dig, så att du kan ta honom till slav för alltid?24 Kan du leka med honom som med en fågel eller hålla honom i band åt dina tjänarinnor?25 Brukar fiskarlag köpslå om honom och dela honom mellan köpmän?26 Kan du fylla hans hud med harpuner och hans huvud med kastspjut?27 Bär hand på honom, och du skall komma ihåg den striden och aldrig mer göra om det!28 Se, den som hoppas på seger blir besviken, redan vid åsynen av honom är han slagen. 

Elefant och flodhäst nämns ibland som kandidater vad gäller Behemot-varianten, men de har löjligt små svansar och inte alls som Behemot som har en svans som är styv som en CEDER – som ju är ett stort och kraftigt TRÄD. Det här verkar handla om ett djur som man i princip inte rår på, och inte ens om Jordan skulle börja röra sig och forsa mot djuret så skulle det omkullkastas. “Kan någon borra snaror genom hans nos?” Det låter inte som en beskrivning på en elefant, och medan Behemot verkar vara omöjlig att fånga, skada eller tämja, så finns det massor med exempel på hur människan tämjt elefanter och använt dem att rida på och nyttjat dem både som krigselefanter och som cirkusdjur, där elefanterna väldigt lydigt gått med på människans olika påhitt. För ett par år sedan såg jag ett roligt videoklipp där en elefant blev livrädd för en liten ekorre som oskyldigt sprang runt på samma område, och elefanten flydde bort från uteplatsen och in i sitt eget inomhusutrymme. Detta låter knappast som en beskrivning av Behemot,som inte verkar rädslas NÅGOT. Även om Bemehot beskrivs som ett gräsätande djur så var han inte desto mindre otämjbar och farlig för människan att komma nära – och framför allt var hans tänder inte något att leka med. Läs fortsättningen nedan, och notera framför allt denna beskrivning:

“När han FNYSER strålar det av LJUS,—Hans gap sprutar ut FLAMMOR, ELDSGNISTOR bryter fram. Hans NÄSBORRAR BOLMAR UT RÖK, som från en kokande gryta på ELDEN. Hans ANDEDRÄKT får kol att BRINNA, UR HANS GAP FLAMMAR DET AV ELD.—I hans kölvatten strålar vägen av LJUS, djupet synes bära silverhår.”

Vilket slags djur kan det röra sig om? Är inte det första man kommer att tänka på en DRAKE – som den vi läser om i sagorna? Kan inte ursprunget till drakar vara just eldsprutande dinosaurier?

Job 41:1 Ingen är så dumdristig att han retar denne. Vem är då den som vågar sätta sig upp mot mig?2 Vem har givit mig något som jag måste betala igen?Mitt är allt som finns under himlen.3 Jag vill inte tiga om hans lemmar, om hans styrka och sköna gestalt.4 Vem kan rycka av honom hans beklädnad?Vem vågar sig in mellan hans båda käkar?5 Vem kan öppna hans ansiktes dörr? Omkring hans tänder bor skräck.6 Sköldarnas rader sitter stolta på honom, sammanfogade med hård försegling,7 den ena tätt intill den andra, ingen vindfläkt tränger in mellan dem,8 de är sammanfogade med varandra, de griper in i varandra och kan ej skiljas åt.9 När han FNYSER strålar det av LJUS, hans blickar är som morgonrodnadens ögonlock.10 Hans gap sprutar ut FLAMMOR, ELDSGNISTOR bryter fram.11 Hans NÄSBORRAR BOLMAR UT RÖK, som från en kokande gryta på ELDEN.12 Hans ANDEDRÄKT får kol att BRINNA, UR HANS GAP FLAMMAR DET AV ELD.13 På hans nacke bor styrkan, och skräck dansar framför honom.14 Hudvecken på hans buk är fasta, de sitter hårt och orubbligt.15 Hans hjärta är hårt som sten, lik den understa kvarnstenen.16 När han reser sig bävar hjältar, i ångest förlorar de fattningen.17 Ett angripande svärd kan inte hålla stånd, inte heller spjut, pil eller lans.18 Han aktar järn som strå, koppar som murket trä.19 Han flyr ej för bågskott, för honom är slungstenar som agnar.20 Stridsklubbor aktar han som strå, han skrattar åt rasslet av lansar.21 Hans buk är som skarpa lerskivor, i dyn sätter han spår som av en tröskvagn.22 Han gör djupet kokande som en gryta, han får havet att skumma som när man blandar salvor.23 I hans kölvatten strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.24 På jorden finns inte hans like, han skapades utan fruktan.25 Han ser på allt som är upphöjt, han är kung över allt som är stolt.

Drakar är just eldsprutande, som vi kan läsa är en av Leviathans förmågor, och drakar ser definitivt ut som dinosaurier. Vilka andra typer av djur kan spruta eld som Leviathan kan? Läs vidare om hur lansar, slungstenar och spjut inte bekommer honom det minsta, och är något som han skrattar åt. Spåren efter honom liknar en tröskas, och vattendjup kokar som en gryta där han går fram. “Sköldarnas rader sitter —sammanfogade med hård försegling”…Låter definitivt som en dinosaurie. Han kan se på allt som är UPPHÖJT, etc.

Om dinosaurier levt samtidigt som människor så borde det finnas en del folkberättelser om dem, även om de kanske inte levde i samma habitat (människor lever heller inte i samma habitat som lejon, tigrar, krokodiler och  isbjörnar). Det finns mycket riktigt en hel del berättelser som beskriver drakar, och gamla målningar där dessa djur avbildats ihop med människor. En av de äldsta berättelserna är Gilgamesh, ca 2500 f. Kr., – som var en Babylonisk hjälte som dödade ett gigantiskt reptilliknande djur i en cederskog. Vi har även en berättelse där ett reptilliknande monster dödade Kung Morvidus av Wales, ca 336 f. Kr., och en annan kung, Kung Peredur, lyckades döda ett stort monster vid ett ställe som heter Llyn Llion i Wales. Andra välkända drakhistorier inkluderar Sigurd Fafnesbane (Siegfried) som slog ihjäl ett monster som heter Fafnir, historien om Tristan och Isolde, Kung Artur och Sir Lancelot, samt St Göran född ca 280 e Kr. (St George eller Riddar Örjan), som blev ett skyddshelgon i England. Eftersom dessa historier är väldigt gamla så är det förstås svårt att veta hur mycket som ändrats i historierna genom åren, men det intressanta är att någon forma av drakar funnits med i dessa historier, och att de mer eller mindre beskrivs i enlighet med djuren i Job 40-41 – och alltså låter som dinosaurier. Hur kan beskrivningen vara så träffande likt drakar/dinosaurier om de aldrig träffat på dessa djur, och innan de än uppdagats i fossilform?

Den anglosaxiska dikten om Beowulf berättar om hur Beowulf (495-583 e Kr) av Danmark dödar ett monster som heter Grendel och hans mamma. Beskrivningen av monstret är att han varit ökänd i 12 år, han använde två ben för att gå, han hade små framfötter (varav en som Beowulf slet av) och hans hud stod emot svärdshugg. Intressant nog så dödades den “drake” genom ett spjut som borrades in i hans mage, som verkar vara det ända förhållandevis mjuka parti på en dinosaurie (som i övrigt är ganska pansar-beklätt). Men hur borrar man ett spjut i en eldsprutande drake utan att bli dödad? Hjälten i berättelsen gömde sig i marken i ett hål som han grävt ut , och som han sedan täckt med träribbor. Något slags kött placerades på träribborna och när dinosaurien sedan kom för att äta köttet så passade hjälten på att sticka upp spjutet i magen.

dragonMässingsinskriptioner som är daterade till slutet av 1400-talet har hittats i Carlislekatedralen (från 1133 e Kr. ) i England, och de visar varelser som klart liknar dinosaurier. Vad annars kan det tänkas vara för djur (se bild)? Även fisk, hund, gris, fågel, etc, är ingraverade i mässingen, och de är ju kända och verkliga djur (liksom dinosaurier). Hur kunde en person vid denna tid veta hur en dinosaurie såg ut när han levde ca 300 år innan dinosauriefossil ens hittats och klassificerats? Om vi INTE vill tolka djuren som dinosaurier kanske vi borde fråga oss själva varför? Finns det någon teori som vi gärna vill klamra oss fast vid, och som går i stöpet om vi accepterar att djur som ser ut som dinosaurier faktiskt är dinosaurier?

Det är inget tvång att tolka dinosaurierna genom att använda Bibeln som ett filter, men om Bibeln stämmer så borde dinosauriefossil dyka upp ganska plötsligt i fossillagren utan några tidiga mellanformer – vilket är precis det som kan observeras. Bibeln säger att Guds skapelse var mycket gott, och eftersom sjukdomar, död och lidande inte kan räknas som mycket gott – då Bibeln också säger att Döden är en FIENDE som ska besegras – så går det inte att placera dinosariedöd innan Adam syndade och orsakade den första döden. Noa ombads att ta med landdjur på Arken (enligt beräkningar krävdes ca 16.000 “urdjur” för att åstadkomma den rika djurvariation som vi har idag, och Noa behövde självfallet inte välja de största djuren ur varje familj/art.

Om man inte vill använda sig av Bibeln som idé vad gäller dinosaurierna, trots att den skriften visat sig vara utomordentligt pålitlig vad gäller dess detaljer om kungar, riken, städer, mynt, profetior, etc, så ser det ändå ut som dinosaurierna levde för inte så länge sedan. Vi har ju redan förstått att människor talat om drakliknande djur och avbildat dem långt innan de hittats i fossillagret, och en del fossil är inte ens helt mineraliserade (förstenade). Man har hittat mjukdelar och även blodceller och hemoglobin i en del ben! Det talar emot teorin att dinosaurierna dog ut för ca 65 miljoner år sedan, för vetenskapligt sett kan inte blod bevaras under en så lång tid. Bara det här med att djur fossilerats är ju ett problem i sig, för idag så dör ju djur och försvinner från jordens yta inom några månader, så vad hände egentligen i vår historia som orsakade så mycket fossilerade djur? Bibeln tipsar ju om den globala floden som skulle kunna orsaka en perfekt miljö för att åstadkomma förstening av djur och växter, men Evolutionister har ingen bra teori för vad som orsakade fossilering, och framför allt inte i stora kvantiteter.

Dr Mary Schweitzer är en av de forskare som hittat dinosaurieblod och hon sa:

”If you take a blood sample, and you stick it on a shelf, you have nothing recognizable in about a week. So why would there be anything left in dinosaurs?” 

Dr Schweitzer hade problem att få ut sina analyser i vetenskapstidningar pga det kontroversiella och oväntade resultatet som de visade. ”I had one reviewer tell me that he didn’t care what the data said, he knew that what I was finding wasn’t possible”, säger Schweitzer. ”I wrote back and said, ‘Well, what data would convince you?’ And he said, ‘None’.” Schweitzer beskriver hur hon bl a uppmärksammade att ett T-rex skelett från Hell Creek i Montana, hade en markant aslukt, och när hon nämnde detta för paleontologen Jack Horner så svarade han ”Oh yeah, all Hell Creek bones smell”. Om man inte låst fast sig vid Evolutionsteorin så kanske man skulle kunna vara öppen nog för att tolka frekvent förekommande aslukt som att djuren i fråga inte varit i jorden särskilt länge, men eftersom Evolutionsteorin stängt alla dörrar till ett sådant resonemang så väljer man i stället att tro på teorin i stället för sina egna sinnen, fakta och förnuft.

Vi har indoktrinerats så länge att tro att djur utvecklats under miljontals år, att vi ibland inte märker när vi avvisar vetenskap för att ge plats för en älskad teori, dogma och förutfattade meningar. Skapelsetroende är ofta mer objektiva eftersom även vi indoktrinerats att tro på Evolutionsteorin sedan barnsben, men ändå varit objektiva nog att studera vad vetenskapsmän från det andra lägret (kreationism) kommit fram till i sin forskning och vad de baserar sitt resonemang på. Ofta är skapelsetroende vetenskapsmän före detta evolutionister som övergett Evolutionsteorin av vetenskapliga skäl.

Läs gärna mer om fossilering, djuren på Arken, dinosaurieblod, etc, på www.creation.com. (Jag har även några artiklar om Skapelsetro på min Blogg i denna kategori.) Läs också på Mats Moléns sida om dinosaurier här.

Gud skall inte tillåta att ni FRESTAS över er förmåga – 1 Kor. 10:13

Dec26

prayHåll er vakna och be, så att ni inte kommer i FRESTELSE. Anden är villig, men köttet är svagt Matt. 26:41 

Frestelse i versen här ovan är översatt från det grekiska ordet peirasmos (Strong’s 3986), som kommer från peirázō (Strong’s 3985) och förekommer 21 gånger i Nya Testamentet. Förutom frestelse kan det betyda prövning/test eller på engelska temptation, trial, probation, testing, calamity eller affliction.

En prövning kan vara både negativ och positiv, och kommer det från Gud så vet vi att det handlar om ett positivt test som är uppbyggande för oss. Gud gav Abraham ett mycket berömt och unikt test när han prövade Abrahams lydnad genom att mana honom att offra sin egen son – ett test som han klarade, vilket förmodligen Gud redan anade att han skulle göra (och givetvis så ämnade inte Gud låta honom fullborda offrandet). Ett sådant test serverar inte Gud vem som helst och hur som helst, men han gav Abraham detta test kanske för att Abraham redan visat sig vara en oerhört rättfärdig och lydig man, och eftersom han hade mycket viktiga göromål att ta itu med i framtiden eftersom han skulle bli en Fader för ett stort och talkrikt folk och hade det stora ansvaret att vara ett föredöme för både samtida medmänniskor liksom för sin avkomma och deras avkomma – till jordens ände och i all framtid.

Jesus ger oss ett bra exempel på en bön som vi kan be (Herrens Bön) – framför allt om vi är noviser vad gäller att be och om det är allra första gången. (Det var Jesus lärljungar som frågade honom hur de skulle be, och Jesus svarade.) Vi kan läsa i Bönen “för oss inte in i frestelse”, så hur går det ihop med versen “Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar  mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar  inte heller någon”?  Gud vill verkligen inte se oss på fall, men ibland kan vi se i Bibeln (exempelvis i Job) att Gud prövar vår tro för att se om den håller. Han lägger alltså inte ut snaror åt oss för att försöka få oss på fall, utan han prövar det vi redan har i våra hjärtan. Hans test kan se ut väldigt olika från person till person, och i fallet med Job så var prövningarna väldigt markanta. Det var djävulen som initierade Jobs prövningar, och Gud gav honom det utrymmet. Det är många gånger så att människor som fått utstå prövningar söker Gud i sina motgångar, men människor som sällan råkat ut för motgångar heller inte upplever att de borde söka Gud. Hur Gud hanterar oss och våra eventuella prövningar kan bero på våra egna hjärtan, och han uppmuntrar även oss att pröva oss själva och vår tro. Gud frestar oss däremot inte på ett sådant sätt han utsätter oss för lockande och syndiga erbjudanden som vi kan tänkas falla för. Han kan testa vår TRO och vår LYDNAD, men han frestar oss inte ATT SYNDA. Det finns inget mörker i Gud, och att fresta någon att synda innebär stort mörker. Genom Herrens Bön kan vi även BE att Gud hjälper oss att bli starka och hjälper oss att inte hamna i frestande situationer i vår vardag.

Matteus 6:13 Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde.

Lukas 11:4 Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse.

Jak. 1:2 Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. 3 Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. 4 Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. 5 Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. 6 Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. —12 Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. 13 Ingen som frestas (3985) skall säga: “Det är Gud som frestar (3985) mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar (3985) inte heller någon. 14 Var och en som frestas (3985) dras och lockas av sitt eget begär. 15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

1 Pet. 1:5 Med Guds makt blir ni genom tron bevarade till den frälsning som finns beredd och skall uppenbaras i den sista tiden.6 Gläd er därför, om ni nu en kort tid måste utstå prövningar av olika slag. 7 Äktheten i er tro är långt värdefullare än guld som är förgängligt, fastän det håller provet i eld, och den tron skall visa sig bli till lov, pris och ära, när Jesus Kristus uppenbarar sig.

1 Pet. 4:12 Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. 13 Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. 14 Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. 15 Men ingen av er skall lida för att han är en mördare eller tjuv, förbrytare eller förskingrare.[a] 16 Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet. 17 Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?

1 Mos. 22:12 Då sade han: “Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.”

5 Mos. 8:Kom ihåg hur Herren, din Gud, i fyrtio år ledde dig hela vägen i öknen för att ödmjuka dig och pröva dig och så lära känna vad som var i ditt hjärta, om du skulle hålla hans bud eller inte.—16och som gav dig manna att äta i öknen, en mat som dina fäder inte kände till, detta för att ödmjuka och pröva dig för att sedan göra dig gott.

Jesus säger att att vi kan BE så att vi inte kommer i frestelse, och det betyder att våra böner hjälper oss att bli starka, så att vi kan slippa ifrån snaror som vi riskerar att falla för. En del kristna kanske säger att de ständigt ger in för de frestelser som de utsätts för (eller utsätter sig själva för) och även att de inte VILL synda, men samtidigt vill de heller inte anstränga sig genom att BE att de ska bli starka nog för att inte söka upp frestande situationer. De kanske i stället hoppas på att Gud ska använda sitt trollspö och helt enkelt göra dem immuna mot frestelser, så att de inte ska behöva ödsla sin tid på böner, lovsång, Bibelläsning, evangelisation, etc. Men vi ombeds ju i Ef. 6 att ta på oss Guds hela vapenrustning! Problemet är ofta att vi INTE vill ta på oss vapenrustningen för att vi tycker att den är för besvärlig och tung, men vi vill ändå beskyddas från Satans pilar – utan vapenrustningen som vi tycker är för jobbig.

Lukas 22:39 Sedan gick Jesus som vanligt ut till Oljeberget, och hans lärjungar följde honom. 40 När han kom till platsen,sade han till dem: “Be att ni inte kommer i frestelse.” 41 Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 “Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.” 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. 44 Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden.45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse.46 Då sade han till dem: “Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse.“

Markus 14:38 Vaka och bed att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” (Lukas. 22) 

Ef. 6:10 Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. 13 Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. 14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.16 Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord. 18 Gör detta under ständig åkallan och bön och bed alltid i Anden. Vaka därför och håll ut i bön för alla de heliga. 19 Bed också för mig, att ordet ges åt mig när jag öppnar min mun, så att jag frimodigt gör evangeliets hemlighet känd. 20 För dess skull är jag ett sändebud i bojor. Bed att jag predikar det så öppet och fritt som jag bör.

Även Jesus frestades i allt liksom vi.

Lukas 4:13 När djävulen hade frestat honom på alla sätt, lämnade han honom för en tid.

Lukas 22:27 Ty vem är störst: den som ligger till bords eller den som tjänar? Är det inte den som ligger till bords? Och ändå är jag här mitt ibland er som en tjänare.28 Det är ni som har stått vid min sida under mina prövningar, 29 och jag överlämnar riket åt er, liksom min Fader har överlämnat det åt mig: 

Löftet är att Gud INTE ska tillåta att vi frestas över vår förmåga, och att han alltid kommer att bereda en utväg ur dem så att vi kan härda ut. Han lovar oss alltså inte att vi ska bli befriade från begär och frestelser (frestelser kommer av våra begär), och han lovar heller inte att vi aldrig ska behöva gå igenom motgångar, vedermödor och plågor, men han lovar en väg ut or varje frestelse så att vi inte ska behöva ge in för frestelserna och synda. Vi klarar förstås av den kampen bättre om vi BER – som Jesus säger sagt att vi ska göra. Att knappt ha någon kontakt alls med Gud, och ändå tro att vi är starka nog för att klara av frestelser, är lättare sagt än gjort.

1 Kor. 10:13 Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

2 Pet. 2:Herren vet alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och att hålla de orättfärdiga i förvar och straffa dem fram till domens dag,

Rev. 3:8 Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. 9 Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som säger att de är judar men inte är det utan ljuger. Jag skall få dem att komma och falla ner inför dina fötter, och de skall förstå att jag har dig kär. 10 Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov. 11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona. 12 Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget nya namn. 

Paulus gick igenom prövningar, och det verkar som han gått igenom tider av sjukdomar där han kanske skulle ha upplevts som en börda för galaterna första gången som han hälsade på dem för att predika, men lyckligtvis så såg de inte ner på honom pga hans fysiska tillkortakommanden utan de respekterade honom.

Apg. 20:17 Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste. 18 Och när de hade kommit till honom, sade han till dem: “Ni vet hur jag uppträdde hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien, 19 hur jag tjänade Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas anslag. 20 Jag har inte försummat något som kunde vara till nytta för er. Jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, 21 och jag har uppmanat både judar och greker att de skall omvända sig till Gud och tro på vår Herre Jesus.

Gal. 4:14 Fastän min svaga kropp kunde ha inneburit en frestelse för er, så föraktade ni mig inte eller avskydde mig, utan ni tog emot mig som en Guds ängel, ja, som Kristus Jesus.

Vi riskerar att komma på fall om vi inte ber och förbereder oss på motgångar och medgångar. Ofta kan medgångar och allmänt flyt vara mer störande för vår andliga tillväxt än motgångar.

Lukas 8:13 De på stenig mark är de som tar emot ordet med glädje när de har hört det. Men de har ingen rot. De tror bara till en tid, och i frestelsens stund kommer de på fall.

1 Tim. 6:9  de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång.

Hebr. 3:8 så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen.

Ett annat närbesläktat ord för frestelse är peirazo (Strong’s 3985). Det kommer liksom ovan ord från 3984/peíra, som förutom fresta kan betyda “pröva, testa, snärja”. Formen peirazo förekommer 39 gånger i Nya Testamentet.hjärta i vatten

Många runt Jesus frestade honom och ville snärja honom, men Jesus stod emot.

Matt. 4:1 Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. 2 Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. 3 Då kom frestaren fram och sade till honom: “Om du är Guds Son, så befall att de här stenarna blir bröd.” (Mark. 1:13, Lukas 4:2) 

Matt. 16:1 Fariseerna och sadduceerna kom fram och ville snärja Jesus och begärde att han skulle visa dem ett tecken från himlen. (Mark. 8:11, Lukas 1)

Matt. 19:3 3 Några fariseer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: “Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?” (Markus. 10:2)

Mark. 12:13 Sedan sände de till honom några fariseer och herodianer för att snärja honom genom något ord.14 De kom till honom och sade: “Mästare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet? Skall vi betala eller inte?” 15 Men Jesus förstod att de hycklade och sade till dem: “Varför försöker ni snärja mig? Ge mig ett mynt och låt mig se på det.” (Matt. 22:17)

Matt. 22: 35 En av dem, en laglärd, ville sätta honom på prov och frågade: 36 “Mästare, vilket är det största budet i lagen?”

Joh. 8:5 I lagen har Mose befallt oss att stena sådana. Vad säger då du?” 6 Detta sade de för att snärja honom och ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret på marken.

Jesus kan som sagt pröva vår tro och lydnad.

Joh. 6:5 När Jesus lyfte blicken och såg att mycket folk kom till honom, sade han till Filippus: “Var skall vi köpa bröd så att dessa får något att äta?” 6 Det sade han för att pröva honom, ty själv visste han vad han skulle göra.

Vi kan tyvärr fresta Herrens Ande/Gud genom det sätt vi lever.

Apg. 5:8 Petrus frågade henne: “Säg mig, sålde ni jorden för det beloppet?” Hon svarade: “Ja, för så mycket.” 9 Petrus sade till henne: “Varför har ni kommit överens om att fresta Herrens Ande? Se, de män som har begravt din man står vid dörren, och de skall också bära bort dig.” 

Apg. 15:8 Och Gud som känner hjärtat, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande åt dem likaväl som åt oss. 9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem, sedan han genom tron hade renat deras hjärtan. 10 Varför vill ni då fresta Gud och på lärjungarnas axlar lägga ett ok, som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?

1 Kor. 10:9 Och låt oss inte fresta Kristus, som en del av dem gjorde, de dödades av ormar. 10 Knota inte heller, så som en del av dem gjorde, de dödades av fördärvaren.11 Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss. 12 Därför skall den som menar sig stå, se till att han inte faller. 13 Ingen annan frestelse (3986) drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen (3986)kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Att pröva/försöka göra något kan också inkluderas i det grekiska ordet.

Apg. 9:26 När han kom till Jerusalem, försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var lärjunge.

Apg. 16:6 Sedan tog de vägen genom Frygien och Galatien, eftersom de av den helige Ande hindrades från att predika ordet i Asien. 7 Och när de nådde Mysien försökte de bege sig till Bitynien, men det tillät inte Jesu Ande. 

Apg. 24:5 Vi har nämligen funnit att den här mannen är en pestböld och ställer till oroligheter bland alla judar runt om i världen, och att han är ledare för nasareernas sekt. 6 Han har till och med försökt vanhelga templet, och därför grep vi honom.

Se till att ni inte frestas och PRÖVA er tro, är rådet.

1 Kor. 7:4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun. 5 Håll er inte borta från varandra utom möjligen för en tid med bådas samtycke, så att ni kan ägna er åt bönen. Och kom sedan tillsammans igen, så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. 6 Men detta ger jag som ett råd, inte som en befallning.

2 Kor. 13:3 ett bevis på att Kristus talar genom mig. Han är inte svag gentemot er utan är mäktig bland er. 4 Han korsfästes visserligen på grund av svaghet men lever genom Guds kraft. Så är vi också svaga i honom, men ni skall få leva tillsammans med honom i Guds kraft som ni skall få känna. 5 Pröva er själva om ni lever i tron, pröva er själva! Eller vet ni inte med er att Jesus Kristus är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet. 6 Men jag hoppas att ni skall förstå att vi för vår del består provet. 7 Vi ber till Gud att ni inte skall göra något orätt, inte för att vi skall visa oss bestå provet, utan för att ni skall göra det som är gott. Sedan kan det gärna se ut som om vi inte höll provet.

1 Thess. 3:2 och vi sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron, 3 så att ingen skulle vackla under dessa lidanden. Ni vet själva att vi är bestämda till att utstå sådana. 4 Redan när vi var hos er, sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet. 5 När jag därför inte längre kunde härda ut, sände jag bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske kunde det vara så att frestaren hade frestat er och vårt arbete varit förgäves?

Gal. 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

“Historien om Jesus” – del 1 av 3

Dec24

Johannes Axelsson's avatarnewtonbloggen

I gårdagens inlägg tipsade jag om dokumentären “Historien om Jesus” som visas på SVT. Här kommer mina tankar om innehållet i del 1 av den filmen (som finns tillgängligt på SVT Play till 2 maj).

Vad menas med att Bibeln är inspirerad?

Min personliga uppfattning när det gäller Bibelns böcker är att de från början till slut är sanningsenliga skildringar av riktiga historiska händelser. I likhet med t ex Newton tror jag att de som skrev Bibeln var inspirerade av Gud. Och med inspiration menar jag inte att Gud ordagrant har dikterat vad författarna ska skriva (förutom de stycken i de profetiska böckerna som inleds med ett “så säger Herren”). Jag menar alltså inte heller att Bibelns böcker är kopior av original som tillfälligt kommit ner från himlen, på det sätt som man menar att Koranen och Mormons bok blivit till.

View original post 1,448 more words