Enkel utkorelse, DUBBEL UTKORELSE, eller ingen utkorelse alls?

Jul7

Reformert troende kristna, såsom kalvinister, brukar tro på “utkorelsen” (som du kan läsa mer om i den här bloggartikeln när det handlar om betydelsen av att vara “utvald” – eklektos) vilket betyder att de tror att Gud har utvalt några människor att bli frälsta – ett val som han gjorde redan vid jordens skapelse och innan människorna ens fanns. Det innebär – om man vill vara konsekvent – att vi människor är födda antingen frälsta eller fördömda, och ingenting kan förstås ändra på det som Gud själv skrivit i sten om vad som ska hända i framtiden…Av någon anledning fortsätter dock reformerta att evangelisera, trots att det kan jämföras med att ha en valkampanj för något som redan inträffat och som man inte längre kan påverka på minsta vis. Valet är ju redan gjort!

Att vara utvald (eklektos) har snarare en innebörd av att vara speciell/dyrbar och att hålla måttet. Det är vi själva som ser till att vi tillhör den skara som håller måttet och som därför är de utvalda som ska få ärva Guds rike. Löftena om Guds rike gäller endast de som är I KRISTUS, som bland annat Ef. 1-2 talar om. Ef. 1-2 talar alltså inte om att Gud utväljer individer till frälsning, men däremot så talas det om att det är förutbestämt att Kristi kropp ska få ärva Guds rike. Vi evangeliserar eftersom vi vill att ännu fler människor ska välja att ansluta sig till Kristi kropp och få ta del av de underbara saker som redan vid tidens början utlovats Kristi medarvingar.

Om Gud utvald endast några människor till frälsning, genom att ge dem möjlighet att tro på honom och omvända sig, då resulterar detta i att resten inte KAN bli frälsta eftersom Gud ju inte gett dem möjlighet att tro. Om kalvinisternas TULIP är sann så har Jesus inte ens dött för alla människor, och självfallet kan alla människor då inte bli frälsta. På engelska kallar man detta för “predestination”, och om kalvinisternas predestinationslära stämmer så handlar det alltid och till 100% om en dubbel predestination – DUBBEL UTKORELSE – eftersom den skara går förlorad som Gud valt att INTE ge någon tro. Han har helt enkelt förvägrat dem en möjlighet att bli frälsta, vilket är ett val han gjort vid tidernas början. Det innebär i sin tur att Gud allena måste beskyllas för att vissa människor inte tror, för det är ju han som är skulden för att vissa människor föds andligt blinda och som dessutom tvingas att fortsätta på den vägen vare sig de vill eller ej. Själva har de inget att säga till om, utan tvingas att födas och förbli de onda människor som Gud alltid velat att de ska bli. Få reformerta går emellertid med på denna beskrivning, utan de vill gärna äta kakan och ha kakan kvar. De föredrar att tro på en historia som motsäger sig själv så att de kan fortsätta att vara trogna sina människoskapta läror. Ibland försöker de lösa sina motsättningar med “Guds vägar högre än era vägar och hans tankar högre än era tankar”, eller “it’s a mystery” och vips försvinner alla paradoxer och motsägningar. 

Ordet “utkorelse” och “utkora” i SFB 

I Svenska Folkbibeln finns ordet “utkorelse” med två gånger (se verserna nedan), och “utkora” 0 gånger.

Rom. 11 har stort fokus på Paulus försök att få alla judar att förstå att de inte är frälsta för att de är födda judar eller för att de har Mose lag, utan frälsningen erbjuds även hedningarna. Det krävs ingen omskärelse för att bli frälst, såsom Mose lag föreskriver, utan frälsningen är av TRO (och tror man på Gud och är hans barn så lyder vi honom – men då handlar det inte om MOSE lag).

Rom. 11:25 Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. 27 Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.28 I fråga om evangelium är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. 29 Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. 30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. (SFB)

Petrus varnar sina läsare att vi måste se till att göra kallelsen och utkorelsen fast, och OM vi gör detta ska vi aldrig någonsin snubbla och falla utan få ärva Guds rike. Petrus lägger alltså fram ett VILLKOR för frälsningen, men vad händer om vi INTE lyder Petrus visa ord? Är vi då frälsta i alla fall och Petrus allvarliga varningar helt onödiga?

2 Pet. 1:8 Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus. 9 Men den som saknar detta är närsynt, ja, blind, eftersom han har glömt att han blev renad från sina tidigare synder. 10 Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla. 11 Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike. (SFB)

Ordet “utkorelse” och “utkora” i 1917 års översättning

I 1917 års översättning finns “utkorelse” med fem gånger. Även 1917 använder sig av det ordet i ovan nämnda verser, och ytterligare en vers handlar om Hag. 2:1 som talar om Serubbabels utkorelse. Dessutom finns ordet med i Rom. 9 respektive Rom. 11 (se nedan) där kontexten återigen handlar om att Gud inte anser att man är frälst för att man är född jude och har Mose lag, utan frälsningen erbjuds även hedningarna under villkoret att de TROR. Omskärelsen tas ofta upp som ett exempel, eftersom detta ceremoniella bud finns med i Mose lag som inte längre är i kraft, och som därför inte är ett krav för frälsningen. (Vi är dock inte laglösa eftersom vi fortfarande förväntas att lyda det dubbla kärleksbudet.)

Rom. 9 har jag skrivit flera bloggartiklar om, och Paulus talar inte här om att Gud utvalt individer till frälsning, men däremot har han utvalt Jakobs gren till att vara ursprunget för Messias. “Den äldre ska tjäna den yngre” handlar inte om individerna Jakob och Esau (Esau har aldrig tjänat Jakob) utan folket Jakob och Esau. Ämnet handlar fortfarande om att Gud har all rätt i världen att erbjuda frälsning även till hedningarna och att judarna inte ska tro att de har allt på det torra just för att de är “förstfödda” och är det folk som fått Mose lag direkt av Gud. Det är en tro på klippan Jesus som borde vara i fokus, men tyvärr så har Jesus fortfarande än i dag blivit som en stötesten för många judar som känner sig alltför trygga med att vara såsom Esau – som trodde att hans förstfödslorätt skulle göra så att han automatiskt skulle ärva välsignelsen vad som än sker. Han hade fel, eftersom vårt agerande spelar roll, och villkoret för frälsning är omvändelse och en TRO PÅ KLIPPAN. Den klippa som för övrigt vandrade med Israel genom öknen i Exodus.

Rom. 9:8 Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.9 Ty ett löftesord var det ordet: »Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara hava en son.»10 Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn.11 Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt — för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar –12 det ordet: »Den äldre skall tjäna den yngre.»–24 Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenast dem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk.—32 Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen,33 såsom det är skrivet: »Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam.»

Rom. 11 förmedlar att ett gäng på 7000 män kallas för “utvalda” eftersom de uppenbarligen valt att INTE böja knä inför avgudar. Bibeln talar ibland om en kvarleva av Israel som ska räddas, och det är de som är utkorade/utvalda eftersom de valt att vara Guds barn. Även deras frälsning är förstås av nåd, men att vara frälst av nåd betyder inte att det inte finns villkor för frälsningen. Övriga har förspillt sin chans till frälsning då de valt att inte omvända sig, som alltid är emot Guds vilja, och de ska vedergällas. Gud skulle aldrig vara orättvis och vilja vedergälla människor som varit chanslösa från början. Rom. 11 fortsätter med den välbekanta liknelsen om olivträdet, med judarna som rot och hedningarna som grenar. Vi är inte frälsta i stora grupper utan som individer, och Paulus ber oss att inte förhäva oss eftersom det alltid finns en risk att vi blir avhuggna ur trädet. Vi kan bli avhuggna pga brist på tro, men det finns även chans att vi ympas in igen, vilket beror helt på oss själva och våra val att komma till Gud eller inte. Villkoret som hänger på oss och vår fria vilja är: “OM du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen. Men jämväl de andra skola bliva inympade, OM de icke hålla fast vid sin otro”.

Rom. 11:4 Och vad får han då för svar av Gud? »Jag har låtit bliva kvar åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal.»5 Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd.—9 Och David säger: »Må deras bord bliva dem till en snara, så att de bliva fångade; må det bliva dem till ett giller, så att de få sin vedergällning.10 Må deras ögon förmörkas, så att de icke se; böj deras rygg alltid.»11 Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att de själva skola »uppväckas till avund».—17 Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,18 så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig.19 Nu säger du kanhända: »Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort.»20 Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan.21 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig.22 Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.23 Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.

“Utkora” finns med 9 gånger i 1917, men då handlar det för det mesta om Israel – som ju är utvalt av Gud – samt undantagen 1) Jes. 42:1 som skulle även kunna tolkas som den kommande Messias, 2) Höga Visan som har kärleksföremålet som sin “utkorade” samt 3) Ps. 68:17 som talar om ett berg som är “utkorat” i form av Guds säte.

Vad är KAINS MÄRKE, och vad var skillnaden mellan KAIN och ABELS offer till Gud?

Jul6

Kain och Abels offer till Gud

Bibeln ger inte så många detaljer kring de olika offer som Kain och Abel offrade till Gud i Mos. 1, men vi förstår åtminstone att vi människor riskerar att offra och arbeta för Gud med felaktiga motiv (läs exempelvis 1 Kor. 3) om fallet är att saker och ting inte är som de borde i våra hjärtan.

Eftersom Abel arbetade som herde så hade han möjlighet att offra djurkött, och Kain hade möjlighet att offra frukt och säd eftersom han var jordbrukare. Gud ansåg inte att någon av de olika produkterna var mer värt än det andra, men däremot såg han till deras hjärtan och till deras val och attityder. Exempelvis;  vilka delar av djuren och grödan valde de att offra och hur utförde de själva offrandet? Var det gammal rutten frukt som slarvigt offrades? Eller en gammal seg ko? Eller var det det bästa som skörden/hjorden förmådde, som offrades av ett kärleksfullt hjärta?

Vid den här tiden fanns visserligen inte Mose lag, men det dubbla kärleksbudet var i kraft då liksom nu. Det var helt enkelt fel av Kain att mörda, och Gud varnade honom för synd redan innan han utförde sitt mord. En människa har alltid möjlighet att stå över synd och förväntas råda över den, men Kain gick en helt annan väg och utförde det första mordet i historien.

1 Mos. 4:2 Hon födde ännu en son, Abel, Kains bror. Abel blev herde och Kain blev åkerbrukare.3 Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda.4 Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer, 5 men till Kain och hans offer såg han inte. Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. 6 Och Herren sade till Kain: “Varför är du vred och varför är din blick så mörk? 7 Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.

Det finns en gammal bok som är omnämnd i Bibeln och som på engelska heter “The book of Jasher” (“Den redliges bok” på svenska.) Det är ingen bok som gör anspråk på att vara skriven genom ledning av den helige Ande, men den är ändå intressant eftersom den ju står omnämnd i Bibeln och eftersom denna sekulära bok innehåller judarnas historia. Vi kan förstås inte veta med säkerhet att hela innehållet är sant, men eftersom det mesta som står skrivet i boken återfinns i Bibeln – oftast med fler detaljer – så skulle det kunna handla om vad som faktiskt hände. Det är åtminstone fritt att spekulera, så länge som det teologiskt går ihop med Bibeln som ju ÄR skriven genom Andens ledning. (Att boken inte ingår i Bibeln är inget argument för att bojkotta den, eftersom många utav oss inte har något emot att läsa annan form av historia, som gäller exempelvis vikingar, gamla greker, Alexander den store, Julius Ceasar, etc.) Här är de två verserna i Bibeln där denna bok står omnämnd

Joshua 10:13 Och solen stod stilla och månen blev stående, till dess folket hämnats på sina fiender. Detta står skrivet i “Den redliges bok”. Solen blev stående mitt på himlen och gjorde sig ingen brådska att gå ner för att fullborda dagen.

1 Sam. 1:17 David sjöng denna klagosång över Saul och hans son Jonatan, 18 och han bestämde att man skulle lära Juda barn “Bågsången”, som är upptecknad i “Den redliges bok”:

Här nedan kan vi läsa lite mer detaljer om det som hände Kain och Abel, ur perspektivet från The Book of Jasher. Här kan vi läsa svart på vitt, att skälet att Gud inte såg till Kains offer är att han (Kain) offrade dålig frukt från marken. Man kan nästan se en bild framför sig hur Kain offrar gammal fallfrukt full med bruna fläckar – sådan frukt som han inte skulle ha ätit i alla fall utan förmodligen kastat. Att offra en sådan frukt till Gud visar inte på ett ödmjukt och givmilt hjärta.

Abels djur verkar ha trampat över en del av den jord som Kain arbetat med, och vi vet inte om detta var ett återkommande problem för Kain. Men kanske var ett nödvändigt ont att djuren använde en del av åkern för att nå nya gräsfält och/eller vatten. Hur som helst så blev Kain förgrymmad och frågade varför Abel och hans djur passerade över hans mark. Abel svarade klokt med en fråga. Är det i så fall också fel att Kain äter av köttet från Abels djur och klär sig med den ull som kommer från hans får? Om det alltid är förbjudet för djuren att passera över hans åker och/eller stanna för att äta gräs, då borde han väl i konsekvensens namn ta av sig sina kläder som ju har sitt ursprung i Abels djur, och även ersätta Abel för allt det som han ätit och åtnjutit vad gäller djuren.

Om Kain hållit sin del av detta avtal så kanske även Abel skulle sett till att hans djur inte längre skulle komma att beträda Kains mark, men skulle Kain verkligen vara villig att gå med på en sådan byteshandel som vore till hans nackdel? Det bästa vore ju om de SAMARBETADE för att uppnå den allra bästa ekonomin för dem allihop. Men Kain såg det inte på det sättet, och i kombination med besvikelsen över att Gud tidigare såg till Abels offer och inte hans eget så kanske det här blev droppen. Kain insinuerade att han skulle döda sin bror, och satte sina planer till verket.

Jasher Ch. 1:13 And she called the name of the first born Cain, saying, I have obtained a man from the Lord, and the name of the other she called Abel, for she said, In vanity we came into the earth, and in vanity we shall be taken from it.14 And the boys grew up and their father gave them a possession in the land; and Cain was a tiller of the ground, and Abel a keeper of sheep. 15 And it was at the expiration of a few years, that they brought an approximating offering to the Lord, and Cain brought from the fruit of the ground, and Abel brought from the firstlings of his flock from the fat thereof, and God turned and inclined to Abel and his offering, and a fire came down from the Lord from heaven and consumed it. 16 And unto Cain and his offering the Lord did not turn, and he did not incline to it, FOR HE HAD BROUGHT FROM THE INFERIOR FRUIT OF THE GROUND BEFORE THE LORD, and Cain was jealous against his brother Abel on account of this, and he sought a pretext to slay him. 17 And in some time after, Cain and Abel his brother, went one day into the field to do their work; and they were both in the field, Cain tilling and ploughing his ground, and Abel feeding his flock; and the flock passed that part which Cain had ploughed in the ground, and it sorely grieved Cain on this account. 18 And Cain approached his brother Abel in anger, and he said unto him, What is there between me and thee, that thou comest to dwell and bring thy flock to feed in my land? 19 And Abel answered his brother Cain and said unto him, What is there between me and thee, that thou shalt eat the flesh of my flock and clothe thyself with their wool? 20 And now therefore, put off the wool of my sheep with which thou hast clothed thyself, and recompense me for their fruit and flesh which thou hast eaten, and when thou shalt have done this, I will then go from thy land as thou hast said? 21 And Cain said to his brother Abel, Surely if I slay thee this day, who will require thy blood from me? 22 And Abel answered Cain, saying, Surely God who has made us in the earth, he will avenge my cause, and he will require my blood from thee shouldst thou slay me, for the Lord is the judge and arbiter, and it is he who will requite man according to his evil, and the wicked man according to the wickedness that he may do upon earth. 

Kains märke

1 Mosebok säger bara kortfattat att Gud satte ett märke på Kain för att ingen som träffade på honom skulle döda honom, och vi vet inte om det var ett synligt märke eller inte. Om The Book of Jasher har rätt så handlar det om ett synligt märke – kanske som det horn som damen på bilden har fast kanske vänt uppåt och lite större. Vi vet också med hjälp av Bibeln att Kain skulle bli “hämnad sjufalt vem som än dödar honom”. Det betyder inte att det var helt omöjligt att döda Kain, men däremot  fruktansvärt onödigt eftersom konsekvensen uppenbarligen skulle resultera i en sjufaldig hämnd – som skulle drabba den som dödade Kain. Om Kain därför hade ett sådant horn som damen på bilden, så var han säkert välbekant för ALLA människor som levde på den här tiden, inklusive de människor som skulle födas efter mordet på Abel. Var och en skulle förmodligen från barnsben få höra om denne ovanlige man med ett konstigt märke i pannan, och även om det vid den här tiden hade börjat bli vardag med terror och våld så skulle nog ingen tycka att det vore värt att döda just Kain av alla människor.

1 Mos. 4:8 Kain talade med sin bror Abel,och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. 9 Och Herren sade till Kain: “Var är din bror Abel?” Han svarade: “Jag vet inte. Skall jag hålla reda på min bror?” 10 Då sade han: “Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken! 11 Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. 12 När du brukar jorden skall den inte längre ge dig sin gröda. Kringflackande och hemlös skall du vara på jorden.” 13 Kain sade då till Herren: “Mitt brott är för stort för att förlåtas.14 Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Kringflackande och hemlös kommer jag att vara på jorden, så att vem som helst som träffar på mig kan döda mig.” 15 Men Herren sade till honom: “Kain skall bli hämnad sjufalt, vem som än dödar honom.” Och Herren satte ett tecken på Kain så att ingen som träffade på honom skulle döda honom. 16 Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.17 Kain kände sin hustru och hon blev havande och födde Hanok. Och Kain byggde en stad och kallade den Hanok efter sin son.18 Åt Hanok föddes Irad, och Irad blev far till Mehujael. Mehujael blev far till Metusael, och Metusael blev far till Lemek.

The Book of Jasher uttrycker att Kain faktiskt ångrade sitt mord på Abel, men det hindrade honom inte försöka spela ovetande om att mordet var fel när han samtalade med Gud. Även om Gud gav Kain ett beskyddande märke, så fick Kain ändå lida för det som han hade gjort eftersom han säkert kände hatet från människor omkring sig under stora delar av sitt liv. Även om han inte var alltför rädd för att bli dödad så skulle människor ändå kunna göra livet surt för honom, och inget hindrade att de skulle kunna skada honom.

Kain uttrycker själv att han skulle komma att bli kringflackande på jorden, och det säger även The Book of Jasher, men enligt den sistnämnda boken så verkar det som kringflackandet åtminstone avtog något under Kains senare del av hans liv då han grundlade staden Enok. Det går förstås att vara “på resande fot” även efter stadens tillkomst även om han vandrade runt i mindre grad.

Kain gifte sig förmodligen med sin syster (om det inte var hans syskonbarn), och när det var dags att bygga staden så hade flera människor fötts från Adams barn och barnbarn. Staden fick samma namn som en av hans söner.

Jasher Ch. 1:23 And now, if thou shouldst slay me here, surely God knoweth thy secret views, and will judge thee for the evil which thou didst declare to do unto me this day. 24 And when Cain heard the words which Abel his brother had spoken, behold the anger of Cain was kindled against his brother Abel for declaring this thing. 25 And Cain hastened and rose up, and took the iron part of his ploughing instrument, with which he suddenly smote his brother and he slew him, and Cain spilt the blood of his brother Abel upon the earth, and the blood of Abel streamed upon the earth before the flock. 26 And after this Cain repented having slain his brother, and he was sadly grieved, and he wept over him and it vexed him exceedingly. 27 And Cain rose up and dug a hole in the field, wherein he put his brother’s body, and he turned the dust over it. 28 And the Lord knew what Cain had done to his brother, and the Lord appeared to Cain and said unto him, Where is Abel thy brother that was with thee? 29 And Cain dissembled, and said, I do not know, am I my brother’s keeper? And the Lord said unto him, What hast thou done? The voice of thy brother’s blood crieth unto me from the ground where thou hast slain him. 30 For thou hast slain thy brother and hast dissembled before me, and didst imagine in thy heart that I saw thee not, nor knew all thy actions. 31 But thou didst this thing and didst slay thy brother for naught and because he spoke rightly to thee, and now, therefore, cursed be thou from the ground which opened its mouth to receive thy brother’s blood from thy hand, and wherein thou didst bury him. 32 And it shall be when thou shalt till it, it shall no more give thee its strength as in the beginning, for thorns and thistles shall the ground produce, and thou shalt be moving and wandering in the earth until the day of thy death. 33 And at that time Cain went out from the presence of the Lord, from the place where he was, and he went moving and wandering in the land toward the east of Eden, he and all belonging to him. 34 And Cain knew his wife in those days, and she conceived and bare a son, and he called his name Enoch, saying, In that time the Lord began to give him rest and quiet in the earth. 35 And at that time Cain also began to build a city: and he built the city and he called the name of the city Enoch, according to the name of his son; for in those days the Lord had given him rest upon the earth, and he did not move about and wander as in the beginning. 36 And Irad was born to Enoch, and Irad begat Mechuyael and Mechuyael begat Methusael.

Efter händelsen så drabbades Kain hårt av törne och tistlar när han skulle odla jorden, och om någon anser att The Book of Jasher har fel som påstår att dessa ogräs besvärade Kain när det ju var Adam som var orsaken till en sådan förbannelse, så säger inte boken emot 1 Mosebok (se nedan). Eftersom det var Kain som var åkerbrukare så kan man tänka sig att det också var han (och andra framtida åkerbrukare) som hade problem med ett sådant gissel. Dessutom så står det inte exakt när Adams förbannelse skulle börja träda i kraft, och det är inte säkert att tistlar började växa upp minuten efter att Gud uttryckte sin förbannelse. Det kanske började så smått vid Adams tid, och tog kraft vid tiden för det första mordet. The Book of Jasher är öppen med att förbannelsen gällande törne och tistlar har sitt ursprung i Adams olydnad.

Jasher Ch. 2:7 And in those days there was neither sowing nor reaping in the earth; and there was no food for the sons of men and the famine was very great in those days.8 And the seed which they sowed in those days in the ground became thorns, thistles and briers; for from the days of Adam was this declaration concerning the earth, of the curse of God, which he cursed the earth, on account of the sin which Adam sinned before the Lord.9 And it was when men continued to rebel and transgress against God, and to corrupt their ways, that the earth also became corrupt.

Enligt The Book of Jasher så var Lamek gammal och hade svårt att se. Han var inte helt blind men gravt synskadad, och en gång gick han med sin unga son för att jaga med pil och båge. Sonen var förmodligen alldeles för ung för att jaga själv,  men han var med för att hjälpa sin pappa för att sikta rätt. Sonen fick syn på något som han antog var ett djur och bad därför sin far att spänna bågen. Fadern såg förmodligen konturerna av “djuret” som rörde sig och med sin erfarenhet hade förmodligen inte heller några problem att sikta på det som rörde sig och sköt iväg en pil. På Kain – som dog!

Lamek blev 777 år vilket är mycket lägre än normalåldern på ca 1000 år. Kan det ha berott på att floden kom vid denna tid, eller berodde det på något annat?

Historien visar vidare att Lamek, pga bestörtningen över att ha dödat den världsberömde Kain, klappade till sin son så att han dog! Det står ordagrant att han slog ihop sina händer så att sonen dog, och det är svårt att sia om exakt hur detta gick till – för en applåd har ju aldrig tidigare dödad någon. Kanske det är Lameks egen version av händelsen som vi kan läsa i boken? Kanske blev han så förgrymmad på sin sons misstag att han grep tag i hans huvud och klappade till honom en eller flera gånger (kanske t o m dunkade hans huvud mot något hårt) men återgav bara delar av historien för sina fruar för att inte få klander och nöjde sig med att berätta att sonen tyvärr dog av misstag när Lamek klappade ihop sina händer? Jashers bok säger “I slew a man with my wounds, and a child with my stripes”, och “stripe” kan betyda “a stroke, or blow as with a whip”. Kanhända Lamek använde sin båge som tillhygge, eller använde en slags piska för att slå med. Man kan bara spekulera… Om Lamek bara berättade halva historien för att rädda atmosfären i hushållet så lyckades inte tilltaget eftersom hans båda fruar hatade honom för händelsen och flyttade ifrån honom. Kanske de fruktade för att bli drabbade av den sjufaldiga hämnden som skulle drabba den som dödade Kain.

Jasher Ch. 2:26 And Lamech was old and advanced in years, and his eyes were dim that he could not see, and Tubal Cain, his son, was leading him and it was one day that Lamech went into the field and Tubal Cain his son was with him, and whilst they were walking in the field, Cain the son of Adam advanced towards them; for Lamech was very old and could not see much, and Tubal Cain his son was very young.27 And Tubal Cain told his father to draw his bow, and with the arrows he smote Cain, who was yet far off, and he slew him, for he appeared to them to be an animal. 28 And the arrows entered Cain’s body although he was distant from them, and he fell to the ground and died. 29 And the Lord requited Cain’s evil according to his wickedness, which he had done to his brother Abel, according to the word of the Lord which he had spoken. 30 And it came to pass when Cain had died, that Lamech and Tubal went to see the animal which they had slain, and they saw, and behold Cain their grandfather was fallen dead upon the earth. 31 And Lamech was very much grieved at having done this, and in clapping his hands together he struck his son and caused his death.32 And the wives of Lamech heard what Lamech had done, and they sought to kill him.33 And the wives of Lamech hated him from that day, because he slew Cain and Tubal Cain, and the wives of Lamech separated from him, and would not hearken to him in those days.34 And Lamech came to his wives, and he pressed them to listen to him about this matter.35 And he said to his wives Adah and Zillah, Hear my voice O wives of Lamech, attend to my words, for now you have imagined and said that I slew a man with my wounds, and a child with my stripes for their having done no violence, but surely know that I am old and grey-headed, and that my eyes are heavy through age, and I did this thing unknowingly.36 And the wives of Lamech listened to him in this matter, and they returned to him with the advice of their father Adam, but they bore no children to him from that time, knowing that God’s anger was increasing in those days against the sons of men, to destroy them with the waters of the flood for their evil doings.37 And Mahlallel the son of Cainan lived sixty-five years and he begat Jared; and Jared lived sixty-two years and he begat Enoch.

Se gärna min artikel om Bibelns utrotningskrig gällande jättar och människor med gener för storvuxenhet (såsom kananéer).

Calvinist Dictionary

Jun30

Kevin Jackson's avatarWesleyan Arminian

A dictionary to help Arminians better understand Calvinist terminology.
(Don’t take this too seriously, this is meant in good fun)

All: The elect

Altar Call: An insult to God

Arminianism: Man centered theology

Assurance: hoping that you’re elect

Augustine: The first church father.

Calvinism: The gospel

Call (effectual): to be irresistibly dragged

Call (general): God’s justification to condemn the reprobate.

Catholicism: What Arminianism leads to.

Compatiblism: We are free to do whatever the Potter decrees us to do.

Contradiction: a mystery

Doctrines of Grace: Term that helps illustrate how God has given us Calvinists superior insight. Usage example: “I was an Arminian before being illuminated by the Doctrines of Grace.”

Doris Day: Singer of truth

To Draw: To drag

Easy believism: The false idea that you can believe in Jesus Christ and be saved. Can a rotten corpse believe? Nope, neither can you.

Eisegesis: Any Arminian interpretation…

View original post 506 more words

Kan SYNDA jämföras med att av misstag köra lite för fort – över hastighetsgränsen?

Jun29

 

Att vara villig att lyda överheten

Det finns en del kristna som gärna jämför synd med att av misstag köra lite för fort – fortare än hastighetsgränsen – utan att tänka på det, men det är en missvisande liknelse av flera anledningar.

Kan man verkligen säga om sin synd…“Oj, där dödade jag visst någon! Hoppsan, jag stal plötsligt ett gäng pennor från jobbet! Oj, nu pallade jag visst några äpplen från grannen! Helt otroligt – nu verkar det som jag gick till grannfrun och hoppade i säng med henne! Hoppsan, nu ljög jag visst en hel del, och sen förtalade jag en kompis också! Tänka sig ändå så det kan bli? Wow, nu fuskade jag visst på historieprovet eftersom jag tjuvkikade i mobiltelefonen! Oj, där gjorde jag visst ett skatteavdrag i deklarationen som jag vet att jag inte har rätt till! Märkligt så det kan bli ändå…! Vilka misstag man kan göra!”

Är den helige Ande helt frånvarande?! Skulle han inte säga ifrån?

Vi kan inte jämföra överträdelse av Guds lag med att av misstag köra lite för fort – såvida vi inte kör alldeles för fort med flit. Det är som att jämföra päron och äpplen, eftersom man faktiskt kan bryta en människolag av misstag (trafikregler), medan man inte bryter Guds lag av misstag och utan att inse det.

Bibeln säger visserligen ingenting om trafikregler eftersom den skrevs ner för länge sedan, men vi uppmanas i Rom. 13 att lyda överheten så långt det är möjligt (vi måste dock lyda Gud mer än människor). Det fanns en hel del lagar på Paulus tid, men långifrån de tjocka lagböcker med massor med detaljer som vi har i Sverige idag! Det är inte säkert att Paulus uppmaning var ämnat att täcka in exmpelvis detaljer såsom de trafikregler som skulle komma 2000 år senare så det kan vi inte utgå ifrån.

Men det är väl överheten i varje land som bestämmer om trafikregler och vi ska väl lyda överheten och överhetens lagar? Jo det är sant, men vi vet inte säkert att sådana detaljer är vad PAULUS hade i tankarna när han i sitt brev till de kristna i Rom uppmanar dem att lyda överheten. Han kanske inte syftade på något annat än att helt enkelt bestämma sig för att lyda de lagar som fanns på den här tiden – och de lagar som existerade när Romarbrevet skrevs ner var förmodligen inga lagar som man bryter AV MISSTAG. Paulus poäng var dessutom att de kristna i Rom inte borde spjärna emot överheten, utan vara tillmötesgående vad gäller de påbud och förhållanden som då gällde – och de lagarna var inte diffusa och gick inte in på smådetaljer. Det är viktigt att tänka lite på den politik som gällde när Paulus uppmaning kom, för han lovar inte att det han säger i Rom. 13 stämmer in överallt på jorden i alla tider och för all framtid. Det han säger stämmer dock in på den situation som fanns DÅ och det stämmer även I PRINCIP överallt. En gång i framtiden kommer Antikrists rike, och den är verkligen inte insatt av Gud. Däremot är Gud i full kontroll och ser vad som sker, och han har även en lösning på problemet, i form av ett nytt Jerusalem.

Rom. 13:7 Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.

Det är klart att man idag kan deklarera fel av misstag, men det är däremot en synd att med flit gå emot sitt samvete och göra påståenden i sin deklaration som man vet inte stämmer. Det som Paulus räknar upp i Rom. 13 verkar inte vara någonting som man väljer att vända ryggen till av misstag, utan man har verkligen förmåga att lyda.

Kan vi göra detta av missag?: Mörda, stjäla, begå äktenskapsbrott, ljuga, fuska och förtala?

Trafikregler finns för allas bästa, och det måste finnas någon sorts gräns för hur fort man får köra för att undvika skador och dödsfall. Trafikpoliser måste ha något sorts verktyg för att kunna veta när de har rätt att bötfälla, och därför är tydliga trafikregler bra för oss.

Om det inte skulle finnas några hastighetsgränser överhuvudtaget, så har vi som kristna ändå ansvaret att köra säkert och med andras bästa i fokus. Även om vi inte skulle bryta mot lagen, så bryter vi ändå mot Guds bud om vi exempelvis skulle köra alldeles för fort förbi en skola där det passerar massor med barn och andra trafikanter. Vi skulle då inte behandla andra människor som vi själva skulle vilja bli behandlade om vi utsätter andra människor för risker.

Jag tycker det är en viss skillnad på trafikförseelse om man 1) kör i 80 km/tim förbi en skola trots att det är 30 km/tim som gäller, jämfört med om man 2) av misstag kör 5 km över hastighetsgränsen på en rak och fin väg som är helt fri från andra trafikanter. I det första fallet så har vi inte behandlat våra medmänniskor som Guds lag befaller, eftersom vi orsakat onödiga risker.

När polisen kommer så kanske det blir böter hur som helst, och då är det bara att betala eftersom vi har gjort oss skyldiga till en trafikförseelse. Som bilförare får vi helt enkelt träna på att hålla koll på hastighetsmätaren, men visst har det hänt att även kristna bilförare någon gång suttit i sina egna tankar och av misstag kört över hastighetsgränsen. Att med flit köra alldeles för fort är en annan sak.

Kan man även SYNDA av misstag?

Att döda en annan person av misstag låter väldigt otroligt, men visst har det hänt misstag inom sjukvården där fel medicindoser getts till människor som i sin tur orsakat deras död. Då ser Gud i så fall hur detta misstag gått till. Beror det på felaktiga instruktioner av någon annan (överordnande)? Beror det på slarv hos personen själv? Var det felaktiga etiketter, eller hur gick det till? Det kan även hända att man av misstag orsakar en annan persons död utanför området för sjuk- och hälsovård. Man kan exempelvis köra på ett litet barn som plötsligt springer över vägen. Man syndar inte om samvetet är rent och om man inte rimligtvis skulle kunna ha agerat på något annat sätt. Gud ser det inte som en synd om man faktiskt är oskyldig till det som hänt. Att däremot med flit ta livet av en annan människa är en synd, och det räknas t o m som mord att hata en annan människa. (Att ogilla en annan människas beteende är inte att hata, för då skulle även Jesus inberäknas i det.) Detta förväntas vi undvika just för att inte synda.

Ännu svårare är att se hur man kan begå äktenskapsbrott av misstag. Kan man verkligen vänsterprassla och säga “Men hoppsan, vilket misstag som hände! Det var oväntat!”? Någon kanske inflikar att det är ett brott att se på en kvinna med lust i Matt. 5:28, men det står att det är en synd att “med begär” se på henne, eller snarare “to lust after her” (KJV), så det är alltså en synd att med en sådan AVSIKT se på en kvinna. Minst en av dem (kvinnan eller mannen) måste dessutom vara gift för att det ska kunna rubriceras som “äktenskapsbrott”.(Därmed inte sagt att det är ok att se på andra kvinnor hur som helst och med onda avsikter.) Att tycka att en kvinna är rasande vacker är ingen synd, och män och kvinnor är skapta för att attraheras av det andra könet.

Kan vi stjäla av misstag? Visserligen kan man gå ut ur en affär och sedan upptäcka att man glömt att betala för något, men då handlar misstaget inte om synden “stjäla”, eftersom stöld är något man gör med flit och som man är medveten om. Inte säger man väl “Hoppsan, där stal jag visst ett vackert halsband från hyllan, och wow…nu gick jag plötsligt ut genom varuhusdörrarna utan att betala för det halsbandet som jag gömt i paraplyet! Så det kan bli!”.

Kan vi ljuga av misstag? Kan vi fuska och förtala av misstag? Kan vi mobba av misstag? Har vi så svårt att hålla oss till sanningen och att behandla andra som vi själva skulle vilja bli behandlade? Om vi har god kontakt med Gud, och om den helige Ande bor i oss, då har vi väl en förträfflig hjälpare som både varnar oss för synd och sticker oss i hjärtat om vi ändå överträder Guds bud och syndar? Om vi behandlar andra människor illa, hur kan vi då inte känna detta i våra hjärtan?

Att av misstag köra lite för fort på en lugn och fin väg handlar inte om att behandla sin nästa illa, men däremot att köra för fort på en väg där det finns människor som kan skada sig. Att med flit behandla andra kärlekslöst och hänsynslöst är vad som dömer oss. Vi bryter inte Guds lag av misstag, för den helige Ande i de kristnas liv är alldeles för närvarande för att gå med på det.

Läs och se att Gud har gett oss all hjälp vi behöver för att leva rena liv:

Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.

Det är intressant att Paulus använder sista delen av Rom. 13 för att förklara att vi faktiskt kan uppfylla den lag som Gud förväntar oss att vi ska lyda, och det gör vi genom att älska vår nästa och behandla våra medmänniskor väl. Älskar vi vår nästa gör vi honom inget illa:

Rom. 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. 9 Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv.10 Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse. — 12 Natten går mot sitt slut och dagen är nära. Låt oss lägga bort mörkrets gärningar och klä oss i ljusets vapenrustning.13 Låt oss leva värdigt, det hör dagen till, inte i utsvävningar och fylleri, inte i otukt och lösaktighet, inte i strid och avund. 14 Nej, ikläd er Herren Jesus Kristus och ha inte en sådan omsorg om kroppen att begären väcks till liv.

“Det är inte synden som håller oss borta från Gud”? Jo, det är precis så det är

Jun27

Jesus festade med de fördömda?

Detta kan helt klart missförstås. Jag kopplar inte ihop bilden med Magnus Perssons läror, men ville bara illustrera en ytterlighet som jag ibland kommer i kontakt med framför allt hos många kalvinister. Få av dem skulle uttrycka att synd är rätt, eller att Gud inte bryr sig om att vi syndar, MEN samtidigt så förminskar de allvaret vad gäller synd genom att förmedla ett annat budskap mellan raderna som går ut på att vi ändå kan vara frälsta i vår synd om vi bara bekänner att vi syndar och känner skamsenhet. Men känner sig inte också många agnostiker skamsenhet inför omoral, och lever inte många av dem därför ganska mycket rätt?

Återigen ser jag mig inte hålla med församlingsplanteraren och pastorn Magnus Persson (se hans krönika i tidningen Dagen här). Jag kan ha fel men det jag läser verkar gå ut på idén att för en troende person så leder synd inte till separation från Gud och orsakar därför inte (andlig) död. Var har vi hört den läran förut?

1 Mos. 3:4 Då sade ormen till kvinnan: “Ni skall visst inte dö!

Han börjar med att berätta om två sjuka personer där den ena vägrade att erkänna sitt tillstånd (eller söka hjälp) medan den andra gjorde det. .

“Men hans tidiga upptäckt av att något var allvarligt fel med honom, hans bejakande och erkännande av sitt sjukdomstillstånd och hans ångestfyllda sökande efter hjälp räddade honom. Han som var döende är därför levande. Gång på gång utmanar Jesus människans självupplevda hälsotillstånd. Han passerar dem som i sina egna ögon är friska, rena och starka. Han dras i stället till dem som är medvetna om sitt hjärtas svaghet, skevhet och sjukdom. Till dem som dagligen brottas med syndens skuld och skam. Alla de vars synd inte bara är ett teoretiskt teologiskt begrepp utan en kännbar och plågsam verklighet.”

Är det naturligt för en kristen att dagligen behöva förnedra sig med synd och skam? Är den enda skillnaden mellan de två männen att trots att de syndar båda två (och så var ju faktiskt fallet vad gäller den Bibliska liknelsen om farisén och publikanen) så var det endast den ena som öppet erkände sin synd? Inte att samma person även OMVÄNDE sig och LÄMNADE sitt gamla syndiga liv bakom sig? Jag kan inte se den sistnämnda upplysningen någonstans i historien om de två sjuka.

“Barmhärtighet mot de skuldtyngda präglade Jesu liv och tjänst. Han omkullkastade religiösa regler och överskred sociala gränsdragningar när han rörde vid de orena, varmt välkomnade de utfrysta, förbarmade sig över de förtryckta, och – som han gör i dagens evangelietext – festade med de fördömda.”

Att säga att Jesus festar med de fördömda låter onekligen som om han deltog i deras synd. Nu kanske det inte är så Magnus menade, och kanske därför borde ha uttryckt sig på ett annat sätt för att inte förmedla en skev bild på vem Jesus är och hur heligt han levde. Jesus var bland annat med på en bjudning hos en farisé vid namn Simon (och det är ingen synd att äta mat, ens om man gör det hos en person som inte lever som man ska) och han passade då på att predika Guds ord och även kritisera sällskapet för sin SYND (inte för att de lydde Gud för mycket). Fariséerna hade bara utsidan av bägaren ren, när de även borde ha insidan av bägaren ren.

Matt. 23:23 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.—25 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet 26 Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.

Jesus verkar vara av åsikten att vi ska lära andra att HÅLLA buden i stället för att lära andra att vi inte kan och inte ens behöver för vår frälsnings skull. Han förmedlar budskapet att vår rättfärdighet måste övergå fariséernas rättfärdighet om vi ens ska komma in i Guds rike.

Matt .5:19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Mer från Magnus, och det allra farligaste:

“Det är inte synden som håller oss borta från Gud utan vår självrättfärdighet. Det är inte vårt erkännande utan snarare vårt förnekande av sjukdom som dödar oss. Det är vår självupplevda godhet som bedrar oss och för oss bort från Gud.”

Magnus har missförstått felet hos fariséerna, och det gör att han riskerar att indirekt göra synd till något som inte är särskilt allvarligt – bara vi tror på Jesus. Fariséernas problem var som sagt inte att de lydde Gud för mycket utan för litet. 1) De vägrade att erkänna att de hade synd (så långt har Magnus rätt), och 2) De vägrade att OMVÄNDA SIG och lämna synden bakom sig. Det är punkt nummer 2 som är den stora och avgörande skillnaden mellan farisén och publikanen, och mellan frälsta och ofrälsta. Synden håller oss ABSOLUT borta från Gud eftersom synd alltjämt separerar oss från vår helige Skapare. Det är inte självrättfärdigt att vara Jesus trogen genom att lyda honom, utan faktiskt något som Gud förväntar sig av oss och även gett oss all hjälp för att lyckas med.

“Varför är detta så besvärande för oss? Orsaken är att det vänder upp och ner på alla våra föreställningar. Nåden introducerar helt andra spelregler än de vi lärt oss. Vi vill arbeta och kämpa för att göra oss förtjänta av Guds godkännande. Vi vill bli friska innan vi uppsöker läkare.”

Det är ett besvärande budskap eftersom det inte är vad Bibeln lär. Det är alldeles sant att vi ju inte kan bli friska utan Jesus, för det är ju Jesu renande blod som ju tar bort all vår tidigare synd och gör oss rena. Detta sker när vi omvänder oss, som är någonting som vi själva måste bestämma oss för att göra. Det är viktigt att påpeka att vi inte blir renade bara för att vi kommer till Jesus, tror på honom och bekänner våra synder. Det centrala är ju att lämna den gamla människan bakom sig och inte släpa den människan med sig in i det nya rena livet. Sen betraktas vi som rena och rättfärdiga så länge som vi lever heligt och rättfärdigt. Jesus tänker inte leva heligt och rättfärdigt ÅT OSS så att vi ska slippa.

Låt oss säga att en lagöverträdare fått en chans att bli benådad från sitt fängelsestraff. Om han då lägger fram sin sak inför guvernören (eller vem det nu är som har en sådan makt att kunna benåda), och öppet bekänner att han brutit mot lagen och därför är skyldig, men också lägger till att han inte har för avsikt att ändra sig, då blir han väl inte benådad?! Gud arbetar under samma princip. Det är glädje i himlen för varje person som OMVÄNDER SIG, eftersom det betyder att den personen gått från död till liv vad gäller hans andliga status. Om man bara nöjer sig med att bekänna sin synd så blir det ingen förlåtelse (även ateister kan göra detsamma), men om man bekänner sin synd och OMVÄNDER SIG, så förlåter Gud oss även om våra synder är mörkröda. Och vi får inte bara en enda chans utan fler. Om vi däremot varvar lydnad med olydnad så visar vi med våra liv att vi inte omvänt oss från hjärtat.

“Vi vill höra läkaren säga att han inte finner något fel på oss, att allt är som det ska och att vi är friska. Men sådana människor behöver ju ingen läkare. Självgoda, självbelåtna och självrättfärdiga människor ser inte sitt behov av frälsaren och gör därför Guds nåd omintet. Det är bara svaga och sargade syndare med sjukdomsinsikt som skyndar till doktor Jesus för att få syndasåren förbundna och helade.”

righteousness de som vägrar att bekänna att de är sjuka (att de lever i synd) behöver läkare, och deras behov av läkare hänger inte på om de bekänner sin synd eller inte. Att vara sjuk/syndig och självgod är förstås inte vägen till frälsning, men däremot att bekänna sin synd och upphöra med den. Vad betyder Guds nåd? Dels handlar det om Guds barmhärtighet (snällhet) att erbjuda oss rening trots att vi inte förtjänat den, och dels betyder det en hjälp att sluta synda. Den falska läran om nåden är att den täcker vår synd så att Gud inte kan se den, och det är ofta den sorts nåd som människor vill höra och tro på.

Titus. 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga NEJ till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som NU är 

Vi kan få fullständig seger över synden, och det är de onda makterna som säger att det är omöjligt. Vi behöver inte vänta på att vi ska få nya kroppar innan vi kan vara Jesus trogna eftersom vi kan leva heligt och enligt Guds vilja här och nu. Lösningen på syndaproblemet är inte att gömma oss bakom Jesus och låtsas som att Gud Fader inte ser vår synd, utan lösningen är att ta emot den hjälp vi fått (Guds nåd och den helige Ande) och därigenom leva heligt. Ingen måste smutsa ner sig igen efter att ha blivit renad, och så länge som vi syndar så är vi slavar under synd och inte fria. Det är ett budskap som människor kanske inte vill höra, men som det ålägger oss att ändå predika. Jesus började sin evangelisationsbana på jorden genom att predika omvändelse. Läs även vilka instruktioner som Paulus fick utav Jesus när det gäller att evangelisera:

Apg. 26:19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna,att de skall ångra sig och OMVÄNDA SIG till Gud och GÖRA SÅDANA GÄRNINGAR SOM HÖR TILL OMVÄNDELSEN. 

Jesus säger:

Matt. 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.

Gud ändrar sig inte:

Jes. 59:2 Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.

FADER VÅR “förlåt oss våra synder” – en DAGLIG BÖN för dagliga skulder?

Jun26

fader vårBönen “FADER VÅR” innebär inte att det är helt naturligt med dagliga synder som vi dagligen ber om ursäkt för

Människor delas inte in i 1) människor som syndar, och 2) människor som syndar och som bekänner att de syndar. Gud väljer inte att se genom fingrarna vad gäller synd om vi bara är öppna med vårt sätt att leva, för sanningen är att vi fått all hjälp vi behöver för att leva i fullkomlig seger över synd – tack vare den helige Ande. Omvändelse betyder inte “bekänn din synd dagligen så att du kan fortsätta med den”, utan omvändelse betyder att lämna det gamla syndiga livet bakom sig och lyda Anden i stället för köttet. Lyckligtvis får vi inte bara en chans utan fler, men om vi varvar lydnad med olydnad så visar det att vi inte omvänt oss från hjärtat, och vi ska aldrig tro att vi kan lura Gud som ser allt i det fördolda. Gud vill dock inte att någon ska gå förlorad, och vi har fått all hjälp vi behöver för att leva heligt – om vi bara vill.

Det finns en del kristna som gärna tolkar den välkända bönen “Fader Vår” som att det är helt naturligt för kristna att synda dagligen (kanske även flera gånger varje dag), eftersom vi ju ska be “förlåt oss våra synder/skulder”. Varför be om något sådant om vi faktiskt inte syndar?

De tänker dessvärre inte på att denna bön är ett BÖNEEXEMPEL, och bönen är ett svar på Jesu lärljungars fråga till honom “Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärljungar”. Nu var det EN bön som Jesus valde att ge exempel på och inte flera böner, vilket innebär att han då förmodligen ville inkludera de absolut viktigaste ingredienserna i sitt exempel.

Denna bön är framför allt utmärkt om det handlar om en kristen persons allra första bön, för då är det här med bekännelse av synder och omvändelse väldigt centralt. Även en redan pånyttfödd person kan förstås senare i sitt liv välja att synda (trots att alternativet att inte synda alltid finns) och då är det första en sådan person ska göra att bekänna dessa synder inför Gud och omvända sig. Därför kan vi förstå att Jesus vill inkludera detta i sitt böneexempel, och även innebörden att visa vördnad inför Gud, att be om daglig mat och dryck och att se till att vi har hjärtan som är villiga att förlåta dem som har syndat emot oss.

Vi ska även be att inte föras in i frestelse, men vi ska tänka på att det inte är GUD som frestar oss om vi nu hamnar i frestande situationer (se Jak. 1:13). Däremot kan vi be till Gud att vi inte ska drabbas av frestelse, och att vi ska få hjälp att vara starka när vi står inför frestelser. Ofta frestas människor när de själva placerar sig i frestande och lockande miljöer/situationer, men ibland kan vi även råka ut för frestelser även om vi inte sökt upp dem själva. Det drabbade exempelvis Jesus själv i öknen, när Satan frestade honom att bland annat bryta sin fasta genom att äta. Frestelser är inte synd i sig, men det är synd att frivilligt söka upp frestelser och därigenom bli frestade. Det är svårare att stå emot frestelser om vi inte har en nära relation med Gud (genom den helige Ande), och att BE är ett naturligt sätt att umgås med Gud – för vårt eget bästa. Den vi älskar vill vi gärna ha kontakt med, och vi kan lättare förstå hans vilja med våra liv genom regelbunden kontakt. Vi får STYRKA genom att be och KRAFT att stå emot djävulens alla pilar. Vi kan be om hjälp att frestelser som kanske kommer i vår väg minimeras eller elminieras.

Däremot ska vi inte ta för givet att vi kristna alltid ska slippa undan vedermödor eller förföljelser, för Bibeln uttrycker snarare det omvända. Om vi går igenom vedermödor utan att hämta kraft från den helige Ande, så blir vi väldigt svaga och utsatta, så därför vinner vi mycket på att lägga tid åt BÖN för oss själva och för andra. Paulus bad ofta de kristna församlingarna att be för honom och hans många resor.

Jak. 1:13 Ingen som frestas skall säga: “Det är Gud som frestar mig.” Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon.

Lukas version av Herrens Bön

Lukas. 11:1 En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: “Herre, LÄR OSS ATT BE, liksom Johannes lärde sina lärjungar.” 2 Då sade han till dem: “När ni ber skall ni säga: Fader, helgat blive ditt namn. Komme ditt rike.3 Ge oss var dag vårt bröd för dagen.4 Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse.”

Andra vishetsord från samma kapitel visar på det viktiga med sann omvändelse och lydnad. Vi kan leva helt rena liv och behöver inte förödmjuka oss själva med synd.

28 Han sade: “Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det.”

32 Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona.

39 Men Herren sade till honom: “Ni fariseer rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av girighet och ondska.40 Ni dårar, har inte han som gjorde utsidan också gjort insidan? 41 Ge därför ert inre som gåva, så blir allting rent för er.

Mattheus version av Herrens Bön

Här är Mattheus version av samma händelse som har upprinnelse i lärljungarnas fråga till Jesus om hur vi ska be. Notera att vi inte kan ta v. 6 som en absolut bokstavlig uppmaning som vi aldrig får avvika ifrån på minsta vis. Även uppmaningen att be i sin kammare med stängd dörr handlar om ett exempel för oss, eller snarare en “hyperbole”, som står i kontrast till det motsatta bönesättet – att be i alla möjliga situationer i syfte att få människor att se oss som gudfruktiga trots att våra egentliga motiv bara är att synas och att uppfattas som fina människor som står exeptionellt nära Gud. Gud kan se våra sanna motiv.

Om v. 6 ska ses som ett principiellt exempel, då kanske v. 12 kan tolkas på liknande sätt? Vi ska absolut be om förlåtelse för våra synder OM vi nu gjort oss skyldiga till några sedan vi sist bad till Gud, men det finns ingenting som säger att vi måste synda av ren nödvändighet varje timme, dag, vecka, månad eller ens år. Det finns heller ingenting som säger att vi bör hitta på eller simulera synder som vi gjort sedan sist vi bad (trots att vi inte gjort dem), bara för att vi i sanning ska kunna be “förlåt oss våra synder” utan att ljuga. Att be om förlåtelse för utförda synder trots att vi inte kan komma på några synder som vi gjort oss skyldiga till sedan gårdagens bön (eller morgonens bön), kanske många uppfattar som snudd på en onödig lögn? Då tror jag inte att Gud absolut kräver en sådan fras som man egentligen inte menar, och i stället kan man uttrycka sin tacksamhet till Gud att han hjälpt oss att överkomma frestelser.

Sen är det förstås inget fel att be hela bönen ordagrant ibland, för det är en nyttig text för oss att upprepa och framför allt KOMMA IHÅG. Det finns inget krav att endast syndare får läsa denna bön, för alla tjänar på att tänka på innebörden.

Matt. 6:5 När ni ber skall ni inte vara som hycklarna. De älskar att stå och be i synagogorna och i gathörnen för att synas av människor. Amen säger jag er: De har fått ut sin lön. 6 Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig. 7 Och när ni ber skall ni inte rabbla långa böner som hedningarna. De menar att de skall bli bönhörda för sina många ords skull. 8 Var inte som de. Er Fader vet vad ni behöver, innan ni ber honom om det.9 Så skall ni be:

Fader vår, som är i himlen. Helgat blive ditt namn.10 Komme ditt rike. Ske din vilja på jorden liksom den sker i himlen.11 Ge oss i dag vårt bröd för dagen.12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.13 Och för oss inte in i frestelse utan fräls oss från den onde. (SFB)

Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn;10 tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden;11 vårt dagliga bröd giv oss i dag;12 och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;13 och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. (1917)

En del handskrifter avslutar med: “Ty riket är ditt och makten och äran i evighet, amen”. I samma kapitel kan vi läsa att vi inte kommer att förlåtas om vi inte förlåter andra människor, och dessutom att vi inte kan tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta. Det låter alltså INTE som att Jesus anser att synd är en helt naturlig del i en kristen människas vardagsliv, utan snarare tvärt om.

14 Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.15 Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.

24 Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Även i kapitlen innan och efter så kan vi se Jesu lära att vi är Guds barn om vi lyder Gud, för om vår rättfärdighet inte övergår fariséernas rättfärdighet, så kommer vi inte ens in i Guds rike. Vidare är budskapet att det är bättre att hugga av kroppsdelar om de får oss att synda, så att vi inte ska hamna i helvetet. Jesus säger att den som kommer in i hans rike är den som gör hans Faders vilja. Detta är motsatsen till budskapet att daglig synd är naturligt för alla, och att vi kan glömma att någonsin leva i seger över synden. Det kanske låter som en uppförsbacke, men vi vet att 1) Gud förlåter all synd även om den är mycket mörk, om vi verkligen menar vår omvändelse, och 2) vi har fått en enastående hjälp att leva i seger tack vare den helige Ande.

Matt. 5:8 Saliga är de renhjärtade de skall se Gud.—13 Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.—19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, SKALL NI INTE KOMMA IN I HIMMELRIKET.

 22 Jag säger er:Den som är vred på sin broder (“without a cause”, KJV) är skyldig inför domstolen, och den som säger till sin broder: Ditt dumhuvud, är skyldig inför Stora rådet, och den som säger: Din dåre, är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.—25 Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse.

 29 Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna. 30 Och om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kommer till Gehenna.

48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

Matt. 7:13 Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. 14 Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.— 19 Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden.20 Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. 21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.— 26 Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. 27 Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.”

TRONS LYDNAD är att lyda Gud i tro

Jun20

narrow gate

Det står om trons lydnad på ett par ställen i Bibeln, och det handlar helt enkelt om att tro på skaparen och lyda honom genom att leva heligt. Sen kan vi också ha olika mått av tro vad gäller vår förmåga/vilja att tro på exempelvis mirakel och helande, men även det går att arbeta upp genom att leva nära Gud. Genom erfarenheter så kan denna tro (på Andens kraft) stärkas, och där har vi kommit olika långt. Vi kan be för varandra att vi kommer längre.

1) Rom. 1:5 Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till TRONS LYDNAD för hans namns skull.

Andra folkgrupper var tydligen bekanta med de kristna romarnas stora tro

8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen förkunnar er tro. 

Paulus säger att man förtjänar döden om man lever sina liv genom att visa orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet, är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja, skvallrar, förtalar, hatar Gud, brukar våld, skrävlar, skryter, tänker ut allt ont, inte lyder sina föräldrar, är oförståndiga, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa och som samtycker med att även andra kristna lever så. Det finns många kristna som predikar en slags “frälst i din synd-budskap”, som ofta blandas med fagert tal för att lura fler. Det finns vissa andliga risker så fort man hör predikanter lära ut “Gud vill INTE att du syndar, MEN….”, och så fortsätter man att lägga ut texten genom att förklara varför ingen kan sluta synda, hur Jesus kan vara rättfärdig i stället för oss, hur våra synder är förlåtna redan innan vi gör dem, hur arvsynden gör att vi syndar av nödvändighet, hur köttet är syndigt i sig självt, hur Gud endast ser Jesu blod när han ser på oss, etc. Jesus har inte tagit Guds vrede på korset, för vi kan fortfarande riskera Guds vrede om vi väljer att leva orättfärdigt.

18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.— 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

2) Romarbrevet 16:26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till TRONS LYDNAD

Uppenbarligen var de kristna i Rom kända för sin lydnad, men Paulus fortsatte att uppmuntra dem att ge akt på dem som vållar splittring genom obibliska läror. Det finns människor som bekänner sig som kristna, och som har milda ord och vackert tal, men som ändå lurar människor att tro på falska doktriner. Lydnad innebär att vara trogen Jesu lära, och det är skriften som ska rätta oss och som vi ska bli korrigerade av. Vi ska inte sätta vår tro på dödliga människor, även om de låter ödmjuka. Om vi är allt för “snälla” och villiga att kompromissa genom att ställa människor i talarstolen trots att de blandar sanning med missförstånd och obibiska läror, så kan det leda till att fler börjar tro på falska läror – som de måste rädda genom ännu fler falska läror som bygger på de första. Paulus vill att romarna ska vara helt oskyldiga i fråga om det onda, och genom evangeliet så kan fler människor föras till trons lydnad.

17 Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. 18 Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. 19 Er LYDNAD är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni skall vara förståndiga i fråga om det goda och oskyldiga i fråga om det onda. .—25 Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold 26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad

Även demonerna tror att Jesus är Messias och Guds son, men frälsning ges till de som lyder Jesus.

Hebr. 5:9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom

Paulus valde att inte vara olydig mot den synen som han fick från himlen, när han mötte Jesus på vägen till Damaskus. Det Jesus ville att han skulle göra var att predika om tro, och omvändelse till hedningarna, för att de skulle vända sig från mörker till ljus och därmed få syndernas förlåtelse och en plats i hans rike. Paulus var hörsam och predikade verkligen det Jesus ville. Paulus predikade om behovet av ånger, omvändelse och att fortsätta att leva sina liv genom att göra goda gärningar som ju hör till omvändelsen. Omvändelse innebär att ångra sina synder och leva ett rent liv.

Apg. 26:16 Men stig upp och stå på fötterna! Ty jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till vad du har sett och till det jag kommer att visa dig, 17 när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen. 

The HOLY SPIRIT is also GOD and part of the TRINITY and the Godhead

Jun17

The holy Spirit in the New Testament is a translation of  hagios pneuma (Strong’s 40 and 4151, respectively), and He is sent to us by the Father and the son, to be our Helper and to reprove the world of sin. He dwells in the hearts of christians, and he is also big help for us to live holy lives and gives us wisdom and strength. He helps us to understand the scriptures and the deeper things of God, and also gives us spiritual gifts so that we can edify each other in the body of Christ. The holy Spirit is described as someone who has emotions, wisdom and who has a will of his own which he uses to do the will of God the Father. He is referred to as “he” (and not “it“), he can hear and speak and he has fellowship with us. The Bible came about when holy men of God wrote down their texts under the inspiration of the holy Spirit.

We receive the holy Spirit when we come to God and repent for our sins.

Acts. 2:38 Then Peter said unto them, Repent, and be baptized every one of you in the name of Jesus Christ for the remission of sins, and ye shall receive the gift of the Holy Ghost.39 For the promise is unto you, and to your children, and to all that are afar off, even as many as the Lord our God shall call.

It’s not necessary to declare that we believe in a Trinity in order to be saved because it’s not a Biblical word, but it seems to be of great importance to at least accept that Jesus is the IAM (the Creator God) based on John 8:24. According to the scriptures, we also learn that the spirit of God is divine, and I personally believe that we are risking our souls if we deny this fact – IF we have the chance to reach this kind of knowledge. This means that children or people who don’t have much access to a Bible, might not be able to understand all the details about the Godhead, and I believe that God will judge them accordingly. In a similar way it’s not necessary to understand how a car engine works in order to drive a car, but of course it’s of great help to know the basics so that we know how to maintain the engine the best way, and so that we learn the signs of malfunctions.

There is a theory, with support from the apocrypha,that suggests that demons/evil spirits have their original source in the fallen angels that we can read about in Genesis (the sons of God), who came down to earth and had children – the gigantic nephilim – together with human females. These fallen angels finally died, but the evil spirits continued to cause mayhem when they entered willing human hearts. If this is true, and if the holy Spirit functions in a similar way  – but naturally having a source in God  – it might explain why Jesus had to be glorified and depart from earth before the holy Spirit could make an entrance in another form than Jesus. If demons/evil spirits can be called Satan because of their source in him, then maybe the holy Spirit can be called God because he is God and has his source in the Godhead. These are of course only speculations about the spiritual world, and it’s not a salvation matter – as long as we understand which God we are worshiping.

If Jesus and the holy Spirit would be one and the same person, it’s difficult to understand the need for Jesus’ departure before the holy Spirit could make an entrance. The holy Spirit is also said to come to glorify JESUS, and if Jesus isn’t God it would make more sense if the holy Spirit came to glorify GOD and no one else. Especially considering that God doesn’t share his glory with anyone (Is. 42:8). The holy Spirit speaks what he hears, which is an indication of that he has a free will and is separate from the one that he listens to:

John 16:5 But now I go my way to him that sent me; and none of you asketh me, Whither goest thou?6 But because I have said these things unto you, sorrow hath filled your heart.7 Nevertheless I tell you the truth; It is expedient for you that I go away: for if I go not away, the Comforter will not come unto you; but if I depart, I will send him unto you.8 And when he is come, he will reprove the world of sin, and of righteousness, and of judgment:9 Of sin, because they believe not on me;10 Of righteousness, because I go to my Father, and ye see me no more;11 Of judgment, because the prince of this world is judged.12 I have yet many things to say unto you, but ye cannot bear them now.13 Howbeit when he, the Spirit of truth, is come, he will guide you into all truth: for he shall not speak of himself; but whatsoever he shall hear, that shall he speak: and he will shew you things to come.14 He shall glorify me: for he shall receive of mine, and shall shew it unto you.15 All things that the Father hath are mine: therefore said I, that he shall take of mine, and shall shew it unto you.

John 15:26 But when the Comforter is come, whom I will send unto you from the Father, even the Spirit of truth, which proceedeth from the Father, he shall testify of me:

Acts 1: 1 The former treatise have I made, O Theophilus, of all that Jesus began both to do and teach,2 Until the day in which he was taken up, after that he through the Holy Ghost had given commandments unto the apostles whom he had chosen:3 To whom also he shewed himself alive after his passion by many infallible proofs, being seen of them forty days, and speaking of the things pertaining to the kingdom of God:4 And, being assembled together with them, commanded them that they should not depart from Jerusalem, but wait for the promise of the Father, which, saith he, ye have heard of me.5 For John truly baptized with water; but ye shall be baptized with the Holy Ghost not many days hence.—8 But ye shall receive power, after that the Holy Ghost is come upon you: and ye shall be witnesses unto me both in Jerusalem, and in all Judaea, and in Samaria, and unto the uttermost part of the earth.

GOD created the heavens and the earth, but the SPIRIT OF GOD moved upon the face of the waters. The spirit of God seems to be more than just a thought or a power, because he moved over the waters – and water is something physical. God and the spirit of God seem to be separate:

Gen 1:1 In the beginning God created the heaven and the earth.2 And the earth was without form, and void; and darkness was upon the face of the deep. And the Spirit of God moved upon the face of the waters.

We are to have fellowship with the Father and the son, but also with the Spirit:

1 John 1:3 That which we have seen and heard declare we unto you, that ye also may have fellowship with us: and truly our fellowship is with the Father, and with his Son Jesus Christ.

Phil. 2:1 If there be therefore any consolation in Christ, if any comfort of love, if any fellowship of the Spirit, if any bowels and mercies, 2 Fulfil ye my joy, that ye be likeminded, having the same love, being of one accord, of one mind.

If the holy Spirit is just some kind of a force or if he is the same as the Father or the son, then it doesn’t make sense that he can be offended more than them. Neither does it make sense that speaking against Jesus is a much less serious crime compared to blaspheming the holy Spirit – where the latter offence will lead to the inability of being forgiven:

Luk. 12:10 And whosoever shall speak a word against the Son of man, it shall be forgiven him: but unto him that blasphemeth against the Holy Ghost it shall not be forgiven.

Mark 3:28 Verily I say unto you, All sins shall be forgiven unto the sons of men, and blasphemies wherewith soever they shall blaspheme:29 But he that shall blaspheme against the Holy Ghost hath never forgiveness, but is in danger of eternal damnation.

Eph. 4:29 Let no corrupt communication proceed out of your mouth, but that which is good to the use of edifying, that it may minister grace unto the hearers.30 And grieve not the holy Spirit of God, whereby ye are sealed unto the day of redemption.

Isaiah 63:10 But they rebelled, and vexed his holy Spirit: therefore he was turned to be their enemy, and he fought against them.

When Jesus got baptized, also the Father and the holy Spirit were present – all three of them together. The voice came from God the Father in heaven, and the holy Spirit descended upon Jesus like a dove. Right after this moment, the holy Spirit drove Jesus off to the wilderness – showing they were separate :

Mark 1:9 And it came to pass in those days, that Jesus came from Nazareth of Galilee, and was baptized of John in Jordan.10 And straightway coming up out of the water, he saw the heavens opened, and the Spirit like a dove descending upon him:11 And there came a voice from heaven, saying, Thou art my beloved Son, in whom I am well pleased.12 And immediately the spirit driveth him into the wilderness.

The holy Spirit bears witness with our spirit that we are the children of God.  Just like Jesus, the Spirit chooses to do the will of God (God is often the same as God the Father). If the Spirit can choose to obey someone, it shows that he is separate from the one he obeys – since one is obeying the other. If the reality is that only God the Father, or Jesus are in action, why isn’t Paul simply saying so?:

Rom. 8:16 The Spirit itself beareth witness with our spirit, that we are the children of God:

Rom. 8:26 Likewise the Spirit also helpeth our infirmities: for we know not what we should pray for as we ought: but the Spirit itself maketh intercession for us with groanings which cannot be uttered.27 And he that searcheth the hearts knoweth what is the mind of the Spirit, because he maketh intercession for the saints according to the will of God.

Below we can see further evidence of that the holy Spirit is the same as the Spirit of God, but yet separate from God the Father since we can all get the holy Spirit inside us as our Helper. At the same time, God the Father can still remain in his heaven or in other places:

1 Cor. 2:8 Which none of the princes of this world knew: for had they known it, they would not have crucified the Lord of glory.9 But as it is written, Eye hath not seen, nor ear heard, neither have entered into the heart of man, the things which God hath prepared for them that love him.10 But God hath revealed them unto us by his Spirit: for the Spirit searcheth all things, yea, the deep things of God.11 For what man knoweth the things of a man, save the spirit of man which is in him? even so the things of God knoweth no man, but the Spirit of God.12 Now we have received, not the spirit of the world, but the spirit which is of God; that we might know the things that are freely given to us of God.13 Which things also we speak, not in the words which man’s wisdom teacheth, but which the Holy Ghost teacheth; comparing spiritual things with spiritual.14 But the natural man receiveth not the things of the Spirit of God: for they are foolishness unto him: neither can he know them, because they are spiritually discerned.

The Lord is that Spirit, says Paul, and both God the Father and the son are called the Lord of Lords:

2 Cor. 3:17 Now the Lord is that Spirit: and where the Spirit of the Lord is, there is liberty.18 But we all, with open face beholding as in a glass the glory of the Lord, are changed into the same image from glory to glory, even as by the Spirit of the Lord.

The holy Spirit is the one who brings us spiritual gifts, and enables us to speak in tongues and to heal people.  If it’s rather God the Father or Jesus who are doing this, why is not Paul simply saying so? “By one Spirit are we all baptized into one body” = there is only one Spirit of God, which is the holy Spirit:

Acts 2:3 And there appeared unto them cloven tongues like as of fire, and it sat upon each of them.4 And they were all filled with the Holy Ghost, and began to speak with other tongues, as the Spirit gave them utterance.

1 Cor. 12:3 Wherefore I give you to understand, that no man speaking by the Spirit of God calleth Jesus accursed: and that no man can say that Jesus is the Lord, but by the Holy Ghost.4 Now there are diversities of gifts, but the same Spirit.5 And there are differences of administrations, but the same Lord.6 And there are diversities of operations, but it is the same God which worketh all in all.7 But the manifestation of the Spirit is given to every man to profit withal.8 For to one is given by the Spirit the word of wisdom; to another the word of knowledge by the same Spirit;9 To another faith by the same Spirit; to another the gifts of healing by the same Spirit;10 To another the working of miracles; to another prophecy; to another discerning of spirits; to another divers kinds of tongues; to another the interpretation of tongues:11 But all these worketh that one and the selfsame Spirit, dividing to every man severally as he will.12 For as the body is one, and hath many members, and all the members of that one body, being many, are one body: so also is Christ.13 For by one Spirit are we all baptized into one body, whether we be Jews or Gentiles, whether we be bond or free; and have been all made to drink into one Spirit.14 For the body is not one member, but many.

Ananias and his wife chose to let Satan fill their hearts, resulting in that they TEMPTED the holy Spirit, and lied to him – which is the same as lying to GOD. If there would only be one side of God with no other dimensions, perhaps it would be more clear to simply say that they lied to God with no further mention of the holy Spirit?:

Acts 5:3 But Peter said, Ananias, why hath Satan filled thine heart to lie to the Holy Ghost, and to keep back part of the price of the land?4 Whiles it remained, was it not thine own? and after it was sold, was it not in thine own power? why hast thou conceived this thing in thine heart? thou hast not lied unto men, but unto GOD.—9 Then Peter said unto her, How is it that ye have agreed together to tempt the Spirit of the Lord? behold, the feet of them which have buried thy husband are at the door, and shall carry thee out.

Peter says that it’s the holy Spirit who moved holy men to speak out divine prophesies, and  Paul says that all scripture is given by the inspiration of God. They seem to be talking about separate persons and yet the same:

 

2 Peter 1:21 For the prophecy came not in old time by the will of man: but holy men of God spake as they were moved by the Holy Ghost.

2 Tim. 3:16 All scripture is given by inspiration of God, and is profitable for doctrine, for reproof, for correction, for instruction in righteousness:

The holy Spirit can also speak and give instructions.  Again, if it’s God and/or Jesus who are the ones doing this, why doesn’t it say so?:

Acts 8:29 Then the Spirit said unto Philip, Go near, and join thyself to this chariot.

Acts 11:11 And, behold, immediately there were three men already come unto the house where I was, sent from Caesarea unto me.12 And the Spirit bade me go with them, nothing doubting. Moreover these six brethren accompanied me, and we entered into the man’s house:

Acts 13:2 As they ministered to the Lord, and fasted, the Holy Ghost said, Separate me Barnabas and Saul for the work whereunto I have called them.

We have a free will and we are not forced to obey the holy Spirit, but the better choice is to not resist him and to pay attention to where and how he wants to direct us. This is hard to do if we don’t spend time with prayers to God.

Acts 7:51 Ye stiffnecked and uncircumcised in heart and ears, ye do always resist the Holy Ghost: as your fathers did, so do ye.

Acts 16:6 Now when they had gone throughout Phrygia and the region of Galatia, and were forbidden of the Holy Ghost to preach the word in Asia

Apparently, we are to baptize each other in three names (not one or two), and what would be the reason for this if there is only one person in the Godhead?

Matt. 28:19 Go ye therefore, and teach all nations, baptizing them in the name of the Father, and of the Son, and of the Holy Ghost:20 Teaching them to observe all things whatsoever I have commanded you: and, lo, I am with you always, even unto the end of the world. Amen.

1 John 5:6 This is he that came by water and blood, even Jesus Christ; not by water only, but by water and blood. And it is the Spirit that beareth witness, because the Spirit is truth.7 For there are three that bear record in heaven, the Father, the Word, and the Holy Ghost: and these three are one.8 And there are three that bear witness in earth, the Spirit, and the water, and the blood: and these three agree in one.

The Godhead – Strong’s 2320 theotés

Col. 2:8 Beware lest any man spoil you through philosophy and vain deceit, after the tradition of men, after the rudiments of the world, and not after Christ.9 For in him dwelleth all the fulness of the GODHEAD bodily.

(Acts 17:29 and Rom. 1:20 make use of other Greek words – Strong’s 2304 and 2305)

Below we can see the same situation in three different versions from Mark, Matthew and Luke, and it will be the following person who will speak through us in times of distress and trouble in the future – depending on which version we are referring to: 1) the holy Spirit/Ghost, 2) the spirit of the Father, 3) JESUS. So which one is it? Since it concerns the same account, it seems like these persons can be used somewhat interchangeably because they each represent the Godhead.

Markus 13:11 But when they shall lead you, and deliver you up, take no thought beforehand what ye shall speak, neither do ye premeditate: but whatsoever shall be given you in that hour, that speak ye: for it is not ye that speak, but THE HOLY GHOST.

Matt. 10:19 But when they deliver you up, take no thought how or what ye shall speak: for it shall be given you in that same hour what ye shall speak.20 For it is not ye that speak, but THE SPIRIT OF YOUR FATHER which speaketh in you.

Lukas 21:14 Settle it therefore in your hearts, not to meditate before what ye shall answer:15 For I WILL give you a mouth and wisdom, which all your adversaries shall not be able to gainsay nor resist.

The holy Spirit, the Spirit of God or the Spirit of Christ? – How many divine Spirits are there?

Each person has a spirit and even Antichrist has a spirit, but when we are talking about the holy Spirit which is promised to us as the Comforter, surely there is only one? We can see from 1 Cor. 3:16 and 1 Tim. 1:14 that the Spirit of God and the holy Spirit/Ghost are the same person/entity, but it also seems like the Spirit of Christ is also this same person. 2 Cor. 3:17 says that Jesus Christ is that Spirit (the Spirit of the Lord). God is in three persons, and these three persons form one Godhead…

Since each person has a spirit and Jesus Christ lived as a man like us, it follows that he too had a spirit, but it doesn’t end there. The Bible tells us that the Spirit of Christ is what we should have inside us today, or else we are not one of his. Things can go well for us thanks to prayers and the supply of the Spirit of Christ. Jesus says ” I will not leave you comfortless: I will come to you”, to his disciples, when he promises them the Comforter.

It seems like the Comforter that dwells in us, can be stated as the holy Spirit, God or Jesus Christ.

According to John 14:23, we are to keep the word of Jesus and if we do, the Father and the son will come to us and make their abode with us. If we get filled with the holy Spirit, we are being filled with GOD.

Eph. 5:17 Wherefore be ye not unwise, but understanding what the will of the Lord is.18 And be not drunk with wine, wherein is excess; but be filled with the Spirit;

1 Cor. 6:19 What? know ye not that your body is the temple of the Holy Ghost which is in you, which ye have of God, and ye are not your own?20 For ye are bought with a price: therefore glorify God in your body, and in your spirit, which are God’s.

Rom. 8:9 But ye are not in the flesh, but in the Spirit, if so be that the Spirit of God dwell in you. Now if any man have not the Spirit of Christ, he is none of his.10 And if Christ be in you, the body is dead because of sin; but the Spirit is life because of righteousness.11 But if the Spirit of him that raised up Jesus from the dead dwell in you, he that raised up Christ from the dead shall also quicken your mortal bodies by his Spirit that dwelleth in you.

Phil. 1:19 For I know that this shall turn to my salvation through your prayer, and the supply of the Spirit of Jesus Christ,20 According to my earnest expectation and my hope, that in nothing I shall be ashamed, but that with all boldness, as always, so now also Christ shall be magnified in my body, whether it be by life, or by death.

2 Cor. 3:3 Forasmuch as ye are manifestly declared to be the epistle of Christ ministered by us, written not with ink, but with the Spirit of the living God; not in tables of stone, but in fleshy tables of the heart.

2 Cor. 3:15 But even unto this day, when Moses is read, the vail is upon their heart.16 Nevertheless when it shall turn to the Lord, the vail shall be taken away.17 Now THE LORD IS THAT SPIRIT: and where the Spirit of the Lord is, there is liberty.18 But we all, with open face beholding as in a glass the glory of the Lord, are changed into the same image from glory to glory, even as by the Spirit of the Lord.

Hebr. 9:14 How much more shall the blood of Christ, who through the eternal Spirit offered himself without spot to God, purge your conscience from dead works to serve the living God?

1 Pet. 1:10 Of which salvation the prophets have enquired and searched diligently, who prophesied of the grace that should come unto you:11 Searching what, or what manner of time the Spirit of Christ (pneuma Christos) which was in them did signify, when it testified beforehand the sufferings of Christ, and the glory that should follow.12 Unto whom it was revealed, that not unto themselves, but unto us they did minister the things, which are now reported unto you by them that have preached the gospel unto you with the Holy Ghost (hagios pneuma) sent down from heaven; which things the angels desire to look into.

1 Pet. 4:14 If ye be reproached for the name of Christ, happy are ye; for the spirit of glory and of God resteth upon you: on their part he is evil spoken of, but on your part he is glorified.

1 John 4:2 Hereby know ye the Spirit of God: Every spirit that confesseth that Jesus Christ is come in the flesh is of God:3 And every spirit that confesseth not that Jesus Christ is come in the flesh is not of God: and this is that spirit of antichrist, whereof ye have heard that it should come; and even now already is it in the world.

Col. 3:16 Let the word of Christ DWELL in you richly in all wisdom; teaching and admonishing one another in psalms and hymns and spiritual songs, singing with grace in your hearts to the Lord.

1 Cor.3:16 Know ye not that ye are the temple of God, and that the Spirit of God DWELLETH in you?

2 Tim. 1:14 That good thing which was committed unto thee keep by the Holy Ghost (hagios pneuma) which DWELLETH in us.

John 14:13 And whatsoever ye shall ask in my name, that will I do, that the Father may be glorified in the Son.14 If ye shall ask any thing in my name, I will do it.15 If ye love me, keep my commandments.16 And I will pray the Father, and he shall give you another Comforter, that he may abide with you for ever;17 Even the Spirit of truth; whom the world cannot receive, because it seeth him not, neither knoweth him: but ye know him; for he DWELLETH with you, and shall be in you.18 I will not leave you comfortless: I will come to you.19 Yet a little while, and the world seeth me no more; but ye see me: because I live, ye shall live also.— 23 Jesus answered and said unto him, If a man love me, he will keep my words: and my Father will love him, and we will come unto him, and make our abode with him.

1 John 4:12 No man hath seen God at any time. If we love one another, God DWELLETH in us, and his love is perfected in us.13 Hereby know we that we dwell in him, and he in us, because he hath given us of his Spirit.

Eph. 3:14 For this cause I bow my knees unto the Father of our Lord Jesus Christ,—16 That he would grant you, according to the riches of his glory, to be strengthened with might by his Spirit in the inner man;17 THAT CHRIST MAY DWELL in your hearts by faith; that ye, being rooted and grounded in love,18 May be able to comprehend with all saints what is the breadth, and length, and depth, and height;19 And to know the love of Christ, which passeth knowledge, that ye might be filled with all the fulness of God.20 Now unto him that is able to do exceeding abundantly above all that we ask or think, according to the power that worketh in us,21 Unto him be glory in the church by Christ Jesus throughout all ages, world without end. Amen.

1 Cor. 10:4 And did all drink the same spiritual drink: for they drank of that spiritual Rock that followed them: and that Rock was Christ.

THOMAS svarade honom “Min Herre och MIN GUD!” Joh. 20:28

Jun15

Gud Fader kallar sin son GUD i Hebr. 1:8, och Thomas gör detsamma i Joh. 20:28. Gud är inte oordningens Gud (God of confusion), så om Fadern syftar på Jesus som GUD så borde vi göra likadant. Kallas man GUD är man antingen skaparGuden eller en falsk gud, vilket du kan läsa mer om här på engelska.

Joh. 20:24 Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen,hade inte varit med dem när Jesus kom.25 De andra lärjungarna sade nu till honom: “Vi har sett Herren.” Men han svarade dem: “Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro.” 26 Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: “Frid vare med er.” 27 Sedan sade han till Thomas: “Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!” 28 Thomas SVARADE HONOM: “Min Herre och MIN GUD!” 29 Jesus sade till honom: “Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser.”

Först några bibelvarianter så att du kan se att världens teologer och experter på grekiska översatt texten på samma sätt. Finns det några egentliga skäl till att världens översättare haft fel, förutom att deras resultat inte är det önskvärda?:

28 Tomas SVARADE och SADE TILL HONOM: »Min Herre och MIN GUD!» (1917)

28 And Thomas answered and said to him, `My Lord and my God;‘ (Young’s Literal)

28 Thomas answered and said to Him, “My Lord and my God!” (NASB)

28 Thomas antwortete und sprach zu ihm: Mein HERR und mein Gott! (Luther Bibel 1545)

28 Entonces Tomás respondió y le dijo: !!Señor mío, y Dios mío! (Reina Valera 1960)

28 Thomas lui répondit: Mon Seigneur et mon Dieu! Jésus lui dit: (Louis Segond)

Notera att Thomas svarade Jesus, och sade TILL HONOM (och inte till någon annan) “Min Gud”.

Det står att Thomas SVARADE HONOM, så det var JESUS och ingen annan som han kallade Herre och Gud

“Svarade” är översatt från det grekiska ordet apokrinomai (Strong’s 611) och “honom” är översatt från det grekiska ordet autos (Strong’s 846), vilket alltså är ett pronomen. “Thomas svarade och sade TILL HONOM”, är vad texten säger.

Såhär har KJV översatt autos:

him (1,952x), his (1,084x),their (318x), he (252x), her (242x), they (121x), same (80x), himself (58x), misc (1,678x)

Det är alltså ingen annan person som Thomas har i åtankarna när han säger till honom “Min Herre och Min Gud”, utan det är hela tiden Jesus som åsyftas, vilket förstås hela sammanhanget visar eftersom det är vad just Thomas tror OM JESUS som är i fokus i texten. Om det inte är Jesus som Thomas menar, vem i all sin dar skulle det annars vara?

Min Herre och Min Gud – “Mou kyrios kai mou theos”

Joh. 20:28 ἀπεκρίθη Θωμᾶς καὶ εἶπεν αὐτῷ ὁ κύριός μου καὶ ὁ θεόςμου

Mou kyrios kai mou theos (Strong’s 2316)

KJV har översatt theos enligt följande: God (1,320x), god (13x), godly (3x), God-ward (with G4214) (2x), misc (5x).

Som vi kan se så är den absolut vanligaste, och därför troligaste översättningen, GUD/JAHVE (skaparGuden) med 1320 gånger (!), men ordet kan också betyda falska gudar. Självfallet kallade inte Thomas Jesus för en falsk gud. Utöver detta kan ordet ha en betydelse av “godly”, men eftersom detta är ett adjektiv så åtföljs alltid detta ord av ett substantiv. Ingen sådan koppling mellan adjektiv + substantiv står angivet gällande det som Thomas kallade Jesus, som ju endast var “Min Gud”. Här nedan kan du läsa de verser som KJV översatt ordet med “godly”, och som du kan se så handlar de allihop utan undantag om just Gud:

1 Cor. 1:12 For our rejoicing is this, the testimony of our conscience, that in simplicity and godly sincerity, not with fleshly wisdom, but by the grace of God, we have had our conversation in the world, and more abundantly to you-ward. (KJV)

Young’s Literal = “sincerity of God”

2 Cor. 7:9 Now I rejoice, not that ye were made sorry, but that ye sorrowed to repentance: for ye were made sorry after a godly manner, that ye might receive damage by us in nothing.10 For godly sorrow worketh repentance to salvation not to be repented of: but the sorrow of the world worketh death.11 For behold this selfsame thing, that ye sorrowed after a godly sort, what carefulness it wrought in you, yea, what clearing of yourselves, yea, what indignation, yea, what fear, yea, what vehement desire, yea, what zeal, yea, what revenge! In all things ye have approved yourselves to be clear in this matter.

Young’s literal = “sorry toward God” x 3

2 Cor. 11:2 For I am jealous over you with godly jealousy: for I have espoused you to one husband, that I may present you as a chaste virgin to Christ.

Young’s literal = “zeal of God”

1 Ti. 1:4 Neither give heed to fables and endless genealogies, which minister questions, rather than godly edifying which is in faith: so do.

Young’s Literal = “the building up of God”

Hebr. 12:28 Wherefore we receiving a kingdom which cannot be moved, let us have grace, whereby we may serve God acceptably with reverence and godly fear:

Young’s Literal = “serve God well-pleasingly”

3 John 1:6 Which have borne witness of thy charity before the church: whom if thou bring forward on their journey after a godly sort, thou shalt do well:

Young’s Literal = “worthily of God”

Som vi kan se, framför allt med hjälp av Young’s Literal, så handlar det även i ovan verser om skaparGuden. Det finns alltså ingen som helst anledning att se Joh. 20:28 som den enda avvikelsen på mönstret som säger att “theos” antingen syftar på skaparGuden eller på falska gudar.

“Men Herre GUUUUUD vad förvånad jag blir!”

Hur många gånger har vi inte sett amerikanska dokusåpor där exempelvis några personer träder in i sitt helt nygjorda hem (tack vare TV-teamet) och förbluffade ser sig omkring i allt det nya och utropar “OH MY GAAAWWD!“?

Det som personerna kanske inte inser är att de faktiskt missbrukar Guds namn. Förhoppningsvis så dömer Gud dem enligt deras egen kunskap i sina hjärtan, för om man med flit uttrycker sig på ett sådant sätt trots att den helige Ande och samvetet säger att det är helt fel, så tror jag att man döms på ett allvarligare sätt.Tidigare i mitt liv kunde jag ibland uttrycka mig med “Men Herre Gud vilken vacker dräkt du har på dig idag!”, men när jag fick större kontakt med Gud så kändes det bara HELT FEL och jag slutade med sådana uttryck som bara kändes osmakliga. Nu är i och för sig budet skrivet i det gamla testamentet och vi vet att vi inte är under Mose lag, men dels så tror jag inte att det bara plötsligt blev rätt att börja missbruka Guds namn i det nya testamentet (och vi är inte laglösa bara för att vi inte behöver följa Mose lag), och dels så kände ju inte Thomas till någonting annat än Mose lag och det som Jesus predikade för honom – och Jesus skulle självfallet inte lära sina lärljungar att det numera är ok att använda Guds namn i situationer där man bara vill uttrycka allmän förvåning. De ceremoniella delarna av Mose lag har upphört, men inte den moraliska delen – och Gud är fortfarande helig. Hädelse är inte plötsligt rätt.

2 Mos. 20:7 Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn. (+ 5 Mos. 5:11)

Det är alltså helt uteslutet att Thomas bara skulle ha uttryckt någon slags förvåning när han sade “Min Herre och min Gud”, och varför skulle en person som är uppvuxen som jude, och en av Jesu lärljungar, spontant missbruka Guds namn?

När Thomas svarade Jesus och sa till honom “Min Herre och min Gud”, så skulle Jesus haft ypperliga tillfällen att säga:

“Thomas, varför missbrukar du så spontant Herren din Guds namn? Eller kallar du möjligtvis MIG Gud? Det måste du genast sluta med för jag är INTE Gud!”

En sådan kommentar hade ju fått tyst på alla som anser att Jesus är Gud. Men aldrig någonsin rättade Jesus alla de människor som tillbad honom eller som ansåg att han var Gud. Fadern kallade honom Gud, Thomas gjorde det, och även fariséerna förstod att Jesus kallade sig själv för Gud trots att han bara var en vanlig människa enligt dem. Det var just därför som de ville stena Jesus. Varför rättade Jesus aldrig dem? Judarna visste väl att det inte gått inflation i ordet “Gud” och att vem som helst skulle kunna kalla sig det.

Joh. 10:33 Judarna svarade: “Det är inte för någon god gärning vi vill stenadig, utan därför att du hädar och gör dig själv till Gud, du som är en människa.“

Judarna (och även Thomas) kände mycket väl till skriften och att det är helt fel att kalla sig själv för Gud eller att kalla en annan människa för Gud (läs mera om detta här).

I stället för att banna Thomas, eller åtminstone korrigera hans misstag eftersom ju Thomas antingen 1) kallar Jesus för Gud eller 2) missbrukar Guds namn, så svarar Jesus honom på ett mycket upplyftande och godkännande sätt – som en bekräftelse på att Thomas faktiskt är inne på helt rätt väg och har den rätta uppfattningen. Direkt efter att ha blivit kallad GUD av Thomas så säger Jesus:

 “Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser”

Gud är vis och har alla möjligheter att uttrycka sig på ett sådant sätt som vi kan förstå, och författarna till böckerna i Bibeln skrev ner sina texter enligt gudomlig ingivelse från Gud. Om nu Gud inte anser att sonen tillhör Gudomen (treenigheten), varför innehåller då Bibeln så många ställen där Jesus kallas just GUD, där han tillbes, och där han benämns som den som skapat himmel och jord med sina egna händer? Och varför finns det inte en enda vers mellan 1 Mos. och Upp som en gång för alla gör slut på alla spekulationer om att Jesus skulle vara Gud genom att helt enkelt uttrycka att han inte alls är det? Jehovas vittnen, muslimer och andra har ju gjort sina försök, men de har alla misslyckats. Det vanligaste felet är att de tolkar ord på ett sätt om det inte handlar om Jesus och på ett helt annat sätt om det handlar om honom. Det är ett oärligt sätt att tolka Bibeln på.

Dessutom så ansåg även de allra första kyrkofäderna att Jesus var Gud (som du kan läsa här), så antingen så lyckades Gud lura även dem med sina olyckliga uttryck i Bibeln, eller så är Jesus Gud som det faktiskt står.

Nej, JESUS har inte gett oss SIN RÄTTFÄRDIGHET och VI kan göra goda gärningar

Jun12

Många kristna uttrycker sig gärna med att de absolut inte kan åberopa någon form av godhet i dem själva, och att det snarare handlar om att det är Jesus rättfärdighet i dem som gör att de möjligtvis kan betraktas som goda. För i dem själva så är de bara skrot och korn – och även deras allra bästa gärningar ses ändå som smutsiga trasor/kläder inför Gud. Det låter väl ödmjukt och bra? Dessvärre är det inte vad Bibeln lär.

Det är klart att det inte finns någon poäng med att gå runt och skryta om sin godhet, men det behöver heller inte vara fel att i åtminstone vissa situationer uttrycka sig som Paulus, om vi nu anser att vi levt som Paulus:

1 Thess 2:10. Ni är vittnen, och även Gud, hur HELIGT, hur RÄTTFÄRDIGT och OSTRAFFLIGT vi uppträdde bland er som tror

Apg 23:1 Paulus såg på Stora rådet och sade: ”Bröder, jag har levt inför Gud MED ETT FULLKOMLIGT RENT SAMVETE ÄNDA TILL I DAG”

Men vems rättfärdighet är det då vi får om inte Jesus? Ingens, eftersom rättfärdighet inte är någon sorts substans som man kan få eller ge bort. Att vara rättfärdig innebär att leva heligt och rättfärdigt, men allra först måste vi renas från vår smuts (våra synder) i Jesu rättfärdiga blod, vilket sker när vi bekänner våra synder och omvänder oss. Då blir vi 100% rena eftersom all smuts då är borta, men det heter inte “en gång ren alltid ren”. Vi är endast rena så länge som vi lever rättfärdigt.

Jesus är vår rättfärdighet på det sättet att han ju levt ett syndfritt liv, och offrade sitt liv för vår skull, men han dog inte för att vi ska slippa leva rättfärdigt själva. Ingen annan kan leva våra liv i stället för oss – inte ens Jesus – och vi är själva ansvariga för hur vi väljer att leva våra liv. Å ena sidan så kan vi inte tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta, men å andra sidan så har vi fått en underbar hjälp att leva heliga liv, tack vare den helige Ande!

Problemet med mänskligheten kanske kan sammanfattas i dessa verser:

Jes. 59:1 Se, Herrens hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra.2 Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.

Lösningen på problemet med att människan begått missgärningar är inte att vi börjar tro att Jesus tagit vår synd på sig och att vi fått hans rättfärdighet (det saliga bytet som inte är vad Bibeln lär ut) eftersom detta inte åstadkommer någon egentlig rening, utan lösningen – förutom att tro på Jesus som vår Frälsare – är bekännelse av synder och omvändelse. Det är också vad Jesus själv predikade.

Matt. 18:3 och sade: “Amen säger jag er: Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.

Luk. 13:3 Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.

Luk. 3:8 Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar.

Luk. 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Apg. 2:38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.

Det är vår rättfärdighet/orättfärdighet som en dag kommer att bedömas av Gud, och inte Jesus rättfärdighet i oss

Det är absolut ingen självklarhet att man lever i ohejdad synd bara för att man missförstått detta ämne och menar att vi har fått Jesu rättfärdighet tilldelad, transfererad eller injiicerad i oss. Som kristen vet man förmodligen att Gud inte vill att vi syndar och lever därför därefter. Det borde vara onaturligt för en kristen att synda, och inte naturligt. Men det finns en risk att svaga kristna som hör budskapet om att “Jesus har gett dig SIN rättfärdighet” och uppfattar det som att det inte är någon fara på taket om de syndar. Framför allt inte om ett sådant budskap kombineras med “vi är födda i synd”, “vi syndar för att vi är syndare”, “ingen kan sluta synda“, “om vi inte tänker på Gud varje minut så är vi syndare”, etc. Kanske personen försvarar sin synd med att han faktiskt redan reducerat sin synd oerhört, och anser göra sitt bästa? Men att bryta Guds bud färre gånger gör oss fortfarande till syndare. Vi kan få total seger, men då blir i hjälpta om vi inte missförstår synd genom att antingen göra Guds bud (det dubbla kärleksbudet som ingår i tio Guds bud) svårare än de är, och heller inte trivialisera budet. Vi lever visserligen inte under Mose lag, men vi är inte laglösa. De bud som gällt sedan Adams dagar gäller fortfarande – det dubbla kärleksbudet (annars hade Kain inte varit en syndare).

Matt. 5:20 Jag säger er att om ER rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

5 Mos. 6:25 Det skall vara VÅR rättfärdighet, att vi noga följer alla dessa bud inför Herrens, vår Guds, ansikte så som han har befallt oss.

Ordspråksboken 11:6 De redbaras rättfärdighet räddar dem, de trolösa fångas av sina begär.

1 John 3:7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 

1 John 2:29 Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som GÖR det som är rätt är född av honom.

Rom 2:6 Ty han skall ge åt var och en efter hans gärningar. 7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i GODA GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, 8. men över dem som är stridslystna och INTE VILL LYDA sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer förtörnelse och VREDE.—13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens GÖRARE skall förklaras rättfärdiga

Rom. 6: 16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under LYDNADEN; VILKET LEDER TILL RÄTTFÄRDIGHET? 

1 Pet. 4:18. Och om den rättfärdige MED KNAPP NÖD BLIR FRÄLST, hur blir det då för den ogudaktige och syndaren?

1 Kor 6:9. Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTE LURA ER.

Jak. 2:24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro.

Vi kan göra gott…

Det här med att “när Gud ser på dig så ser han inte din synd, utan bara Jesu blod”, är en farlig lära. Kristna kanske säger detta i all välmening, men det är inte Bibelns budskap.

Matt. 25:21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!

Apg 10:34 Då började Petrus tala: ”Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor, 35 utan tar emot den som fruktar honom och gör det som är rätt,vilket folk han än tillhör

Rom. 2:6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet,

Lukas 6:45 En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.