Onda andar/demoner vet att Jesus är Guds helige son och Messias

Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er“ (Jak. 4:7).

“Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka” (1 Petr. 5:8) 

I stället för att säga “demoniserad” på svenska så brukar vi i stället säga att man är “besatt”, vilket grundar sig på det grekiska ordet för demoner. Det finns många ord besläktade av grekiska δαιμον (daimon) i Bibeln. Vi har framför allt det neutrala substantivet δαιμόνιον (daimonion, Strong’s 1140) som förekommer hela 63 gånger i KJV Bibeln med betydelse av demon eller ond ande (kanske med något undantag då det i stället kan ha betydelsen av falska gudar). Substantivet används med en maskulin form vid ett tillfälle; δαίμων (daimon, Strong’s 1142). Vi har verbformen δαιμονίζομαι (daimonizomai, Strong’s 1139) som förekommer 13 gånger i KJV. Vi har också ordet som adjektiv – δαιμονιώδης (Strong’s 1141) vid ett tillfälle.

Förutom ord daimon-ord finns den grekiska termen “pneuma poneros” (ond ande) som kommer ifrån adjektivet πονηρός (poneros, Strong’s 4190) med innebörden av något ont/elakt, samt substantivet πνεῦμα (pneuma, Strong’s 4151) som betyder ande. “Ond ande” är detsamma som “oren ande” (πνεῦμα ἀκάθαρτον). Båda dessa termer är i sin tur detsamma som ovan nämnda “demonisering” som ju handlar om onda/orena andar. I svenska biblar översätts ofta grekiska daimonion med “ond ande”. Beelzebul anses vara fursten/ledare för alla onda andar och är ett annat namn för den fallna ängeln Satan.

Något som vi kan lära oss om demoner/onda andar är att de faktiskt har en enorm tro på Jesus Kristus, Guds son och menar att de faktiskt känner honom (inte bara “känner till” honom). De är inte som agnostikerna som kanske tvekar huruvida Jesus existerat, eller åtminstone om han är den som han enligt Bibeln säger att han är – Guds son, frälsare, Gud, etc. Sådana tveksamheter finns överhuvudtaget inte hos demonerna. De VET att Jesus är Guds son, Guds heliga, MESSIAS samt besitter all makt över himmel och jord inklusive möjligheten att bestraffa. Men denna starka tro på hans sanna identitet räddar dem dessvärre inte. Det är som Jakob mycket riktigt säger i Jak. 2, att tro utan gärningar död. Ett träd bedöms på frukten.

Ja. 2:18 Nu säger kanske någon: “Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. 19 Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret?

Barn kan drabbas – trots att de är oskyldiga

Något annat vi kan lära oss om demoner/onda andar är att även barn kan utsättas för dem (se versexempel nedan), och det låter onekligen som något som de själva inte kan klandras för. I sådana fall är det utanför deras egen påverkan, och det skulle även kunna handla om ett resultat av andra människors synder och satansdyrkan som går igen hos barnen. Jag har hört om tragiska öden i Indien där små barn väser och slingrar sig som ormar pga andra människors trolldomar som de lagt över på barnen. Det verkar också som det går att ärva “demoniska” egenskaper från en tidigare generation, vilket är ett sätt för onda andar att fortsätta i nya generationer. Även upprepad användning av droger skulle kunna trubba av hjärnan på ett sådant sätt att man är mer öppen för den onda andevärlden, och framför allt om både trolldom och droger kombineras. Onda andar skulle också kunna göra inträden hos en människa genom olika trauman i livet, såsom övergrepp, misshandel, mobbing, frihetsberövande, eller andra tragedier som kanske pågått under en längre tid. Det skulle kunna leda till en spiral av självdestruktiva tankar samt även hat med en drivkraft att vedergälla. Vidare är det inte helt ovanligt att människor som råkat ut för längre tids misshandel i sin tur väljer att misshandla sina barn på liknande sätt. Att framhärda i grov synd är kanske den vanligaste riskfyllda vägen eftersom det kan öppna portalerna för onda andar.

Men är det inte orättvist om exempelvis barn oförskyllt drabbats av onda andar? Det vore verkligen tragiskt om det skulle innebära evig förtappelse i helvetet pga något som är utanför ens kontroll, men Bibeln lär oss inte att Gud dömer oskyldiga till helvetet. Guds domar är fullständigt rättvisa och självfallet straffas vi inte för något som är utanför vår egen kontroll. Det här jordelivet är inte alltid rättvist och det finns barn som inte ens får chansen att födas pga abort, men den här världen är heller inte permanent utan temporär och förhållandevis kort. Det vi vet säkert är att alla måste dö fysiskt, och det gäller alla – även de helt oskyldiga. För alla renade/oskyldiga är det rätta hemmet Guds eviga rike som vi har tillgång till när vi blivit av med våra nuvarande kroppar. Exakt hur andevärlden ser ut vet vi inte i detalj och inte heller på vilket sätt Gud dömer, men en hel del ledtrådar har vi förstås i Bibeln vilket är fullt tillräckligt. Självfallet är det inte enligt Guds vilja att någon alls ska vara involverad i onda andemakter, och det finns också befrielse att få.

Att driva ut onda andar gör man snarare bland troende människor och inte bland icke-troende!

För att kunna kasta ut en demon/ond ande så måste den först finnas “inuti” en människa. Att vara påverkad av demoner betyder inte att människan nödvändigtvis är fullständigt kontrollerad av en främmande makt som “tagit över” en kropp så till den milda grad att man inte längre kan ta egna beslut. En del menar att kristna (som ju har den helige Ande) inte kan vara “besatta” av demoner men på sin höjd (om ens det) influerade/påverkade av dem. Men det bibliska ordet “besatt” härrör sig alltså från daimon, och det kan drabba även kristna. Däremot drabbas inte kristna av demoner till både ande, kropp och själ som är en människas tre delar. I det gamla testamentet så får vi en bild av Guds tempel med den yttre borggården, insidan av templet och även det allra heligaste som är själva kärnan. Demoner kan inte finnas i det allra heligaste, i en kristen människas själ, eftersom det är en boning för den helige Ande. Helst ska de inte befinna sig ens på borggården, men det går att kasta ut dem ungefär som när Jesus kastade ut de själviska pengaväxlarna.

Det är mer logiskt att driva ut onda andar ur en person som börjat intressera sig för att följa Guds vägar, snarare än att driva ut onda andar från en person som inte har sådana planer (såvida det inte handlar om en person där onda andar i princip har total makt över personen). För vad gör det för nytta att driva ut onda andar från en person som sedan återgår till att utsätta sig för frestelser och leva i synd? Då blir situationen för den människan värre än det var tidigare! Allra bäst är alltså att samtala med personen (om det gör att kommunicera med personen) för att först förklara innebörden att vara en Guds efterföljare. Sen finns det förstås en chans att utdrivning av andar och/eller helande kan vara startskottet för att söka den skapare som gjort det möjligt. För en sådan person är det rena vinsten, och vi har exempel på sådana positiva exempel i Bibeln när Jesus driver ut demoner ur människor som är totalt demonbesatta och där de som räddats sedan väljer att följa Jesus (förhoppningsvis livet ut). Men om de inte skulle välja att vara Jesu efterföljare efter en andeutdrivning så blir situationen alltså värre efteråt.

Luk. 11:24 När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter för att leta efter en viloplats. Men om han inte finner någon tänker han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus som jag lämnade. 25 När han så kommer och finner det städat och pyntat, 26 ger han sig av och tar med sig sju andra andar som är värre än han själv, och de går in och bor där. För den människan blir det sista värre än det första.”

2 Petr. 2:20 Ty när de har lärt känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och undkommit världens smitta, men sedan åter blir snärjda och besegrade av den, då har det sista blivit värre för dem än det första. 21 Det hade varit bättre om de aldrig hade lärt känna rättfärdighetens väg, än att lära känna den och vända sig bort från det heliga budskap som överlämnats till dem.

Hur ska man undvika ett sådant öde? Genom att underordna sig Gud, eftersom då djävulen flyr ifrån oss. Men löftet är att vi inte gör vad köttet begär om vi leds av Anden.

Kroppen är människans tempel, som vi därför ska ta väl hand om, men det innebär inte att att allting som finns inuti våra kroppar nödvändigtvis är friskt och sunt. Exempelvis kan cancer finnas inuti en människa, och många kristna anser att allvarliga sjukdomar som cancer (eller blindhet, dövhet, stumhet, etc) rent generellt kommer från Satan. Det resonemanget borde ju i så fall leda till att demonisk aktivitet ändå kan finnas i delar av en kristen persons fysiska kropp, och en kristen människa som drabbats av cancer rimligtvis inte borde ses som totalt förlorad. Det är nämligen inte sjukdomarna i eller på vår kropp som gör oss förlorade, utan om vi är separerade rent andligt från vår skapare pga synd och otro. Om en människa drabbats av cancer i exempelvis tarmen så är det i så fall bättre att se det som att tarmen drabbats av en sjukdomsdemon snarare än att hela människan är demonbesatt till ande, kropp och själ. Det är alltså fullt möjligt att en pånyttfödd kristen med den helige Ande kan ha en sjukdomsdemon i en eller fler delar av kroppen som det alltså är fullt möjligt att “kasta ut” och på så sätt åstadkomma ett helande.

Det går absolut inte att påstå att det är en människas eget fel att hon drabbats av allvarliga sjukdomar, även om det förstås också finns frivilliga riskfyllda beteenden som kan leda till skador och sjukdomar. Det kan exempelvis finnas människor som är blinda eller döva från födseln, och om de senare i livet väljer att bli kristna så kan man inte förvänta sig att dessa sjukdomar därmed försvinner för att enbart ge plats åt den helige Ande. Däremot lär oss Jesus att vi kan bli befriade från sjukdomar vid helande. Om sjukdomarna kvarstår så innebär det inte att vi därmed är förlorade pga demonisk aktivitet. Det går inte att dra sådana likhetstecken. Dessutom är det en vanlig naturlig ordning att våra inre organ fungerar sämre med åldern och t o m slutar att fungera. Även små oskyldiga barn kan ha allvarliga sjukdomar i sina kroppar, och det går inte att hävda att de därför tillhör demonernas rike.

Även kristna människor med den helige Ande kan frestas och även välja att ge in för frestelserna och synda. Den helige Ande hindrar oss alltså inte att välja syndens väg om vi insisterar på att vandra på den, men den helige Ande manar oss att ivrigt att gå den rätta vägen. Synd är självfallet inte av Gud utan utav Satan, men om även pånyttfödda kristna med den helige Ande kan välja att anamma frestande tankar och synda så utesluter det inte heller att de kan öppna upp kanaler för demoner. Det går alltså inte att hävda att kristna människor inte kan ha den helige Ande och en demonpåverkan i köttet samtidigt. Det är inte heller så att en kristen människa som syndar omedelbart blir av med den helige Ande. En troende människa kanske direkt efter synden omvänder sig (som när Petrus förnekade Jesus och sedan ångrade sig när han insåg vad han gjort), men en troende människa kanske också väljer att fortsätta på syndens väg en längre tid – kanske som Kung David (en man av Guds eget hjärta) som levde i lögn, otrohet och mord i minst ett år innan han omvände sig med hjälp av profeten Nathan. Andra omvänder sig aldrig, och visst kan den helige Ande avlägsna sig från en person som uppenbarligen inte vill ha med den helige Ande att göra.

Gal. 5:13 I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att köttet får något tillfälle. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken.14 Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen detta: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.»—16 Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till. (1917)

Det verkar onekligen som Jesus ansåg att människor drabbats av demonisk aktivitet när de bar på allvarliga sjukdomar som han botade:

Apg 10:37 Ni känner till den förkunnelse som gick ut över hela Judeen med början i Galileen, och som följde på det dop som Johannes förkunnade: 38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom.

Exempel på troende människor som öppnat upp för demonisk aktivitet

1). Judas hade tillsammans med de andra elva lärljungarna fått makten att driva ut onda andar (Matt. 10:1-4, Mark 3:16-19) och hela människor som man endast kan göra med Guds makt. (Jesus lär oss att Satan inte kan driva ut Satan.) Ändå lät Judas Satan att få plats:

Luk. 22:3 Översteprästerna och de skriftlärda sökte finna något sätt att röja Jesus ur vägen, men de var rädda för folket. 3 Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv.

Joh. 13:2 De åt kvällsmål, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, den tanken att han skulle förråda honom.—26 Jesus svarade: “Det är han som får brödstycket som jag doppar.” Och han doppade brödstycket och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. 27 När Judas hade tagit emot brödstycket, for Satan in i honom. Jesus sade då till honom: “Gör snart vad du tänker göra.”

2) Ananias och hustrun Safira ljög mot den helige Ande (som alltså fanns på plats i deras liv) och lät Satan uppfylla sina hjärtan:

Acts 5:3 Då sade Petrus: “Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden?

3) Simon blev en kristen, men ändå valde han fördärvets väg, som ju är Satans väg (det ser dock ut som han omvände sig):

Apg 8:9 Men i staden fanns en man vid namn Simon som bedrev trolldom och hade slagit folket i Samarien med häpnad. Han sade sig vara något stort. —13 Också Simon kom till tro, och sedan han blivit döpt höll han sig till Filippus. Han blev mycket häpen, när han såg de stora tecken och kraftgärningar som utfördes.— 18 När Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar 19 och sade: “Ge också mig denna kraft, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande.” 20 Petrus sade till honom: “Till fördärvet med dig och dina pengar, eftersom du menar att Guds gåva kan köpas för pengar. 21 Du har inte någon del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är uppriktigt inför Gud. 22 Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta. 23 Jag ser att du är förgiftad av bitter galla och bunden med orättfärdighetens band.” 24 Simon svarade: “Be ni för mig till Herren, så att inget av det ni har sagt kommer över mig.”

4) Paulus varnar för att kristna kan synda i sin vrede och ge djävulen ett tillfälle, samt att kristna måste ta på sig Guds vapenutrustning för att kunna stå emot djävulens listiga angrepp:

Ef. 4:25 Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra, vi är ju varandras lemmar. 26 Grips ni av vrede, så synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede 27 och ge inte djävulen något tillfälle.

Ef. 6:11 Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.

5) En kristen person kan riskera att fastna i djävulens snara om de ger sig hän åt strider:

2 Tim. 2:23 Avvisa dumma och meningslösa dispyter. Du vet att de föder strider, 24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida. 25 Han skall i ödmjukhet tillrättavisa sina motståndare. Kanske ger Gud dem omvändelse, så att de kommer till insikt om sanningen 26 och nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja.

1 Tim. 3:7 Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.

6) En person som fått ALL sin skuld förlåten (struken) kan ändå riskera fångenskap i evighet om han ger efter för djävulens frestelser och vägrar att förlåta en medmänniska som ber om det:

Matt. 18:23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. —26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld. 28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig!—33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”

7) Lärare bland de kristna som blivit friköpta (som man blir i Jesu blod) kan ändå dra fördärv och undergång över sig genom falska läror och utsvävningar:

2 Pet. 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. 2 Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. 

8) Johannes menar att man faktiskt är av djävulen om man syndar. Det kanske låter allvarligt att behöva säga att man är av djävulen om man dragit en liten vit lögn, men Johannes budskap är ändå att vi går djävulens väg om vi ger plats för synd. Sen hävdar inte Johannes nödvändigtvis att vi ska använda detta som skällsord till andra som vi ser syndar, eftersom det finns bättre sätt att återfå en broder på den rätta vägen. Även ett Guds barn kan välja syndens väg, och det innebär att den personen alltså går djävulens ärenden. Han/hon måste omvända sig och komma tillbaka till sanningen och ljuset:

1 John 3:7 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar.—10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Tecken på demonpåverkan

Som jag skrev ovan (om barnen) så är det inte säkert att vi själva orsakat demonisk aktivitet i köttet och att vi inte behöver skämmas för om vi har allvarliga eller kroniska sjukdomar – såvida vi inte öppnat för sådana kanaler själva. Det finns som sagt hjälp att få! Hur vet man om man påverkats av demoner? Det skulle kunna handla om en eller flera av nedan element, men det är självfallet inte helt nödvändigt:

Man känner sig drabbad av onda andemakter, har hemska och upprepade mardrömmar, uppvisar raseriutbrott som man har svårt att bemästra, allvarliga/kroniska fysiska besvär eller sjukdomar, man känner allmänt plågad, har djupa depressioner, innehar superkrafter och kanske kan spå i framtiden på ett sätt som inte kommer från Gud, man utövar självplågeri (exempelvis skär sig själv), är fixerad av döden samt kanske samtalar med döda, har självmordstankar, epilepsianfall (i kombination med annat), känner sig ständigt osäker och otrygg, använder sig av andra röster, sprider allvarliga falska villoläror, drivs av skräck och har panikångest, är beroende av destruktiva droger, jagar ständigt stolthet och berömmelse av människor, lever i utlevd homosexualitet (är heller inte bra för den fysiska hälsan), lever i äktenskapsbrott, tar inte hand om sin hygien eller sin boendemiljö, stör människors gudstjänst och tillbedjan, drivs av omotiverad svartsjuka och har stort kontrollbehov, hyser missunnsamhet, kastar sig in i situationer utan att tänka på konsekvenserna (vanligt hos mano-depressiva samt borderline), hör inre röster som får en att känna sig mindervärdig och/eller manar till destruktiva aktiviteter, etc.

Bibeln talar om alla möjliga sorts onda andar både i det gamla och det nya testamentet. Andar som är kopplade till stumhet, lögner, splittring, rädsla, avundsjuka, perversion, etc.

Bibelns många verser om demonisk aktivitet

Här är Bibelns många verser som handlar om demoner. Även det svenska ordet “besatt” och termen “ond ande” kommer alltså från samma grekiska “demon-ord”. (Verser där grekiskan använder sig av “ond ande” med andra uttryck finns separat under nästa överskrift.)

Jak. 3:13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. 14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15 En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk (δαιμονιώδης Strong’s 1141)

Matt. 4:24 Ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och man förde till honom alla som led av olika slags sjukdomar och plågor, besatta, månadssjuka och lama, och han botade dem.

Matt. 7:19 Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. 20 Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. 21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. 22 Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? 23 Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Matt. 8:16 När det blev kväll, förde man till honom många besatta. Och han drev ut de onda andarna med ett ord och botade alla sjuka, 17 för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Jesaja: Han tog på sig våra svagheter, och våra sjukdomar bar han. 

Matt. 8:28 När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, kom två besatta emot honom ut från gravarna. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. 29 Nu skrek de: “Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?” 30 Ett gott stycke därifrån gick en stor svinhjord och betade. 31 De onda andarna (δαίμων, Strong’s 1142) bad honom: “Om du driver ut oss, skicka oss då in i svinhjorden.” 32 Han sade till dem: “Far i väg!” Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. Och hela hjorden störtade utför branten ner i sjön och omkom i vattnet. 33 De som vaktade svinen flydde in i staden och berättade alltsammans, också det som hade hänt med de besatta.

Matt. 9:32 Medan de var på väg ut, se, då förde man till honom en man som var stum och besatt. 33 Och när han hade drivit ut den onde anden, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: “Aldrig har man sett något sådant i Israel.” 34 Men fariseerna sade: “Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut de onda andarna.”

Matt. 10:1 Jesus kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och krämpor. 2 Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, och hans bror Andreas, vidare Jakob, Sebedeus son, och hans bror Johannes, 3 Filippus och Bartolomeus, Thomas och Matteus, publikanen, Jakob, Alfeus son, och Taddeus,4 Simon ivraren och Judas Iskariot, han som skulle förråda honom.5 Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: “Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad. 6 Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus. 7 Och där ni går fram skall ni predika: Himmelriket är nu här. 8 Bota sjuka, uppväck döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Det ni har fått som gåva, ge det som gåva.

Matt. 10:18 Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och man säger: Han är besatt. 19 Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare! Men Visheten har fått rätt av sina barn.

Matt. 12:22 Sedan förde man till Jesus en besatt som var blind och stum, och han botade honom, så att den stumme talade och såg. 23 Och allt folket blev utom sig av häpnad och sade: “Kanske är han Davids son?” 24 När fariseerna hörde det, sade de: “Det är bara med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.” 25 Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: “Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj[e] som är splittrad kommer inte att bestå. 26 Om Satan driver ut Satan, har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå? 27 Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. 28 Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. 29 Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra honom på vad han äger utan att först ha bundit den starke? Sedan kan han plundra hans hus. 30 Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.31 Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. 32 Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.

Matt. 15:22 Då kom en kanaaneisk kvinna[e] från dessa trakter och ropade: “Herre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter är svårt besatt.“—28 Då svarade Jesus henne: “Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill.” Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.

Matt. 17:14 När de sedan kom till folket, gick en man fram till Jesus, föll på knä för honom 15 och sade: “Herre, förbarma dig över min son! Han är månadssjuk och plågas svårt. Ofta faller han i elden och ofta i vattnet. 16 Jag förde honom till dina lärjungar, men de kunde inte bota honom.” 17 Jesus svarade: “Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!” 18 Och Jesus talade strängt till den onde anden, och den for ut ur honom. Från det ögonblicket var pojken botad.19 Då lärjungarna hade blivit ensamma med Jesus, gick de fram och frågade: “Varför kunde inte vi driva ut honom?” 20 Han svarade: “Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er.”

Mark. 3:13 Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. 14 Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem att predika 15 och de skulle ha makt att driva ut onda andar. 16 Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus, 17 Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror – dem kallade han Boanerges, det betyder Åskans söner – 18 vidare Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Thomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon ivraren 19 och Judas Iskariot, han som förrådde honom

Mark 6:6 Sedan gick Jesus omkring i byarna där i trakten och undervisade. 7 Och han kallade till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. — 12 De gick ut och predikade att människorna skulle omvända sig, 13 och de drev ut många onda andar och smorde många sjuka med olja och botade dem.

Mark. 9:38 Johannes sade till Jesus: “Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, och vi försökte hindra honom eftersom han inte följde oss.” 39 Men Jesus sade: “Hindra honom inte. Ingen som utför en kraftgärning i mitt namn kan sedan genast tala illa om mig. 40 Den som inte är mot oss är för oss. 41 Den som räcker er en bägare vatten att dricka därför att ni tillhör Kristus – amen säger jag er: Han skall inte gå miste om sin lön.

Mark. 16:9 Efter sin uppståndelse på första veckodagens morgon visade sig Jesus först för Maria från Magdala, som han hade drivit ut sju onda andar ur. —4 Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden. 15 Och han sade till dem: “Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. 16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. 17 Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. 18 De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska.”

Luk. 7:33 Johannes Döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och ni säger: Han har en ond ande. 34 Människosonen kom, och han äter och dricker, och ni säger: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare!

Luk. 8:2 Därefter vandrade Jesus från stad till stad och från by till by och predikade evangeliet om Guds rike. De tolv var med honom 2 och även några kvinnor, som hade blivit befriade från onda andar och botade från sjukdomar: Maria, som kallades Magdalena – från henne hade sju onda andar farit ut – 3 vidare Johanna som var hustru till Herodes förvaltare Kusas, och Susanna och många andra som tjänade dem med vad de ägde.

Luk. 9:1 Jesus kallade till sig de tolv och gav dem makt över alla onda andar och kraft att bota sjukdomar. 2 Och han sände ut dem att predika Guds rike och bota sjuka. — 6 De gick ut och vandrade från by till by och predikade överallt evangeliet och botade sjuka.

Luk. 10:17 De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: “Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.” 18 Han sade till dem: “Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. 19 Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er. 20 Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen.”

Luk. 11:14 Jesus drev vid ett tillfälle ut en ond ande som var stum. När den onde anden hade farit ut, talade den stumme, och folket förundrade sig. 15 Men några av dem sade: “Det är med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.” 16 Andra ville snärja honom och begärde av honom ett tecken från himlen. 17 Men han visste vad de tänkte och sade till dem: “Ett rike som har kommit i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller på hus. 18 Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna. 19 Men om det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. 20 Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. 21 När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. 22 Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar den mannen ifrån honom alla vapen som han litade på och fördelar bytet. 23 Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

Luk. 13:31 Just då kom några fariseer fram och sade till honom: “Gå härifrån och lämna den här platsen. Herodes vill döda dig.” 32 Jesus svarade dem: “Gå och säg till den räven: Se, jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen går jag bort.

Joh. 7:19 Har inte Mose gett er lagen? Och ingen av er håller lagen. Varför vill ni döda mig?” 20 Folket svarade: “Du är besatt. Vem vill döda dig?”

Joh. 8:48 Judarna svarade: “Har vi inte rätt när vi säger att du är en samarit och har en ond ande?” 49 Jesus svarade: “Jag har ingen ond ande. Jag ärar min Fader, och ni vanärar mig. 50 Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker den och som dömer. 51 Amen, amen säger jag er: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin se döden.” 52 Judarna sade: “Nu förstår vi att du har en ond ande. Abraham dog, och likaså profeterna, och du säger: Den som bevarar mitt ord skall aldrig någonsin smaka döden.

Joh. 10:19 För de ordens skull uppstod det på nytt delade meningar bland judarna. 20 Många av dem sade: “Han har en ond ande och är från sina sinnen. Varför hör ni på honom?” 21 Andra sade: “Sådana ord kommer inte från en som är besatt. Inte kan en ond ande öppna ögonen på blinda.”

Apg 17: 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker,[b] diskuterade med honom och en del sade: “Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: “Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.

1 Kor. 10:18 Se på det jordiska Israel. Har inte de som äter av offren del i altaret? 19 Vad menar jag då med detta? Att kött från avgudaoffer skulle betyda något eller att en avgud skulle betyda något? 20 Nej, vad hedningarna offrar, det offrar de åt onda andar och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha någon gemenskap med de onda andarna. 21 Ni kan inte dricka både Herrens bägare och onda andars bägare. Ni kan inte ha del både i Herrens bord och i onda andars bord. 22 Eller vill vi utmana Herren? Är vi starkare än han?

Se även Upp. 9:20, 16:14 och 18:2

ONDA eller ORENA ANDAR

Här nedan finns de verser i Nya Testamentet där vi kan se termer om onda/orena andar. De är markerade i rött. Fetstil innebär att det återigen handlar om det grekiska ordet för demon (liksom verser ovan). I vissa fall finns ordet “ande” utskrivet på svenska, men det är inte fetstilat eftersom ordet inte finns med i grundtexten. Som vi kan se nedan så är onda/orena andar samma sak som demoner.

Matt. 12:43 När en oren ande (ἀκάθαρτον πνεῦμα) har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter och letar efter en viloplats men finner ingen. 44 Då säger han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag lämnade. När han då kommer och finner det tomt och städat och pyntat, 45 går han bort och tar med sig sju andra andar, värre än han själv, och de går in och bor där. Så blir för den människan det sista värre än det första. På samma sätt kommer det också att gå för detta onda släkte.”

Mark. 1:23 Och se, i deras synagoga fanns nu en man som hade en oren ande (πνεύματι ἀκαθάρτῳ) och han skrek: 24 “Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.” 25 Men Jesus sade strängt till anden: “Tig och far ut ur honom!” 26 Den orene anden ryckte i mannen och skrek och for ut ur honom. 27 Alla blev förskräckta och frågade varandra: “Vad är detta? En ny lära med sådan makt. Till och med de orena andarna befaller han, och de lyder honom.”—32 På kvällen, när solen hade gått ner, förde man till honom alla som var sjuka och besatta. 33 Hela staden var samlad utanför dörren. 34 Han botade många som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar och tillät dem inte att tala (δαιμόνια), eftersom de visste vem han var.

Mark. 3:22 Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: “Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna.”—28 Amen säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. 29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.” 30 De hade ju sagt att han hade en oren ande (Πνεῦμα ἀκάθαρτον).

Mark. 5:1 Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön. 2 När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande 3 och höll till bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor. 4 Många gånger hade han bundits med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom. 5 Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen, och han ropade och slog sig själv med stenar. 6 När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner för honom 7 och skrek: “Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!” 8 Jesus hade just befallt honom: “Far ut ur mannen, du orene ande!” 9 Nu frågade han honom: “Vad är ditt namn?” Mannen svarade: “Mitt namn är Legion, för vi är många.” 10 Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.11 Där gick då en stor svinhjord och betade vid berget. 12 De orena andarna bad honom: “Skicka i väg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem.” 13 Det tillät han, och då for andarna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade sig utför branten ner i sjön. Det var omkring två tusen svin som drunknade. 14 De som vaktade dem flydde och berättade detta i staden och ute på landsbygden, och man gick för att se vad som hade hänt. 15 Och när de kom till Jesus och såg den besatte som haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de förskräckta. 16 De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och hur det hade gått med svinen. 17 Då bad man att Jesus skulle lämna deras område.18 När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt att han skulle få följa med honom. 19 Men Jesus tillät det inte utan sade: “Gå hem till de dina och berätta för dem allt vad Herren har gjort med dig och hur han förbarmade sig över dig.” 20 Mannen gick då och ropade ut över hela Dekapolis allt vad Jesus hade gjort med honom. Och alla förundrade sig.

Mark. 7:24 Sedan begav han sig därifrån och kom till Tyrus område. Där gick han in i ett hus. Han ville inte att någon skulle få veta det, men det kunde inte hållas hemligt. 25 En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom, och hon kom genast och föll ner för hans fötter. 26 Det var en grekisk kvinna av syrisk-fenicisk härkomst. Hon bad att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter. 27 Jesus sade till henne: “Låt barnen först få äta sig mätta. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” 28 Hon svarade honom: “Herre, hundarna under bordet äter också av barnens smulor.” 29 Då sade han till henne: “För de ordens skull säger jag dig: Gå! Den onde anden har farit ut ur din dotter.” 30 Och hon gick hem och fann barnet ligga på bädden. Den onde anden hade farit ut.

Mark. 9:17 En man i skaran svarade honom: “Mästare, jag har fört till dig min son som har en stum ande. 18 Och var den än får tag i honom slår den ner honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte.” 19 Jesus svarade dem: “Du släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge skall jag stå ut med er? För honom till mig!” 20 Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den i pojken, och han föll till marken och vältrade sig och tuggade fradga. 21 Jesus frågade hans far: “Hur länge har det varit så med honom?” Fadern svarade: “Sedan han var barn. 22 Ofta kastar anden honom än i elden och än i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!” 23 Jesus sade till honom: “Om du kan, säger du. Allt förmår den som tror.” 24 Genast ropade barnets far: “Jag tror. Hjälp min otro!” 25 Jesus såg att ännu mer folk strömmade till, och han sade strängt till den orene anden: “Du stumme och döve ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer in i honom!” 26 Den orene anden skrek och ryckte våldsamt i honom och for ut. Pojken var som livlös, och de flesta sade att han var död. 27 Men Jesus tog honom i handen och reste upp honom, och han steg upp. 28 När Jesus hade kommit inomhus och lärjungarna var ensamma med honom, frågade de: “Varför kunde inte vi driva ut honom?” 29 Han svarade: “Detta slag kan endast drivas ut med bön.“

Luk. 4:33 I synagogan fanns en man som hade en oren ande (πνεῦμα δαιμονίου ἀκαθάρτου) som skrek: 34 “Vad har vi med dig att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att fördärva oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.” 35 Då talade Jesus strängt till anden: “Tig och far ut ur honom!” Anden kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. 36 Alla blev mycket häpna och sade till varandra: “Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna (ἀκαθάρτου ἀκαθάρτου), och de far ut.” 37 Och ryktet om honom spreds överallt i trakten.— 40 Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar, och han lade händerna på var och en av dem och botade dem. 41 Onda andar for även ut ur många, och de ropade: “Du är Guds Son.” Men han talade strängt till dem och förbjöd dem att tala, eftersom de visste att han var Messias.

Luk. 8:26 De lade sedan till vid gerasenernas område, som ligger mitt emot Galileen. 27 När Jesus steg i land, kom en man från staden emot honom. Han var besatt av onda andar och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna. 28 Då han fick se Jesus ropade han och föll ner inför honom och skrek: “Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag ber dig: plåga mig inte!” 29 Jesus hade just befallt den orene anden att fara ut ur mannen. Länge hade anden hållit honom i sitt grepp. Man hade bundit honom med kedjor och fotbojor och bevakat honom, men han hade slitit sönder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onde anden. 30 Jesus frågade honom: “Vad är ditt namn?” Han svarade: “Legion”, eftersom många onda andar hade farit in i honom. 31 Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden. 32 Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen, och det tillät han. 33 De onda andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden störtade utför branten ner i sjön och drunknade.34 När herdarna såg vad som hände, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. 35 Och man gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen, som de onda andarna hade farit ut ur, sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. Då greps de av fruktan. 36 Men de som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit hjälpt. 37 Därefter bad allt folket från gerasenernas område att Jesus skulle lämna dem, eftersom stor fruktan hade kommit över dem. Och han steg i en båt och vände tillbaka. 38 Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: 39 “Vänd tillbaka hem och berätta allt vad Gud har gjort med dig.” Och han gick och ropade ut över hela staden allt vad Jesus hade gjort med honom.

Luk. 9:38 Då ropade en man ur folkhopen: “Mästare, jag ber dig, hjälp min son! Han är mitt enda barn. 39 En ande sliter i pojken, och så skriker han plötsligt till. Den sliter i honom och fradgan står kring munnen på honom, och den vill knappast lämna honom och sluta misshandla honom. 40 Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut anden, men de kunde inte.” 41 Jesus svarade: “Du fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge skall jag vara hos er och stå ut med er? För hit din son!” 42 Medan pojken ännu var på väg, kastade anden honom till marken och slet och ryckte i honom. Men Jesus talade strängt till den orene anden och botade pojken och gav honom tillbaka till hans far. 43 Och alla häpnade över Guds väldiga makt.

Apg. 19:11 Gud gjorde ovanliga under genom Paulus händer, 12 så att man till och med tog dukar och plagg som varit i beröring med hans hud och lade på de sjuka, och sjukdomarna lämnade dem och de onda andarna for ut.13 Några kringvandrande judiska andeutdrivare (ἐξορκιστῶν) tog sig också för att uttala Herren Jesu namn över dem som hade onda andar. De sade: “Jag besvär er vid den Jesus som Paulus predikar.” 14 Det var sju söner till en viss Skevas, en judisk överstepräst, som gjorde så. 15 Men den onde anden svarade dem: “Jesus känner jag till, och vem Paulus är vet jag, men vilka är ni?” 16 Och mannen som hade den onde anden kastade sig över dem, övermannade alla och misshandlade dem så svårt att de måste fly ut ur huset, nakna och blodiga. 17 Detta fick alla i Efesus veta, både judar och greker, och fruktan kom över dem alla, och Herren Jesu namn blev prisat. 18 Många av dem som trodde kom och bekände öppet vad de tidigare hade gjort. 19 Åtskilliga av dem som hade bedrivit trolldom samlade ihop sina böcker och brände upp dem offentligt. Man räknade ut vad de var värda och kom fram till femtiotusen silverdrakmer.

Ef. 6:11 Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.

1 Tim. 4:1 Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer somliga att avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars (δαιμονίων) läror.

Demonernas ursprung

Det var aldrig tanken att människor skulle gifta sig med varelser som inte tillhörde människosläktet. Enoks bok och den redliges bok, som båda omnämns i Bibeln via citat och referenser (Juda 1:14-15, Joshua 10:13, 2 Sam. 1:19), beskriver hur fallna änglar kom ner till jorden och fick barn med kvinnor av människosläktet. Barnen till sådana blandäktenskap kallades för “jättar” (nephilim), och det kan mycket väl handla om de “gudar” som både den grekiska och den nordiska mytologin handlar om. De var visserligen inte riktiga gudar, men kanske de betraktades som både gudar och halvgudar eftersom de var enorma och/eller för att uppnådde verkligt höga åldrar. Före floden så levde människorna mycket länge, men även efter floden så kunde människorna uppnå höga åldrar i flera generationer. Vi vet också att “Guds söner” handlar om fallna änglar eftersom samma hebreiska begrepp – bene Elohim – betyder änglar även på andra ställen i Gamla Testamentet där de omnämns (Job 1:6, Job 38:7, Ps. 29:1).

1 Mos. 6:1 Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem2 sågo Guds söner att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i.3 Då sade HERREN: »Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.»4 Vid den tiden, LIKSOM OCK EFTERÅT, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga.5 Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda,6 då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta (1917)

Juda 1:14 Om dem har också Hanok i det sjunde släktledet efter Adam profeterat: “Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga 15 för att hålla dom över alla och straffa alla för de gudlösa gärningar som de har begått och för alla de hårda ord som dessa gudlösa syndare har talat mot honom.”

Även djuren skapades “efter sina arter”, och den gemensamma avkomman skedde endast inom dessa utstakade arter. Däremot finns det tecken på att tiden efter sammanblandningen mellan änglar och människor även ledde till experiment mellan djurslagen – enligt apokryfiska skrifter såsom Enoks bok, och även andra skrifter. Det är givetvis Bibeln som vi ska rätta oss efter, men Bibeln motsäger heller inte denna information. Det finns även ett intressant stycke i Uppenbarelseboken om blandad säd som kan ha en eller dubbla betydelser.

Dan. 2:42 Och att tårna på fötterna voro delvis av järn och delvis av lera, det betyder att riket skall vara delvis starkt och delvis svagt.43 Och att du såg järnet vara blandat med lerjord, det betyder att väl en beblandning där skall äga rum genom människosäd, men att delarna likväl icke skola hålla ihop med varandra, lika litet som järn kan förbinda sig med lera.44 Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen;

1 Mos. 3:14 Då sade HERREN Gud till ormen: »Eftersom du har gjort detta, vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar.15 Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen. (1917)

Jättarnas fysiska kroppar förmultnade, men det verkar som deras “andar” vandrar runt jorden och söker levande varelser att vistas i. Se framför allt verserna ur Enoks bok i lila.

Enoch 7:1 And all the others together with them took unto themselves wives, and each chose for himself one, and they began to go in unto them and to defile themselves with them, and they taught them charms 2 and enchantments, and the cutting of roots, and made them acquainted with plants. And they 3 became pregnant, and they bare great giants, whose height was three thousand ells: Who consumed 4 all the acquisitions of men. And when men could no longer sustain them, the giants turned against 5 them and devoured mankind. And they began to sin against birds, and beasts, and reptiles, and 6 fish, and to devour one another’s flesh, and drink the blood. Then the earth laid accusation against the lawless ones.

Enoch 10:1 Then said the Most High, the Holy and Great One spake, and sent Uriel to the son of Lamech, 2 and said to him: ‘Go to Noah and tell him in my name “Hide thyself!” and reveal to him the end that is approaching: that the whole earth will be destroyed, and a deluge is about to come 3 upon the whole earth, and will destroy all that is on it. And now instruct him that he may escape 4 and HIS SEED may be preserved for all the generations of the world.‘

Enoch 10:7 And heal the earth which the angels have corrupted, and proclaim the healing of the earth, that they may heal the plague, and that all the children of men may not perish through all the secret things that the Watchers have disclosed and have taught their sons.

Enoch 10:9 And to Gabriel said the Lord: ‘Proceed against the bastards and the reprobates, and against the children of fornication: and destroy [the children of fornication and] the children of the Watchers from amongst men [and cause them to go forth]: send them one against the other that they may destroy each other in battle: for length of days shall they not have.

Enoch 10:15 And destroy all the spirits of the reprobate and the children of the Watchers, because they have wronged mankind.

Enoch 12:2 And his activities had to do with the Watchers, and his days were with the holy ones.3 And I Enoch was blessing the Lord of majesty and the King of the ages, and lo! the Watchers called me—Enoch the scribe—and said to me:4 ‘Enoch, thou scribe of righteousness, go, declare to the Watchers of the heaven who have left the high heaven, the holy eternal place, and have defiled themselves with women, and have done as the children of earth do, and have taken unto themselves wives: “Ye have wrought great destruction on the earth:

Enoch 15:8 And now, the giants, who are produced from the spirits and flesh, shall be called evil spirits upon 9 the earth, and on the earth shall be their dwelling. Evil spirits have proceeded from their bodies; because they are born from men and from the Holy Watchers is their beginning and primal origin; 10 they shall be evil spirits on earth, and evil spirits shall they be called. [As for the spirits of heaven, in heaven shall be their dwelling, but as for the spirits of the earth which were born upon the earth, on the earth shall be their dwelling.]

Enoch 16:1 From the days of the slaughter and destruction and death of the giants, from the souls of whose flesh the spirits, having gone forth, shall destroy without incurring judgement—thus shall they destroy until the day of the consummation, the great judgement in which the age shall be consummated, over the Watchers and the godless, yea, shall be wholly consummated.”2 And now as to the Watchers who have sent thee to intercede for them, who had been aforetime in heaven, (say to them).

Väktare i Bibeln:

Daniel 4:10 Vidare såg jag i den syn jag hade på min bädd, hur en helig väktare steg ner från himlen. 11 Han ropade med hög röst och sade: Hugg ner trädet och hugg av grenarna, riv bort lövverket och strö ut frukten, så att djuren som ligger under trädet flyr sin väg och fåglarna flyger bort från grenarna. —14 Så är det förordnat genom väktarna, och så är det befallt i denna sak av de heliga, för att de levande skall veta att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill. Ja, han upphöjer den ringaste bland människor till att härska över dem. — 20 Men att konungen såg en helig väktare stiga ner från himlen och säga: “Hugg ner trädet och förstör det. Dock må stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor av järn och koppar bland markens gräs. Av himlens dagg skall den fuktas och ha sin del bland markens djur, till dess att sju tider har gått fram över honom”,21 det betyder, o konung, och detta är den Högstes beslut som har drabbat min herre konungen: 22 Du skall stötas ut från människorna och tvingas bo bland markens djur och äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tider skall gå fram över dig till dess du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill.