Tag Archive | kalvinism

Varning alla pastorer! Kalvinistiska böcker skickas till er från REFORMEDIA!

Dec11

calvinism 41Hjälp! Kalvinismen sprider sig till Sverige!

Är församlingar ens medvetna om detta? Vet folk vad kalvinismen innebär?

Vi läser i Dagen att:

“4 000 böcker om kristen tro ska skickas ut till 2 000 pastorer och kristna ledare i Sverige. Bakom initiativet står det nystartade förlaget Reformedia, som bland annat understöds av en amerikansk missionsorganisation.”

VI får vidare veta i Dagens artikel att den amerikanska organisationen som är understödjare heter The Gospel Coalition ,och när man studerar deras hemsida så får man reda på vad för slags organisation som det är frågan om. Hela organisationen är genomsyrad av KALVINISM! De två ledarna (president, och vice president) är också grundare för organisationen och de är båda två kalvinister – Tim Keller och Don Carson. De två böcker som nu sprids ut till Sveriges pastorer är också kalvinister – Mark Dever och Greg Gilbert.

Visserligen så kan vi läsa att en eller flera av ovan farbröder är pastorer (eller aktiva) i diverse baptistkyrkor, och det är kanske därför svenskarna slappnar av och tror att allt är frid och fröjd vad gäller deras teologi. I själva verket så finns det väldigt många baptistkyrkor som räknar sig som “Reformed baptist”, och då handlar det om kalvinism eftersom man bygger sin lära på TULIP. Även presbyterianska kyrkor är byggda på den reformerta läran kalvinism. Sen kan förstås kyrkor vara mer eller mindre ivriga att förespråka kalvinistisk jargong. En icke-kalvinist kan ofta säga Amen till det mesta som lärs ut, men det ändrar inte på att kalvinismen som sådan är obiblisk och farlig.

Eftersom TULIP är en kontroversiell filosofisk idé så kan inte kalvinismen spridas om man är alltför öppen med alla dess doktriner, och därför måste kalvinism säljas SUBTILT – lite i taget mellan raderna. Predikanten Paul Washer är ett bra exempel på det. När man väl fått in en fot genom en hel del AMEN från lyssnarna, så har man redan lyckats plantera lite kalvinism i deras hjärtan, och flera återkommer för att lyssna mer och köper även böcker, läser artiklar och lyssnar på MP3 och youtubefilmer för att lära sig ännu mer från samma evangelist. Sedan kan man sakta men säkert bli en fullfjädrad kalvinist som sprider denna filosofi vidare till andra. Vi måste vara vaksamma och se vad som händer! Predikanter som lär ut 90% sanning och 10% gift är de allra farligaste.

Ofta kan man utföra en liten test för att se hur öppna dessa predikanter är för den helige Andens gåvor, och det visar sig snabbt att de allra flesta kalvinister (inte alla) är emot andens gåvor eftersom de menar att tungotal, helande, etc har upphört. Jag kollade även detta på TCG:s hemsida, och mycket riktigt så blev jag serverad en videofilm där det framkommer att tungotal alltid handlar om riktiga språk som folk kan förstå, samt att tungotal har upphört och inte förekommer idag. Predikanten menade vidare, att om man idag menar sig tala i tungor så tillför man något till Guds ord, vilket alltså är fel. Kan man vara frälst om man med flit tillför något till Guds ord, emot Guds vilja? Många kalvinister anser inte ens att pingstvänner med andens gåvor är frälsta. Fråga kalvinisten John MacArthur!

Det går inte att per automatik säga att ingen kalvinist är frälst, för det är upp till Gud att bedöma, men jag skulle personligen vara orolig inför Guds tron om jag varit ivrig att sprida en lära som faktiskt gör Gud till den som orsakar synd och faktiskt tvingade djävulen att falla. Detta är vad kalvinismens lära faktiskt leder till, genom att studera vad TULIP står för, MEN självfallet slår de flesta kalvinister ifrån sig och menar att vi misstolkat dem (en mycket vanlig protest). Sanningen är dock att det är de själva som inte inser vad deras predestinationslära leder till, och självfallet vill de hellre tala om de som är förpredestinerade att tro på Gud, i stället för de stackare som är förpredestinerade att INTE tro på Gud och alltså är födda utan chans till frälsning. Kalvinism är byggd på ett korthus av motsättningar och paradoxer.

Ett annat namn att lägga på minnet är John Piper, som är en mycket välkänd kalvinist, och som har en välkänd hemsida som heter “Desiring God”. På den sidan kan man läsa den ena kalvinistvänliga artikeln efter den andra, och även Keller och Carson är skribenter på sidan. John Piper är en av de 79 pastorerna som innesluts i organisationen TGC, och förmodligen har även övriga skribenter i organisationen kopplingar till kalvinism som ibland kallas “Doctrines of grace”. Även den välkände kalvinisten Mark Driscoll (som förtjänar en egen artikel med tanke på det sätt han styrt Mars Hill-kyrkan) var tidigare en styrelsemedlem i TGC, innan hans kontroversiella uttalanden blev för mycket och han avsade sig uppdraget.

Vad är så farligt med kalvinismen?

De säger sig alltså tro på TULIP, och denna lära handlar om att Gud utvalt några få att bli frälsta redan vid jordens början. Övriga har alltså ingen chans att bli frälsta och Jesus dog inte ens för dem. De tror inte heller på människans fria vilja, eftersom de tror på predestinationen och att det inte är möjligt att agera emot Guds vilja. Fast ingen kalvinist lyckas vara konsekvent med detta, och då menar jag INGEN (och jag har talat med många). De som är allra mest konsekventa med TULIP är förstås de som mer öppet säger att “JA, Gud är den som orsakar att vi syndar, och ingenting kan någonsin ske emot Guds vilja för då hade han inte varit allsmäktig”. De som är mindre konsekventa är de som slår knut på sig själva när de ska försöka besvara frågan “Syndar vi emot Guds vilja eller i enlighet med Guds vilja?“, för oavsett hur de svarar så avslöjar de bristerna med sin teologi.

Samtliga kalvinister (100%) uttrycker sig för det mesta som om de inte hade denna tro och som om människorna faktiskt har en helt fri vilja med chans att bli frälsta, och därför blir man ibland john piperförvånad när det uppdagas att de “även” tror det motsatta. Ofta så inkluderas en hel del fluff och fina ord i kalvinisters texter, för att på ett smidigare sätt få fram att Gud förutbestämmer ALLT (inklusive synd), och att detta på något förunderligt sätt gör att Gud äras ännu mer.

So when I say that everything that exists — including evil — is ordained by an infinitely holy and all-wise God to make the glory of Christ shine more brightly, I mean that, one way or the other, God sees to it that all things serve to glorify his Son.”/ John Piper, Spectacular Sins: And Their Global Purpose in the Glory of Christ, 44

God is able without blameworthy ‘tempting’ to see to it that a person does what God ordains for him to do even if it involves evil./ John Piper,  Spectacular Sins: And Their Global Purpose in the Glory of Christ, 24

 

Spurgeon och hans tro på kalvinismen och “predestinationsläran”

Aug26

Tidningen Dagen har en intressant artikel om den brittiska evangelisten Charles Spurgeon (1834-1892) som du kan läsa om här, men det jag saknar är lite mer information till läsarna om vilken kyrkogren som han var anhängare utav och hur hans läror såg ut. Artikeln informerar visserligen att han först började att predika i baptistförsamlingen New Park Street i London, men senare så var den kyrka han förestod frikopplad från samfundssamhörighet.

Han blev anhängare av den reformerta 1689 års baptistbekännelsen som skrevs av kalvinistiska baptister, så det var alltså kalvinism som Spurgeon förespråkade. Även om kalvinister kan ha lite olika teologiska åsikter vad gäller detaljer så bygger de sin lära på det som vi kallar för TULIP, och som du kan läsa mer om här. De olikheter som kalvinister visar sinsimellan beror på till vilken grad de vill vara konsekventa med sin egen lära. Det finns ingen kalvinist som ens kan vara helt trogen sin egen lära eftersom TULIP säger emot sig självt och dessutom leder till teologiska grymheter och absurditeter som få kalvinister vill skriva under på – och detta gäller även Spurgeon som ofta predikade som om han INTE var en kalvinist och som om han menade att alla hade en chans till frälsning (som kalvinismen inte lär).

Som en sann kalvinist så uttryckte Charles Spurgeon att Jesus inte dog för alla människor utan bara några få som kallas utvalda (elect). Han ansåg att hans Gud inte ens ville att alla människor skulle bli frälsta, för då hade han ju bara kunnat utvälja fler av kategorin frälsta. Kalvinister tror ju att vi är frälsta pga GUDS VAL av oss snarare än vår egen personliga tro. Spurgeons kommentarer visar också vilken skada försonighetsläran (penalty substitution teorin eller satisfaction/substitution teorin) eftersom han startar sin teologi med det antagandet och bygger sedan resten av resonemanget på den grunden.

Predestinationsläran, som Spurgeon förespråkar, innebär läran att det är Gud som utväljer vem som ska vara frälst och inte frälst (himmel eller helvete) oberoende av någonting hos oss själva. Denna predestination är tänkt att ha gjorts redan vid jordens begynnelse, och långt innan vi var födda. Alltså långt innan vi ens kunde synda.

Kan en människa vara frälst trots att hon lever i de mest monstruösa, fruktansvärda, och motbjudande SYNDER som man kan tänka sig, och långt värre än vad sataniska gudar ens skulle kunna tänka sig att utöva? Detta är vad Spurgeon kallar dem som tror att Jesus dog för alla människor!:

Once again, if it was Christ’s intention to save all men, how deplorably has He been disappointed, for we have His own testimony that there is a lake which burneth with fire and brimstone, and into that pit of woe have been cast some of the very persons who, according to the theory of universal redemption, were bought with His blood. That seems to me a conception a thousand times more repulsive than any of those consequences which are said to be associated with the Calvinistic and Christian doctrine of special and particular redemption. To think that my Saviour died for men who were or are in hell, seems a supposition too horrible for me to entertain. To imagine for a moment that He was the Substitute for all the sons of men, and that God, having first punished the Substitute, afterwards punished the sinners themselves, seems to conflict with all my ideas of Divine justice. That Christ should offer an atonement and satisfaction for the sins of all men, and that afterwards some of those very men should be punished for the sins for which Christ had already atoned, appears to me to be the most monstrous iniquity that could ever have been imputed to Saturn, to Janus, to the goddess of the Thugs, or to the most diabolical heathen deities. / Charles H. Spurgeon

Kan en människa vara frälst om han/hon vägrar att tro det sanna evangeliet och i stället vänder sig till irrläror? Detta är hur Spurgeon refererar till de människor som vägrar att vara kalvinister:

And what is the heresy of Arminianism but the addition of something to the work of the Redeemer? Every heresy, if brought to the touchstone, will discover itself here. I have my own private opinion that there is no such thing as preaching Christ and Him crucified,unless we preach what nowadays is called Calvinism. It is a nickname to call it Calvinism; Calvinism is THE GOSPEL, and nothing else / The Autobiography of Charles H. Spurgeon, Curts and Jennings, Cincinnati – Chicago – St. Louis, 1898, Vol. I., Page 172.

Spurgeon har som sagt uttryckt sig på helt andra sätt i andra sammanhang, så det är bara att hoppas på att människor för det mesta väljer att citera sådant som inte låter så hårt och kalvinistiskt bland hans anföranden.

Det är glädjande att människor kom och lyssnade på Spurgeon och blev frälsta, men jag tror också att kalvinistiska irrläror fortsatte att få fotfäste pga Spurgeon. Oavsett vilka lära en pastor har så är det bra att människor blir intresserade av Guds ord och Guds kraft, och även katoliker och mormoner kan få människor att börja läsa Bibeln och hitta Gud (ibland “trots” deras läror än “pga”). Men visst är det ännu bättre om församlingsledaren har en sund biblisk grund. Hur många som blir frälsta pga en lärare och hur många som går under pga fel läror är förstås omöjligt att veta, och till syvende och sist är det ändå Gud som dömer. Jag är personligen ett större fan av Charles Finney (1792-1875), och människor som blev frälsta under hans väckelser verkar ha bibehållt sin tro till en hög grad.

Enkel utkorelse, DUBBEL UTKORELSE, eller ingen utkorelse alls?

Jul7

Reformert troende kristna, såsom kalvinister, brukar tro på “utkorelsen” (som du kan läsa mer om i den här bloggartikeln när det handlar om betydelsen av att vara “utvald” – eklektos) vilket betyder att de tror att Gud har utvalt några människor att bli frälsta – ett val som han gjorde redan vid jordens skapelse och innan människorna ens fanns. Det innebär – om man vill vara konsekvent – att vi människor är födda antingen frälsta eller fördömda, och ingenting kan förstås ändra på det som Gud själv skrivit i sten om vad som ska hända i framtiden…Av någon anledning fortsätter dock reformerta att evangelisera, trots att det kan jämföras med att ha en valkampanj för något som redan inträffat och som man inte längre kan påverka på minsta vis. Valet är ju redan gjort!

Att vara utvald (eklektos) har snarare en innebörd av att vara speciell/dyrbar och att hålla måttet. Det är vi själva som ser till att vi tillhör den skara som håller måttet och som därför är de utvalda som ska få ärva Guds rike. Löftena om Guds rike gäller endast de som är I KRISTUS, som bland annat Ef. 1-2 talar om. Ef. 1-2 talar alltså inte om att Gud utväljer individer till frälsning, men däremot så talas det om att det är förutbestämt att Kristi kropp ska få ärva Guds rike. Vi evangeliserar eftersom vi vill att ännu fler människor ska välja att ansluta sig till Kristi kropp och få ta del av de underbara saker som redan vid tidens början utlovats Kristi medarvingar.

Om Gud utvald endast några människor till frälsning, genom att ge dem möjlighet att tro på honom och omvända sig, då resulterar detta i att resten inte KAN bli frälsta eftersom Gud ju inte gett dem möjlighet att tro. Om kalvinisternas TULIP är sann så har Jesus inte ens dött för alla människor, och självfallet kan alla människor då inte bli frälsta. På engelska kallar man detta för “predestination”, och om kalvinisternas predestinationslära stämmer så handlar det alltid och till 100% om en dubbel predestination – DUBBEL UTKORELSE – eftersom den skara går förlorad som Gud valt att INTE ge någon tro. Han har helt enkelt förvägrat dem en möjlighet att bli frälsta, vilket är ett val han gjort vid tidernas början. Det innebär i sin tur att Gud allena måste beskyllas för att vissa människor inte tror, för det är ju han som är skulden för att vissa människor föds andligt blinda och som dessutom tvingas att fortsätta på den vägen vare sig de vill eller ej. Själva har de inget att säga till om, utan tvingas att födas och förbli de onda människor som Gud alltid velat att de ska bli. Få reformerta går emellertid med på denna beskrivning, utan de vill gärna äta kakan och ha kakan kvar. De föredrar att tro på en historia som motsäger sig själv så att de kan fortsätta att vara trogna sina människoskapta läror. Ibland försöker de lösa sina motsättningar med “Guds vägar högre än era vägar och hans tankar högre än era tankar”, eller “it’s a mystery” och vips försvinner alla paradoxer och motsägningar. 

Ordet “utkorelse” och “utkora” i SFB 

I Svenska Folkbibeln finns ordet “utkorelse” med två gånger (se verserna nedan), och “utkora” 0 gånger.

Rom. 11 har stort fokus på Paulus försök att få alla judar att förstå att de inte är frälsta för att de är födda judar eller för att de har Mose lag, utan frälsningen erbjuds även hedningarna. Det krävs ingen omskärelse för att bli frälst, såsom Mose lag föreskriver, utan frälsningen är av TRO (och tror man på Gud och är hans barn så lyder vi honom – men då handlar det inte om MOSE lag).

Rom. 11:25 Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. 27 Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.28 I fråga om evangelium är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. 29 Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. 30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. (SFB)

Petrus varnar sina läsare att vi måste se till att göra kallelsen och utkorelsen fast, och OM vi gör detta ska vi aldrig någonsin snubbla och falla utan få ärva Guds rike. Petrus lägger alltså fram ett VILLKOR för frälsningen, men vad händer om vi INTE lyder Petrus visa ord? Är vi då frälsta i alla fall och Petrus allvarliga varningar helt onödiga?

2 Pet. 1:8 Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus. 9 Men den som saknar detta är närsynt, ja, blind, eftersom han har glömt att han blev renad från sina tidigare synder. 10 Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla. 11 Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike. (SFB)

Ordet “utkorelse” och “utkora” i 1917 års översättning

I 1917 års översättning finns “utkorelse” med fem gånger. Även 1917 använder sig av det ordet i ovan nämnda verser, och ytterligare en vers handlar om Hag. 2:1 som talar om Serubbabels utkorelse. Dessutom finns ordet med i Rom. 9 respektive Rom. 11 (se nedan) där kontexten återigen handlar om att Gud inte anser att man är frälst för att man är född jude och har Mose lag, utan frälsningen erbjuds även hedningarna under villkoret att de TROR. Omskärelsen tas ofta upp som ett exempel, eftersom detta ceremoniella bud finns med i Mose lag som inte längre är i kraft, och som därför inte är ett krav för frälsningen. (Vi är dock inte laglösa eftersom vi fortfarande förväntas att lyda det dubbla kärleksbudet.)

Rom. 9 har jag skrivit flera bloggartiklar om, och Paulus talar inte här om att Gud utvalt individer till frälsning, men däremot har han utvalt Jakobs gren till att vara ursprunget för Messias. “Den äldre ska tjäna den yngre” handlar inte om individerna Jakob och Esau (Esau har aldrig tjänat Jakob) utan folket Jakob och Esau. Ämnet handlar fortfarande om att Gud har all rätt i världen att erbjuda frälsning även till hedningarna och att judarna inte ska tro att de har allt på det torra just för att de är “förstfödda” och är det folk som fått Mose lag direkt av Gud. Det är en tro på klippan Jesus som borde vara i fokus, men tyvärr så har Jesus fortfarande än i dag blivit som en stötesten för många judar som känner sig alltför trygga med att vara såsom Esau – som trodde att hans förstfödslorätt skulle göra så att han automatiskt skulle ärva välsignelsen vad som än sker. Han hade fel, eftersom vårt agerande spelar roll, och villkoret för frälsning är omvändelse och en TRO PÅ KLIPPAN. Den klippa som för övrigt vandrade med Israel genom öknen i Exodus.

Rom. 9:8 Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.9 Ty ett löftesord var det ordet: »Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara hava en son.»10 Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn.11 Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt — för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar –12 det ordet: »Den äldre skall tjäna den yngre.»–24 Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenast dem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk.—32 Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen,33 såsom det är skrivet: »Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam.»

Rom. 11 förmedlar att ett gäng på 7000 män kallas för “utvalda” eftersom de uppenbarligen valt att INTE böja knä inför avgudar. Bibeln talar ibland om en kvarleva av Israel som ska räddas, och det är de som är utkorade/utvalda eftersom de valt att vara Guds barn. Även deras frälsning är förstås av nåd, men att vara frälst av nåd betyder inte att det inte finns villkor för frälsningen. Övriga har förspillt sin chans till frälsning då de valt att inte omvända sig, som alltid är emot Guds vilja, och de ska vedergällas. Gud skulle aldrig vara orättvis och vilja vedergälla människor som varit chanslösa från början. Rom. 11 fortsätter med den välbekanta liknelsen om olivträdet, med judarna som rot och hedningarna som grenar. Vi är inte frälsta i stora grupper utan som individer, och Paulus ber oss att inte förhäva oss eftersom det alltid finns en risk att vi blir avhuggna ur trädet. Vi kan bli avhuggna pga brist på tro, men det finns även chans att vi ympas in igen, vilket beror helt på oss själva och våra val att komma till Gud eller inte. Villkoret som hänger på oss och vår fria vilja är: “OM du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen. Men jämväl de andra skola bliva inympade, OM de icke hålla fast vid sin otro”.

Rom. 11:4 Och vad får han då för svar av Gud? »Jag har låtit bliva kvar åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal.»5 Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd.—9 Och David säger: »Må deras bord bliva dem till en snara, så att de bliva fångade; må det bliva dem till ett giller, så att de få sin vedergällning.10 Må deras ögon förmörkas, så att de icke se; böj deras rygg alltid.»11 Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att de själva skola »uppväckas till avund».—17 Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,18 så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig.19 Nu säger du kanhända: »Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort.»20 Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan.21 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig.22 Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.23 Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.

“Utkora” finns med 9 gånger i 1917, men då handlar det för det mesta om Israel – som ju är utvalt av Gud – samt undantagen 1) Jes. 42:1 som skulle även kunna tolkas som den kommande Messias, 2) Höga Visan som har kärleksföremålet som sin “utkorade” samt 3) Ps. 68:17 som talar om ett berg som är “utkorat” i form av Guds säte.

Inte UTVALDA TILL FRÄLSNING, men de som tror tillhör de utvalda / EKLEKTOS

May30

Utvald” är ett adjektiv som kommer från det grekiska ordet “eklektos” (Strong’s 1588), och enligt Blueletter Bible så kan det förutom “utvald” ha en betydelse av något av kvalitet och/eller något som är ovanligt, unikt, dyrbart, det bästa av sitt slag och som håller måttet. Om man uppnått frälsning i Jesus Kristus så är man onekligen utvald, unik, speciell och av högt värde, och då har man flera underbara löften som är kopplade just till positionen att tillhöra Jesus Kristus och ingå i hans andliga kropp. Vi kan läsa just om dessa underbara löften i Ef. 1-2, och löftena är alltså endast kopplade till de som är I JESUS KRISTUS.

En del kanske associerar namnet “eklektos” till den grekiska gudinnan Elektra, samt ord som elektricitet, elektrod och Elektrolux. Namnet Elektra (Ήλέκτρην) betyder “ljusspel” och kommer från det indo-europeiska “wlek” (ljus) och “ter” (tre) och kan betyda att överbrygga, bemästra eller klara av (To cross over, pass through, overcome). Namnet har också gett namn åt bärnsten, förmodligen pga det sätt som det transmitterar ljus.  Läs mer om Electra här.

Reformerta vill gärna tolka detta adjektiv “utvalda” som att GUD väljer ut VEM SOM SKA BLI FRÄLST, och att han även gjorde detta val INNAN JORDEN SKAPADES. Det resulterar alltså i att vi människor är födda antingen frälsta/utvalda eller fördöma/ej utvalda. Det leder till en Gud som går hand i hand med djävulen och förvägrar människor möjligheten att bli frälsta. Men även änglar är ju utvalda (samma ord), och om nu änglar är utvalda och om utvalda alltid betyder “Gud har utvalt till frälsning”, hur kommer det sig då att 2/3 av Guds änglar gjorde revolt mot honom och hängde med Lucifer? Även Israel var ju “utvalt” av Gud, men alla judar är inte frälsta.

Redan när vi kommer till Jesus måste vi först TRO:

Hebr. 11:6 Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste TRO att han är till och belönar DEM SOM SÖKER HONOM.

Eklektos förekommer 23 gånger i NT, och 3 av de gångerna handlar det om Jesus som utvald (Lukas 23:35, 1 Peter 2:4,6). Var Jesus utvald BLAND ANDRA till någonting?

Verser med “Eklektos”

Matt 22:14 Ty många är kallade, men få är utvalda. (i betydelse “många är kallade, men få håller måttet” )

Det är av yttersta vikt att läsa sammanhanget för denna populära vers, och då ser vi att de som kallas för “utvalda” i liknelsen om Kungens gästabud för sin son, INTE var de individer som ursprungligen var inbjudna och som stod med på gästlistan (och som Fadern själv hade tänkt sig som gäster på sin sons fest) utan det var ANDRA individer som hade gjort det förnuftiga valet att tacka JA till att komma till festen. De valde sedan att också göra slag i saken och faktiskt också anlända när festen började, men en olycksalig person blev sedan utkastad för att Kungen hade lagt märke till att han inte hade bröllopskläder på sig. Det var ett oförnuftigt beslut att inte vara mer förberedd och den personen blev bunden och utkastad i mörkret. Denna liknelse visar att alla har en chans att få komma till bröllopsfesten, samt att vi visserligen inte att kan ordna en bröllopsfest själva MEN att vi kan välja att tacka ja/nej till inbjudan och sedan se till att faktiskt dyka upp på festen – förberedda. (Även Matt. 22:16 innehåller i många översättningar ordet “eklektos”.)

Matt. 24:20 Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten. 21 Ty då skall det bli en så stor nöd att något liknande inte förekommit sedan världens begynnelse och aldrig mer skall förekomma.22 Och om inte den tiden förkortades, skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas.23 Om någon då säger till er: Se här är Messias, eller: Där är han, så tro det inte. 24 Ty falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. 25 Jag har nu sagt er detta i förväg. 26 Om de alltså säger till er: Han är i öknen, så gå inte dit, eller: Han är i de inre rummen, så tro det inte. —31 Med starkt basunljud skall han sända ut sina änglar, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ända till den andra.—42 Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. —44 Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.

Markus 13: 20 Om Herren inte förkortade den tiden skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull har han förkortat den tiden. 21 Om någon då säger till er: Se, här är Messias, eller: Se, där är han, så tro det inte. 22 Falska messiasgestalter och falska profeter skall träda fram och göra tecken och under för att om möjligt leda de utvalda vilse. 23 Men var på er vakt! Jag har sagt er allt i förväg.24 Men i de dagarna, efter denna nöd, skall solen förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken.25 Stjärnorna skall falla från himlen, och himlens krafter skall skakas. 26 Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. 27 Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens ända till himlens yttersta gräns.

Om det inte förelåg någon risk för att de utvalda skulle kunna gå förlorade, så skulle Gud inte behöva förkorta slutfasen för vedermödan för deras skull. Men i stället kan vi läsa att det är just det som Gud känner sig manad att göra, för annars skulle ingen människa bli frälst! Uppenbarligen så är människor inte utvalda till frälsning från tidens början, för då skulle de garanterat inte riskera att plötsligt bli “outvalda” oavsett vad som skulle ske. Dessutom så varnar Jesus ideligen sina lärljungar (och oss alla) att vara på vår vakt, gå inte dit, tro det inte, var beredda, etc. Överflödiga varningar för alla som är utvalda till frälsning från tidens början, och övriga kommer förstås att gå förlorade hur som helst eftersom de inte tillhör de lyckligt utlottade.  Även falska profeter ska träda fram för att om möjligt leda de utvalda vilse, vilket betyder att det finns en sådan möjlighet för annars skulle en sådan ansträngning vara helt i onödan.

När det gäller falska lärare så brukar det ofta handla om samma gamla lögn som Satan lurade Eva med i Eden, nämligen “Ingalunda skall du dö” och försök att övertyga människor att de kan vara trygga i sin synd. Falska lärare skulle inte lyckas lura någon om de öppet deklarerade sina farliga läror, så i stället försöker de narra människor genom att för det mesta predika sanning men med många vackra och fluffiga ord, samt varva sanningen med gift. Det kan handla om läror såsom “Jesus är rättfärdig i stället för dig, så du slipper”, “Jesus tog Guds vrede på sig, så nu riskerar du själv aldrig Guds vrede”, “när Gud ser på dig så ser han inte din synd utan endast Jesu blod”, Jesus betalade för dina synder på korset, så dina synder är betalda och förlåtna redan innan du utför dem”, “vi är födda i synd och syndar för att vi är syndare”, “en gång frälst alltid frälst”, etc. 

Luke 18:1 Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. 2 “I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. 4 Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, 5 skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.”6 Och Herren sade: “Hör vad den orättfärdige domaren säger. 7 Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?“

Jesus berättar liknelsen för att vi borde be utan att tröttna, för våra böner kan nämligen påverka Gud och andemakterna (Satan tycker inte om när vi ber) samt påverka utgången. De utvalda jämförs med änkan som så enträget ber om hjälp och som också får hjälp pga sin egen envishet. Det är klart att hon inte kunde få bukt på sitt problem utan denna Domare, men hon var ändå delaktig i lösningen på problemet tack vare att hon bad on hjälp, och dessutom var ihärdig. De utvalda i liknelsen “ropar till honom dag och natt”, vilket leder till att de därför får hjälp och är av hög kvalitet som utvalda. Men Jesus frågar sig om han verkligen kommer att få se en sådan tro vid sin återkomst? Det är det som är frågan. Om han hade trott att Gud förutbestämt människor till att bli frälsta/ofrälsta redan vid tidens början, så hade han vetat att just de “utvalda” (på det kalvinistiska sättet) förstås kommer att han den tro som krävs, men det verkar inte som Jesus är av den åsikten.

Rom. 8:28 Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut. — 33 Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. 34 Vem är den som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.

Kravet för att allt ska samverka till det bästa är att vi älskar Gud, och älskar vi Gud över allting annat så lever vi som han lär och tillhör då de utvalda. Om vi blivit frikända av Gud (när vi omvänt oss och blivit förlåtna), vem kan då hitta något att anklaga oss för? Gud är den som frikänner och fördömer. Läs gärna mer om Rom. 28-30 här.

  Rom. 16:13 Hälsa Rufus, som är utvald i Herren, och hans mor, som är en mor också för mig.

Det står inte att Rufus är utvald till frälsning från världens begynnelse, men däremot är han som en troende kristen I HERREN också en Guds medarvinge.

Kol. 3:12 Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. 13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.

Är vi Guds speciella Guds barn så måste vi också se till att vi beter oss som sådana. Vi har förstås en stor hjälp tack vare den helige Ande, men det är tydligt att Paulus inte är tvärsäker på att vi alltid kommer att göra de rätta valen, eftersom han ger så många råd och varningar.

1 Tim. 5:21 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iaktta detta utan någon förutfattad mening och inte handla partiskt.

Även änglar är utvalda, men de är inte utvalda till frälsning. De är utvalda i form av att vara speciella och av dyrbar kvalitet.

2 Tim. 2:10 Därför uthärdar jag allt för de utvaldas skull, för att de skall vinna frälsningen i Kristus Jesus och den eviga härligheten

Om Paulus hade ansett att människor kan vara utvalda till frälsning från världens begynnelse, då hade han knappast haft anledning att uthärda obekväma strapatser för deras skull, för de skulle ju aldrig någonsin kunna förlora sin position som utvalda. Inte heller är övriga människor värda några överdrivna ansträngningar eftersom ju Jesus inte ens dog för dem (om TULIP skulle stämma) och eftersom de aldrig någonsin kan bli utvalda om den en gång blivit valda till outvalda.

Titus 1:1 Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristi apostel, sänd att leda Guds utvalda till tro och till insikt om den sanning som hör till gudsfruktan2 och som ger hopp om evigt liv. Ja, evigt liv har Gud, som inte kan ljuga, utlovat från evighet.

Titus 1:1 Paul, a servant of God, and an apostle of Jesus Christ, according to the faith of God’s elect, and the acknowledging of the truth which is after godliness;2 In hope of eternal life, which God, that cannot lie, promised before the world began; (KJV)

Löftet är evigt liv som vi alla ska sträva efter, och detta löfte gavs från begynnelsen.  Paulus är utsänd att leda Guds utvalda hela vägen och få dem att komma till insikt om hela sanningen – och de utvalda och speciella är de som valt att ge sina liv till Jesus. De är av hög kvalitet och håller måttet.

1 Petrus 1:1 Från Petrus, Jesu Kristi apostel, till de utvalda som lever kringspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadocien, Asien och Bitynien. 2 Ni är av Gud, Fadern, förutbestämda till att helgas genom Anden, så att ni lyder och blir bestänkta med Jesu Kristi blod. Må nåd och frid i allt rikligare mått komma er till del.

1 Peter 1:1 Peter, an apostle of Jesus Christ, to the choice sojourners of the dispersion of Pontus, Galatia, Cappadocia, Asia, and Bithynia, according to a foreknowledge of God the Father, in sanctification of the Spirit, to obedience and sprinkling of the blood of Jesus Christ: Grace to you and peace be multiplied! (Young’s Literal)

(1 Peter, an apostle of Jesus Christ, to the strangers scattered throughout Pontus, Galatia, Cappadocia, Asia, and Bithynia,2 Elect according to the foreknowledge of God the Father, through sanctification of the Spirit, unto obedience and sprinkling of the blood of Jesus Christ: Grace unto you, and peace, be multiplied. KJV)

Vad är det som är förutbestämt? Det är de goda nyheterna om att kunna bli helgade genom Jesu renande blod, och därmed ingå i en löftesrik skara. Löftet att få ta del av den helige Ande som kan leda oss rätt och bort olydnad – på villkor att vi låter oss ledas förstås. Petrus är en utsänd apostel för att sprida evangelium till människor som lever utspridda, för i varje ort så finns det en skara som håller måttet och som därför är utvalda. Kallelsen går ut till alla, och människor måste göra ett avgörande om de ska ta emot det som de hör eller inte. De som väljer att ta emot budskapet är förutbestämda att få vissa välsignelser, eftersom det finns löften som är kopplade till att vara ett Guds barn. Det står inte att folk är utvalda pga predestination och tvång, utan pga “förutkännedom”. Gud ser våra hjärtan. 

1 Peter 2:4 Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. 5 Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje.6 Det står nämligen i Skriften: Se, jag lägger i Sion en utvald, dyrbar hörnsten, och den som tror på den skall aldrig komma på skam.7 För er som tror är den alltså dyrbar, men för dem som inte tror har den sten som byggnadsarbetarna kastade bort, blivit en hörnsten, 8 en stötesten och en klippa till fall.De stöter emot den därför att de inte lyder ordet. Så var också bestämt om dem.9 Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus

Jesus är inte utvald bland andra frälsare och gudssöner eftersom det endast finns en enda av Jesus Kristus, men han är utvald i form av att vara en mycket värdefull hörnsten som frälsningen är baserad på. För oss som väljer att tro så är stenen dyrbar, men de som stöter sig på den stenen går förlorade för att de valt att inte lyda ordet.

2 Joh. 1:1 Från den gamle till den utvalda frun och hennes barn, som jag älskar i sanningen, och inte bara jag utan alla som har lärt känna sanningen.  2 Vi älskar dem för sanningens skull, som förblir i oss och skall vara med oss i evighet.—13 Din utvalda systers barn hälsar till dig.

Det står inte att frun eller hennes syskonbarn är utvalda till frälsning från världens begynnelse, men däremot är de utvalda i form av att vara speciella och ädla människor om de valt att hålla sig till sanningen i Jesus.

Upp. 17:14 De skall strida mot Lammet, och Lammet skall besegra dem, tillsammans med de kallade, utvalda och troende, eftersom han är herrarnas Herre och konungarnas Konung.”

De utvalda är de troende.

“Eklektos” i LXX Septuagint

För att tolka det grekiska ordet “eklektos” rätt i det nya testamentet, så är det en stor hjälp om vi även undersöker vad detta ord har för betydelse i det gamla testamentet, och då är LXX Septuaginta behändig eftersom det är en grekisk översättning av det gamla testamentet (skriven på hebreiska/arameiska) och den skrift som även Jesus Kristus använde sig utav. Ordet eklektos används 82 gångeri GT, och 52 av dessa har betydelsen av “kvalitet”. 23 gånger används ordet elektos i LXX som en översättning av hebreiska ord som INTE översätts med eklektos på många andra ställen i LXX. Det tyder på att LXX-översättarna inte ansåg att dessa hebreiska ord handlade om  något urval, utan snarare om någon/något med en hög kvalitet. Här nedan finns dock en del GT-exempel där LXX-översättarna har valt att översätta hebreiska ord med eklektos.

1 Mos. 41:2 2 Han såg sju kor, vackra och feta, stiga upp ur floden, och de betade i vassen.—5 Men han somnade igen och såg då i drömmen sju ax, frodiga och vackra, som växte på samma strå.

2 Mos. 14: 7 Han tog sexhundra utvalda vagnar och alla andra vagnar som fanns i Egypten och ledande krigsmän på var och en av dem. 

Hag. 2.8 Jag skall skaka om alla hednafolk och alla folkens skatter skall komma hit. Och jag skall uppfylla detta hus med härlighet, säger Herren Sebaot

Sek. 7:14 “Jag skall skingra dem genom en stormvind bland alla hednafolk som de inte känner.” Så har nu landet blivit öde efter dem, ingen kommer eller går, ty de gjorde det ljuvliga landet till en ödemark.

Jes. 28:16 Därför säger Herren Herren så: Se, jag har lagt en grundsten i Sion, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, en fast grundval. Den som tror på den behöver inte fly.

Jes. 54:12 Jag skall göra dina tinnar av rubiner, dina portar av karbunklar och hela din ringmur av ädla stenar.

Höga Visan 6:9 Vem är hon som blickar fram lik morgonrodnaden, skön som månen, strålande som solen, överväldigande som en härskara? 1 Kung. 4:23 tio gödda oxar, tjugo valloxar och hundra får förutom hjortar, gaseller, dovhjortar och gödda fåglar.

2 Sam. 22:27 Mot den rene visar du dig ren, men mot den falske visar du dig vrång.

2 Mos. 30:23 Tag kryddor av bästa slag: femhundra siklar flytande myrra, hälften så mycket doftande kanel, alltså tvåhundrafemtio siklar, tvåhundrafemtio siklar doftande kalmus,

Om man skulle vilja uttrycka “att välja” (verb) eller “utvald” (adjektiv) på grekiska, vilket ord använder man då? 

Man kan använda sig av eklegó/eklegomai respektive “eklogé”. Eller hairetizó,haireó/haireomai, epilegó, procherizomai, cheirotoneó,procheirotoneó eller stratologeó. Läs gärna mer på http://www.jarom.net.

De tre vanligaste argumenten för att vi är utvalda till frälsning kommer här. 1) 2 Thess. 2:13 “eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta…“

Om vi fortsätter läsa hela versen så ser vi att denna frälsning möjliggörs genom att helgas av Anden, vilket alltså handlar om rening, och att TRO på sanningen. De som Paulus skriver till (vilket angår oss alla) är alltså kristna eftersom de ju omvänt sig från sina synder och eftersom de tror på sanningen – vilket är den frälsningsplan som Gud bestämt från begynnelsen. Vi ska alltså se till att hålla oss till skaran med de rättfärdiga. Vidare kan vi läsa i sammanhanget att Paulus hela tiden varnar sina läsare för att inte låta lura sig och att stå fasta vid den sanna läran. Om människor är utvalda till att bli frälsta vid världens början så hade Paulus förstått att de utvalda aldrig kan gå förlorade, och hans varningar vore därmed helt överflödiga. Dessutom kan de “outvalda” aldrig någonsin hamna i kategorin “utvalda”, och det innebär att Paulus varningar är helt överflödiga vad gäller dem också. Vi kan läsa svart på vitt att människor går förlorade för att de vägrade att ta emot sanningen, och därmed går de förlorade trots att de hade chanse att bli frälsta.

2 Thess. 2:3 Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, —9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under 10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, EFTERSOM DE INTE TOG EMOT SANNINGEN OCH ÄLSKADE DEN, SÅ ATT DE KUNDE BLI FRÄLSTA. 11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.13 Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta  genom att Anden helgar er och ni tror sanningen. 14 Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. 15 Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev. 

2) Joh. 15:16 “Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er…”

Vem är utvald och till vad? Det står inte att individer är utvalda till frälsning, men det står att Jesus utvalt sina lärljungar till att gå ut och bära frukt – en frukt som består. Gör alla människor alltid det som Gud bestämt om dem att de ska göra? Det verkar inte så, för i samma avsnitt varnar Jesus sina lärljungar att de måste se till att förbli i honom, och att det finns en risk att grenar huggs av vinträdet pga brist på frukt. Jesus uttrycker sig hela tiden med “OM ni förblir i mig…”, vilket betyder att det inte är så säkert att kristna inte alltid väljer den vägen. Grenar utan frukt huggs av och kastas i elden, trots att de en gång satt fast i vinträdet. Villkoret för Jesus att förbli i oss är att vi förblir i honom. Jesus säger att hans Fader förhärligas om vi bär frukt, så varför skulle då Gud komma på tanken att utvälja de flesta människor till att bli syndiga “outvalda”? Då skulle han ju bli mindre förhärligad då dessa inte bär frukt.

Joh. 15:3 Ni är redan nu rena i kraft av det ord som jag har talat till er. 4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, utan endast om den förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp. 7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. 8 Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.9 Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. — 14 Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. 15 Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta. 16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.

Det var inte Jesu lärljungar som valde Jesus som mästare, utan det var han som valde dem, men det betyder inte att de själva inte hade något val. En av dem valde ju faktiskt att inte följa med på tåget – Judas Iskariot.

Joh. 6:70 Jesus svarade dem: “Har jag inte själv VALT UT er tolv? Och en av er är en djävul!“

3) Ef. 1:4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom

Inte heller här står det att Gud väljer ut individer till att bli frälsta, utan det handlar om att Kristi församling (Kristi kropp) är bestämda sedan urminnes tider att de I JESUS KRISTUS (alltså på villkor att de är i Jesus Kristus) ska få vara heliga och fläckfria, tack vare rening i hans blod, samt att de ska få den helige Ande som ett sigill på att de är Guds barn och arvtagare till hans rike. De som ingår i Kristi församling är de som omvänt sig och tror, och redan från begynnelsen så hade Gud kännedom om att det skulle bli en frälst skara i framtiden som ska få ärva hans rike. De underbara löften är kopplade till denna skara, men det är vårt val om vi vill ansluta till denna löftesrika skara eller ej. De som Paulus skriver till tillhör denna frälsta skara, och det betyder att de har en ljus framtid framför sig som är kopplade till den positionen. Något som är bestämt från början är frälsningsvägen att människor kan bli renade i Jesu blod, och därefter är vi I HONOM. Vägen till rening, himmelrike och välsignelser går alltså VIA HONOM, och detta repeteras genom hela kapitlet.  I honom är vi friköpta, men inte utanför honom! Vårt ansvar är alltså att se till att vi finns med på tåget som är på väg till himlen.

Ef. 1:3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som I KRISTUS har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss I HONOM för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han GENOM JESUS KRISTUS förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. 7 I HONOM är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat I KRISTUS, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att I KRISTUS sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I HONOM har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp I KRISTUS skall prisa hans härlighet och ära. 13 I HONOM har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, I HONOM har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.1—18 Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.20 Med denna kraft verkade han I KRISTUS, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, —22 Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

“Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem” 1 Sam. 2:25

Jan26

Eli1 Sam. 2:25 —Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem

Denna halva vers brukar användas för att försöka ge stöd åt predestinationsläran – att Gud är den som förutbestämmer vem som ska bli frälst och vem som inte ska det, och att ingenting sker emot hans vilja, vilket då måste inkludera synd (om man vill vara konsekvent). Men meningen ovan kan helt enkelt läsas “de lyssnade inte till sin far och DÄRFÖR ville Herren döda dem”.  Det svenska ordet “ty” kan också uttryckas med “därför”, och enligt Adam Clarke så är det hebreiska ordet som är översatt till “ty”, också översätt till “därför” på andra ställen i Bibeln. 

Adam Clarke:

“Because the Lord would slay them – The particle כי ki, which we translate because, and thus make their continuance in sin the effect of God’s determination to destroy them, should be translated therefore, as it means in many parts of the sacred writings. See Noldius’s Particles, where the very text in question is introduced: Sed non auscultarunt, etc., Ideo voluit Jehova eos interficere; “But they would not hearken, etc.; Therefore God purposed to destroy them.” It was their not hearkening that induced the Lord to will their destruction.”

Young’s Literal translation:

25 If a man sin against a man, then hath God judged him; but if against Jehovah a man sin, who doth pray for him?’ and they hearken not to the voice of their father, THOUGH Jehovah hath delighted to put them to death.

Det vore en absurd tanke att Gud först förvägrar vissa människor möjligheten att lyssna på honom – som ju skulle kunna medföra omvändelse  och liv – för att sedan vända helt om och döda dem för att de inte lyssnade på honom! Ville han att de skulle lyssna på honom eller inte? Man skulle kunna tycka att detta säger sig självt, men i den reformerta skolan så förekommer det flera teologiska kullerbyttor för att om möjligt försvara den reformerta tron. Därför slår man gärna klorna i varje vers som skulle kunna tyda på att Gud predestinerar ALLT under solen.  Här är hela kontexten:

1 Sam. 2:22 Eli var nu mycket gammal. När han fick höra allt vad hans söner gjorde mot hela Israel och att de låg med de kvinnor som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet, 23 sade han till dem: “Varför gör ni sådant? Jag hör från allt folket här hur illa ni handlar. 24 Gör inte så, mina söner! Det är inget gott rykte jag hör, det som sprids bland Herrens folk. 25 Om en människa syndar mot en annan människa, kan Gud medla för henne. Men om en människa syndar mot Herren, vem kan då medla för henne?” Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem.

Elis söner var Hofni och Pinehas, och de agerade ofta emot Guds heliga lagar och bud, och de är lysande exempel på att Guds vilja inte alltid sker. Läser vi vidare i texten ser vi också att den annars så gudfruktiga Eli varit alldeles för mesig vad gäller hans egna söner, för även om han själv inte deltog i deras synder (eller andras synder) så tillrättavisade han dem inte tillräckligt. Kärleken till ens egna barn är ju ofta väldigt stark, men om man har en sådan ansvarsfull roll som Eli hade (prästrollen, med ansvar för Herrens Hus och alla offer) så är det extra viktigt att medarbetare och hushållsmedlemmar lever enligt Guds lagar – för att vara goda föredömen och mönster.  I stället blev det tvärt om, för trots att Eli faktiskt både varnade dem och bad dem sluta med sina syndiga liv, så  borde han ha följt upp historien för att se till att det verkligen blev en förändring.

Elis var visserligen av en rejält hög ålder och var blind, men han hade ändå ansvaret för ordningen i Guds hus, och om han skulle uppleva att han inte klarade av sitt arbete så hade han ju chansen att se till att en god efterträdare fanns tillgänglig. Det borde ha varit hans söner, och kanske hoppades han i det längsta att de skulle omvända sig. Men eftersom han var alldeles för mild gentemot sina söner så gjorde han fel pga sitt ansvar som han negligerade. Det är intressant att se att Gud faktiskt ångrade sitt tidigare löfte om välsignelser, och ändrade ståndpunkt pga människors beteenden. Det talar starkt emot en teologi där det inte finns fri vilja och där Gud förutbestämmer allt utan påverkan av människor. Det ursprungliga löftet innehöll ansvar och välsignelser, men eftersom Gud kände sig föraktad så ändrade han på de planerna. Saker och ting sker inte alltid som Gud tänkt, och det är pga människans fri vilja som han skapade oss med. 

27 En gudsman kom till Eli och sade till honom: “Så säger Herren: Uppenbarade jag mig inte för din faders hus när de var i Egypten och tjänade faraos hus? 28 Och utvalde jag inte honom bland alla Israels stammar till präst åt mig för att offra på mitt altare och tända rökelse och bära efod inför mitt ansikte? Gav jag inte Israels barns alla eldsoffer åt din faders hus? 29 Varför föraktar ni då mina slaktoffer och mina matoffer som jag har befallt i min boning? Hur kan du ära dina söner mer än mig, så att ni göder er själva med det bästa av varje offergåva från mitt folk Israel? 30 Därför säger Herren, Israels Gud: Visserligen har jag sagt att ditt och din faders hus skulle få vandra inför mig för all framtid, men nu säger Herren: Det skall inte ske! Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall komma på skam.  

Det Eli gjorde (eller INTE gjorde, med tanke på hans slapphet vad gäller sina syndiga söner) var helt klart en missgärning och emot Guds vilja, och straffet för blev hårt. Det kan hända att Gud helt enkelt tog sin hand ifrån Elis släkt och lät fienden få sin vilja fram. 

 

1 Sam. 3:13 Jag har kungjort för honom att jag skall döma hans hus till evig tid på grund av den synd han kände till, nämligen att hans söner drog förbannelse över sig, utan att han tillrättavisade dem. 14 Därför har jag också med ed betygat om Elis hus att dess missgärning aldrig någonsin skall försonas, vare sig med slaktoffer eller med någon annan offergåva.”

Elis död är mycket berömt. Han föll baklänges av stolen han satt på, bröt nacken och dog. 

12 En benjaminit sprang från slagfältet och kom till Silo samma dag, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud. 13 När han kom dit satt Eli på sin stol vid sidan av vägen och vaktade, ty hans hjärta bävade av oro för Guds ark. Så snart mannen kom in i staden med budskapet, brast hela staden ut i klagorop. 14 När Eli hörde klagoropet, sade han: “Vad betyder detta oväsen?” Då skyndade mannen sig dit och berättade för Eli. 15 Men Eli var nittioåtta år gammal, och hans ögon hade gråstarr så att han inte kunde se. 16 Mannen sade till Eli: “Jag är den som har kommit från slagfältet. Jag flydde därifrån i dag.” Då sade Eli: “Vad har hänt, min son?” 17 Budbäraren svarade: “Israel har flytt för filisteerna, och mycket folk har stupat. Dina båda söner Hofni och Pinehas är också döda, och Guds ark har blivit erövrad.” 18 När han nämnde Guds ark, föll Eli baklänges av stolen vid sidan av porten, bröt nacken och dog. Ty mannen var gammal och tung. Eli hade då varit domare i Israel i fyrtio år.

Är vi UTVALDA till frälsning från begynnelsen? (2 Thess. 2:13)

Nov1

Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, GENOM att Anden HELGAR ER och NI TROR SANNINGEN. (2 Thess. 2:13)

But we are bound to give thanks alway to God for you, brethren beloved of the Lord, because God hath from the beginning chosen you to salvation THROUGH sanctification of the Spirit and belief of the truth (2 Thess. 2:13 KJV)

Det finns kristna som feltolkar denna vers, som utan sitt sammanhang verkar säga att Gud är den som utväljer vissa individer till frälsning – trots att resten av skriften säger att Gud vill att ALLA människor ska bli frälsta och att Jesus dog för ALLA (Joh. 3:16). Men versen visar snarare att Gud från begynnelsen (från allra första början) bestämt sig för att frälsa de som TROR på honom (precis som resten av skriften säger) och som HELGAS (rättfärdigörs/renas) av Anden – och för att kunna helgas så vet vi att vi måste omvända oss och bli renade i Jesu blod. Då har vi klarat villkoret för att bli andligt levande och frälsta! Sen är förstås detta ingen garanti för att vi kommer att en dag i framtiden träda in i Guds rike, för det beror ju på om vi håller oss kvar i vinträdet eller inte. Men vi har åtminstone detta löfte om vi fortsätter att tro och älska Jesus av hela vårt hjärta, och vi har onekligen en stor hjälp – för om vi leds av den helige Ande så gör vi heller inte vad köttet begär. Den helige Ande vill leda oss rätt och hela vägen fram till Guds tron.

2 Thess. 2:13 säger inte att Gud bestämmer/utväljer vem som ska bli frälst/inte frälst, och heller inte att han predestinerar människor att tro och omvända sig för att sedan bli helgade. Frälsningen är synergistisk, och det betyder att vi visserligen inte kan rena och frälsa oss själva, men däremot sker inte frälsningen emot vår vilja eftersom vi är en del i processen eftersom det är VI (och ingen annan) som måste välja att söka Gud, komma till honom, omvända oss, bestämma oss för att vandra med Jesus, etc. GENOM tron på sanningen blir vi alltså frälsta, och tror vi och älskar Jesus så lyder vi honom.

Resten av kapitlet visar även det på människans fria vilja, och att det finns risk för att vi bedras och avfaller från tron. 

3 Låt ingen bedra er på något sätt. Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. —8 Sedan skall den laglöse öppet träda fram. Men honom kommer Herren Jesus att döda med sin muns anda och förgöra, när han visar sig vid sin ankomst.

Paulus berättar att “laglöshetens människa” ska träda fram och försöka bedra så många människor som möjligt. Han skriver till de kristna och varnar dem för att inte bli lurade, och om det inte skulle finnas någon egentlig risk för detta så vore sådana varningar helt onödiga. Jesus ska vid sin återkomst sedan döda Antikristmed sin andedräkt, och hela historien visar att det inte utlovas något uppryckande av de kristna innan Antikrist kommer, eftersom vi här kan läsa att det visst kommer att finnas kristna på plats.

9 Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under10 och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de INTE TOG EMOT SANNINGEN och älskade den, SÅ ATT DE KUNDE BLI FRÄLSTA.

Här konfirmerar Paulus att människor går förlorade EFTERSOM de inte tog emot sanningen och älskade den så att de KUNDE bli frälsta. De hade alltså de chansen, men de var de själva som valde en annan väg. Detta är precis samma historia som i Rom.1, där vi kan läsa om människor som frivilligt valde mörkrets väg i stället för Guds väg, trots att de faktiskt hade chansen till frälsning. Detta är motsatsen till idén med att Gud från jordens skapelse utvalt vissa till frälsning helt utan villkor, och andra till helvete, trots att de inte hunnit födas eller synda ännu.

11 Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa som INTE HAR TROTT PÅ SANNINGEN utan njutit av orättfärdigheten.

På grund av deras egen vägran att tro på sanningen och på grund av deras egen orättfärdighet, så kommer Gud att sända en villfarelse över dem (precis som Rom. 1) som resulterar i att de tror på en lögn (eller snarare så tror de på sin redan utvalda väg med större kraft). Detta kommer dock att leda till deras undergång, vilket alltså är deras eget fel eftersom de valt att leva i orättfärdighet och sätta sin tilltro på den breda vägen, i stället för att söka Gud som faktiskt kunde ha räddat dem.

13 Men vi är skyldiga att alltid tacka Gud för er bröder, Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen har utvalt er till att bli frälsta, genom att Anden helgar er och ni tror sanningen. 14 Det är detta som Gud har kallat er till genom vårt evangelium, för att ni skall VINNA vår Herre Jesu Kristi härlighet.

Vi är frälsta genom TRO (tro på sanningen), och vi blir helgade genom den helige Ande när vi omvänder oss och vandrar i ljuset på den smala vägen. Vi är kallade till detta genom evangelium (tro kommer av att höra Guds ord) , och vi VINNER därmed Jesu härlighet! När Gud kallar på oss är det tänkt att vi accepterar denna kallelse och kommer till honom med ödmjuka hjärtan, för att bli andligt levande.

15 Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev.

Paulus ber de kristna att STÅ FASTA och att HÅLLA SIG till de lärdomar de fått, vilket betyder att det är de själva som måste göra det – för ingen annan kommer att göra det åt dem. Det betyder att de är långt ifrån förutbestämda till en sådan framtid, för då hade Paulus aldrig behövt spendera dyrbar tid för att varna dem, utan snarare se det som en självklarhet som inte behöver nämnas. Paulus uppmuntrar dem att vandra på den smala vägen eftersom han vet att det alltid finns en överhängande risk att de i stället väljer den breda.

FÖRHÄRDAR och förstockar Gud människor så att de inte kan tro och göra gott?

Sep3

heart4

Finns förhärdade och förstockade människor enligt Guds vilja?

Reformert troende är ofta av åsikten att alla människor föds helt fördärvade, förblindade och med fullständigt tillslutna hjärtan som gör att de inte kan söka Gud eller ens utöva någon minsta form av rättfärdighet. Därför borde det vara ett problem för dem varje gång de kan läsa i Bibeln att GUD förhärdar hjärtan, för det borde ju betyda att de människorna inte hade fullständigt förhärdade och tillslutna hjärtan innan Gud utförde den proceduren.

Men Bibeln säger inte att människor är födda fördärvade, och inte heller skulle Gud komma på tanken att välja ut ett antal människor för att gangsteraktigt förhärda deras hjärtan så att de varken kan söka honom eller göra gott. Gud frestar ingen och det finns inget mörker i honom, så att då förhärda människor – som faktiskt innebär att man förhindrar dem från att leva rättfärdigt – skulle då resultera i att dessa människor skulle ha utmärkta ursäkter för att de vänder Gud ryggen och för att de syndar. Men att synda är alltid emot Guds vilja, och han skulle aldrig i livet vara den som initierar synd hos människor. Då vore det i så fall GUD som syndar och inte de stackars krakar han väljer att förhärda.

1) Tillsluta öron och ögon – Guds fel eller människans? Se mer i denna artikel om att göra öron döva och ögon blinda.

Notera nedan att det står att människorna själva sluter sina ögon och öron, och att det är de själva som vägrar att vända om så att Gud kan bota dem.

Matt. 13:13 Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14 På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se.15 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och DE SLUTER SINA ÖGON, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat OCH VÄNDER OM, SÅ ATT JAG FÅR BOTA DEM. 16 Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör.

Apostlagärningarna 28:27 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och DE SLUTER SINA ÖGON, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat OCH VÄNDER OM, SÅ ATT JAG FÅR BOTA DEM.

Nedan kan vi läsa om ett antal män som levde under det gamla testamentet och som valt att INTE böja knä för avgudar. Det valet resulterade i att de kallades för en “rest” som lämnats kvar åt Gud, och på samma sätt har Gud idag utvalt en rest av nåd, och han utväljer då självfallet de som inte tillbett avgudar och syndar. Detta beror inte på att människor på något sätt förtjänar att bli räddade (alla har vi syndat), utan det handlar hela tiden om en frälsning pga Guds nåd/barmhärtighet/snällhet. Däremot är inte frälsningen ovillkorlig, och det heter heller inte “en gång frälst alltid frälst”. Vi kan också läsa att vissa har blivit förstockade, och det är deras eget fel. Är man rebellisk och går sin egen väg så förtjänar man ett straff, och därför kan vi läsa “må deras bord bli en snara...må deras ögon bli förmörkade” osv. Om de i stället hade valt Guds väg så hade de inte fått en “likgiltighetens ande“, för människor har valet att förkasta eller “upptaga” Guds frälsningserbjudande. Paulus varnar å ena sidan att vi inte ska förhäva oss över grenarna, och å andra sidan informerar han oss vad som händer OM vi ändå förhäver oss. Roten som han talar om är Guds kärna och/eller judarna (valda att bli Guds egendomsfolk som ska sprida frälsningsplanen till övriga), och vi övriga är grenarna på den. Grenar kan brytas bort pga otro, och det är hela tiden TRO som är villkoret för att vi ska få vara kvar i trädet. Vi ombeds faktiskt att leva i fruktan, för det är inte alls så att Gud utvalt individer till himmel/helvete och att saker och ting utmynnar på det som Gud en gång bestämt gällande våra själars öden. Vem som helst kan när som helst brytas av trädet pga bristande tro och/eller brist på frukt (se Joh. 15) vilket i princip är samma sak (tror vi och älskar Jesus så lyder vi honom). Om vi inte ser till att vara kvar i hans godhet så kommer vi också att huggas av. Paulus går vidare och talar om olydnad, och olydnad är självfallet alltid emot Guds vilja.

Rom. 11:4 Men vad svarar Gud honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen män som inte har böjt knä för Baal.5 På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. 6 Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd. 7 Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade. 8 Det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, och detta ända till denna dag.-Och David säger: Må deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem.10 Må deras ögon bli förmörkade, så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid—15 Ty om deras förkastelse betydde världens försoning, vad skall då inte deras upptagande betyda, om inte liv från de döda?—18 då skall du inte förhäva dig över grenarna. Men om du förhäver dig skall du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.19 Nu invänder du kanske att grenarna bröts bort för att du skulle ympas in.20 Du har rätt, för sin otros skull bröts de bort, men du står kvar genom tron. Var inte högmodig utan lev i fruktan. 21 Ty om Gud inte skonade de naturliga grenarna skall han inte heller skona dig. 22 Se här Guds godhet och stränghet: hans stränghet mot dem som föll, hans godhet mot dig, om du blir kvar i hans godhet, annars blir också du borthuggen. 23 Men även de andra kommer att bli inympade, om de inte blir kvar i sin otro. Gud har ju makt att ympa in dem igen.—25 Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in.—30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. 31 Så har nu också de varit olydiga för att de skulle få förbarmande genom den barmhärtighet som ni får.

Jesaja 6:10 Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon, hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir helade.”

2) Jesus var ARG och BEDRÖVAD när han såg förstockade hjärtan

Markus 3:4 Sedan frågade han dem: “Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?” Men de teg. 5 Då såg han sig omkring med VREDE, BEDRÖVAD ÖVER ATT DERAS HJÄRTAN VAR SÅ FÖRSTOCKADE. Och till mannen sade han: “Räck ut din hand.” Han räckte ut handen, och den var nu frisk.

3) När någon jude omvänder sig till JESUS KRISTUS så tas slöjan bort från hans hjärta 

Så det är inte så att Gud först tar bort en slöja så att en människa kan tro och omvända sig. Tvärt om så måste en människa först omvända sig och DÅ (tack vare människans beslut att omvända sig) så tas slöjan bort. Det ändrar inte på det faktum att vi är fullständigt förlorade utan Gud Fader och hans sons renande blod.

2 Kor 3:13 och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. 14 Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. 15 Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. 16 Men NÄRHELST NÅGON OMVÄNDER SIG TILL HERREN, TAS SLÖJAN BORT. 17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 

4) Se mer om Faraos förhärdade hjärta i denna artikel

1 Samuelsboken 6:6 Varför förhärdar ni era hjärtan, som farao och egyptierna gjorde? När han använde sin makt mot dem, släppte de då inte israeliterna och lät dem gå?

5) Sichon var inte VILLIG att låta israels folk gå genom landet

Det står inte att Sichon hade en “neutral” inställning gentemot Israel och att han plötsligt från en klar himmel drabbades av ett förhärdat hjärta – pga Guds beslut – så att han (Sichon) tvingades att ta ett beslut att inte låta israelerna passera hans land. Nej, det var Sichon själv som hade en fientlig inställning till både Israel och deras Gud, och DÄRFÖR förhärdade Gud hans hjärta och gjorde det hårt. Är man riktigt ond i botten så finns det en risk att man drabbas av ett förhärdat hjärta.

5 Mosebok 2:4 Och säg till folket: Ni kommer att dra fram genom det område som tillhör era bröder, Esaus barn, som bor i Seir. De är rädda för er, men var försiktiga.30 Men Sichon, kungen i Hesbon, var inte villig att låta oss gå igenom sitt land, ty Herren, din Gud, hade förhärdat hans ande och gjort hans hjärta hårt för att ge honom i din hand, så som det är i dag. 31 Och Herren sade till mig: “Se, jag börjar nu att ge Sichon och hans land till dig. Börja inta det så att du får hans land till besittning.32 Sichon drog då emot oss med allt sitt folk för att strida mot oss vid Jahas.33 Men Herren, vår Gud, överlämnade honom till oss, och vi slog honom, hans söner och allt hans folk.

Det kanske låter motstridigt att vi å ena sidan kan läsa att DE förhärdade sina hjärtan, och å andra sidan att “från Herren kom det…” att de förhärdade sin hjärtan. För om det nu var Gud som förhärdade oförhärdade hjärtan så kanske det inte borde stå att DE gjorde det? Men nu är det uttryckt som det gör för att det var de själva som valde olydnadens väg och att Gud därför straffade dem med förhärdade hjärtan (genom att låsa deras onda hjärtan i den fas som de själva positionerat dem i).

Josua11:20 Ty från Herren kom det att DE FÖRHÄRDADE SINA HJÄRTAN och gick ut i strid mot Israel, för att han skulle ge dem till spillo och inte visa dem nåd. I stället skulle han utrota dem så som Herren hade befallt Mose.

6) Gud manar israelerna att inte förhärda sina hjärtan mot de behövande

Det innebär att det inte är Gud som förhärdar oförhärdade hjärtan till höger och vänster, för då hade han inte behövt uppmana andra att se till att så inte sker. Det vore en ologisk uppmaning om det är Gud som är grundorsaken till alla hjärtans tillstånd.

5 Mosebok 15:7 Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder,

7) Sidkia gjorde det som var ont i Guds ögon och vägrade att ödmjuka sig

Om allting sker enligt Guds vilja kan man fundera på varför Gud skulle tvinga Sidkia att göra det som han själv (Gud) anser är något ONT. Det skulle göra Gud till någon som orsar ondska och synd i världen. Däremot kan Gud ibland orsaka FYSISKA besvärligheter och plågor (såsom den världsvida floden), men då handlar det inte om andlig ondska (såsom synd) utan om fysisk ondska/plåga som oftast drabbar just syndare. Sidkias liv, och människor runtomkring honom, visar att Guds vilja inte alltid sker. Eller vill Gud att folk vägrar att omvända sig, handlar trolöst mot honom, bedriver styggelser, orenar Herrens hus, gör narr av hans sändebud, föraktar hans ord och hånar hans profeter som han skickar till dem i hopp om att de ska ta sitt förnuft till fånga och omvända sig? Gud var VRED på människorna, och det är tecken på att de gått sin egen väg och bort från den rättfärdiga vägen.

2 Krön. 36:11 Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade elva år i Jerusalem. 12 Han gjorde det som var ont i Herrens, sin Guds, ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade Herrens ord. 13 Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och FÖRHÄRDADE SITT HJÄRTA, SÅ ATT HAN INTE OMVÄNDE SIG TILL HERREN, Israels Gud.14 Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre i sin trolöshet mot Gud. De bedrev hednafolkens alla styggelser och orenade Herrens hus, det som han hade helgat i Jerusalem. 15 Herren, deras fäders Gud, skickade sina budskap till dem gång på gång genom sina sändebud, ty han hade medlidande med sitt folk och sin boning. 16 Men de gjorde narr av Guds sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans profeter, till dess att Herrens vrede över hans folk växte så att det inte mer fanns någon bot.

8) Idag om ni hör hans röst; förhärda inte era hjärtan!heart 5

Under Exodus förhärdade människorna sina hjärtan och Gud blev vred och tänkte nästan ge upp sin satsning på dem. Folket satte Gud på prov trots de väldiga gärningar som de fick se, och de for vilse med sina egna hjärtan och vände ryggen till Gud. Inte undra på att Gud kände avsky inför dem.

Ps. 17:10 Sitt hjärta förhärdar de, med sin mun talar de stora ord.

Ps. 95:7 Ty han är vår Gud och vi är folket i hans hjord, fåren som står under hans vård. I dag, om ni hör hans röst,8 så FÖRHÄRDA INTE ERA HJÄRTAN SOM I MERIBA, som på Massas dag i öknen, 9 där era fäder frestade mig och satte mig på prov,  och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar. 10 I fyrtio år väckte det släktet min avsky, och jag sade:”De är ett folk som FAR VILSE MED SINA HJÄRTAN, de vill inte veta av mina vägar.”

Ordspråksboken 28:14 Salig är den människa som alltid fruktar Gud, den som förhärdar sitt hjärta faller i olycka.

Här nedan ser vi alldeles uppenbart att Guds uppmaning är att vi inte ska förhärda våra hjärtan när vi hör Guds röst och hans kallelse till omvändelse. Gud vill inte att någon ska gå förlorad. Hans eget egendomsfolk valde att fara vilse i sina hjärtan och de ville inte veta av hans vägar. Paulus varnar sina bröder (och oss alla) att vi inte ska ha ett ont och trolöst hjärta så att vi avfaller från Gud – vilket alltså är en risk trots att vi är i vinträdet (Jesus). Även kristna riskerar att förhärdas genom synden, men vi är Kristi vänner OM vi håller ut till slutet. Gud förbittras självfallet på de som väljer att förhärda sina hjärtan, just så som han gjorde under israelernas ökenvandring. De som var över 20 år kunde inte komma in i det utlovade landet, och det var inte för Gud ursprungligen hade tänkt att det skulle vara på det sättet, utan för att det visade sig att de själva saknade TRO. De saknade inte en tro på en skapare och Gud, men de saknade tro på hans förmåga och de visade inte sin tro i sina handlingar.

Hebr. 3:7 Därför säger den helige Ande: I dag, om ni hör hans röst,8 så förhärda inte era hjärtan, som när era fäder väckte min förbittring på frestelsens dag i öknen. 9 Där frestade de mig och satte mig på prov, fastän de såg mina gärningar under fyrtio år. 10 Därför blev jag vred på detta släkte och sade: ALLTID FAR DE VILSE I SINA HJÄRTAN. DE VILL INTE VETA AV MINA VÄGAR. 11 Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila.12 Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta, så att han avfaller från levande Gud. 13 Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.14 Ty vi är Kristi vänner, OM vi ända till slutet stadigt håller fast vid vår första tillförsikt. 15 Det heter: I DAG, OM NI HÖR HANS RÖST, SÅ FÖRHÄRDA INTE ERA HJÄRTAN som när era fäder väckte min förbittring.16 Vilka var det då som väckte förbittring, fastän de hade hört hans röst? Var det inte alla de som Mose hade fört ut ur Egypten? 17 Vilka var han vred på under fyrtio år? Var det inte de som syndade och blev liggande döda i öknen? 18 Och vilka gällde eden han svor, att de aldrig skulle komma in i hans vila, om inte dem som var olydiga? 19 Vi ser alltså att DET VAR FÖR SIN OTROS SKULL SOM DE INTE KUNDE KOMMA IN.

Hebr. 4:7 Därför bestämmer han på nytt en dag som han kallar i dag, när han långt senare säger genom David vad som redan är nämnt: I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.

9) Folket är upproriska och bedrövar Guds helige Ande

Folket är upproriska och bedrövar Guds helige Ande, vilket resulterar i att Gud blir deras fiende och strider emot dem eftersom hans utvalda egendomsfolk blivit som avgudadyrkarna runtomkring dem. Ändå frågar de sig varför han låter dem gå vilse från sina vägar och varför han förhärdar deras hjärtan.

Jes. 63:10 Men de var upproriska, och bedrövade hans helige Ande. DÄRFÖR blev han deras fiende, han stred själv mot dem.—16 Du är ju vår Fader. Abraham vet inte längre av oss, Israel känner oss inte. Men du, Herre, är vår Fader. Vår Återlösare av evighet är ditt namn. 17 Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar och varför förhärdar du våra hjärtan, så att vi inte fruktar  dig? Vänd tillbaka, för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull. 18 En liten tid ägde ditt heliga folk sitt land. Våra fiender trampade ner din helgedom. 19 Vi har blivit lika dem som du aldrig har varit herre över, dem som inte har uppkallats efter ditt namn.

Jer. 6:27 Jag har satt dig att pröva mitt folk och gjort dig till en fast borg, för att du skall lära känna och pröva deras vandel.28 Alla är de förhärdade upprorsmakare, som går med förtal, de är som koppar och järn. Alla handlar de fördärvligt.

Nog ville väl Gud att hans folk skulle lyssna på honom och lyda honom? Ändå kan vi läsa att de inte ville lyssna, och att de hade hårda pannor och förhärdade hjärtan. De var ett upproriskt släkte, och Gud tvingades ge Hesekiel extra kraft för att han skulle kunna stå emot dem. Det var dock ingen garanti för att de skulle vända om. Om Hesekiel såg till att varna den ogudaktige och han ändå vägrar att omvända sig, så skall han dö i sina synder.

Hes.3:5 Ty du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus, 6 inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal som du inte förstår. Om jag sände dig till sådana skulle de lyssna på dig. 7 Men Israels hus vill inte lyssna på dig, ty DE VILL INTE LYSSNA PÅ MIG. Hela Israels hus har hårda pannor och FÖRHÄRDADE HJÄRTAN.8 Se, jag gör ditt ansikte hårt som deras ansikten och din panna hård som deras pannor. 9 Jag gör din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Frukta inte för dem och bli inte förskräckt, ty de är ett upproriskt släkte.”—18 När jag säger till den ogudaktige: Du skall dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och så rädda hans liv, då skall den ogudaktige dö i sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. 19 Men om du varnar den ogudaktige och han ändå inte vänder om från sin ogudaktighet eller sin ogudaktiga väg, då skall han dö i sin missgärning, men du har räddat din själ.

10) Gud är barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill

Exempelvis kan Gud välja att vara barmhärtig mot de som omvänder sig och tror, och att förhärda de som vägrar att tro och som är rebelliska och talar illa om Guds väg

Romarbrevet 9:18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.

Apostlagärningarna 19:9 Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag höll han samtal i Tyrannus hörsal.

Se mer om människans fria vilja i Rom. 9 i denna artikel. 

Bibelverser som visar att Jesus dog för ALLA människor i hela världen

May28

händer

Om monergism är sann (vilket bland annat kalvinister ansluter sig till) så dog inte Jesus för alla människor och det är Gud som väljer ut vem han vill ska bli frälst oberoende vad vi tror och gör (han vill alltså inte att alla ska bli frälsta för då hade han utvalt alla). Synergism betyder att människan har ansvar att reagera på frälsningserbjudandet och att välja mellan att tacka ja (tro och omvända sig) eller tacka nej.

I 1, 2 och 3 Johannesbrevet så används ordet “världen” inte i relation till endast troende människor utan hela den skapade världen, och i Joh. 6 kan vi läsa följande:

Johannes 6:45 Det står skrivet hos profeterna: De skall alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig.

Det är precis som i ett klassrum där ALLA undervisas om en och samma sak medan alla inte tar till sig det som lärs ut – vilket alltså beror på åhörarna och deras egen vilja och  ansvar (synergism). Om Jesus inte dog för alla och därmed inte erbjöd ALLA en chans till frälsning, så kan det bara innebära att han inte vill att alla ska bli frälsta utan föredrar att vissa av oss hamnar i helvetet. Fast då handlar det inte om Bibelns Gud längre! Om inte Jesus dog för alla så innebär det ju att vissa människor är fördömda från start och aldrig fått en ärlig chans att söka och finna honom, men de sanna och goda nyheterna är ju att Gud är fullständigt rättvis och hans son dog för ALLA människor! Alla har vi fått en nyckel till himmelriket och vi måste se till att ta hand om den och inte slarva bort den. Under gamla testamentets tid kunde människorna förstås inte ta del av Jesu försoningsoffer på korset eftersom det ännu låg i framtiden, men de levde under det s. k. djuroffersystemet vilket innebar temporära blodsoffer. Både i gamla och nya testamentet så gäller det att 1) det finns ingen förlåtelse för synder utan utgjutet blod (djuren var felfria och Jesus levde ett felfritt liv för oss), och 2) vi måste leva rättfärdigt för att vara frälsta. Ingen kan bli frälst i sina synder, och detta har gällt i alla tider.

Bebisar och små barn behöver ingen som dog för dem eftersom de inte har kapacitet att synda (se denna bloggartikel), och de riskerar därmed inte att hamna i helvetet, men vi andra behöver blodsoffer för att täcka våra synder – och få förlåtelse för dem – och Jesus fantastiska blodsoffer gjordes en gång för alla. På sätt och vis kan man säga att försoningsoffret är begränsat eftersom det endast är de som väljer att omvända sig och ta emot offret som kan bli frälsta.  De är de “många” som Jesus dog för, och han kände till att hans död skulle innebära frälsning för dem. En del försöker göra gällande att Jesus endast dog för sina får eftersom det står:

Joh. 10:14 Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, 15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren.

Om vi ska tro att Jesus gett sitt liv endast för sina får eftersom det står så, varför då inte tro att Jesus gett sitt liv endast för PAULUS eftersom det står så?:

Gal. 2:19 Ty jag har genom lagen dött bort från lagen för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus, 20 och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat MIG och UTGIVIT SIG FÖR MIG

Verser som visar att Jesus dog för ALLA människor och vill att ALLA ska bli frälsta

Det finns många fler verser än dessa men de är ett axplock.

Rom. 11:32 Ty Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Apg 17:30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. 31 Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.”

2 Petrus 3:9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

1 Tim. 2:3 Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare,4 som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen.5 Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus,6 han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne. (1917)

1 Tim 4:10 Det är därför vi arbetar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende.

Joh. 1:9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.

Lukas 19:10 Ty Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat.”

Rom. 5:6 Ty medan vi ännu voro svaga, led Kristus, när tiden var inne, döden för oss ogudaktiga.7 Näppeligen vill ju eljest någon dö ens för en rättfärdig man — om nu ock till äventyrs någon kan hava mod att dö för den som har gjort honom gott —8 men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare. (1917)

John 12:46 Jag är ljuset som har kommit till världen, för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret. 47 Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom. Ty jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. 48 Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen.

John 3:14 Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd,15 för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. 16 Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. 17 Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. 18 Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.

1 Joh. 2:2 Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan också för hela världens.

Joh. 12:32 Och när jag har blivit upphöjd från jorden skall jag dra alla till mig.

Rom 1:20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.

Joh. 6:33 Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.“— 35 Jesus svarade: “Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.— .  —  51 Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.”

Joh. 11:49 Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst för det året, sade till dem: »I förstån intet,50 och I besinnen icke huru mycket bättre det är för eder att en man dör för folket, än att hela folket förgås.»51 Detta sade han icke av sig själv, utan genom profetisk ingivelse, eftersom han var överstepräst för det året; ty Jesus skulle dö för folket. (1917)

Jesaja 53:6 Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom. (egentligen “all vår skuld hamnade/föll på honom”)

2 Kor. 5:14 Ty Kristi kärlek tvingar oss, eftersom vi tänka så: en har dött för alla, alltså hava de alla dött.15 Och han har dött för alla, på det att de som leva icke mer må leva för sig själva, utan leva för honom som har dött och uppstått för dem. (1917)

Heb. 2:9 Men honom som en liten tid hade blivit gjord »ringare än änglarna», honom, Jesus, se vi för sitt dödslidandes skull hava blivit krönt med härlighet och ära, för att det genom Guds nåd skulle komma alla till godo att han smakade döden. (1917)

Hes. 18:32 Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Han dog för ALLA (1 Tim. 2:6).
Han dog för ALLA MÄNNISKOR (Rom. 5:18; 1 Tim. 4:10).
Han dog för OSS ALLA (Jesaja 53:6).
Han dog för DE OGUDAKTIGA (Rom. 5:6).
Han dog för KRISTUS-FÖRNEKARE (2 Petrus 2:1).
Han dog för SYNDARE (Rom. 5:8).
Han dog för MÅNGA (Matt. 20:28).
Han dog för VÄRLDEN (Joh. 6:33,51; Joh. 1:29 och Joh. 3:16).
Han dog för HELA VÄRLDEN (1 Joh. 2:2).
Han dog för HELA ISRAEL (Joh. 11:50-51).
Han dog för FÖRSAMLINGEN (Ef. 5:25).
Han dog för SINA FÅR (Joh. 10:11).
Han dog för MIG (Gal. 2:20)

Räddar Gud vissa människor från syndens slaveri ovillkorligt? (Rom. 6:17)

Jan16

slaveriDet finns kristna som menar att vi inte har något val gällande vilken Herre vi lyder eftersom vi är “slavar” under synden, och en SLAV är helt och hållet bunden under sin Herre utan något eget val. De menar vidare att det endast är GUD som kan göra oss fria från detta slaveri som är helt utanför vår egen kontroll, på samma sätt som det är en slavägare som bestämmer om/när hans slavar ska sättas fria. Självfallet kan vi inte bli fria (och renade från våra synder) utan att någon renar oss och möjliggör frihetens alternativ för oss, men vi har ändå valet att acceptera erbjudandet eller inte. Men dessa kristna (ofta reformerta) menar alltså att man är FÖDD till slav, och att man så förblir tills Gud – OM han så önskar – släpper oss fria. Det faktum att inte alla blir befriade från syndens slaveri skulle alltså innebära att Gud endast väljer att befria vissa medan övriga måste vara kvar i träldomen – helt enligt hans önskemål. De använder nedan verser för att försöka hitta stöd för detta resonemang.

Rom. 6:17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. —20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. —22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv.

Men nedan är verserna i ett större sammanhang. Notera att Paulus verkar mena att vi absolut inte ska fortsätta att leva i synd nu när vi är Guds barn och blivit renade från vår synd. Han verkar koppla ihop vårt val att leva utan synd med att vi då lever enligt den nya människan och att synden då har berövats sin makt. Om vi väljer att inte synda kan (den andliga) döden inte drabba oss. Paulus säger inte att vi är befriade endast från STRAFFET för vår synd trots att vi fortsätter att synda, nej han säger att vi kan sluta synda SÅ ATT vi slipper straffet. Vi ska alltså LEVA för Gud vilket innebär att leva i helighet, och DÄRFÖR slipper vi straffet. Att inte låta synden härska innebär att vi inte ska låta våra lemmar (våra kroppar) utöva synd, för använder vi våra kroppsdelar till synd så är vi andligt döda enligt Paulus och då är det synden som regerar i våra liv och inte Gud. Paulus frågar sig om vi nu kan fortsätta synda för att vi inte står under lagen (hela den judiska lagen) utan under nåden. Nej, säger han och tillägger “Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, DÅ ÄR NI HANS SLAVAR och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till DÖD, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?” Det är alltså VI som bestämmer vem vi vill vara slavar under, och lyder vi synden är vi alltså slavar under den och andligt döda. Det är heller inte Gud som kastar tärning och väljer ut vem som ska bli befriade från slaveriet, utan det är VI som har ansvaret att omvända oss och leva utan att låta våra lemmar synda. Valet är i våra händer, men skulle vi välja att låta våra lemmar synda så har vi inget annat val än att acceptera en andlig död. (Såvida vi inte omvänder oss förstås.)

Rom. 6:1 Vad skall vi nu säga? Skall vi fortsätta att synda för att nåden skall bli större? 2 Nej, visst inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta att leva i den? 3 Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? 4 Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. 5 Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans. 6 Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. 7 Ty den som är död är friad från synd.8 Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också skall leva med honom. —11 Så skall också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus.12 Synden skall därför inte härska i er dödliga kropp, så att ni lyder dess begär. 13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. 14 Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.15 Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet? 17 Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. 18 Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden. 19 – För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar i rättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.20 Medan ni var syndens slavar, var ni fria från rättfärdigheten. 21 Men vad skördade ni då för frukt? Jo, det som ni nu skäms för. Slutet på sådant är döden. 22 Men nu, då ni befriats från synden och blivit Guds slavar, blir frukten att ni helgas och till slut får evigt liv. 23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Paulus säger i kapitlet innan (Rom. 7:14) “men själv är jag köttslig, såld till slav under synden”. Han talar om sig själv i jag-form men som den naturliga och köttsliga människan som han var innan sin pånyttfödelse. Han motsäger inte sin utläggning i Rom. 6 och Rom. 8 där han mycket tydligt säger att vi är DÖDA om vi lyder synden och alltså är slavar under den. Han säger ju till Romarna att de VAR syndens slavar men han gladde sig stort över att de sedan blivit slavar till Gud och rättfärdigheten. Evigt liv ges aldrig till dem som låter sitt kött lyda synden.  (Se mitt blogginlägg om Paulus som var ostrafflig och fullkomlig här.)

Dessutom så stämmer det inte alltid att riktiga slavar inte haft någonting att säga till om i den Bibliska historien vad gäller sin status som slavar. Vi kan läsa att det fanns chans till frihet för dem, om de nu skulle välja den vägen.

2 Mosebok 21:5 Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, 6 då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.

1 Kor. 7:21 Blev du kallad som slav, så sörj inte över det. Även om du kan bli fri, så förbli hellre slav.22 Ty den som var slav när han blev kallad av Herren, är en Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad, är en Kristi slav.23 Ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor.

Ef. 6:6 Var inte ögontjänare som försöker ställa sig in hos människor, utan var Kristi slavar som helhjärtat gör Guds vilja. 7 Tjäna villigt som ni gör när ni tjänar Herren och inte människor. 8 Ni vet ju att var och en som gör något gott skall få sin lön av Herren, vare sig han är slav eller fri.

Här är andra Bibelverser som visar på att vi inte är födda in i ett slaveri och att alla har en chans att komma ur slaveriet genom att bekänna sina synder och omvända sig till Gud. Han vill inte att någon ska gå förlorad. Notera det egna VALET i nedanstående verser och att det är den som GÖR synd som är syndens slav och inte fri.

Matt. 20:26 Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. (samt Markus 10:44)

Lukas 15:25 Men hans äldre son hade varit ute på ägorna. När han kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans.— 29 men han svarade sin far: Här har jag alla dessa år slavat under dig och aldrig överträtt ditt bud, och mig har du aldrig gett ens en killing, så att jag kunde vara glad med mina vänner.30 Men när han där kommer hem, din son som har gjort slut på vad du ägde

Joh. 8:31 Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: “Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, 32 och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” 33 De svarade honom: “Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga att vi skall bli fria?”34 Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som GÖR synd är syndens slav. 35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn, men ni vill döda mig därför att ni inte förstår mitt ord. 38 Jag talar vad jag har sett hos min Fader. Ni gör vad ni har hört av er fader.”

Rom. 8:5 De som lever efter sin köttsliga natur tänker på det som hör till köttet, men de som lever efter Anden tänker på det som hör till Anden.—7 Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.—9 Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom. .—13 OM NI LEVER EFTER KÖTTET KOMMER NI ATT DÖ. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar skall ni leva. 14 Ty alla som drivs av Guds Ande är Guds söner. 15 Ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: “Abba! Fader!”

Titus 3:1 Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, 2 att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor. 3 Vi var själva en gång oförnuftiga, olydiga och vilsegångna. Vi var slavar under många slags begär och lustar, vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi hatade varandra.

Hebr. 2:14 Eftersom nu barnen hade fått del av kött och blod, fick han på liknande sätt del av kött och blod, för att han genom sin död skulle göra den maktlös som hade döden i sitt våld, det vill säga djävulen, 15 och befria alla dem som av fruktan för döden hade levt i slaveri hela sitt liv.

2 Pet. 2:18 De talar stora och tomma ord, och i sina köttsliga begär lockar de med utsvävningar till sig människor som med knapp nöd har kommit undan sådana som lever i villfarelse. 19 De lovar dem frihet men är själva slavar under fördärvet, ty DET MAN BESEGRAS AV ÄR MAN SLAV UNDER. 20 Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. 21 Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem.22 Det har gått med dem som det så sant heter i ordspråket: En hund vänder om till sina spyor, och ett rentvättat svin vältrar sig i smutsen.

Paulus varnade ofta judarna för att de skulle undvika att gå tillbaka till alla de gamla judiska lagarna med alla sina ceremonier (613 stycken totalt) nu när de blivit kristna och börjat leva i ett nytt förbund. Paulus menade att om galaterna skulle välja att omskära sig så borde de för att vara konsekventa lyda alla de andra buden också. Då skulle Jesus ha dött för dem helt i onödan. (Paulus var INTE upprörd för att galaterna ville återvända till de självklara moraliska buden som ingår i tio Guds bud, såsom att inte döda, stjäla, ljuga, vara otrogna, etc.) “Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen” som Paulus säger i Gal. 5:18. Vi kan alltså fritt välja om vi vill låta oss ledas av Anden, och om vi väljer den vägen är vi inte under lagen. Anden leder oss alltid bort från synd och då är vi fria om vi låter oss ledas på den smala vägen. Att återigen bli slavar under ceremoniella lagar (och ofta människostadgar) är att vända ryggen åt det Jesus gjorde på korset för oss. kedjor

Galaterbrevet 2:4 Hade det berott på de falska bröder som smugit sig in, skulle han ha blivit tvungen till det. De hade nästlat sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar.

Gal. 4:1 Jag menar: så länge arvingen är omyndig, är det ingen skillnad alls mellan honom och en slav, fast han äger allt. 2 Han står under förmyndare och förvaltare fram till den dag som hans far har bestämt. 3 På samma sätt var det med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under världens stadgar.4 Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 5 för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. 6 Och eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: “Abba![a] Fader!” 7 Så är du inte längre slav utan son, och är du son är du också arvinge, insatt av Gud.8 Tidigare, då ni inte kände Gud, var ni slavar under gudar som egentligen inte är några gudar. 9 Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? 10 Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år

Gal. 4: 22 Där står skrivet att Abraham hade två söner, en med sin slavinna och en med sin fria hustru. 23 Slavinnans son var född av mänsklig vilja, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte. 24 Detta har en djupare mening: de två kvinnorna betecknar två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn i slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar betecknar Sinai berg i Arabien och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder—28 Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. 29 Och som det var då, att han som var född efter naturens ordning förföljde den som var född i kraft av Anden, så är det också nu. 30 Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.31 Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun.

Såldes JOSEF som SLAV av hans bröder enligt Guds vilja?

Dec4

Joseph slave

Finns det en mening med allt som sker?

Jag tror personligen inte att det finns en mening med precis ALLT som sker och inte heller att det inte finns något ont som inte har något gott med sig. De må vara vackra klichéer men de stämmer inte alltid, för om det ständigt skulle stämma att allting som sker har ett syfte så resulterar det i att även aborter, våldtäkter och mord alltid tillför något positivt för någon/några och detta har jag väldigt svårt att ta till mig. Bibeln talar om dessa företeelser som SYND och synd är alltid till 100% emot Guds vilja vid varje enskilt tillfälle. Allting på jorden sker helt enkelt inte som Gud hade önskat och detta förminskar inte hans storhet på minsta vis. Är Gud inte allsmäktig nog för att ge människan en fri vilja och därmed ansvarig för sina egna handlingar? Om det är Gud som orsakar så att människor gör ont och syndar så är det i själva verket Gud som syndar, och då handlar det inte längre om Bibelns Gud.

Det FINNS dock en handfull exempel i Bibeln där människors onda handlingar faktiskt fört med sig något positivt, men vi måste akta oss noga för att inte dra felaktiga slutsatser vad gäller dessa händelser. Låt oss ha nedanstående i minnet

  • En handfull Bibelexempel på onda handlingar som tillfört något positivt betyder inte att ALLA onda handlingar som någonsing skett på jorden tillfört något positivt
  • Bara för att Gud vid några tillfällen utnyttjat människors onda handlingar till något positivt betyder inte att HAN är den som orsakar vare sig människornas attityd eller deras handlingar (han tillåter dock människorna att båda lyda/inte lyda honom)
  • Bibeln säger att det inte finns något mörker i Gud och att han inte frestar NÅGON – än mindre får han någon att synda!
  • Att tillåta onda handlingar är inte detsamma som att orsaka onda handlingar

Josef RÄDDADES till livet när han i stället för att dödas kastades i brunnen

Historien om Josef (Jakobs son) används ibland av reformerta för att försöka ge stöd åt idén att precis allting sker enligt Guds vilja. De andra exemplen som brukar användas är 1) Judas förräderi gentemot Jesus, och 2) den assyriske kungens agerande i Jesaja 10:6. I inget av de exemplen (eller andra exempel) är det Gud som orsakar så att någon överträder hans bud och syndar, men återigen så har Gud i DESSA fall använt sig utav de uppkomna situationerna och fått till ett önskat resultat i slutänden. Hade personerna i fråga agerat annorlunda och valt att inte utföra dessa onda handlingar så hade förstås Gud kunnat utnyttja andra situationer eller fått till ett önskat slutresultat på andra sätt. Tyvärr är det sällan brist på människor som vill utföra onda gärningar, och Gud har vid några tillfällen indirekt hjälpt Israels fiender att vara lyckosamma i sina kamper mot Israel för att straffa de sistnämnda och få dem att inse en större sanning. Bara genom att ta bort sin skyddande hand ifrån Israel så kan Gud assistera fienderna så att de blir lyckosamma.

Här kan vi hur som helst läsa om vad som hände med Josef i Bibeln när Josefs bröder kastade honom i brunnen och sedan sålde honom till förbipasserande köpmän. Om man tänker efter så är det faktiskt så att Josefs liv RÄDDADES av Gud (eller hans bröder?), eftersom den ursprungliga tanken bland Josefs bröder var att DÖDA honom. Om de hade dödat honom så hade historien i Egypten och Kanaan fått skrivas om helt och hållet.

1 Mos. 37:24 Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom, det fanns inget vatten i den. 25 Sedan satte de sig ner för att äta och fick då se en karavan med ismaeliter som kom från Gilead, och deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum. De var på väg ner till Egypten. 26 Då sade Juda till sina bröder: “Vad har vi för nytta av att döda vår bror och dölja hans blod? 27 Kom, så säljer vi honom till ismaeliterna! Låt inte vår hand komma vid honom, han är i alla fall vår bror, vårt eget kött och blod.” Och bröderna följde hans råd. 28 När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver till ismaeliterna, som förde Josef till Egypten.29 När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder

Det finns en hel del detaljer i det här stycket att ha i minnet.  Här kommer resten av historien.

1 Mos. 50:15 När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: “Tänk om Josef börjar hata oss och låter allt det onda vi gjort mot honom komma över oss.”16 Därför sände de detta bud till Josef: “Din far sade till oss före sin död:17 Så skall ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder vad de har brutit och SYNDAT genom att handla så illa mot dig. Så förlåt nu DEN SYND som din fars Guds tjänare har begått.” Och Josef grät när han fick deras hälsning.18 Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: “Vi är dina slavar.” 19 Men Josef sade till dem: “Var inte rädda. Håller ni mig för Gud?20 Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv. 21 Var inte rädda. Jag skall sörja för er och era små barn.” Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.

Josefs bröder ansåg att de syndade när de behandlade Josef illa

Att vara avundsjuk, hata, mörda och ljuga är synder, så det är inte undra på att Josefs bröder till slut ansåg att de varit onda och syndat mot sin medmänniska Josef. Bröderna vill be om förlåtelse, och Josef korrigerar inte sina bröder när de menar att de syndat utan konfirmerar t o m att det som de tänkte faktiskt var ONT –  men han låter dem också veta att Gud använt vad som hänt till någonting gott. Att Josefs bröder kastade Josef i brunnen och behandlade honom illa var helt emot Guds vilja och ingenting annat än en stor synd, men Gud utnyttjade alltså den uppkomna situationen och fick till ett pampigt slut flera år senare. Man skulle också kunna tänka sig att Gud åstadkom att köpmän passerade området just i det rätta ögonblicket och fick på det sättet Josefs bröder att komma på lite bättre tankar. I stället för att döda Josef, som de inledningsvis tänkte göra baserat på majoritetsbeslut, så SÅLDE de honom! Detta var ju helt klart ett mycket bättre alternativ, och Josefs fortsatta liv blev som bekant till stor välsignelse inte bara för hans familj utan för tiotusentals människor i Egypten och bland de angränsande länderna! Gud kan absolut inverka/påverka och få till en bra logistik för att ändra på situationer. Är det inte därför vi t ex ber till Gud?

För att ge exempel på “bra logistik” så berättade Jesus vid ett tillfälle för ett par av sina lärljungar i Matt. 21 att så fort de skulle komma in i en viss by skulle de träffa på en åsna med ett föl som de skulle lösa, och exakt så skedde. Vi kan ibland själva påverka andra människor till ett visst agerande med hjälp av BÖN – bara vi inte tror att allting som sker är orsakat av Gud, för det är inte vad Bibeln lär! Bibeln är full av berättelser om människor som trilskas och är upproriska mot Gud, som i sin tur varnar dem om och om igen.

Josefs öde kan också läsas i The book of Jasher (KJV) eller The book of the just som Septuaginta har översatt samma hebreiska titel till  (“Den redliges bok” på svenska) och som är en översättning från hebreiskans sēfer ha yāšār. Den boken står omnämnd i 2 Sam. 1:8 och Joshua 10:13. Den här hebreiska boken är inte bland de bibelkanoniska böckerna och därför inte helt pålitlig. Den kan bäst betraktas som en judisk sekulär historiebeskrivning och som en sådan kan den ju stämma med verkligheten trots att den inte är nerskriven genom inspiration av Gud. Precis som de flesta av oss vågar läsa historieböcker om vikingar, Alexander den store och om Julius Ceasar – trots att dessa historier inte är nerskrivna genom inspiration av Gud – så kanske vi vågar läsa en sekulär judisk historiebeskrivning? (Det finns dock minst en förfalskning så läs inte den version som kom ut 1750.) Eftersom det finns ganska många detaljer i boken som trots detta aldrig motsäger Bibeln, så känns det som den här boken är ganska tillförlitlig trots allt, och den erbjuder ännu mer beskrivningar som faktiskt kan fylla i Bibelns kortare versioner av en viss händelse. OM vi skulle hitta motsättningar så vet vi förstås att det är Bibelns information som gäller för där hittar vi ju de sanna inspirerade Gudsorden. Här kommer Jashers version i alla fall. Jag har tagit med det mest väsentliga: Joseph slave 2

Jasher 41:9 And Joseph was seventeen years old, and he was still magnifying himself above his brethren, and thought of raising himself above them.—21 And Jacob sent his son Joseph to the valley of Hebron, and Joseph came for his brothers to Shechem, and could not find them, and Joseph went about the field which was near Shechem, to see where his brothers had turned, and he missed his road in the wilderness, and knew not which way he should go.—25 And Simeon said to his brethren, Behold the man of dreams is coming unto us this day, and now therefore come and let us kill him and cast him in one of the pits that are in the wilderness, and when his father shall seek him from us, we will say an evil beast has devoured him.—28 And they took him and cast him into a pit, and in the pit there was no water, but serpents and scorpions. And Joseph was afraid of the serpents and scorpions that were in the pit. And Joseph cried out with a loud voice, and the Lord hid the serpents and scorpions in the sides of the pit, and they did no harm unto Joseph.

Här nedan kan vi läsa att just när de tar en matrast och diskuterar Josefs öde så kommer köpmän förbi, och tack vare detta så beslutar de sig för att sälja Josef i stället för att döda honom. Det kan ha varit Guds inverkan för att rädda livet på Josef, och alltså enligt hans vilja att han i stället såldes. Det står t o m en notering om att det gladde Herren att bröderna sålde Josef eftersom han inte ville att Josef skulle dö. Det “slumpade sig” så att det var Juda av alla bröder som faktiskt var den som räddade livet på Josef genom sitt förslag att inte döda honom och i stället sälja honom som slav. Det ursäktar förstås inte hans synd på minsta vis men det är en intressant detalj med tanke på att Jesus sedan skulle komma att födas från just Juda släkt och erbjuda liv till alla människor. Vi kan också läsa lite mer detaljer om att det faktiskt var två olika slags karavaner med i bilden – ismaeliter och midjaniter.

42:1 And they went and sat on the opposite side, about the distance of a bow-shot, and they sat there to eat bread, and whilst they were eating, they held counsel together what was to be done with him, whether to slay him or to bring him back to his father. 2 They were holding the counsel, when they lifted up their eyes, and saw, and behold there was a company of Ishmaelites coming at a distance by the road of Gilead, going down to Egypt.3 And Judah said unto them, What gain will it be to us if we slay our brother? peradventure God will require him from us; this then is the counsel proposed concerning him, which you shall do unto him: Behold this company of Ishmaelites going down to Egypt, 4 Now therefore, come let us dispose of him to them, and let not our hand be upon him, and they will lead him along with them, and he will be lost amongst the people of the land, and we will not put him to death with our own hands. And the proposal pleased his brethren and they did according to the word of Judah. 5 And whilst they were discoursing about this matter, and before the company of Ishmaelites had come up to them, seven trading men of Midian passed by them, and as they passed they were thirsty, and they lifted up their eyes and saw the pit in which Joseph was immured, and they looked, and behold every species of bird was upon him. 6 And these Midianites ran to the pit to drink water, for they thought that it contained water, and on coming before the pit they heard the voice of Joseph crying and weeping in the pit, and they looked down into the pit, and they saw and behold there was a youth of comely appearance and well favored. 7 And they called unto him and said, Who art thou and who brought thee hither, and who placed thee in this pit, in the wilderness? and they all assisted to raise up Joseph and they drew him out, and brought him up from the pit, and took him and went away on their journey and passed by his brethren. 8 And these said unto them, Why do you do this, to take our servant from us and to go away? surely we placed this youth in the pit because he rebelled against us, and you come and bring him up and lead him away; now then give us back our servant. 9 And the Midianites answered and said unto the sons of Jacob, Is this your servant, or does this man attend you? peradventure you are all his servants, for he is more comely and well favored than any of you, and why do you all speak falsely unto us? 10 Now therefore we will not listen to your words, nor attend to you, for we found the youth in the pit in the wilderness, and we took him; we will therefore go on. 11 And all the sons of Jacob approached them and rose up to them and said unto them, Give us back our servant, and why will you all die by the edge of the sword? And the Midianites cried out against them, and they drew their swords, and approached to fight with the sons of Jacob. — 17 Surely you have said that the young man is your servant, and that he rebelled against you, and therefore you placed him in the pit; what then will you do with a servant who rebels against his master? Now therefore sell him unto us, and we will give you all that you require for him; and the Lord was pleased to do this in order that the sons of Jacob should not slay their brother. 18 And the Midianites saw that Joseph was of a comely appearance and well-favored; they desired him in their hearts and were urgent to purchase him from his brethren. 19 And the sons of Jacob hearkened to the Midianites and they sold their brother Joseph to them for twenty pieces of silver, and Reuben their brother was not with them, and the Midianites took Joseph and continued their journey to Gilead. 20 They were going along the road, and the Midianites repented of what they had done, in having purchased the young man, and one said to the other, What is this thing that we have done, in taking this youth from the Hebrews, who is of comely appearance and well favored.

Josef såldes sedan vidare en gång till, till det första gänget som reste förbi.

42: 23 And whilst they were thus discoursing together, they looked, and behold the company of Ishmaelites which was coming at first, and which the sons of Jacob saw, was advancing toward the Midianites, and the Midianites said to each other, Come let us sell this youth to the company of Ishmaelites who are coming toward us, and we will take for him the little that we gave for him, and we will be delivered from his evil. 24 And they did so, and they reached the Ishmaelites, and the Midianites sold Joseph to the Ishmaelites for twenty pieces of silver which they had given for him to his brethren. 25 And the Midianites went on their road to Gilead, and the Ishmaelites took Joseph and they let him ride upon one of the camels, and they were leading him to Egypt.