Dem som han har förutbestämt har han också kallat och förklarat rättfärdiga – Rom. 8:29-30

Jun12

Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. Rom. 8:30

Vi kan gå igenom hela Rom. 8 med hjälp av Reformationsbibeln som förmodligen är den bästa svenska översättningen (även om även den har sina brister). Vad gäller just Rom. 8 så är 1917 års översättning bättre än Svenska Folkbibeln eftersom den bättre än SFB översätter det grekiska ordet “sarkos” som betyder “kött” på svenska.  Som exempel kan nämnas Rom. 8:8 där SFB lagt till ordet “syndiga” före ordet “natur” i versen så att slutresultatet blir “syndiga natur” (i stället för att rätt och slätt skriva “kött”) trots att det alltså inte alls står så i originalspråket. Detta ord är tillagt för att ge stöd åt den gnostiska idén att vi alla har en syndfull natur/kött. Men Jesus hade samma sorts kött som vi (sarkos) så vårt kött kan inte per automatik vara syndfullt.  (I andra sammanhang kan Svenska Folkbibeln ha en bättre översättning än 1917 års översättning.)

Rom. 1:1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, de som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden.

Notera villkoret för att inte vara bland de fördömda. Vi måste vara I JESUS! Tyvärr har både SFB och 1917 års översättning strukit några ganska viktiga ord i slutet av versen genom att inte ta med att vi måste se till att INTE VANDRA efter köttet. Som du ser har Reformationsbibeln här ovan fått med denna viktiga upplysning. Det är samma sorts krav som vi även kan hitta direkt efter de berömda verserna i Ef. 2:8-9., och även Gal. 5:16.

Ef. 2:10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall VANDRA i dem.

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: VANDRA i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 

Skulle vi fortfarande vara frälsta även om vi INTE vandrade i de goda gärningarna? Glöm det. Når vi inte upp till kravet är vi förlorade, och häpnadsväckande nog (för oss som är så influerade av Luther) så är vandra något som vi måste GÖRA. Inte så att någonting vi gör (eller tror) någonsin kan få oss att förtjäna frälsning, men det är ändå ett villkor för frälsningen.

2. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3. Ty det som var omöjligt för lagen, i det den var försvagad av köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet, för att den rättfärdighet, som lagen kräver, skulle bli fullbordad i oss, som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden.

Här ser vi samma villkor igen – att vi måste VANDRA i Anden och inte efter köttet, och bara då är vi befriade från lagens förbannelse. Tack vare Jesus syndoffer för oss så kan vi bli renade från våra gamla synder, men målet är att inte smutsa ner sig igen. Det står att Jesus är sänd “i syndigt kötts liknelse”. Det är faktiskt enda gången vi kan läsa något om syndigt kött i Bibeln. Det står “syndigt kött” eftersom det är köttet vi kan tänkas synda med. Jesus valde att inte synda med sin kropp och därför står det att han föddes i syndigt kötts liknelse. Alla som har kött och som kan synda (förutom Jesus) har ju också valt att synda så det är ett passande namn. Ingen syndar dock av ren nödvändighet, och absolut inte för att vi är födda med syndfulla kroppar. Då hade detta även drabbat Jesus som hade en mänsklig mamma. (Jesus föddes förresten av en jungfru för att vara ett tecken enligt Jesaja, och inte för att undfly någon sorts mystisk syndgen.) De här verserna säger inte att vi endast är befriade från straffet för vår olydnad medan vi är kvar i våra synder, utan vi är fria OM vi lever efter Anden.

5. Ty de som är köttsliga, de är köttsligt sinnade, men de som är andliga, de är andligt sinnade. 6. Ty köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7. Ty köttets sinne är fiendskap mot Gud, eftersom det inte är Guds lag underdånigt och inte heller kan vara det. 8. Men de som är köttsliga, kan inte behaga Gud. 9. Men ni är inte köttsliga, utan andliga, om Guds Ande annars bor i er, ty den som inte har Kristi Ande, han hör inte honom till. 

Att ha ett köttsligt sinne innebär alltså DÖD enligt Paulus.  Att lyda köttet (att synda) är att vara “köttsligt sinnad” och då lever vi i fiendskap med Gud.

10. Men om Kristus är i er, så är väl kroppen död, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull. 11. Om nu hans Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i er, så skall också han, som uppväckte Kristus från de döda, göra era dödliga kroppar levande för sin Andes skull, som bor i er. 12. Därför, bröder, står vi inte i skuld till köttet, så att vi skall leva efter köttet. 13. Ty om ni lever efter köttet, så skall ni dö, men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni leva. 14. Ty alla de som drivs av Guds Ande, de är Guds barn.

Paulus intygar att OM vi lever efter köttet så ska vi dö (Satan sade motsatsen till Eva i Eden, nämligen att synd INTE leder till döden) och om vi leds av Anden så får vi leva. Det är det ena eller den andre som gäller och vi kan inte tjäna två herrar. Vi kan även veta VEM som är “Guds barn” och det är de som drivs av Guds Ande. Anden skulle aldrig leda oss till synd utan bort från synd, så vi vet att vi är Guds barn om vi lyder Jesus. Som kristna måste vi alltid vara försiktiga eftersom djävulen går omkring som ett rytande lejon för att få oss på fall, och det är reellt hot.  Tack och lov så har Gud lovat oss en väg ut  ur varje frestelse, och den har vi möjlighet att välja. Det hänger på oss, och om vi syndar måste vi omvända oss.

15. Ty ni har inte fått träldomens ande, så att ni återigen måste frukta, utan ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: Abba, Fader. 16. Anden själv vittnar med vår ande, att vi är Guds barn. 17. Är vi nu barn, så är vi också arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi annars lider med honom, för att vi också med honom må bli förhärligade. 

Vi är i träldom så länge som vi lever efter köttet och vi har då skäl att frukta för våra själar.  Om vi är Guds barn (vi måste hålla ut till slutet) så är vi också arvingar till Guds rike. Vi är garanterade en plats i hans rike, på villkor att vi förstås fortsätter att vara Guds barn. Om vi lider med honom, bär vårt kors dagligen och håller ut till slutet trots prövningar, så blir vi även förhärligade med honom. Guds barn blir förhärligade, men frågan är om vi väljer att vara Guds barn och förbli Guds barn.

8. Ty jag håller före, att denna tidens lidanden inte är värda att jämföras med den härlighet som skall uppenbaras på oss. 19. Ty med brinnande längtan väntar skapelsen på Guds söners uppenbarelse. 20. Ty skapelsen har blivit underkastad förgängelsen, inte av fri vilja, men för hans skull, som lade den därunder, med en förhoppning, 21. att också skapelsen en gång skall bli frigjord från förgängelsens träldom till den frihet, som hör Guds barns härlighet till. 22. Ty vi vet, att hela skapelsen tillsammans suckar och våndas intill nu.

Vi lever i en värld som är underkastad förgängelsens träldom och hela skapelsen suckar. Detta är självklart inte den värld som Gud hade önskat sig och hoppats på när han skapade den.  Gud visste förstås att den fria viljan kunde leda till en sådan förgängelse, och syndens lön är absolut döden. Vi ska dock bli räddade ur denna värld om vi är I HONOM!

23. Och inte endast den, utan också vi själva, som har Andens förstlingsfrukter, suckar också inom oss själva och väntar efter barnaskapet, vår kropps förlossning. 24. Ty i hoppet är vi frälsta. Men ett hopp, vars fullbordan man ser, är inte mer ett hopp, ty hur kan man hoppas på det som man ser? 25. Om vi nu hoppas på det som vi inte ser, så väntar vi det med tålamod.

Som Guds barn kan vi fortsätta att leva på hoppet att vi ska få nya oförgängliga kroppar, som vi är garanterade om vi håller ut till slutet. Vi måste påminna varandra om att några få års lidande inte är någonting jämfört med den underbara värld som ligger framför oss. Det kommer inte att finnas några tårar, någon smärta eller saknad.

26. Likaså hjälper också Anden vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi skall be om, såsom vi borde, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar. 27. Och han, som rannsakar hjärtan, han vet vad Andens sinne är, ty han manar gott för de heliga efter Guds behag. 

Våra böner kan påverka mycket, och därför är det viktigt för oss att be. Vi kan ändra på saker och ting i framtiden. Paulus säger i sina brev till Korinthierna att vi ska be på två sätt 1) med vår ande, och 2) med vårt förstånd. Det första alternativet betyder att vi inte ber med förståndet eftersom vi inte kan förstå vad vi ber. Detta passar bra in på att tala i tungor. 

28, Men vi vet, att för dem som älskar Gud, samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter [hans] rådslut.

Ordet ”HANS” i versen ovan finns inte med originalpråket, men det finns där för att göra läsningen lättare. Notera återigen villkoret. Allt samverkar till det bästa FÖR DEM SOM ÄLSKAR GUD.  Om vi älskar Gud så accepterar vi Jesus syndoffer och håller oss till honom.  Som Guds barn (som vi blir av egna val) är vi utvalda och speciella. I liknelsen i Matteus, om Kungen som ordnade en bröllopsfest till sin son, kan vi läsa “Många är kallade men få är utvalda”. De som var utvalda var de som accepterade inbjudningen och valde att komma till festen och som även såg till att vara ordentligt klädda. En viss individ hade inte sett till att ha lämplig klädsel och blev därför utkastad, och han bröt helt klart mot Kungens önskemål vad gäller klädkoden.  Att ha på sig fina kläder är vårt ansvar. Gud kommer verkligen inte att välja vem som ska komma in i hans rike utan att blanda in oss, vår vilja och vårt beteende.

29. Ty dem vilka han förut har känt, dem har han också förut bestämt att bli hans Sons avbilder, för att han skall vara den förstfödde bland många bröder. 30. Men dem som han har förutbestämt, dem har han också kallat, och dem som han har kallat, dem har han också rättfärdiggjort, och dem som han har rättfärdiggjort, dem har han också förhärligat.

Kristi Kropp (församlingen) ska ärva Guds rike och detta är förutbestämt.  Frågan är vem som väljer att ansluta sig till Kristi kropp. Gud vet att en skara verkligen kommer att göra det och de är som sagd förutbestämda att ärva hans rike och bli förhärligade.  Vi är rättfärdiggjorda när vi är renade från våra gamla synder och vi har trygghet i det hopp som finns i Jesus så länge som vi håller oss i honom. Rom. 8:29 handlar om de som ÄLSKAR GUD som står angivet i vs 28. Löftena är alltså kopplade till DEM och inga andra.  I1 Peter 1:2 så är de utvalda förutbestämda enligt Guds förkunskap. De som väljer att bli kristna är ju sedan tidigare lovade att få den Helige Ande som kan leda dem till hela sanningen.  Paulus menar också att KRISTI KROPP är sedan tidigare känd, förutbestämd och utvald genom Guds eviga plan och de är dem som kommer att hålla ut till slutet och bli förhärligade. Enskilda individer kan ta del av löftena så länge som de är en medlem i denna kropp . En person som inte är en del av den kristna församlingen har ingen del av löftena.  Det som är förutbestämt är inte vem som ska tillhöra Kristi kropp och därmed bli räddad, utan vad som kommer att hända med de som ÄR medlemmar. De kommer att bli sonens avbilder och bli förhärligade. Gud förutbestämmer konsekvenserna för det val vi gör, om vi ska bli Guds barn eller ej, men han förutbestämmer inte själva valet.

31. Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? 32. Han, som inte har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, hur skall han inte också skänka oss allt med honom? 33. Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdigar. 34. Vem är den som vill fördöma? Kristus är den som har lidit döden, ja, än mer, som också har uppstått, och som sitter på Guds högra sida och manar gott för oss.

Det finns några som tror att “är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?” betyder att det inte finns något som kan hota våra själar så länge som vi bara tror på Gud. Det är sant på sätt och vis OM vi visar vår tro genom lydnad. Om vi ser till att vi tillhör Jesus så kan fienden visserligen döda våra kroppar, men aldrig våra själar.  Om Jesus har renat oss från våra synder och vi har hållit oss själva rena efter det (och omvänt oss från eventuella nya synder som vi gjort oss skyldiga till) så finns det ingen som kan använda våra synder emot oss. Vi har blivit rättfärdiggjorda eftersom Jesus gjort oss rena! Men Jesus manar inte gott för oss per automatik. För att bli förlåtna måste vi bekänna våra synder och omvända oss. Endast då manar Jesus gått för oss.

35. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? 36. Såsom det är skrivet: För din skull blir vi dödade hela dagen, vi har blivit aktade såsom slaktfår.37. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom, som har älskat oss. 38. Ty jag är övertygad om, att varken död eller liv, varken änglar eller furstendömen eller makter, varken de ting, som nu är, eller de ting, som skall komma,39. varken höghet eller djuphet eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek, som är i Kristus Jesus, vår Herre. 

De “oss” som Paulus talar om är de som är I JESUS. De är alltid älskade av Gud, och Gud kommer inte heller att upphöra att älska världen på det sätt att han alltid hoppas på att så många människor som möjligt ska omvända sig och och tro på honom. Men vi vet att det finns villkor för Guds kärlek och acceptans. Om vi älskar honom och visar det genom lydnad så kan ingenting separera oss från hans kärlek.

Ps. 145:Han gör vad de gudfruktiga begär, han hör deras rop och frälsar dem. 20 Herren bevarar alla dem SOM ÄLSKAR HONOM, men alla ogudaktiga förgör han.

John 14:21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”

Origen:

”that those whom God foreknew would become the kind to conform themselves to Christ by their sufferings, he even predestined them to be conformed and similar to his image and glory. Therefore there precedes a foreknowledge of them, through which is known what effort and virtue they will possess in themselves, and thus predestination follows, yet foreknowledge should not be considered the cause of predestination.” vcf

Jesus, vår Gud, ger oss livgivande VATTEN

Jun10

Herren, vår Gud, är källan med det levande vattnet. Livet har sitt ursprung i Honom och vi kan få ta del av det livgivande vattnet.

Jeremia 17:13 Herren är Israels hopp. Alla som överger dig kommer på skam. De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden. De har övergivit Herren, källan med det levande vattnet. 

Jeremia säger att Guds folk gjort en stor synd – självklart helt emot Guds vilja – genom att överge Honom som är källan med det levande vattnet. Vi kan inte leva på jorden utan vatten, men det är ännu viktigare att få ta del av det vattnen som Jesus ger oss eftersom det ger liv till våra SJÄLAR.

Jeremia 2:13 Ty mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.

Även JESUS är sagd att vara källan till det levande vattnet. Det kan bara betyda att Han är GUD, och Han är den som kan ge oss liv genom att vi dricker av Hans vatten. Läs denna underbara dialog mellan en syndig kvinna och Jesus.

Johnannes 410 Jesus svarade henne: “Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” 11 Hon sade: “Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? 12 Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” 13 Jesus svarade henne: “Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.”15 Kvinnan sade till honom: “Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten.

Jesus lovar oss att en källa av vatten kan flödar fram även i oss om vi dricker. Samma löfte kan vi se i Uppenbarelseboken. Vi är inte lovade att vi ska bli befriade från den kommande vedermödan under Antikrists välde, men vi har underbara löften som väntar oss om vi bevarar vår tro på Jesus. Den Heliga Ande är vår Hjälpare här på jorden tills vi tar emot vårt arv, och håller vi oss till Honom så får vi KRAFT att stå emot prövningar.

Upp. 7:13 En av de äldste frågade mig: “Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?” 14 Jag svarade: “Min herre, du vet det.” Då sade han till mig: “Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. 16 De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem.17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.”

De som tror på Jesus och älskar Honom får Anden som gåva och ur vårt innersta skall det strömma levande vatten! Men då måste vi komma till Jesus och intressera oss för att lära känna Honom. Det är inte HAN som har ett behov av att bli ärad, utan det är VI som vinner på att älska och ära Honom som så gärna vill ge oss LIV I ÖVERFLÖD. Han tänker dock inte tvinga det på oss utan VI måste komma till Honom. Livet på jorden är kort och vi lever inte i vårt permanenta hem. Det eviga livet har vi framför oss så låt oss tänka på våra själar.

John 7:37På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: “Om någon törstar, så kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” 39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Jesus anspelar här till det som skriften sagt om Honom som det livgivande vattnet, och det är taget från profeten Jesaja. Jesus menar alltså att Jesaja talar om Honom, och Jesaja 12:3 är en i raden av Messianska profetior.

Jesaja 12:2 Se, Gud är min frälsning,  jag är trygg och fruktar inte, ty Herren Herren är min starkhet och min lovsång. Han har blivit min frälsning.”3 Med fröjd skall ni ösa VATTEN ur frälsningens källor.4 På den dagen skall ni säga:  “Tacka Herren, åkalla hans namn,  gör hans gärningar kända bland folken. Förkunna att hans namn är upphöjt.5 Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting. Låt detta bli känt över hela jorden.

Det finns även en speciell ritual under Lövhyddohögtiden där vatten hämtades från Siloakällan vid tempelberget och hälldes över altaret medan församlingen sjöng: “Ni skall ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor”. Efter de sju dagarna kom den avslutande dagen (3 Mos 23:39-43) som även liknas vid en Sabbatsvila.

När vi beslutat oss för att lämna vårt gamla liv och i stället följa Jesus, så uppmanas vi att låta döpa oss i vatten. Det är också en bild av att vi i vattnet blir renade från våra synder och blir nya rena människor. Även Jesus lät döpa sig men Han hade förstås inga synder att bli renade ifrån. Han gjorde detta för att visa sin lydnad till Fadern och för att ge stöd åt det mönster Han vill att vi ska ta efter.

Jeremia 31:9 Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla. Ty jag är en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son.

Ulf Ekman och Biskopsämbetet – Vad säger Bibeln?

Jun7

Jag vill inte gå in på Ulf Ekmans övriga åsikter och eventuella kopplingar till katolska traditioner, men jag vill gärna kommentera den senaste åsikten om ett biskopsämbete vad gäller artikeln i Dagen som kan läsas här och lite här.

Det som kan vara svårt med att utföra idén med ett sådant biskopsämbete är förstås att idag – ca 2000 år efter att apostlarna inte längre finns kvar – försöka enas om en lämplig person  som kan få besitta ett sådant viktigt ämbete, och vem eller vilka som i så fall har auktoritet att göra ett sådant tillförordnande? Alla håller nog med om att personen för detta biskopsämbete måste hålla sig till vad Bibeln säger i ALLT men vi kristna är inte alltid ense om vilken tolkning som är den rätta (trots att det egentligen inte borde vara så svårt).

Vad säger Bibeln om äldste och pastorer? Den säger i alla fall INTE att det ska sitta endast EN person på toppen (ja förutom Kristus då), men däremot tror jag Ekman har en poäng i att ha någon form av hierarkisk struktur inom Kyrkan (som vi i och för sig redan har) även om vi kanske förfasas just över ordet “biskopsämbete”. Ändra ordet till “pastorsämbete” och vi blir genast lite lugnare, och det finns som sagt fler än EN pastor i våra kyrkor vilket Bibeln också stödjer. Även om Paulus i Korinthierbrevet uppmuntrar oss alla att vara en del av en kristen gemenskap/församling så säger han förstås inte att vi ska dela på själva pastorsuppgiften. Den uppgiften ska endast en eller flera kvalificerade personer ansvara för och Bibeln förklarar vem som är rätt man för ett sådant jobb. (Vad gäller kvinnliga äldste läs här.)

Vi har olika uppgifter i en församling

1 Kor. 12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus. — 28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?

Rom 12:4 Ty liksom vi  i enkropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, 5 så är vi, som är många,en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. 6 Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron. 7 Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läran. 8 Den som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall vara nitisk, och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta. 

Efesierbrevet 4:10 Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. 11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.14 Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. 15 Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. 16 Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.

Vi vet att för att vara en äldste (presbyterous)  i en kristen gemenskap eller församling så måste man uppfylla vissa krav 

1 Tim 3:1 Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift.2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. 4 Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt.5 Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? 6 Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom.7 Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.8 Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. 9 De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete. 10 Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem. 11 Kvinnorna skall på samma sätt vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt. 12 En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man. Han skall ta väl hand om sina barn och sin familj.13 De som sköter sin tjänst väl vinner en aktad ställning och får stor frimodighet i tron på Kristus Jesus. 14 Detta skriver jag till dig i hopp om att snart kunna komma till dig.15 Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. 

Äldste utses inte genom omröstning

Vi kan läsa att valet av äldste/pastor INTE utgjordes med hjälp av någon demokratisk allmän omröstning, utan det var redan kvalificerade äldste som utnämnde andra kvalificerade äldste. Men kan detta systemet inte utnyttjas med tanke på att  en eller ett fåtal personer då kan utnämna efterträdare och/eller nya pastorskollegor som inte ens är lämpliga? Ja, det är klart att det kan utnyttjas och få till följder att resultatet blir uppåt väggarna, för om det finns en okvalificerad pastor i en församling så finns det förstås en risk att denne utser ännu en okvalificerad och olämplig pastor. Men om vi hållit oss till Paulus instruktioner ända från början så hade systemet förstås haft goda chanser att fortsätta fungera. Det är dock inte för sent att ändra på skutan IDAG genom att först börja utse lämpliga och kvalificerade pastorer som församlingsledare. Det måste inte vara endast EN pastor i en församling utan GÄRNA flera, men det viktiga är att personerna i fråga håller sig till Paulus instruktioner. Det finns alltså inget krav att de måste ha gått på Bibelseminarium i tre år (det kan t o m leda till villoläror), utan snarare att de har de egenskaper som Bibeln säger att de ska ha:

Titus 1:4 Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare.5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och I VARJE STAD INSÄTTA ÄLDSTE EFTER MINA ANVISNINGAR. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. 7 Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Apg 14:1I Ikonium hände samma sak. De gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro. —4 Men folket i staden delade sig, så att en del höll med judarna och andra med apostlarna.—23 I VARJE FÖRSAMLING INSATTE DE ÄLDSTE ÅT DEM, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren, som de hade kommit till tro på.—27 Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna.

1 Kor 4:17 Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren, sänder jag nu till er. Han skall påminna er om vad jag undervisar i Kristus Jesus, det jag överallt lär ut i alla församlingar. 

1 Tim 1:2 till Timoteus, hans äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader, och Kristus Jesus, vår Herre.3 Nu, liksom när jag var på väg till Makedonien, uppmanar jag dig att stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror 4 och befatta sig med myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron. 5 Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro. 6 Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat. 7 De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om. 

2 Tim. 2 Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. 2 Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra.

Titus 2:15 Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.

1 Peter 5 :1 Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: 2 var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. 3 Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. 4 När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar.5 Likaså ni yngre, underordna er de äldre.—13 Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min ‘son’ Markus. 

Hierarki behöver inte vara fel, men det handlar aldrig om en person högst upp (förutom Jesus Kristus)

Du kan kalla det “hierarki” om du vill, men nedan vi kan läsa att de tolv apostlarna använde sig av sin auktoritet och kallade till sig andra lärljungar för att få till stånd en ändring inom församlingen vad gäller matservering. De som predikade Guds ord var tänkt att vikas just för just detta jobb, och de skulle då “slippa” att göra tjänst vid borden. Inte för att det var ett mindre fint arbete att sköta matserveringen utan förmodligen för att de ansåg att det var bättre att utföra de sysslor som de blivit kallade/välsignade till att utföra eftersom alla kan vinna på det. Det finns förmodligen fler som kan hjälpa till med matserveringar än som kan fungera som bra lärare. Alla behövs i en kristen församling och vi är alla lika viktiga även om vi utför olika uppgifter. Alla kan inte vara ett öga eller en arm, osv. Det var inte heller vem som helst som skulle göra tjänst vid borden utan sju män utsågs, och kravet på dem var att de skulle ha gott anseende och uppfyllda av Ande och vishet. Det var apostlarna som bad för dessa män:

Apg 6:1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. 2 Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: “Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 3 Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. 4 Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.” 5 Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. 6 Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på dem. 7 Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.

Vi kan även läsa nedan om en speciell stridsfråga som var så knepig att den lyftes HÖGRE UPP och hamnade på apostlarnas bord i Jerusalem. Ett hierariskt system behöver inte vara dåligt om de med auktoritet ser till att ha församlingen med sig (utan att kompromissa med Guds ord förstås):

Apg 15 2 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga. —4 När de kom till Jerusalem, togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om allt vad Gud hade gjort med dem. 5 Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag. 6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.— 21 Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat.”22 Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att bland sig utse några män och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, båda ledande män bland bröderna, — 25 Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, —  33 Och sedan de hade varit där en tid, lät bröderna dem under fridshälsningar vända tillbaka till dem som hade sänt ut dem. 35 Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.

Apg. 16 2 Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus. 3 Eftersom Paulus ville ha honom med på resan, tog han och omskar honom av hänsyn till judarna i de trakterna, ty alla kände till att hans far var grek.4 När de reste genom städerna, överlämnade de åt bröderna DE FÖRESKRIFTER SOM APOSTLARNA OCH DE ÄLDSTE I JERUSALEM HADE FASTSTÄLLT. 5 Och församlingarna stärktes i tron, och antalet troende ökade för varje dag.

Att lägga händerna på någon i det här sammanhanget (det rör sig inte om helande) handlar om att officiellt utnämna någon som äldste

1 Tim 4:6 När du lägger fram detta för bröderna, är du en god Kristi Jesu tjänare, som får sin näring av trons och den goda lärans ord som du har följt. 7 Men det gudlösa, gamla struntpratet skall du visa ifrån dig. Öva dig i stället i gudsfruktan. — 13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig.

1 Timothy 5:22 Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren. 

2 Timothy 1:6 Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning

Vi riskerar att få in falska läror ibland oss om vi inte lyder Paulus instruktioner vad gäller äldste

Kanske vi felaktigt använder oss av omröstning, kanske vi turas om att vara “pastorer” fastän vi inte alls är kallade till det eller har gåvan, kanske vi inte ställer de krav på de äldste som vi bör göra. Sen är det viktigt att aldrig upphöra att vara Beréer (som jämförde vad de hörde med skriften för att se om talaren hade rätt) även om det handlar om äldste/pastorer. Vi måste alltid vara alerta och låta skriften ha rätt framför allt. De flesta pastorer är förstås inte ute efter att förvirra utan för att se människor bli frälsta, men även pastorer är människor som kan missta sig och bli förda bakom ljuset.

”Let these also first be proved; then let them use the office of a deacon, being found blameless.” 

2 Tim. 4:2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.5 Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.

1 Tim. 5:19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

När en person är sjuk så ska personen kalla på en äldste och låta denne (eller dem) be och smörja med olja. Vi är även uppmuntrade att bekänna våra synder för varandra och be för varandra så att vi kan bli helade. 

James 5: 14 Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. 15 Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. 16 Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. 

Efesierbrevet säger att de som valt att tro är de utvalda, och vilka löftena gäller

Jun6

Efesierbrevet 1

Eftersom det finns en del som tar Efesierbrevet som stöd för att Gud kastar tärning och på måfå väljer ut ett fåtal människor som föräras möjligheten att tro på honom så att de kan bli frälsta – och att han gjort detta val innan han lade världens grund – så vill jag gärna visa på vad Paulus faktiskt säger (och inte säger) i Efesierbrevet. Det är inte alls så att Gud väljer vem som ska komma till himmel/helvete oberoende av våra val, utan vi har alla möjligheten att bli frälsta. OM vi väljer att tro på honom och älska honom så finns det några fantastiska löften kopplade till det valet, eftersom Gud för länge sedan utvalt Kristi kropp att ärva hans rike. Frågan är om vi väljer att tillhöra Kristi kropp och därmed få en plats på skutan som är på väg till himlen? Skutan är absolut på väg dit, men är DU med på skutan, och väljer du att stanna på skutan tills den når slutdestinationen? Efesierbrevet handlar om de som är MED på skutan, och löftena gäller dem. Notera att de “utvalda” i Efesierbrevet 1-2 alltid handlar om plural eftersom det handlar om framtiden för Kristi kropp vilket alltid handlar om flera personer.

Alla brev i hela Nya Testamentet angår oss som lever idag, även om vi kan se att Paulus adresserar en viss kyrka eller grupp. Vi måste alltid ha i åtanke vem det är Paulus kommunicerar med så att vi förstår sammanhanget. Paulus börjar Efesierbrevet med att adressera kristna människor som därför är HELIGA. Vi är antingen syndare ELLER heliga, och är vi syndare har vi ingen del av Guds rike. Man brukar säga att man är “syndare frälst av nåd”, och det stämmer förstås, men om man är en syndare som omvänt sig och blivit renad i Jesu blod så är man inte längre en syndare utan en person som är helig och rättfärdig, och som Gud därför ser som fullkomlig. Om vi väljer att synda igen så är vi förstås inte längre heliga/rättfärdiga utan vi är återigen i behov av rening eftersom Gud definitivt SER våra synder:

Efesierbrevet 1: 1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till DE HELIGA som bor i Efesus och som TROR på Kristus Jesus. —

När Paulus här talar om OSS så talar han om både judar och hedningar som är kristna. Paulus lägger ner ganska mycket tid i sina brev åt att försöka få judarna att förstå det här med frälsningen och att de INTE är på väg till Guds rike bara för att de är födda judar och “utvalda”, likaså att förklara det gudomliga i att hedningar har chansen att bli frälsta genom TRO. Det som Gud bestämt från världens grund är INTE vem han valt ska bli frälst respektive inte ska bli frälst, utan det som är bestämt är att de som är I HONOM (“OSS” i v.4) är utvalda att vara heliga och fläckfria inför Gud tack vare Jesu blod. Kravet är alltså att vi måste vara I HONOM för att kunna nå detta stadium eftersom det är GENOM HONOM som vi kan bli renade från våra synder och därmed FLÄCKFRIA. Notera alla de “genom honom” och “i honom” som står nämnda i verserna. Det som är förutbestämt är alltså att de som är I HONOM skall GENOM JESUS tas upp som hans barn. De som INTE är “i honom” är därmed INTE friköpta genom hans blod och alltså förlorade. Paulus talar om “oss” och “vi” – alltså de som är HELIGA, och det är dessa som löftena gäller:

3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, 4 liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt OSS I HONOM för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. 5 I sin kärlek har han GENOM JESUS KRISTUS förutbestämt att VI skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, 6 för att den härliga nåd som han har skänkt oss I den Älskade skall prisas. 7 I HONOM är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 

Hemligheten och planen är alltså att alla som valt att vara I KRISTUS ska få ta del av arvet, eftersom vi (församlingen) är förutbestämda till detta. Det är FÖRSAMLINGEN som är på väg till Guds rike och hans arv, och frågan är om vilka som väljer att ansluta. Villkoret är som alltid att vi måste vara I HONOM där frälsningen går att få. Notera att det står om människor som kommit till tro och som tagit emot den utlovade anden. Det är något som VI gör, och Gud gör det inte åt oss. Anden är en handpenning för oss, men precis som andra kontrakt så kan detta kontrakt brytas om vi inte följer avtalet. Om du köper en bil på avbetalning och slutar göra dina månatliga inbetalningar (som du skrivit under på att du ska göra) så kommer bilen till slut att beslagtas, trots att bilen en gång var i din ägo och du förfogade fritt över den:

9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att I KRISTUS sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I HONOM har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 13 I HONOM har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, I HONOM har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

DE HELIGA kan förvänta sig arvet, och makten är stor bland OSS SOM TROR. FÖRSAMLINGEN är på väg till himlen:

—18 Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam.— 22 Allt lade han under hans fötter,  och honom som är huvud över allting gav han åt FÖRSAMLINGEN, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Efesierbrevet 2 blood

Ef. 2 används ibland för att försöka påvisa att vi alla är födda som andligt döda, men så står det inte i texten. Hur blir vi andligt döda? Jo, genom överträdelser och synder. Vi vet sedan tidigare att synder alltid separerar oss från Gud, så det är förstås en dålig idé att synda. Hur blir vi då levande från vårt självvalda smutsiga liv? Jo, förstås genom Jesus Kristus som genom sitt blod kan rena oss från våra synder. Det hänger då på oss att komma till honom så att han kan rena oss. Paulus skriver till efesierna att de TIDIGARE levde på världens vis, och lägg märke till att för att kunna göra sådana överträdelser som beskrivs så måste vi först vara VUXNA. Bebisar kan inte välja att leva på världens vis, eller att följa härskaren över luftens välde och de kan inte antas vara olydnadens söner. Inte heller kan de följa sina syndiga begär och göra det som köttet och sinnet vill – som det står i v. 3. Ef. 2 handlar alltså INTE om hur vi är födda utan hur vi blir om vi väljer att förhärda våra hjärtan och leva ut våra synder och på så sätt platsa som olydnadens söner:

Efesierbrevet 2:1 Också er har Gud gjort levande, ni som var DÖDA GENOM ERA ÖVERTRÄDELSER OCH SYNDER.2 Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 

Vi är alltså inte FÖDDA som “vredens barn” (eller “hemfallna åt vredesdomen” som det står i 1917 års översättning). Varför skulle små oskyldiga bebisar vara hemfallna åt vredesdomen? Vad har Gud för skäl att vara VRED på små barn? Låt inte lura dig över att det står “barn”, för det är snarare vuxna som benämns som  “Guds barn” eller “Djävulens barn” beroende på deras val och beteende. Vi kan identifiera Guds barn (och Djävulens barn) genom att studera hur människor lever, så det är alltså vi själva som har makten att hamna i rätt grupp genom att undvika synd och leva rätt:

1 Joh. 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. 8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. —9 Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Predikaren 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna RÄTTSINNINGA. Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer.

De som bokstavligt talat är fysiska barn tillhör alltid Gud och riskerar aldrig att förlora sina själar eftersom de inte kan se skillnaden mellan ont och gott och kan inte synda. De som av naturen är “vredens barn” är de som tagit för vana att synda så till den grad att synden blir ETT med deras liv och fullständigt naturligt för dem.  För en alkoholist kan det efter år av rus ses som fullständigt naturligt att dricka sig berusad, och denna vana i kombination med en vägran att omvända sig, har fått honom att till naturen vara ett vredens barn:

3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.4 Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, 5 också när vi ännu var DÖDA GENOM VÅRA ÖVERTRÄDELSER, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta. —

Summerat kan vi se att vredens barn har kapacitet att välja nedanstående livsstil. De kan göra följande:

  • Välja att överträda Guds lag och synda
  • Välja att leva på världens vis
  • Välja att följa härskaren över luftens välde (Satan)
  • Välja att vara olydnadens söner (vara ohörsamma enligt 1917 års översättning)
  • Välja att vandra i sitt kötts begärelse (1917 års översättning)
  • Välja att göra vad köttet och sinnet vill
  • Ha ett behov av att levandegöras från sitt andligt döda tillstånd (vilket innebär att de tidigare var ofrälsta pga synder)

Alltså kommer inte bebisar och små barn på fråga i det här sammanhanget eftersom de omöjligt kan utföra någonting i denna lista. Sen kan vi läsa om människor som av naturen inte alls är “vredens barn” utan av naturen gör vad lagen befaller:

Rom. 2: 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

Sen kommer vi till den vers som förmodligen är den allra mest citerade i hela Bibeln, kanske för att vi så gärna vill höra att vi kan bli frälsta I våra synder – trots att det inte står så:

8 Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, 9 inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 

Det som är Guds gåva är möjligheten att bli frälst genom nåd. Vi är antingen frälsta genom lagen eller genom nåd. För att bli frälst genom lagen måste vi lyda den till punkt och pricka. Har vi gjort det? Nej. Alltså är vi frälsta av NÅD, och genom TRO – som är villkoret.  Att plötsligt börja göra goda gärningar kan alltså inte frälsa oss eftersom vi tidigare gjort oss skyldiga till synd. Inte heller är kravet att vi måste uppnå en viss grad av gärningar varje dag som ger oss poäng nog för att förbli frälsta. Nej, endast genom Jesus kan vi bli renade från vår tidigare synd. Betyder detta att vi inte längre riskerar våra själar om vi fortsätter att bryta tio Guds bud? Jo, det är precis lika viktigt som det alltid varit att lyda Gud, och synd separerar oss alltid från honom. Likaså är vi förlorade om vi är ljumma och inte kan visa gärningar med vår tro. Tro utan gärningar är död, och gärningar utan tro är också död. Vers 10 är inte alls lika ofta citerad, och den säger att det är tänkt att vi ska VANDRA i goda gärningar. Tror du att Gud tänker vandra i dessa gärningar åt dig? Nej, det är inte hans ansvar utan ditt, men vi kan inte göra någonting utan Jesus och behöver alltså vara I HONOM:

10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.11 Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen med människohand.

Paulus fortsätter att berätta om de goda nyheterna om vad som kan åstadkommas GENOM Jesu blod, för alla – både judar och hedningar – som tror på honom. Det är genom blodet vi är renade och även förenade med varandra i Kristi kropp. Det handlar alltså om Kristi kropp och om församlingen som är Guds familj. De underbara löftena är alltså kopplade till församlingen som är utvald till arvet, men väljer DU att tillhöra församlingen? Du vet kravet…

12 Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. 13 Men nu har NI, SOM ÄR I KRISTUS JESUS och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod. — 16 Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. 17 Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 18 Ty GENOM HONOM har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj. 20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. 21 Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. 22 I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.

När vi talar om de “utvalda” kan vi gärna ha liknelsen i Matteus 22 i färskt minne. Den handlar om en Kung som bjuder in gäster till en bröllopsmiddag för sin son. Därifrån får vi den berömda frasen “många är kallade men få är utvalda”. De som är utvalda i liknelsen är de som frivilligt accepterar inbjudningen och som också kommer till festen – till skillnad mot andra som visserligen är med på gästlistan men som väljer att INTE komma trots att det är Kungens vilja. De UTVALDA är alltså utvalda för att de själva valt det genom att acceptera inbjudningen. Detsamma gäller oss. Vi kan själva placera oss bland de UTVALDA om vi väljer Gud och visar det i våra handlingar.

God does not have a secret will

Jun5

Is God the author of sin? (Thanks to Britt Williams)

Some may be surprised to learn that Calvinism, by implication, actually makes God the Author of sin. Calvinism (also known as Reformed theology) advocates, among other things, an unscriptural and perverted view of the sovereignty of God, election, and the atonement. It asserts God, as sovereign Ruler of the Universe, either directly or indirectly causes all events, including sin?

“Creatures are so governed by the secret counsel of God, that nothing happens but what he has knowingly and willingly DECREED.” 
John Calvin (Institutes of Christian Religion, Book 1, XVI)

“the counsels and wills of men are so governed as to move exactly in the course which he has DESTINED.” 
John Calvin (Institutes of Christian Religion, Book 1, XVI)

“God is the only proper author and fountain; we only are the proper actors”
Jonathan Edwards

“God controls not only natural events, but he also controls all human affairs and decisions”
Vincent Cheung (The Problem of Evil)

Calvinists also attribute the fall of Adam to God’s decree, teaching that God not only foreknew Adam would sin, but orchestrated it as well. John Calvin affirms this belief in the Institutes of Christian Religion

“God not only foresaw the fall of the first man, and in him the ruin of his posterity; but also at his own pleasure ARRANGED it.” 
John Calvin (Institutes of Christian Religion, Book 3, XXIII)

Some Calvinists teach that God is the originating cause of sin but not the proximate cause of sin. However, if Calvinists consistently follow their theology to its logical end, especially the doctrine of God’s sovereignty and predestination, they must attribute to God every act of sin, including murder, rape, sodomy, incest, child molestation, etc. Calvinists affirm the exhaustive foreknowledge of God, but hold to a determinist view of the future. They believe if the future is known then the future must be determined, thereby denying the possibility of libertarian free will and causing all moral choices, including sin.

“Thieves and murderers, and other evildoers, are instruments of divine providence, being employed by the Lord himself to execute judgments which he has resolved to inflict.” 
John Calvin (Institutes of Christian Religion, Book 1, XVII)

“Whatever things are done wrongly and unjustly by man, these very things are the right and just works of God” 
John Calvin (Concerning the Eternal Predestination of God, p.169)

“But where it is a matter of men’s counsels, wills, endeavours, and exertions, there is greater difficulty in seeing how the providence of God rules here too, so that nothing happens but by His assent and that men can deliberately do nothing unless He inspire it” 
John Calvin (Concerning the Eternal Predestination of God, pp.171-172)

“Does God work in the hearts of men, directing their plans and moving their wills this way and that, so that they do nothing but what He has ordained?” 
John Calvin (Concerning the Eternal Predestination of God, p.174)

“For the man who honestly and soberly reflects on these things, there can be no doubt that the will of God is the chief and principal cause of ALL THINGS” 
John Calvin (Concerning the Eternal Predestination of God, p.177)

“Everything is controlled by God?s secret purpose, and nothing can happen except by his knowledge and will” 
John Calvin (The Institutes of Christian Religion, Bk. 1, Ch. 16, Sect. 3)

“Since, therefore, God moves and does all in all, He necessarily moves and does all in Satan and the wicked man” 
Martin Luther (The Bondage of the Will, Sovereign Grace Publishers, p. 87)

Calvinist theologian James White, in a debate with Hank Hannegraaf and George Bryson, was asked,”When a child is raped, is God responsible and did He decree that rape?” To which Mr. White replied…

“Yes, because if not then it’s meaningless and purposeless and though God knew it was going to happen he created without a purpose and God is responsible for the creation of despair. If [God] didn’t [decree child rape] then that rape is an (sic) element of meaningless evil that has no purpose”
James White.

Hence, since ultimately, all moral choices, past, present, and future, are subject to God’s sovereign dictate, all sin can be traced to God Himself. Some Calvinists, usually referred to as “hard determinists” or “hyper-Calvinists”, will readily admit this, while others often deny it or use theological and philosophical gymnastics (i.e., compatibilism) in an attempt to cloak the implications of their theology. As Vincent Cheung, a popular Calvinist apologist boldly declares?

“God controls everything that is and everything that happens. There is not one thing that happens that he has not actively decreed – not even a single thought in the mind of man. Since this is true, it follows that God has decreed the existence of evil, he has not merely permitted it, as if anything can originate and happen apart from his will and power”
Vincent Cheung (The Problem of Evil)

Ironically, Calvinists tend to theoretically believe concepts they deny in practice. If a child molester boldly proclaimed God caused him to molest little children, Calvinists would rightfully conclude he was a deluded liar and demon possessed. However, when the theologian essentially declares the same concept, they applaud him as orthodox. Such reasoning is not only inconsistent but absurd. According to Calvinists, God commands men to abstain from what He has decreed that they do, causes them to do, yea, in what they have absolutely no choice but to do, and then He utterly condemns them for doing it. This is not the God of the Scriptures.

Behold, God will not cast away a perfect man, neither will he help the evil doers Job 8:20

James 1:13-17 clearly challenges the Calvinist concept of God as the Author of sin

Let no man say when he is tempted, I am tempted of God: for God cannot be tempted with evil, neither tempteth he any man: But every man is tempted, when he is drawn away of his own lust, and enticed. Then when lust hath conceived, it bringeth forth sin: and sin, when it is finished, bringeth forth death. Do not err, my beloved brethren. Every good gift and every perfect gift is from above, and cometh down from the Father of lights, with whom is no variableness, neither shadow of turning. James 1:13-17

If God, being holy, is above tempting men to do evil, who can dare believe He would cause them to do evil? And yet some Calvinists insist James 1:13 is misapplied when used metaphysically.

“James is pointing out what the Christian should consider and address in his struggles as a Christian; he is not dealing with metaphysics”
Vincent Cheung (The Author Of Sin)

Mr. Cheung, of course, is merely offering his biased opinion. We must realize that metaphysics can be very subjective, especially when applied through the presuppositions of our theological bents. In my estimation, James 1:13-17 holds significant and profound metaphysical relevance: “God cannot be tempted with evil, neither tempteth he any man”, offers me two ethical absolutes that undermine the doctrine of determinism as taught by Calvinists.

Indeed, God can, through His providence, turn what men meant for evil for good (Gen 50:20). Likewise, He can use the worst of situations to sovereignly chastise, teach, and conform His people to His Son, Jesus Christ (Rom 8:28), but God never initiates, causes, or otherwise induces sin or evil. God is not the Author of sin. Yet, Calvinists teach that God, in His sovereign plan, introduced evil for His glory and did so ultimately to bring about “good”. However, the Scriptures teach such a concept, for God or man, has never been part of true, Apostolic theology. In fact, such carnal reasoning is condemned as dangerous indeed. The Apostle Paul, inspired by God’s Spirit, declared…

And not rather, (as we be slanderously reported, and as some affirm that we say,) Let us do evil, that good may come? whose damnation is just. Romans 3:8

DID GOD CREATE EVIL?

Some Calvinists even assert God created evil. Calvinists often cite Isaiah 45:7 as a proof text for this false and blasphemous doctrine. Notice how the verse reads?

I form the light, and create darkness: I make peace, and create evil: I the LORD do all these things. Isaiah 45:7

The evil spoken of in this verse is obviously not moral evil, but natural evil. The Hebrew word literally means “calamity”, which is physical evil. Notice, the text in Isaiah 45:7 does not read, “I make righteousness and create evil”. No, the evil spoken of here is contrasted with peace because the evil referred to is calamity. Likewise, there are other Scriptural references pointing to God bringing natural evil or calamity on a nation, city, or people as judgment for sin (Neh. 13:18; Jer. 21:10; 25:29; Amos 3:6). God hates evil (Prov 6:16-19; Isa 61:8; Jer 44:4; Am 5:21; 6:8; Heb 1:9; Rev 2:6, 15), therefore, it is illogical to suggest God is the Author of sin.

True, God created everything in the physical or material world. However, God did not create moral evil. Evil is not material, but volitional. It is a moral disposition of free moral agents and involves, by nature, choice. Thus, evil is merely the absence of conformity to God’s law in moral agents.

“…(even) Augustine maintained that evil was only ‘privatio boni’, or an absence of good, much like darkness is an absence of light. An evil thing can only be referred to as a negative form of a good thing, such as discord, injustice, and loss of life or of liberty.”
Wikipedia (Theodicy)

We cannot deny that God created the potential for evil by creating free-moral agents endowed with a free-will who have the ability to resist God and violate His law. Nevertheless, God did not create moral evil or disobedience. Thus, man, as a free moral agent choosing to reject God and disobey His law, is the source of moral evil (Mark 7:21-23).

CAN THE AUTHOR OF SIN BE EXEMPT FROM MORAL RESPONSIBILITY?

Calvinism, with its skewed view of the sovereignty of God, philosophically funnels everything back to God, even sin itself. Hence, “God is the Author of sin” is an inescapable deduction of Reformed theology. However, the next logical step creates increased philosophical and moral tension: if God causes men to sin is He not then responsible and morally culpable? Not surprisingly, with conscience and reason raging, most Calvinists are uncomfortable making God a “sinner”. Waxing irrational, some Calvinists cling to God as Author of sin while unashamedly attempting to blame man?

“Man is a responsible moral agent, though he is also divinely controlled; man is divinely controlled, though he is also a responsible moral agent.”
J.I. Packer

Mr. Packer’s statement is a glaring theological contradiction. How can God justly hold men accountable for sin He has, either directly or indirectly, decreed they commit?

Others employ theological and philosophical smoke and mirrors seeking to obscure, cloak, and explain away the obvious ethical problems such a hypothesis presents. Mr. Cheung, in his article “The Author of Sin”, bluntly states?

“…if God directly causes you to sin, it does make him the “author”of sin (at least in the sense that people usually use the expression), but the “sinner” or “wrong-doer” is still you. Since sin is the transgression of divine law, for God to be a sinner or wrong-doer in this case, he must decree a moral law that forbids himself to be the Author of sin, and then when he acts as the author of sin anyway, he becomes a sinner or wrong-doer.”
Vincent Cheung (The Author Of Sin)

It is absurd to suggest that God can be cosmically behind all sin and yet be expunged from all moral responsibility for sin. Can the turn-coat FBI agent who masterminds a spy ring actually expose, apprehend, indict, testify against, and help convict spies he facilitated without implicating himself? I think not. Neither can the Calvinist God, who unquestionably governs all the affairs of men, hold men who are predestined to reprobation accountable for their sins without making Himself culpable.

That be far from thee to do after this manner, to slay the righteous with the wicked: and that the righteous should be as the wicked, that be far from thee: Shall not the Judge of all the earth do right? Genesis 18:25

Doth God pervert judgment? or doth the Almighty pervert justice? Job 8:3

Yea, surely God will not do wickedly, neither will the Almighty pervert judgment. Job 34:12

And he shall judge the world in righteousness, he shall minister judgment to the people in uprightness.Psalms 9:8

God forbid: for then how shall God judge the world? Romans 3:6

Moreover, how can men be responsible for actions they do not have the will to perform or ultimately the freedom to resist? If the Scriptures teach that law and the knowledge of the law are both prerequisites for culpability, which it does (Lev 4:13-14; Deut 1:39; Rom 3:20, 4:15), how much more the will and ability to obey the command? Granted, though the Bible teaches men can resist specific acts of sin, no man can fully obey God apart from divine grace (Rom 7:18; Phil 2:13; Heb 13:21). However, from a Calvinistic perspective, men have no real choice in the matter. God governs and controls all. Can we, based on Scripture, logically establish moral “responsibility” apart from “respond-ability”? The answer is a resounding “no”. This is a Scriptural and philosophical absolute. Hence, if God is the author of sin, God is accountable for sin.

Calvinists say those who question God do so because His ways violate their carnal concept of justice. All agree that fallen humanity can have unusual ideas about justice, but God reveals Himself as just and defines His justice via the Scriptures. Calvinists often say that if we understood divine justice, it would no longer be divine, or some similar tautology. What strange reasoning. If we can understand God’s Word will it cease to be God’s Word? Surely, God’s people, filled, led, and taught by God’s Spirit, can comprehend, at least to some degree, God’s justice? Without the revelation of true justice, (which is displayed by God and His Word) men could not walk righteously or fulfill God’s plan in the earth.

Furthermore, for the Calvinist, a theological contradiction arises when God shows indignation toward those who, by living in sin, are only fulfilling their divine destiny inaccordance with God’s predetermined decree?

Let no man deceive you with vain words: for because of these things cometh the wrath of God upon the children of disobedience. Ephesians 5:6

It is amazing that Calvinists vehemently deny that God works at cross purposes with Himself. If reprobates disobey God, harden themselves in sin, and ultimately shun the gospel because God sovereignly predetermined they do so in His secret will, why then does God not agree with what He decreed?

IS GOD CONSISTENT WITH HIS OWN LAW?

for thy truth: for thou hast magnified thy word above all thy name. Psalms 138:2

Amazingly, many Calvinists believe God, as Sovereign Ruler of the Universe, cannot be expected to honor the standard of His own law. Is this true? Calvinist apologist, Vincent Cheung, in his blog article entitled “The Author of Sin”, boldly stated?

“Whether or not God is the author of sin, there is no Biblical or rational problem with Him being the author of sin”

Really, Mr. Cheung? If God is responsible for every act of evil then He has broken His own law. Such an assertion, according to the Word of God, is impossible, not because God is above His own law, but because such behavior is contrary to His holy nature.

Know therefore that the LORD thy God, he is God, the faithful God, which keepeth covenant? Deuteronomy 7:9

He is the Rock, his work is perfect: for all his ways are judgment: a God of truth and without iniquity, just and right is he. Deuteronomy 32:4

Which made heaven, and earth, the sea, and all that therein is: which keepeth truth for ever? Psalms 146:6

I propose that God could never violate His own law nor compel others to do so. I base this absolute on several Biblical principles, namely:

1. God is holy. Holiness, as defined by Scripture, is to be conformed to God’s moral law. Granted, there are some areas where God’s moral law applies only to man, nevertheless, to cause men, in any way, to violate His law is against God’s nature (James 1:13).

2. God and His Word are synonymous. If God cannot deny Himself (2 Tim 2:13) how could He breach His own character by violating His Word or causing men to do so?

3. God the Father and Jesus Christ, both being part of the triune Godhead, are the same in essence (Col 2:9). Jesus Christ, the eternal Son, never broke the law of God but fulfilled the law. This being true, it is reasonable to assume God cannot break His own law.

4. God’s Spirit inspires holiness and conformity to moral law (Rom 8:4; Gal 5:16, 22-23). Would the same Spirit who effectually restrains sin in redeemed man in time inspire sin in our holy God in eternity? Again, I think not.

5. God is love (1 Jn 4:8). Love is conformity to moral law (Rom 13:10). Moreover, God’s character is immutable; He cannot change. Therefore, how could God violate His law and be consistent with His revealed nature?

6. God is not the Author of confusion (1 Cor 14:33). Nothing is more disorderly and confusing than sin. Thus, God cannot be the cause of sin.

Therefore, we conclude that God cannot be the Author of sin and remain true to His revealed nature throughout the Scriptures.

This then is the message which we have heard of him, and declare unto you, that God is light, and in him is no darkness at all. 1 John 1:5

Foreknowledge does not constitute predestination. Case in point:

FIRST: David was being pursued by Saul. So, David asked the Lord that, if he goes down to Keilah, will Saul also come down there, and will they deliver David into Saul’s hand? The Lord answered yes.

So, what did David do? “Then David and his men, which were about six hundred, arose and departed out of Keilah, and went whithersoever they could go..” (1 Sam. 23:13).

So what we find here is that God knew WHAT WOULD happen IF David went to Keilah – he would meet Saul there, for God foreknew that Saul would be there, and that those in Keilah would hand him over to Saul. BUT THIS DID NOT HAPPEN. David left the area of Keilah. God knew WHAT WOULD happen, even that which DID NOT happen. God foreknows future contingencies, and is not directing every event by a strict necessity or predetermined decree.

SECOND: God left a matter in David’s own hands. “And the men of David said unto him, Behold the day of which the LORD said unto thee, ‘Behold, I will deliver thine enemy into thine hand, that thou mayest do to him as it shall seem good unto thee….'” (1 Sam. 24:4).

So, what did David do? He spared Paul’s life. But God PERMITTED David to do whatever he wanted to do. David had more than one option before him. God did not tell David what to do, as though it was already predetermined by decree, but allowed David to choose.

Adam och Evas son Kain gifte sig med sin syster

Jun1

1 Mosebok 4:15 Och Herren satte ett tecken på Kain så att ingen som träffade på honom skulle döda honom. 16 Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.17 Kain kände sin hustru och hon blev havande och födde Hanok. Och Kain byggde en stad och kallade den Hanok efter sin son.

Det finns några som tror att det här landet som det står nämnt om (Nod) var bebott av ännu en nyskapad människoras som de antar är en nödvändighet för att kunna erbjuda Adams barn några andra än sina egna syskon att gifta sig med.  Men varför skulle Kain inte kunna gifta sig med sin syster? Adam och Eva var skapta MYCKET GODA och de hade alltså inga genetiska defekter som riskerade att föras över till barnen, och inte heller barnbarnen. IDAG är läget förstås helt annorlunda. Giftermål mellan syskon blev inte förbjudet förrän långt senare under Moses tid – när ackumulerade genetiska flaskhalsar och utarmning föranledde en ny lag för att undvika defekter hos barn som har nära besläktade föräldrar. Förbud mot giftermål mellan nära släktingar kan läsas i 3 Mosebok 18 samt 5 Mosebok 27 och du kan läsa mer om när och varför det idag finns risk för genetiska defekter hos avkomman mellan nära besläktade personer här (på engelska).

Idag är människor väldigt lika varandra pga genetisk utarmning, men det borde vara större olikheter bland Adam och Evas barn – med det som är karaktäristiskt för germaner, kineser, afrikaner etc – än vad vi kan se hos syskon idag. Eva var moder till allt levande, säger Bibeln, och då får man anta att detta syftar på Eva var ursprunget till ALLT liv som har med mänskligheten att göra. Alla människor på jorden kan alltså härröra sina släktled till henne, och det finns inga konkurrerande mödrar som har separata släktled där Eva inte finns med.

1 Mosebok 3:20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till allt levande.

Kain bosatte sig i landet Nod öster om Eden men det står inte preciserat när, eftersom det heller inte är särskilt preciserat när Kain mördade sin bror Abel. Kains deportation skedde efter det berömda mordet. Kain och hans hustru (och syster) kan mycket väl ha varit de som började att befolka den delen av landet, och även staden som de kallade Hanok efter sin son. De kan även hända att några ättlingar till Kains andra syskon bosatte sig i staden. De som först skrev ner historien om Kain (vars historia även Moses inneslöt i sina egna skrifter) ville författaren att läsarna skulle veta VAR Kain slog sig ner, och även om det DÅ inte fanns någon fungerande stad (eftersom Kain ju var den som startade den) så är ändå sanningen att Kain slog sig ner i det land och på den plats som sedermera skulle bli staden som blev uppkallad efter hans son. Kain hade många fler syskon än Abel (som dog tidigt och förmodligen innan han gifte sig) och sin ännu yngre broder Set:

2 Mosebok 5:3 När Adam var 130 år fick han en son som var lik honom, hans avbild. Han gav honom namnet Set. 4 Sedan Adam fått Set, levde han 800 år och fick söner och döttrar. —6 När Set var 105 år blev han far till Enos.

Vi vet inte så mycket mer om Adam och Evas andra barn, men det står i alla fall några uppgifter om just Set eftersom han kom till i stället för Abel och var en avbild av Adam. Andra gamla skrifter och legender menar att Abel var i tidig tonår när han blev mördad, och man kan då gissa att Set föddes ca ett år efter mordet – om föräldrarna raskt “ersatte” Abel med honom.  Om det föddes andra syskon mellan pojkarna Kain (och Abel) och Set är osäkert, men vi vet i alla fall att det fanns flera bröder och systrar utöver de som står nämnda vid namn. Vi kan också räkna ut att man började åkalla Herrens namn (att be) ca 235 år efter skapelsen:

1 Mosebok 4:25 Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son som hon gav namnet Set. Hon sade: “Gud har gett mig en annan avkomling i stället för Abel, eftersom Kain dödade honom.”26 Också Set fick en son och han gav honom namnet Enos. Vid den tiden började man åkalla Herrens namn. 

Läs gärna min artikel om dinosaurier här, och om man kunde synda innan Mose lag här.

Barnen du ser på bilden är TVILLINGAR och föddes i Nottingham i England 2005. De heter Remee och Kian, och föräldrarna heter Kylie Hodgson och Remi Horder. Se videoklipp om dem här.

Family

Gud Fader kallar sin son GUD i Hebreerbrevet 1, eftersom Jesus är GUD

May30

Hebr. 1:8 Men om SONEN säger han: GUD, din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira (SFB)

Hebr. 1:8 säger han om Sonen: »Gud, DIN TRON förbliver alltid och evinnerligen, och rättvisans spira är ditt rikes spira.9 Du har älskat rättfärdighet och hatat orättfärdighet; därför, O GUD, har din Gud smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder»(1917)

Gud adresserar alltså sin son när han säger detta, och han kallar honom GUD! Den grekiska grundtexten medger ett par olika sätt att läsa texten; “Gud är din tron i evigheternas evighet… ” eller “Din tron Gud, står i evigheters evighet…” Om man bestämt sig för att Jesus inte KAN vara Gud så vill man förstås gärna välja det första alternativet och dessutom gärna UTESLUTA det andra pga det störande resultatet. Annars kommer man ju till slutsatsen att Jesus verkligen ÄR Gud och många sektmedlemmar anstränger sig hårt för att undvika allting som osar “Jesus är Gud”.  Det finns inga anledningar att tro att världens kunniga teologer, som i många fall också är experter på grekiska, har haft fel när de gjort sina översättningar. Det inte särskilt logiskt att säga “Gud är din tron” för Gud är inte en tron eller ett monument för Jesus, utan hans Fader och kollega i treenigheten. Dessutom så delar de samma tron.

  • Hebr. 1:8 But unto the Son he saith, THY THRONE, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom. (KJV)
  • Hebr. 1:8 But of the Son he says,“Your throne, O God, is forever and ever (ESV)
  • Hebr. 1:8 But of the Son He says,“Your throne, O God, is forever and ever (NASB)
  • Hebr. 1:8 and unto the Son:`Thy throne, O God, [is] to the age of the age (Young’s Literal)
  • Hebr. 1:8 Mas del Hijo dice: Tu trono, oh Dios, por el siglo del siglo (Reina Valera 1960)
  • Hebr. 1:8 Mais au sujet du Fils, il dit: Ton trône, ô Dieu, subsiste pour toute éternité (La Bible du Semeur)
  • Hebr. 1:8 aber von dem Sohn: ”Gott, dein Stuhl währt von Ewigkeit zu Ewigkeit (Luther Bibel 1545)

Hebr. 1:8 är en referens till psalm 45 med nästan samma ordalydelse, och där ser vi att det handlar om GUD:

Psalm 45:6 Skarpa är dina pilar, folk skall falla för dig, konungens fiender skall träffas i hjärtat.7 GUD (Elohim), DIN TRON står i evigheters evighet, ditt rikes spira är rättens spira.8 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, GUD (Elohim), har DIN GUD Gud (Elohim) smort dig med glädjens oljamer än dina medbröder. (SFB)

Psalmer reflekterar ofta sanningen med poetiska uttryck. Psalm 45 börjar med att adressera en Kung (vilket även Jesus är fast inte på ett jordiskt sätt) och fortsätter med att adressera GUD. Om det handlar om GUD i psalmen så borde samma ordalydelse i Hebr. 1 också handla om GUD, för ordalydelsen är märkbart likadan! Det är inte ovanligt att texter drar paralleller mellan olika personer, städer och länder och Hesekiel 28 är ett bra exempel på detta eftersom en sektion tydligt handlar om Satan, men ändå börjar kapitlet med att adressera Kungen av Tyrus. Hebréerbrevet är alldeles uppenbart adresserat till Jesus så därför kan parallellen dras att Psalm 45 handlar om Jesus som är GUD, och därför är detta en Messiansk psalm. Hela sammanhanget i Hebréerbrevet:

Hebr. 1:1 Sedan Gud (Theos) i forna tider många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, 2 har han nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt till att ärva allting, och genom honom har han också skapat världen. 3 Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört en rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden.4 Sonen är så mycket större än änglarna som det namn han har ärvt är förmer än deras.5 Till vilken av änglarna har Gud någonsin sagt: Du är min Son, jag har i dag fött dig? Eller: Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son? 6 Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.7 Om änglarna säger han: Han gör sina änglar till vindar och sina tjänare till eldslågor.8 Men om Sonen säger han: Gud (Theos), din tron står i evigheters evighet, och rättens spira är ditt rikes spira.9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet. Därför, Gud (Theos), har din Gud (Theos) smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.10 Och: Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund, och himlarna är dina händers verk.11 De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad.12 Som en mantel skall du rulla ihop dem, och som en klädnad skall de bytas ut. Men du är densamme, och dina år har inget slut. 13 Till vilken av änglarna har han någonsin sagt: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter. 14 Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen? (SFB)

Jämför gärna psalmen om Kungen och om Gud med drottning Sabas uttryck om Salomo:

2 Krön. 9: 8 Välsignad vare Herren, din Gud, som har funnit sådant behag i dig att han har satt dig på sin tron till att vara konung inför Herren, din Gud! Eftersom din Gud älskar Israel och vill hålla det vid makt till evig tid, därför har han satt dig till konung över dem, för att du skall skipa lag och rätt.”

Och Kung Davids nästan profetiska uttryck:

1 Krön. 28:5 Bland alla mina söner – för Herren har gett mig många söner – utvalde han min son Salomo till att sitta på Herrens kungatron och regera över Israel. 6 Han sade till mig: Din son Salomo är den som skall bygga mitt hus och mina förgårdar. Ty honom har jag utvalt till min son, och jag skall vara hans fader. 7 Jag skall befästa hans kungamakt FÖR EVIGT, om han står fast vid att följa mina bud och föreskrifter, som han nu gör. (+ 1 Krön. 29:22-25)

Nu är inte Salomo någon Gud (och det tråkiga med Salomo är att han förmodligen dog som en syndare ihop med sina ännu mer syndiga fruar) men det är en intressant jämförelse att denna Kung sattes på Herrens tron för att regera “för evigt” som Guds representant på jorden, liksom också Jesus sattes på Herrens tron för att regera för evigt. I Salomos fall så handlar det om att regera på jorden, och i Jesus fall så handlar det om att regera i Guds rike där även änglarna ska komma att TILLBE honom. I båda fallen så är denna upphöjelse och löfte om den eviga regenttiden kopplad till kravet att lyda bud och föreskrifter. Salomo gjorde det inte, men Jesus var lydig till döden på korset. Messias skulle komma från Davids blodslinje (och Salomo är pappa till David), och även David var ju en Kung som satt på tronen. Denna Kung i Ps. 45 med alla sina gudomliga uttryck, verkar vara en profetisk liknelse till den kommande Kungarnas Kung som skulle framträda många år senare i form av Jesus, Messias. Även Jahve kallas Kungarnas Kung. Kungen i Ps. 45 är en profetisk bild av den kommande SANNA regenten i form av Jesus, som inte har ett begränsat rike på jorden utan ett evigt i himlen.

Gud ENSAM är Gud, så hur kommer det sig då att även Jesus kallas Gud? Endast treenigheten löser detta! Vidare läser vi här nedan att ingen i skyn ens kan jämföras Gud Herren, och VEM i all världen är honom lik? Absolut INGEN enligt psalmerna! Ändå läser vi i Hebr. 1:3 att Jesus är “hans väsens avbild” som 1917 säger. Antingen innehåller psalmerna och boken Jesaja lögner, eller också är Jesus Gud och ingår i samma treenighet:

Ps. 89:4 “Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:5 Din ätt skall jag låta bestå för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.” Sela.6 Himlarna prisar dina under, Herre, och din trofasthet i de heligas församling.7 Ty vem i skyn kan jämföras med Herren? Vem bland Guds söner är Herren lik?

Ps. 86:10 Herre, ingen är dig lik bland gudarna, inga gärningar är som dina. 9 Alla folk som du har gjort  skall komma och tillbe inför dig, Herre, de skall ära ditt namn. 10 Ty du är stor och du gör under. DU ENSAM ÄR GUD.

Hebr. 1:3 And He is the radiance of His glory and the EXACT REPRESENTATION of His nature, and upholds all things by the word of His power. When He had made purification of sins, He sat down at the right hand of the Majesty on high (NASB)

Bortförklaringar – vem helst kan kallas GUD så det betyder inget att Jesus kallas GUD i Hebr 1

Om vi ständigt och jämt stöter på gudar i vår vardag så borde det väl tydliggöras när det är just skaparguden i Bibeln som uttrycker sig? Men i själva verket så är det sällan något problem att förstå vilken Gud som uttrycker sig eftersom vi har lärt oss att det endast finns EN Gud allena och då borde det givetvis vara den Guden som det handlar om såvida ingenting annat tydligt sägs. De enda gångerna som några människor frågar sig “vilken Gud handlar det om egentligen?” så verkar det ENDAST röra just de verser där JESUS påstås vara GUD! Inga andra verser ifrågasätts! Men om vi ser i Hebr. 1 så kopplas flera gudomliga attribut till Jesus som GUD, och dessa attribut kan absolut inte kopplas till vanliga människor som fått auktoritet av Gud att utföra hans domar. Hebr 1 säger att Jesus är Gud och att han:

  1. ärver allting
  2. utstrålar Guds härlighet
  3. uppenbarar hans (Guds) väsen
  4. uppehåller allt genom sitt ord
  5. renar människor från synden
  6. är större än änglarna (trots att vi kan läsa i Fil. att han är lägre än änglarna som människa på jorden)
  7. skall TILLBES av änglarna (endast GUD ska vi tillbe säger Bibeln uttryckligen)
  8. har en tron som står i evigheters evighet
  9. har en rättens spira som är sitt eget rikes spira (attribut som tydligt kopplas till GUD i GT)
  10. älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet (uttryck ofta kopplat till Gud)
  11. kallas GUD och är SMORD
  12. kallas HERRE (även Herrarnas Herre på andra ställen, som också Gud kallas)
  13. har I BEGYNNELSEN lagt jordens grund och skapat himlarna MED SINA EGNA HÄNDER (trots att vi kan läsa i GT att Gud ENSAM skapat jorden och himlarna och att INGEN var med honom)
  14. är densamme och hans år tar inte slut

Detta är knappast något man kan säga om någon annan människa på jorden – inte ens Moses! Gud Fader kallar sin son Gud för att han ÄR Gud, och för att han har alla attribut som skaparguden har!

Gud skapade hela världen ensam och med sina egna händer – och Jesus också!jorden

Vi vet att Gud inte delar sin ära med någon (Jesaja 42:8) så varför ger han så mycket ära och makt åt sonen? Notera också denna ordalydelse från Hebr. 1., vilket är en referens till nedan psalm med nästan exakt samma ordalydelse. Även denna psalm talar om GUD som lade jordens grund och skapade allting med sina egna händer. Om denna ordalydelse handlar om GUD i psalmen så borde exakt samma ordalydelse också handla om GUD i Hebr. 1, men ändå kopplar Gud Fader detta med JESUS. Kan vi tro på det Gud säger, eller menar vi att han har fel som gör sonen till GUD?:

Hebr. 1:10 Och: Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund, och himlarna är dina händers verk.*) 11 De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad.12 Som en mantel skall du rulla ihop dem, och som en klädnad skall de bytas ut. Men du är densamme, och dina år har inget slut.

*) Ps. 102:25 Jag sade: MIN GUD tag inte bort mig mitt i livet, dina år varar från släkte till släkte. 26 För länge sedan lade du jordens grund, himlarna är dina händers verk. 27 De skall gå under, men du förblir. De skall alla nötas ut som en klädnad, du skall förvandla dem som man byter kläder, och de försvinner. 28 Men du är densamme och dina år har inget slut.

Det är också värt att nämna vad  Jesaja säger

Jesaja 44:24 Så säger Herren, din återlösare,  han som format dig alltifrån moderlivet: Jag, Herren, är den som har gjort allt, den som ENSAM har spänt ut himlen och brett ut jorden. Vem var med mig?

Jesaja 42: 5 Så säger Gud, Herren,  han som har skapat himlen och spänt ut den, han som har utbrett jorden med allt som växer där,han som har givit liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den.

Kol. 1:13 Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike.14 I honom hava vi förlossningen, förlåtelsen för våra synder,15 i honom som är den osynlige Gudens avbild och förstfödd före allt skapat. 16 Ty i honom skapades allt i himmelen och på jorden, synligt såväl som osynligt, både tronänglar och herrar och furstar och väldigheter i andevärlden. Alltsammans har blivit skapat genom honom och till honom.17 Ja, han är till före allt annat, och alltsammans äger bestånd i honom. 

Om vi kan läsa verser precis som det står så finns det ingen anledning att krångla till det och riskera att hamna i bibelmotsättningar. Om Gud Fader kallar sin son för GUD, kan vi lita på det eller måste vi anstränga oss för att hitta alternativa översättningar som ger ett annat mera önskvärt resultat? Varför kämpa emot Bibelns klara budskap att Jesus är Gud, som alltid funnits tillsammans med Fadern i treenigheten, och som valde att födas i mänskligt kött och dö som ett syndoffer för oss?

2 Johannesbrevet 1:7 Ty många villolärare hava gått ut i världen, vilka icke bekänna att Jesus är Kristus, som skulle komma i köttet; en sådan är Villoläraren och Antikrist.

Jesus lät sig TILLBES, och lärde oss att tillbe och tjäna endast GUD

May29

“Tillbe” är översatt från det grekiska ordet proskyneó (Strong’s 4352). Även om “tillbe” är den vanligaste översättningen så kan ordet även ha betydelse att gå ner på knä inför någon och visa aktning/vördnad. Sammanhanget hjälper till att se betydelsen. Det vore oärligt att översätta ordet med “tillbe” varje gång det handlar om Gud Fader och till “falla ner inför” varje gång det handlar om Jesus. Då har man ju bestämt sig på förhand att manipulera texten så att den stämmer överens med det resultat man vill ha.

KJV översätter ordet med: worship (60 gånger).

NASB: worship (32), worshiped (17), worshipers (1), worshiping (1), worships (1), bow down (1), bow down before (1), bowed down (1), bowed down before (2), bowing before (1), bowing down (1), prostrated himself before (1)

Trots att “proskyneó” står i relation till Jesus i 25% av gångerna i Jehovas Vittnen engelska Bibel (The New World Translation) så har översättarna valt att inte översätta ordet med “tillbe” en endaste gång. Om ordet däremot kan läsas i relation till djävulen, demoner, avgudar etc, så har de valt att översätta exakt samma ord med “tillbe”!  Detta är inget ärligt sätt att översätta Bibeln på!

“Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna”

Jesus ger inte något erbjudande att man kan tillbe någon annan än just Gud. Så varför låter han sig så ofta tillbes om han inte vore Gud? För att Gud vill lura oss att tro att Jesus är Gud fastän han inte är det?

Matt. 4:9 Och han sade: “Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig.” 10 Då sade Jesus till honom: “Gå bort, Satan! Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna.”

Lukas 4:8 And Jesus answered and said unto him, Get thee behind me, Satan: for it is written, Thou shalt worship the Lord thy God, and him only shalt thou serve.

När Jesus nämnde “Det står skrivet”, så syftar han på nedanstående bud från Gud, där tillbedjan står i relation till Gud.

5 Mos. 6:13 Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du avlägga din ed. 14 Ni skall inte följa andra gudar, någon gud som dyrkas av de folk som bor runt omkring er, 15 ty en nitälskande Gud är Herren, din Gud, i din mitt. Se därför till att inteHerrens, din Guds, vrede blir upptänd mot dig och han utrotar dig från jordens yta.

I Gamla Testamentet så används “tillbe” många gånger i relation till Gud (översatt från hebreiska), med upprepade varningar till Israel att inte tjäna andra Gudar. ”Tillbe” och ”tjäna” används både ihop och separat, och oavsett vilket så är orden starkt förknippade med Gud.

2 Mos. 34:14 Du skall inte tillbe någon annan gud, ty Herren heter Nitälskare. En nitälskande Gud är han.

5 Mos. 30:17 Men om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra, och om du blir förledd och tillber andra gudar och tjänar dem,

Daniel 3:14 sade Nebukadnessar till dem: “Är det sant att ni, Sadrak, Mesak och Abed-Nego, inte dyrkar mina gudar och inte tillber den staty av guld som jag har låtit ställa upp?—28 Nebukadnessar tog då till orda och sade: “Lovad vare Sadraks, Mesaks och Abed-Negos Gud, som sände sin ängel och räddade sina tjänare. De förtröstade så på honom att de överträdde kungens befallning och vågade sina liv för att inte tvingas dyrka eller tillbe någon annan gud än sin egen Gud.

Apg. 7:41 Och de gjorde vid den tiden en kalv och bar fram offer åt avguden och jublade över sina händers verk. 42 Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, så som det står skrivet i profeternas bok: Bar ni väl fram åt mig slaktoffer och andra offer under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus? 43 Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att tillbe. Men jag skall föra er bortom Babylon.

Det är tänkt att vi ska tillbe honom som skapat himmel, jord och hav. Vem är det? Gud (Yahweh) har självfallet gjort allt detta (alldeles själv, och ingen var med honom enligt Bibeln), men även Jesus skapade allting med sina egna händer. Det enda sättet att förklara detta och inte göra Gud till en lögnare, är att acceptera Bibelns klara budskap att Jesus är Gud.

Upp. 14:7 Han sade med hög röst: “Frukta Gud och ge honom äran, ty stunden för hans dom har kommit. Tillbe honom som har skapat himlen och jorden, havet och vattenkällorna.”

Hebr. 1:8 Men om Sonen säger han: Gud, din tron står i evigheters evighet,och rättens spira är ditt rikes spira. 9 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet.Därför, Gud, har din Gud smort dig med glädjens oljamer än dina medbröder.10 Och: Du, Herre, har i begynnelsen lagt jordens grund,och himlarna är dina händers verk.

Kol. 1:16 Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, det synliga och det osynliga, tronfurstar och herradömen, makter och väldigheter. Allt är skapat genom honom och till (KJV BY HIM) honom.17 Han är till före allting, och allt består genom honom. 18 Han är huvudet för sin kropp, församlingen. Han är begynnelsen, den förstfödde från de döda, för att han i allt skulle vara den främste. 19 Ty Gud beslöt att låta hela fullheten bo i honom

Anti-trinitianer kanske insisterar på att Jesus inte skulle tillbe någon Gud om han vore Gud själv, men då har de inte förstått den klassiska treenighetsläran. Jesus var också människa som vi, och han kommunicerade med sin Fader genom bön och tillbedjan. Läs gärna my article om hur Jesus frivilligt gjorde sig lägre än änglarna och såg sin Fader (fortfarande i himlen som Jesus lämnat) som sin auktoritet.

Joh. 17: 5 Fader, förhärliga nu mig med den härlighet som jag hade hos dig innan världen var till.— 24 Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig, så att de får se min härlighet som du har gett mig, eftersom du har älskat mig innan världens grund var lagd.

Att tillbe andra människor eller saker är att bryta mot det första budet; att inte ha några andra Gudar än Gud

Apg. 7:43 Nej, ni bar med er Moloks tält och guden Romfas stjärna, de bilder som ni hade gjort för att TILLBE. Men jag skall föra er bortom Babylon.

Upp. 16:2 Och den förste gick bort och tömde sin skål över jorden, och onda och svåra bölder slog upp på de människor som hade vilddjurets märke och som tillbad dess bild.

Upp. 19:20 Och vilddjuret greps tillsammans med den falske profeten, som hade gjort tecken inför vilddjuret och genom dessa tecken vilselett dem som hade tagit emot vilddjurets märke och tillbett dess bild. Levande kastades de båda i eldsjön som brinner av svavel. 

Bibelverser där vi kan se att Jesus blir tillbeddworship 4

Om Jesus inte är Gud kan man undra varför han lät sig tillbes så många gånger, och varför han ingen gång korrigerade alla de som tillbad honom genom att förklara det olämpliga i att tillbe en vanlig människa. Det hade definitivt fått alla treenighetstroende att tänka till. INGEN GÅNG grep Jesus in och talade människor tillrätta. Man kan säga, att för en person som säger att vi endast ska tillbe GUD så tillbes han själv ofantligt mycket! Betyder det att Jesus är en hädare och en hycklare (och lögnare) ELLER betyder det att han faktiskt är GUD?

De vise männen tillbad Jesus vilket var listigt av dem eftersom vi kan läsa om denne furste att han var Mäktig Gud samt andra gudomliga namn. Ett litet barn kan inte ens uppfatta att någon faller ner och visar vördnad, så även detta talar för att de vise männen faktiskt föll ner inför honom för att TILLBE – där åldern inte spelar någon roll.

Mat. 2:2 När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa mänfrån Östern till Jerusalem 2 och frågade: “Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att TILLBE honom.” — 8 Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: “Gå och sök noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta mig, så att även jag kan komma och TILLBE det.” —11 Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och TILLBAD det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra. 

Jes. 9:6 Ty ett barn blir oss fött,  en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.7 Så skall herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans kungarike.

Jes. 7:14 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.

Matt. 14:33 Och de som var i båten TILLBAD honom och sade: “Du är verkligen Guds Son.”

Matt. 28:9 Och se, Jesus kom emot dem och hälsade dem. Och de gick fram och fattade om hans fötter och TILLBAD honom.

Matt. 28:16 De elva lärjungarna begav sig till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå.17 Och när de såg honom, TILLBAD de honom, men andra tvivlade. 18 Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: “Jag har fått all makt i himlen och på jorden.

Lukas 24:50 Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.51 Och medan han välsignade dem, skildes han från dem och blev upptagen till himlen.52 De TILLBAD honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. 53 Och de var alltid i templet och prisade Gud.

Joh. 9:35 Jesus fick höra att de hade drivit bort honom, och när han fann honom sade han: “Tror du på Människosonen?” 36 Han svarade: “Vem är han, herre? Tala om det så att jag kan tro på honom.” 37 Jesus sade: “Du har sett honom. Den som talar med dig, han är det.” 38 Då sade mannen: “Jag tror, Herre.” Och han TILLBAD honom.

Hebr. 1:6 Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.

Upp. 5:12 Och de sade med hög röst: “Lammet, som blev slaktat, är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten, kraften och äran, härligheten och tacksägelsen.” 13 Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga: “Honom som sitter på tronen, honom och Lammet, tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten i evigheternas evigheter.” 14 Och de fyra väsendena sade: “Amen”. Och de äldste föll ner och tillbad.

Upp. 7: De stod inför tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna. 10 Och de ropade med hög röst: “Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet.” 11 Och alla änglar stod runt omkring tronen och kring de äldste och de fyra väsendena, och de föll ner på sina ansikten inför tronen och tillbad Gud.

Upp 11: 16 Och de tjugofyra äldste som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17 och sade:—18 Folken vredgades, och din vredes dag har kommit, tiden när de döda skall dömas och när du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, små och stora, och då du skall fördärva dem som fördärvar jorden. (Notera att denna beskrivning av Gud passar perfect in på Jesus som ska döma jorden.)

Det finns även andra ställen där “proskyneó” används men där den svenska översättningen (till skillnad mot andra översättningar såsom KJV) valt att nöja sig med att “falla ner inför” även om även detta är ett tecken på tillbedjan av Gud. 

Mat. 8:2 Då kom en spetälsk fram och föll ner (worshiped KJV) för honom och sade: “Herre, om du vill, kan du göra mig ren.

Mat. 9:18 Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner (worshiped KJV) för honom och sade: “Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen.”

Mat. 15:24 Han svarade: “Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus.” 25 Men hon kom och föll ner (worshiped KJV) för honom och sade: “Herre, hjälp mig!”

Matt. 18:25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. 26 Tjänaren föll ner för honom och bad (worshiped KJV): Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. (A parable where the King is a picture of the Father.)

Mat. 20:20 Modern till Sebedeus söner gick då fram till Jesus tillsammans med sina söner. Hon föll på knä (worshiped KJV) och ville be honom om något. 21 Han frågade henne: “Vad vill du?” Hon sade till honom: “Lova att mina båda söner här får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra.

Mark. 5:6 När han nu på långt håll fick se Jesus, sprang han fram och föll ner (worshiped KJV) för honom 7 och skrek: “Vad har jag med dig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Jag besvär dig vid Gud: Plåga mig inte!”

Upp. 3:8 Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. 9 Se, jag överlämnar åt dig några från Satans synagoga, några som säger att de är judar men inte är det utan ljuger. Jag skall få dem att komma och falla ner inför dina fötter (worshiped KJV), och de skall förstå att jag har dig kär.

Andra ställen där ordet översätts med TILLBE

Joh. 4:19 Kvinnan sade: “Herre, jag märker att du är en profet. 20 Våra fäder har tillbett på detta berg, och ni säger att den plats där man skall tillbe finns i Jerusalem.” 21 Jesus svarade: “Tro mig, kvinna, den tid kommer, då det varken är på detta berg eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. 22 Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. 23 Men den tid kommer, ja, den är redan här, då sanna tillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty sådana tillbedjare vill Fadern ha. 24 Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”

Hebr. 11:19 Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat.20 I tron gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider. 21 I tron välsignade den döende Jakob var och en av Josefs söner och tillbad, lutad mot änden av sin stav. 

Om någon faller på knä inför våra fötter som ber vi väl dem att stiga upp? Dock inte Jesus…worship 3

Om någon skulle falla ner och tillbe och prisa oss så skulle förmodligen den vanliga reaktionen vara en känsla av obehag (eftersom vi vet att vi inte är någon Gud som ska tillbes) samt att be personen sluta och resa upp honom. Exakt den reaktionen visade också PETRUS och ängeln som Johannes tillbad. De förklarade också varför – Petrus för att han är en vanlig människa, och ängeln för att han är en vanlig medtjänare. Så Petrus och Ängeln reagerade som man kan förvänta sig, så varför gjorde inte Jesus det? Förmodligen för att han är GUD och därför förtjänar att tillbes. Varför skulle de flesta Bibelöversättare ha fel? För att det inte passar in med det önskade resultatet?

Apg. 10:25 När Petrus skulle gå in, kom Kornelius emot honom och föll ner för hans fötter och TILLBAD. 26 Men Petrus reste honom upp och sade: “Stig upp! Också jag är en människa.” 

Upp. 19:10 Jag föll då ner för hans fötter för att tillbe honom, men han sade till mig: “Gör inte det! Jag är bara en medtjänare till dig och dina bröder, som har vittnesbördet om Jesus. Gud skall du tillbe. Ty Jesu vittnesbörd är profetians ande.”

Upp. 22:8 Det är jag, Johannes, som har hört och sett detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ner för att tillbe framför fötterna på ängeln som hade visat mig detta. 9 Men han sade till mig: “Gör inte det! Jag är tjänare liksom du och dina bröder profeterna och de som håller fast vid orden i denna bok. Gud skall du tillbe.”

Jesus säger som sagt att vi endast ska tillbe GUD, men Gud Fader själv säger att JESUS ska tillbes när han träder in i världen. Antingen har en utav dem fel, eller också är Jesus GUD och det är därför som han ska tillbes:

Hebreerbrevet 1:6 Och när han låter den Förstfödde träda in i världen, säger han också: Alla Guds änglar skall tillbe honom.

Lustigt nog så har även Vakttornet (som ändrar sig då och då) erkänt att Jesus tillbads, även om de felaktigt menar att Jesus är en Gud bland flera:

“The fact that our Lord received worship is claimed by some to be an evidence that while on earth he was God the Father disguised in a body of flesh and not really a man. Was he really worshiped, or is the translation faulty? Yes we believe our Lord Jesus while on earth was really worshiped, and properly so. While he was not the God, Jehovah, he was a God. The word ‘God’ signifies a ‘mighty one,’ and our Lord was indeed a mighty one. So it is stated in the first two verses of the gospel of John. It was proper for our Lord to receive worship in view of his having been the only begotten of the Father. . .” (The Watchtower, July 15, 1898, p. 216.)

Om vem som helst kan tillbes för att det anses som vanlig respekt så kan man fråga sig varför Jesus, Petrus och ängeln Gabriel inte verkar ha känt till detta när de menar att vi endast ska tillbe Gud, och varför Jesus gick emot sitt eget förbud och lät sig tillbes?

1 Krön 29:20 ärefter sade David till hela församlingen: “Lova HERREN, ER GUD” Då lovade hela församlingen HERREN, sina fäders GUD, och de bugade sig och föll ner för HERREN och för kungen. 21 Dagen därefter slaktade de slaktoffer åt HERREN och offrade brännoffer åt HERREN: —- 22 De åt och drack med stor glädje inför HERRENS ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung.

Ovan skriftställe är alltså det som Jehovas Vittnen brukar använda för att komma bort från det faktum att JESUS TILLBES i massor av Bibelställen. Självfallet så anser inte Kung David att han kan tillbes liksom Gud för då bryter han ju Guds främsta bud, men det är inget fel att församlingen lovar HERREN (inte David), och att de när de bugar och böjer sig ner inför Herren och faktiskt även tar av sig hatten och bockar även för David.smile Ingen idé att göra en höna av en fjäder utan att läsa hela skriften utan att göra så att den motsäger sig själv. Hur lyder texten om man översätter den ord för ord?

“Now bless the assembly to all David said to the Lord and did and bowed of their fathers the God the Lord the assembly and all the morrow the Lord offerings and offered and sacrifices the Lord”

The ANGEL OF THE LORD is our God JESUS CHRIST

May23

The Hebrew word for angel is “malak” (Strong’s 4397) but this word can also mean “messenger” or “one who is sent”, so the messenger in question doesn’t necessarily have to be in the form of a created angel. (When it comes to Jesus Christ we know he was not created since he is the Creator himself and nothing/no one existed before him.) We must determine from context whether the word refers to the office of the sent one or to the nature of angels. We must also check if it says “AN angel of the Lord or “THE angel of the Lord” to determine whether there is a particular angel spoken about. The angel of the Lord seems to be a preincarnate form of  Jesus (who is God and part of the trinity), and that could explain why people have in fact seen God without dying.  That’s also why verses like this makes much sense:

John 17:5 And now, O Father, glorify thou me with thine own self with the glory which I had with thee BEFORE the world was.

No man can see God face to face and live

Exodus 33:20 And he said, Thou canst not see my face: for there shall no man see me, and live.

1 Tim. 6:16 Who only hath immortality, dwelling in the light which no man can approach unto; whom no man hath seen, nor can see: to whom be honour and power everlasting. Amen.

John 1:18 No man hath seen God at any time, the only begotten Son, which is in the bosom of the Father, he hath declared him. John. 5:37 And the Father himself, which hath sent me, hath borne witness of me. Ye have neither heard his voice at any time, nor seen his shape.

Jesus can be seen despite being God, while being in the flesh or in another manifestation (like the angel of the Lord)

God can be seen (without causing death) in other forms, such as when he appeared in the bush to Moses, as God in flesh in the form of Jesus Christ and also in the form of an angel of the Lord. The Bible tells us that no one can see GOD and live, and yet the verses below show us that we CAN do this IF we can see a reincarnated form of God. Jesus is God, and when he walked on earth he was in human form in the flesh and that’s why we can see him and still live.

2 Cor. 4:4  In whom the god of this world hath blinded the minds of them which believe not, lest the light of the glorious gospel of Christ, who is the IMAGE of God (theou), should shine unto them.5 For we preach not ourselves, but Christ Jesus the Lord; and ourselves your servants for Jesus’ sake.6 For God, who commanded the light to shine out of darkness, hath shined in our hearts, to give the light of the knowledge of the glory of God in the FACE OF Jesus Christ.

Phil. 2:5 Let this mind be in you, which was also in Christ Jesus:6 Who, being in the FORM of God (theou), thought it not robbery to be equal with God (theo):7 But made himself of no reputation, and took upon him the form of a servant, and was made in the likeness of men:8 And being found in fashion as a man, he humbled himself, and became obedient unto death, even the death of the cross.9 Wherefore God (theos) also hath highly exalted him, and given him a name which is above every name

Hebr 1:1 God (theos), who at sundry times and in divers manners spake in time past unto the fathers by the prophets,2 Hath in these last days spoken unto us by his Son, whom he hath appointed heir of all things, by whom also he made the worlds;3 Who being the brightness of his glory, and THE EXPRESS IMAGE OF HIS PERSON, and upholding all things by the word of his power, when he had by himself purged our sins, sat down on the right hand of the Majesty on high

Col. 2:8 Beware lest any man spoil you through philosophy and vain deceit, after the tradition of men, after the rudiments of the world, and not after Christ.9 For in him dwelleth all the fulness of the Godhead (theotés) BODILY.10 And ye are complete in him, which is the head of all principality and power

 John 1:1 In the beginning was the Word, and the Word was with God (theon), and the Word was God (theos).2 The same was in the beginning with God (theon).3 All things were made by him; and without him was not any thing made that was made.4 In him was life; and the life was the light of men.—14 And the Word WAS MADE FLESH, and dwelt among us, (and we beheld his glory, the glory as of the only begotten of the Father) full of grace and truth.15 John bare witness of him, and cried, saying, This was he of whom I spake, He that cometh after me is preferred before me: for he was before me.

1 Tim. 3:15 But if I tarry long, that thou mayest know how thou oughtest to behave thyself in the house of God (theou), which is the church of the LIVING GOD (theou), the pillar and ground of the truth.16 And without controversy great is the mystery of godliness (eusebeias): God was MANIFEST IN THE FLESH, justified in the Spirit, seen of angels, preached unto the Gentiles, believed on in the world, received up into glory. Acts 20:28 Take heed therefore unto yourselves, and to all the flock, over the which the Holy Ghost hath made you overseers, to feed the church of God (theou), which he hath purchased with his own blood.

Col. 1: 12 Giving thanks unto the Father, which hath made us meet to be partakers of the inheritance of the saints in light:13 Who hath delivered us from the power of darkness, and hath translated us into the kingdom of his dear Son:14 In whom we have redemption through his blood, even the forgiveness of sins:15 Who is the IMAGE of the invisible God, the firstborn*) of every creature:16 For BY HIM were all things created, that are in heaven, and that are in earth, visible and invisible, whether they be thrones, or dominions, or principalities, or powers: all things were created by him, and for him:17 And he is BEFORE all things, and by him all things consist.18 And he is the head of the body, the church: who is the beginning, the firstborn from the dead; that in all things he might have the preeminence.19 For it pleased the Father that in him should all fulness dwell;20 And, having made peace through the blood of his cross, by him to reconcile all things unto himself; by him, I say, whether they be things in earth, or things in heaven.

*) Firstborn: pre-eminence in rank as opposed to priority in time. This definition can be seen in passages where the term “firstborn” is used of the pre-eminent son who was not the eldest, e.g. Psalm 89:27, where David is called “firstborn” although he was actually the youngest son.

An apostle is defined as one who is sent out on missions and who has the authority of the one who sent him:

Hebr. 3:1 Wherefore, holy brethren, partakers of the heavenly calling, consider the Apostle and High Priest of our profession, Christ Jesus;2 Who was faithful to him that appointed him, as also Moses was faithful in all his house.

Mal. 3: 1 Behold, I will send my messenger [John the Baptiste], and he shall prepare the way before me: and the Lord, whom ye seek, shall suddenly come to his temple, even the messenger of the covenant [Malak = Angel, thus “Angel of the Covenant”], whom ye delight in: behold, he shall come, saith the Lord of hosts.

1) HAGAR meets the Angel of the Lord and he promised to multiply Hagar’s  descendents, which is something that only God could promise and fulfill.  Hagar referred to the Angel of the Lord as El Roi (el = God ) the-God-Who-Sees Hagar

Gen. 16:6 But Abram said unto Sarai, Behold, thy maid is in thine hand; do to her as it pleaseth thee. And when Sarai dealt hardly with her, she fled from her face.7 And the angel of the Lord found her by a fountain of water in the wilderness, by the fountain in the way to Shur.8 And he said, Hagar, Sarai’s maid, whence camest thou? and whither wilt thou go? And she said, I flee from the face of my mistress Sarai.9 And the angel of the Lord said unto her, Return to thy mistress, and submit thyself under her hands.10 And the angel of the Lord said unto her, I will multiply thy seed exceedingly, that it shall not be numbered for multitude.11 And the angel of the Lord said unto her, Behold, thou art with child and shalt bear a son, and shalt call his name Ishmael; because the Lord hath heard thy affliction.12 And he will be a wild man; his hand will be against every man, and every man’s hand against him; and he shall dwell in the presence of all his brethren.13 And she called the name of the LORD that spake unto her, THOU GOD seest me: for she said, Have I also here looked after him that seeth me?

Note below he plays on Ishmael’s name “God hears”, and twice in the verses below can we read “God heard” and “God has heard”:

Gen. 21:16 And she went, and sat her down over against him a good way off, as it were a bow shot: for she said, Let me not see the death of the child. And she sat over against him, and lift up her voice, and wept.17 And God heard the voice of the lad; and the angel of God called to Hagar out of heaven, and said unto her, What aileth thee, Hagar? fear not; for God hath heard the voice of the lad where he is.18 Arise, lift up the lad, and hold him in thine hand; for I will make him a great nation.19 And God opened her eyes, and she saw a well of water; and she went, and filled the bottle with water, and gave the lad drink.

2) Abraham and his visit by JAHVE (Jahve/God), in the form of an angel 

Abraham had an interesting visit one hot day outside his tent. Three men visited him and he called at least one of them for “my Lord” (adonai) and he addressed him as God (Jehovah). He offered the three men water to wash their feet and food to eat, and they also ate with him. It appears as though only two men (angels) continued on to Sodom after their stay with Abraham, because when Gen.19 begins we can read that only two of them arrived at Lot’s house, and once again these angels decided to eat – but now in the company of Lot. (We can see further down below that the angel of the Lord who visited Manoah chose not to eat.) It looks like one of the three men (the Lord) remained with Abraham after the other two had left, since Abraham and the Lord continued to have a dialogue about sparing righteous individuals in Sodom – if there were any.

Gen. 18:1 And the Lord (Jehova) appeared unto him in the plains of Mamre: and he sat in the tent door in the heat of the day;2 And he lift up his eyes and looked, and, lo, three men stood by him: and when he saw them, he ran to meet them from the tent door, and bowed himself toward the ground,3 And said, My Lord (adonai), if now I have found favour in thy sight, pass not away, I pray thee, from thy servant:4 Let a little water, I pray you, be fetched, and wash your feet, and rest yourselves under the tree:5 And I will fetch a morsel of bread, and comfort ye your hearts; after that ye shall pass on: for therefore are ye come to your servant. And they said, So do, as thou hast said.—8 And he took butter, and milk, and the calf which he had dressed, and set it before them; and he stood by them under the tree, and they did eat.—13 And the Lord said unto Abraham, Wherefore did Sarah laugh, saying, Shall I of a surety bear a child, which am old?14 Is any thing too hard for the Lord (Jehova)? At the time appointed I will return unto thee, according to the time of life, and Sarah shall have a son.15 Then Sarah denied, saying, I laughed not; for she was afraid. And he said, Nay; but thou didst laugh.16 And the men rose up from thence, and looked toward Sodom: and Abraham went with them to bring them on the way.17 And the Lord (Jehova) said, Shall I hide from Abraham that thing which I do;18 Seeing that Abraham shall surely become a great and mighty nation, and all the nations of the earth shall be blessed in him?19 For I know him, that he will command his children and his household after him, and they shall keep the way of the Lord (Jehova), to do justice and judgment; that the Lord (Jehova) may bring upon Abraham that which he hath spoken of him.20 And the Lord (Jehova) said, Because the cry of Sodom and Gomorrah is great, and because their sin is very grievous;21 I will go down now, and see whether they have done altogether according to the cry of it, which is come unto me; and if not, I will know.22 And the men turned their faces from thence, and went toward Sodom: but Abraham stood yet before the Lord (Jehova).23 And Abraham drew near, and said, Wilt thou also destroy the righteous with the wicked?24 Peradventure there be fifty righteous within the city: wilt thou also destroy and not spare the place for the fifty righteous that are therein?—33 And the Lord (Jehovah) went his way, as soon as he had left communing with Abraham: and Abraham returned unto his place.

Only two angels continued on to Sodom. The third angel (the Angel of the Lord) remained with Abraham for a short while.

Gen. 19: 1 And there came two angels to Sodom at even; and Lot sat in the gate of Sodom: and Lot seeing them rose up to meet them; and he bowed himself with his face toward the ground;2 And he said, Behold now, my lords, turn in, I pray you, into your servant’s house, and tarry all night, and wash your feet, and ye shall rise up early, and go on your ways. And they said, Nay; but we will abide in the street all night.3 And he pressed upon them greatly; and they turned in unto him, and entered into his house; and he made them a feast, and did bake unleavened bread, and they did eat.4 But before they lay down, the men of the city, even the men of Sodom, compassed the house round, both old and young, all the people from every quarter

Question: Jesus claims that Abraham rejoiced for having seen his (Jesus) day and was glad when he saw it. If the above is not the occurrence when this happened, then WHEN did this extraordinary event take place? Surely Moses wouldn’t neglect to mention such an important meeting in his texts?:

John 8:56 Your father Abraham rejoiced to see my day: and HE SAW IT, AND WAS GLAD

It further seems as though God acted in two different locations at the same time:

1 Mos. 19:24 Then the Lord (Jahve) rained upon Sodom and upon Gomorrah brimstone and fire from the Lord (Jahve) out of heaven

You can read more quotes from the old church fathers in this article, which shows that they too understood these exact verses as though it’s about God himself in the form of Jesus who dines with Abraham. You will be overwhelmed by the strong evidence for Jesus deity if you read the quotes in that article and follow the link to even more quotes. 

Later, on Mt Moriah, where Abraham was to offer up his son Isaac, the Angel of the Lord identifies himself as the LORD GOD. The Lord (the Angel of the Lord) says “By myself have I sworn”, and he notices that Abraham has not withheld his son from HIM (the Angel of the Lord).

Gen. 22: 10 And Abraham stretched forth his hand, and took the knife to slay his son.11 And the angel of the Lord called unto him out of heaven, and said, Abraham, Abraham: and he said, Here am I.12 And he said, Lay not thine hand upon the lad, neither do thou any thing unto him: for now I know that thou fearest God, seeing thou hast not withheld thy son, thine only son from ME.—.14 And Abraham called the name of that place Jehovahjireh: as it is said to this day, In the mount of the Lord it shall be seen.15 And the angel of the Lord called unto Abraham out of heaven the second time,16 And said, By myself have I sworn, saith the LORD, for because thou hast done this thing, and hast not withheld thy son, thine only son;17 That in blessing I will bless thee, and in multiplying I will multiply thy seed as the stars of the heaven, and as the sand which is upon the sea shore; and thy seed shall possess the gate of his enemies;18 And in thy seed shall all the nations of the earth be blessed; because thou hast obeyed MY VOICE

3) Jacob had a dream where the angel of the Lord spake to him

This angel of the Lord referred to himself as the Lord God, and when the same angel of the Lord approached Jacob many years later, he referred to himself as the God of Bethel to give him a reminder of who he was:

Gen. 28:13 And, behold, the Lord stood above it, and said, I am the Lord God of Abraham thy father, and the God of Isaac: the land whereon thou liest, to thee will I give it, and to thy seed; 14 And thy seed shall be as the dust of the earth, and thou shalt spread abroad to the west, and to the east, and to the north, and to the south: and in thee and in thy seed shall all the families of the earth be blessed..15 And, behold, I am with thee, and will keep thee in all places whither thou goest, and will bring thee again into this land; for I will not leave thee, until I have done that which I have spoken to thee of.16 And Jacob awaked out of his sleep, and he said, Surely the Lord is in this place; and I knew it not.17 And he was afraid, and said, How dreadful is this place! this is none other but the house of God, and this is the gate of heaven.18 And Jacob rose up early in the morning, and took the stone that he had put for his pillows, and set it up for a pillar, and poured oil upon the top of it.19 And he called the name of that place Bethel: but the name of that city was called Luz at the first.

Gen. 31:11 And the angel of God spake unto me in a dream, saying, Jacob: And I said, Here am I.12 And he said, Lift up now thine eyes, and see, all the rams which leap upon the cattle are ringstraked, speckled, and grisled: for I have seen all that Laban doeth unto thee.13 I am the God of Bethel, where thou anointedst the pillar, and where thou vowedst a vow unto ME: now arise, get thee out from this land, and return unto the land of thy kindred.

Below a very old Jacob (Israel) on his deathbed, identifies this angel with the God in whose presence his fathers Abraham and Isaac had lived. This is the same angel that appeared to him earlier in the dream.

Gen. 48:14 And Israel stretched out his right hand, and laid it upon Ephraim’s head, who was the younger, and his left hand upon Manasseh’s head, guiding his hands wittingly; for Manasseh was the firstborn.15 And he blessed Joseph, and said, God, before whom my fathers Abraham and Isaac did walk, the GOD which fed me all my life long unto this day,16 The Angel which redeemed me from all evil, bless the lads; and let my name be named on them, and the name of my fathers Abraham and Isaac; and let them grow into a multitude in the midst of the earth

Hosea 12:2 The Lord hath also a controversy with Judah, and will punish Jacob according to his ways; according to his doings will he recompense him.3 He took his brother by the heel in the womb, and by his strength he had power with God:4 Yea, he had power over the angel, and prevailed: he wept, and made supplication unto him: he found him in Bethel, and there he spake with us;5 Even the Lord God of hosts; the Lord is his memorial.

Also Abraham had an encounter with the Lord in Bethel, long before Jacob did.

Gen. 12:7 And the Lord appeared unto Abram, and said, Unto thy seed will I give this land: and there builded he an altar unto theLord, who appeared unto him.8 And he removed from thence unto a mountain on the east of Bethel, and pitched his tent, having Bethel on the west, and Hai on the east: and there he builded an altar unto the Lord, and called upon the name of the Lord.

Jacob wrestles with a man who is identified as God – and Jacob saw God FACE TO FACE and asks for his NAME

A strange wrestling match with a prophetic meaning was made between Jacob and a man who he identifies as GOD.  Hosea describes Jacob (jaqob = wrestler) as an example of an Israelite who won victories through turning to God.

Gen. 32:1 And Jacob went on his way, and the angels of God met him.2 And when Jacob saw them, he said, This is God’s host: and he called the name of that place Mahanaim.—22 And he rose up that night, and took his two wives, and his two womenservants, and his eleven sons, and passed over the ford Jabbok.23 And he took them, and sent them over the brook, and sent over that he had.24 And Jacob was left alone; and there wrestled a man with him until the breaking of the day.25 And when he saw that he prevailed not against him, he touched the hollow of his thigh; and the hollow of Jacob’s thigh was out of joint, as he wrestled with him.26 And he said, Let me go, for the day breaketh. And he said, I will not let thee go, except thou bless me.27 And he said unto him, What is thy name? And he said, Jacob.28 And he said, Thy name shall be called no more Jacob, but Israel: for as a prince hast thou power with God and with men, and hast prevailed.29 And Jacob asked him, and said, Tell me, I pray thee, thy name. And he said, Wherefore is it that thou dost ask after my name? And he blessed him there.30 And Jacob called the name of the place Peniel: for I have seen GOD face to face, and my life is preserved.31 And as he passed over Penuel the sun rose upon him, and he halted upon his thigh.32 Therefore the children of Israel eat not of the sinew which shrank, which is upon the hollow of the thigh, unto this day: because he touched the hollow of Jacob’s thigh in the sinew that shrank.

Hosea 12:2 The Lord hath also a controversy with Judah, and will punish Jacob according to his ways; according to his doings will he recompense him.3 He took his brother by the heel in the womb, and by his strength he had power with God:4 Yea, he had power over the ANGEL, and prevailed: he wept, and made supplication unto him: he found him in Bethel, and there he spake with us;5 Even the Lord God of hosts; the Lord is his memorial.6 Therefore turn thou to thy God: keep mercy and judgment and wait on thy God continually.

Proverbs. 30:4 Who hath ascended up into heaven, or descended? who hath gathered the wind in his fists? who hath bound the waters in a garment? who hath established all the ends of the earth? WHAT IS HIS NAME, AND WHAT IS HIS SONS’S NAME, if thou canst tell?

Rev. 3:12 Him that overcometh will I make a pillar in the temple of my God, and he shall go no more out: and I will write upon him the name of my God, and the name of the city of my God, which is new Jerusalem, which cometh down out of heaven from my God: and I will write upon him MY NEW NAME.

Rev. 19:11 And I saw heaven opened, and behold a white horse; and he that sat upon him was called Faithful and True, and in righteousness he doth judge and make war.12 His eyes were as a flame of fire, and on his head were many crowns; and he had a NAME WRITTEN, THAT NO MAN KNEW, BUT HE HIMSELF.13 And he was clothed with a vesture dipped in blood: and his name is called THE WORD OF GOD (logos tou theou).

John 1:1 In the beginning was the Word, and the Word was with God, and THE WORD (logos) WAS GOD (theos).2 The same was in the beginning with God.3 All things were made by him; and without him was not any thing made that was made.

Judges. 13:6 Then the woman came and told her husband, saying, A man of God came unto me, and his countenance was like the countenance of an angel of God, very terrible: but I asked him not whence he was, neither told he me his name:—16 And the angel of the Lord said unto Manoah, Though thou detain me, I will not eat of thy bread: and if thou wilt offer a burnt offering, thou must offer it unto the Lord. For Manoah knew not that he was an angel of the Lord.17 And Manoah said unto the angel of the Lord, What is thy name, that when thy sayings come to pass we may do thee honour?18 And the angel of the Lord said unto him, Why askest thou thus after my name, seeing it is SECRET? (wonderful, Strong’s 6383)

The Lord’s name is WONDERFUL (marvellous), and this is in relation to Jesus. Jesus is the corner stone which the jews rejected, and most of them still refuse to accept Jesus as the promised Messiah and God who has come in the flesh.

Jesaja 9:6 For unto us a child is born, unto us a son is given: and the government shall be upon his shoulder: and his name shall be called WONDERFUL (Strong’s 6383), Counsellor, The mighty God, The everlasting Father, The Prince of Peace.

Matt. 21:42 Jesus saith unto them, Did ye never read in the scriptures, The STONE which the builders rejected, the same is become the head of the corner: this is the Lord’s doing, and it is MARVELLOUS in our eyes?

4) Moses saw God face to face (and a few other people)mose

The angel of the Lord below claimed “I am the God of thy father, the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob“ and Moses hid his face for he was afraid to look upon GOD.

Exodus 3:1 Now Moses kept the flock of Jethro his father in law, the priest of Midian: and he led the flock to the backside of the desert, and came to the mountain of God, even to Horeb.2 And the angel of the Lord appeared unto him in a flame of fire out of the midst of a bush: and he looked, and, behold, the bush burned with fire, and the bush was not consumed.3 And Moses said, I will now turn aside, and see this great sight, why the bush is not burnt.4 And when the Lord saw that he turned aside to see, GOD called unto him out of the midst of the bush, and said, Moses, Moses. And he said, Here am I.5 And he said, Draw not nigh hither: put off thy shoes from off thy feet, for the place whereon thou standest is holy ground.6 Moreover he said, I AM THE GOD of thy father, the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob. And Moses hid his face; for he was afraid to look upon GOD.7 And the LORD said, I have surely seen the affliction of my people which are in Egypt, and have heard their cry by reason of their taskmasters; for I know their sorrows;8 And I am come down to deliver them out of the hand of the Egyptians, and to bring them up out of that land unto a good land and a large, unto a land flowing with milk and honey; unto the place of the Canaanites, and the Hittites, and the Amorites, and the Perizzites, and the Hivites, and the Jebusites.

Exodus. 249 Then went up Moses, and Aaron, Nadab, and Abihu, and seventy of the elders of Israel:10 And they saw the GOD of Israel: and there was under his feet as it were a paved work of a sapphire stone, and as it were the body of heaven in his clearness.11 And upon the nobles of the children of Israel he laid not his hand: also they saw God, and did eat and drink

Num. 12:4 And the LORD spake suddenly unto Moses, and unto Aaron, and unto Miriam, Come out ye three unto the tabernacle of the congregation. And they three came out.5 And the LORD came down in the pillar of the cloud, and stood in the door of the tabernacle, and called Aaron and Miriam: and they both came forth.6 And he said, Hear now my words: If there be a prophet among you, I the Lord will make myself known unto him in a vision, and will speak unto him in a dream.7 My servant Moses is not so, who is faithful in all mine house.8 With him will I speak mouth to mouth, even apparently, and not in dark speeches; and the similitude of the Lord shall he behold: wherefore then were ye not afraid to speak against my servant Moses?

Acts 7:38 This is he, that was in the church in the wilderness with the angel which spake to him in the mount Sina, and with our fathers: who received the lively oracles to give unto us

5) Joshua and his meeting with the captain of the Lord’s host

When John attempted to worship an angel in Revelation 19:10; 22:8-9, he was told not to do it. Yet, Joshua, as seen below, worshiped “the captain of the Lord’s host“. Notice that the captain of the Lord’s host told Joshua – just like the angel of the Lord told Moses in Exodus 3:5  – to take off his shoes because of the holy ground.

Joshua 5:13 And it came to pass, when Joshua was by Jericho, that he lifted up his eyes and looked, and, behold, there stood a man over against him with his sword drawn in his hand: and Joshua went unto him, and said unto him, Art thou for us, or for our adversaries?14 And he said, Nay; but as captain of the host of the Lord am I now come. And Joshua fell on his face to the earth, and did worship, and said unto him, What saith my Lord unto his servant?15 And the captain of the Lord’s host said unto Joshua, Loose thy shoe from off thy foot; for the place whereon thou standest is holy. And Joshua did so.

Compare with the Angel of the ord who is standing with a sword drawn in his hand:

Num. 22:23 And the ass saw THE ANGEL OF THE LORD standing in the way, and HIS SWORD DRAWN IN HIS HAND: and the ass turned aside out of the way, and went into the field: and Balaam smote the ass, to turn her into the way.

1 Chron. 21:16 And David lifted up his eyes, and saw THE ANGEL OF THE LORD stand between the earth and the heaven, HAVING A DRAWN SWORD IN HIS HAND stretched out over Jerusalem.

The word of God through Zechariah, who saw Joshua in a vision:

Zech. 3:1 And he shewed me Joshua the high priest standing before the angel of the Lord, and Satan standing at his right hand to resist him.2 And the Lord said unto Satan, The Lord rebuke thee, O Satan; even the Lord that hath chosen Jerusalem rebuke thee: is not this a brand plucked out of the fire?3 Now Joshua was clothed with filthy garments, and stood before the angel.4 And he answered and spake unto those that stood before him, saying, Take away the filthy garments from him. And unto him he said, Behold, I have caused thine iniquity to pass from thee, and I will clothe thee with change of raiment.5 And I said, Let them set a fair mitre upon his head. So they set a fair mitre upon his head, and clothed him with garments. And the angel of the Lord stood by.6 And the angel of the Lord protested unto Joshua, saying,7 Thus saith the Lord of hosts; If thou wilt walk in my ways, and if thou wilt keep my charge, then thou shalt also judge my house, and shalt also keep my courts, and I will give thee places to walk among these that stand by.8 Hear now, O Joshua the high priest, thou, and thy fellows that sit before thee: for they are men wondered at: for, behold, I will bring forth my servant the Branch.9 For behold the stone that I have laid before Joshua; upon one stone shall be seven eyes: behold, I will ENGRAVE the graving thereof, saith the Lord of hosts, and I will remove the iniquity of that land in one day.

6) ZECHARIAH’s meeting with the Angel of the Lord in a vision – a man on a red horse among myrtle trees

The above vision comes shortly after the below one. An ordinary angel revealed a message for Zechariah, and the man among the myrtle trees is the same as the Angel of the Lord. He in his turn is communicating with the Lord of Hosts (God the Father) so they are not exactly the same.

Zech. 1:7 Upon the four and twentieth day of the eleventh month, which is the month Sebat, in the second year of Darius, came the word of the Lord unto Zechariah, the son of Berechiah, the son of Iddo the prophet, saying,8 I saw by night, and behold a man riding upon a red horse, and he stood among the myrtle trees that were in the bottom; and behind him were there red horses, speckled, and white.9 Then said I, O my lord, what are these? And the angel that talked with me said unto me, I will shew thee what these be.10 And the man that stood among the myrtle trees answered and said, These are they whom the Lord hath sent to walk to and fro through the earth.11 And they answered the angel of the Lord that stood among the myrtle trees, and said, We have walked to and fro through the earth, and, behold, all the earth sitteth still, and is at rest.12 Then the angel of the Lord answered and said, O Lord of hosts, how long wilt thou not have mercy on Jerusalem and on the cities of Judah, against which thou hast had indignation these threescore and ten years?13 And the Lord answered the angel that talked with me with good words and comfortable words.14 So the angel that communed with me said unto me, Cry thou, saying, Thus saith the Lord of hosts; I am jealous for Jerusalem and for Zion with a great jealousy.15 And I am very sore displeased with the heathen that are at ease: for I was but a little displeased, and they helped forward the affliction.16 Therefore thus saith the Lord; I am returned to Jerusalem with mercies: my house shall be built in it, saith the Lord of hosts, and a line shall be stretched forth upon Jerusalem.

7) Gideon mentions that he has seen the Lord face to face, and “the angel of the LORD“ is used interchangeably with “the LORD“ and “God”gideon

Judg 6:19 And Gideon went in, and made ready a kid, and unleavened cakes of an ephah of flour: the flesh he put in a basket, and he put the broth in a pot, and brought it out unto him under the oak, and presented it.20 And the angel of God said unto him, Take the flesh and the  unleavened cakes, and lay them upon this rock, and pour out the broth. And he did so.21 Then the angel of the Lord put forth the end of the staff that was in his hand, and touched the flesh and the unleavened cakes; and there rose up fire out of the rock, and consumed the flesh and the unleavened cakes. Then the angel of the Lord departed out of his sight.22 And when Gideon perceived that he was an angel of the Lord, Gideon said, Alas, O Lord God! for because I have seen an angel of the Lord face to face.23 And the Lord said unto him, Peace be unto thee; fear not: thou shalt not die.24 Then Gideon built an altar there unto the Lord, and called it Jehovahshalom: unto this day it is yet in Ophrah of the Abiezrites.

8) Manoah and his wife encounter the angel of the Lord, and Manoah fears that he will DIE for having seen GOD

The Bible doesn’t say that we will die for having seen an angel face to face, but it does say that we will die if we see GOD face to face. Manoa and his wife knew this too, and that’s why they were prepared to die once they realized who they had been having a conversation with.

Judg 13:2 And there was a certain man of Zorah, of the family of the Danites, whose name was Manoah; and his wife was barren, and bare not.3 And the angel of the Lord appeared unto the woman, and said unto her, Behold now, thou art barren, and bearest not: but thou shalt conceive, and bear a son.4 Now therefore beware, I pray thee, and drink not wine nor strong drink, and eat not any unclean thing:5 For, lo, thou shalt conceive, and bear a son; and no razor shall come on his head: for the child shall be a Nazarite unto God from the womb: and he shall begin to deliver Israel out of the hand of the Philistines.6 Then the woman came and told her husband, saying, A man of God came unto me, and his countenance was like the countenance of an angel of God, very terrible: but I asked him not whence he was, neither told he me his name:—8 Then Manoah intreated the Lord, and said, O my Lord, let the man of God which thou didst send come again unto us, and teach us what we shall do unto the child that shall be born.9 And God hearkened to the voice of Manoah; and the angel of God came again unto the woman as she sat in the field: but Manoah her husband was not with her.10 And the woman made haste, and ran, and shewed her husband, and said unto him, Behold, the man hath appeared unto me, that came unto me the other day.—13 And the angel of the Lord said unto Manoah, Of all that I said unto the woman let her beware.14 She may not eat of any thing that cometh of the vine, neither let her drink wine or strong drink, nor eat any unclean thing: all that I commanded her let her observe.15 And Manoah said unto the angel of the Lord, I pray thee, let us detain thee, until we shall have made ready a kid for thee.16 And the angel of the Lord said unto Manoah, Though thou detain me, I will not eat of thy bread: and if thou wilt offer a burnt offering, thou must offer it unto the Lord. For Manoah knew not that he was an angel of the Lord.17 And Manoah said unto the angel of the Lord, What is thy name, that when thy sayings come to pass we may do thee honour?18 And the angel of the Lord said unto him, Why askest thou thus after my name, seeing it is secret?19 So Manoah took a kid with a meat offering, and offered it upon a rock unto the Lord: and the angel did wonderously; and Manoah and his wife looked on.20 For it came to pass, when the flame went up toward heaven from off the altar, that the angel of the Lord ascended in the flame of the altar. And Manoah and his wife looked on it, and fell on their faces to the ground.21 But the angel of the Lord did no more appear to Manoah and to his wife. Then Manoah knew that he was an angel of theLord.22 And Manoah said unto his wife, We shall surely die, because we have seen God.23 But his wife said unto him, If the Lord were pleased to kill us, he would not have received a burnt offering and a meat offering at our hands, neither would he have shewed us all these things, nor would as at this time have told us such things as these.

9) ISAIAH experiences that he has seen the King, the Lord of hosts before his eyes, and for this reason he fears that he is undone

Isaiah 6:1 In the year that king Uzziah died I saw also the Lord sitting upon a throne, high and lifted up, and his train filled the temple.—5 Then said I, Woe is me! for I am undone; because I am a man of unclean lips, and I dwell in the midst of a people of unclean lips: for mine eyes have seen the King, the Lord of hosts.—8 Also I heard the voice of the Lord, saying, Whom shall I send, and who will go for us? Then said I, Here am I; send me. 

10) BILEAM meets the Angel of the Lord, or can asses speak and have wisdom?

God says ”the word which I shall say unto thee, that shalt thou do”, and the exact same thing says the Angel of the Lord – in first person. It would have been so easy for the Angel of the Lord to say (at any time during his encounter with people) that he is speaking ON BEHALF OF God, but he does just the opposite when he continuously speaks as though he is God himself. (Does he do this to fool people into believing that the Angel of the Lord is GOD, and therefore another manifestation of GOD – namely Jesus?). Note that the Angel of the Lord stands with a drawn sward, just like the captain of the host of the Lord, in Joshua 5.

Num. 22:20 And God came unto Balaam at night, and said unto him, If the men come to call thee, rise up, and go with them; but yet the word which I shall say unto thee, that shalt thou do.21 And Balaam rose up in the morning, and saddled his ass, and went with the princes of Moab.22 And God’s anger was kindled because he went: and the angel of the Lord stood in the way for an adversary against him. Now he was riding upon his ass, and his two servants were with him.23 And the ass saw the angel of the Lord standing in the way, and his sword drawn in his hand: and the ass turned aside out of the way, and went into the field: and Balaam smote the ass, to turn her into the way.24 But the angel of the Lord stood in a path of the vineyards, a wall being on this side, and a wall on that side.25 And when the ass saw the angel of the Lord, she thrust herself unto the wall, and crushed Balaam’s foot against the wall: and he smote her again.26 And the angel of the Lord went further, and stood in a narrow place, where was no way to turn either to the right hand or to the left.27 And when the ass saw the angel of the Lord, she fell down under Balaam: and Balaam’s anger was kindled, and he smote the ass with a staff.28 And the Lord opened the mouth of the ass, and she said unto Balaam, What have I done unto thee, that thou hast smitten me these three times?29 And Balaam said unto the ass, Because thou hast mocked me: I would there were a sword in mine hand, for now would I kill thee.30 And the ass said unto Balaam, Am not I thine ass, upon which thou hast ridden ever since I was thine unto this day? was I ever wont to do so unto thee? and he said, Nay.31 Then the Lord opened the eyes of Balaam, and he saw the angel of the Lord standing in the way, and his sword drawn in his hand: and he bowed down his head, and fell flat on his face.32 And the angel of the Lord said unto him, Wherefore hast thou smitten thine ass these three times? behold, I went out to withstand thee, because thy way is perverse before me:33 And the ass saw me, and turned from me these three times: unless she had turned from me, surely now also I had slain thee, and saved her alive.34 And Balaam said unto the angel of the Lord, I have sinned; for I knew not that thou stoodest in the way against me: now therefore, if it displease thee, I will get me back again.35 And the angel of the Lord said unto Balaam, Go with the men: but only the word that I shall speak unto thee, that thou shalt speak. So Balaam went with the princes of Balak.

11) DANIEL and the Angel of the Lord in the burning furnacedaniel

Dan. 3:24 Then Nebuchadnezzar the king was astonished, and rose up in haste, and spake, and said unto his counsellors, Did not we cast three men bound into the midst of the fire? They answered and said unto the king, True, O king.25 He answered and said, Lo, I see four men loose, walking in the midst of the fire, and they have no hurt; and the form of the fourth is like the Son of God.—28 Then Nebuchadnezzar spake, and said, Blessed be the God of Shadrach, Meshach, and Abednego, who hath sent his angel, and delivered his servants that trusted in him, and have changed the king’s word, and yielded their bodies, that they might not serve nor worship any god, except their own God.

Dan. 6:20 And when he came to the den, he cried with a lamentable voice unto Daniel: and the king spake and said to Daniel, O Daniel, servant of the living God, is thy God, whom thou servest continually, able to deliver thee from the lions?21 Then said Daniel unto the king, O king, live for ever.22 My God hath sent his angel, and hath shut the lions’ mouths, that they have not hurt me: forasmuch as before him innocency was found in me; and also before thee, O king, have I done no hurt.

Below it seems like the Angel of the Lord/Jesus is speaking to Daniel, based on the description of his person that we recognize from the book of Revelations. The angel Gabriel didn’t start speaking to Daniel until v. 10 in the same chapter.

Dan. 10:5 Then I lifted up mine eyes, and looked, and behold a certain man clothed in linen, whose loins were girded with fine gold of Uphaz:6 His body also was like the beryl, and his face as the appearance of lightning, and his eyes as lamps of fire, and his arms and his feet like in colour to polished brass, and the voice of his words like the voice of a multitude.

The Ancient of days looks just like Jesus based on his description, and thousand thousands ministered to him. No one is supposed to worship and angel. Moreover, he has the power to judge people, and this is a right that is only given to God. Notice the sword again.

Dan 7:9 I beheld till the thrones were cast down, and the Ancient of days did sit, whose garment was white as snow, and the hair of his head like the pure wool: his throne was like the fiery flame, and his wheels as burning fire.10 A fiery stream issued and came forth from before him: thousand thousands ministered unto him, and ten thousand times ten thousand stood before him: the judgment was set, and the books were opened.

Rev. 1:12 And I turned to see the voice that spake with me. And being turned, I saw seven golden candlesticks;13 And in the midst of the seven candlesticks one like unto the Son of man, clothed with a garment down to the foot, and girt about the paps with a golden girdle.14 His head and his hairs were white like wool, as white as snow; and his eyes were as a flame of fire;15 And his feet like unto fine brass, as if they burned in a furnace; and his voice as the sound of many waters.16 And he had in his right hand seven stars: and out of his mouth went a sharp twoedged SWORD: and his countenance was as the sun shineth in his strength.

12) ELIJAH meets the Angel of the Lord

1 King. 19:2 Then Jezebel sent a messenger unto Elijah, saying, So let the gods do to me, and more also, if I make not thy life as the life of one of them by to morrow about this time.—5 And as he lay and slept under a juniper tree, behold, then an angel touched him, and said unto him, Arise and eat.6 And he looked, and, behold, there was a cake baken on the coals, and a cruse of water at his head. And he did eat and drink, and laid him down again.7 And the angel of the Lord came again the second time, and touched him, and said, Arise and eat; because the journey is too great for thee.

2 King. 1:2 And Ahaziah fell down through a lattice in his upper chamber that was in Samaria, and was sick: and he sent messengers, and said unto them, Go, enquire of Baalzebub the god of Ekron whether I shall recover of this disease.3 But the angel of the Lord said to Elijah the Tishbite, Arise, go up to meet the messengers of the king of Samaria, and say unto them, Is it not because there is not a God in Israel, that ye go to enquire of Baalzebub the god of Ekron?4 Now therefore thus saith the Lord, Thou shalt not come down from that bed on which thou art gone up, but shalt surely die. And Elijah departed—14 Behold, there came fire down from heaven, and burnt up the two captains of the former fifties with their fifties: therefore let my life now be precious in thy sight.15 And the angel of the Lord said unto Elijah, Go down with him: be not afraid of him. And he arose, and went down with him unto the king.16 And he said unto him, Thus saith the Lord, Forasmuch as thou hast sent messengers to enquire of Baalzebub the god of Ekron, is it not because there is no God in Israel to enquire of his word? therefore thou shalt not come down off that bed on which thou art gone up, but shalt surely die.17 So he died according to the word of the Lord which Elijah had spoken. And Jehoram reigned in his stead in the second year of Jehoram the son of Jehoshaphat king of Judah; because he had no son.

13) KING DAVID meets the Angel of the Lord, who has a conversation with GOD (so separate but yet the same)

Also King David had a visit by the Angel of the Lord who again had a sword. Here God is communicating with the Angel of the Lord and he asks him to cease with his destruction of Jerusalem that he had asked him to do. This proves that God and the Angel of the Lord cannot be synonymous, but they could of course both be members of the same trinity (if for instance the Angel of the Lord is a manifestation of Jesus Christ.)

1 Chron. 21:14 So the Lord sent pestilence upon Israel: and there fell of Israel seventy thousand men.15 And God sent an angel unto Jerusalem to destroy it: and as he was destroying, the Lord beheld, and he repented him of the evil, and said to the angel that destroyed, It is enough, stay now thine hand. And the angel of the Lord stood by the threshingfloor of Ornan the Jebusite.16 And David lifted up his eyes, and saw the angel of the Lord stand between the earth and the heaven, having a drawn sword in his hand stretched out over Jerusalem. Then David and the elders of Israel, who were clothed in sackcloth, fell upon their faces.17 And David said unto God, Is it not I that commanded the people to be numbered? even I it is that have sinned and done evil indeed; but as for these sheep, what have they done? let thine hand, I pray thee, O Lord my God, be on me, and on my father’s house; but not on thy people, that they should be plagued.18 Then the angel of the Lord commanded Gad to say to David, that David should go up, and set up an altar unto the Lord in the threshingfloor of Ornan the Jebusite.—20 And Ornan turned back, and saw the angel; and his four sons with him hid themselves. Now Ornan was threshing wheat.—27 And the Lord commanded the angel; and he put up his sword again into the sheath thereof.—30 But David could not go before it to enquire of God: for he was afraid because of the sword of the angel of the Lord.

Psalm 34:6 This poor man cried, and the Lord heard him, and saved him out of all his troubles.7 The angel of the Lord encampeth round about them that fear him, and delivereth them.8 O taste and see that the Lord is good: blessed is the man that trusteth in him.

Psalm 35:4 Let them be confounded and put to shame that seek after my soul: let them be turned back and brought to confusion that devise my hurt.5 Let them be as chaff before the wind: and let the angel of the Lord chase them.6 Let their way be dark and slippery: and let the angel of theLord persecute them.

14) Ezekiel sees a human figure whom he identifies as the glory of the Lord coming to speak to him, and the man identifies himself as the sovereign Yahweh or Lord

Ez. 1:26 And above the firmament that was over their heads was the likeness of a throne, as the appearance of a sapphire stone: and upon the likeness of the throne was the likeness as the appearance of a man above upon it.27 And I saw as the colour of amber, as the appearance of fire round about within it, from the appearance of his loins even upward, and from the appearance of his loins even downward, I saw as it were the appearance of fire, and it had brightness round about.28 As the appearance of the bow that is in the cloud in the day of rain, so was the appearance of the brightness round about. This was the appearance of the likeness of the glory of the Lord. And when I saw it, I fell upon my face, and I heard a voice of one that spake.

Ez. 2:3 And he said unto me, Son of man, I send thee to the children of Israel, to a rebellious nation that hath rebelled against me: they and their fathers have transgressed against me, even unto this very day.4 For they are impudent children and stiffhearted. I do send thee unto them; and thou shalt say unto them, Thus saith the Lord God.5 And they, whether they will hear, or whether they will forbear, (for they are a rebellious house,) yet shall know that there hath been a prophet among them.—.7 And thou shalt speak my words unto them, whether they will hear, or whether they will forbear: for they are most rebellious.8 But thou, son of man, hear what I say unto thee; Be not thou rebellious like that rebellious house: open thy mouth, and eat that I give thee.9 And when I looked, behold, an hand was sent unto me; and, lo, a roll of a book was therein;10 And he spread it before me; and it was written within and without: and there was written therein lamentations, and mourning, and woe.

15)  1) The Lord, and 2) The angel of God (the angel of the Lord), and 3) Jesus Christ, went before the Israelites in the desert in a pillar of a cloud and in a pillar of fire

God promises to send his angel ahead of the children of Israel as they go through the desert and the Israelites were told to obey  this angel “since my Name is in him”. God would never share his name with anyone else, or share his glory (especially not with a created angel), so this indicates the angel of the Lord here is no one but God. Only God can forgive sin yet the angel of the Lord had this capacity.

Exodus 3:7 And the LORD said, I have surely seen the affliction of my people which are in Egypt, and have heard their cry by reason of their taskmasters; for I know their sorrows;8 And I am come down to deliver them out of the hand of the Egyptians, and to bring them up out of that land unto a good land and a large, unto a land flowing with milk and honey; unto the place of the Canaanites, and the Hittites, and the Amorites, and the Perizzites, and the Hivites, and the Jebusites.

Exodus 13:21 And the Lord went before them by day in a pillar of a cloud, to lead them the way; and by night in a pillar of fire, to give them light; to go by day and night:22 He took not away the pillar of the cloud by day, nor the pillar of fire by night, from before the people.

Exodus 14:19 And the angel of God, which went before the camp of Israel, removed and went behind them; and the pillar of the cloud went from before their face, and stood behind them:20 And it came between the camp of the Egyptians and the camp of Israel; and it was a cloud and darkness to them, but it gave light by night to these: so that the one came not near the other all the night.—24 And it came to pass, that in the morning watch the Lord looked unto the host of the Egyptians through the pillar of fire and of the cloud, and troubled the host of the Egyptians,25 And took off their chariot wheels, that they drave them heavily: so that the Egyptians said, Let us flee from the face of Israel; for the Lord fighteth for them against the Egyptians.26 And the Lord said unto Moses, Stretch out thine hand over the sea, that the waters may come again upon the Egyptians, upon their chariots, and upon their horsemen.

Exodus 19:9 And the Lord said unto Moses, Lo, I come unto thee in a thick cloud, that the people may hear when I speak with thee, and believe thee for ever. And Moses told the words of the people unto the Lord.—16 And it came to pass on the third day in the morning, that there were thunders and lightnings, and a thick cloud upon the mount, and the voice of the trumpet exceeding loud; so that all the people that was in the camp trembled.17 And Moses brought forth the people out of the camp to meet with God; and they stood at the nether part of the mount.18 And mount Sinai was altogether on a smoke, because the Lord descended upon it in fire: and the smoke thereof ascended as the smoke of a furnace, and the whole mount quaked greatly.19 And when the voice of the trumpet sounded long, and waxed louder and louder, Moses spake, and God answered him by a voice.20 And the Lord came down upon mount Sinai, on the top of the mount: and the Lord called Moses up to the top of the mount; and Moses went up.

Exodus 20:1 And God spake all these words, saying,2 I am the Lord thy God, which have brought thee out of the land of Egypt, out of the house of bondage.

Exodus 23:19 The first of the firstfruits of thy land thou shalt bring into the house of the Lord thy God. Thou shalt not seethe a kid in his mother’s milk.20 Behold, I send an Angel before thee, to keep thee in the way, and to bring thee into the place which I have prepared.21 Beware of him, and obey his voice, provoke him not; for he will not PARDON your transgressions: for my name is in him.22 But if thou shalt indeed obey his voice, and do all that I speak; then I will be an enemy unto thine enemies, and an adversary unto thine adversaries.23 For mine Angel shall go before thee, and bring thee in unto the Amorites, and the Hittites, and the Perizzites, and the Canaanites, the Hivites, and the Jebusites: and I will cut them off.

Exodus 24:1 And he said unto Moses, Come up unto the Lord, thou, and Aaron, Nadab, and Abihu, and seventy of the elders of Israel; and worship ye afar off.—–10 And they saw the God of Israel: and there was under his feet as it were a paved work of a sapphire stone, and as it were the body of heaven in his clearness.11 And upon the nobles of the children of Israel he laid not his hand: also they saw God, and did eat and drink.—15 And Moses went up into the mount, and a cloud covered the mount.16 And the glory of the Lord abode upon mount Sinai, and the cloud covered it six days: and the seventh day he called unto Moses out of the midst of the cloud.17 And the sight of the glory of the Lord was like devouring fire on the top of the mount in the eyes of the children of Israel.18 And Moses went into the midst of the cloud, and gat him up into the mount: and Moses was in the mount forty days and forty nights.

Exodus 32:34 Therefore now go, lead the people unto the place of which I have spoken unto thee: behold, mine Angel shall go before thee: nevertheless in the day when I visit I will visit their sin upon them.

Exodus 33:2 And I will send an angel before thee; and I will drive out the Canaanite, the Amorite, and the Hittite, and the Perizzite, the Hivite, and the Jebusite:

Exodus 33:12 And Moses said unto the Lord, See, thou sayest unto me, Bring up this people: and thou hast not let me know whom thou wilt send with me. Yet thou hast said, I know thee by name, and thou hast also found grace in my sight.13 Now therefore, I pray thee, if I have found grace in thy sight, shew me now thy way, that I may know thee, that I may find grace in thy sight: and consider that this nation is thy people.14 And he said, MY PRESENCE SHALL GO WITH THEE, and I will give thee rest.15 And he said unto him, If thy presence go not with me, carry us not up hence.16 For wherein shall it be known here that I and thy people have found grace in thy sight? is it not in that thou GOEST WITH US? so shall we be separated, I and thy people, from all the people that are upon the face of the earth.

Isaiah 63:7 I will mention the lovingkindnesses of the Lord, and the praises of the Lord, according to all that the Lord hath bestowed on us, and the great goodness toward the house of Israel, which he hath bestowed on them according to his mercies, and according to the multitude of his lovingkindnesses.8 For he said, Surely they are my people, children that will not lie: so he was their Saviour.9 In all their affliction he was afflicted, and THE ANGEL OF HIS PRESENCE SAVED THEM: in his love and in his pity he redeemed them; and he bare them, and carried them all the days of old.10 But they rebelled, and vexed his holy Spirit: therefore he was turned to be their enemy, and he fought against them.11 Then he remembered the days of old, Moses, and his people, saying, Where is he that brought them up out of the sea with the shepherd of his flock? where is he that put his holy Spirit within him?12 That led them by the right hand of Moses with his glorious arm, dividing the water before them, to make himself an everlasting name?13 That led them through the deep, as an horse in the wilderness, that they should not stumble?14 As a beast goeth down into the valley, the Spirit of the Lord caused him to rest: so didst thou lead thy people, to make thyself a glorious name

Num. 12:4 And the Lord spake suddenly unto Moses, and unto Aaron, and unto Miriam, Come out ye three unto the tabernacle of the congregation. And they three came out.5 And the Lord came down in the pillar of the cloud, and stood in the door of the tabernacle, and called Aaron and Miriam: and they both came forth.

Num. 20:15 How our fathers went down into Egypt, and we have dwelt in Egypt a long time; and the Egyptians vexed us, and our fathers:16 And when we cried unto the Lord, he heard our voice, and sent an angel, and hath brought us forth out of Egypt: and, behold, we are in Kadesh, a city in the uttermost of thy border

Deut. 5:4 The Lord talked with you face to face in the mount out of the midst of the fire,5 (I stood between the Lord and you at that time, to shew you the word of the Lord: for ye were afraid by reason of the fire, and went not up into the mount;) saying,6 I am the Lord thy God, which brought thee out of the land of Egypt, from the house of bondage.

Nehemia 9:7 Thou art the Lord the God, who didst choose Abram, and broughtest him forth out of Ur of the Chaldees, and gavest him the name of Abraham;—9 And didst see the affliction of our fathers in Egypt, and heardest their cry by the Red sea;10 And shewedst signs and wonders upon Pharaoh, and on all his servants, and on all the people of his land: for thou knewest that they dealt proudly against them. So didst thou get thee a name, as it is this day.11 And thou didst divide the sea before them, so that they went through the midst of the sea on the dry land; and their persecutors thou threwest into the deeps, as a stone into the mighty waters.12 Moreover thou leddest them in the day by a cloudy pillar; and in the night by a pillar of fire, to give them light in the way wherein they should go.13 Thou camest down also upon mount Sinai, and spakest with them from heaven, and gavest them right judgments, and true laws, good statutes and commandments:

Judg 2:1 And an angel of the Lord came up from Gilgal to Bochim, and said, I made you to go up out of Egypt, and have brought you unto the land which I sware unto your fathers; and I said, I will never break my covenant with you.2 And ye shall make no league with the inhabitants of this land; ye shall throw down their altars: but ye have not obeyed my voice: why have ye done this?3 Wherefore I also said, I will not drive them out from before you; but they shall be as thorns in your sides, and their gods shall be a snare unto you.4 And it came to pass, when the angel of the Lord spake these words unto all the children of Israel, that the people lifted up their voice, and wept.

1 Cor. 10:1 Moreover, brethren, I would not that ye should be ignorant, how that all our fathers were under the cloud, and all passed through the sea;2 And were all baptized unto Moses in the cloud and in the sea;3 And did all eat the same spiritual meat;4 And did all drink the same spiritual drink: for they drank of that spiritual Rock that followed them: and THAT ROCK WAS CHRIST.—9 Neither let us tempt Christ, as some of them also tempted, and were destroyed of serpents.

Acts 7:30 And when forty years were expired, there appeared to him in the wilderness of mount Sina an angel of the Lord in a flame of fire in a bush.31 When Moses saw it, he wondered at the sight: and as he drew near to behold it, the voice of the Lord came unto him,32 Saying, I am the God of thy fathers, the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob. Then Moses trembled, and durst not behold.—35 This Moses whom they refused, saying, Who made thee a ruler and a judge? the same did God send to be a ruler and a deliverer by the hand of the angel which appeared to him in the bush.36 He brought them out, after that he had shewed wonders and signs in the land of Egypt, and in the Red sea, and in the wilderness forty years.—38 This is he, that was in the church in the wilderness with the angel which spake to him in the mount Sina, and with our fathers: who received the lively oracles to give unto us:39 To whom our fathers would not obey, but thrust him from them, and in their hearts turned back again into Egypt

Other verses

Zechariah 12:8 In that day shall the Lord defend the inhabitants of Jerusalem; and he that is feeble among them at that day shall be as David; and the house of David shall be as God, as the angel of the Lord before them.9 And it shall come to pass in that day, that I will seek to destroy all the nations that come against Jerusalem.10 And I will pour upon the house of David, and upon the inhabitants of Jerusalem, the spirit of grace and of supplications: and they shall look upon me whom they have PIERCED, and they shall mourn for him, as one mourneth for his only son, and shall be in bitterness for him, as one that is in bitterness for his firstborn.

Psaltaren 22:16 For dogs have compassed me: the assembly of the wicked have inclosed me: they PIERCED MY HANDS AND MY FEET.17 I may tell all my bones: they look and stare upon me.18 They part my garments among them, and cast lots upon my vesture.

Isaiah 53:5 But he was wounded for our transgressions, he was bruised for our iniquities: the chastisement of our peace was upon him; and with his stripes we are healed.

Isaiah 37:36 Then the angel of the Lord went forth, and smote in the camp of the Assyrians a hundred and fourscore and five thousand: and when they arose early in the morning, behold, they were all dead corpses (2 King. 19:25)

2 Chron. 32:21 And the Lord sent an angel, which cut off all the mighty men of valour, and the leaders and captains in the camp of the king of Assyria. So he returned with shame of face to his own land. And when he was come into the house of his god, they that came forth of his own bowels slew him there with the sword.

John 19:33 But when they came to Jesus, and saw that he was dead already, they brake not his legs:34 But one of the soldiers with a spear pierced his side, and forthwith came there out blood and water.—36 For these things were done, that the scripture should be fulfilled, A bone of him shall not be broken.37 And again another scripture saith, They shall look on him whom they PIERCED.  (Zech. 12:10)

Rev. 1:5 And from Jesus Christ, who is the faithful witness, and the first begotten of the dead, and the prince of the kings of the earth. Unto him that loved us, and washed us from our sins in his own blood,6 And hath made us kings and priests unto God and his Father; to him be glory and dominion for ever and ever. Amen.7 Behold, he cometh with clouds; and every eye shall see him, and they also which PIERCED him: and all kindreds of the earth shall wail because of him. Even so, Amen.8 I am Alpha and Omega, the beginning and the ending, saith the Lord, which is, and which was, and which is to come, the Almighty.

Deut. 4:35 Unto thee it was shewed, that thou mightest know that the Lord he is God; there is none else beside him.—  39 Know therefore this day, and consider it in thine heart, that the Lord he is God in heaven above, and upon the earth beneath: there is none else.

New Testament

The phrase the Angel of the Lord is present 12 times in the NT.

John the Baptiste prepared the way for the Lord JESUS, who is the same LORD (Jahve) as Isaiah spoke about. 

Mal. 3:1 Behold, I will send my messenger, and he shall prepare the way before me: and the Lord, whom ye seek, shall suddenly come to his temple, even the messenger of the covenant, whom ye delight in: behold, he shall come, saith the Lord of hosts.

Isa. 40:3 The voice of him that crieth in the wilderness, Prepare ye the way of the Lord (Yahve) make straight in the desert a highway for our God.

Mt. 3:1 In those days came John the Baptist, preaching in the wilderness of Judaea,2 And saying, Repent ye: for the kingdom of heaven is at hand.3 For this is he that was spoken of by the prophet Esaias, saying, The voice of one crying in the wilderness, Prepare ye the way of the Lord, make his paths straight.

Acts. 19:4 Then said Paul, John verily baptized with the baptism of repentance, saying unto the people, that they should believe on him which should come after him, that is, on Christ Jesus

Why do calvinists erroneously call all Free-willers ARMINIANS?

May22

All arminians are free-willers, but not all free-willers are arminians

Calvinists often reveal that they have studied too much calvinism and too little from non-calvinists, by making the mistake to automatically call us arminians as soon as we tell them that we are not calvinists (and the next step is to call us semi-pelagians). Since there may be issues within arminianism (which some people call “calvinism light”) that we disagree with, it’s wrong to automatically assume that we are arminians – because that would be like ascribing views to us that we may not have.  It’s wrong to make a person who believes in synergism an arminian by default. Strangely enough, some calvinists are reluctant to rephrase themselves even when corrected!

I still remember the first time I heard the phrase “arminian” (it’s a word not found in the Bible), and it was the first time someone assured me that I was one! (Funny to be an arminian your whole life without even knowing it…) I had not heard of James Arminius (1560-1609) either, and compared with all the books that I’d like to read, I feel no motivation to study up on what this particular person believed and to check whether I agree with him or not. I know loads of christians in real life and online, but I only know a couple who call themselves arminians.  This tells me that arminians are very rare. There are no arminians in Sweden which I’m aware of, but I can certainly see that people constantly make free will choices in the Bible and often act against the will of God, so it’s not hard to find the concept of free will.

I can understand if people would like to call themselves calvinists if they agree with John Calvin and also believe that he was first with his doctrines/theology (even if they don’t necessarily agree with everything he taught). Calvin was the one who started calvinism, even if he got many of his ideas from Augustine. It’s also a good way to show one’s basic principles by saying one single word “calvinist”. Calling oneself an arminian on the other hand, doesn’t make much sense if you have the same views as people who lived several hundred years before he did. (I do respect those who prefer to call themselves “arminians” – maybe for the sake of convenience when having dialogues with calvinists, or for other reasons.)

ALL the early church fathers  the first 300 years AD believed in free will without exception (see quotes here) and none of them taught that man was born with a sinful nature. This means that Mr Arminius was hardly the first person with his theology views, and it would make more sense to call oneself  after Ignatius, Justin Martyr, Clement, Irenaeus, Tertullian, Eusebius, Origen, or some other church father who lived shortly after the death of Jesus.  The disadvantage with calling oneself after a person, is that you are then expected to study the views of this person, in case someone asks you why you call yourself the way you do. If your claim is “I call myself an irenaeusian, because I believe in free will just like he did”, then the follow-up question is why you don’t call yourself after another theologian who also believes the same. This places an unnecessary burden on you to be forced to study books outside the Bible, and it takes valuable time from Bible reading. It’s of great value to study the views from the early church fathers (or reading books from other authors) and it’s sometimes I can recommend, but it’s wrong to make it a requirement.  I personally feel no obligation to study up on what arminians believe due to the expectations from others. 

If I have an uncle who believes in free will, would it make sense to call myself after him, instead of a person who lived in the end of the 1500’s? If I lived prior to the year 1590 (when James Arminius was 30 years old and still sided with the calvininist Theodore Beza) what would I call myself?

If a person doesn’t side with Mr Brown, does it follow that he absolutely HAS TO side with Mr Green? It’s one or the other and no other options?  Let’s say that in the future a Mr White becomes a well-known christian and a man who believes in free will and who also writes famous books about it. Must I know change labels and call myself after HIM? I’m not against the idea to label oneself after a person per se, if the views in question originated with him.   

The Synod of Dort

The synod of Dort was a Dutch regional conference (with a political context) which plays a big role for calvinists, but christians believed in free will long before this local meeting as well as afterwards. This synod was not a council of the Protestant churches of Europe, but a Dutch national synod to which some Reformed theologians were invited from various parts of Europe.  It was not a free assembly for the discussion of the Bible, but a national ecclesiastical court for the trial of alleged heretics. Theodore Beza was John Calvin’s direct successor and he sent his disciple Arminius to Holland in 1589 to put down the arguments against his theology views. Beza believed that if God was absolutely sovereign and man helpless in sin and that men are saved/damned by predestination, then it followed that God causes men to sin just as he causes men to be saved. This position existed also in various degrees in Augustine and Calvin’s theology. The opponents argued that if God causes sin then God is in point of fact the author of sin. Arminius changed his position (against Beza) when starting to research the topic deeper and comparing with the Bible.

Whenever Arminius was given a chance to publicly defend his theology, his sound scholarship won the argument and nobody wanted to publicly debate against him. Nobody suggested that the Remonstrants mishandled Scripture but only that they failed to use Scripture to defend a predetermined position. Ironically nearly all of those who opposed Arminius wanted him to quit preaching the Bible as the final authority, because they felt such a message undermined their own authority. To settle this, Arminius sought after a synod to publicly debate and settle the theological and political rift that had occurred in Holland about these issues but he was denied a synod during his lifetime. Instead a synod was made after his death under conditions all together different from what he and his followers expected.  Free debate was denied and the Remonstrants were treated as criminals. They were present only as defenders, and the calvinists were the accusers, and never the other way around. Four days after the Synod’s closure, those same leaders beheaded Johan van Oldenbarnevelt for the crime of general perturbation (treason) for his support of the Remonstrants. About the synod we can read:

“Whosoever casts his eye over the list of the foreign divines that composed this last of Protestant councils will find scarcely one man who had not distinguished himself by his decided opposition to the doctrine of conditional predestination, and who was not consequently disqualified from acting the part of an impartial judge of the existing religious differences, or that of a peace-maker.”

William Birch: “Arminianism was condemned at the Synod of Dort (1618-19). And what of it? A group of supralapsarian Calvinists joined theological and political forces, calling on foreign political allies, to ruin the reputation, ministry, and systematic theology of some theologians who disagreed with their doctrines on soteriology. And this local phenomenon is supposed to carry weight in thwarting Arminianism? History itself is a witness to the sham of an operation under which the Calvinists instigated the hearings of the Synod of Dort.”

Read more about the unfair and horrible events concerning the Synod of Dort and the aftermath here