Tag Archive | lag

Fariséerna var hycklare och lydde inte den viktigaste delen av lagen

Fariséernas problem var inte att de lydde lagen för mycket utan för LITET. Ja, den moraliska delen av lagen vill säga, för de var ganska duktiga på att lyda de ceremoniella lagarna som handlar om klädsel, hygien, kost, etc, men där hade de å andra sidan problemet att de ibland lade till sina egna människolagar och gjorde lagarna mycket svårare än de var. Fariséerna är kända för att de var HYCKLARE, och det är vad Jesus själv kallade dem. Att vara hycklare på den tiden har samma innebörd som idag, och det innebär att de levde inte som de lärde och de kunde sila mygg och svälja kameler.

Den första gången vi kommer i kontakt med fariséer är när några av dem söker upp Johannes Döparen för att döpa sig av honom. Det står i och för sig i Lukas 7:30 att de inte lät döpa sig, men det kanske kan bero på att de inte var villiga att gå med på de villkor som Johannes menade att Gud ställde på dem inför ett dop. (Eller också handlar det om olika grupper av fariséer.) Johannes var inte villig att döpa personer som inte visade sann omvändelse genom att upphöra med mygel och ondska, och han gav exempel på vad det innebär att visa god frukt. Det handlar bland annat om att dela med sig av sina ägodelar till behövande, och om man inte är villig att gå med på dessa grundkrav (undvika synd och att visa goda gärningar) så finns det ingen grund för att vara med om ett dop. Ett dop är ju ett yttre tecken på att man beslutat sig för att omvända sig, så om man inte omvänder sig innebär ett dop ingenting annat än att man blir blöt.

Matteus 3:7 Men när han såg att många fariseer och sadduceer kom för att bli döpta av honom, sade han till dem: “Ni huggormsyngel, vem har fått er att tro att ni kan fly undan den kommande vredesdomen?

Lukas 3:⁷Han sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av honom: “Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? ⁸Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. ⁹Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden.“¹⁰Folket frågade honom: “Vad skall vi då göra?” ¹¹Han svarade dem: “Den som har två livklädnader skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt.” ¹²Det kom också publikaner för att bli döpta, och de frågade honom: “Mästare, vad skall vi GÖRA?” ¹³Han svarade dem: “Kräv inte mer än vad som är fastställt.” ¹⁴Även soldater frågade honom: “Och vi, vad skall vi GÖRA?” Han svarade dem: “Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!”

Lukas 7:²⁹Och allt folket som lyssnade, också publikanerna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop. ³⁰Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät inte döpa sig av honom.

Gud hade enligt ovan en plan för fariséerna men den planen förkastade de. Gud vill att alla människor ska omvända sig och BEFALLER t o m alla människor att göra det. Det är dock ganska uppenbart att alla människor inte omvänder sig (t ex fariséerna) och det är ett tecken på att Guds vilja inte alltid sker:

Apostlagärningarna 17:30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig.

Johannes dop var alltså en omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, och detta gäller framför allt judarna så att de skulle kunna ändra sitt sinnelag, omvända sig och vara mentalt förberedda på den Messias som snart skulle komma. Genom att försänkas i vatten av Johannes Döparen skulle de kunna markera att de godkänner honom som den som profeterna talade om. Notera att människorna frågade honom vad de måste GÖRA för att bli döpta av honom och för att bära en sådan frukt som Johannes talade om. Johannes sa då inte “Ni kan inte göra någonting för frälsningen är av Gud allena och ni kan därför inte tillföra någonting till er frälsning” eller “Att GÖRA något är ju gärningslära så det måste ni akta er för”. Nej, han gav dem exempel på vad de faktiskt måste GÖRA. Han gav passande exempel till var och en eftersom han visste vad deras synd generellt brukar gå ut på. För att undgå att bli ett träd som avhuggs med roten måste vi helt enkelt upphöra med vår synd och i stället visa god frukt.

Publikaner och andra syndare höll sig nära Jesus för att lära sig mer, men det gjorde inte fariséerna. Det innebar att det var publikaner och syndare som hade större chans att förstå evangeliet och inse behovet av omvändelse, medan fariséerna uppfattade det som att de inte hade något behov av omvändelse och framför allt inte att de behövde lyssna på Jesus. Jesus berättade då flera liknelser om just OMVÄNDELSE:

Lukas 15:1 Alla publikaner och syndare höll sig nära intill Jesus för att höra honom.²Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: “Den mannen tar emot syndare och äter tillsammans med dem.” ³Då berättade han denna liknelse för dem: ³Då berättade han denna liknelse för dem: ⁴“Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det?—

Matt. 9:¹¹Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: “Varför äter er mästare med publikaner och syndare?” ¹²Jesus hörde det och sade: “Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. ¹³Gå och lär er vad detta ord betyder: Jag vill se barmhärtighet, inte offer.

Jesus menade att fariséerna bröt mot Guds lag pga deras egna stadgar, och för honom är de bud som ingår i de äldstes stadgar människors bud. Fariséerna kanske trodde att de lydde Guds lag men i själv verket förvrängde de vissa lagar till deras egna fördelar och faktiskt emot det som Gud förmedlade till Mose. Om man säger till sina behövande föräldrar att man inte ger dem pengar som man faktiskt skulle kunna avvara (på den här tiden fanns ingen samhällshjälp) för att man i stället vill offra summan till templet, så har man gjort sig skyldig till överträdelse av Guds lag. Det är förstås ingen synd att göra tempeloffer, men att göra det på bekostnad av att inte hjälpa sina behövande föräldrar är att brista i kärlek och att prioritera fel. Jesaja profeterade en gång om fariséerna och menade att de var exempel på ett blint folk som har hjärtan som är långt borta från Gud och som har läror baserade på människobud. De dyrkar alltså sin skapare förgäves:

Matt. 15:1 Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade: ²“Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar? De tvättar inte händerna innan de äter.” ³Han svarade dem: “Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull? ⁴Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. ⁵Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, ⁶då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. ⁷Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: ⁸Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. ⁹Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud.”¹⁰Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: “Lyssna och förstå!¹¹Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne.” ¹²Lärjungarna gick då fram till honom och sade: “Vet du att fariseerna tog illa vid sig, när de hörde detta?” ¹³Jesus svarade: “Varje planta, som min himmelske Fader inte har planterat, skall ryckas upp med roten. ¹⁴Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind, faller båda i gropen.”

Joh. 9:³⁹Jesus sade: “Till en dom har jag kommit i världen, för att de som inte ser skall se och för att de som ser skall bli blinda.” ⁴⁰Några fariseer som var med honom hörde detta och sade: “Inte är väl också vi blinda?” ⁴¹Jesus sade: “Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Därför står er synd kvar

Här nedan hänvisar Jesus till skriften när han påminde fariséerna om uttrycket “Jag vill se barmhärtighet och inte offer”. Jesus gick aldrig emot skriften men han hade ibland mer detaljerade tolkningar som inte fariséerna tänkt på, och inte var de intresserade av att revidera sina uppfattningar heller. När Jesus visade sig vara mycket kunnig vad gäller skriften, och när han visade god frukt och helade människor från deras sjukdomar så borde fariséerna lyssna på Jesus för att undersöka om han möjligen inte var den han utgav sig för att vara, men i stället försökte de hitta orsaker för att döda honom:

Matt. 12:12 Vid den tiden gick Jesus genom ett sädesfält på sabbaten. Hans lärjungar var hungriga och började rycka av ax och äta. ²När fariseerna såg det, sade de till honom: “Se, dina lärjungar gör det som inte är tillåtet på sabbaten.—⁵Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld? ⁶Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet. ⁷Om ni hade förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer, så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga.—¹³Sedan sade han till mannen: “Räck ut din hand.” Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra. ¹⁴Fariseerna gick då ut och överlade om att döda honom.

Det är ett vanligt missförstånd att tro att fariséernas problem var att de “toklydde” hela lagen alldeles för mycket, men det gäller endast de ceremoniella delarna av lagen. När det gäller den viktigaste biten – om kärlek till våra medmänniskor som tio Guds bud handlar om – så kom de till korta och Jesus menar att vår egen rättfärdighet måste gå långt utöver fariséernas rättfärdighet som alltså inte nådde en särskilt hög nivå. Det är en allvarlig varning från Jesus sida som det alltså är mycket viktigt att vi hörsammar eftersom det handlar om våra själar:

Matt. 5:¹⁹Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. ²⁰Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Det var fariséerna som riskerade att drabbas av synden som inte kan förlåtas, genom att häda Anden:

Matt. 12:²²Sedan förde man till Jesus en besatt som var blind och stum, och han botade honom, så att den stumme talade och såg. ²³Och allt folket blev utom sig av häpnad och sade: “Kanske är han Davids son?” ²⁴När fariseerna hörde det, sade de: “Det är bara med hjälp av Beelsebul, de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna.” ²⁵Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: “Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och en stad eller en familj som är splittrad kommer inte att bestå. ²⁶Om Satan driver ut Satan, har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå? ²⁷Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. ²⁸Men om det är med Guds Ande jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. ²⁹Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och plundra honom på vad han äger utan att först ha bundit den starke? Sedan kan han plundra hans hus. ³⁰Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.³¹Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. ³²Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande

Jesus fortsatte att tala om fariséerna och menade att de var onda huggormsyngel och visade dålig frukt:

³³Om ni förutsätter att trädet är bra, så är frukten bra, eller att trädet är dåligt, så är frukten dålig. Ty av frukten känner man trädet.³⁴Huggormsyngel, hur skulle ni som är onda kunna tala något gott? Vad hjärtat är fullt av, det talar munnen. —.³⁸Sedan sade några skriftlärda och fariseer till honom: “Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.” ³⁹Han svarade dem: “Ett ont och trolöst släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än profeten Jonas tecken.

Jesus varnade ofta sina lärljungar för fariséernas surdeg och med det menade han fariséernas lära och för att de hycklade. Han påminde dem att ingenting är dolt som inte ska uppenbaras, vilket indikerar att fariséerna dolde överträdelser och sina sanna motiv bakom stängda dörrar. Problemet var alltså villoläror, synd och hyckleri, och inte att de lydde lagen för mycket:

Matt. 16:⁵När lärjungarna kom över till andra sidan sjön, märkte de att de hade glömt att ta med bröd. ⁶Jesus sade till dem: “Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!”—11 Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg.”12 Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.

Lukas 12:1 Under tiden hade människor samlats i tiotusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Då började Jesus tala, först och främst till sina lärjungar: “Ta er i akt för fariseernas surdeg, hyckleriet! ²Ingenting är dolt som inte skall bli uppenbarat, och ingenting är gömt som inte skall bli känt.³Därför skall allt vad ni har sagt i mörkret höras i ljuset, och vad ni har viskat i örat inne i kammaren skall ropas ut på taken.

Liknelsen om vingårdsarbetarna handlar om fariséerna och liknelsen handlar om onda människor som vill döda människosonen. Fariséerna och översteprästerna vägrade att ta till sig att Jesus är människosonen som liknelsen handlar om och den sanna Messias:

Matt. 21:³⁸Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv. ³⁹Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom.⁴⁰När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?” ⁴¹De sade till honom: “Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom avkastningen i rätt tid.” ⁴²Jesus sade till dem: “Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon? ⁴³Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. ⁴⁴Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder.”⁴⁵Översteprästerna och fariseernahörde hans liknelser, och de förstod att det var om dem han talade. ⁴⁶De ville gripa honom men fruktade för folket, eftersom man ansåg att han var en profet.

Lukas 19:³⁷Då han närmade sig sluttningen av Oljeberget, började hela skaran av lärjungar i sin glädje prisa Gud med hög röst för alla de kraftgärningar som de hade sett: ³⁸“Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn! Frid i himlen och ära i höjden!” ³⁹Några fariseer i folkmassan sade då till honom: “Mästare, säg åt dina lärjungar att tiga!” ⁴⁰Han svarade: “Jag säger er att om de tiger, kommer stenarna att ropa.”

Fariséerna försökte vid flera tillfällen hitta sätt att fälla Jesus och han märkte deras ondska:

Matt. .19:³Några fariseer kom fram till honom och ville snärja honom och sade: “Är det tillåtet att skilja sig från sin hustru av någon anledning?”—⁷De sade till honom: “Varför har då Mose befallt att mannen skall ge hustrun ett skilsmässobrev och skicka bort henne?”⁸Han svarade: “Därför att era hjärtan är så hårda tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så.

Matt. 22:¹⁵Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla honom för något som han sade. ¹⁶De sände till honom sina lärjungar tillsammans med herodianerna, som skulle säga: “Mästare, vi vet att du är ärlig och ger en rätt undervisning om Guds väg och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. ¹⁷Säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller är det inte tillåtet?” ¹⁸Jesus märkte deras ondska och frågade: “Varför försöker ni snärja mig, ni hycklare?

Lukas 13:³¹Just då kom några fariseer fram och sade till honom: “Gå härifrån och lämna den här platsen. Herodes vill döda dig.” ³²Jesus svarade dem: “Gå och säg till den räven: Se, jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, och den tredje dagen går jag bort.

Jesus hade däremot ingenting emot att äta middag hemma hos en farisé. Jesus tar alla chanser att sprida sitt budskap och att gå på en middag där det finns gäster som förmodligen skulle vilja ställa frågor till honom och höra honom utveckla sina svar, är ju en bra bakgrund för en predikan och för att resonera kring skriften.

Lukas. 7:³⁶En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords. ³⁷Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja ³⁸och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan. ³⁹Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: “Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska.”⁴⁰Då sade Jesus till honom: “Simon, jag har något att säga dig.”Simon svarade: “Mästare, säg det.” – ⁴¹“Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.⁴²Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?” ⁴³Simon svarade: “Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: “Du har rätt.” ⁴⁴Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: “Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. ⁴⁵Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. ⁴⁶Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. ⁴⁷Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” ⁴⁸Sedan sade han till henne: “Dina synder är förlåtna.” ⁴⁹Då började de andra bordsgästerna fråga sig: “Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?” ⁵⁰Men Jesus sade till kvinnan: “Din tro har frälst dig. Gå i frid.”

Här handlar det om en annan middag som beskrivs i flera av evangelierna:

Lukas 11:³⁷När Jesus hade talat, bjöd en farisé honom hem till sig, och han gick in och lade sig till bords. ³⁸Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. ³⁹Men Herren sade till honom: “Ni fariseer rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av girighet och ondska. ⁴⁰Ni dårar, har inte han som gjorde utsidan också gjort insidan? ⁴¹Ge därför ert inre som gåva, så blir allting rent för er.⁴²Ve er, ni fariseer! Ni ger tionde av mynta, ruta och alla slags grönsaker men bryr er inte om rätten och kärleken till Gud. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.⁴³Ve er, fariseer! Ni älskar den främsta platsen i synagogorna och tycker om att bli hälsade på torgen. ⁴⁴Ve er, ni liknar gravar som man inte ser och som folk trampar på utan att veta om det.”⁴⁵En av de laglärda sade då till honom: “Mästare, när du säger så, förolämpar du även oss.” ⁴⁶Han svarade: “Ja, ve också över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta dem.⁴⁷Ve er! Ni bygger gravvårdar över profeterna som era fäder mördade. ⁴⁸Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det. De dödade profeterna och ni bygger gravvårdar över dem. —⁵²Ve er, ni laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte kommit in, och dem som är på väg in har ni hindrat.“⁵³När han gick därifrån, började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom. ⁵⁴De vaktade på honom för att fälla honom genom något som han sade.

Jesus förklarar för sina lärljungar att de INTE bör handla efter fariséernas agerande eftersom fariséerna ju är hycklare. Det är en sak att lärljungarna och fariséerna har det gemensamt att de alla tror på Mose skrift och alltså citerar skriften flitigt, men det är en helt annan sak hur skriften everlevs:

Matt. 23:1 Sedan sade Jesus till folket och till sina lärjungar: ²“På Moses stol sitter de skriftlärda och fariseerna. ³Allt vad de lär er skall ni därför göra och hålla, men efter deras gärningar skall ni inte handla.Ty de talar men handlar inte.⁴De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem. ⁵Och alla sina gärningar gör de för att människor skall se dem. De gör sina böneremmar breda och sina hörntofsar stora. ⁶De älskar hedersplatsen vid festmåltiderna och de främsta platserna i synagogorna, ⁷och de vill gärna att folk hälsar på dem på torgen och kallar dem rabbi.—

Jesus fortsätter att förklara att fariséerna är hycklare och att de inte kommer in i himmelriket. De räddar dem inte ens när de reser runt över land och hav för att berätta om Gud och göra människor till lärljungar eftersom läran de sprider innehåller mycket som inte stämmer med skriften, vilket innebär att deras lärljungar faktiskt riskerar att bli djävulens barn. Det Jesus har att säga om fariséerna är förödande:

Matt.23:¹³Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni stänger himmelriket för människor. Själva kommer ni inte in, och dem som försöker komma dit hindrar ni att komma in.¹⁵Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni far omkring över land och hav för att göra någon till en proselyt, och när han har blivit det, gör ni honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än ni själva.¹⁶Ve er, ni blinda ledare! Ni säger: Om någon svär vid templet, betyder det ingenting. Men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden vid sin ed. — ²³Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra. ²⁴Ni blinda ledare! Ni silar mygg och sväljer kameler.²⁵Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet. ²⁶Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.²⁷Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet. ²⁸Så är det också med er. Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.²⁹Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni bygger profeternas gravar och pryder de rättfärdigas minnesstenar ³⁰och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid, skulle vi inte ha varit med om att utgjuta profeternas blod.³¹Därmed vittnar ni om er själva, att ni är söner till dem som mördade profeterna. ³²Fyll då också ni era fäders mått!³³Ni ormar, ni huggormsyngel, hur skall ni kunna undgå att dömas till Gehenna?

Ännu en middag:

Luk. 14:1 När Jesus en sabbat gick in för att äta hos en av de ledande fariseerna, vaktade de på honom. ²Och se, en man som led av vatten i kroppen stod framför honom. ³Jesus frågade de laglärda och fariseerna: “Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller är det inte tillåtet?” ⁴Men de teg. Han rörde då vid mannen och botade honom och lät honom sedan gå. —

Fariséerna älskade pengar:

Lukas 16:¹³Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”¹⁴Allt detta hörde fariseerna, som älskade pengar, och de hånade honom.¹⁵Då sade han: “Ni hör till dem som vill framstå som rättfärdiga inför människor, men Gud känner era hjärtan. Ty det som är högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud.

Här är den berömda liknelsen om farisén och publikanen. Skillnaden mellan dem två var att publikanen bekände sina synder och omvände sig till skillnad mot farisén som inte ansåg att han hade något att be om ursäkt för – trots sin synd. Att förakta andra människor är en synd.

Lukas 18:⁹För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: ¹⁰“Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. ¹¹Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. ¹²Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. ¹³Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.¹⁴Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Här är det berömda mötet mellan Jesus och Nikodemus som faktiskt tror att Jesus är från Gud. Han menar att det finns en grupp med fariséer som insett detta. Jesus förväntade sig att han skulle förstå när han samtalade med honom om pånyttfödelsen.

Joh. 3:1 Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. ²Han kom till Jesus om natten och sade: “Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.” ³Jesus svarade: “Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”—⁹Nikodemus frågade: “Hur kan det ske?” ¹⁰Jesus svarade: “Du är Israels lärare och vet inte det.—¹²Om ni inte tror när jag talar till er om det som hör jorden till, hur skall ni då kunna tro, när jag talar till er om det som hör himlen till?—

Joh. 7:⁴⁵Tempelvakterna kom tillbaka till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: “Varför har ni inte fört hit honom?” ⁴⁶De svarade: “Aldrig har någon människa talat som han.” ⁴⁷Då sade fariseerna till dem: “Har ni också blivit vilseledda? ⁴⁸Finns det någon i Stora rådet eller bland fariseerna som har trott på honom? ⁴⁹Men den här hopen som inte känner lagen, den är förbannad.” ⁵⁰Nikodemus, han som tidigare hade kommit till Jesus och som var en av dem, sade: ⁵¹“Inte dömer väl vår lag någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han har gjort?” ⁵²De svarade: “Är kanske du också från Galileen? Om du undersöker Skriften skall du se att ingen profet kommer från Galileen.”

Gamaliel gav ett bra råd och stängde inte möjligheten att Jesus kunde komma från Gud. Det var känsligt det här med att tro på Jesus eftersom fariséerna kunde utesluta troende från synagogan och det skulle få dem att förlora anseende hos folk.

Apg.5:³³När rådsmedlemmarna hörde detta, blev de ursinniga och ville döda dem.³⁴Men en farisé i Stora rådet, en laglärare som hette Gamaliel och som var aktad av allt folket, reste sig och begärde att man för en kort stund skulle föra ut männen—³⁸Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. Ty om detta skulle vara ett påhitt eller ett verk av människor, kommer det att rinna ut i sanden.³⁹Men om det är av Gud, kan ni inte slå ner dem. Kanske visar det sig att ni strider mot Gud.”

Joh. 12:⁴²Ändå var det många, även bland medlemmarna i Stora rådet, som trodde på honom. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att de inte skulle bli uteslutna ur synagogan. ⁴³De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.

Matt. 27: 62 Nästa dag, som var dagen efter tillredelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus

Några fariséer kom till tro, men de hade ibland svårt att släppa det här med Mose lag och de 613 buden. Traditionen gällande omskärelsen satt djup och var svårt att helt släppa för några av dem.

Apostlagärningarna 15:5 Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag.

Paulus började sin bana som farisé och tänkte som en farisé:

Apg.23:⁶Eftersom Paulus visste att en del av dem var sadduceer och en annan del fariseer, ropade han i Rådet: “Bröder, jag är farisé och son till fariseer. Och när jag nu står inför rätta, är det på grund av hoppet om de dödas uppståndelse.” ⁷Då han sade det, utbröt en strid mellan fariseerna och sadduceerna, och de församlade delade sig i två läger.⁸– Sadduceerna förnekar nämligen att det finns någon uppståndelse eller några änglar eller andar, medan fariseerna bekänner sig till allt detta. – ⁹Det blev ett väldigt skrikande, och några skriftlärda som hörde till fariseernas parti reste sig och protesterade högljutt: “Vi finner inget ont hos den här mannen. Tänk om en ande eller en ängel verkligen har talat med honom.”

Apg. 26:⁵De känner mig sedan lång tid, och om de vill kan de vittna om att jag levt som farisé, enligt den strängaste riktningen i vår gudsdyrkan.—⁹Själv menade jag att det var min plikt att på allt sätt bekämpa Jesu, nasaréns, namn, ¹⁰och det gjorde jag också i Jerusalem. Många av de heliga spärrade jag in i fängelse, sedan jag fått fullmakt till det från översteprästerna. Och när man ville avrätta dem, röstade jag för det. ¹¹Och överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. Ja, i mitt vilda raseri förföljde jag dem till och med i utländska städer.

Fil. 3:⁵jag som blev omskuren på åttonde dagen och som är av Israels folk och Benjamins stam, en hebré född av hebreer, jag som i fråga om lagen var en farisé, ⁶i fråga om iver en förföljare av församlingen, i fråga om rättfärdighet, den som vinns genom lagen, en oklanderlig man.

RÄTTFÄRDIG enligt Bibeln – pga Jesus rättfärdighet eller vår egen?

Mar9

Predikaren 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna RÄTTSINNIGA. Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer

Det finns oändligt många verser som säger att vi är rättfärdiggjorda när vi GÖR rättfärdighet (och likaså att vi inte längre är rättfärdiga om vi inte gör rättfärdighet). Johannes 15 säger att vi kan vara i vinträdet (Jesus) men ändå huggas av pga brist på FRUKT, vilket betyder brist på gärningar. Tyvärr så har vi skrämt varandra genom att ropa “GÄRNINGSLÄRA!” så fort det antyds att vi kan och ska härska över synden och att vi inte kan vara frälsta såvida vi inte visar frukt. Sanningen är att vi inte kan lyda två herrar och fortfarande vara arvingar till Guds rike, men vi kan omvända oss förstås!

Jesus lydde inte Fadern åt oss för att vi skulle slippa lyda, och ingen ska i framtiden kunna stå framför Gud och säga “Din sons rättfärdighet är tillräknad mig så du kan inte se mina synder utan bara Jesus rättfärdighet”. Gud är inte blind och kommer inte acceptera några ursäkter. Gud förväntar sig att vi ska sluta synda, och det heter inte heller “En gång rättfärdig alltid rättfärdig”. Vi måste förstås bli renade i Jesu blod, men om vi därefter smutsar ner oss i synd igen så är vi återigen orättfärdiga. Arvet efter Luther har nästan fått oss att tro att det fulaste vi kan säga är att GÄRNINGAR har något med vår frälsning att göra, men faktum är att det har massor med frälsningen att göra. Evigt liv är ju givet till de som LYDER Jesus enligt Hebr. 5:9. Det stämmer att vi kan inte bli frälsta pga av gärningar (ALLENA), och vi kan inte förtjäna vår frälsning genom något vi gör eller tror, men vi kan heller inte bli frälsta utan gärningar! Tro utan gärningar är död, och gärningar utan tro är död.

Ordet “rättfärdig” står med i Svenska Folkbibeln 608 gånger och det borde vara en indikation på att det är ett viktigt ämne. Nedan tar jag upp en del verser som har med ordet “rättfärdig“, men notera att det finns lika många verser som visserligen inte använder detta ord men som ändå visar att vi är andligt levande om vi undviker synd, och andligt döda om vi syndar. Det är Satan som säger det motsatta – att synd INTE leder till döden – så låt oss inte hjälpa honom med den läran på minsta vis.

Vi kan se om vi är Guds barn om vi lyder honom eller inte

1 John 2:²⁹Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som GÖR det som är rätt är född av honom.

Rom 2:¹³Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens GÖRARE skall förklaras rättfärdiga

1 John 3:6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom.7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR RÄTT ÄR RÄTTFÄRDIG, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte GÖR rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Apg 10:³⁴Då började Petrus tala: “Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor,³⁵utan tar emot den som fruktar honom och GÖR DET SOM ÄR RÄTT, vilket folk han än tillhör.

5 Mos. 25:¹⁶För Herren, din Gud, avskyr alla som GÖR orätt på detta sätt.

Rom 2:6 Ty han skall ge åt var och en efter hans gärningar. 7. EVIGT LIV åt dem som med tålamod i GODA GÄRNINGAR söker efter härlighet och ära och oförgänglighet, 8. men över dem som är stridslystna och INTE VILL LYDA sanningen, utan lyder orättfärdigheten, kommer förtörnelse och VREDE. 9. bedrövelse och ångest över varje människas själ, som gör det som är ont, över judens först, men också över grekens. 10. Men härlighet och ära och frid åt var och en som gör det som är gott, juden först, men också greken.

Rom. 6:¹³Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. ¹⁴Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden.¹⁵Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte! ¹⁶Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under LYDNADEN; VILKET LEDER TILL RÄTTFÄRDIGHET? ¹⁷Men Gud vare tack! Ni var syndens slavar men har nu av hjärtat blivit lydiga mot den lära som ni blivit överlämnade åt. ¹⁸Nu är ni slavar under rättfärdigheten, sedan ni har befriats från synden.

Matt 25: ³⁷Då skall de RÄTTFÄRDIGA svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?—⁴⁰Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har GJORT för en av dessa mina minsta bröder, det har ni GJORT mot mig.— ⁴⁴Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? ⁴⁵Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni INTE har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. ⁴⁶Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.” (Att vara rättfärdig=göra rättfärdighet.)

1 Pet. 4:18. Och om den rättfärdige MED KNAPP NÖD BLIR FRÄLST, hur blir det då för den ogudaktige och syndaren?

1 Kor 6:9. Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds rike? LÅT INTE LURA ER. Varken otuktiga eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10. eller tjuvar eller giriga eller drinkare eller hädare eller rövare skall ärva Guds rike.

Gal 6:7. Låt er inte bli vilseförda. Gud låter inte gäcka sig. Ty vad människan sår, det skall hon också skörda. 8. Den som sår i sitt kött skall av köttet skörda FÖRGÄNGELSE, men den som sår i Anden skall av Anden skörda EVIGT LIV. 9. och låt oss inte tröttna på att göra det goda, ty när tiden är inne skall vi skörda, OM vi inte ger upp.

Jak. 2: ²⁰Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? ²¹Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? ²²Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. ²³Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän.²⁴Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. ²⁵Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? ²⁶Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

VÅR rättfärdighet eller Jesus rättfärdighet?

Ibland kan vi läsa om att Jesus är vår rättfärdighet, och ibland kan vi läsa att det är VÅR rättfärdighet som gör oss rättfärdiga, så hur är det egentligen? Är vi frälsta pga Jesus rättfärdighet eller vår egen? Båda alternativen är egentligen rätt beronde på hur man menar.

1) Jesus (eller Gud Fader, eller hela treenigheten) är vår rättfärdighet på så sätt att han ju faktiskt ÄR helt igenom syndfri och dog som ett fullkomligt offer på korset för världens synder. Vi ju är fullständigt förlorade utan honom och hans blod. Under det gamla testamentets tid så kunde man visserligen inte ta del av Jesu blod eftersom Messias ankomst ännu låg i framtiden, men då kunde man bli renad och rättfärdig tack vare Guds barmhärtighet i och med att han i sin kärlek valt att ge förlåtelse för människornas synder när de visat detta med sann ånger och djuroffer. Det finns ingen förlåtelse för överträdelser av Guds lag utan blod. Idag när vi blivit renade och förlåtna har vi sedan den Helige Ande till hjälp som leder oss på rättfärdighetens väg – om vi bara vill. Väljer vi andens väg så syndar vi inte, men valet är vårt.

2) VÅR rättfärdighet handlar det om (efter att vi blivit förlåtna och renade) eftersom Gud sannerligen inte tänker leva rättfärdigt åt oss. Det är inte Guds ansvar att vi undviker synd utan vårt, och om det skulle hänga på Gud så skulle han förstås se till att ALLA levde rättfärdigt utan att misslyckas en enda gång. Inte heller har vi fått Jesus rättfärdighet överfört till oss på något sätt (som Luther lärde) utan det är endast VI som kan välja att hålla oss i vinträdet så att vi kan ge god frukt. VI måste klä oss i rättfärdighetens pansar och det kan vi göra om vi är i honom och om vi följer Anden i stället för köttet. Jesus renar oss när vi omvänder oss men han tänker INTE leva våra liv i stället för oss, och han överför INTE sitt rättfärdiga blod in i oss. VI måste hålla oss rena.

Men vad menas då med verser såsom denna?

Romarbrevet 10:3 De känner inte rättfärdigheten från Gud utan strävar efter att upprätta sin egen rättfärdighet och har inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.

Paulus försöker i Romarbrevet och andra brev få judarna att förstå att de inte är frälsta för att de omskär sig och lyder andra ceremoniella bud i Mose lag (eller andra bud) eftersom de i så fall måste se till att aldrig någonsin bryta något av de 613 judiska buden för att bli frälsta på den vägen. Vi är alltså inte frälsta pga gärningar och genom att samla poäng, utan genom TRO. Det betyder INTE att gärningar därför inte krävs överuvudtaget, utan det betyder att vi inte kan bli frälsta genom gärningar allena. Tror vi på Jesus så lyder vi honom! Att plötsligt börja leva totalt gudfruktigt kan aldrig rätta till de TIDIGARE synderna, och alltså krävs rening och tro. Judarna riskerade att fortsätta på den redan inslagna vägen och försökte vara duktiga i sig själva och utan Jesus, men det är en omöjlig väg.

1 Korinthierbrevet 7:19 Det har ingen betydelse om någon är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

Matt. 5:²⁰Jag säger er att om ER rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

5 Mos. 6:²⁵Det skall vara VÅR rättfärdighet, att vi noga följer alla dessa bud inför Herrens, vår Guds, ansikte så som han har befallt oss.

Ps. 7:¹En klagopsalm av David, som han sjöng till Herren på grund av vad benjaminiten Kush hade sagt.—Döm mig, Herre, efter MIN rättfärdighet, efter den fullkomlighet som övertäcker MIG.

Psaltaren 18:21 Herren gjorde väl mot mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet lönade han mig.

Psaltaren 18:25 Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.

2 Kor. 9:¹⁰Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta ER rättfärdighet bära god skörd. (Not. VI måste så…)

Hosea 10:12 Så ÅT ER i rättfärdighet, skörda efter kärlekens bud, bryt er ny mark. Det är tid att söka Herren, till dess han kommer och lär er rättfärdighet.

Hes. 18:^20 —Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara HANS EGEN, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen

1 Mos. 30:³³(Jakob) När du senare kommer för att med egna ögon se vad som har blivit min lön, då skall MIN rättfärdighet vara mitt vittne. Alla getter hos mig som inte är spräckliga eller brokiga och alla lamm som inte är mörka skall räknas som stulna.” ³⁴“Det är bra”, sade Laban. “Det får bli som du har sagt.

2 Samuelsbokem 22:21 Herren gjorde väl med mig efter MIN rättfärdighet, efter mina händers renhet lönade han mig.—25 Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon

1 Kungaboken 8:32 må du då höra det i himlen och utföra ditt verk och skaffa dina tjänare rätt. Du skall förklara den skyldige skyldig och låta hans gärningar komma över hans huvud, men förklara den rättfärdige rättfärdig och låta honom få efter HANS rättfärdighet. (även 2 Krön 6:23)

Ordspråksboken 11:6 De redbaras rättfärdighet räddar dem, de trolösa fångas av sina begär.

Job menade att han var den som klädde sig i rättfärdighet och ansåg att han därför var rättfärdig i sina egna ögon (och Guds) eftersom han levde gudfruktigt och rättfärdigt. Jobs vänner kritiserade honom pga den ståndpunkten och det finns en klar likhet med situationen idag när de som menar att vi kan och ska leva rättfärdigt och utan synd då blir anklagade för att vara perfektionister, gärningslärare, fariséer, legalister och att inte behöva Gud. Men Gud menade att Job talade RÄTT och vredgades på Jobs vänner.

Job 29:14 I rättfärdighet klädde jag mig, den var min klädnad. Rättvisan var min mantel och huvudbonad.’

Job 32:1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.

Job 34:5 Ty Job har sagt: “Jag är rättfärdig, men Gud har berövat mig min rätt.

Job 35:2 Tror du det är rätt att säga: “Min rättfärdighet är större än Guds”

Job 35:7 Om du är rättfärdig, vad ger du honom, vad får han ta emot av din hand?

Job. 42:⁷Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: “Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. ⁸Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.”

Andra verser om rättfärdighet

Upp. 19:7 Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.⁸Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.” Linnetyget är DE HELIGAS rättfärdighet.

Matteus 23:28 Så är det också med er. Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska

Lukas 1: 5 På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.

Lukas 1:17 Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett.”

Lukas 18:⁹För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse:—¹³Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare.¹⁴Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.” (Fariséen höll sig kvar sin synd genom att förakta andra, upphöja sig själv och inte omvända sig, medan publikanen bekände sina synder och omvände sig.)

Apostlagärningarna 24:25 Men då Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: “Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig.”

Efesierbrevet 4:24 Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet.

Efesierbrevet 6:14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar

Titus 2:¹¹Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. ¹²Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är

Jakobsbrevet 3:18 Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

1 Petrusbrevet 3:12 Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga, och hans öron är öppna för deras böner. Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda

Rättfärdighet i gamla testamentet

Jakobsbrevet 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret?

1 Mosebok 18:¹⁸Av Abraham skall det ju bli ett stort och mäktigt folk, och i honom skall alla folk på jorden bli välsignade. ¹⁹Ty jag har utvalt honom för att han skall befalla sina barn och efterkommande att hålla sig till Herrens väg och handla rättfärdigt och rätt, så att Herren kan uppfylla sina löften till Abraham.”

5 Mosebok 24:13 Du måste ge honom panten tillbaka när solen går ner, så att han kan ha sin mantel på sig när han sover och så välsigna dig. Detta skall bli dig till rättfärdighet inför Herren, din Gud.

1 Kungaboken 3:6 Salomo svarade: “Du har visat stor nåd mot din tjänare, min fader David, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med ärligt hjärta mot dig. Du bevarade åt honom denna stora nåd och gav honom en son som sitter på hans tron, så som det är i dag.

Ps. 15:¹En psalm av David. Herre, vem får vistas i ditt tält, vem får bo på ditt heliga berg?²Den som lever fullkomligt och handlar rättfärdigt, den som talar sanning av hjärtat,³den som inte baktalar med sin tunga,inte handlar illa mot sin nästa och inte vanärar sin granne,⁴den som föraktar den förkastlige men ärar dem som fruktar Herren,den som inte bryter sin ed om än det blir till egen skada,⁵den som inte driver ocker med sina pengar och inte tar mutor för att fälla den oskyldige. Den som handlar så skall aldrig vackla.

Ordspråksboken 10:2 Orätt vinning är till ingen nytta, men rättfärdighet räddar från döden

Ordspråksboken 10:16 Den rättfärdiges arbete leder till liv, den ogudaktiges vinning leder till synd.

Ordspråksboken 11:4 Ägodelar hjälper inte på vredens dag, men rättfärdighet räddar från döden

Ordspråksboken 11:19 Den som står fast i rättfärdighet vinner liv, den som far efter ont drar över sig död.

Ordspråksboken 12:10 Den rättfärdige vet hur hans boskap känner det, de ogudaktigas hjärtelag är grymt.

Ordspråksboken 12:22 Lögnaktiga läppar är en styggelse för Herren, de som handlar rättfärdigt behagar honom.

Ordspråksboken 12:26 Den rättfärdige väljer sitt sällskap, de ogudaktigas väg för andra vilse.

Ordspråksboken 13:6 Rättfärdighet bevarar den redbare, ondska fäller syndaren.

Ordspråksboken 20:7 Den rättfärdige lever i ostrafflighet, lyckliga är hans barn efter honom.

Ordspråksboken 21:21 Den som far efter rättfärdighet och godhet, finner liv, rättfärdighet och ära.

Ordspråksboken 25:26 Som en grumlad källa och en förorenad brunn är en rättfärdig som ger efter för en ogudaktig.

Ordspråksboken 29:16 När de ogudaktiga blir fler, frodas synden, men de rättfärdiga skall se deras fall.

Jesaja 3:10 Säg till den rättfärdige att det skall gå honom väl, ty sina gärningars frukt skall de äta.

Malaki 3:18 Då skall ni återigen se skillnad på rättfärdiga och gudlösa, på den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.

Jesaja 26:10 När den ogudaktige får nåd, lär han sig inte rättfärdighet. I det land där rätt skulle råda, handlar han orätt, han ser inte Herrens höghet.

Jesaja 28:17 Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet.

Jesaja 33:15 Den som vandrar i rättfärdighet och talar vad rätt är, den som föraktar det som vinns genom förtryck och som avhåller sina händer från att ta mutor, den som stoppar till sina öron för att inte höra om blodsgärningar och sluter sina ögon för att inte se det onda, ¹⁶han skall bo på höjderna, klippfästen skall vara hans värn. Sitt bröd skall han få, vatten skall aldrig fattas honom.

Jesaja 48:1 Hör detta, ni av Jakobs hus, ni som är uppkallade efter Israels namn och flöt fram ur Juda källa,
ni som svär vid Herrens namn och bekänner er till Israels Gud, men inte i sanning och rättfärdighet.—-Så säger Herren, din återlösare, Israels Helige: Jag är Herren, din Gud, som lär dig vad nyttigt är, som leder dig på den väg du skall vandra. ¹⁸O, att du hade lyssnat på mina bud! Då skulle frid flyta till dig som en ström och din rätt som havets vågor.¹⁹Dina barn skulle då ha varit som sanden, din livsfrukt som de oräkneliga sandkornen. Deras namn skulle aldrig bli utrotat eller utplånat ur min åsyn.

Jesaja 51:7 Hör på mig, ni som känner rättfärdigheten, du folk, som har min undervisning i ditt hjärta. Frukta inte för människors smädelser, var inte rädd för deras hån.

Jesaja 56:1 Så säger Herren: Håll fast vid det som är rätt, handla rättfärdigt, ty min frälsning kommer snart, min rättfärdighet blir uppenbarad inom kort.

Jesaja 58:1Ropa med full hals, håll ej tillbaka. Höj upp din röst som en basun och förkunna för mitt folk dess överträdelse, för Jakobs hus dess synder. ²Väl söker de mig dag ut och dag in och vill ha kunskap om mina vägar, som om de vore ett folk som övar rättfärdighet och inte överger sin Guds domslut.—ja, dela ditt bröd åt den hungrige skaffa de fattiga och hemlösa en boning, kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod. ⁸Då skall ditt ljus bryta fram som morgonrodnaden och ditt helande visa sig med hast. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet följa i dina spår.

Jesus tog inte vår synd på sig och att vi fick hans rättfärdighet

Vi kan inte vara rättfärdiga på samma gång som vi lever i synd – inte ens om vi är pånyttfödda kristna. Jesu blod täcker inte synder såvida vi inte omvänt oss ifrån dem, och vi ska inte tro att vi kan lura Gud för han ser våra hjärtan och också våra synder. Jesus var en gång tvungen att dö pga av våra synder så varför skulle synd i människornas liv helt plötsligt inte längre ha någon negativ effekt på våra själar efter att han dött på korset? Dog verkligen Jesus för att det skulle bli mindre problematiskt för oss att synda? Inget oheligt ska komma in i himmelriket och synd gör oss oheliga.

1 John 3:7 Kära barn, låt ingen bedra er. Den som GÖR rätt är rättfärdig, LIKSOM han är rättfärdig.

Abraham var inte svag i tron utan han var fullt övertygad om vad Gud lovat honom och lydde honom (Rom 4:19-21, Heb 11:8) och DÄRFÖR var hans tro räknad honom till rättfärdighet (Rom 4:22). Gud behövde inte låtsas att han var rättfärdig. Att få rättfärdighet tillräknad sig är liktydigt med att få alla sina synder förlåtna och Gud använder inte längre synderna emot oss. När en person kommer till Kristus i tro och omvändelse så förlåter Gud honom alla hans synder som han gjort i sitt förflutna (inte de synder som eventuellt ligger framför honom). Det är hans tro som är räknad till rättfärdighet (Rom. 4:5) och det står ingenting om att KRISTUS rättfärdighet skulle ha blivit överförd eller tillräknad oss. När vi blivit rättfärdiggjorda är den vår rättfärdighet som vi fått genom sann tro. Om Jesus rättfärdighet varit överförd till oss så hade det inneburit att gärningar varit nödvändiga för borttagande av synd även om det handlar om Jesus gärningar. Om “tillräknad” skulle betyda “överförd” när Gud ser på en oomskuren individ som om han vore omskuren (Rom. 2:26) så skulle det betyda att en persons omskärelse blivit överförd till en annan vilket är en absurd tanke. Den självklara förståelsen är snarare att de helt enkelt betraktas som omskurna och inte som att en persons omskärelse överförts till någon annan. Varken Jesus eller någon av hans apostlar lärde ut att Jesus rättfärdighet blivit överförd till oss, och inte heller de gamla kyrkofäderna före Augustinus. Bibeln talar mycket om att rättfärdighet tillräknas oss men aldrig att det skulle vara Jesus rättfärdighet som överförts till oss. “Tillräknad” rättfärdighet betyder att bli betraktad som rättfärdig i och med att våra synder inte längre används emot oss (Ps. 31:1-2; Rom. 4:7-8). Gud ser helt klart de troendes dåliga gärningar i Uppenbarelseboken (Upp 2:2, 2:9; 2:13; 2:19; 3:1; 3:8; 3:15) och inte “Jesus rättfärdighet som blivit tillräknad oss”. Vi kan inte lura Gud utan han ser oss precis som vi är. (Prov. 15:3; Eze. 8:12; 9:9; Jer. 32:19; Mal. 2:17; Heb. 4:13).

Men förlåtelse, rättfärdiggörelse, helgelse är villkorat av att vi har ett hjärta av omvändelse (Jes. 55:17; Hes. 18:32; Mk. 1:4; Lk. 13:3; 13:5; 24:47) och en tro från hjärtat. Slutlig frälsning får vi om vi står fasta till änden (Matt. 10:22; 24:13; Mk. 13:13; Apg 13:43; Apg 14:22; Heb. 3:6; 3:14; 2 Pet. 2:20). Omvändelse är när en person ändrar sitt sinne och bestämmer sig för att inte längre synda (Jes. 1:16; 55:7; Jn. 5:14; 8:11; 1 Kor. 15:34; Ef. 4:22-28), och tro är att acceptera sanningen och lyda av hjärtat. Idén att vi kan vara rättfärdiga i position och orättfärdiga i handling är helt emot vad skriften säger (1 Jn. 3:7; 3:10) och ignorerar villkoren för att få förlåtelse. Idén är en villolära (2 Pet. 2:1; Jude 1:4-5) som tyvärr har spridit sig i de flesta kyrkor. Jesus är upphovet till evig frälsning till alla som LYDER honom (Heb. 5:9). Det goda budskapet måste lydas (Rom. 2:8; 6:17; 10:16; Gal. 3:1; 5:7; 2 Tess. 1:8; 1 Pet. 4:17) och kristen är den som håller Guds bud (1 Jn. 2:3; 3:22; 5:2-3). Endast de som håller Guds bud kommer att ärva kungariket (Matt. 7:21; 19:17; 25:21, 23, 46; Lk. 10:28; Heb. 12:14; Upp. 22:14), medan alla syndare kommer att gnissla tänder utanför den heliga staden (Matt. 7:23; Lk. 13:27; Upp. 22:15). Guds vrede har inte respekt till person så den som syndar är orsak till Guds vrede och fördömelse (Jn. 3:19; Rom. 1:18, 2:6-11; Heb. 10:26-31; 1 Jn. 3:8, 3:15, 3:20; 2 Jn. 1:9).

Kristna är inte syndare: (Ps. 66:18; Jn. 9:31; 2 Kor. 6:14; 1 Tim. 1:9; Jas. 5:16; 1 Pet. 3:12; 4:18; 1 Jn. 3:22) utan kristna är heliga (Apg 9:13; 9:32; 9:41; 26:10; Rom. 1:7; 8:27; 12:13; 15:25-16; 15:26; 15:31; 16:2; 16:15; 1 Kor. 1:2; 6:1-2; 14:33; 16:1; 16:15; 2 Kor. 1:1; 8:4; 9:1; 9:12; 13:13; Ef. 1:1; 1:15; 1:18; 2:19; 3:8; 3:18; 4:12; 5:3; 6:18; Fil. 1:1; 4:22; Col. 1:2; 1:4; 1:12; 1:26; 1 Tess. 3:13; 2 Tess. 1:10; 1 Tim. 5:10; Filem. 1:5; 1:7; Heb. 6:10; 13:24; Jud. 1:3; 1:14; Upp. 5:8; 8:3-4; 11:18; 13:7; 13:10; 14:12; 15:3; 16:6; 17:6; 18:24; 19:8; 20:9). Kristna är de som TIDIGARE var olydiga (Tit. 3:3; 1 Pet. 3:20) men som inte är det längre (Rom. 6:17; Fil 2:12). Många kristna menar att vi aldrig kan sluta synda och måste synda tills uppståndelsen kommer och vi får nya kroppar, men kommer det bli någon ändring efter döden? Inte enligt Bibeln:

Upp 22:11. Den som gör orätt han FORTSÄTTER att göra orätt, och den som är oren han FORTSÄTTER att orena sig. Och den som är rättfärdig han fortsätter att vara rättfärdig och den som är helig han fortsätter att vara helig.

Predikanter som Albert Barnes, Asbury Lowrey, George Otis Jr., Gordon Olson, Michael Saia, Charles Finney etc talar alla emot idén att kunna gömma sina synder bakom Jesu blod. Exempel:

Holiness isn’t something you can borrow; you either have it or you don’t. The theological doctrine of imputed righteousness has been grossly distorted in our day. We are told that God looks at us through the blood of Christ and sees us as righteous, regardless of our actual state? Let’s stop kidding ourselves. God sees us exactly the way we are. If we are living in obedience, He sees it. If we are living selfish, unholy lives, we can be sure he sees that too. /George Otis Jr. (The God They Never Knew, Published by Mott Media, p. 40)

The doctrine of a literal imputation of Christ’s obedience or righteousness is supported by those who hold it, by such passages as the following: Rom. iv. 5-8.”But to him that worketh not, but believeth on him that justifieth the ungodly, his faith is counted for righteousness. Even as David also describeth the blessedness of the man, unto whom God imputed righteousness without works, saying, Blessed are they whose iniquities are forgiven, and whose sins are covered. Blessed is the man to whom the Lord will not impute sin.” But here justification is represented only as consisting in forgiveness of sin, or in pardon and acceptance. Again, 2 Cor. v. 19, 21. “To wit, that God was in Christ, reconciling the world unto himself, not imputing their trespasses unto them; and hath committed unto us the word of reconciliation. For he hath made him to be sin for us, who knew no sin; that we might be made the righteousness of God in him.” Here again the apostle is teaching only his much-loved doctrine of justification by faith, in the sense that upon condition or in consideration of the death and mediatorial interference and work of Christ, penitent believers in Christ are forgiven and rewarded as if they were righteous.” (Charles Finney)

Paulus citerar i Romarbrevet 3 Psalm 32:6 där det står: “såsom också David prisar den människa salig, vilken Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar” och det är den ceremoniella lagen där omskärelse ingår som Paulus framför allt har i tankarna, för självfallet skulle Paulus aldrig säga att vi kan vara rättfärdiga UTAN att lyda buden att inte mörda, stjäla, ljuga, begå äktenskapsbrott, osv.

Rom 4:4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat.⁵Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas HANS TRO till rättfärdighet. ⁶Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar: ⁷Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.⁸Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.⁹Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. ¹⁰När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren. ¹¹Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.

Rom. 3 visar att det handlar om Paulus redogörelse att det inte är omskärelsen och de judiska lagarna som frälser utan tron på Jesu blod. Om vi har gjort oss skyldiga till synder (vilket vi har) så hjälper det heller inte en människa att börja leva rättfärdigt (gärningar) eftersom den gamla synden först måste SONAS. Det kan endast Jesu blod göra. Rom. 3 säger INTE att det inte är så noga längre med att lyda tio Guds bud, för det är PRECIS lika viktigt idag som det alltid har varit. Rom. 3. avslutas med:

Rom. 3:²⁹Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, ³⁰lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro. ³¹Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

Jesu rättfärdighet blir vår rättfärdighet?

Mar5

Vi snubblar, begår många fel och tungan kan ingen tämja? Jak. 3:2 + Jak. 3:8

Feb20

Vi begår alla många fel – snubblar – säger Jakob, och det är ju verkligen en generell sanning om människan! Men han säger direkt efteråt att om vi INTE felar i vårt tal så är vi fullkomliga och kan även tygla vår kropp. Han säger inte att det är omöjligt. Men visst är det allra svårast att tygla just tungan, eftersom vi kanske frestas att förtala och ljuga – och vår tunga har ofta sårat andra människor helt i onödan. Ett av buden är att INTE ljuga, och det vore inte logiskt att ha ett bud som vi omöjligt (aldrig) kan lyda.

Den här versen används ibland för att försöka hitta stöd för att vi aldrig kan sluta synda och att vi inte ens kan tygla vår tunga, men om vi ser till hela sammanhanget så kan vi se att vi visst kan tygla vår tunga även om det är svårt. Tyglar vi vår tunga så kan vi i många fall tygla hela kroppen.

Jak. 3:²Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp.

Vad betyder ”begå fel”? Det kommer från grekiskans ”ptaiomen”/”ptaió” (Strongs 4417) som beroende på sammanhang kan översättas med snubbla, falla, synda, ha fel, göra misstag, överträda, etc. Detta ord skulle kunna användas när vi av misstag förolämpat en person pga något som vi sagt trots att vi inte alls menade det, och trots att vi själva inte skulle bli förolämpade om vi fått höra samma kommentar om oss själva. I andra fall kanske vi i efterhand inser att det vi sagt eller gjort faktiskt var ganska onödigt eftersom det skulle kunna tolkas fel, och ibland kanske det handlar om ofina övertramp som vi försent inser att vi gjort oss skyldiga till. Det måste alltså inte handla om att bryta tio Guds bud, utan det kan handla om att vi kan vara smidigare i det sättet vi uttrycker oss på. Vi kan få en bild av vad Jakob kan tänkas mena i Jak. 3:2 genom att studera övriga fall där detta ord används:

James 2:¹⁰Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.

Rom. 11:¹¹Jag frågar nu: Inte har de väl snubblat för att de skulle falla? Visst inte. Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att detta skulle väcka deras avund.

2 Peter 1:¹⁰Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. GÖR NI DET, SKALL NI ALDRIG NÅGONSIN SNUBBLA OCH FALLA.

Vi kan alltså se att det inte alls är omöjligt att undvika att “snubbla“, och Petrus ger till och med ett löfte att vi inte kommer att snubbla om vi håller fast vid vår kallelse. Det finns andra grekiska ord som översatts med “synda” eller “falla” men då handlar det som sagt om andra grekiska ord (såsom ”pipto” och “ekpipto”) och inte “ptaió“ som används i Jak. 3:2. Ett annat intressant ord är ”skandalizo”, som ofta översätts till “falla” och detta ord används när Jesus berättar för sina lärljungar “denna natt skall ni alla överge mig” (Matt. 26:31). Skandalizo används också i Matt. 24:10 där Jesus berättar om att många ska “komma på fall” i den sista tiden. ”Skandalizo” används också i Markus 4:17 där Jesus återger liknelsen om säden på stenig mark och om människor som ska “komma på fall” i tider av umbäranden. När det gäller Lukas parallell till denna liknelse så används det grekiska ordet ”aphistemi” för att “komma på fall” – och det är roten till det grekiska ordet för apostasy/avfall. Det finns alltså andra grekiska ord som innehåller en mycket allvarligare form av “att falla” än det som används i Jak. 3:2. När Jesus sa “Synda inte mer” så använder han ett annat grekiskt ord än i Jak. 3:2, och det gäller även många andra verser i Bibeln där vi uppmanas att undvika synd, såsom när Paulus säger ”Nyktra till på allvar och synda inte”. Att snubbla/snava är inte lika allvarligt som att totalt avfalla.

Uppenbarelseboken 2: ⁵Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats.

Men tungan kan ingen människa tämja Jak. 3:8

Jakob förklarar att djur faktiskt har blivit tämjda av människor och vi kan t o m få hästar att lyda oss genom betsel i deras munnar, och skepp kan lyda oss genom rodret som vi styr. När det kommer till våra tunga så verkar det rent generellt helt omöjligt att tämja den, för se bara hur ord i alla tider har sårat människor och orsakat mycket trassel och långvariga komplikationer. Även kristna har klantat till det med skvaller, lögner och rent förtal, men Jakob drar för den skull inte slutsatsen att det därför är något som vi måste acceptera att även kristna måste sysselsätta sig med och att det är ett helt normalt beteende. Skulle verkligen Jakob mena att det är helt normalt för en kristen att vara demonisk och hela tiden göra det som är ont – som han menar orsakas av en hal tunga? Självfallet inte, och han säger själv “Så får det inte vara, mina bröder”. Självfallet skulle Jakob aldrig vara av den åsikten att något som orsakar strider och avund är något som vi måste se som helt normalt beteende hos kristna. Synder separerar oss från Gud.

Hela sammanhanget i Jakobsbrevet 3 där våra två kluriga verser ingår:

Jak. 3:1 Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom. ²Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. ³När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss, styr vi också hela hans kropp.⁴Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder. ⁵Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. ⁶En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna.⁷Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. ⁸Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. ⁹Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. ¹⁰Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. SÅ FÅR DET INTE VARA, mina bröder. ¹¹Inte kan väl en källa från samma åder ge både sött och bittert vatten? ¹²Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.¹³Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. ¹⁴Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. ¹⁵En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, DEMONISK.¹⁶Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ONT. ¹⁷Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig.¹⁸Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

Om “tungan kan ingen tämja” skulle betyda att det är helt omöjligt att någonsin undvika skvaller, förtal och lögner, så motsäger Jakob sig själv. Han säger några verser senare ”Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen”. Så vi ska inte tala emot sanningen och vi ska undvika skryt? Men sa inte Jakob nyss att vi inte kan tämja vår tunga och att det därför är helt omöjligt för oss att undvika skryt, lögner och förtal? Nej, uppenbarligen är det INTE vad Jakob någonsin sagt eller menat. Han säger ju att en sådan ovishet – som en otyglad tunga orsakar – är DEMONISK. Det finns ett berömt bud bland tio Guds bud som heter “Du skall icke ljuga” och det budet kommer från Gud själv. Skulle Jakob argumentera emot Gud och mena att vi lika gärna kan glömma det budet eftersom ingen människa kan tämja sin tunga? Aldrig i livet. Jakob säger själv:

Jak. 1:²⁶OM NÅGON MENAR SIG TJÄNA GUD MEN INTE TYGLAR SIN TUNGA BEDRAR SITT HJÄRTA, SÅ ÄR HANS GUDSTJÄNST INGENTING VÄRD.

Jakob motsäger alltså inte sig själv och det är uppenbart att han inte menar att vi INTE KAN tygla vår tunga samtidigt som han menar att vi SKA tygla vår tunga.

Psaltaren. 34:13 Är du en människa som älskar livet och vill se goda dagar? ¹⁴Avhåll då din tunga från det som är ont, dina läppar från att tala svek.

1 Petrusbrevet 3:10 Ty den som älskar livet och vill se goda dagar SKALL AVHÅLLA SIN TUNGA FRÅN DET SOM ÄR ONT och sina läppar från att tala svek.

Ordspråksboken 13:3 Den som vaktar sin tunga bevarar sitt liv, den lösmynte råkar i olycka.

Vi kan inte ikläda oss Jesus och få HANS rättfärdighet överförd till oss

Jan23

Vi kan inte ikläda oss Jesus genom att få Jesus rättfärdighet överförd till oss, och han kan inte få vår synd

En av de absolut farligaste lärorna idag vad gäller vår frälsning är den att vi kan ikläda oss Jesus rättfärdighet och/eller att vi kan få Jesus rättfärdighet överförd till oss. Detta skulle leda till att vi kan bli frälsta i våra synder eftersom tanken är att vi fått Jesus rättfärdighet “insprutat” i oss och att detta på något sätt täcker upp för våra synder som vi alltså inte behöver bli helt kvitt ifrån – även om det uppmuntras. Idén är att Gud inte ser våra synder utan bara Jesus rättfärdighet i oss. Denna lära kan uttryckas på lite olika vis (den kallas även för Det saliga bytet) men grundtanken är att Jesus rättfärdighet på något sätt är överförd till oss kristna och att vi därför är säkra oavsett om vi syndar eller ej eftersom blodet skymmer våra synder från Gud. (Jag säger INTE att de personer som tror på denna teori automatiskt lär ut att vi kan synda hur mycket som helst och att de lever så själva.)

På ett sätt kan man säga att det är pga JESUS rättfärdighet som vi kan bli frälsta, eftersom det är HAN som genom att ha levt ett fläckfritt liv utgjorde ett perfekt syndoffer för oss, och det är genom hans blod som vi har frälsning. På ett annat sätt kan man säga att det handlar om VÅR rättfärdighet eftersom det inte är Jesus (eller någon annan) som kan leva syndfritt ÅT OSS. Det är VI som måste se till att följa den Helige Ande som leder oss bort från synd.

Sanningen är att om du inte lyder Gud så älskar du honom inte (Joh 14:15), du har inte Guds nåd som leder till frälsning (Titus 2:11-14), du är inte hans vän (Joh 15:14), du är hans fiende (Jak. 4:4), du känner honom inte (1 Joh 2:3-4), du är inte renad från dina synder (1 Joh 1:5-7), du är av djävulen (1 Joh 3:8), du är en slav till synd (Joh 8:34, Rom 6:16), du har en död tro (Jak. 2:19-20), ditt hus är byggt på sand (Matt 7:26-27) och du kommer inte att ärva Guds rike (Matt 7:21, 1 Kor. 6:9-10).

Här är några verser som brukar användas för att hitta stöd åt idén att man kan klä sig i Jesu rättfärdighet och gömma sig bakom hans blod så att inte Gud ser våra synder.

Gal. 3:²⁶Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.²⁷Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. ²⁸Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. ²⁹Om ni nu tillhör honom är ni Abrahams avkomlingar, arvingar enligt löftet. (SFB)

Gal. 3:²⁶Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;²⁷ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus. (1917)

Gal. 3:²⁶For ye are all the children of God by faith in Christ Jesus.²⁷For as many of you as have been baptized into Christ have put on Christ. (KJV)

Här står det att vi iklätt oss Kristus om vi blivit döpta till honom. Det betyder inte att hans rättfärdighet överförts till oss. Innan Paulus yttrade de orden förklarade han att vi varit bevakade av lagen fram till Kristus och att sedan tron har kommit så står vi inte längre under någon övervakare. Det betyder inte att det numera inte finns något som heter “synd” utan det betyder att den Helige Ande är den som vill och kan leda oss bort från synd så att vi därmed kan vandra heligt. “Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen” (Gal. 5:18). På så sätt – genom omvändelse, tro och lydnad – har vi gjort oss fria från den gamla människan och tagit på oss Kristus. Vi har blivit lik honom, fast inte på så sätt att vi fått ta del av HANS rättfärdighet utan för att HAN renat oss från våra synder och på så sätt gjort oss rättfärdiga. Något har alltså TAGITS BORT från oss (synden) och ingenting (av Jesus rättfärdighetskvaliteter) har TILLFÖRTS oss. Den Helige Ande är förstås NY i oss men det är inte han som gör oss rena utan han kommer in i våra liv NÄR vi blivit renade i Jesu blod. Det är Anden i oss som leder oss till helighet.

Upp. 19:7 Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.⁸Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.” Linnetyget är DE HELIGAS rättfärdighet.

Det är bruden (som är vi kristna) som gjort sig redo. Därför har skinande och rena kläder getts åt oss att klä oss med. Det står inte att det är tvärt om, att vi får rena kläder som leder till att vi kan göras redo. Vidare står det att linnetyget är de heligas rättfärdighet (som de alltså klär sig med) och inte att det är Jesus rättfärdighet som täcker oss. Nej, det handlar här om VÅR rättfärdighet som vi kan få om vi först låter rena oss i Jesu blod och sedan fortsätter att hålla oss rena och förberedda.

Efesierbrevet 4:24 Ni har iklätt er den nya människan, som är skapad till likhet med Gud, i sann rättfärdighet och helighet.

Efesierbrevet 6:14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar

Det är VI som iklätt oss den nya människan (inte att vi iklätt oss Jesus), och det är VI som förväntas att klä oss med rättfärdighetens pansar. Det står inte att Jesus är den som har ansvaret att göra detta åt oss. Notera här nedan att det handlar om att vara I JESUS – i en och samma kropp och ande. Det kan vi vara om vi först omvänt oss och tvättats rena. DÅ kan vi i sanning förklaras rättfärdiga och DÅ är vi i Jesus.

1 Korinthierbrevet 12:13 I EN ANDE har vi alla blivit döpta för att höra till EN KROPP, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

Apostlagärningarna 2:38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.

Lukas 1:17 Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och OMVÄNDA de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är BERETT.”

1 Korinthierbrevet 1:30 Honom har ni att tacka för att ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning,

1 Korinthierbrevet 6:11 Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

Titusbrevet 3:5 frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett BAD till ny födelse och förnyelse i den helige Ande

Ovan kan vi läsa om reningen/badet som är i Jesus. Utan hans rening av oss är vi förlorade i oss själva. Sen har vi den här versen:

Kol. 1:28 Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus. 29 För det MÅLET arbetar och KÄMPAR jag i hans kraft, som verkar mäktigt i mig.

Verserna innan säger:

Kol 1:²⁴Nu gläder jag mig mitt under mina lidanden för er. Och det som fattas av Kristuslidanden uppfyller jag i mitt liv för hans kropp, som är församlingen.— ²⁷För dem ville Gud göra känt vilken rikedom på härlighet hedningarna har i denna hemlighet – Kristus i er, härlighetens hopp.

Målet med att sprida evangelium är att kunna ställa fram varje man som fullkomlig i Kristus (Kol 1:27-29). Vi kristna vill se så många som möjligt ge sina liv till Jesus och få evigt liv och därför predikar vi, undervisar vi och kämpar vi. Men vi kan inte vara fullkomliga såvida vi inte lever fullkomligt. Det hjälper inte heller om vi är fullkomliga idag och inte senare för är vi inte fullkomliga den dagen det gäller (i framtiden) så går vi förlorade. Det står “fullkomlig i Kristus” och det betyder att vi förstås måste vara I HONOM för att kunna bli frälsta. Kristus är vinträdet och vi är grenarna. Om vi är i honom kan vi bära frukt men om vi väljer att vara ljumma kristna och inte anstränger oss för att vara i vinträdet och därmed inte producerar frukt, så huggs vi till slut av och kastas i elden.

Hebreerbrevet 12:²²Nej, ni har kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, ²³till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen. ²⁴Ni har kommit till det nya förbundets medlare, Jesus, och till det renande blodet som talar starkare än Abels blod.²⁵Se till att ni inte avvisar honom som talar. Ty om inte de kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur mycket mindre skall då vi kunna det, om vi vänder oss bort från honom som varnar oss från himlen.

Även ovan kan vi läsa om Jesu renande blod som kan få oss rättfärdiga.

Titus 3:⁴Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, ⁵frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande, ⁶som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare. ⁷Detta skedde för att vi skulle stå rättfärdiga genom hans nåd och, som vårt hopp är, bli arvingar till det eviga livet. ⁸Detta är ett ord att lita på, och jag vill att du med kraft inskärper det, så att de som tror på Gud vinnlägger sig om att göra goda gärningar. Sådant är gott och nyttigt för människorna.

Antingen är vi frälsta för att vi förtjänar det (genom att fullt ut lyda lagen utan att fela en enda gång) eller också är vi frälsta pga Guds barmhärtighet (nåd). De flesta är överens om att det är av NÅD som vi är frälsta för vi har ju inte alltid lytt Guds lag. Vi kan därmed inte vara frälsta pga några goda gärningar som vi gjort eftersom de aldrig kan täcka upp för vår gamla synd. (Därmed inte sagt att man kan bli frälst utan gärningar för det kan man absolut inte bli.) Även ovan kan vi läsa om en ny födelse som vi kan få och som möjliggör att vi kan stå rättfärdiga tack vare Jesu blod som utgöts FÖR oss, och inte IN i oss genom någon form av insprutad rättfärdighetssubstans.

Ännu en vers…

2 Kor. 5:21Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till SYND, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud.

I ovan vers betyder order för ”synd” snarare ”syndoffer”, och även i GT kan ordet för ”synd” betyda “syndoffer”. I Andra Mosebok är ”synd” översatt till ”syndoffer” över 50 gånger och där det står ”syndoffer” i de verserna står det bara ”synd” i originalspråket. Det är alldeles sant att vi inte kan stå rättfärdiga inför Gud om det inte hade varit för Jesus. Det är ju han som renat oss i hans blod och som tagit bort all vår synd, på villkor att vi omvänt oss från våra synder. Det står inte att hans rättfärdighet blivit överförd till oss. Men I HONOM (vinträdet) kan vi vara rättfärdiga, men då måste vi se till att vara i honom. Brister vi i frukt huggs vi av.

Matteus 6:33 Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.

Bara några verser tidigare säger Jesus ^{24 “}Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon”. Alltså kan Jesus INTE mena att vi kan få hans rättfärdighet överförd till oss så att vi på det sättet KAN tjäna två herrar (Gud + Satan som står för synd) genom den falska läran om det saliga bytet där Jesus tar vår synd och vi får hans rättfärdighet. Ett sådant byte skulle ju MEDGE att vi kan tjäna två herrar och att vi ändå kan vara frälsta. Att söka Guds rike och hans rättfärdighet betyder i sammanhanget att vi inte ska bekymra oss om vad vi ska äta och vad vi ska klä oss med, utan vi ska sätta Gud på första plats i våra liv så får vi resten också. Jesus säger i kapitlet innan Matt. 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig. Han säger inte till sina lärljungar att de inte behöver bekymra sig för att de inte lever syndfritt – därför att hans egen rättfärdighet täcker upp för deras synder – utan han säger att DE måste se till att vara fullkomliga som sin Fader. Jesus lovar inte att han ska göra detta åt dem! Vi ska söka Guds rättfärdighet på så sätt att det är hans rättfärdighet och kärlek till oss som kan frälsa oss. Kontexten handlar om att inte oroa sig för dagliga bekymmer som ju inte tillför någonting, utan vi ska låta GUD i sin rättfärdighet hjälpa oss. Men då måste vi lita på honom som vi kan göra om vi lever nära honom.

Apg. 13:³⁹och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag.—

Vi kan verkligen bli FRIA från det som vi inte kunde bli fri ifrån när det gäller lagen. Det handlar återigen om synden i våra liv. JESUS kan göra oss fria med sitt blod. Därför heter det att vi förklaras rättfärdiga I HONOM. Är vi inte i vinträdet (heliga och rena med god frukt) så är vi förlorade. Hela sammanhanget följer här nedan, och notera varningen:

Apg. 13:³⁶När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen.³⁷Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen. ³⁸Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er, ³⁹och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. ⁴⁰Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er

Några verser från Romarbrevet där vi återigen ser samma lära som ovan:

Romarbrevet 3:20 Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.—22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad.—25 Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna,-–28 Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar.—30 lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro.

Här nedan står det om att “tillräknas” rättfärdighet, men det betyder på inga sätt att Jesus rättfärdighet transfererats/överflyttats till oss. Det är snarare vår TRO som kan räknas till rättfärdighet (och tror vi och älskar Jesus så lyder vi honom). Jesus är den person som har makt att förklara en ogudaktig rättfärdig. När gör Jesus det? Jo, när den ogudaktige bekänner sina synder, omvänder sig och beslutar sig för att vandra i tro med Jesus. DÅ renar Jesus honom från alla hans tidigare synder, och voilá så har en ogudaktig och orättfärdig person plötsligt blivit rättfärdig. Men självklart endast så länge som han lever rättfärdigt.

Romarbrevet 4:2 Om Abraham förklarades rättfärdig på grund av gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud.3Ty vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom tillrättfärdighet—5 Men den som utan att bygga på gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, honom räknas HANS TRO till rättfärdighet.6 Därför prisar också David den människa salig, som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar ⁷Saliga är de, vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är överskylda.⁸Salig är den man som Herren inte tillräknar synd.:—9Gäller denna saligprisning endast de omskurna eller även de oomskurna? Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet.—11Han tog emot omskärelsens tecken som bekräftelse på rättfärdigheten genom tron, och den ägde han redan som oomskuren. Så skulle han vara fader till alla oomskurna som tror, och så skulle rättfärdighet tillräknas dem.—13 Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro.—23 Men dessa ord “det räknades honom till rättfärdighet” skrevs inte bara för hans skull 24 utan även med tanke på oss. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus, vår Herre, 25 han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

Romarbrevet 5:17 Ty om en endas fall gjorde att döden fick herravälde genom denne ende, hur mycket mer skall då inte de som mottar den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva regera i liv genom denne ende, Jesus Kristus.18Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv.19 Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.

Romarbrevet 9:32 Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen,

Romarbrevet 10:3 De känner inte rättfärdigheten från Gud utan strävar efter att upprätta sin egen rättfärdighet och har inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.—:10 Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

Även här konfirmerar Paulus det som jag förklarat tidigare. Vi kan INTE bli frälsta genom gärningar eftersom det då skulle krävas 100% perfektion. Alltså handlar det om frälsning av Guds NÅD/BARMHÄRTIGHET via TRO. Men ingenstans säger förstås Paulus att vi kan bli frälsta i vår synd och/eller utan gärningar. Han säger bara att vi inte kan bli frälsta AV gärningar. Tro utan gärningar är död, och gärningar utan tro är död. Vi kan alltså inte bli frälsta i vår egen rättfärdighet. Vi har ju smutsat ner oss av synd och betraktas därför som orättfärdiga, så alltså klarar vi inte av att ändra på vår status själva. Endast ska vi söka och underordna oss den rättfärdighet som kommer från Gud. Han erbjuder ju rening i hans sons blod, men på vissa villkor. Även dessa verser säger samma sak; att frälsning kommer av tro och inte genom att födas till judar eller att försöka göra upp med gamla synder genom att börja göra goda gärningar. En mördare blir exempelvis inte kvitt sitt straff även om han kan tänkas leva resten av sitt liv i perfektion och goda handlingar.

Galaterbrevet 2:16 Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.17 Men om vi genom att söka rättfärdigheten i Kristus visar oss vara syndare, skulle då Kristus stå i syndens tjänst? Nej, och åter nej!—21 Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves. (SFB)

Gal. 2:17. Men om vi, när vi sökte efter att bli rättfärdiggjorda genom Kristus, själva blir funna som syndare, skulle Kristus då vara tjänare åt synden? Nej, inte alls! (Reformationsbibeln)

Gal 2:17 But if, while we seek to be justified BY Christ, we ourselves also are found sinners, is therefore Christ the minister of sin? God forbid. (KJV)

Filipperbrevet 3:9 och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron.

2 Petrusbrevet 1:1 Från Simeon Petrus, Jesu Kristi tjänare och apostel, till dem som genom rättfärdigheten från vår Gud och Frälsare Jesus Kristus har fått på sin lott samma dyrbara tro som vi.

Vi är rättfärdiga när vi GÖR rättfärdighet

Lukas 1: 5 På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.

Apostlagärningarna 24:25 Men då Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: “Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig.”

Romabrevet 2:13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga.

Romabrevet 6:13 Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten.–16Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?—19- För er mänskliga svaghets skull använder jag en så enkel bild. – Ty liksom ni förr ställde era lemmar i orenhetens och laglöshetens slavtjänst, till ett laglöst liv, så skall ni nu ställa era lemmar irättfärdighetens slavtjänst, till helgelse.

Jakobsbrevet 2:21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret?

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

2 Petrusbrevet 2:8 Den rättfärdige mannen bodde nämligen bland dem, och dag efter dag plågades han i sin rättfärdiga själ av att se och höra det onda som de gjorde. –

1 Johannesbrevet 1:9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.

1 Johannesbrevet 2:1 Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda. Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern – Jesus Kristus som är rättfärdig.—29Om ni vet att han är rättfärdig, då inser ni också att var och en som GÖR det som är rätt är född av honom.

1 Johannesbrevet 3:7 Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig.—12 och inte likna Kain, som var den ondes barn och mördade sin bror. Och varför mördade Kain honom? Jo, därför att hans gärningar var onda men hans brors var rättfärdiga.

Uppenbarelseboken 22:11 Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig.”

Vad menas med att ta sitt kors på sig varje dag? (Luk. 9:23)

Jan12

Om vi endast kan förlora vår frälsning om vi förhärdat våra hjärtan och helt avsagt oss vår tro på Gud (om vi ens haft någon) så har Jesus fel som säger

Matt. 6:24 Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. (Även Luk. 16:13)

Om man har en fullfjädrad ateist som fullständigt vänt Gud ryggen och helt och motarbetar honom (eller i bästa fall ignorerar honom) och lever i synd, så tjänar man inte två herrar utan EN herre. Då är man självfallet inte frälst, men Jesus menar alltså att man heller inte är frälst om man tjänar TVÅ herrar – alltså Gud och Satan (som är mammon). Alltså är det inte endast vid fall av förhärdade hjärtan som man riskerar att förlora sin frälsning utan även om man tror på Gud men samtidigt lever i synd. Han säger vidare att vi måste ta vårt kors på oss dagligen och följa honom.

Lukas 9:23 Sedan sade han till alla: “Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig.

Markus 8:34 Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: “Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig

Matteus 10:38 Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig.

Matteus 16:24 Jesus sade till sina lärjungar: “Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig.

Sammantaget kan vi se att Jesus säger detta både till sina lärljungar och till folket, vilket betyder oss allihop. Vill vi följa honom måste vi FÖRNEKA oss själva och ta vårt kors på oss DAGLIGEN, för annars är vi inte VÄRDIGA. Vad betyder detta? Jesus bar på ett kors för vår skull – för att dö på det som ett syndoffer för våra synder – men även VI måste göra vår del för att få frälsning. Att bära sitt kors är en uppoffring. Det är ingenting som är bekvämt för köttet, och det var det inte heller när Jesus bar sitt kors för vår skull. Det handlar inte om att ta emot “ett färdigt frälsningspaket” eller att “acceptera att man blivit förlåten”. Nej, det handlar om dagligen bära ett tungt kors (korset är starkt förknippat med lidande) och säga nej till allt ont som vårt kött kan tänkas vilja göra. Däremot kan vi få HJÄLP när vi bär vårt kors. Den heliga Ande är med oss och då blir det lättare.

Matteus 27:32 På vägen ut fann de en man, Simon, från Cyrene. Honom tvingade de att bära hans kors.

Vi kan självfallet inte göra någonting för att FÖRTJÄNA frälsningen som är av NÅD, men det finns VILLKOR för frälsningen som är vårt eget ansvar att uppnå. Alla blir helt enkelt inte frälsta eftersom de vägrar att omvända sig och tro på Jesus. Vi måste själva ta våra kors för att följa Jesus och ingen kan göra det åt oss, men däremot finns stor HJÄLP att få eftersom den Helige Ande vill vägleda oss och göra det lättare för oss. Vår andliga nivå står i stark proportion till den tid vi lägger ner i bön och tillbedjan och då blir vi mer lyhörda till den Helige Ande och på vilket sätt Gud vill använda oss i våra liv. Med Guds hjälp kan vi t o m gå segrande ur varje frestande situation och segra över syndens makt. Vi kan stå över synden och vi måste t o m vara beredda att följa honom in i döden, för han säger direkt efter uppmaningen om att vi måste ta vårt kors:

Luk. 9:²⁴Ty den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det.²⁵Vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv eller själv går förlorad? ²⁶Den som skäms för mig och mina ord, honom skall Människosonen skämmas för, när han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet.

Om vi måste omvända oss dagligen (vilket betyder att vi syndar dagligen) kan man då säga att vi “tagit vårt kors på oss dagligen”? Självklart inte. Däremot finns det förstås förlåtelse att få även för en kristen som dagligen under en lång tid levt i synd för Gud är en barmhärtig Gud, men han kan även se om vi menar vår omvändelse. Han kan förlåta men han förlåter inte om vi bara halvhjärtat ber om ursäkt och inte har för avsikt att sluta synda – och kanske inte ens tror att man KAN avhålla sig från synd. Även en kristen person kan skämmas för Jesus, förneka honom och vägra att förlåta andra människor, men då säger Jesus att han ska skämmas för, och förneka oss och att vi inte ska förlåtas i vår tur. Detta gäller alltså inte endast människor med fullständigt förhärdade hjärtan, utan du och jag finns i riskzonen om det handlar om vårt beteende. Det kan absolut vara svårt att bära sitt kors om man inte har stor kontakt med Gud i sitt dagliga liv. Då måste vi ju bära vårt kors helt ensamma med begränsad hjälp.

Matteus 10:33 Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen

Matteus 6:14 Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er.15
Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.

Det kan vara frestande även för kristn att i framtiden ta vildjurets märke eftersom brist på ett sådant märke kan innebära att vi inte kan köpa eller sälja något, men tar vi märket innebär det en säker själslig död. (Upp. 14:10). Kristna är inte undantagna från ett sådant hot. Petrus säger

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

1 Joh. 3:¹⁷Om någon har denna världens tillgångar och ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?

Den som är rättfärdig är den som först blivit renad i Jesu blod (om vi talar om Nya Testamentet) och lever ett liv i seger över synden (detta gäller både människor i GT och NT). Hur kommer det sig att DE med knapp nöd är frälsta nu när de faktiskt är rättfärdiga? Det beror på att även DE kan välja att synda trots att de vanligtvis lever rättfärdigt. Alla har ju kapacitet att synda – även Jesus Kristus. Kung David är ett bra exempel på en rättfärdig person (en man av Guds eget hjärta) som förlorade sin frälsning pga synd. Han levde i synd ca ett år innan han omvände sig, och under den tiden var han självfallet inte andligt levande.

Hes. 18:²⁴Men när den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och handlar orätt och gör samma vidriga gärningar som den ogudaktige, skulle han då få leva? INGEN av de rättfärdiga gärningar som han har gjort skall då bli ihågkommen. Genom den trolöshet som han har begått och genom den synd han har gjort skall han DÖ.

Paulus förklarar att vi är slavar under den vi LYDER. Vi är alltså inte automatiskt slavar under den herre som vi TROR på eller som vi VILL lyda, utan den vi faktiskt LYDER. Kombinera detta med Jesus ord att vi inte kan lyda två herrar. Lyder vi synden säger Paulus att det leder till DÖDEN.

Romarbrevet 6:16 Vet ni inte att om ni gör er till slavar under någon och lyder honom, då är ni hans slavar och det är honom ni lyder, antingen under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet?

Den förlorade sonen slutade aldrig att “tro” på sin Fader, och det var inte pga hat eller osämja som han lämnade hemmet, utan för att han ostört ville leva ett liv i sus och dus. Så tron var det inte något fel på men däremot hans LIV som avspeglade SYND. Kanske han heller inte hade lust att hjälpa till i hemmet utan ville fokusera på att “så i sitt kötts åker” helt i fred. För visst kan man kalla det som den förlorade sonen gjorde för att “så i sitt kötts åker”? Han levde tillsammans med prostituerade! Vad händer med en person som lever på detta sätt? Det leder till UNDERGÅNG enligt Bibeln, och det står inte att kristna är undantagna från denna regel. Paulus skriver till Galaterna som faktiskt tagit emot Jesus, men som riskerade att tappa nåden.

Gal. 6:⁷Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda. ⁸Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda UNDERGÅNG, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Inte heller kan vi bli räddade om vi är “ljumma”. Att vara ljum betyder att man har ett ben i två olika läger och att man kanske har en slö inställning på sin frälsning som gör att man brister i de goda gärningarna och/eller att man blandar goda gärningar med synd. Jesus berättade i Joh. 15 att en gren kan huggas av vinträdet pga brist på frukt, och grenen kommer att kastas i elden.

Upp. 3:14 Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: ¹⁵Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm.⁶Men eftersom du är ljum och varken varm eller kall, skall jag spy ut dig ur min mun.

Vilken synd är INTE till DÖDS i 1 Joh. 5:16?

Jan8

1 Johannesbrevet 5:16 Om någon ser sin broder begå en synd som inte är till döds, skall han be, och Gud skall ge liv åt honom, åt dem som inte begår synd till döds. Det finns synd som är till döds, och jag säger inte att man skall be för DEN. 17 All orättfärdighet är synd, men det finns synd som inte är till döds.

En del tror att synden som inte är till döds är synd som är förlåten, men jag är inte så säker på att detta är vad Johannes vill säga eftersom det verkar som synden är i pågående form när den upptäcks. Andra tror att en synd som inte är till döds är alla synder som inte handlar om synden som inte kan förlåtas (se nedan) eftersom alla andra synder faktiskt kan bli förlåtna OM personen i fråga omvänder sig – varför det är bra att be för personen för att påverka.

Matt. 12:³¹Därför säger jag er: All synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas. ³²Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande skall inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande.

En del tror att versen ovan skulle kunna ha en koppling med nedanstående händelse när Ananias ljög mot den helige Ande:

Apg. 3:³Då sade Petrus: “Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta, så att du ljög mot den helige Ande och tog undan en del av pengarna för jorden? ⁴Var inte egendomen din så länge du hade den kvar? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför har du i ditt hjärta bestämt dig för att göra något sådant? Du har ljugit, inte bara för människor utan för Gud.”

Men å andra sidan så förklarar Jesus synden som inte kan förlåtas med att det handlar om HÄDELSE mot den Helige Ande och att öppet tillskriva Satan de goda gärningar som Jesus gjorde via den Helige Ande. De skriftlärda anklagade inför människor Jesus för att vara besatt av Satan (att ha en oren ande) och deklarerade att det var med de onda andarnas furste som de onda andarna drivits ut.

Markus. 3:²²Och de skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: “Han är besatt av Beelsebul. Med hjälp av de onda andarnas furste driver han ut de onda andarna.” ²³Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: “Hur kan Satan driva ut Satan? ²⁴Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, ²⁵och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.²⁶Om Satan gör uppror mot sig själv och kommer i strid med sig själv, kan han inte bestå. Då är det slut med honom. ²⁷Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det han äger utan att först ha bundit den starke. Sedan kan han plundra hans hus. ²⁸Amen säger jag er: Allt skall förlåtas människorna, deras synder och hädelser, hur de än hädar. ²⁹Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd.” ³⁰De hade ju sagt att han hade en oren ande.

Notera att Johannes säger att vi inte ska be för DEN synden som är till döds. “Det finns synd som är till döds, och jag säger inte att man skall be för DEN”. “Den” är en översättning av det grekiska demonstrativa pronomet ekeinos (S 1564) som kan betyda den, det, den där, det där, osv, men det går inte med hjälp av detta ord säkerställa att det endast är en sorts synd som det handlar om i versen. Det kan heller inte uteslutas. Men om vi INTE godtar idén att en “synd som inte är till döds” handlar om alla synder som är “förlåtningsbara” (och inte den speciella synden som inte går att förlåtas) så kan vi spekulera vidare. För att lista ut vad slags synd som Johannes då menar INTE är till döds kan vi ha nedan två ledstjärnor som grund när vi försöker studera vad Bibeln säger om detta:

1) Ingenting i Bibeln säger att vi själva får avgöra vilken synd som inte är till döds. Det är alltså inte ett fritt val.

2) Vi kan bäst utröna vilken synd om inte är till döds genom att se vilka synder som ÄR till döds.

Allra först kan vi se vad GUD SJÄLV säger om synder som är till döds.

Upp. 21:⁸Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.

Genom att läsa vilka synder som hindrar oss från att ärva Guds rike så kan vi bättre, via uteslutningsmetoden, lista ut vilken synd som inte är till döds:

Upp 21:27 Och aldrig någonsin skall något ORENT komma in i den eller någon som gör styggelse eller ljuger, utan de som är skrivna i livets bok hos Lammet.

Gal 5: ¹⁹Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, ²⁰avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror,²¹illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: DE SOM LEVER SÅ SKALL INTE ÄRVA GUDS RIKE.

1 Kor 6:⁹VET NI INTE ATT INGA ORÄTTFÄRDIGA SKALL ÄRVA GUDS RIKE? BEDRA INTE ER SJÄLVA! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, ¹⁰varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.

Ef. 5:³Men otukt och allt slags orenhet eller girighet skall inte ens nämnas bland er, det anstår inte de heliga. ⁴Inte heller passar sig fräckt och oförnuftigt prat eller tvetydigt skämt. Tacka i stället Gud. ⁵Ni skall veta att INGEN OTUKTIG ELLER OREN ELLER GIRIG – en sådan är en avgudadyrkare – SKALL ÄRVA KRISTI OCH GUDS RIKE. ⁶LÅT INGEN BEDRA ER MED TOMT PRAT. Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barn.

1 Thess. 4:²Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren. ³Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt,^—⁷Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. ⁸Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.

Som vi kan se verkar det som de flesta synder som listas här ovan mer eller mindre också inkluderas i Tio Guds bud. Tio Guds bud inkluderar 1) att endast tillbe Gud, 2) inte missbruka Guds namn, 3) tänka på vilodagen, 4) visa aktning för föräldrar, 5) inte dräpa, 6) inte begå äktenskapsbrott, 7) inte stjäla, 8), inte ljuga, 9) inte ha begär till sin nästas hus, 10) inte ha begär till något som tillhör sin nästa. I verserna jag listar ovan kan vi täcka in alla tio buden utom kanske 3 och 4. Men agerar vi enligt föreskrifterna och lyder förbuden så inkluderas på sätt och vis att visa aktning för föräldrarna också. Dessutom säger Jakob:

Jakobsbrevet 2:10 Ty den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt.

Här kommer ytterligare några verser om vad vi ska göra för att ha evigt liv. Det verkar som Jesus säger att vi får evigt liv genom att hålla budorden, och han räknar även upp de mest välkända budorden för att identifiera dem. Ingenting säger att detta ändrades i och med Jesu död eftersom Johannes (och andra) säger att om vi älskar Jesus så lyder vi honom och det är på det sättet vi kan se om vi är Guds barn. Däremot lever vi inte längre under djuroffersystemet (eller under de judiska ceremoniella lagarna) utan Jesus dog för oss en gång för alla. Vi kan också se att vi kan få evigt liv eller inte beroende på vår frukt – alltså vad vi gör.

Matt 19:16. Och se, en man gick fram och sade till honom: Gode mästare,vad gott skall jag göra, för att få evigt liv? 17. Då sade han till honom: Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena. Men vill du gå in i livet, så HÅLL BUDORDEN 18. Han sade till honom: Vilka? Jesus sade: Du skall inte dräpa, du skall inte göra hor, du skall inte stjäla, du skall inte bära falskt vittnesbörd. 19. Hedra din far och din mor och: Du skall älska din nästa såsom dig själv

Matt 25:41 Då skall Konungen svara och säga till dem: Sannerligen säger jag er: Det ni har GJORT mot en av dessa mina minsta bröder, det har ni GJORT mot mig. Därefter skall han också säga till dem på vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar. 42. Ty jag var hungrig, och ni gav mig inte att äta, jag var törstig, och ni gav mig inte att dricka, –Sannerligen säger jag er: Vad ni inte har GJORT mot en av dessa minsta, det har ni inte heller GJORT mot mig.46. Och dessa skall då gå bort till evigt straff, men de RÄTTFÄRDIGA till evigt liv.

Joh. 15:⁵Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. ⁶Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och torkar bort, och man samlar ihop sådana grenar och kastar dem i elden, och de bränns upp.

1 Joh. 3:⁴Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty SYND ÄR BROTT MOT LAGEN.

Efesierbrevet 2:1 Också er har Gud gjort levande, ni som var DÖDA genom era överträdelser och synder.

Vad säger Johannes mer i samma kapitel (1 Joh. 5)?

Johannes börjar kapitlet med att förklara hur vi kan se att vi älskar Guds barn och vad det innebär att älska Gud.

1 Joh. 5: ²När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn. ³Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga. ⁴Ty allt som är fött av Gud besegrar världen, och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.

Kärleken till Gud är alltså att hålla hans bud. Guds bud innebär inte alla de 613 judiska bud som israelerna fick av Gud när de vandrade genom öknen, för de flesta av dem var just relaterade till endast judarna, och dessutom var många inte ens ämnade att gälla för evigt. Så dessa judiska ceremoniella bud var aldrig tänkta för “hedningarna”. Däremot är Tio Guds bud ämnade för alla och de har gällt ända sedan Adam trots att de inte skrevs ner på stentavlor (vad vi vet). Annars hade ju exempelvis Kain inte syndat när han mördade sin bror. De tio budorden ingår också i det dubbla kärleksbudet. Vi får också veta av Johannes att Guds bud INTE är tunga! Vi har den Helige Ande till hjälp på vår vandring och om vi låter oss ledas av honom i stället för köttet så syndar vi inte. Alla har förstås kapacitet att synda, men Johannes säger att vi kan besegra världen med vår TRO. Om vi däremot frestas av världen och har svårt att släppa det köttet vill så kan det förstås hända att buden då blir tunga, men alltså inte om vi har vårt fokus på Jesus. Om vi sällan tar oss tid att be, läsa Bibeln och umgås med andra kristna borde det vara oehört svårt att lyda alla buden. Johannes säger något mycket liknande några kapitel tidigare:

1 Joh 2:3 Och av det VET vi att vi känner honom: OM vi håller hans bud. 4. Den som säger: Jag känner honom, och inte håller hans bud, han är en lögnare, och sanningen är inte i honom. 5. Men den som håller hans ord, i honom är sannerligen Guds kärlek fullkomnad. Av det vet vi att vi är i honom. 6. Den som säger sig förbli i honom är också skyldig att vandra så som han vandrade.

Direkt efter att Johannes berättar om synden som inte är till döds säger han att ingen som är född av Gud syndar!

1 Joh. 5:¹⁸Vi vet att ingen som är född av Gud syndar. Han som är född av Gud*) bevarar honom, så att den onde inte kan röra honom. —²⁰Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och vi är i den Sanne, i hans Son Jesus Kristus. Han är den sanne Guden och det eviga livet.²¹Kära barn, var på er vakt mot avgudarna
*) alltså Jesus

Alltså; en pånyttfödd person som håller sig i vinträdet syndar inte. Jesus bevarar inte en kristen person helt villkorslöst. Johannes förklarar att Jesus kommit för att ge oss förstånd så att vi kan lära känna honom och löftet gäller (som i så många andra verser) endast om vi ÄR I JESUS. Då behöver vi inte vara rädd för yttre faror, och de enda som skulle kunna få oss på fall är vi själva om vi inte längre bär frukt. Är vi i Jesus är det naturliga att vi vill ha mer av honom och lära känna honom ännu mer för att söka hans vilja och vara honom trogen. Johannes varnar oss ändå och ber oss vara på vår vakt mot avgudarna och det är inget tomt hot. Vi KAN alltså avfalla även som kristna, men om vi lyder anden och inte köttet är vi på fast grund. Då är vi i Jesus!

Men vilka synder är då till döds?

Johannes verkar säga att det är helt onaturligt för en kristen att synda och de andra verserna verkar säga att alla synder inom tio Guds bud separerar oss från Gud, så vad finns det då kvar för synder som inte är till döds? Har vi inte täckt alla synder redan? Här kommer några verser som inkluderar Guds förväntningar på oss men som jag inte tror leder till separation från honom och alltså inte är till döds.

1 Joh. 5:¹⁴Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss.¹⁵Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om.

Matteus 17:20 Han svarade: “Därför att ni har så lite tro. Amen säger jag er: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, skall ni säga till detta berg: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting skall vara omöjligt för er.”

Matt. 14:²⁹Jesus sade: “Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom. ³⁰Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: “Herre, hjälp mig!” ³¹Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: “Så lite tro du har! Varför tvivlade du?”

Har vi verkligen alltid den tro som utlovas? Tvivlar vi aldrig på att någon ska helas och på att mirakel ska ske? Tror vi alltid att vi får det vi ber om? Nu handlar detta inte om överträdelser av tio Guds bud men det handlar ändå om att inte helt lyda Jesus och lita på hans ord.

Lukas 12:29 Fråga inte efter vad ni skall äta och dricka, och var inte oroliga.

Är vi aldrig oroliga över vardagliga händelser? Jesus var i och för sig också “orolig” i Getsemane innan sin korsfästelse, men då handlade det inte om vad han skulle äta och dricka, utan vetskapen att han snart måste dö för världens synder. En sund dos av “orolighet” kan nog vara bra för oss (annars skulle vi rycka på axlarna varje gång barnen inte kom hem i tid) och vi är tillsagda att arbeta på vår frälsning “med fruktan och bävan” (Fil. 2:12) men sen finns det sammanhang där orolighet inte tillför oss någonting alls. I stället ska vi be och förlita oss på Gud när vi hamnar i situationer som kräver hjälp, men gör vi alltid det fläckfritt och fullt ut?

Jak. 2:⁹Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.

Här kommer jag att tänka på en situation för flera år sedan när jag och några vänner gick på en kristen konsert i Västsverige.

Det handlar om ett framträdande av en känd kör och under kvällen fick vi höra hela kören sjunga samt lyssna på några solouppträdanden med hela gruppen som bakgrundskör. När hela konserten var slut dök det upp en medarrangör för att tacka kören med en blombukett, och eftersom han endast hade en bukett så tänkte han väl att det var bäst att ge den just till solisten. Nu vet jag inte hur uppmärksam den här personen var under konserten, för det var nämligen så att det var två tjejer som hade soloframträdanden. En ung, vacker, blond sopran med ett stort leende på läpparna och en annan lite “gråare” tjej som inte hade ett lika framträdande utseende och utstrålning. Det verkade inte som den här medarrangören inte ens lade märke till den lite mer gråare tjejen när han stegade fram och på klassiskt vis tackade den vackrare av de två tjejerna mycket översvallande och gav henne buketten. Han berömde hennes solosång mycket hjärtligt och innerligt och tyckte att hon var jätteduktig, men tyvärr sade han inte ett enda ord om den andra tjejens sång. Måhända han tänkte att några av de övriga körmedlemmar kanske gav lite soloframträdande då och då men inte lika många som denna tjej och att det därför var motiverat att erbjuda buketten just till henne, men sanningen är att tjejerna sjöng precis lika mycket och de var mycket duktiga båda två! Kanske inte alla uppmärksammade episoden (jag gjorde det i alla fall), men kören borde i alla fall ha gjort det och detta var säkert lite pinsamt för flera stycken. Den blonda tjejen visade kurage när hon helt resolut DELADE på buketten och gav hälften till den andra tjejen, men förödmjukelsen var egentligen redan skedd. Den “gråa” tjejen tog lydigt emot halva buketten (vad skulle hon göra?) trots att den egentligen inte var tänkt för henne, och publiken kanske hajade till just pga hanteringen av blommorna. Så trots att den här medarrangören bara ville vara vänlig och berömma en person för vackert soloframträdande så kanske det utmynnade i att han gjorde en ung tjej väldigt ledsen den kvällen när hon kanske gick hem och funderade på hur osynlig hon egentligen var?

Hur som helst kanske detta inte var en perfekt anekdot kopplat till Jak. 2:9 eftersom det inte handlar om en person som är medveten om något felagerande, men det kan ge en liten illustration om hur lätt det kan vara att behandla människor olika. Det är ingen synd i sig att uppskatta en persons utseende, och det går inte komma ifrån att en man vanligtvis anser att en 25 årig kvinna är vackrare än en 75 årig kvinna, eller att det finns vissa 25-åringar som är vackrare än andra (Jobs döttrar ska ha varit väldigt vackra…). Våra fysiska jordiska kroppar ska hur som helst en gång lämnas kvar och vi ska få nya kroppar och kläder! Hade den här medarrangören fått höra om hur hans agerande kanske sårade en annan människa hade han förmodligen varit DJUPT ångerfull och utropa “Men vad har jag gjort?! Oj, vad klantig jag var! Men stackars tjej!”, osv. Det handlar alltså inte om ett försök från hans sida att förödmjuka och vara elak, utan jag tror att Gud kunde se i hans hjärta att han bara ville vara hygglig – även om han också var lite klantig.

Vad som är en större synd är om man medvetet ger vissa människor fördelar trots att det är orättvist gentemot andra, och det gäller även om man härdat sitt hjärta så att man inte reflekterar över att man är korrumperad och ger orättvisa fördelar/nackdelar till människor. Det är väldigt svårt att alltid vara helt rättvis och vi kan bara göra vårt bästa, men det finns gränser för när det övergår till ren synd. Gud känner våra hjärtan och bedömer oss rättvist! Våra samveten hjälper till att avgöra vår eventuella skuld.

1 Thess. 5:¹⁴Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla.¹⁵Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor. ¹⁶Var alltid glada, ¹⁷be oavbrutet ¹⁸och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. ¹⁹Släck inte Anden. ²⁰Förakta inte profetior, ²¹men pröva allt, behåll det goda, ²²och håll er borta från allt slags ont.

Här ovan finns det många bud till oss. Tillrättarvisar vi alltid oordentliga i vår omkrets trots att det finns skäl för det? Uppmuntrar vi alltid missmodiga i vår omgivning? Tar vi alltid oss an de svaga? Är vi alltid glada? Även här måste vi förstås inse att Paulus talar rent generellt för alla kan inte oavbrutet BE dag och natt, hjälpa precis alla svaga man ser, uppmuntra varenda människor som står och väntar på pendeltågsperrongen, osv och det gjorde inte Paulus heller. Vad han vill säga är att vi alltid ska ha fokus inställt på att alltid göra det rätta och att alltid vara beredda att tillrättavisa, uppmuntra och be så fort tillfälle ges. Men vi har bara 24 timmar om dygnet och måste använda de timmarna så bra vi kan, inklusive att ta hand om vår egen familj. Ibland kanske vi känner i vårt samvete att vi faktiskt borde ta tillfället i akt och tillrättavisa (eller uppmuntra) någon vi känner väl, men väljer ändå att inte gör det eftersom det känns obehagligt. Det kan hända att man ångrar sig efteråt för att man inte tog chansen att påpeka felsteg. Har vi verkligen prövat allt på bästa sätt alla gånger och alltid valt rätt väg? Att komma till korta vad gäller det som Paulus säger i 1 Thess. 5 skulle kunna vara synder som inte leder till döds.

1 Kor. 12: ³⁰Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? ³¹Men sträva efter de nådegåvor som är störst.

Känner vi inte alla kristna människor som INTE strävar efter någon nådegåva överhuvudtaget? Dessa kanske blivit övertalade av andra kristna att nådegåvorna har upphört och att detta därför inte kan appliceras på kristna idag. Andra kanske tror att det är Gud som ska “zappa” en människa med nådegåvor och att det inte är någonting som vi borde vika några tankar åt. De är då olydiga mot Paulus som säger att vi SKA sträva efter de nådegåvor som är störst. (Han uppmuntrar oss att tala i tungor och att använda oss av alla nådegåvorna men självklart är det listigast att sträva efter de största gåvorna.) Kanske detta skulle kunna vara en synd som inte leder till döds.

Andra exempel

Kanske en kristen skiftarbetare kommer för sent till jobbet pga rent klant och/eller otur vid flera tillfällen och därmed orsakar så att personer måste stanna kvar längre på sitt jobb eftersom de måste vänta på den här personen. En eller några gånger när man gjort felbedömningar vad gäller tidsåtgång på morgonen är ok, men tänk om det sker oftare och FÖR ofta? Om man tar för vana att orsaka trassel för sina medarbetare utan att göra mycket för att få rätsida på problemet så leder det till synd, men var går gränsen? Gud ser till hjärtat och även här kan det handla om en synd som inte leder till döds.

Vi kan göra kommentarer som kan missförstås och vi kan göra människor ledsna utan att mena det. Vi kanske skrattar åt något som en person sagt i tro att personen ska skratta med, men i stället blir personen förolämpad. En del kristna kanske är mycket försiktiga på det här planet och sällan orsakar ledsna miner medan andra trampar i klaveret oftare pga klantighet eller för att de är för snabba i sina reaktioner. Å andra sidan kanske den förstnämnda personen vanligtvis inte tar sig tid att prata och uppmuntra människor medan den sistnämnda personen tar sig tid att göra just detta. Kärlek och omtanke!

1 Petrusbrevet 4:8 Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder.

Jakobsbrevet 5:20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

En person kanske känner att han bör be i en timme på morgonen och bestämmer sig för att göra det, men ber sedan bara i 30 minuter trots att han känner att det är viktigt med bön just för det tillfället. Det är ju egentligen ingen överträdelse av Guds bud men ändå är det fel om man känner ett tilltal från Gud att be.

Gud ser våra hjärtan och bedömer oss rätt. Han begär inte det omöjliga av oss utan det möjliga. Han vet mycket väl vilka val vi står inför varje dag och vilka hinder som är på vår väg.

Rom. 2: ¹⁴Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. ¹⁶Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Är det skillnad på att synda och att PRAKTISERA synd? (1 Joh. 3:9)

Jan4

Några föreslår att kristna är på den säkra sidan och inte riskerar sina själar så länge som de inte praktiserar synd – såsom regelbundet eller utav gammal vana. Samma människor föreslår för det mesta att pånyttfödda kristna tillhör kategorin som inte praktiserar synd men däremot så syndar de alla då och då och ingen kan någonsin sluta synda så länge som de lever på jorden. Detta är förstås inget annat än ännu ett försök att ursäkta synd. Hur många synder kan vi göra innan vi anses “praktisera” synd? Ett mord eller ett bankrån per liv är ju inte att synda regelbundet så innebär det att vi är på den säkra sidan? Vi kanske också är i säkerhet även om vi är otrogna vartannat år eller ljuger bara tillfälligtvis? Var går gränsen? Bibeln säger att inget oheligt ska komma in i Guds rike, så även enstaka frivilliga synder separerar oss från Gud. Omvändelse (ihop med vår tro) är det enda som räddar oss.

Det grekiska ordet för att “göra” synd (“commit” i KJV) visar i sig självt att göra INTE betyder praktisera med någon slags regelbundenhet. I de grekiska originaltexterna så finns det två ord som vanligtvis används för att uttrycka idén om att göra/utföra någonting. Det första är ”poieo” och det andra ”prassó”.

4160 poieo, att göra, begå, utöva, orsaka (räcker med en gång)

4238 pras-so, praktisera (utöva regelbundet), do, perform, accomplish; be in any condition, i.e. I fare; I exact, require. (prássō – properly, the active process in performing (accomplishing) a deed, and implying what is done as a regular practice – i.e. a routine or habit)

När aposteln Johannes skrev ”Den som är född av Gud gör inte synd” i 1 Joh. 3:9 så använder han ”poieo” . Om han hade velat uttrycka idén om att det handlar om regebunden synd så skulle han valt ”prasso”, framför allt för att undvika oklarheter. Prasso används när man vill uttrycka regelbundenhet och ett repeterande mönster i ett agerande.

John Wesley skrev:

”But some men will say, ‘True: whosoever is born of God doth not commit sin habitually.’ Habitually! Whence is that? I read it not. It is not written in the Book. God plainly saith, ‘He doth not commit sin’; and thou addest, habitually! Who art thou that mendest the oracles of God?-that ‘addest to the words of this book’? Beware I beseech thee, lest God ”add to thee all the plagues that are written therein’! John Wesley’s Fifty Three Sermons ”The Marks of the New Birth” 3 April, 1741

1 Joh 3:9Den som är född av Gud gör (poieo) inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud.

Uttrycket “säd” är ofta förknippat med “Guds ord” (Lk 8:11; 1 Pet 1:23) men vi vet att troende också kan kallas ”säd” i NT (Rom 9:8; Gal 3:16, 19, 29).

1 Joh 3:9Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd (den troende) förblir i honom (Jesus). Han (den troende) kan inte synda, eftersom han är född av Gud (vilket är att hålla sig i Jesus).

Detta konfirmeras i 1 Joh 3:6…

1 Joh 3:⁶Den som förblir i honom syndar inte. Den som syndar har inte sett honom och känner honom inte.

Det är självfallet inte omöjligt för en kristen att synda men det är snarare omöjligt för en troende att synda så länge som han är i Jesus (som är ett villkor för frälsningen). 1 Joh. 3 lär inte att det är omöjligt för en kristen att synda men att det är möjligt genom Guds nåd att avhålla sig från synd. Genom nåd så behöver ingen kristen synda (1 Kor 10:13, Titus 2:12-13). Bibeln säger inte att vi är fria från faran att förlora vår frälsning om vi bara överträder Guds lag enstaka gånger till skillnad från regelbundet.

1 Joh. 3:⁴Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.

1 Joh. 3:⁸Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar.— ¹⁰På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Vi är tillsagda att inte hata någon eftersom att hata är likvärdigt med att mörda, men om vi ska tro att enstaka synder inte orsakar andlig död så länge som vi inte syndar regelbundet kan vi då undkomma faran om vi endast hatar EN broder vid något enstaka tillfälle? Självklart inte.

1 Joh. 3.¹⁵Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.

Vi kan också se att villkoret för att kunna stå frimodiga inför Gud är att våra hjärtan inte anklagar oss. Om fallet är att vi har dåligt samvete för att vi handlat illa (hjärtat anklagar oss) så är Gud barmhärtig och förlåter oss OM vi bekänner våra synder och omvänder oss. Om vi härdar våra hjärtan och fortsätter i ett beteende som vi inser är synd så är våra själar i fara.

1 Joh. 3:¹⁹Då vet vi att vi är av sanningen, och vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, ²⁰vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt. ²¹Mina älskade, om hjärtat inte anklagar oss är vi frimodiga inför Gud,

Andra Bibelställen med att “göra” och “begå”och “bedriva” synd utanför 1 Joh. 3

Joh. 8:³⁴Jesus svarade: “Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.

1 Kor. 6:⁸Fly bort från otukten! All annan synd som en människa begår är utanför kroppen, men den otuktige syndar mot sin egen kropp.

2 Kor. 12:²¹Ja, jag är rädd att min Gud skall förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag måste sörja över många som tidigare levde i synd och inte har ångrat den orenhet, otukt och lösaktighet som de har bedrivit.

Jak. 2:⁹Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.

Jak. 5:¹⁵Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem.

Var Eva den första att synda och kunde man synda innan Mose lag?

Dec31

Om Eva var en syndare, varför kom synden in i världen genom Adam?

I Bibeln så står det att synden kom in i världen genom Adam så det fanns alltså ingen synd före honom. Första gången synden kom in i världen var när den första människan syndade, och det betyder alltså inte att synden kom över alla människor pga Adams synd utan bara att synden för första gången nu var en realitet i världen. (Den andliga döden kom över alla människor eftersom de syndat och inte för att de ärvt Adams synd.)

Rom. 5:12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat

Så betyder det att Eva – som åt av det förbjudna trädet före Adam – faktiskt inte syndade? Jo, Paulus är på det klara med att hon faktiskt gjorde det:

1 Tim. 2:¹⁴Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till ÖVERTRÄDELSE (3847 parabaseōs).

“Överträdelse” är samma ord som används i Rom. 5:14 där vi kan läsa att även ADAM syndade genom en överträdelse, men att det är en viss skillnad på Adams synd och vår synd eftersom Adam fick sina bud direkt från Gud. Paulus säger inte att ingen syndade före Mose, utan de som levde mellan Adam och Mose dog också (pga synd) även om de inte gjort sig skyldiga till en synd som den Adam gjorde sig skyldig till.

Rom. 5:¹³Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. ¹⁴Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse (3847 parabasei) sådan som Adams, han som är en förebild till den som skulle komma.

Adam var inte den som blev bedragen av ormen utan Eva, och när Eva lät sig bedras så blev hon därmed skyldig till ÖVERTRÄDELSE. Man kan inte överträda något om det inte finns någonting att överträda, så det krävs alltså någon form av LAG eller regel i grunden som kan tänkas negligeras. Adam var tydligen den allra första människan som fick höra om budet att inte äta av den förbjudna frukten, men Eva måste ha fått höra om samma förbud av Gud eller sin man eftersom hon summerar förbudet ganska hyfsat när Ormen frågar henne “Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla träd i lustgården?”

1 Mos. 3:²Kvinnan svarade ormen: “Vi får äta av frukten från träden i lustgården, ³men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö.”

Nu är det visserligen inte Gud som säger ovan utan Eva, men det finns inga indikationer på att Eva skulle ha fel i sin uppfattning att förbudet även gäller henne. Det skulle heller inte vara logiskt av Gud att ge förbudet till vissa (t ex bara Adam) men inte andra. Dör man av trädet så borde väl den faran gälla för alla, och varför skulle det bara vara en människa som tvingas avstå från ett grant träd medan det är fritt fram för andra? Om förbudet aldrig gällde Eva så måste man fråga sig varför inte Eva tog chansen att äta av frukten redan innan saken kom på tal av Ormen? Om inte Eva skulle ha syndat så vore det orätt av Gud att ge henne någon bestraffning, men Eva bestraffades rejält. En bestraffning som de båda råkade ut för är att de kastades ut ur Eden och nekades tillträde till Livets träd, och de kunde därmed inte nå den livgivande frukten. Det innebar en säker fysisk död, och varför skulle Eva drabbas av en sådan olycka om hon aldrig gjort något fel?

Det finns några orsaker till att man säger att synden kom in i världen via Adam och inte Eva trots att Eva tekniskt sett syndade först.

1) Eva var som sagt lurad när hon valde att överträda Guds lag och synda, medan Adam inte blev lurad utan faktiskt bara gjorde uppror och valde att gå samma väg som sin kvinna i stället för att lyda Gud. Deras överträdelser var därför olika trots att de båda var olydiga mot Gud och därför fick likartade straff.

2) Det är ofta mannen i ett hushåll som bär det yttersta ansvaret för äktenskapet/familjen och som för sitt namn vidare. Exempelvis finns ett par släktlinjer för båda Jesus föräldrar med i Bibeln (i Mattheus och Lukas) men när det gäller Marias linje så återfinns Josefs namn även där i stället för hennes namn. Det kan vara av denna anledning som vi kan läsa att synden kom in i världen via Adam som är av det manliga släktet.

3) Adam kan räknas som en person eller som hela mänskligheten förkroppsligad.

Kvinnan gav frukt åt mannen som var med henne, men det är osäkert om mannen OCKSÅ var med henne när samtalet förflöt med Ormen. Vi kan alltså inte veta säkert hur mycket av samtalet mellan Ormen och Eva som Adam kände till, och tidsaspekterna är osäkra. Gissningsvis handlar det inte om lång tid eftersom Eva säkert hade fokus inställt på att äta av den förbjudna frukten nu när hon såg en öppning för det. Bibeln indikerar att båda åt av trädet och båda fick sina ögon öppnade när de åt. Båda insåg att de var nakna och de kände båda skam och gömde sig från Gud.

1 Mos. 3: ⁶Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom man fick förstånd av det, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt.⁷Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig.

Kunde man synda innan Mose Lag?

Mose lag fanns naturligtvis inte innan Mose levde, men det fanns andra Guds lagar att följa för de som levde innan honom. Det första kända budet är förstås förbudet att äta av Kunskapens träd, men alla enskilda bud står inte noterade. De fanns heller inte nerskrivna på stentavlor (ja, i alla fall inte som vi vet) utan de fanns nerskrivna i människornas hjärtan och samveten, och det är ett faktum som gällt i alla tider.

5 Mosebok 11:18 Ni skall lägga dessa mina ord på ert hjärta och ert sinne, och binda dem som ett tecken på er hand, och de skall vara som ett band till påminnelse på er panna.

Hebreerbrevet 8:10 Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.

Psaltaren 40:9 Att göra din vilja, min Gud, är min glädje, din lag är i mitt hjärta.”

Predikaren 3:11 Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan.

Malaki 2:2 Om ni inte vill höra, om ni inte lägger på hjärtat att ge mitt namn ära, säger HERREN Sebaot, då skall jag sända förbannelse mot er. Jag skall förbanna era välsignelser, ja, jag har redan förbannat dem, eftersom ni inte lägger detta på hjärtat.

Framför allt är nedan avsnitt intressant eftersom det väldigt tydligt visar att hedningar som faktiskt SAKNAR lagen ändå av naturen kan göra vad lagen kräver, just för att den finns i deras hjärtan och som deras samveten också återspeglar. Det betyder att synd kan tillräknas dem trots att de faktiskt inte är judar som har lagen, just för att deras samveten och tankar visar att de är medvetna om lagen. Exempel på när synd inte tillräknas är när det handlar om bebisar, kraftigt mentalt handikappade, etc, för de är ju inte medvetna om någon lag. Skulle en kraftigt mentalt handikappad person slå till en annan människa så är det snarare vårdaren som brustit i uppmärksamhet, och den mentalt handikappade personen kan inte klandras.

Rom. 2:¹²Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen.¹³Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. ¹⁴Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. ¹⁵De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

1 Johannesbrevet 3:⁴Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen

Om man inte kunnat synda innan Mose så hade inte Kain gjort sig skyldig till synd när han mördade sin bror. Självklart så var han olydig mot Gud när han tog livet av Abel.

1 Mos. 4: ⁶Och Herren sade till Kain: “Varför är du vred och varför är din blick så mörk? ⁷Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du skall råda över den.”⁸Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom.⁹Och Herren sade till Kain: “Var är din bror Abel?” Han svarade: “Jag vet inte. Skall jag hålla reda på min bror?” ¹⁰Då sade han: “Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!¹¹Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. — ¹³Kain sade då till Herren: “Mitt brott är för stort för att förlåtas

Gud menar att det fanns risk för SYND även under Adams tid men Kain (och alla andra) hade kapacitet att råda över den och INTE synda. Var Kain lydig mot Gud när han dödade sin bror efter att ha fått höra detta GUDS BUD? Gud gav ju faktiskt Kain ett klart BUD (en lag) att råda över synden, men ändå går Kain ut och mördar sin bror. Kain gjorde alltså tvärt om vad Gud bad honom om och nog måste detta vara en synd att göra motsatsen till det Gud ber om? Just för att han dödade sin bror så förbannades Kain, och Kain insåg att han gjort sig skyldig till ett stort brott.

Exempel på syndare som syndat genom att begå synd innan Moses levde

1 Mosebok 13:13 Men männen i Sodom var onda och mycket syndiga inför HERREN.—1 Mosebok 18:20 Sedan sade HERREN: “Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår.—1 Mosebok 19:15 När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sade: “Stig upp och tag med dig din hustru och dina båda döttrar som är här, så att du inte går under genom stadens synd.”

1 Mos. 20:⁴Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: “Herre, vill du döda också rättfärdiga människor?⁵Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Med uppriktigt hjärta och rena händer har jag gjort detta.” ⁶Då sade Gud till honom i drömmen: “Ja, jag vet att du har gjort detta med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henne.—1 Mosebok 20:9 Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: “Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit denna stora synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen bör göra.”

1 Mosebok 31:36 Jakob blev arg och kom i gräl med Laban och sade till honom: “Vad har jag gjort för illa eller syndat, eftersom du förföljer mig så våldsamt?

1 Mos. 39:6 Och han lämnade allt i Josefs vård och sedan han hade fått honom till sin hjälp bekymrade han sig inte om något annat än maten som han åt. Josef var välväxt och såg bra ut.⁷Efter en tid hände det att hans herres hustru kastade sina blickar på honom och sade: “Ligg med mig!” — ⁹Här i huset har han inte större makt än jag, och ingenting annat än dig har han förbehållit sig eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?”

1 Mosebok 42:22 Ruben svarade dem: “Sade jag inte till er att ni inte skulle synda mot pojken? Men ni lyssnade inte på mig. Därför utkrävs nu hans blod.”—1 Mosebok 50:17 Så skall ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder vad de har brutit och syndat genom att handla så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått.” Och Josef grät när han fick deras hälsning.

2 Mosebok 9:27 Då sände farao bud efter Mose och Aron och sade till dem: “Den här gången har jag syndat. Det är HERREN som är rättfärdig och jag och mitt folk har gjort orätt.—2 Mosebok 9:34 Men när farao såg att regnet och haglet och dundret hade upphört, framhärdade han i sin synd och stängde till sitt hjärta, både han och hans tjänare.—2 Mosebok 10:16 Då kallade farao snabbt till sig Mose och Aron och sade: “Jag har syndat mot HERREN, er Gud, och mot er.17 Men förlåt nu min synd den här enda gången och be till HERREN, er Gud, att han tar bort bara denna dödsplåga från mig.”

Varför ville Gud att profeten Hosea skulle gifta sig med en sköka? (Hos.1:2)

Dec29

Det här kan vi läsa i Hosea 1 – i några olika översättningar – om den uppmaning profeten Hosea fick av Gud att gifta sig med en sköka.

Hos. 1:1 Herrens ord som kom till Hosea, Beeris son, när Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, och Jerobeam, Joas son, var kung i Israel.²Detta är början av Herrens ord genom Hosea. Herren sade till honom: “Gå och skaffa dig en sköka till hustru och skaffa dig barn till en sköka, ty landet har bedrivit hor genom att överge Herren.”³Då gick han bort och tog Gomer, Diblajims dotter, till hustru och hon blev havande och födde en son åt honom. (SFB)

Hos. 1:²När HERREN först begynte tala genom Hosea, sade HERREN till honom: »Gå åstad och skaffa dig en trolös hustru och barn — av en trolös moder; ty i trolös avfällighet löper landet bort ifrån HERREN (1917)

Hosea 1:2 The beginning of the word of the LORD by Hosea. And the LORD said to Hosea, Go, take unto thee a wife of whoredoms and children of whoredoms: for the land hath committed great whoredom, departing from the LORD. (KJV)

Ord för ord står det översatt från Hebreiska till engelska “for of harlotry and children of harlotry A wife take and bore conceived of Diblam the daughter of Gomer”.

Det verkar alltså som att profeten Hosea blir ombedd att ta sig en sköka till fru och att även skaffa en familj med henne. Men är det inte ett påbud att det är en synd för en israel att gifta sig med en kvinna från en ogudaktig fiendesläkt som filistéerna? Visserligen är förbudet för ett sådant giftermål i 5 Mos. 7:3 kopplat till israelernas intåg i Kanaans land, ihop med en rad andra instruktioner, men är inte sådana unioner förbjudna även under en lång tid efteråt? Och att en gudsman gifter sig med en sköka är väl ett konstigt påbud i sig?

Var Hoseas tilltänkta fru en sköka redan vid giftermålet, eller var det så att Gud helt enkelt bad Hosea att gifta sig med en kvinna från en ökänd kult/ökänt område och som därför räknades som en av de lösaktiga människor som bodde där, och/eller siades att bli en sköka precis som kvinnorna runt omkring? Påbudet från Gud till Hosea är att han ska ta en fru av “whoredoms” och barn av “whoredoms”, men barn kan ju inte vara horor – och framför allt kan man inte säga att Hoseas tilltänkta barn skulle bli horor eftersom de ännu inte existerade. Det låter i stället som det är själva “tillhörigheten” som Gud syftar på. Gud bad Hosea att gifta sig med en kvinna från ett släkte som har “whoredom” som tillhörighet och kännetecke. Kanske kvinnan i sig ännu inte gjort sig skyldig till synd men kallas ändå “a wife of whoredoms” pga hennes tillhörighet.

Men hur löser vi det problemet att Hosea inte borde gifta sig med någon filisteiska överhuvudtaget? Jo, GUD kan förstås stå över sina egna bud. Buden som han gett oss är till för oss människor och inte för honom själv. Vidare behöver Gud inga skrivna bud eftersom han inte kan avvika från sin egen natur och synda. Gud är helt igenom god och frestar heller inte någon eller orsakar så att någon syndar. Guds bud är till för oss att hålla men om han själv skulle göra erbjuda undantag för någon av oss människor så får han förstås göra det och då är det inte en synd det handlar om. Synd är ju när man går EMOT Guds bud och inte när man agerar helt enligt hans vilja. Att Gud här gjorde ett exceptionellt undantag från förbudet för israeler att gifta sig med filistéer betyder förstås inte att Gud tänjer på sina gränser hur som helst för vem som helst. Skulle vi människor få idén att ge oss själva utrymme för att göra avsteg från Guds bud så är det ju helt klart en SYND. VI får t ex inte ta på oss rättigheten att utsläcka någons liv (mörda) men GUD får eliminera vem han vill från vår planet när han vill. (Alla kommer dessutom någon gång att dö hur som helst.) Det händer emellanåt att människor PÅSTÅR att deras Gud ger dem tillåtelse att agera omoraliskt, men det betyder inte att det verkligen förhåller sig så. På domedagen blir det verkligen synd om de människor som beskyller Gud för sina synder.

Vi kan läsa skälet till att Gud vid det här speciella tillfället ville göra avsteg från regeln att israeler inte får gifta sig med filistéer. Det handlar om att på ett profetiskt sätt ge en bild av att Israel bedrivit hor och övergett Herren. Även Hoseas barn fick namn som speglar profetior, och vi kan läsa hur Israels båge i Jisreels dal ska brytas och att Gud inte ska ge förbarmande för Israel men däremot för Juda hus. Gud använder även sitt gudomliga namn i det här kapitlet:

Hos. 1:9. Då sade han “Ge honom namnet Lo-Ammi, ty ni är inte mitt folk och jag är inte Jag Är för er.”

Ibland kan vi tvingas att välja bland Guds bud. Exempelvis är det tänkt att vi ska ära våra föräldrar och vara lydiga barn som växer upp och tar hand om dem, och det är även tänkt att vi ska lyda lagarna i det land vi bor i (ge Kejsaren det som tillkommer honom, osv) men vad gör vi om vi uppmanas av föräldrar och/eller politiker att tillbe andra gudar och agera omoraliskt? Då måste vi välja det viktigaste av Guds bud och se till att vi håller oss till det dubbla kärleksbudet som inkluderar tio Guds bud.

Andra exempel

Vid några ytterst unika tillfällen så har Gud brutit in och gjort det legitimt för en människa att göra undantag vad gäller några av hans bud. Jag tänker på Abraham och hans plan att döda sin oskyldiga son för att GUD bad honom om det. Visserligen levde Abraham innan Mose lag kom till men det var fortfarande förbjudet att mörda. (Varför skulle annars Kain vara skyldig till synd för att ha mördat sin oskyldiga bror?) Att mörda var och ÄR alltid förbjudet. Men Gud står som sagt över sina egna lagar. Trots att mord inte var tillåtet, och speciellt inte när det gäller oskyldiga människor, så bad Gud Abraham att döda sin ende son, och Gud stoppade förstås Abraham och tänkte aldrig låta honom fullfölja dödandet. Men uppmaningen att faktiskt gå emot ett bud fanns ändå där och Abraham visste att det var rätt att lyda Gud över allting annat. Han var på det klara med att det var Gud som uppmaningen kom ifrån och inte honom själv. Abraham hade t o m haft Gudsbesök vid sitt tält ett antal år tidigare, och haft många påtagliga möten med Gud så han kände honom väl. Det är inte många av oss som kan “skryta” med liknande möten, och ingen kan heller ursäkta några inbillade tilltal från Gud med att de “upplevde” att Gud bad dem att göra/säga diverse saker. En dag ska det som sagt uppenbaras vem som faktiskt bara hittade på.

Sen har vi exemplet vad gäller Simson.

Domarboken 14:1 Simson gick ner till Timna, och där fick han se en kvinna, en av filisteernas döttrar. ²När han kom tillbaka sade han till sin far och mor: “Jag har sett en kvinna i Timna, en av filisteernas döttrar. Hämta henne åt mig till hustru .” ³Hans far och mor sade till honom: “Finns det då ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort och ta dig en hustru från de oomskurna filisteerna?” Simson sade till sin far: “Ge mig henne, för hon är den rätta i mina ögon.” ⁴Men hans far och mor visste inte att detta kom från Herren, som sökte en anledning till strid med filisteerna. På den tiden härskade nämligen filisteerna över Israel.— ⁷När han kom dit ner talade han med kvinnan, och hon var den rätta i Simsons ögon.

Judges 14:⁴But his father and his mother knew not that it was of the Lord, that he sought an occasion against the Philistines: for at that time the Philistines had dominion over Israel (KJV)

Någonting här är uppenbarligen något som “kom från Herren”. Frågan är exakt vad. En teori är att Gud helt enkelt kan ha sett i Simsons hjärta att han är den typen av person som raskt skulle välja att gifta sig även med en olovlig kvinna om bara tillfälle skulle ges. Kan mötet mellan Simson och kvinnan ha varit ett test från Gud till Simson, och som även skulle kunna tillföra något gott i slutänden? Gud behövde bara arrangera mötet och om det handlar om ett test så klarade uppenbarligen Simson inte det testet. Han valde att gifta sig med en filisteisk kvinna, och det var ett val som Gud räknade med och som han drog nytta utav. Alternativt så var det helt enkelt Guds syfte att Simson skulle gifta sig med en filisteisk kvinna från första början (just för att han hade långsiktiga planer med en sådan union) och Gud står som sagt över sina egna lagar. Man kanske kan dra en lite jämförelse med Judas som förrådde Jesus, och som Gud visste att han skulle göra. Många stod på tur för att döda Jesus men Gud Fader beskyddade Jesus tills en dag när han tog bort handen. Ingen tvingade Judas att förråda Jesus och det han gjorde var en SYND och helt emot Guds vilja, men det som hände kunde alltså vändas till något bra. Visserligen var ursprungsidén att Jesus skulle dö för människornas synder men det finns många sätt att åstadkomma det och Judas förräderi var inte alls nödvändigt.

Notera dock att Gud inte ALLTID använder människors dåliga val och synder till något gott. Vid några YTTERST unika tillfällen så har Gud dragit nytta av människors val och åstadkommit något positivt (t ex ett välförtjänt straff) men det betyder ingalunda att han alltid gör det. Varje dag finns det människor som agerar helt emot Guds vilja.

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Tag Archive | lag

Fariséerna var hycklare och lydde inte den viktigaste delen av lagen

RÄTTFÄRDIG enligt Bibeln – pga Jesus rättfärdighet eller vår egen?

Jesu rättfärdighet blir vår rättfärdighet?

Vi snubblar, begår många fel och tungan kan ingen tämja? Jak. 3:2 + Jak. 3:8

Vi kan inte ikläda oss Jesus och få HANS rättfärdighet överförd till oss

Vad menas med att ta sitt kors på sig varje dag? (Luk. 9:23)

Vilken synd är INTE till DÖDS i 1 Joh. 5:16?

Är det skillnad på att synda och att PRAKTISERA synd? (1 Joh. 3:9)

Var Eva den första att synda och kunde man synda innan Mose lag?

Varför ville Gud att profeten Hosea skulle gifta sig med en sköka? (Hos.1:2)

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this: