Tag Archive | två

TVÅ olika skapelseberättelser i 1 Mos. 1 och 1 Mos. 2? Inte alls!

En överblick i 1 Mos. 1 och detaljerat i 1 Mos. 2

Om Gud skapat hela världen så vore det ett stöd för oss människor om han även återgav när och hur det gick till – och för att vi ska kunna tro på det vore det även bra om beskrivningen inte motsade vad vi säkert vet om vår historia. Vidare vore det en trygghet om händelsen kunde beskrivas av en person som levde så nära inpå skapelsen som möjligt i stället för flera hundra eller tusen år senare.

Bibeln ligger därför bra till på alla sätt om man jämför med andra heliga skrifter, även om man självfallet inte kan “bevisa” något om vårt tidiga ursprung. Vi kan heller bevisa genom upphittade bibelmanuskript att Moseböckerna är de äldsta av alla de skrifter som innehåller händelser från våra tidigaste år (tvärtom så har ännu äldre texter hittats) men vi bör inte göra misstaget att sätta maximumåldrar på det bibelmaterial som vi (hittills) hittat! Det kan nämligen hända att vi i framtiden kommer att hitta manuskript som är lika gamla eller äldre än de hittills äldsta texterna som klarat sig till eftervärlden. Även om det aldrig skulle inträffa så kan vi ändå inte tvärsäkert veta om det finns urgamla skrifter som ännu inte dykt upp till ytan, eller om de omöjligt kan dyka upp eftersom de pga sin ålder förmultnat till oigenkännlighet. M a o kan det vara bra med lite öppenhet i frågan om den äldsta skriften eftersom vi inte säkert kan veta. Vi kan inte begära att de allra äldsta skrifterna lydigt ska låta sig finnas så att vi kan placera dem i rätt kronologisk ordning.

I det första kapitlet i Bibeln (1 Mos. 1) så finner vi en ypperlig beskrivning för hur Gud skapade himmel och jord, samt i vilken exakt ordning det skedde. Det handlar om en övergripande berättelse från början till slut, utan att gå in på händelser som inträffat exempelvis dag 6, för det skulle vara ett sticksspår från den skapelsekedja som författaren verkar vilja åstadkomma. I 1 Mos. 1:2 däremot, när berättelsen om hela skapelsekedjan redan är avklarad, så zoomar författaren in på en del viktiga detaljer som kan vara värdefulla för oss att känna till – och det verkar vara från Adam och Evas perspektiv i Edens lustgård. De händelserna är inte nödvändigtvis i kronologisk ordning (vi känner redan den kronologiska ordningen) utan återgivna beroende på vad författaren vill förmedla gällande Adam och Eva. De träd och växter som beskrivs handlar om de i Adam och Evas närhet i Eden, och i v. 15 läser vi att Adam var tänkt att “odla och bevara” växter. Rent generellt verkar vegetationen på jorden klara sig själv men vissa växter behöver alltså odlas och bevaras.

1 Mos. 1:1 begynnelsen skapade Gud himmel och jord.2 Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.3 Gud sade: “Varde ljus!” Och det blev ljus. 4 Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. 5 Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen.—-³¹Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

1 Mos. 1:2 summerar först det som redan beskrivits i föregående kapitel och förklarar att Gud vilade på sjunde dagen när allting var fullbordat (inklusive jordens hela härskara). Sedan fortsätter historien i v. 4 som alltså verkar vara ett slags stopp (medan ett liknande stopp verkar ske i 1 Mos. 5:1 med tanke på den likartade frasen). Efter stoppet vid v. 4 zoomar författaren in på annat som kan vara intressant för oss att känna till och detta är alltså det fortsatta fokuset. Såsom exakt hur de första människorna skapades, hur de fick sina själar, var de levde, vilka förhållningsorder de hade, etc. Bäst vore förstås att läsa kapitlen i originalskrift för att inte missförstå verbformer.

1 Mos. 1:2 Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. 2 På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort.3 Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.

4 Detta är himlens och jordens fortsatta historia sedan de skapats, då när Herren Gud hade gjort jord och himmel.5 Det växte ännu ingen buske på jorden och ingen ört hade ännu skjutit upp ur marken. TyHerren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den. 6 Men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken. 7 Och Herren Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande själ.8 Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format.

19 Herren Gud hade format alla markens djur och alla himlens fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så skulle den heta.

Andra kapitlet nämner heller ingenting om det första ljuset, jorden, vattnet, solen, månen, stjärnor och planeter eftersom kapitlet inte handlar om detta utan om Adam och Eva i Eden. Hur stjärnor och planeter skapades har vi redan lärt oss från första kapitlet.

Författaren får givetvis beskriva skapelsen i vilken ordning han vill, och den ordning som han valde (först en övergripande historia för att sedan gå in på en del detaljer) verkar vara det mest logiska, rakaste och som undviker de flesta missförstånden. Att skapelsen tog 6 vanliga dagar vet vi också från 2 Mos. 20.

2 Mos. 20:8 Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. 9 Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. 10 Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. 11 Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.

Inte heller Jesus ansåg att berättelserna var motsägande eftersom han exempelvis kombinerar två verser i kapitlen – 1 Mos. 1:27 (a), och 1 Mos. 2:24 (b).

Matt. 19: 4 Han svarade: “Har ni inte läst att Skaparen från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna [a] 5 och sade: Därför skall en man lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru, och de två skall vara ett kött? [b]

Vi kan också jämföra med Paulus motivering gällande den ideala undervisningsordningen (ett ämne jag inte kan täcka här) och det är för att mannen skapades först och kvinnan efteråt. Det var kvinnan som blev bedragen och inte mannen. Liksom Jesus så ansåg alltså Paulus att skapelseberättelserna handlar om vår verkliga historia.

1 Tim. 2:12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet, 13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse.

Ovan kan vara bra att tänka på med tanke på den tidigare så populära JEDP-läran som uppfanns av liberala bibeltolkare.

LIVETS BOK i Bibeln finns det EN utav och namnen i boken kan raderas

Jul3

Livets bok som vi riskerar att raderas ifrån

”Bok” kommer från det Grekiska ordet bibliō.

Endast de som segrar till slutet ska klädas i vita kläder och de ska heller inte få sina namn strukna ur livets bok. Det är ju vid tidens slut som de kristna får sina nya och efterlängtade vita kläder och då finns det heller inte längre några risker att få sina namn strukna ur livets bok – eftersom de sedan träder in i Guds rike för alltid.

Upp. 3:⁴Men du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga. ⁵Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar.

Det finns några kristna som menar att det finns två olika livets böcker; en universell livets bok där allas namn skrivs in per automatik vid födseln och som de riskerar att raderas från, och en livets bok som kallas Lammets livets bok där endast de sant kristna finns med och som de aldrig riskerar att raderas från. De menar alltså att varje gång som vi kan läsa om varningar att vi kan raderas ur livets bok så handlar det om den universella boken och inte lammets bok. De menar också att vi oftast kan veta vilken bok som det syftas på genom att tolka de verser med varningar om namnstrykningar som relaterade till den universella boken, medan de verser som talar om en ynnest att vara i livets bok (såsom Fil. 4:2-3) som Lammets livets bok. Men detta är förstås inget ärligt sätt att läsa skriften på eftersom man börjar med ett svar som man sedan vill läsa in i skriften.

Om människor hamnar i den universella boken genom födseln så kan man undra när man sedan stryks ur boken om man under hela livet väljer att vända Gud ryggen? Stryks man vi döden? Eller kommer man att strykas så fort man blir vuxen, och när exakt är det? Och vad händer om en person blir kristen vid 50 års ålder? Var den personen alltså med i den universella boken långt innan han blev kristen då han även lades till i den andra boken som kallas Lammets livets bok? Är alla kristnas namn med i två livets böcker medan övriga är med endast i EN livets bok? Många frågor som man lätt kan undanröja om vi bara accepterar att det endast finns en livets bok.

Det finns inget bibliskt stöd för att de finns två livets böcker

Bibeln talar visserligen om BÖCKER (plural) som vi ska dömas efter, men då handlar det inte om livets bok utan om böcker som innehåller uppgifter om de gärningar som vi utfört på jorden. Vi kan läsa “böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok”. Människorna kommer att dömas efter sina gärningar, och om man dessutom inte finns med i livets bok så kastas man i eldsjön. Om det nu finns två livets böcker så hade det ju varit en stor hjälp om detta hade stått uppgivet någonstans i Bibeln, och om Johannes kunde hjälpa oss att förstå om den livets bok som omnämns i Upp. 20:12 handlar om lammets speciella livets bok eller den universella boken. Nu finns det inte någon sådan distinktion eftersom det endast verkar finnas EN livets bok.

Daniel 7:⁹Medan jag såg på djuret sattes troner fram, och den Gamle av dagar satte sig ner. Hans kläder var snövita och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var av eldslågor och hjulen på den var av flammande eld. ¹⁰En ström av eld flöt ut från honom. Tusen gånger tusen tjänade honom och tio tusen gånger tio tusen stod inför honom. Han satte sig ner för att döma och böcker öppnades.

Upp. 20:¹¹Och jag såg en stor vit tron och honom som satt på den. För hans ansikte flydde jord och himmel, och det fanns ingen plats för dem. ¹²Och jag såg de döda, både stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda blev dömda efter sina gärningar, efter vad som stod skrivet i böckerna. ¹³Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. ¹⁴Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden. ¹⁵Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.

Moses verkar också vara av den uppfattningen att det endast finns en livets bok eftersom han talar om “boken som du skriver i“. Gud förklarar för Moses att det är den som SYNDAR som skall UTPLÅNAS ur denna bok, och han vägrar att låta Moses namn strykas ur boken i stället för andra människor – eftersom var och en måste stå för sina egna handlingar. Moses var ju faktiskt den som INTE syndat bland israelerna, och det vore förstås ett grymt slut att låta den person som avhållit sig från synd behöva förlora sin själ och i stället låta syndarna få liv i hans ställe. Det var förstås en vacker tanke från Moses sida och det visar på hans stora kärlek till det folk han ledde, men Gud skulle aldrig tänka sig att köpslå med människors själar på det sättet.

2 Mos. 32:³⁰Nästa dag sade Mose till folket: “Ni har begått en stor synd. Jag skall nu stiga upp till Herren. Kanske jag kan bringa försoning för er synd.” ³¹Mose gick tillbaka till Herren och sade: “O, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. ³²Men förlåt dem nu deras synd. Om inte, så utplåna mig ur boken som du skriver i.” ³³Men Herren svarade Mose: “Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok.

Om nu alla människor per automatik finns med i en universell livets bok så vore det ju inget speciellt om Klemens och Paulus andra medarbetare också har sina namn där. Livets bok står dessutom i bestämd form, så det vore konstigt om det fanns flera livets böcker.

Fil. 4: ²Evodia och Syntyke uppmanar jag att vara eniga i Herren. ³Ja, också dig, trofaste medarbetare, ber jag: hjälp dem som har kämpat med mig i evangeliets tjänst tillsammans med Klemens och mina andra medarbetare, som har sina namn i livets bok.

Nedan hittar vi det enda stället, förutom Upp. 21:27, där orden “livets bok som tillhör lammet” finns med. Ska vi ta detaljen att livets bok tillhör lammet (Jesus Kristus) som ett tecken på att denna bok är annorlunda mot den livets bok som vi kan läsa om på andra ställen? Det finns inget som helst stöd för det, och det är väl ganska naturligt att livets bok faktiskt tillhör Jesus Kristus som är vår Gud och som vi vet ska döma levande och döda? Jämför gärna nedan passage med Upp. 17:8.

Upp. 13:⁷Och åt vilddjuret gavs makt att strida mot de heliga och att besegra dem, och det fick makt över alla stammar och folk och språk och folkslag. ⁸Alla jordens invånare kommer att tillbe det, alla som inte har sitt namn skrivet i livets bok som tillhör Lammet som är slaktat från världens grundläggning.⁹Den som har öron må höra. ¹⁰Om någon måste gå i fångenskap, skall han gå i fångenskap. Och om någon måste dödas med svärd, skall han dödas med svärd. Här visar sig de heligas uthållighet och tro.

Det är kanske Upp. 17:8 som människor främst använder som stöd för en universell livets bok eftersom det står “livets bok från världens grundläggning“, men det är boken som är från begynnelsen och inte nödvändigtvis namnen i boken. Ordagrant blir det “of whom not are written the names in the book of life from foundation of world”. Det låter vidare som “livets bok som tillhör lammet” i Upp. 13:8 är samma bok som här nedan i Upp. 17:8 trots att det där endast står “livets bok”, eftersom det på båda ställena handlar om hur de människor som inte står med i den boken förundras över vilddjuret och t o m tillber det. Det står om “världens grundläggning” på båda ställena, och även en förklaring i Upp. 13:8 att det är lammet som är slaktat från världens grundläggning.

Upp. 17: ⁸Vilddjuret som du såg, det var och är inte mer. Det skall stiga upp ur avgrunden och går sedan i fördärvet. De invånare på jorden som inte har sina namn skrivna i livets bok från världens grundläggning, de skall förundras när de ser vilddjuret, eftersom det var och inte är men skall komma.

Har man inte sitt namn skrivet i livets bok kastas man i eldsjön, och det kan vi läsa är en sanning vad gäller livets bok liksom det stället där det står “livets bok som tillhör lammet”. Återigen verkar det alltså handla om samma bok.

Upp. 20:¹⁵Om någon inte fanns skriven i livets bok kastades han i eldsjön.

Upp. 21: ²⁷Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.

Om vi aldrig skulle riskera att gå från andligt levande till andligt döda pga synd (som Satan försäkrade Eva var en sanning) så skulle vi absolut ha råd med att göra både tillägg och borttagningar ur Guds ord i skriften utan att riskera våra själar, men det vore ju en falsk säkerhet eftersom Uppenbarelseboken mycket tydligt säger att konsekvenserna snarare blir utomordentligt allvarliga. Resultatet blir ju att den personens del (som alltså ursprungligen var tänkt för honom) ur livets träd tas bort, och om vi inte har tillträde till det nya Jerusalem så innebär det ju evig förtappelse.

Upp. 22:¹⁸För var och en som hör profetians ord i denna bok betygar jag: Om någon lägger något till dessa ord skall Gud på honom lägga de plågor som det är skrivet om i denna bok. ¹⁹Och om någon tar bort något från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom HANS DEL I LIVETS TRÄD och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok.

Idén om att det finns två livets böcker verkar vara ett tillägg till skriften, och tillägg har vi varnats för att göra. Varför skulle Gud ens behöva två böcker med namn på andligt levande och döda, och varför skulle en universell livets bok nämnas som “livets bok” och förbrylla alla ärliga Bibelläsare? Det låter inte troligt att Gud skulle låta människor finnas med i en universell livets bok per automatik trots att han vet att han sedan kommer att stryka dem vid ett senare tillfälle. Om vi däremot hela tiden under vår livstid har en chans att finnas med i livets bok (genom omvändelse, tro och trohet) och även riskerar att raderas om vi i stället väljer att leva i synd, så blir både Gud och skriften mer begriplig.

Livets Träd

Sen kan vi även läsa om livets träd, och det är det träd som fanns i Eden och som ska återfinnas i det nya Jerusalem.

Upp. 2:⁷Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis.

Upp. 22:1 Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall. Den går ut från Guds och Lammets tron. ²Mitt på stadens gata, på båda sidor om floden, står livets träd som bär frukt tolv gånger, varje månad bär det frukt, och trädets blad ger läkedom åt folken. ³Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom.

Tonåringar stal vass vid sommarstuga i närheten av Bålsta den 2/8 2011!

Aug3

Låter inte särskilt allvarligt, heller hur?

Det här blogginlägget handlar om hur vi uttrycker oss och om ORD SOM SÅRAR. Här är vad som hände min son och en av hans kompisar igår den 2/8 2011.

Efter stor övertalning så hade vi föräldrar tidigare gått med på deras idé att göra en lite äventyrlig fotvandring. De tänkte gå LÅNGT, mycket längre än vad vi själva trodde att de skulle klara av, men vi visst ju att vi bara var ett telefonsamtal bort om de ville bli hämtade.

De såg verkligen fram mot sitt “äventyr” i skogarna och fick skjuts till Sigtuna där de skulle börja gå mot Västeråshållet. Efter flera timmars vandring ville de över ett vattenparti och tänkte därför göra en flotte som de skulle kunna ha sin packning på medan de simmar bredvid. Detta var planerat sedan tidigare och de hade med sig rep, kniv, etc. De kom trötta och varma fram till ett litet torp/stuga vid vattnet och de uppfattade stuga som ganska öde. De insåg inte att stugan och tomtmarken skulle kunna vara privat eftersom de är vana vi stugor i skogen som är allmänna och jag antar att de tyckte att denna stuga såg “allmän” ut. Det finns t ex en stuga (som tyvärr brunnit ner nu) som heter Björnkälla i Märsta där de varit flera gånger, och även om själva stugan varit låst så är det fritt fram att använda tomten för att sola, grilla, osv. Det finns även gott om stugor vi olika vandringsleder som man kan använda fritt, och det finns ödestugor som ingen verkar använda. Jag säger detta som bakgrund till att grabbarna inte tänkte på att de kanske befann sig på ett område som inte var allmänt.

De var glada för att äntligen kunna vila och bada, men de var även aktiva att samla in vass i strandkanten som de samlade för att bygga en flotte utav. Plötsligt kommer en bil åkande och en man med sin familj (två små barn) parkerar sin bil vid stugan. Jag var ju inte där själv så jag kan bara återge vad min son berättat men mannen frågade om de visste om att tomten var privat, och sonen svarade sanningsenligt att de inte kände till det. Mannen frågade vad de egentligen hade tänkt göra där, bränna upp någonting eller vad, och sonen berättade att de tänkt göra en flotte av vassen för att ta sig till andra sidan. “Och det vill du att jag ska tro på?!” fick han till svar. Mannen bad dem att försvinna, och de gjorde vad de kunde för att samla ihop sina grejor (och kanske även ta på sig en del kläder om de badat, vad vet jag) medan mannen manade på dem att skynda. De blev kallade SKITUNGAR och PUCKON bland annat.

När de gått upptäckte de snart att de glömt kompassen på tomten men den ville de förstås inte gå tillbaka för att hämta. De stannade vid en sten utanför området för att samtala med varandra om vad de nu skulle ta sig till och vad Plan B skulle vara, men då dyker mannen upp igen och säger att han inte litar på dem utan ville att de bara skulle försvinna. Längre bort… Så de gick…

Det var hjärtskärande för mig att höra detta eftersom dessa grabbar ju inte hade några som helst planer på att ställa till rackartyg utan hade helt ärliga syften. De tyckte förmodligen att deras dag var helt fantastisk innan denna man dök upp och gjorde allting svart. Alla tonåriga grabbar är inte ute för att ställa till ofog, och det är orätt att helt enkelt FÖRUTSÄTTA att de är det!

Det jag tänker nu är att den som gjorde det största felet och som bör SKÄMMAS (den som hade den största SYNDEN) var inte dessa sextonåringar utan mannen. Grabbarna är BARN som gjorde ett MISSTAG, men mannen är VUXEN och betedde sig som ett litet barn som tänker “MITT, MITT, MITT”. Jag kan förstå att man blir misstänksam om det vistas ett par tonåringar på ens sommarstugetomt MEN man kan inte UTGÅ ifrån att dessa barn har något ofog i sikte. Man behöver inte SÄGA det man tänker ifall det kan vara så att dessa grabbar faktiskt inte visste att de hamnat på privat område och att det faktiskt var sanning att de tänkte bygga en flotte av vassen.

Jag tänker på hur mycket ORD kan såra. För grabbarna tog ju äventyret slut där. Kartan blev förstörd när de i all hast var tvungna att stuva ner den i blöt packning och kompass hade de nu ingen. Men det var förmodligen deras missmodighet efter utskällningen som gjorde att de valde att avsluta äventyret. De ringde hem och vi hämtade dem vid Bålsta station. Stugan låg förmodligen nordost om stationen men jag vet inte säkert.

I det här fallet hade det räckt om mannen upplyst grabbarna om att det var privat mark och det hade varit tillräckligt för att de skulle skämmas över att ha gjort ett sådant pinsamt misstag. Nu fick de dessutom en utskällning och måste ha känt sig som paria. Det handlar trots allt om BARN som INTE ville någon någonting illa. Jag vet inte hur länge som grabbarna kommer att tänka på de hårda ord de fick höra, men minnet kommer säkert alltid att finnas kvar, och jag säger därför; låt oss tänka på vad vi säger till våra medmänniskor! Ord kan såra någonting fruktansvärt, och likaså kan uppmuntrande ord vara som små energikickar som man kan leva på i dagar.

Jak. 11:26 Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.

Jak. 3^:8Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.

Båda verserna är förstås sanna fast på olika sätt. Jag tror Jakob talar mera generellt i den sistnämnda versen, och vi måste nog erkänna att människan har en olycklig förmåga att såra och orsaka problem och bekymmer med sin tunga. Men som individer måste vi stå över vad köttet säger och vi borde avstå från osanningar, förtal, hån, elakheter, etc.

Jag gjorde en insändare i Upsala Nya Tidning men utöver det kan jag inte göra mer för att nå den arga mannen. Om grabbarna inte bad om ursäkt vill jag gärna be om ursäkt för deras vägnar, men framför allt borde mannen själv be grabbarn om ursäkt för hur han förstörde deras dag med sina hårda ord. Jag ersätter honom gärna för vassen som grabbarna stal.