Tag Archive | kristen

Marcus Birro, jo Jesus DÖMDE VISST, och kristna hatar INTE för att de inte håller med dig

Marcus Birro verkar i Nyheter 24 gå till angrepp mot hela den kristenhet i Sverige som har synpunkter på att han ska börja arbeta som skribent i den kristna tidningen Inblick och vara medarbetare på kristna Kanal 10, trots att han har ett förhållande med en annan mans fru, och trots att han svär och skriver “F*** Y**” till människor och ber dem DÖ. Det är obegripligt att inte Birro förstår det olämpliga med den kombinationen. Förstår han inte att kristna vanligtvis har Bibeln som sin ledstjärna och att de därför har all rätt att naturligt reagera på synden här i världen eftersom Jesus har omvändelse som krav för frälsning? Det hjälper föga att FALSKT ANKLAGA dessa kristna för att hata (vilket är en grov synd eftersom den likställs med att mörda), och genom att vara en HYCKLARE som upprepade gånger menar att vi inte ska döma honom trots att han själv dömer andra. Frågan för många kristna handlar om hur i all sin dar det kan vara lämpligt att Birro skriver för kristen media samtidigt som han verkar tycka att det är fullständigt naturligt för kristna att synda och säga “F*** Y**” till sina medmänniskor samt be dom dö? Det har vi väl rätt att tycka utan att för den skull hata någon? Det skulle kännas främmande att läsa regelbundna artiklar i en kristen tidning från en skribent som har uppenbara problem med synd, och hur man lämpligen konverserar med andra människor.

Jag har tidigare haft stort medlidande för Birro, när han exempelvis förlorade ett av sina jobb bara för att han åt lunch med “fel” politiker, och för att ha kommit i skottgluggen för att han stått upp för orättvisor. Tyvärr känner jag inget medlidande i det här fallet när han går till anfall mot oskyldiga människor som uttrycker högst normala åsikter och farhågor.

Det här är problem som Birro borde gå till botten med innan han borde komma till tals som en skribent på en kristen tidning:

  • Inse att det inte är tänkt att vi kristna ska leva i laglöshet, och att det snarare fortfarande finns beteenden som betraktas som synd. Vi lever visserligen inte efter den judiska Toran med alla dess 600+ bud, men det finns fortfarande något som kallas “Det dubbla kärleksbudet” som handlar om att älska sin nästa som sig själv och att älska Gud över allting annat. Älskar man sin nästa som sig själv så vill man heller inte behandla någon medmänniska illa, och skulle man ändå göra det så handlar det om en överträdelse och alltså synd. De tio budorden är i princip detaljer i Det dubbla kärleksbudet. 
  • Budet “Du skall icke begå äktenskapsbrott” har du brutit.
  • Budet “Du skall icke ha begär till din nästas hus” har du brutit.
  • Du har även syndat genom att falskt anklaga en stor grupp människor för att HATA, trots att de bara har normala invändningar gentemot idén att en oomvänd svärande syndare ska få bli skribent på en kristen tidning
  • Du har även syndat genom att vara en hycklare, där du inte märker dina egna bjälkar i ögonen men upprepade gångar ber andra att inte döma dig medan du grovt dömer andra.
  • Du borde lära dig grunderna i den kristna läran, och det här med omvändelse. Det är stort jubel i himlen för varje människa som omvänder sig, eftersom den människan gått från andlig död till andligt liv. Utan omvändelse ingen frälsning för en syndare. (Birro påstår: “Men grejen är ju att det inte är Gud som ställer upp ramar och regler” – Finns inga synder i hans värld?)

Sen vet vi att hela listan kan raderas på ett ögonblick om man bekänner sina synder och omvänder sig, men i annat fall kvarstår hela listan. Birro frågar sig hur det är möjligt att “människor som säger sig älska det öppna samtalet, älskar öppenhet och som ser människas själ och inte enbart hans synder, väljer att vägra samarbete baserat på skvaller?”

Skvallret kontrollerades och visade sig bottna i sanning, och det som hänt håller väl Birro med om? Då handlar det väl inte längre om bara skvaller? Svaret på frågan om brist på samarbete bland kyrkorna finns förmodligen i 1 Kor. 5:11, som kristna ledare förmodligen tolkar som att de inte ska närmare umgås/samarbeta med någon som kallas broder och som lever i oomvänd synd. Det skulle ju ge ses som support för synd och skulle kunna komma andra svaga människor på fall.

Birro har helt fel när han påstår att Jesus aldrig dömde någon människa. Det gjorde han visst och han gjorde det t o m ofta. Han dömde t o m kvinnan som han räddade från stening trots att han sade till henne “Inte heller jag dömer dig”, för det var nämligen stening som han inte dömde henne till. Texten säger att Jesus avslutade händelsen med att säga “synda inte mer”, vilket självklart betyder att Jesus bedömde att kvinnan syndat. Vi är faktiskt tillsagda att döma, men då ska vi döma rättfärdigt. Inte orättfärdigt och hycklande som Birro.

Johannes 7:24 Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!

Matt. 7:5 Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! DÅ KOMMER DU ATT SE SÅ KLART ATT DU KAN TA UT FLISAN UR DIN BRODERS ÖGA. 

Paulus ber oss döma de som står innanför – alltså kristna bröder och systrar. Lite surdeg syrar hela degen:

1 Kor. 5:2 Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets.3 JAG som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, 4 i vår Herre Jesu Kristi namn FÄLLT DOMEN över den som handlat så.—6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?—8 Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg. 9 I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. 10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen.11 Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås MED NÅGON SOM KALLAS BRODER, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. 12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? ÄR DET INTE DEM SOM STÅR INNANFÖR NI SKALL DÖMA? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Vi kristna är tillsagda att vara människofiskare och det inkluderar att försöka få människor att vända om från sin synd. Det är det absolut första steget mot få sina synder renade och bli pånyttfödda. Gud förlåter oss inte i vår synd, men han är mycket villig att förlåta om vi verkligen menar vår omvändelse. Om man som kristen menar att man har råd att varva rättfärdighet och orättfärdighet (och att den synd man håller på med inte alls är någon synd), så är man illa ute eftersom man då tjänar två herrar. Älskar vi vår nästa så vill vi inte dunka den andre i ryggen och säga “allt är väl”, om allting inte alls är väl utan snarare på väg till fördärvet. Våra själar står på spel.

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka,20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från DÖDEN och överskyler många synder.

Jud. 1:22 Sådana som tvivlar skall ni vara barmhärtiga mot 23 och frälsa genom att rycka dem ur elden. Mot andra skall ni också vara barmhärtiga, dock med fruktan, så att ni till och med avskyr deras livklädnad som är nersmutsad av köttet.

Den helige Ande hjälper oss på vägen!

TILLÄGG 10/7 2015

Birro skriver till Hänt-bloggen:

“Just nu förlorar jag flera jobb inom kristenheten pga rykten och diverse blockeringar av mäktiga politiker gentemot media. Jag hade påbörjat min skilsmässa när vi träffades som vänner och när vi upptäckte att vi hade känslor för varandra berättade Michaels detta för sin man och sade att hon ville skiljas, den skilsmässan har påbörjats. Vem dömer och varför? Vem kastar första stenen?”

Rykten? Skvaller? Om att Birro har ett förhållande med en annan mans kvinna? Men det har ju även Birro själv erkänt, så varför benämna denna sanning som rykten och skvaller? För att det ska låta värre? Birros förklaring för det inträffade ursäktar ingenting och ändrar inte på sanningen att han har ett förhållande med en annan mans kvinna. Vem dömer och varför? Vi kristna dömer eftersom Bibeln ber oss att döma  – om vi tar bort våra egna flisor ur ögonen och om vi dömer rättfärdigt. På de grunderna får vi alltså döma.

Birros kriver på sin Facebook:

“Alla skyddar sina skenheliga ryggar så fort de kan.—
Så på grund av detta skvaller har jag nu förlorat de sista jobb jag hade efter den vinter när jag jagades som en hund efter att ha ätit lunch med folkvalda. Då vände jag mig till mina kristna syskon och nu väljer de att skicka ut mig ur alla sammanhang baserat på något de läst i veckopressen.
Jag minns hur förskräckta mina kristna vänner var då. Nu skickar de ut mig i kylan. På grund av något de läst i Hänt Extra.
Nu är det dem som älskar att känna min kropp slitas i stycken mellan sina tänder.
Hur känns det? Älskar ni känslan?
Hur ni bygger era lögner med lögner.
Jag gratulerar SD, tack alla fiiiiina ex, gratulerar alla jävlar som i hemlighet njutit av att se mig få stryk, gratulerar alla skenheliga kristna (Nasrin och andra) som är så modiga och så säkra på sig själva att de kan fördöma en broder, skitsnackare, dösnackare, och alla fina kristna som effektivt gömmer sina egna skavanker och älskar att leta bjälkar i sin broders öga.”

Det här bekräftar att Birro inte ens är i närheten av en omvändelse eftersom han inte verkar tycka att han syndar, och att det snarare omgivningen som det är fel på och som borde omvända sig för att de dömer honom baserat på skvaller. Men återigen, varför benämna det som skvaller? Det är ju en bekräftad sanning som vi bedömer och ingen påhittad och osann historia. Det skulle heller inte bli ett så stort hallå om det inte vore för de risker om Inblick och Kanal 10 står inför genom att välkomna en oomvänd och svärande syndare som en medarbetare. I det föregående inlägget så reagerade jag på att Birro falskt anklagade kristna för att HATA honom, och i det här inlägget fortsätter han att anklaga kristna för att ÄLSKA att se honom lida. Samt att kristna vänner bygger sina lögner med lögner. Vilka lögner? Nej, jag tycker verkligen inte det är trevligt att se någon lida, men även Gud “agar” för att få människor på en bättre väg. Jag sörjer över den tillgång som Birro skulle kunna ha varit, och som han i dagsläget inte kan vara eftersom han hellre placerar sig i surdegen.

När ska du sluta falskt anklaga dina bröder och systrar för något som de är oskyldiga till? Du måste väl låta oss reagera över prospektet att en person som säger sig vara kristen ska få stort utrymme i tidningen Inblick och på Kanal 10? Tänker du använda de forumen för vidare attacker mot andra kristna, och tänker du fortsätta att svära och använda fula ord även där? Tänker du kanske t o m lära ut att det inte är en synd att ha ett förhållande med en annan mans kvinna, alternativt att det visserligen ÄR en synd men att det inte är någon större fara eftersom alla ändå syndar och vi är ändå alltid förlåtna för att vi är kristna?

Det här med flisor och bjälkar i ögonen använder syndare ideligen för att försvara sin synd och normalisera den. De vill inte se att Jesus faktiskt säger i Matt. 7 att vi borde ta bort flisan ur vårt eget öga SÅ ATT VI KAN SE KLART OCH SÅ KUNNA DÖMA ANDRA. När Birro därför dömer Nasrin för att vara skenhelig så ger jag inte mycket för det med tanke på den bjälke som Birro har i sitt eget öga.

Vill ej vara med medlem i din KYRKA om du finns med på denna lista gällande SD

Pastorer och andra som delar upp kristna i “vi och de” beroende på vad man röstar på

Om du finns med på nedanstående lista så vill jag inte besöka din kyrka eftersom du skrivit en varningstext om mig och inte anser att jag är kristen pga det parti jag röstar på. Du har nämligen skrivit under en artikel (December 2014) författad av Stefan Swärd och Sven-Gunnar Hultman, som är publicerad i bl. a tidningen Dagen och som jag besvarat här och här. Jag har även skrivit här varför jag anser att SD faktiskt har en mer kristdemokratisk politik (vad gäller de gamla kristna kärnfrågorna) än KD själva.

Om du tycker att det är en bra idé att sprida en varningstext om människor som röstar på Sverigedemokraterna, så känner jag mig självklart inte välkommen i din kyrka utan snarare undanskuffad. Jag vill inte riskera att församlingsmedlemmar tar stora cirklar omkring mig när de inser att jag är en av de stygga sverigedemokrater som deras pastor varnat för i en artikel som spridits i tidningar över hela Sverige. Varnar du för sådana som mig så måste jag förstås tolka det som om du är tacksam om jag håller mig borta från din kristna gemenskap så slipper församlingsmedlemmar påverkas av hemska mig. Om du bestämt dig för att jag är främlingsfientlig så förstår jag förstås om du vill att jag håller mig undan.

I artikeln framkommer det att undertecknarna anser att :

  1. Sverigedemokraterna är främlingsfientliga
  2. “Det är ställt utom allt tvivel att den människosyn som präglar SD är allt annat än kristen”
  3. Den människosyn som sverigedemokraterna förmedlar står oerhört långt från Jesu ord”.

Anser undertecknarna att man kan vara kristen samtidigt som man är främlingsfientlig (som bottnar i hat och är en synd), har en människosyn som är allt annat än kristen samt står oerhört långt ifrån Jesu ord? Jag hoppas verkligen att pastorer inte anser att man kan leva mitt uppe i grova synder och samtidigt vara frälst? M a o så anser nedanstående personer att man inte kan vara kristen och sverigedemokrat på samma gång, vilket är den enda rimliga tolkningen av det som de undertecknat i artikeln. Om detta inte är deras åsikter, varför skriver de då under ett dokument som de inte håller med om?

Eller har jag totalt missförstått budskapet? Märkligt i så fall, för artikeln ter sig tämligen glasklar. Det är också ironiskt om ni menar att jag feltolkat er, när just SD gärna feltolkas trots att rasism och främlingsfientlighet lyser med sin frånvaro i deras partiprogram. Trots detta vantolkas partiprogrammet av andra som gärna lägger till uppfattningar som SD inte står. Detta visar att kristna inte är några undantag vad gäller svartmålning och ryktesspridning. Vad säger Gud om lögn och förtal? Är denna svartmålning exempel på hur man älskar sin nästa som sig själv?

Jobbar du inom kyrkan? Om jag lever i synd, har du då inget intresse av att förklara vad min synd är och vad det är jag ska omvända mig ifrån? Eller räcker det med att döma ut en viss grupp människor genom att tillskriva dem åsikter de inte har?

Jag har valt att gå ur den pingstförsamling i Stockholm som jag tillhörde eftersom tre av pastorerna finns med på listan, och dessutom kan jag inte utesluta att förstepastorn delar deras åsikter. Det kändes därför bäst att gå ur kyrkan nu när det finns så många pastorer som hyser sådan aversion mot mig att de känt sig manade att skriva under en sådan artikel. Om en människa förlorar sin frälsning genom en röst på SD så borde pastorerna lägga lite tid på att redogöra exakt vad det är som gör den personen “ofrälst” (förutom att SD har en annan migrationspolitik än övriga partier och önskar hjälpa människor i nöd på ett annat sätt). I stället väljer de att orsaka en splittring i Kyrkan där man delar in människor i “vi och dem” – kristna och inte kristna. Sjuklövern (där man kan vara kristen) vs SD där man är förlorade.

Det har varit en debatt om det krävs vuxendop för att bli medlem i pingstkyrkan, men skulle en företrädare för Pingst anse att det är ok att man tas upp som medlem om man inte ens anses vara kristen (i egenskap av sverigedemokrat)? Vad säger exempelvis Pelle Hörnmark, Föreståndare för Pingst fria församlingar i samverkan, som skrivit under artikeln och markerat att man inte kan vara kristen samtidigt som man anammar en sverigedemokratisk politik?

Om du känner till en kyrka i norra stor-Stockholm där man tror på treenigheten och att Andens gåvor gäller än idag, samt där föreståndarna inte delar undertecknarnas syn utan snarare anser att man KAN vara en helhjärtat sverigedemokrat samtidigt som man är frälst, så hör gärna av dig med tips.

Nedanstående personers kyrkor/församlingar håller jag mig gärna borta ifrån, men jag önskar ändå en Guds välsignelse över er. Även om ni dömer ut mig så dömer inte jag ut er. Jag tänker hellre “Gud förlåt dem. De vet inte vad de gör”. 

Pingströrelsen:
Allan Ekstedt, Eskilstuna
Anders Ahlenius, Värnamo
Anders Ekstedt, Linköping
Anders Jansson, Näsviken
Andreas Nielsen, Stockholm
Andreas Wessman, Malmö
Bernt Broberg, Motala
Chatrine Carlson, Jönköping
Christian Kastö, Borås
Daniel Alm, Västerås
David Johansson, Sandviken
David Sundström, Luleå
David Vindlycke, Mariestad
Elias Berg, Älvängen
Emil Gillsberg, Mora
GertOve Liw, Hudiksvall
Görgen Hellman, Vetlanda
Hans-Erik Bylund, Botkyrka
Henrik Demetriades, Norrköping
Håkan Nordlund, Bollnäs
Ingrid Andersson, Österfärnebo
Joakim Appelgren, Gävle
Johannes Magnusson, Göteborg
Jörgen Fahlstedt, Lycksele
Kjell Eriksson, Delsbo
Krister Hultberg, Lund
Kurt Enström, Ljusdal
Magnus Edforss, Mariestad
Malin B Murphy, Gävle
Manuel Henriquez, Solna
Marcus Sönnerbrandt, Linköping
Marica Reid, Sollentuna
Mattias Edlund, Växjö
Mattias Sennehed, Malmö
Mia Lindgren, Edsbyn
Niclas Forsberg, Östersund
Niclas Nilsson, Mörlunda
Niclas Wiktorell, Nässjö
Ola Olofsson, Varberg
Patrick Larsson, Avesta
Paul Orlenius, Stockholm
Pelle Hörnmark, Föreståndare för Pingst fria församlingar i samverkan
Per Hammarström, Härnösand
Peter Lewin,
Pumba Johansson, Mölndal
Pär Haglund, Alfta
Robert Bergström, Malmköping
Rolf Gard, Tranås
Samuel Hector, Stockholm
Samuel Jonsson, Tyresö
Samuel Rönnbrink, Ärla
Samuel Wennstig, Bollnäs
Sebastian Tarkiainen, Överhörnäs
Stanley Karlman, Karlshamn
Stefan Beimark, Örnsköldsvik
Stefan Claar, Norrköping
Stefan Rizell, Lerum
Stig Bomberhult, Växjö
Sven Bengtsson, Skövde
Sören Eskilsson, Stockholm
Sören Perder, Örebro
Thomas Henning, Falköping
Tigleth Malkey, Södertälje
Tomas Höglund, Borlänge
Tomas Jonsson, Falköping
Tommy Sandqvist, Sundsvall
Ulf Sundkvist, Karlskrona

Evangeliska frikyrkan:
Alexander Bervebrink, Malmbäck
Alfred Nygren, Vargön
Andreas Tofters, Sala
Anna Enberg, Ljungsbro
Annika Karlsson, Tingsryd
Anton Fagerstedt, Östra ryd
Anton Johnsson, Finnerödja
Bengt Freed, Borensberg Godegård
Bengt Sjöberg, Filipstad-Hällefors
Boris Nilsson, Ljungby
Carl Lindahl, Örnsköldsvik
Carl-Johan Hultman, Rumskulla
Charlotta Aginger, Skärholmen
Christer Roshamn, Motala
Claes Rangsjö, Skara
Conny Thordsson, Tingsryd
Daniel Klemetz, Tuve
Daniel Lindqvist, Uppsala
Daniel Norburg, Missionsdirektor Evangeliska frikyrkan
David Axelsson, Huskvarna
David Svensson, Skärholmen
Eleonore Gustafsson, Linköping
Eric Lacabanne, Huskvarna
Erik Bryskhe, Götene
Fredrik Lignell, Linköping
Fredrik Wenell, Örebro missionsskola
Hans Jansson, Huskvarna
Henrik Steen, Istanbul
Håkan Karlsson, Råslätt
Inga-Märtha Isacson, Norrköping
Ingegerd Allansson, Nässjö
Ingemar Fhager, Göteborg
Ingemar Forss, Östersund
Ingrid Thordsson, Tingsryd
Ivan Lundberg, Älvsbyn
Jan Gustafson, Kisa
Jan-Gunnar Wahlén, Örebro
Joachim Elsander, Borlänge
Johan Mörlid, Klädesholmen
Josefin Lennartsson, Örebro
Karl-Oskar Fredriksson, Djursdala
Kenneth Hermansson, Östersund
Kevin David, Gävle
Kiell Thofters, Heby
Kjell Söderblom, Stockholm
Kjell Waern, Stockholm
Krister Petersson, Götabro
Lars Mörling, Husbykyrkan
Lars-Inge Larsson, Asker
Lennarth Hambre, Linköping
Linalie Karlsson, Linköping
Magnus Lilja, Östervåla
Maria Furusand, Stockholm
Maritha Vilhelmsson, böne­ko­ordinator Evangeliska frikyrkan
Martin Davén, Sundsvall
Martin Wärnelid, Stockholm
Mats Nordén, Västerås
Mattias Gustafsson, Malmbäck
Mattias Lindsmyr, Rimforsa
Micael Nilsson, Borås
Mikael Boman, Mullhyttan
Mikael Hallenius, Örebro
Mikael Tellbe, Örebro missionsskola
Patricia Ask, Västerort
Per Alexanderson, Örebro
Peter Johansson, Filipstad
Peter Samuelsson, Umeå
Richard Cruz, Helsingborg
Richard Hultmar, Luleå
Rikard Edefors, Örebro
Robert Bavington, Göteborg
Robert Åkerlund, Örnsköldsvik
Samantha Junggren, Korsberga
Sofia Bengtsson, Linköping
Sune Nordin, Uppsala
Thomas Arvidsson, Aneby
Tomas Olsson, Lindesberg
Tomas Wallengren, Hillerstorp
Tord Johansson, Mockfjärd
Urban Gustavsson, Borås
Waldemar Sjögren, Mariestad
Öyvind Tholvsen, Församlings­programmet Evangeliska frikyrkan

Equmeniakyrkan
Albin Andreasson, Horla-Siene
Alf Englund, Västerås
Anders Svensson, Mölndal
André Bertilsson, Luleå
Andreas Löwkvist, Västerås
Andreas Möller, Uppsala
Andreas Sköldmark, Kaxholmen
Angela Collin, Örebro
Ann Westblom, Bromma
Anna Bendes, Stockholm
AnnaCarin Abrahamsson, Donsö
Anna-Karin Holmberg, Hudiksvall
Ann-Louise Holmlind, Örebro
Anton Ahlmark, Värnamo
Arne Josefsson, Mariestad
Bertil Svensson, Internationell koordinator, Equmeniakyrkan
Carin Hemmati, Hallunda
Carina Jarlsbonde, Kumla
Carl Johan Berglund, Uppsala
Carl Sundberg, Halmstad
Carola Störbäck, Lund
Cecilie B.S. Larsen, Dals-Ed
Charlotte Thaarup, Equmenia­kyrkan, Region Syd
Christer Hambre, Equmeniakyrkan Region Svea
Claes-Göran Ydrefors, Stockholm
Daniel Sander, Bankeryd
Daniel Strömner, Vännäs
Daniel Åkerblad, Falkenberg
David Lomas, Ekenässjön
David Lund, Pastorskandidat
David Norén, Floda
David Sirviö, Malmö
Derek Walles, Sösala
Elin Alm, Göteborg
Emanuel Georgson, Trollhättan
Emma Rudäng, Bohus-Björkö
Erik Lund, Pastorskandidat
Erling Andersson, Nässjö
Frida Blomberg, Linköping
Gabriel Blad, Eskilstuna
Gunnar Pettersson, Växjö
Gustaf Björkman, Fiskebäck
Gustaf Danielsson, Horla-Siene
Göran Bondesson, Upplands Väsby
Göran Zettergren, Göteborg
Hanna Bogren, Kaxholmen
Hanna Enbom, Bromma
HannaSara Leonos, Hässelby, pastorskandidat
Helen Friberg, Equmeniakyrkan, Region Stockholm
Henrik Wernvik, Lindome
Ida-Maria Brengesjö, Equmenia Region Öst
Ingrid Svensson, Kållered
Jakob Olofsgård, Jönköping
Jakob Svensson, Åkerbygden
Jan-Eric Larsson, Eksjö
Jenny Dobers, Equmeniakyrkan, Region Stockholm
Jens Marklund, Falun
Jessica Elnefred, Borlänge
Joakim Stenmo, Equmenia Region Syd
Johan Arenius, Bromma
Johan Einarsson, Jönköping
Johanna Lantz, Mysingsö
John Ahlström, Jönköping
John Eidering, Equmenia Väst
Johnny Lithell, Göteborg
Jonas Eveborn, Linköping
Jonas lund, Värne
Jonas Lundkvist, Örebro
Jonathan Lennartson, Pastorskandidat
Josefine Arenius, Bromma
Josue Leones, Pastorskandidat
Jovita Häggmyr, Karlstad
Julia Everstrand, Jönköping
Kalle Spetz, Skillinge
Karolina Rönn, Uppsala
Klas Eriksson, Bromma
Lars Gunther, Guntorp
Lars-Anders Kjellberg, Jönköping
Lasse Andersson, Vrigstad
Lasse Svensson, kyrkoledare Equmenia­kyrkan
Lasse Vallmoss, Uppsala
Lena Huld, Styrsö
Lena Olsson, Torpa
Lennart Karlsson, Säffle
Lennart Okkonen Johansson, Värmlandsnäs
Lennart Thorsell, Gävle
Linda Näkne, Jönköping
Linus Brengesjö, Stockholm
Lotta Geisler, Bromma Folkhögskola
Magnus Kronberg, Sundbyberg
Maria Schönning, Fellingsbro
Maria Öst, Stockholm
Martin Linde, Örebro
Mattias Martinson, Öckerö
Niklas Björklund, Gävle
Olle Alkholm, biträdande kyrko­ledare Equmeniakyrkan
Oskar Johansson, Örbyhus
Patric Forsling, Generalsekreterare Equmenia
Paul Enlund, Örebro
Pea Karlsson, Lidköping
Pehr Hellberg, Enskede
Pelle Widman, Gävle
Per Knutsson, Rättvik
Per Marklund, Östadkullebygden
Per-Henrik Bark, Linkoping
Peter Baric, Fiskebäck
Peter Lindroos, Alingsås
Peter Svanberg, samordnare församlingsgrundande Equmeniakyrkan
P-O Sveder Renklint, Arvika
Pär Månsson, Askersund
Rebecca Simonsson, Trollhättan
Robert Eriksson, Sävedalen
Roger Henningsson, Equmenia­kyrkan, Region Mitt
Rune W Dahlén, Equmeniakyrkan
Rut Rydberg, Åsbro
Samuel Östersjö, Lidköping
Sofia Camnerin, biträdande kyrkoledare Equmeniakyrkan
Stefan Albinsson, Stockholm
Sten Högberg, Furulund/Malmö
Terése Svensson, Mullsjö
Thomas Mark, Rydsnäs
Thomas Sandin, Hackvad
Tobias Wahlström, Tranås
Tomas Boström, Visby
Torbjörn Härlin, Åsbro
Ulf Eriksson, Jönköping
Ulla Marie Gunner, Stockholm
Ulla Svensson, Södertälje
Urban Elenäs, Örbyhus
Urban Gustafsson, Eksjö

Frälsningsarmén:
Christer Eklöv, Umeå
Christina Vauhkola, Skebobruk
Elisabeth Mattila, Nässjö
Henrik Bååth, Stockholm
Johanna Fryk, Visby
Karin Larsson, redaktör Stridsropet
Lennart Lundberg, officersskolan
Marcus ”Mackan” Andersson, Umeå
Marie Willermark, samfundsledare Frälsningsarmén
Maud Fennvik, Haparanda
Per-Uno Åslund, Stockholm
Ragnhild Granholm, Skövde
Rolf Karlsson, Alingsås
Turid Bååth, Stockholm

Trosrörelsen:
Calle Lilja, Uppsala
Carl-Gustaf Severin, Uppsala
Christian Åkerhielm, Uppsala
Conny Thimberg, Vikarbyn
David Nyrén, Sävsjö
Eddie Stigson, Jönköping
Elia Källner, Göteborg
Emil Anderås, Uppsala
Håkan Gniste, Uddevalla
Ingmar Aronson, Malmö
Ingrid Lilja, Uppsala
Jan Blom, Uppsala
Jan Rosman, Norrköping
Jimmy Patring, Västerås
Joakim Lundqvist, Uppsala
Leif Johansson, Uppsala
Mats Holmgren, Umeå
Mattias Nordström, Uppsala
Niklas Strindell, Uppsala
Paul John, Falun
Peder Teglund, Borås
Peo Svensson, Sävsjö
Per-Olof Eurell, Uppsala
Robert Johansson, Uppsala
Sebastian Asklund, Uppsala
Simon Ahlstrand, Uppsala
Svante Rumar, Uppsala
Sören Johansson, Bollnäs
Thomas Lahti, Uppsala
Thomas Nordberg, Örnsköldsvik
Thomas Wallin, Helsingborg
Tom Stigson, Sarpsborg
Tormod Flatebö, Sundsvall
Micael Lundin, Örebro

Svenska allians­missionen:
Carl-Johan R Freed, Skarpnäck
Erling Wennerlund, Rydaholm
Eva Albertsson, Bodafors
Johan Ström, Älta
Jonas Melin, pionjärkonsulent Allians­missionen
Kennet Heinevik, Lekeryd
Kjell Larsson, missions­­före­ståndare Alliansmissionen
Lars-Gunnar Jonsson, missionssekreterare Alliansmissionen
Tomas Lundqvist, Bankeryd
Ulf Häggqvist, församlings­konsulent Alliansmissionen

Övriga
Anders Gerdmar, Uppsala, rektor för Skandinavisk Teologisk Högskola
Andreas Grumsén, Hässleholm, teologistudent, ALT
Andreaz Hedén, Stockholm Vineyard
Carolina Nilsson, Jönköping, teologistudent, ALT
Christoffer Abrahamsson, Stockholm, EFS
Daniel Karlsson, Stenungsund, Kristet Center Väst
David Axelsson, Hällestad friförsamling
David Nyström, Uppsala, teolog och kyrkohistoriker
David Åhlén, Stockholm, artist
Gunnar Axelsson, Malmö Vineyard
Göran Andreasson, arméledare, Svenska Frälsningsarmén
Henrik Lindmark, Norrköping Vineyard
Håkan Englund, Döderhult, Svenska kyrkan
Jacob Orlenius, Göteborg, föreståndare Linneahuset
Joel Halldorf, Linköping, teolog och kyrkohistoriker
Johan Danz, Hyssna församling, Svenska kyrkan
Johan Skog, Skellefteå Vineyard
Josefin Skog, Skellefteå Vineyard
Jörn Hjort, Ledare Vineyard Sverige
Katarina Halldorf, Bönerörelsen Göteborg
Lasse Andersson, Nävekvarn, församlingen Nyckeln
Lennart Åkerlund, Kungälv, Svenska kyrkan
Marianne Andréas, general­sekreterare Sveriges frikyrkosamråd
Mats Joelsson, Jönköping Vineyard
Maud Cajdert, Gävle, sjukhuspastor
Micael Grenholm, Uppsala, Mosaik
Patrik Sandberg, Sverigebönen
Paul John, Falun, Församlingen Fristaden
Per-Magnus Börefelt, Nyköping Vineyard
Stefan Gustavsson, generalsekreterare Svenska Evangeliska Alliansen
Ted Jeans, Stockholm Vineyard
Tobias Elof Hadin, Hammarkullen, EFS/Svenska kyrkan
Torbjörn Aronson, Uppsala, teol dr, Skandinavisk teologisk högskola
Torbjörn Freij, Stockholm Vineyard
Ulf Dagerbrant, Umeå Vineyard

Svar nr 2 till Stefan Swärd, och Sven-Gunnar Hultman avseende artikel i Dagen

invandring 2

Här kommer mina kommentarer angående en artikel i tidningen Dagen, där återigen pastorerna Stefan Swärd och Sven-Gunnar Hultman försvarar sitt tidigare upprop och angrepp på de människor som vill kombinera sin kristna tro med en röst på Sverigedemokraterna. Deras kommentarer citerar jag i grönt . (Jag passar också på att kort kommentera Stefan Gustavssons artikel i samma ämne eftersom de refererar till den.)

“Av de reaktioner vi fått kan vi konstatera att en stor majoritet av frikyrkoledare och frikyrko­kristna står bakom en generös invandringspolitik. Det är i grunden det viktigaste.”

Hur många “frikyrkoledare och frikyrkokristna” finns det i Sverige? Först måste vi veta det innan vi kan dra slutsatsen att “en stor majoritet” från dessa kategorier står bakom en generös invandringspolitik. Men jag tackar för att skribenterna tydliggör för läsarna vad som är det viktigaste med sitt upprop – nämligen att upphöja det här med en generös invandringspolitik (massinvandring).

 “Vad som förskräcker är dock språket och till­mälena som vissa använder i sina kommentarer.”

Ja, det är trist, och dessvärre återfinns detta på båda sidor om staketet.

“När det gäller SD och deras människosyn vill vi rekommendera Stefan Gustavsson artikel; ”SD:s människosyn är problematisk” (Dagen 15/1)”

Ok, återkommer till den i slutet av artikeln.

“Man kan här även peka på Sverigedemokraternas definition av nation och vem som är en riktig svensk. En svensk medborgare med judisk tro och identitet är inte en verklig svensk, enligt SD:s partiprogram. Vi tycker att en sådan syn tangerar rasism.”

Om man uttrycker sig så hårt och använder epitetet “rasist”, kan man då inte begära att få se citat på det som åsyftas? Skribenterna talar osanning när de säger att det står i SD:s partiprogram att “svenska medborgare med judisk tro och identitet inte är en verklig svensk”. Lättast hade väl varit att citera om ni vill göra er förstådda? OM det hade uttryckts på det viset i partiprogrammet så hade övriga politiker i SD agerat emot sin egen politik. Björn Söder säger exempelvis:

”Jag tror att de flesta med judiskt ursprung som blivit svenskar lämnar sin judiska identitet. Men gör de inte det behöver inte det vara ett problem. Man måste skilja på medborgarskap och nationstillhörighet. De kan fortfarande vara svenska medborgare och leva i Sverige. Samer och judar har levt i Sverige under lång tid.”

Jag tror även Björn Söder skulle vara tacksam om ni visade var i deras partiprogram det står att svenska medborgare med judisk tro och identitet inte är en verklig svensk. Sen handlar det många gånger hur människor uppfattar sig själva. Inte om man har svenskt medborgarskap eller inte (då är det ingen tolkningsfråga) men vad gäller grupptillhörighet. Exempelvis säger Mattias Åhrén (samisk folkrättsjurist)

”Jag blir personligen nästan mer bekymrad när alla andra partier från höger till vänster tar debatten och säger att samer är svenskar – för det är vi inte. Det är därför vi har ett Sameting, rätt till att ha undervisning och utbildning på samiska och det är därför vi har särskilda rättigheter till landområden och naturresurser”—”Det är väldigt viktigt för den samiska utvecklingen och samiska rättigheter att vi faktiskt blir sedda som annorlunda än svenskarna”.

Alla människor kan missta sig, men eftersom skribenterna säger sig vara kristna borde de studera det här om förtal, och att inte lägga ord i munnen på människor som de inte står för. Är det inte så ni själva vill bli behandlade?

“Som kristna l­edare måste vi dock i vissa lägen kunna kommentera politiken.”

Absolut, men jag betvivlar att kritiken handlar om att ni bara kommenterar politik. Handlar det inte snarare om befogad kritik för att ni tillskriver en stor grupp människor åsikter de inte har och att ni ger uttryck för att man inte kan vara kristen och sverigedemokrat samtidigt som ni inte förklarar varför? Skribenterna repeterar i denna artikel från start, att det viktigaste är det här med en generös invandringspolitik. Det verkar alltså vara exakt DÄR som skiljelinjen går mellan “vi och dem”  och kristna och icke kristna. Det här med att rasism lärs ut i SD:s partiprogram har ingen hittills kunnat visa (återkommer som sagt till Stefans märkliga tolkning av densamma), och det som kvarstår som ett aber är alltså nivån på invandrare. Om det är invandringsnivån som hela tiden spökar så borde skribenterna förklara vilken invandringsnivå som kristna borde ställa sig bakom så att vi tydligt vet var gränsen går mellan “vi och dem” och kristna och icke kristna. Samtidigt borde de passa på att förklara hur det kommer sig att man kan vara kristen i våra grannländer och i övriga Europa, trots att vi där hittar avsevärt lägre antal invandrare. (Sverige har fler asylsökanden än resten av Norden tillsammans.)

“Hanteringen av flyktingar är en grundläggande etisk fråga, och det handlar om att visa barmhärtighet mot de mest utsatta människorna. Det är ett område där vi tycker att vi som kristna ledare har mandat att säga något. “

Varför kan inte skribenterna förklara varför man INTE kan anses vara barmhärtig om man väljer att göra som i våra grannländer – ta emot de som är flyktingar enligt FN:s modell (10% av dagens asylsökande) samt satsa stora pengar på att hjälpa människor på plats i sina flyktingläger? På det sättet blir ännu fler människor hjälpta eftersom det är oerhört mycket billigare att finansiera människors behov av mat, kläder och boende om denna hjälp ges till dem i deras närområden. Ja, självfallet kan det i många fall vara bäst för den enskilda individen att få PUT i Sverige och att få löften om försörjning resten av livet, men det kanske är en åsikt som alla 50 miljoner flyktingar har, liksom deras anhöriga samt många andra människor på jorden som visserligen inte är flyktingar men oerhört fattiga. Sverige har inte råd med att vara hela världens socialbyrå. Om få bidrar till ett välfärdssystem och fler och fler utnyttjar ett välfärdssystem (av naturliga anledningar) så säger matematiken oss att systemet kollapsar. Är det då inte bättre att vara vis och inte kasta sig utför stupet och sedan be att Gud ska ordna upp den knipa som vi själva orsakat? Gud lärde aldrig ut i Bibeln att ett folk ska stå för ett annat folks försörjning, och framför all inte resten av deras liv. Däremot kan vi var och en hjälpa i den mån vi kan.

Eftersom Sverigedemokraterna i praktiken bedriver en utpressande politik med fokus på en enda fråga, att kraftigt b­egränsa invandringen, blir det nästan omöjligt att undvika k­ritik av dem om man vill förespråka en generös flykting­politik.”

Om ni verkligen läst deras partiprogram så ser ni väl att de ingalunda har fokus på en enda fråga? De tar upp sin politik från A – Ö, och punkterna är många. Skälet att invandring så ofta kommer upp är dels för att journalister älskar att ta upp just denna fråga med SD-politiker, men det handlar också om att invandringsvolymen måste minska för att vi ska ha råd med andra viktiga punkter i välfärden, inom sjukvård, äldrevård, försvar, skola, rättsväsende, etc. Om invandringen och alla dess omkostnader och konsekvenser kostar det svenska samhället 250 miljarder kr per år så säger det sig självt att andra områden blir lidande. Man kan höja skatter och vi kan låna, men inte år efter år i det oändliga. Det kostar även pengar att låta polis patrullera runt i Malmö, och ett sådant arrangemang måste vi förstås förvänta oss att se i större omfattning i framtiden – i fler och fler städer. Hur många utanförskapsområden och förföljda judar mäktar skribenterna med att se innan de justerar sin naiva invandringspolitik?

“En annan kritik handlar om att vi i artikeln inte tar upp om problemen med invandringen och integrationspolitiken. Men ambitionen med artikeln var inte att ge förslag på hur integrationspolitiken kan förbättras. Vi vill gärna som kyrkor vara med i en sådan process, men det är ytterst politiker, myndigheter och kommuner som måste u­tforma den praktiska politiken. Vår ambition var att visa på b­etydelsen av att Sverige v­isar en generositet mot utsatta människor och att vi har råd och möjlighet att göra det. Det innebär inte att vi inte ser några problem med hur integrationen fungerar, och vi försöker som kyrkor dra vårt strå till stacken med att förbättra den.”

Så skribenterna menar alltså att vi kan stjälpa över integrationsproblemen på politikerna, samtidigt som vi själva är ålagada att säga “VI HAR RÅD och VI HAR MÖJGLIGHET”?  Hur kan vi veta detta utan att sätta oss in i vad det faktiskt kostar att betala för sjukvård, äldrevård, försvar, skola, rättsväsende samtidigt som vi har Europas generösaste asylpolitik? Om skribenterna så aktivt stödjer en fortsatt massinvandring så borde de väl också förklara hur i all världen detta kan gå till utan kollaps? Hur kan ett ekonomiskt system överleva om det utarmas av för många uttag och för få insättningar? Men det blir alltså politikerna jobb att lura ut medan vi själva skriver Upprop och kallar människor rasister som vågar opponera sig mot massinvandring?

“Vi tror och vet att kristna med en levande tro kan möta flyktingar med kärlek i Kristi anda. Det finns många goda exempel på det.”

Jag kan inte se vad detta har med invandringsvolymer att göra. Denna syn har väl kristna vanligtvis inom samtliga partier? Eller tror skribenterna att man fungerar annorlunda som kristen sverigedemokrat?

“I denna diskussion får man inte glömma bort den höger­extrema våg som går över Europa och där sådana partier i dag är mycket stora i ett antal europeiska länder. Sverigedemokraterna är en del av denna rörelse. Dessa partier ser ganska olika ut men flera av dessa är nazistiska partier, bland annat i Grekland och Ungern.”

“Guilt by association”, säger man på engelska. Det handlar om en undermålig diskussionsteknik där man menar ungefär “eftersom ni har en åsikt gemensamt med denna grupp, så har ni flera, eller ALLA åsikter gemensamt med den gruppen”. Denna diskussionsteknik använder t ex en del agnostiker när de ser någon utföra hemska gärningar i Jesu namn, och då de menar att ALLA kristna är hycklare och har fel. Hur vore det om skribenterna lät SD definiera sin egen politik (i partiprogram, budgetförslag, etc) och döma dem efter den? Återigen drar skribenterna upp nazism-varningsflaggan upp i relation till SD. Ideligen dessa ord – främlingsfientlig, nazistisk, rasistisk, etc, men oavsett hur ofta man bönar och ber om att få höra skälen till sådana otäcka epitet så serveras antingen nada eller halmgubbar. Det är uppenbart att ni inte behandlar andra människor på ett sätt som ni själva skulle vilja bli behandlade. Om det nu finns högerextrema partier i Europa – vad har SD med saken att göra som vare sig är ett högerparti eller ett nazistparti? Finns ingen hejd på den osanning ni sprider om andra?

“En följd av högerextremismen är att Europa blivit en sluten fästning, det är mycket svårt att ta sig över gränserna. Det senaste året har många flyktingar dött i Medelhavet i sin desperata jakt på att leva i ett land i fred.”

Gränserna är väl inte mer slutna än vad varje land bestämmer? Tycker skribenterna det är bra att jihadister och islamister kan förflytta sig ganska fritt mellan gränserna och utsätta t ex judar för hot och förföljelse samt sätta eld på bilar? Är det en god idé att låta de oroligheter som vi finner i vår omvärld få fäste även i Sverige? Eller borde vi skärpa till oss för att låta våra invånare känna trygghet? Rycker ni på axlarna åt otrygga utanförskapsområden?

“Vi har sett av kommentarerna att det finns många tankar kring muslimsk tro, föranlett av en jämförelse vi gjorde i artikeln. Vi ville med den visa på att det finns våld och krig som skett med kyrkans stöd och ibland även med kyrkan som direkt ansvarig. Det går inte att försvara våld som sker i syftet att förgöra trosmotståndare eller utövare av andra religioner.”

Jag känner inte till vilka fasansfulla dåd som de menar att “kyrkan” i Sverige gjort sig skyldig till i modern tid, eller ens i dåtid, som kommer i närheten av det vi kan se idag rörande muslimska jihadister och ISIS-krigare. Inte heller förstår jag hur sådana kyrkliga dåd skulle förmildra omständigheterna för islamismens framfart i Sverige. “Two wrongs don’t make a right”, som man säger på engelska. Kritiken handlar ju om befogade farhågor gällande höjda risker för islamism, sharialagar, kvinnomisshanel och barnäktenskap i Sverige.

 “Dock beräknats enligt Utrikespolitiska institutet att uppemot en halv miljon människor i Sverige har sina rötter i muslimska länder och miljöe­r, varav knappt en tredjedel beräknas vara i någon mån utövande muslimer.”

Finns inga tankar på att en halv miljon muslimer i ett land med dryg 9 miljoner invånare är en hel del, och att födelsetalen bland just somalier, irakier, etc (som är vanliga asylsökande i Sverige) vida överskrider de svenska? Vi måste helt enkelt räkna med helt andra demografiska kurvor framtiden, och SCB räknar med att etniskt svenskar kommer att vara i minoritet i landet redan innan 2050 (Tullberg). I Malmö blev svenskarna en minoritet under år 2013, och fler städer står på tur. Spelar det någon roll? Inte om vi alla bidrog lika mycket till välfärdssystemet och var lika lite våldsbenägna, och om vi alla lika mycket värderar demokrati och svenska lagar. Men statistiken visar att så inte är fallet. Eftersom integreringen fungerar uselt, och eftersom många araber (som ofta är muslimer) vill placeras bland andra araber, så leder det förstås till att de bibehåller sina religiösa traditioner från sina hemländer, där Koranen och sharialagar då får ett stort fokus. Om man ska ta Malmö som exempel (landets största nettobidragstagare) så betalades det ut 1 miljard i socialbidrag under 2014, och om man placeras bland landsmän i enklaver så är det svårare att lära sig det nya språket, ta till sig nya regler (bort från Koranen) och kunna bidra till välfärdssystemet. Andra och tredje generationens muslimer är enligt undersökningar mer fundamentalistiska än sina föräldrar, så vi ska inte förvänta oss att kärleken till Koranen och sharialagar kommer att avta efter en lång tid i Sverige.

“Vår artikel handlade inte om islam, det nämndes bara i förbi­gående i några meningar. Anledningen till att vi nämnde om det i texten är att Sverigedemokraterna utnyttjar rädslan för islam som verktyg för att stoppa invandringen till Sverige. Vi tycker att det är fel.”

Tänk vad svårt det är att hålla sig till sanningen även om det handlar om en viktig artikel där man haft lång tid på sig att uttrycka sig korrekt om sina medmänniskor.  Eller är det kanske inte så noga hur man uttrycker sig när det gäller Sverigedemokrater? Sverigedemokraterna vill inte stoppa invandringen, tvärt emot vad skribenterna påstår. SD önskar ha liknande invandringspolitik som i grannländerna, och som jag beskrivit ovan. Dessutom är det inte fel att varna för islamism, jihadism, ISIS-krigare, riskerna för att människor utsätts för sharialagar, etc. Det känns märkligt att resonera med skribenter som inte ser något problem i att skriva flera stora varningsupprop gentemot sverigedemokratiska bröder och systrar (i den mån skribenterna ser dem som bröder och systrar), men inte verkar tycka det är särskilt viktigt att varna för islamism och faran med svenska ISIS-krigare.  Den överhängande faran med svensk-muslimska terrorister behöver vi alltså inte varna för men däremot när det gäller vanliga fredliga sverigedemokrater som inte har en enda mening i sitt partiprogram som handlar om support för rasism eller främlingsfientlighet? Det är skrämmande hur skribenterna sorterar in människor i “vi och dem“, och där man skulle kunna tolka det som att sverigedemokrater per automatik måste placeras in bland “dem” medan Korantrogna muslimer (med allt var det innebär) absolut kan placeras bland “vi” trots glasklara exempel på våldshandlingar. Svårt att hänga med i den logiken. Ingen har sådan förkärlek att placera in människor i ett “vi och dem” än de som kämpar emot Sverigedemokraterna. Generalisera om sverigedemokrater går bra, men inte när det gäller andra grupper?

“För många kyrkor är också invandrande muslimer en fantastisk möjlighet att få berätta om evangeliet om Jesus, de har ofta flytt från förtryckande religiösa system och söker efter alternativ.”

Fast om vi ser mellan fingrarna på vem vi ger asyl så riskerar vi att även ge asyl till just de människor som i sina hemländer förföljde oliktänkande. Detta uppskattar givetvis inte de förföljda människorna som trott sig finna en fristad i Sverige. Ingen måste erbjuda en människa PUT och garantier om livslång försörjning för att kunna evangelisera för honom/henne.

60Eftersom Swärd och Hultman refererar till Stefan Gustavssons artikel så kommenterar jag den också

Stefan Gustavsson är bl. a generalsekretare på  Svenska Evangeliska Alliansen. Hans kommenterar är i blått. 

“De 380 pastorernas upprop för generositet och tolerans har fått mycket uppmärksamhet, främst ros men också ris. Jag tillhör en av dem som, trots att jag inte är pastor, tyckte det var viktigt att markera min uppfattning och att därför stå med bland undertecknarna.”

Om uppropet bara handlade om en uppmuntran till generositet och tolerans så förstår jag inte varför det mesta i artikeln gick ut på att varna för Sverigedemokraterna? Om skribenterna menar att SD inte står för just generositet och tolerans kanske de borde ha förklarat varför? Eller är det kanske så lätt som skribenterna ovan ger uttryck för alldeles i inledningen av deras artikel, och det som hela deras artikel utandas:  “—En generös invandringspolitik. Det är i grunden det viktigaste. Detta tolkar jag som att det är precis DÄR som skiljelinjen går mellan “vi och dem”. Att vara “generös” kan bara handla om att man är FÖR den massinvandring som pågår just nu, och eftersom SD önskar ha en liknande asylpolitik som i grannländerna och alltså är EMOT massinvandring så leder det till att skribenterna drar slutledningen att SD därför inte kan vara vare sig generöst eller tolerant. Att SD satsar fler miljarder än regeringen på UNHCR, där pengarna öronmärks just för en hjälp på plats (och inte för att fylla igen Migrationsverkets många hål) spelar ingen roll för skribenterna. Det gills inte. Inte ens då ännu fler människor kan bli hjälpta med SD:s modell.

“Kritiken mot uppropet tycks mig i huvudsak ha missat själva poängen, vad det var uppropet hade för syftePoängen var inte varje enskild formulering i texten – själv hade jag synpunkter på både vad som sades om Islam och vad som påstods om korstågen. Men uppropet handlade inte om de frågorna, utan hade en annan huvudpoäng, vilket gjorde att jag gärna skrev under. Poängen var inte att ignorera integrationsproblematiken.”

Notera här hur det trycks på det här med “poängen”, för nä vi läser vidare här nedan ska vi komma tillbaka till det här med att missa poänger och att missförstå text. Det verkar nämligen vara ett fenomen som även kan gå åt andra hållet.

“Tvärtom; uppropet talar tydligt om att vi måste förbättra integrationen. Därför var det också mycket positivt att KD bara någon dag efter uppropets publicering signalerade att det nu är tid att bryta tystnaden kring integrationen och alla de utmaningar vi står inför. Andra partier har sedan gett liknande signaler.”

Eh, ja SD är ett parti som i flera år lyft sin röst och signalerat om Sveriges integrationsproblem och stora utmaningar. Men då har människor lagt sina händer på sina huvuden och sprungit runt och ropat “Rasist! “Främlingsfientligt” och “Vi och dem-tänk!”. Men nu är det KD som tar ton och då är samma budskap ok?

“Här menar jag det måste göra ännu mycket mer, från samtliga partier som är för en generös invandringspolitik. Vi ska inte bara låta människor få en fristad i Sverige; vi måste ge dem möjlighet att etablera ett meningsfull liv här. Frågan om invandring och integration är därför två separata frågor.

Aha, så vi ska alltså köra på i samma hastighet som tidigare med minst 100.000 asylsökande per år (samt deras anhöriga), och det här med integrationen är ett annat problem som vi inte ens behöver diskutera i det sammanhanget? Det är ungefär som att gå runt i staden och bjuda in de tiggare som vi ser utanför affärerna till sitt hem, och lova dem livslång försörjning – samtidigt som vi väljer att ta upp det här med kostnader och finansering (och hur de ska få plats) vid ett annat tillfälle. “Det får vi se SEDAN hur detta kan ordnas. Huvudsaken är att jag ser till att alla behövande får komma till mitt hem nu”. Om det är ett oansvarigt resonemang för det egna hemmet så är det också ett oansvarigt resonemang vad gäller landet som ju också kan kollapsa. Frågan om invandring och integration måste självfallet ses IHOP och inte separat. “Vi måste ge dem möjlighet att etablera ett meningsfull liv här”, säger Stefan, och det är detta alla vill. Dessvärre är det inte alla som förstår att det inte räcker med vackra tankar och att beskriva problemen. Det är ju tips om hur man ska hejda problemen (och helst lösa problemen) som är det som räknas. Vem som helst kan ju sitta och önska välsignelser och bra saker till varandra. Om vi märker att utanförskapsområdena växer så det knakar och blir fler till antalet, så är definitivt inte lösningen på problemet att fortsätta klämma in ännu fler människor i dessa problemområden.

“Notera att integrationsproblemen inte försvinner genom att vi stryper invandringen; de kvarstår (på sin höjd slutar problematiken att växa, men den försvinner inte). Problemen beror nämligen minst lika mycket på oss som är här, som på de som kommer till oss.”

Nej problemen försvinner nog inte i första taget eftersom Sverige kört på med en oansvarig massinvandring under flera år och arbetat sig fram till nära 300 utanförskapsområden som förstås inte försvinner över en natt. Sen har ingen kommit med förslaget att vi ska strypa invandringen (för det låter som vi helt ska stoppa den), men däremot reducera den kraftigt – till liknande nivåer som i våra grannländer. Att få problematiken att sluta växa är väl något positivt och värt att satsa på? Eller ska vi fortsätta med massinvandringen och se utanförskapsområdena växa, bara för att vi inser att vi inte kan nollställa alla problem?

“Poängen var inte heller att tala om vilket parti kristna ska eller inte ska rösta på. Den kristna församlingen har inget sådant mandat, än mindre vi som kristna ledare. Församlingen är en gemenskap öppen för alla människor, oavsett politisk färg, där vi möts runt evangeliet om Jesus.”

Återigen förklaras “poängen” som vi verkar ha missat. Om nu inte Uppropet handlade om varningar för SD, och genom dessa tala om för läsarna vilket parti de inte borde rösta på, varför kan vi då läsa exakt det i Uppropet? Jag har i min tidigare artikel visat att skribenterna ingalunda kan se några sverigedemokrater som kristna, baserat på sina egna ord. Trots dessa tydliga ord kan jag förstås ha missat poängen (m. a. o. så kanske inte skribenterna har de åsikterna de själva gett uttryck för), och då vill jag förstås revidera min uppfattning. Samtidigt önskar jag att skribenterna gör samma sak gentemot SD när det är uppenbart att de själva missförstått SD:s poänger, trots att SD varit väldigt tydliga emot rasism i sitt principprogram.

“Men även om församlingen inte tar partipolitiskt ställning är det förstås naturligt att utifrån den kristna tron diskutera olika politiska frågor: Hur stämmer Fi:s äktenskapssyn med kristen tro? Hur stämmer V:s syn på äganderätten med kristen tro? Hur stämmer KD:s abortsyn med kristen tro? Inget av riksdagspartierna klarar sig helskinnat undan i en kritisk analys utifrån kristen tro.”

Absolut borde vi kunna göra just detta, så varför passar i så fall inte skribenterna på att jämföra SD:s politik med den kristna tron och Bibeln? “Inget parti klarar sig helskinnat”, säger Stefan helt korrekt, men varför är det då endast SD som attackeras i Uppropet? SD som exempelvis har den lägsta abortgränsen och uttryckt sitt stöd för Israel och judarna allra mest i motioner och annat. Det enda som kommit fram är det här med massinvandring, och det verkar vara kruxet.

“Så vad var då poängen? Uppropet markerar flera gånger att det handlar om SD:s människosyn. Hur stämmer SD:s människosyn med kristen tro? Här ser jag tre relaterade problem: För det första SD:s formuleringar kring människan, där man i principprogrammet talar om “nedärvd mänsklig essens” som skiljer oss människor åt. Därmed hör vi bäst hemma i olika gemenskaper (det vill säga i olika nationer) och ska helst inte blandas, för då uppstår problem. Människosynen ligger sedan till grund för nationalismen. Den bakomliggande tanken är att det är vi med liknande essenser som bäst kan bygga nationen Sverige. Detta finner jag mycket problematiskt. Sådana tankar – om nedärvda essenser – är både främmande för kristen tro och empiriskt felaktiga.”

Ja, jag har förstått att det handlar om en människosyn, men dessvärre har ingen av skribenterna (trots minst tre försök) lyckats förklara vad det exakta problemet är. Stefan pratar om Nationalism, som om det skulle vara ett problem att älska sitt land, vilja bevara sin kultur och traditioner och vara patriotisk. Inte heller behöver det vara problematiskt att anse att människor som står upp för landets lagar, traditioner, kultur och demokratiska värderingar (som exempelvis inte är byggda på sharialagar) bäst kan bygga landet. Och vad säger SD om essens i sitt principprogram? Inga konstigheter alls. Först förklarar de vad Demokrati innebär, och sedan förklarar de att varje människa har ett okränkbart värde, präglas av omgivning och historiska, kulturella och sociala arv. Det är fakta och inte rasism.

“Varje människa har ett grundläggande och okränkbart värde och varje människa har rätt till frihet, självbestämmande, trygghet, gemenskap samt de basala andliga och materiella grundförutsättningar som krävs för att kunna leva ett värdigt liv. “

“Varje människa är unik, men vi präglas också av vår omgivning och av vårt historiska, kulturella och sociala arv, vilket gör att vi också blir mer eller mindre lika varandra. “

“Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av människor eller för den enskilde individen. Någon komplett förteckning över vad som ingår i denna mänskliga essens har vi ännu inte och kommer kanske heller aldrig att få. Till hjälp med att skapa en grovkornig bild kan vi dock ta den moderna vetenskapen och den mänskliga historien. Om det till exempel är så att en viss företeelse i olika varianter förekommit i nästan alla mänskliga samhällen i nästan alla tider, så menar vi att det är rimligt att anta att den på något sätt är kopplad till den mänskliga essensen.”

“För att nämna några konkreta exempel så menar vi bland annat att de flesta människor är sociala och kollektiva varelser som har ett nedärvt behov av att tillhöra en större gemenskap, att de flesta människor primärt identifierar sig med andra individer som påminner om en själv och att de flesta människor har lättare att visa solidaritet och empati med individer som man upplever är en del av samma gemenskap som man själv tillhör. Av detta drar vi slutsatsen att en stark nationell identitet och ett minimum av språkliga, kulturella och religiösa skillnader har en gynnsam effekt på sammanhållningen, tryggheten och stabiliteten inom ett samhälle. Vi kan också konstatera att historiska försök med att bygga starka kollektiv som är större än nationen ofta har misslyckats, ibland med katastrofala följder som i till exempel före detta Jugoslavien, och att sådana försök därför bör undvikas då de är förenade med stora risker. De flesta människor har ett behov av både individuell frihet och kollektiv samhörighet och vi menar att det är politikens uppgift att ta hänsyn till och balansera dessa ibland motstridiga intressen.”

“Med nedärvda egenskaper som förenar en viss grupp av människor, men inte hela mänskligheten menar vi framförallt, att det förutom de socialt konstruerade skillnader vars existens vi erkänner, också finns biologiska skillnader mellan de flesta kvinnor och de flesta män, som sträcker sig bortom det som kan observeras med blotta ögat. I ett samhälle där människorna är fria att själva forma sina liv kommer dessa skillnader med största sannolikhet att leda till olikheter i preferenser, beteende och livsval. Att det finns olikheter i hur de flesta män och de flesta kvinnor väljer att leva sina liv behöver således inte vara ett problem, ett utslag av diskriminering eller resultatet av en förtryckande könsmaktsordning. På individnivå kan man ta begåvning som exempel på att alla människor inte är födda som tomma och identiska kopior. Olika individer har olika medfödda begåvningar. Vissa individer är till exempel födda med en stor teoretisk begåvning medan andra är födda med en stor praktisk begåvning. Samhället bör naturligtvis uppmuntra individen att bli så bra som det är möjligt inom ramen för sina medfödda förutsättningar, men samtidigt bereda plats för de individuella olikheterna och beakta det faktum att alldeles oavsett vilka stödfunktioner samhället sätter in så kan inte alla individer nå lika långt inom alla områden. “

“Med utgångspunkt i denna syn på den mänskliga naturen blir politikens viktigaste uppgifter inte att försöka riva ned alla de strukturer och kollektiv som omger individen utan snarare att försöka skapa, stödja och upprätthålla normer, moral, lagar, sedvänjor, miljöer, beteenden, traditioner och gemenskaper som hjälper individen att bejaka de goda och konstruktiva sidorna inom sig själv.

Ursäkta mig, men jag kan inte hitta någonting rasistiskt med att konstatera faktum – människor är olika och påverkas av arv, miljö, kultur, geografi, sociala faktorer, etc. Vad exakt är problematiskt med detta? Om man reser utomlands en längre tid och saknar “det svenska tänket”, ska man skämmas då? Är det problematiskt och rasistiskt? Alla människors sätt att leva är heller inte byggda på vare sig demokrati eller empati, och ovan faktorer spelar in.

“Som Lennart Nordfors påpekade vid 2014 års Ohlinföreläsning liknar SD:s ideologi den sydafrikanska apartheidideologin. Henryk Verwoerd, som skapade apartheidideologin, beskrev tanken så här i ett linjetal 1948:Nationalistpartiet “anser att en beslutsam politik för separation mellan den europeiska rasen och de utomeuropeiska rasgrupperna, liksom tillämpningen av principen om åtskillnad mellan de icke-europeiska rasgrupperna, är den enda grund på vilken karaktären och framtiden för varje ras kan skyddas och ges möjlighet att utvecklas i enlighet med sin egna nationella karaktär, förmåga och öde.””

Eftersom Stefan uppenbarligen stödjer Nordfors åsikt så kanske han kan förklara exakt hur SD:s politik liknar apartheid, och var i SD:s partiprogram vi kan läsa att de stödjer åtskillnad av raser på det sättet som Verwoerd beskriver? Eller är det helt ok att ljuga om andra partiers åsikter bara det kan ge en själv fördelar i diskussionen? Eftersom Stefan väljer att citera Nordfors och Verwoerd i det här sammanhanget så räknar jag förstås med att Stefan delar deras åsikter, och därför är det Stefan själv som här torgför idén att SD står för APARTHEID och RASIM genom att SD aktivt skulle agera för att hålla raser separerade. Detta är en attack som heter duga, utan att visa upp något som helst stöd för det. Samtidigt så säger Stefan i sin artikel att han är ute efter ett bättre samtalsklimat! När han just påstått att SD liknar apartheid och att de söker att hålla raser åtskilda! Milda makter! Men han kanske menar att det borde vara bättre samtalsklimat vad gäller sjuklövern-anhängare sinsimellan – utan just sverigedemokraterna.

“För det andra återfinns dessa skrivningar i partiprogrammet hos ett parti – SD – som i närtid går Tage Erlandertillbaka till rasistiska rörelser som BSS – Bevara Sverige Svenskt. SD är, för att citera Sydsvenskans framstående politiske kommentator Per T Ohlsson, “ett parti vars ideologiska rötter letar sig tillbaka till de bruna förvillelser som drog världen i fördärvet”. När nuvarande partiledare gick med i partiet fanns det skrivningar om en “etniskt och kulturellt homogen nation” (partiprogrammet 1994).”

Återigen kommer dessa “rötter” fram när argumenten brister, men eftersom vi som sagt kan hitta “bruna rötter” inom samtliga partier så har Stefan ingen poäng. Stefan vet lika väl som jag att vi hittar rasbiologi inom S och andra partier. Men andra partiers skelett kanske vi inte borde ta upp till ljuset numera, utan just vad gäller Sverigedemokraterna där vi ska använda en helt annan måttstock? BSS bildades 1979 och upphörde 1986, och därför borde dagens SD inte dömas efter den organisationen när ingen av SD:s politiker står för sådana åsikter. Tolkningen för en “etnisk och kulturellt homogen nation” kanske hamnar i läsarens egen betraktelse? Om man vill vara en nation på en kristen grund, utan sharialagar, utan månggifte, där ett folk bor som anammar de lagar som landet alltid haft, som inte bor i separata enklaver, är man rasistisk då? Var Tage Erlander rasistisk som uttryckte sig enligt citatet ovan? Och alla de som höll med honom?

“Precis som Vänsterpartiets avståndstagande från kommunismen på flera plan måste betecknas som halvhjärtat – en omvändelse under galgen – så har SD:s avståndstagande från rasism på flera plan varit halvhjärtad. Varför annars alla dessa återfall i rasistisk retorik, också från partiets toppskikt? Det är knappast en slump att SD tvingats införa nolltolerans mot rasism.”

Bibeln ber oss att döma våra medmänniskor rättfärdigt, men Stefan dömer hela SD på ett orättfärdigt sätt. Han bara bestämmer utan vidare att partiet inte gjort ett helhjärtat avståndstagande från rasism, trots att partiet har nolltolerans till nazism och rasism och visar att de verkligen menar sitt beslut genom att ta bort medlemmar som inte håller måttet. Vad mer kan de göra? Ingen av  partierna kan hålla koll på varje medlem i hela riket, så varför skulle SD vara annorlunda? Det finns enskilda uttryck inom samtliga partier för nazism, rasism och antisemitism, även om dessa uttryck i många fall varit “på skoj” eller just bara som uttryck (en Hitlerhälsning av några moderater trots att de egentligen inte alls är nazister).  Så varför vill då Stefan återigen använda olika måttstockar och hänga ut endast SD? Ungefär som “Det finns skelett inom samtliga partier men det handlar inte om deras rätta ansikte, och så finns det skelett inom SD men då handlar det om deras rätta ansikte och därför borde vi inte rösta på dem”.

“Man kan förstås inte hålla ett partis historia mot partiet hur länge som helst, alla har rätt att förändras, men precis som med V övertygar inte förändringarna hos SD mig. Kombinationen av tanken på nedärvda mänskliga essenser som skiljer oss människor åt med partiets historiska närhet till nynazism och rasism är problematisk.”

Men om vi nu inte borde hålla partiets historia i all evighet, varför gör Stefan just det, och varför är det endast SD som han väljer att göra så med? Jag kan inte se vad som är problematiskt med tanke på att Stefan gjort sin egen tolkning av SD:s “essens”, och SD kan lika lite som S ändra på sin historia och sudda bort de falanger som hade bruna åsikter.

“För det tredje är denna människosyn inte en liten punkt bland andra i partiprogrammet; den är den drivande tanken bakom ideologin och den har sin viktigaste tillämpning i invandrings- och flyktingpolitiken. Det är denna människosyn och dess konsekvenser som är uppropets poäng.

Den här punkten borde in under den första punkten eftersom det är samma ämne. Essensen. Om det nu är SD:s beskrivning om essens som är Uppropets poäng så har Stefan byggt hela sin aversion mot SD på en halmgubbe. Han har alltså missförstått SD:s text (eller velat “missförstå” den), och lagt åsikter i SD:s mun som de inte har. Om vi hade haft ett bättre samtalsklimat (som Stefan tyvärr förvärrar med sin kamp mot väderkvarnar) så hade denna fråga kunnat redas ut och han hade sluppit skriva på ett sådan Upprop med ogrundade anklagelser. Den enda sanna anklagelsen i Uppropet är den att SD är emot en massinvandring (“generös invandring“), men skribenterna missar att förklara varför detta gör dem till rasister.

“När det gäller frågorna om flyktingmottagande, invandring och integration har riksdagspartierna tyvärr, av rädsla för att identifieras med SD:s människosyn, i allt för stor utsträckning abdikerat från den vanliga politiska processen.”

Tyvärr hjälper Stefan till med denna omotiverade rädsla genom att göra som alla andra – tillskriva SD åsikter som de inte har och fortsätta med förtal. Den falska bilden om SD hålls alltså i ett hjärngrepp, och under tiden faller landet sönder genom att vi spenderar mer pengar än vi har trots att vi lånar och höjer skatterna. Genom att hela tiden hota folk om att de är rasister om de är emot massinvandring (som skribenterna ger uttryck för), så förblir folk livrädda att uttrycka andra åsikter. En slags själv-censurering.

“För mig är frågorna om asyl, invandring och integration politikområden som alla andra. Det innebär att det är självklart att alla frågor kan ställas, att problem måste analyseras och åtgärdas, att det finns regelverk och begränsningar och att dessa fritt kan debatteras, att man måste göra ekonomiska prioriteringar etcetera. Men detta arbete behöver ske utifrån en människosyn som inte skiljer människor åt genom tal om olika essenser och som inte bygger på en nationalism utifrån ett sådant essenstänkande.”

SD bygger inte sina direkta åsikter om invandring på “essenser” utan faktiskt först och främst på pengar och att rädda Sverige från att gå under. Om Sverige inte har råd med sin nuvarande asylpolitik, och om människor inte längre känner sig trygga pga utanförskapsområden och oroliga förorter, så måste vi helt enkelt tänka om. Det handlar om att rädda landet från total kollaps. Det verkar bara vara SD som har förstått det allvarliga i Sveriges situation inför framtiden.

sd 46“Vi behöver helt enkelt en bättre politiskt debatt om invandring och integration. Men det är en debatt som behöver ske utifrån en annan människosyn än vad SD utgår från. Därför skrev jag på uppropet.”

Om det är ett bättre debattklimat som skribenterna är ute efter, förklara då hur förtal, halmgubbar och polarisering mellan kristna kan åstadkomma detta? Blir det verkligen ett bättre debattklimat om man kallar sina motståndare för apartheidanhängare som vill hålla raser åtskilda när de inte ens har den åsikten? Om Stefan skriver på uppropet för att hjälpa till att åstadkomma ett sådant samtalsklimat genom att förklara att det måste ske utan att utgå från den människosyn som SD utgår ifrån…

1) varför bedyrade han då tidigare att poängen INTE var att tala om vilket parti kristna ska eller inte ska rösta på? Han säger ju här att SD:s politik (“människosyn”) borde vara utesluten i debatten, och den människosynen kan läsas i SD:s principprogram (alltså inte Stefans tolkning av den utan deras egen förklaring). Då är väl det tydliga budskapet att det inte är förenligt för kristna att rösta på SD?

2) Om det är människosynen som är orsaken till att en röst på SD är helt fel, varför kunde inte Stefan ha passat på att förklara exakt vad som är problemet med den människosynen – utan att göra det genom att tillskriva SD åsikter som de inte har?

3) Och sen till det här med poängen. Om nu Stefan anser att läsare missat hans viktiga poänger i Uppropet, kan det finns det en liknande risk att Stefan själv missat poängen i SD:s principprogram där de skriver om essens? Stefan vill förmodligen att vi ska förstå hans poänger i sina texter, precis lika mycket som SD vill att läsarna ska förstå poängerna i deras principprogram.

4) Om “nedärvd essens” i SD:s “instruktionsbok” (principprogrammet) är nog för att skriva Uppropet mot SD som grupp, är skribenterna beredda att skriva ett liknande Upprop om de hittar någonting ännu värre i en annan instruktionsbok som många människor i Sverige säger sig vilja lyda? Jag vet en som börjar med K och slutar med “oranen”. 

Mitt råd är att helt enkelt lägga ner och sluta mobba. Gör inte åsiktskorridoren smalare än den redan är.

Rösta på SD för att få kristdemokratisk politik och kristen värdegrund

Kristdemokraternas värderingar vs Sverigedemokraternas

KD: “Det är viktigt att staten är neutral gentemot alla livsåskådningar” (KD:s hemsida)

SD: “Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral.— Kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige.” (SD:s principprogram på deras hemsida)

Som före detta kristdemokrat så glädjer jag mig åt att det finns ett par andra familjevänliga partier att välja mellan – Kristna Värdepartiet och Sverigedemokraterna – eftersom Kristdemokraterna för länge sedan har slutat att föra en kristdemokratisk politik. Jag vill inte gärna att min röst ska gå förlorad och smulas sönder under 4%-strecket så jag föredrar SD –  också med tanke på att dehar ett principprogram där de täcker alla politiska områden med förträfflig politik.

Förmodligen är det nedan punkter som KD:s ursprungliga kärnväljare ser som viktiga och typiskt “kristdemokratiska”, förutom att vara ett högerparti med en strävan att ha låga skatter och därför större chans till god tillväxt. Innehållet i punkterna är just vad SD kämpar för:

  • avsevärt lägre abortgräns än idag
  • ja till samvetsfrihet inom vården
  • stöd till landet Israel
  • fokus på kärnfamiljen som ideal – en mamma, en pappa, barn
  • lära om etik och moral i skolorna, och framför allt kristna värderingar
  • nej till samkönade äktenskap
  • nej till att samkönade par ska få adoptera
  • konkret stöd till vårdbidrag
  • ja till kristna friskolor
  • kasta ut RFSU ur skolorna
  • stödja en levande kyrka och kristendomen som grundsten för nationen (kulturarv)
  • tillåta kristet innehåll i skolavslutningsceremonier

Detta är ju eftersträvansvärda punkter men KD:s ledning verkar anse att det är viktigare med en enad front i alliansen än att stå upp för sina hjärtefrågor. Detta får kärnväljare att fly, och en del har flytt till SD. Jag tar upp SD:s syn på ovan punkter och gör en del jämförelser med KD.  Här är sverigedemokraternas budgetförslag, om någon vill läsa fler detaljer om deras politik.

SD – bäst för de ofödda barnen som inte kan försvara sig

Hur gammal måste man vara, eller hur stor måste man vara för att ha rätt till sin egen kropp? Exakt NÄR i livet har man rätt till sin egen kropp? Det går inte att säga “vid födseln” för det skulle ju innebära att man skulle kunna abortera bort ett ofött barn i graviditetsvecka 40.

Vad gäller abort så vet vi att SD har den mest “barnvänliga” inställningen bland samtliga partier, eftersom SD förordar aborträtt endast upp till v. 12, till skillnad mot dagens regler där kvinnor ges rätt att utföra abort t o m v. 18 (alltså ända upp till v. 19 vilket ger en skillnad på 7 veckor) och där man även kan medges aborträtt t o m v. 22 om man vänder sig till Socialstyrelsen (som nästan alltid godkänner en sådan förfrågan). Detta är en skam med tanke på att det finns fler och fler fall i världen där barn som föds i v. 22 överlever. Är nästa steg att döda barn som föds i exempelvis v. 22? Eller kanske högre ålder? Läs gärna Julia Kronlids (SD) blogginlägg i ämnet.

Samvetsklausul för vårdpersonal 

SD vill gärna har samvetsfrihet för vårdpersonalen när de står inför etiska dilemman. I många andra länder finns en samvetsklausul för sjukvårdspersonal och i exempelvis Norge har man inte sett detta som ett problem. Helt naturligt skulle också många läkare och sjuksköterskor ha betänkligheter inför aktiv dödshjälp om en riksdagsmajoritet skulle besluta om något sådant.  När Sverige hade allmän värnplikt hade hade de värnpliktiga rätten att söka vapenfri tjänst om de av samvetsskäl inte ville bära vapen, och journalister har samvetsfrihet enligt journalistavtalets paragraf 3.3: ”Medarbetare får inte åläggas att utföra uppdrag som är förödmjukande eller som står i strid med hans eller hennes övertygelse.” De slipper alltså att utföra uppdrag där de exempelvis uppmanas att ljuga inför präster i själavårdssamtal som de dessutom filmar, för att kunna åsiktsregistrera prästernas syn på homosexualitet och sedan mobba dem för detta i media inför svenska folket. Många skulle inte klara av att kränka en människa på det sättet och skulle hellre bli av med jobbet.

I DN 2014-10-23 skriver fyra kristdemokrater:

“Kristdemokraternas hållning är dock att man bäst löser dessa situationer genom att arbetsgivaren och den anställde redan vid anställningstillfället är överens om hur arbetet ska lösas. Vi vill alltså inte lagreglera om en samvetsklausul.” 

Läs gärna Julia Kronlids bloggartikel från 2011 här.

“Kristdemokraterna som har skrivit i sitt principprogram om samvetsfrihet och ser det som en mycket viktig fråga har däremot inte reagerat över att utrikesutskottet i sitt betänkande har ställt sig kritiska till resolutionen om samvetsfrihet och vill verka för en förändring av den. I dagens debatt gick KD ut med att det var ett misstag och att de står upp för samvetsfriheten.”

Läs även denna bloggartikel:

Kristdemokraterna valde att avstå i dagens omröstning angående resolutionen om samvetsfrihet från Europarådet. Det är mycket ovanligt att ett parti i Alliansen röstar annorlunda än övriga partier i Alliansen. Bra att KD blivit pressade att inte bara följa med strömmen i Alliansen. Dock  betyder det att man inte har en åsikt i frågan om man avstår att rösta och Kristdemokraterna har tydligt gått ut med att de är för samvetsfrihet för vårdpersonal i Sverige. Så jag tycker det hade varit mycket mer trovärdigt om Kristdemokraterna hade tagit en tydlig ställning för samvetsfrihet genom att rösta på Sverigedemokraternas reservation. Tydligen är det av större betydelse vem som skrivit reservationen än själva sakfrågan.”

SD är det mest Israelvänliga partiet!sd 22

Vilket annat parti skulle på sin valvaka (eller i vilka sammanhang som helst) visa upp den israeliska flaggan på det här sättet? Det finns säkert många Israel-vänner även inom KD eftersom det finns många kristna som röstar kristdemokratiskt, men jag har svårt att tänka mig att några inom KD:s partiledning skulle våga stoltsera med en stor israelisk flagga på det här sättet för det är verkligen inte PK. Intressant nog började några sjuklövern-journalister att forska i vem den skäggige mannen är på bilden – kanske för att hitta skäl för att minimera SD:s vurm för Israel – som om hans bakgrund skulle ändra på det faktum att personerna reste upp den stora flaggan och lät sig fotograferas med den för att visa STÖD för landet Israel. Det finns inga krav att SD:s politiker ska rata en israelisk flagga pga vem som erbjuder den, och det tror jag inte heller en idrottare gör som tar emot en fana för att springa ett ärevarv. Mannen till vänster är för övrigt Richard Jomshof (SD) och är en agnostiker (han har alltså inte tagit ställning) men även han älskar Israel.

1 Mos 12:3 Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade.”

Kan det vara därför SD blivit oerhört välsignat?

Läs SD:s motivering varför de anser att regeringen visade ett dåliga omdöme genom att erkänna Palestina som stat 2014. Exempel:

“Dessutom ser vi det som orimligt att Israel ska behöva acceptera Hamas som trovärdig förhandlingspartner. Hamas är en terrororganisation och har länge varit tydliga med att de vill förinta staten Israel och döda alla judar. Sedan 2005 har de beskjutit Israel med över 11 000 raketer.”

Artikeln är underskriven av Björn Söder, Kent Ekeroth och Julia Kronlid. Kent Ekeroth och hans tvillingbror Ted Ekeroth är dessutom judar själva (modern judinna) liksom Paula Bieler och den del andra sverigedemokrater. Kent Ekeroth och hans bror grundade 2002 föreningen “För Israel och demokrati i Mellanöstern” (Fidim) “som en reaktion på svenska medias vinklade och ofta osakliga rapportering av den arabisk-israeliska konflikten”. Kent Ekeroth har varit styrelsemedlem i “World Zionist Organization” och mottog 2007 deras pris, “Theodor Hertzl-priset” för sina insatser för Israel, och är den ende svensk som fått det priset. Att kämpa för Israels rättigheter handlade hela tiden om hans eget initiativ, och detta engagemang skulle rimma illa med medlemskap i ett semi-nazistiskt parti eftersom mycket av nazismens signalement handlar om ett stort hat till judar ofta med i kombination med en önskan om deras förintelse. SD står långt ifrån judehat och nazism – och även andra SD-politiker har rakryggat stått upp för Israel när inga andra partitoppar från övriga partier gjort det. Kent Ekeroth har helt korrekt sagt om Västbanken:

“Det är inte palestinskt territorium, eftersom det aldrig har funnits något palestinskt folk eller palestinsk stat”

Jimmie Åkesson har tagit upp konflikten i Mellanöstern, där kristna hotas och slaktas, i exempelvis detta tal och konstigt nog blir folk upprörda över det också. Det verkar som det handlar om “damned if you do, and damned if you don’t” när det handlar om Jimmie . Jimmie betonar också Israels rätt att försvara sig, och SD:s partisekreterare Björn Söder gick 2013 ut med en skriftlig protest mot bojkott av varor från Israel, med anledning av EU:s tandlösa rekommendationer om bojkott. Där skrev han bl a:

israel

“Vänsterjournalister, – politikers och – organisationers propaganda om ”ockuperade områden” bör tas för vad det är: Propaganda! Sverige skall inte delta i detta och därför skall vi inte godta EUs förslag om särskild märkning av produkter från dessa områden.”

Det finns några enskilda personer i andra partier som åtminstone uttrycker Israels rätt att försvara sig och de ger Israel stort stöd, men det skulle ge större effekt om sådana initiativ kom från partiledningarna i stället för längre ner i hierarkin. Om sådant stöd inte återfinns i partitoppen så är chansen liten att stödet får genomslag i politiken. Birgitta Ohlsson är en Israelvän men är för en tvåstatslösning, och det tycker jag personligen redan finns. Israel fick en pyttebit land (mycket mindre än vad Balfourt-deklarationen utlovade) och araberna fick en ännu större bit land i det som nu är delar av Jordanien, utöver det land som de redan hade. Eftersom palestinierna visar med sina raketer vad de tycker om Israel så är det givetvis ingen god idé att låta dem komma ännu närmare med hjälp av en tvåstatslösning. Även Göran Hägglund är emot Sveriges erkännande av en palestinsk stat liksom övriga Allianspartier, men vad gäller Israel i sin helhet så är det SD som legat i framkant och öppet visat sitt stöd i olika sammanhang.

Ännu ett exempel är när SD ensamt stack ut hakan 2009 och kritiserade förslaget om att ordna en bojkott riktad mot Davis Cup- matcherna mellan Sverige och Israel samma år.

Kent Ekeroth och Björn Söder (i mitten i fotot till höger i Knesset) har skrivit en motion (2014/15:1030) ang Upphörande av bistånd till israel 2Palestinska myndigheten. Det skulle Israel tjäna stort på eftersom deras största hot kommer från den palestinska myndigheten. Där står bl. a.

“Den palestinska myndigheten inte bara uppmuntrar till terrordåd utan belönar även personer som dödar judar genom att ge dessa personer en månadslön på 25 000 kronor (fyra gånger mer än en palestinier tjänar på arbeten i områden som är kontrollerade av den Palestinska myndigheten) under fängelsetiden.”

“Samtidigt som Sverige och EU ger bistånd till den Palestinska myndigheten bromsar man projekt som skulle innebära att palestinska män i områden, kontrollerade av den Palestinska myndigheten, skulle kunna höja sin medellivslängd från de idag 50 åren till vad palestinska män har för medellivslängd i Israel, som är 76 år. Vid universitetet i Ariel sökte man projektpengar från EU för att komma tillrätta med de lungsjukdomar som palestinier drar på sig då de blir förgiftade genom de uppvärmningsmetoder man använder. Likaså sökte man projektpengar till vattenreningsmetoder. Dessa projekt skulle leda till att palestinier fick drägligare levnadsförhållanden inne på områden kontrollerade av den Palestinska myndigheten. Men universitetet fick avslag på projektpengar på grund av att det ligger i Ariel, som man påstår är på ”ockuperat område” på Västbanken.

“Konflikten med Israel består inte i bråk kring ett eget land. I samband med att det brittiska Palestinamandatet upphörde 1948 hade palestinierna en egen stat i Jordanien. Det var uppenbart inte tillräckligt eftersom man omedelbart när Israel utropade självständighet anföll Israel. Konflikten grundar sig på självaste existensen av staten Israel och existensen av en judisk stat. Slutmålet är att eliminera den judiska staten och etablera en Palestinsk stat på hela området och konflikten kommer aldrig att upphöra tills detta har skett. Demoniseringen och avhumaniseringen av ”sionisterna”, judarna allmänt och Israel särskilt och bosättarna över allt annat fortsätter. Terrorister framställs som hjältar och förebilder.” 

“Det är självfallet inte försvarbart att Sverige eller EU betalar ut stora ekonomiska medel till den Palestinska myndigheten utan att kräva fullständig transparens om vart pengarna går och att den Palestinska myndigheten omedelbart upphör med att låta högt uppsatta PLO- och Fatah-personer stoppa pengar i egna fickor, finansiera terrorverksamhet och att belöna fängslade terrorister i Israel. Därför bör Sverige upphöra med biståndet till palestinierna.”

Bravo SD! Tyvärr så lovade Sverige i stället ännu mer pengar. “Tomma lador“, någon?
Ny motion från SD hösten 2015. Återkalla erkännandet av Palestina! KD däremot avslog sådana Israelpositiva motioner under sitt riksting oktober 2015.

SD om kärnfamiljen och barnens rätt till en mamma och en pappa

Under Västerås-konferensen 2014 (som Björn Söder inledde med att tända adventsljus, som även Mattias Karlsson gjorde i en video strax innan jul då han bad oss att tänka på ordet försoning) så var organisationen HARO på plats för att undervisa mer om trygga familjer och valfrihet inom barnomsorgen.

SD skriver mycket gott om kärnfamiljen (du kan läsa avsnitt från SD:s principprogram här nere, framtagen 2011) och är MYCKET tydligare med att de ser kärnfamiljen som ett ideal än vad KD är i sitt principprogram. KD uttrycker sig flummigt och neutralt, och det låter som familjekonstellationen “mamma, pappa barn” endast är en tänkbar familjeform bland andra och inte nödvändigtvis den bästa. SD är vågar uttrycka “alla barn bör ha rätt till både en mor och en far i sitt liv”. Inte bara att barn har rätt till ett visst antal “föräldrar”, utan just 1 mor och 1 far. Sen kan vi förstås inte ducka för hur verkligheten ser ut, men SD uttrycker åtminstone hur de ser på idealet för barnens bästa, och det gör de ganska tydligt och upprepade gånger.

“Det är Sverigedemokraternas övertygelse att kärnfamiljen är den samlevnadsform som har bäst grundförutsättningar att ge barnen en stabil och trygg uppväxtmiljö. —Vi är också av den uppfattningen att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra och av bland annat den orsaken anser vi att alla barn bör ha rätt till både en mor och en far i sitt liv.

Det minst komplicerade, och därmed bästa för de flesta barn, är enligt vår bedömning att få växa upp med sina biologiska föräldrar som moders- och fadersgestalter. Barn som inte växer upp i en kärnfamilj skall ha rätt att umgås med båda sina biologiska föräldrar och i de fall detta inte är möjligt skall barnet  i alla fall ha rätt att få information om vilka de biologiska föräldrarna är eller var.

I de fall ett barn har förlorat båda sina biologiska föräldrar bör barnet ha rätt till både en man och en kvinna som en ersättning för den far och den mor man har förlorat. Detta är orsaken till att vi motsätter oss statligt sanktionerad adoption för såväl ensamstående, som samkönade par och polyamorösa grupper. Undantaget från ovanstående princip är fall som gäller nära släktingar eller personer som barnet redan odlat en nära relation till. “

Vidare om samkönade äktenskap

Det är att inse fakta att vissa människor känner utav en oklar sexualitet (och någonting som de flesta verkar ha gemensamt är en frånvarande förälder under uppväxten och/eller en uppväxt med stora brister), och jag håller helt med SD att de inte ska trakasseras, förföljas eller behandlas illa på minsta vis. Däremot är steget långt till att uppmuntra till en sådan omvänd sexualitet  à la RFSU.  SD skriver att de inte anser det vara förenligt med barnens bästa att låta samkönade par och polyamorösa grupper adoptera och inseminera—, och jag är glad för ett sådant ställningstagande. Detta är ju viktigt för barnens bästa. Vidare är jag visserligen glad att SD inte vill tvinga någon pastor/präst att viga någon emot hans egen övertygelse, men samtidigt så önskar jag att en vigsel överhuvudtaget endast skulle få vara mellan en man och en kvinna i Sverige. Partnerskap hade varit en bättre väg att gå för övriga varianter. Annie Lööf hade t o m ett förslag om att tillåta polygama äktenskap i ett forum för ett antal år sedan, och det är bara att be och hoppas på att det förslaget inte dyker upp igen i framtiden.

“Det faktum att vi erkänner förekomsten av biologiskt grundade skillnader mellan könen skall inte tolkas som att vi tror att alla män respektive kvinnor är stöpta i samma form. Som alltid när man talar i generella termer handlar det om fallande skalor och utrymmet för individuella avvikelser är naturligtvis stort. Mot bakgrund av detta är det också naturligt för oss att erkänna att vissa
människor kan födas med en oklar eller ombytt könstillhörighet och att dessa människor skall få samhällets stöd i händelse av att detta förhållande utgör ett problem för dem. Erkännandet av olikhet skall heller inte tolkas som en strävan mot ojämlikhet. —   Vi förespråkar en formell jämställdhet där varken kvinnor eller män skall särbehandlas på basis av sin könstillhörighet. Om detta sedan skulle visa sig leda till att män och kvinnor inte gör allting på samma sätt, i exakt samma utsträckning, så betraktar vi inte det som problematiskt.

På samma sätt som vi betraktar könstillhörighet som någonting nedärvt hos de flesta människor betraktar vi även den sexuella läggningen som en medfödd egenskap hos de flesta individer. Vi motsätter oss därmed de läror som hävdar att den sexuella läggningen endast är en social konstruktion. Bortsett från att vi inte anser det vara förenligt med barnens bästa att låta samkönade par och polyamorösa grupper adoptera och inseminera samt att det bör vara upp till de religiösa församlingarna själva att avgöra huruvida vigselakten skall utsträckas till att gälla även andra än två människor av olika kön, så skall personer som tillhör någon av de sexuella minoriteterna ha samma rättigheter och skyldigheter som andra. Trakasserier och förföljelse av någon människa på basis av dennes sexuella läggning är förkastligt och skall bestraffas hårt.”

“Familjerådgivning. Eftersom familjepolitiken för oss är ett prioriterat område, avser vi att i ett första steg skjuta till extra resurser till kommuner och landsting med syfte att minska de köer som på vissa håll finns.”

 SD:s syn på skolan – etik, moral, normer, kristendom och inget flum

SD förstår hur viktigt det är med gemensamma normer, sunda värderingar, etik och moral – som faktiskt återfinns i den religion som Sverige alltid haft i sin historia – kristendom. Sådana värderingar är viktiga som byggstenar och bör finnas där från början – även i skolan. Detta är ju själva grunden vi ska lära oss att stå på, och dessvärre är sanningen att alla religioner inte bygger på sunda värderingar. Jag tänker på det som lärs ut i Koranen och sharialagarna. Vi borde inte skämmas för vår kristna historia och kultur, och inte ursäkta oss när vi använder kristendom som grundstomme redan i skolan. I framtiden kanske våra kristna högtider kommer att tas bort en efter en, för att ersättas med ett visst antal lediga dagar då vi får kalla dem vad vi vill och fira dem hur vi vill – och detta skulle givetvis orsaka så att våra kristna traditioner faller i glömska efter några generationer. SD vill uttryckligen att skolan ska betona kärnfamiljens betydelse och den kristna etiken. Det handlar om BYGGSTENAR för Sverige.

“Skolans roll är inte bara att vara kunskapsförmedlare utan till stor del också att förmedla en djupgående förståelse och acceptans för vårt svenska kulturarv – från en generation till en annan. I kulturarvet ingår det svenska folkets gemensamma historia, kultur, traditioner, normer och värderingar, språk och religion. Dessa är de byggstenar vilka Sverigedemokraterna menar utgör grunden för ett tryggt och stabilt Sverige.

Utan goda kunskaper om dessa byggstenar, och då framförallt gemensamma normer, värderingar och språk, är det svårt, om inte omöjligt, att bli en naturlig del av det svenska samhället. Skolan bör därför betona kärnfamiljens betydelse, tidigare generationers samlade kunskap och erfarenhet, den kristna etiken samt inte minst den västerländska humanismens centrala betydelse i vårt samhälle.

Skolan ska lära ut den djupa innebörden av demokrati och respekt för andras åsikter samt stimulera till kritiskt och konstruktivt tänkande och reflektion kring etiska och moraliska frågorKritiskt och självständigt tänkande ska uppmuntras – inte bestraffas. Vidare bör etik och moral betonas mer än idag, så att eleverna lär sig att samarbeta, visa hänsyn, kamratanda och ärlighet.”

Vårdnadsbidraget

SD är mer konkret än KD, och vill dels lagstadga så att kommunerna måste erbjuda vårdnadsbidrag, och dels föreslår de det dubbla månadsbeloppet jämfört med idag. 6000 kr/månad/barn.

“Vårdnadsbidraget kan idag betalas ut med maximalt 3 000 kronor per månad och barn och syftartill att öka möjligheten för föräldrar att vara hemma med små barn mellan 1 och 3 år. Bidragetär dock frivilligt för kommunerna att införa, vilket gör att långt ifrån alla småbarnsföräldrar gesmöjlighet att nyttja det. Den maximala summan om 3 000 kronor ska också jämföras medkostnaden för en dagisplats, vilken uppgår till omkring 100 000 kronor per år. Vårdnadsbidragetär alltså inte att betrakta som en kostnad, utan som en reform som ökar familjens valfrihet ochoberoende gentemot det offentligaSverigedemokraterna vill vidareutveckla reformen, dels genom att lagstadga så att kommunerna måste erbjuda vårdnadsbidrag, dels genom att höja maximalbeloppet till 6 000 kronor per månad och barn.

Kristendomen ska ha en särställning inte bara i skolan utan i hela landet

SD vill satsa på ökad kyrkoantikvarisk ersättning:

“Sverige har varit ett kristet land i tusen år. Ingen annan religion, idé och institution har varit lika betydelsefull för formandet av den svenska kulturen som kristendomen och den svenska kyrkan. Bevarandet av det kristna kulturarvet är således en angelägenhet för alla. Sverigedemokraterna har via skrivelser och Riksdagens utredningstjänst förstått att medlen som anslås idag för den kyrkoantikvariska ersättningen inte fullt räcker till för det behov som idag finns. Vi föreslår därför ökad kyrkoantikvarisk ersättning.”

Kristendomen ska ha en särställning i Sverige, och kristendomen är en del av Sverige. SD talar mycket om vårt kristna arv, kristna högtider och kristna traditioner, och säger på inga sätt att staten ska hålla sig neutral vad gäller kristendomen i Sverige:

“Den svenska staten kan och bör inte vara religiöst neutral. Sverige har varit ett kristet land i över tusen år. Kristendomen är intimt sammanvävd med den svenska kulturen och identiteten. Få andra idéer och institutioner har varit  lika betydelsefulla för formandet av den svenska kulturen som kristendomen  och den svenska kyrkan. Det svenska språket, konsten, litteraturen, filosofin, moralen, traditionerna, arkitekturen, musiken m.m. är alla exempel på
samhällsområden som varit och är starkt färgade av vårt kristna arv. Påverkan har dock också varit ömsesidig. Förhållandena, förutsättningarna och kulturen i vårt land har gjort att den svenska kristendomens historia innehåller vissa särdrag i jämförelse med andra kristna länder. Många kristna högtider och traditioner är fortfarande en självklar del av vår nationella kultur och utgör viktiga inslag även i många icke-troendes liv. Att känna till och förstå det svenska kristna kulturarvet är en viktig nyckel till att förstå vårt lands historia, kultur och samtid. Bevarandet av detta kulturarv är således en angelägenhet för alla svenskar, troende såväl som icke-troende. För att kunna förhålla sig strikt religiöst neutral skulle staten behöva fjärma en betydande del av det svenska kulturarvet ifrån de offentliga verksamheterna och det offentliga
rummet och detta är ingenting som Sverigedemokraterna ser som önskvärt. Kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas att inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige.”

Richard Jomshof, (SD) anförande 2013:

“Fru Talman, Muhammed är ett föredöme för alla muslimer, ett föredöme i ord, ett föredöme i handling. Han kan och får inte kritiseras. Hade Muhammed varit en man av fred hade mycket sett annorlunda ut, men det var han inte. Muhammed var en krigsherre, han var en erövrare som förde krig med allt vad det innebär. Han skall ha själv ha dödat och det finns beskrivet att han vid ett tillfälle avrättade som så många som 600 judiska män med halshuggning. Vi vet att han överföll karavaner för att finansiera sin krigföring. Vi vet att tillfångatagna kvinnor och barn såldes som slavar. Det innebär, menar jag, att Muhammed inte är ett dugg bättre än andra som också har använt eller som fortfarande använder våldet som en väg för att nå sina mål. Fru Talman, jag vill göra en jämförelse mellan Jesus och Muhammed, en jämförelse mellan islam och kristendomen. Muhammeds liv och gärning ligger till grund för islam. Om det nu är så att han var erövrare, att han förde krig, att han avrättade krigsfångar, att han tog och sålde slavar att han överföll karavaner och stal för att finansiera sin krigföring, så menar jag att spelar en oerhörd stor roll för islam, dess framväxt, dess budskap, men också för dess utövare.

Om vi då jämför detta med kristendomens grundare Jesus så förespråkar han ett motsatt budskap, ett kärleksbudskap vilket också genomsyrade hans liv och gärning. En muslim som använder våld för att sprida sitt budskap finner alltså stöd för detta hos religionens grundare, Muhammed. En kristen som däremot använder våld för att sprida sitt budskap finner inget som helst stöd för detta, eftersom Jesus budskap kort och gott var ett budskap om icke våld  och kärlek. Jag vill dra mig till minnes att när Jesus arresterades av romarna så drog en av lärjungarna, Petrus, sitt svärd varpå Jesus befaller honom att stoppa tillbaka den. Därefter spikas Jesus upp på korset och Jesus förlät som ni kanske minns också sina mördare.Det är en helt annan moral, en helt annan logik än vad som finns inom islam. Jag menar att kristendomen och islam är varandras motpoler i mångt och mycket.”

Läs gärna Eva Nyman och Björn Söders förslag till kyrkomötesbeslut här om att säkerställa den kristna karaktären i Svenska kyrkan och i landet. Från förslaget:

“Svenska kyrkan har ett av Gud givet uppdrag att förkunna kristen tro och kristet liv i Sverige i samverkan med andra kristna kyrkor. Svenska kyrkan och dess medarbetare torde ha en nyckelroll för att skapa den värdegrund som är den enda hållbara för en inflyttads lyckade anpassning i vårt land. Ett samhälle som är oklart eller rentav i konflikt om sina egna grundvalar, kan inte bestå i längden.

Otydlighet och oklarhet om kristen tro och kristet liv blir alltmer utbredd i vårt land. —

Kristen tro och kristet liv har varit och är en av de viktigaste faktorerna bakom vår demokrati och bakom en människosyn som bygger på respekt för oliktänkande. Vi menar att det inte är en tillfällighet att vår traditionella demokratiska kultur, vår respekt för mänskliga rättigheter och våra strävanden efter det allmänna bästa, vuxit fram i ett kristet kultursammanhang.  —

Vi menar att det är fullt möjligt att verka för att Sverige förblir dominerat av en kristen livssyn och samtidigt bibehålla respekten för människor av annan trosuppfattning. Vi menar vidare att det är en förutsättning för en framgångsrik dialog med icke kristna att Svenska kyrkan och övriga kristna kyrkor och samfund är tillräckligt tydliga om innebörden av kristen tro och kristet liv. —“

Läs gärna SD:s riksdagsmotion där de tar upp de kristna kopternas utsatta situation i Egypten, samt kristnas situation i Pakistan, Nigeria, Nordkorea och andra länder. Låt oss vara tacksamma för att vi åtminstone har ett riksdagsparti som verkligen uppmärksammar den förföljelser som drabbar kristna människor i vår omvärld.

Se gärna Mattias Karlsson och Julia Kronlids vision för Svenska Kyrkan, inför kyrkovalet 2013. Julia är rädd att namnet JESUS blivit ett namn som Svenska Kyrkan skyr, och de oroas över att man i Sverige fasar ut kristna traditioner och kompromissar med andra religioner med risk för att man tappar den kristna värdegrunden:

Kristdemokraterna 

 

Jag har hämtat information från Kristdemokraternas hemsida.

Abort – Se ovan. KD har som sagt en mycket liberal abortpolitik, och stort ansvar ligger just hos partiledaren Göran Hägglund som tidigare var socialminister.

Samvetsfrihet – Se ovan. KD har som sagt inte stått upp för samvetsfrihet för vårdpersonal när de haft chansen. Men det finns chans att ändra sig i framtiden.

Israel – Se ovan. Jag kan inte hitta något speciellt om Israel i deras skrifter mer än att KD som övriga allianspartier är emot de rödgrönas beslut att erkänna Palestina som stat.

Kärnfamiljen – Beskrivs inte som en familjeform med en särställning som hos SD utan är en familjeform bland andra:

“Kristdemokraterna menar att familjen är den viktigaste enheten i samhället. Familjer ser olika ut men är alltid viktiga. Vår familjepolitik syftar till att stödja familjerna utifrån deras olika behov, möjliggöra mer tid för barnen och öka familjernas frihet. Vi tycker bland annat att alla politiska beslut ska analyseras utifrån vilka konsekvenser de får för familjer samt att det bör forskas om hur det alltmer gränslösa arbetslivet påverkar familjelivet, hälsan och barnen. Familjen är viktig hela livet. Därför arbetar vi bland annat för att ensamstående förälder som bor i annat land ska få möjlighet att bo tillsammans med familjen i Sverige.”

Kristendom i skolan  – Till skillnad från SD är KD mycket mer försiktiga att sätta kristendomen främst i skolan. Men på ett ställe uttrycker de ändå i en mening att “All skolverksamhet ska i enlighet med den etik som förvaltats av kristen tradition fostra eleverna till ansvarskännande medborgare”. Bravo! Tyvärr uttrycker de på många andra ställen att kristen etik inte ska ha en särställning, utan snarare att den ska ses som en i mängden av bra etiska grunder som människor kan tänkas bygga på. SD trycker mer på etik, moral, kristendom som grundsten samt det lämpliga i att lära ut kärnfamiljen som ideal redan i skolan. (SD säger “Skolan bör därför betona kärnfamiljens betydelse— den kristna etiken”). KD skriver:

“Skolans uppgift är att ge varje elev de kunskaper som är nödvändiga för att leva och verka i ett modernt samhälle och att tillsammans med föräldrarna fostra eleverna till ansvarskännande medborgare. Med en skolpolitik som fokuserar på trygghet, kunskap och arbetsro och där varje skola har stor frihet att utforma sin egen verksamhet vill Kristdemokraterna ge elever, lärare och skolledare förutsättningar för att klara denna uppgift.

All skolverksamhet ska i enlighet med den etik som förvaltats av kristen tradition fostra eleverna till ansvarskännande medborgare. Övertygelsen om alla människors lika, unika och okränkbara värde ska genomsyra skolmiljön. Solidaritet med svaga och utsatta, jämställdhet mellan könen och tolerans för människors olikheter är förhållningssätt som ska befrämjas. Mobbning och annan kränkande behandling måste kraftfullt motverkas. Skolan som trygg arbetsmiljö måste säkerställas.

(Förskolan) Barn har olika behov och förutsättningar. De behöver därför olika stöd och stimulans beroende på ålder, mognad och social bakgrund. Det är viktigt att förskoleverksamheten för de mindre barnen präglas av omsorg och lek, samt att de pedagogiska inslagen ökar i takt med barnens stigande ålder. Den pedagogiska verksamheten måste ske på barnens villkor och inte innebära att lekfulla inslag går förlorade.”

Kristendom – Till skillnad från SD, som vill se kristendom som en grundsten både i skolan och i samhället (och motiverar tydligt varför), så verkar snarare KD vilja separera kristendom från politik och förklarar dessutom att det är helt möjligt att motivera grundvärden utan just en kristen tradition. Det skulle lika gärna kunna vara en annan religion från andra kulturer, eller ingen religion alls. De ser på beblandning av religion (kristendom är en religion) och politik som en RISK. Självfallet är det en risk att blanda in en religion som islam i politiken, men jag kan inte se några liknande risker vad gäller kristendom som lär oss sunda och kärleksfulla värderingar som alla skulle må bra av att följa. KD verkar inte se kristendomen som den enda grundstenen, utan ser den som en värdegrund bland andra, eftersom de säger: “Det är emellertid möjligt att motivera människosyn och grundvärden med samma innebörd utan att referera till Gud eller den kristna traditionen.” Kristen värdegrund är alltså en i mängden.

Den etiska grunden för KD:s politik är “oberoende av trosuppfattning” (alltså inte nödvändigtvis lagd på just en kristen värdegrund). KD verkar vilja se religion som en privatsak som inte bör blandas in i politiken eftersom de säger att politik rör människors gemensamma angelägenheter till skillnad mot den förra. Det borde innebära att vi inte kan motivera etik och moral utifrån kristen värdegrund (som ju kommer från Bibeln), och verser om att vi bör behandla andra som vi själva vill bli behandlade (den gyllene regeln), att vi bör be för våra fiender, att ett äktenskap bör vara mellan en man och en kvinna, att vi inte bör hata, förtala, ljuga, etc eftersom det är “religiöst”. Om vi däremot kommer fram till sådana saker på annat sätt (utan religion) så är det förstås ok, men i framtiden så kanske vi lika gärna kan anpassa oss till andras kulturer eftersom kristendomen uppenbarligen inte ska ha någon särställning enligt KD? De menar ju att religion inte ska blandas in i politiken överhuvudtaget, och då kanske andra kulturer kan ta mer plats trots att det rimmar illa med den moral Jesus undervisat om.

Religion är inte politik. Politik är heller inte religion. I många kulturer är emellertid religionen bärare av den människosyn och etik, som genomsyrar samhället. I det avseendet är i vår del av världen kristendomen den tongivande förmedlaren av den människosyn och de grundläggande värden, som motiverar mänskliga rättigheter och skyldigheter. Det är emellertid möjligt att motivera människosyn och grundvärden med samma innebörd utan att referera till Gud eller den kristna traditionen. På samma sätt är kristdemokratins etiska grund för politik oberoende av personlig trosuppfattning när det gäller livsåskådning eller religion. Politiken rör människors gemensamma angelägenheter medan religionen dessutom rör människornas relation till Gud. Det finns således en distinktion mellan politik och trosliv. Samtidigt finns det alltid en risk att människor gör politik av sin religion eller gör religion av sin politik.

Här nedan är ett långt stycke om etik och människovärde där de bl. a. säger att värden kan identifieras beroende på vad som är värdefullt för den enskilda människan, för alla människor och för samhället. Förvisso sant, men trots den långa texten står ingenting om att det måste vara just ett kristen värdegrund som kan vara en byggsten för detta utan det verkar fungera även med andra religioner och kulturer. Kristen värdegrund verkar i alla fall vara ett av flera möjliga alternativ eftersom de säger att  grunden “återfinns i den kristna etiken och naturrätten och har präglat västerländsk rättsuppfattning. Den har under historiens gång manifesterats från Magna Charta till en lång rad rättighets- och frihetsdeklarationer i Europa, USA och FN.” En god etik “återfinns” alltså även i kristendomen, som KD också säger är “realistisk”. Det är ungefär så långt de vill sträcka sig – en realistisk värdegrund, men absolut inte den enda värdegrund som skulle kunna passa för Sverige eftersom många andra religioner och kulturer också skulle kunna komma fram till goda etiska ståndpunkter – beroende på vad folk kommer fram till.

KD uttrycker att etik kan bli en slags lagar som samhället ska rätta sig efter, men det handlar inte om just en kristen etik utan det verkar handla om “upptrampade stigar”, ungefär som att det som gällt för invånarna under ett långt tag kanske lämpligen ska fortsätta gälla eftersom det varit etablerat så länge. Om två religioner/kulturer möts i Sveige (exempelvis kristendom och islam), så kanske två upptrampade stigar måste samsas till en? KD menar att de ser etik som något grundläggande för sin politik, men de säger inte här att det måste vara kristen etik. Tvärt om! Det är samhällets etik som ska gälla, och det beror ju helt på vad samhället kommit fram till. Hur kommer man fram till vilken etik som ska gälla nu när det inte måste grunda sig i kristen etik? KD förklarar: “Värden kan identifieras genom att fråga efter det som är värdefullt för den enskilda människan, för alla människor och för samhället.” M a o så beror det på vad människor kommit fram till, men det finns ju länder såsom Saudiarabien, Irak och Somalia där människor kommit fram till helt andra ståndpunkter än oss i Sverige och som verkligen rimmar illa med den gyllene regeln. Om man förminskar den kristna värdegrunden som KD gör genom att hålla den neutral mot andra värdegrunder, så har man svårare att motivera vad som egentligen är i sanning oetiskt, kvinnofientligt, barnmisshandel, etc. Det kan ju variera från kultur till kultur och land till land, och kristen värdegrund är ju bara en i mängden hos KD. Hur blir det då när Sverige fortsätter att satsa på mångkultur och massinvandring där även främmande religioner tar större plats, och där svenskarna själva drar sig tillbaka och vägrar att låta just kristendom och kristen etik ha en särställning? Sen kan vi läsa många vackra ord om människans värde, kärlek, frihet, etc, men även länder som är diktaturer menar ju att deras länder är byggda på allt detta.

“För att ett samhälle ska kunna fungera behövs att invånarna omfattar vissa gemensamma värden. Varje civiliserat samhälle utgår från en sådan värdebas, en etik, som klargör hur man bör uppträda mot varandra. I alla samhällsbyggen har etik successivt kodifierats till lagar som medborgarna haft att rätta sig efter. Etiken har blivit till lagstiftning ungefär som upptrampade stigar blivit till allmänna vägar. Etiken bildar således ett sammanhang med politiken, och orsaken till att vi kristdemokrater betonar etikens grundläggande betydelse för politik är det faktum, att etik är och fungerar som en närande jordmån för rätt och lagstiftning. Inga politiska beslut tas utan att människosyn och etik spelar en grundläggande roll. Lagstiftning är ett uttryck för samhällets etik, som i sin tur byggs upp av värden, rättigheter och normer. Värden kan identifieras genom att fråga efter det som är värdefullt för den enskilda människan, för alla människor och för samhället. Gemensamma eller allmänt giltiga värden är livet, människovärdet, kärlek, sanning, frihet, kunskap, den goda miljön etc. De är värden i sig. En rättighet innebär anspråk att få uppnå, uppleva eller realisera ett värde. Det handlar om rätten till ett meningsfullt liv, att bemötas med värdighet och respekt, uppleva kärlek, att få ta del av sanning, få tillägna sig kunskap och att få ta del av en ren miljö. En norm påtalar ett ansvar för värdena och rättigheterna till dem. Det kan gälla att respektera liv och andras människovärde, att visa kärlek, att hålla sig till sanning och hederlighet, tillägna sig kunskap och att värna miljön. Det finns en etisk grund för rätten, som inte kan avskaffas genom politiska beslut och som finns i människan oavsett kultur. Denna grund för rätten återfinns i den kristna etiken och naturrätten och har präglat västerländsk rättsuppfattning. Den har under historiens gång manifesterats från Magna Charta till en lång rad rättighets- och frihetsdeklarationer i Europa, USA och FN. Det är en realistisk etik, som innehåller allmänt giltiga värden (liv, hälsa, relationer, kunskap etcetera), vilka alla människor har rättigheter att uppleva och realisera samt ansvar och skyldighet att låta andra uppleva och förverkliga. Lagstiftning är ett uttryck för ett samhälles etik, och strävan ska vara att såväl ett samhälles lagstiftning som dess etik ska överensstämma med de allmänt giltiga värdena.”

Att känna till Sveriges kristna historia är en förutsättning för att kunna förstå människor med en annan religiös och kulturell bakgrund, enligt KD. (De säger inget om att vi ska studera historien för att fortsätta på samma kristna väg.)  Kristen etik verkar åtminstone “till stor del” vara kapabel att utgöra en sorts värdegrund som vårt samhälle ska vilar på, men det kan även tolkas som det även finns andra värdegrunder som är minst lika bra. KD erkänner också fakta, att kristendomen haft en stor betydelse för demokratins framväxt i västerlandet (som borde resultera i att KD ser kristen värdegrund som den enda rätta). De säger också att kristendomen “bidragit” till att forma det andliga, kulturella och demokratiska landskapet i Sverige, vilket är fakta som inte kan motsägas. Tack och lov säger KD att vi bör förvalta detta vitala arv, men det skulle kunna motiverast även med andra termer än att det är bra att känna till vår historia och att det behövs för att förstå andras kulturer. Förhoppningsvis så studerar vi inte bara vår kristna historia för att se varför vi blivit det folk som vi blivit, utan även för att inse att den kristna värdegrunden ska ha en särställning i Sverige eftersom vi bl a tycker den uttrycker den bästa etiken.

“Att vara medvetenhet om sin egna historiska identitet skapar trygga medborgare och är en viktig förutsättning för att kunna förstå människor med annan religiös och kulturell bakgrund. Kristen etik utgör till stor del den värdegrund som vårt samhälle vilar på. Detta kommer till uttryck bland annat genom lagstiftningen och synen på människan. Kristendomen och de kristna samfunden har dessutom haft stor betydelse för såväl demokratins framväxt i västerlandet som för den kommunistiska diktaturens sammanbrott i det forna Östeuropa. Kristendomen har också på många sätt bidragit till att forma det andliga, kulturella och demokratiska landskapet i Sverige. Vi har en förpliktelse gentemot kommande generationer att förvalta detta vitala arv. Att skapa en medvetenhet om den egna historiska identiteten är en central bildningsuppgift för samhällets institutioner och är därtill en viktig förutsättning för att kunna förstå människor som har en annan religiös och kulturell bakgrund.”

Ännu mer text här nedan, och inte heller är får den kristna värdegrunden sticka ut bland andra. De säger bland annat att “Trossamfund kan genom sin verksamhet bidra med respekt, kunskap och förståelse för olika trossinriktningar”, men det kan alltså röra sig om vilka som helst. KD skriver Det är viktigt att staten är neutral gentemot alla livsåskådningar”. Detta är tvärt emot det som SD säger, eftersom SD vill att kristendomen ska ha en särställning och vara en tydlig grundsten för skola och samhälle. KD vill väldigt gärna att kristendomen bara ska vara en religion i mängden, och i stället för att se kristendomen som en grundsten så ska staten uppmuntra en bredd av olika religiösa inriktningar för att kunna vara ett välmående samhälle. Trossamfund ska ges goda möjligheter att verka och utvecklas i frihet säger KD (kan det inkludera fler möjligheter att bygga upp moskéer?), och som sagt – kristendom har absolut ingen särställning. Bara en i mängden.

“Den religiösa kartan har under de senaste åren förändrats i Sverige och att ge människor som invandrar hit en möjlighet att finna en trygghet här genom sin religion har stor betydelse för integrationen. I ett mångreligiöst samhälle är det viktigt med kunskap, förståelse och samverkan för att människor med olika tro ska kunna leva tillsammans. Trossamfund kan genom sin verksamhet bidra med respekt, kunskap och förståelse för olika trossinriktningar. Religions- och övertygelsefrihet är central i ett öppet samhälle. Det är viktigt att staten är neutral gentemot alla livsåskådningar, sedan separationen mellan kyrka och stat år 2000 finns det inte längre någon statskyrka eller statsreligion i Sverige. Men samhället kan inte, och ska inte vara neutralt. I ett välmående samhälle finns en bredd av olika religiösa inriktningar och verksamheter, något som staten ska uppmuntra. Olika trossamfund ska ges goda möjligheter att verka och utvecklas i frihet utan statlig styrning och i enlighet med sin särart. Trossamfunden tillhör det civila samhället, som i sin tur är ett resultat av enskilda människors och gruppers initiativ. Det offentliga ska komplettera i stället för att konkurrera med denna verksamhet. Uppgiften för det offentliga är således inte att ersätta utan snarare att uppmuntra, samarbeta med och ta vara på till exempel det sociala arbete som många trossamfund bedriver såväl inom som utom landets gränser.”

Mer av samma vara, och kristna kyrkor likställs med andra religiösa samfund:

“Vi anser att:• Kyrkor och andra religiösa samfund ska ges goda möjligheter att verka och utvecklas i frihet utan statlig styrning och i enlighet med sin särart. • Stödet till trossamfund bör höjas för att öka likställigheten mellan olikatrossamfund och skapa förutsättningar för trossamfunden att bedriva en aktiv och långsiktigt inriktad verksamhet. Vi vill att kyrkor och andra religiösa samfund ska kunna fortsätta och utvidga sin verksamhet, inte minst det sociala arbete som många av dem utför. Sedan 2001 hade stödet varit oförändrade 50 miljoner kronor per år. Tack vare Kristdemokraterna har stödet höjts med inte mindre än 50 procent 2011-2013.”

Att kunna uttrycka “sin andliga längtan” och att ha “ett vitalt samfundsliv” är till gagn för samhället enligt KD, men det står inte att det måste vara just ett kristet samfundsliv. Det som de skriver skulle kunna tolkas som att olika former av samfund (inte bara kristna) ska öka förutsättningarna för att etablera en gemensam värdegrund, trots olika former av föreningsverksamhet. Alltså att olika former av religioner ska samsas och kanske kompromissa för att hitta en gemensam plattform och värdegrund? Så kan det bli om just den kristna värdegrunden inte får sticka ut över andra religioners värdegrund.

Förutom att vara ett forum, där människor kan dela och uttrycka sin andliga längtan, är ett vitalt samfundsliv till gagn för samhället även i ett generellt perspektiv. Dels befrämjas normbildningen och förutsättningarna att etablera en gemensam värdegrund; dels stärks det demokratiska systemet när människor engageras och arbetar tillsammans i olika former av föreningsverksamhet.”

Det är bra att statliga kontroller inte ska förekomma, så alltså bör journalister inte lura till sig självavårdssamtal och ljuga inför en präst för att ta reda på prästens och kyrkans inställning till homosexuella. Inte heller bör Sverige få ytterligare Åke Green-fall. Om det däremot finns misstanke om brott så borde staten ingripa, för att exempelvis kontrollera rykten om att det förekommer uppmuntran till jihadism i en viss moské. Det skulle nämligen kunna rädda människors liv:

“Religionsfriheten är en betydelsefull del av de demokratiska fri- och rättigheterna. Det innebär bland annat att statliga kontroller gentemot kyrkor eller andra religiösa samfund och organisationer inte får förekomma. Religionsfriheten innebär att varje medborgare har rätten att utöva sin religion, antingen ensam eller tillsammans med andra, och det innebär även att man har rätten att anordna offentliga gudstjänster. Religionsfriheten angår även dem som inte har en tro eller som är ointresserade av frågeställningen eftersom den utgör en del av den pluralism som är en del av det moderna demokratiska samhället.”

Samkönade äktenskap – Som alla partier är givetvis både KD och SD emot våld och diskriminering av alla människor, inklusive homosexuella.

“Homosexualitet Därför måste alla former av diskriminering i samhället motverkas. Våld och hot mot homosexuella måste bekämpas. Detta uppnås genom lagstiftning och genom att informera och skapa opinion.”

Adoptionsrätt för samkönade – Här ska KD ha en eloge för att de faktiskt säger detta:

“Då barn förlorat sina biologiska föräldrar tycker vi att man ska försöka ge barnet en situation som är så lik den som barnet har förlorat som möjligt, alltså en mamma och en pappa.”

Vårdnadsbidrag – KD har som sagt ingen konkret förbättring på det sättet som SD har (dubbla beloppet), utan säger diffust att de driver kravet att vårdnadsbidraget inte ska begränsas till 3 000 kronor/månad eller åldersgränsen tre år.

Vårdnadsbidraget har varit en hörnsten i Kristdemokraternas familjepolitik. Det har gjort det möjligt för föräldrar att vara hemma med barn som fyllt 1 men ännu inte 3 år. Nu vill vi förbättra möjligheterna ännu mer och föreslår i stället att barnomsorgspengen (se a-ö) även ska tillfalla de barn som vårdas av sina föräldrar i hemmet. I väntan på detta driver vi dock kravet att det kommunala vårdnadsbidraget inte begränsas till 3 000 kronor/månad eller åldersgränsen till tre år”.

Partinamnet – KD kommer inte undan från behovet att förklara sitt partinamn och “krist” vill läsarna ha motiverad. Något annat vore ju orimligt på KD:s egen hemsida, för annars skulle ju folk fråga vad som står på. Det handlar alltså om en demokrati byggd på “kristen människosyn och värdegrund”, och de lägger direkt till att man inte måste vara religiös för att vara med i KD. Någonting annat kan de knappast säga, men om man läser resten av KD:s text om kristendom och religioner i övrigt, så framkommer det hur som helst att det inte är viktigt just med en kristen värdegrund utan det skulle lika gärna vara en annan beroende på vilken “upptrampad stig” som människor kommit fram till. 

“Partinamnet berättar vad vi står för – en demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund. En vanlig missuppfattning är att man måste vara religiöst engagerad för att vara med. Det är fel. Alla snarare att som delar våra idéer är välkomna i partiet.

Läs gärna om Kristna som förtalar SD och visar okunnighet

Stefan Swärd och andra pastorer som startat en strid mellan kristna om SD

Pastorer som tillskriver medmänniskor åsikter de inte har och förtalar  dem  – samt förundras över det dåliga samtalsklimatet om invandring?

Det är ett mysterium hur Stefan Swärd och ca 380 andra pastorer/kyrkofolk kan få för sig att det är enligt Guds vilja att de ska författa en osaklig smutskastningsartikel (vad annat kan man kalla den?) mot kristna systrar och bröder bara för att de sistnämnda önskar ha liknande asylregler som i grannländerna och därför väljer att lägga sin röst på SD. Eller är det inte alls det som kritiken gällde? Men detta är det enda argument gentemot Sverigedemokraterna som står att finna i artikeln, och resten rör sig bara om felaktiga faktauppgifter om invandringsstatistik och situationen i Sverige. Alltså ingenting som i övrigt visar varför det är oförenligt med kristen tro att rösta på SD.

Jag kan givetvis inte använda begrepp som “främlingsfientlighet“, “okristen människosyn”, som någon bredare upplysning eftersom dessa påhopp inte stöds med exempel i artikeln. Kanske hade Stefan och hans kyrkofolk så bråttom att få ut sitt bakvända “kärleksbudskap” till sina kristna medsyskon innan julhelgen så att de glömde att förklara vad problemet egentligen är med kristna sverigedemokrater? Om jag förstått budskapet rätt så anser skribenterna förmodligen att det är en paradox att ens skriva “kristen sverigedemokrat” eftersom de försäkrar i sin artikel att “Det är ställt utom allt tvivel att den människosyn som präglar SD är allt annat än kristen” och att denna människosyn står oerhört långt från Jesu ord”. Med andra ord undervisar de oss att vi kan glömma idén att man kan vara frälst och sverigedemokrat på samma gång. Jag håller med om att Gud aldrig i livet skulle frälsa någon som är främlingsfientlig (bottnar i hat), och som tyr sig till en människosyn som är allt annat än kristen och som står oehört långt från Jesu ord.

Men de förklarar inte vilken slags ideologi det är som de har i åtanke och som är så till den grad fruktansvärd att man inte ens är frälst om man har en sådan människosyn. Det minsta man kan begära, med tanke på de allvarliga anklagelserna och då uppenbarligen sverigedemokraters SJÄLAR står på spel, är väl att de preciserar vilken synd det handlar om? Ni är väl pastorer och kyrkofolk? Varför vill ni då inte lyfta ett finger och förklara vad sverigedemokraterna ska omvända sig ifrån så att de kan bli frälsta? Ni hade ju chansen att berätta det i artikeln när allas blickar var riktade mot er. Tänk på vad Bibeln säger:

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka,20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från DÖDEN och överskyler många synder.

Skribenternas artikel som de skrivit under och alltså ansvarar för i sin helhet

Skribenterna har visat upp ett dåligt omdöme när de radat upp alla sina fördomar om SD, och man kan undra vad de egentligen upplever att de tjänat på sitt upprop? Vad blev bättre? De som redan innan var emot SD får genom uppropet stöd att fortsätta vara avogt inställda mot SD och flera tar steget att plocka bort alla SD-röstare från sin Facebook eftersom sverigedemokrater inga vänner ska ha. Fördomarna mot SD har nu cementerats ytterligare bland många kristna, polariseringen har blivit djupare, agnostiker tar den här uppkomna striden mellan kristna som bevis för att kristna är hycklare och kristendomen osann, samtalsklimatet har låst sig ännu mer, fåren skingras och själv har jag begärt utträde från min kyrka för att jag känner mig ovälkommen.

Dessutom har detta pastorsupprop resulterat i en ännu trängre åsiktskorridor än tidigare och mobbing bland kristna förekommer som Tommy Dahlman beskriver trots att han inte ens röstar på SD utan bara försvarar en princip. Läs gärna från Mikael Karlendal i samma ämne, och på aletheia här och här.

Trist är det förstås att behöva lägga ner tid på den här typen av debatt när vi i stället skulle kunna spendera tid på något viktigare såsom att sprida Guds ord, men den här typen av angrepp förtjänar försvar. Jag har använt mig av grönt för artikeln, och jag fetstilar vissa intressanta meningar:

“Många myter och förenklingar om invandringen sprids i dag via främlingsfientliga hemsidor.

Sverigedemokraterna är ämnet så självfallet måste man anta att SD åsyftas i första hand när vi läser om främlingsfientliga hemsidor. Ett ogrundat påhopp.

“Invandringen och invandrare lyfts fram som en viktig orsak till ett antal svenska problem, som ökad arbetslöshet, ökad kriminalitet, ökad islamisering och ökad ghettoisering av vissa områden i våra större städer, med mera. Sorgligt nog så har dessa tankar även fått ett fäste ibland kristna.”

Jag vet inte vilken planet skribenterna bor på, men det är självklart att invandrare i högre grad behöver använda sig av välfärdskakan än de som redan bor i Sverige och är väl integrerade. Det är självklart att det dröjer innan man får ett jobb med tanke på att man måste först måste lära sig språket, för att bara nämna ett hinder. Alltså handlar det om en kostnad, och segregationen spär på kriminalitet, otrygghet  samt dåliga skolresultat. Som exempel så är enligt Migrationsverket 85-90% av de somalier (inkluderat barnen) som söker asyl i Finland analfabeter, och varför skulle det vara annorlunda bland somalierna i Sverige? Just somalier har visat sig vara svåra att integrera i nordiska samhällen.  Enligt norska ABC Nyheter så visar Norska Statistiska centralbyrån att varje icke-västlig invandrare som flyttar till Norge i genomsnitt kostar skattebetalarna ungefär 4,7 miljoner SEK under sin livstid, men bland somalierna är siffran 10 miljoner per person och hos pakistanier är siffran 6 miljoner. Invandrare från västerländska länder är mer produktiva och bidrar istället med närmare en miljon kronor netto. I Somalia har kvinnorna en väldigt hög fertilitetsgrad (6,35 barn/kvinna), och även det kan vara en viktig information att beakta när man gör en statsbudget med tanke på att Sverige erbjuder dåliga integrationsmöjligheter för invandrare. (Statistik är inte fult utan ett viktigt verktyg.)

Dessutom så har Sverige redan en hög arbetslöshet så det säger sig självt att arbetslöshetssiffran stiger när Sverige “importerar ännu mer arbetslöshet”. Så småningom får en del av de nytillkomna arbete, men enligt statistiken dröjer det flera år – om man får ett jobb överhuvudtaget (trots att de enligt Almega inte diskrimineras). Om ungdomar flyr byar och småstäder pga arbetslöshet så säger det sig självt att det knappast är lättare för nytillkomna flyktingar att få jobb när de flyttar dit i stället. Statistiken säger att arbetslösheten hela tiden ökar, och varför skulle det inte ha något med den svenska massinvandringen att göra?

Vad gäller brottstatistik så erkänner t o m Thomas Bodström (S) att invandrare är överrepresenterade med ca 2,5% (i programmet Efterlyst med Hasse Aro). Det kanske är något han egentligen inte ville sprida, men någonting annat vore ju en lögn eftersom BRÅ:s statistik säger just detta. Rapporten är från 2005 (och det lär inte komma ut någon ny statistik eftersom varje regering verkar vara vettskrämd för att ta fram färskare statistik med tanke på vad de kan tänkas få se), men det ändrar på inga sätt vad statistiken säger om överrepresentation bland invandrare och dessutom kan vi även studera förhållandena i våra grannländer – där de inte är lika rädda för att ta fram statistik. Vid en analys ser vi att ju grövre brotten är ju högre är överrepresentationen hos invandrare från vissa länder, och det handlar om exempelvis Mellanöstern och Somalia. Statistik tas inte fram för att kunna peka finger åt någon utan för att kunna beräkna kostnader och dra analyser. Det är en tillgång när det gäller att göra en verklighetsförankrad budget.

Vad gäller ökad islamisering så borde det vara något som oroar dessa kyrkfolk med tanke på att Sverige har ca en halv miljon muslimer i landet  – många av dom boende i enklaver och ointegrerade. Enligt en europeisk undersökning så är andra och tredje generationens invandrare mer radikala än sina föräldrar och framför allt om de är från mellanöstern då de behåller sina värderingar i generationer. Många delar inte vår syn på jämlikhet, yttrandefrihet och religionsfrihet och vill i stället lyda under sharialagar (som i sin tur godkänner månggifte, barnäktenskap, hedersmord, hustrumisshandel, könsstympning, etc). Vi har även kunnat läsa om en hel del ISIS-krigare ute i Europa. Här kan vi läsa om exemplet i Skärholmen vad gäller ISIS-krigare. Svenskarna är på väg att bli minoritet i sitt eget land. Vi ska älska alla människor, även muslimer, men vi måste också leva i verkligheten och tänka på eventuella risker med en dålig integration.

anser att svenskar är oehört naiva i sin inställning till korantrogna muslimer eftersom ju korantrogna muslimer gärna vill vara just KORANEN TROGNA, vilket kan få oerhörda konsekvenser för de “otrogna”. Det är också precis det vi kan se i samtliga länder som har muslimskt styre. Varför skulle en sådan risk inte finnas i Sverige, med tanke på att vi har väldigt många muslimer jämför med vår folkmängd i kombination med en osedvanligt dålig integration? En annan Rashid – Rashid Musa, ordförande för Sveriges Unga Muslimer – stämplade direkt några meningsmotståndare från SD som islamofober då de krävde att han skulle ta avstånd från ISIS. Det är så man ofta gör för att vinna segrar över SD. Ta bara fram stämplar som rasist, fascist, främlingsfientlig, nazist, brun eller islamofobisk och därmed kanske du slipper erkänna dina brister på bra argument gemtemot SD:s politik. Nu är inte alla muslimer korantrogna (och jag har träffat på många trevliga muslimer), men jag blir ändå konfunderad över hur en del SD-kritiker ger rött ljus för  SD med hänvisning till en förfluten tid på 1980-talet och 1990-talet (då SD hade andra politiker), men ger grönt ljus till muslimer som ju förväntas lyda KORANEN som är lika aktuell idag som den var på 600-talet.

Om man med ghetton menar utanförskapsområden så har sådana kommit upp som svampar de senaste utanförskapsområdeåren, och några av dem är så farliga att förare till utryckningsfordon ibland undviker att köra in i områdena. Något sådant har Sverige aldrig tidigare sett, men nu har det börjat bli vardagsmat att läsa om bilar som brinner, ungdomar som kastar sten på polis och brandkår, beskjutningar, våldtäkter, etc. Läser inte skribenterna tidningarna, eller är det bara skandaler om SD-politiker som ni letar efter?  Mellan 2006 och 2012 växte antalet utanförskapsområden från 157 till 186, och områdena har även ökat i omfång.

Skribenterna säger ganska tydligt att man inte kan vara sverigedemokrat och frälst på samma gång

“På vissa områden kan den sverige­demokratiska retoriken låta fin, med hänvisningar till kristen historia och kultur. Men det är viktigt för oss kristna att se igenom och bakom den ytan. Det är ställt utom allt tvivel att den människosyn som präglar SD är allt annat än kristen.

Därför är det naturligt om en kristen sverigedemokrat (som skribenterna inte verkar tro existerar) känner sig i högsta grad ovälkommen i en kyrka som har en pastor som just beskrivit sverigedemokrater som paria i media, och där pastorn kanske blir orolig om sverigedemokraten samtalar med andra församlingsmedlemmar och kanske “påverkar” dem. Det känns helt enkelt olustigt att lyssna på en pastor som gjort sig skyldig till förtal, osanning, och onödig splittring mellan kristna. Men det finns andra kyrkor att gå till, och nu finns ju en lista med namn som kan ge oss ledtrådar till vilka kyrkor vi bör undvika.

“I enskilda värderings­frågor kan man tyckas ha en vettig p­olitik, men när man ser på vad som är den röda tråden och vad som präglar och genomsyrar deras människo­syn och deras politiska förslag, så borde det vara uppenbart för var och en att de står oerhört långt från Jesu ord: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig, jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig” (Matt 25: 35–36). Detta är riktmärket för oss kristna, både för hur vi lever som församlingar och för hur vi vill påverka politiken.”

Här ovan sysslar skribenterna med förtal (en synd) eftersom de målar upp en bild av att sverigedemokrater inte hjälper människor i nöd. Det är falskt. Det är illa när pastorer inte ens verkar lägga märke till när de inte behandlar andra människor som de själva vill bli behandlade. Skulle ni själva vilja att någon spred osanningar om er? Ni spenderar ju en hel artikel på att dela upp människor mellan vanliga människor vs sverigedemokrater, så vore det inte en bra idé att förklara vad den stora SD-synden är? Ni uttrycker visserligen att riktmärket för kristna borde vara det som verserna i Mattheus  lär oss – att vi borde hjälpa behövande – men eftersom sverigedemokraterna gör precis det genom sin politik (på samma sätt som våra grannländer) så står vi alltjämt och kliar oss i huvudet och undrar vad är problemet?! Hur kommer det sig att sverigedemokrater räknas in bland de okristna men inte invånarna i våra grannländer som bejakar samma sorts politik? Kan ni förklara hur man blir “okristen” genom att vilja kanalisera flyktinghjälpen på ett sådant sätt att vi använder oss av FN:s flyktingdefinition och därmed hjälper de som verkligen kan kategoriseras som sann “flykting” (ca 10% jämfört med idag – då de flesta inte har flyktingstatus) samt hjälpa de allra flesta på plats – som kanske inte har möjlighet att ta sig ur sina flyktingläger? Eftersom ett sådant förfarande resulterar i att vi kan hjälpa många fler flyktingar än idag och till en lägre kostnad, så borde detta sätt vara att föredra – och precis så har även våra grannländer resonerat. Men på något så menar dessa skribenter att  det bara är sverigedemokraterna som passerat någon sorts gräns för vad som kan räknas som acceptabelt, precis som om Sverige (till skillnad från grannländerna) på sistone fått ett nytt bud att följa – “Du skall icke kritisera massinvandring”. 

Beräkna kostnaden! Vi ska inte lova mer än vi kan hålla

Jesus lär oss även detta – att vi borde sätta oss ner och beräkna kostnaden när vi resonerar kring beslutet  att  bära vårt kors och följa honom. Detta borde vara vår främsta prioritering, och Jesus jämförde detta beslut med ett byggnadsprojekt där en byggare är berömvärd om han verkligen planerar och beräknar vad det kommer att kosta honom att slutföra projektet. En förnuftig byggare skulle inte ens starta projektet med mindre än att han kan samla allt material, verktyg och arbetare som krävs, och han räknar även ut ungefär när byggnationen förväntas vara klar och att ser till att han har möjlighet att betala alla arbetare deras lön samt övriga förnödenheter under arbetets gång. Eftersom Jesus verkar mena att man är oförnuftig/klantig om man inte beräknat kostnaden rätt och tvingas avbryta byggandet halvvägs, så borde detta även gälla konstruktionen av ett land. Att utlova livslång försörjning till ett stort antal människor i form av olika former av bidrag varav en del retroaktiva, riskerar att urholka landet på framför allt längre sikt. I kombination med att man även har framtida utgifter i form av pensioner och sjukvård till ett allt större antal människor – varav många inte har kunnat bidra med något till välfärden – och det faktum att man inte ens vill ta till sig den statistik som rör invandrares stora behov av välfärdshjälp. Detta kan verkligen jämföras med vår oförmåga att inte “beräkna kostnaden” utan där man lovar mer än man kan hålla. Samtidigt måste vi berätta för det stora flertalet flyktingar på jorden att vi tyvärr inte har råd att hjälpa dem eftersom vi valt att hjälpa någon promille i Sverige (där 9 av 10 inte ens har sann flyktingstatus) till skyhöga kostnader och där resultatet blir större och flera utanförskapsområden och “no go zoner”.

Luk. 14:28 Ty om någon bland eder vill bygga ett torn, sätter han sig icke då först ned och beräknar kostnaden och ser till, om han äger vad som behöves för att bygga det färdigt 29 Annars, om han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt, är det fara värt att alla som ser det kommer att håna honom 30 och säga: Den mannen började bygga men kunde inte slutföra bygget.

Sverige har utan tvekan en massinvandring jämfört med Norden, Europa, faktiska siffror eller hur vi än vrider och vänder på det

OECD skrev nyligen: “On a per capita basis, Sweden is the country receiving the largest number of both asylum seekers and refugees.” Sverige går bara plus i grundmodellen som exkluderar kostnaderna för flyktingmottangade. Sverige tar emot fler asylsökande än resten av Norden tillsammans.

“Vi anser att talet om mass­invandring är en myt som Sverige­demokraterna sprider.”

sd 44Det är inte Sverigedemokraternas påhitt utan informationen kommer från olika former avsd 7 statistik som talar sitt tydliga språk.  Det handlar inte om en myt utan rena rama sanningen.

“Under 2013 var, enligt Migrationsverkets egen officiella s­tatistik, den totala invandringen till Sverige 116 600 personer. Den största gruppen var antingen adoptivbarn, hemvändande svenskar eller personer som kommit hit genom den fria rörlighet vi har inom EU för att studera eller arbeta. Endast en dryg tredjedel av totala invandringen var flyktingar inklusive anhöriga till dem, totalt 40 000 personer. Den största delen av så kallad invandring till Sverige är naturlig migration som sker runt om i världen, även svenskar flyttar till andra länder för att arbeta, studera eller på grund av giftermål.”

Svenska medborgare äger rätt att röra sig fritt ut och in i landet utan att behöva ansöka om uppehållstillstånd (däremot så bokförs de i Sverige) och därför inkluderas inte återvändande svenskar i siffran ovan. Migrationsverket har en rubrik med “antal beviljade uppehållstillstånd” och redovisar både vilka länder som invandrare kommer ifrån samt av vilka orsaker de beviljats uppehållstillstånd. (Enligt Migrationsverket kom det förra året 28,998 ”flyktingar eller motsvarande” och 39,783 anhöriga, varav 10,763 anhöriga till flyktingar. Många av de övriga anhöriga är i förlängningen anhöriga till tidigare flyktingar.) Enligt SCB var NETTO-invandringen år 2013 65.000 och i relation till befolkningen är det en extremt hög nivå jämfört med andra länder. Trots detta faktum så kommer siffran vara ännu högre för år 2014 (och 2015) eftersom det talas om storleksordningen ca 100.000 asylsökanden/år + deras anhöriga vilket givetvis resulterar i en högre nettoinvandring än tidigare. Om vi tar emot ca 3 st. mellanstora svenska städer varje år så säger det sig självt att detta kommer att påverka allas vår välfärd, och vi kan se stora brister i välfärden redan i dag trots höga skatter och hög statsskuld.

Enligt Magdalena Anderssons (S) underfinansierade budgetproposition förväntas kostnaderna för budgetposterna Migration och Integration hamna på 40.5 miljarder år 2017. Budgetposten Integration består också av kostnader för nyanlända flyktingar och inkluderas i Migrationsverkets kostnadsprognoser. Migrationsverket säger också att flyktingmottagandet kommer att kosta 17 miljarder extra 2015, vilket Magdalena inte budgeterat för.

Docent Jan Tullberg tror att totalkostnaden (alltså samtliga utgifter och med alla former av påverkningar på samhället såsom undanträngningseffekter, etc) ligger på 250 miljarder/år. Läs mer av nationalekonomen Tino Sanandajis statistik i ämnet (samt medhåll från andra forskare) här och här. Läs även Jan Tullbergs bok Låsningen här.

“Det är riktigt att antalet asylsökande har ökat kraftigt i år, framför allt beroende på en snabb ökning av asylsökande från Syrien, 29 000 hittills i år. Man bör dock komma ihåg att 4–5 miljoner är på flykt från S­yrien så det är bara en bråkdel av dessa som kommer till Sverige. Flyktinginvandringen på 40 000 bör ställas i relation till utvandringen från Sverige som är cirka 50 000 per år. Under s­enare år har närmare hälften av alla asylsökande fått uppehållstillstånd.”

Återigen landade nettoinvandringen för 2013 på 65.000 och den siffran är rimligtvis avsevärt högre för innevarande år samt för 2015 eftersom asylsökandena har ökat enormt. Sverige har varit alltför generös både med asyltillstånd (inklusive till papperslösa) och att ge permanent uppehållstillstånd. “Generös” eftersom de flesta som sagt inte har flyktingskäl enligt FN:s definition, och för att andra behövande INTE får hjälp i sina närområden då pengarna i stället har gått till extremt dyr asylhantering i Sverige som endast kommer några få tillgodo. Ja, Sverige ger fortfarande en liten del av biståndspengar just till bistånd utomlands, men den summan är försvinnande liten (och blir allt mindre) och SD ger avsevärt mer. Enligt Julia Kronlid (SD) ges FN:s. flyktingorgan UNHCR endast omkring en halv miljard från regeringen av den totala biståndsbudgeten på cirka 30 miljarder kronor (till skillnad från SD:s 5,2 miljarder mer än regeringens föreslagna satsning). Vi måste vara mogna nog att inse att vi inte har obegränsat med pengar, så bäst är att spendera så mycket som möjlig av pengarna på ett sätt som kan hjälpa störst antal människor. Men uppenbarligen är man främlingsfientlig om man har de åsikterna.

Korantrogna muslimer är mindre farliga än sverigedemokrater?

“Många av dem som kommer till Sverige som flyktingar är a­ntingen muslimer eller kristna. Flertalet av dessa flyr ifrån miljöer där islamistiska grupper utövar våld för att driva igenom sin tolkning av Islam. Vi begår ett stort misstag om vi säger att dessa islamistiska grupper visar på islams sanna natur. Det är ett lika stort misstag som att säga att korstågen under medeltiden visar på den kristna trons sanna natur.”

Korstågen (som skördade väldigt få döda i jämförelse med terrordåd av muslimer) är helt emot vad Bibeln lär medan muslimer som skadar och dödar oliktänkande finner fullt stöd för detta i både Koranen och i sharialagarna. “Islams sanna natur” borde väl vara den som presenteras i Koranen? Tack och lov är de flesta muslimer inte trogna sin religiösa skrift (de är alltså mer sympatiska än Muhammed) och detta har räddat livet på många. Likaså känns det rätt att döma kristendomen baserat på vad Bibeln säger, och att döma sverigedemokrater baserat på deras hemsida, principprogram, valmanifest och budgetförslag. Konstigt nog kan man få intrycket att skribenterna till uppropet hyser mycket större oro inför sverigedemokrater än inför muslimer, trots att texterna och uppmaningarna i muslimernas religiösa skrift borde få dem att darra och trots att samtliga länder med muslimskt styre är djupt odemokratiska. Inte är det väl sverigedemokrater som har suror som säger “Döda de otrogna var du än finner dem?, eller suror som ger män rätt att gifta sig med unga flickor? Varför väljer ni ens att skriva varningsbrev i media om sverigedemokrater men inte om muslimer? Läs gärna om vad som händer i relation till Skärholmens nya moské.

“Flyktingar som kommer hit vill leva ett liv i fred och trygghet.”

Nu är det stora flertalet av asylsökanden inte flyktingar enligt FN:s definition, och det går inte att säga rakt av att alla nya invandrare önskar leva i fred genom lydnad av  svenska lagar och traditioner (alltså inte genom att leva enligt exempelvis sharialagar). Även många fanatiska muslimer kan i sina hemländer uttrycka fredsiver och även hävda att islam är fredens religion, men då menar de freden som kommer när världen blivit helt muslimsk och befriad från de otrogna.   

Det finns plats i Sverige – ska vi ge varje flykting en yxa och en spade för att röja mark?

Att ta emot flyktingar handlar om ett etiskt vägval, att ett samhälle visar öppenhet och barmhärtighet mot utsatta människor. “

Det handlar framför allt om vad vi har råd med. Brukar ni själva lova vitt och brett och spendera pengar över era tillgångar? Det handlar om att hjälpa så många som möjligt till ett så lågt pris som möjligt eftersom vi då kan hjälpa fler. Det handlar om att hålla budget, och att slippa ta lån för att klara driften. Att lyckas få plus och minus att gå ihop är en dygd, och man är inte snål eller självisk om man vill hålla sig inom budgetramarna.

Det finns plats för fler i Sverige—“

Skribenterna verkar hålla med Fredrik Reinfeldt om att det finns plats för fler människor i Sverige – som man tydligt kan se om man flyger över landet med flygplan – men problemet handlar förstås inte om territorium utan om Sveriges begränsade möjlighet att låta ett fåtal människor försörja ett allt större antal människor som inte integreras i samhället och som därför inte kan bidra till systemet som urholkas. Det handlar inte bara om att placera ut invandare med ett visst mellanrum över hela Sverige, eftersom de har behov av boende, mat, skola, sjukvård, kommunikationer, etc. Låt oss leva i verkligheten och inte i en fantasibubbla.

—och vi kan förbättra vår migrationspolitik, bland annat genom att skapa bättre förutsättningar för nyanlända att snabbt komma in på den svenska arbetsmarknaden.”

Ovan mening var säkert lätt att skriva ner på ett tangentbord, men vad slags ” bättre förutsättningar” har skribenterna i åtanke och varför inte nämna era fantastiska förslag? Hur kan fortsatt massinvandring lösa Sveriges enorma integrationsproblem och reducera utanförskapsområdena?

“Eftersom flyktingar på sikt i stor utsträckning integreras på arbetsmarknaden är det fel att bara kalla flyktinginvandringen för en kostnad. Sanningen är att vissa sektorer i Sverige är i dag beroende av invandrares arbetsinsatser.”

Fel igen. Många invandrare får givetvis jobb och många vill inget hellre än att bidra till samhället, men statistiken sysselsättningvisar dock svart på vitt att invandringen självfallet kostar enorma belopp varje år bl a eftersom hälften av invandrarna fortfarande är arbetslösa efter åtta år i Sverige (då många andra invandrare får sitt första jobb delvis subventionerat av staten), samtidigt som vi varje år tar emot ännu fler invandrare. För att kunna gå med vinst måste varje invandrad person ha arbetat ett visst antal år, och ytterst få kommer upp till den nivån.Eftersom det är många sökande per varje jobb så resulterar det i undanträngningseffekter, då vissa människor måste stå tillbaka då andra människor får jobben. Även svenskar kan och vill utföra jobb inom samtliga jobbsektorer så skribenterna är helt fel ute och lever på myter.

“Vi tycker inte alls att Sverige tillämpar en för generös flyktingpolitik.”

Eftersom ni tycker att Sverige ska fortsätta med en massinvandring så vore det också logiskt att aldrig någonsin kritisera brister inom sjukvård, äldrevård, skola, försvar, arbetslöshetsersättning, skatter, etc, eftersom det är ni själva som har röstat fram att välfärden måste stå tillbaka för att kunna prioritera massinvandringen. Inte ens om det handlar om en äldre släkting som får nöja sig med en dusch och en promenad en gång per vecka. Sätt gärna upp en lapp på kylskåpet där det står “Jag själv har röstat på detta” så kan ni använda den som påminnelse när ni läser i tidningen om dystra exempel vad gäller Sveriges välfärd.

“Det har utkämpats många kamper mot myndigheterna för att övertyga dem om att konverterade muslimer ska få stanna i Sverige.”

Nu handlar det inte bara om några få muslimer som konverterat, utan det faktum att 9 av 10 asylsökande inte har flyktingstatus, att det stora flertalet av “ensamstående barn” inte alls är barn (samma historia kan vi se i våra grannländer), att de flesta är papperslösa, samt den höga risken att vissa asylsökande är människor som förföljt och terroriserat andra människor och som t o m kanske är ISIS-krigare. Eftersom Migrationsverket har som vana att se mellan fingrarna vad gäller papperslösa så måste vi svenskar alltså leva med den risken.

“Vi bör som kristna och som kyrkor vara goda föredömen och aktivt hjälpa flyktingar, verka för integration med mera. Detta kan vi göra på många sätt som kyrkor, vi kan ordna språkundervisning, vi kan hjälpa till med myndighetskontakter, vi kan använda kyrkor och kyrktomter för övernattning, vi kan dela ut mat, vi kan hjälpa till och starta företag som kan anställa flyktingar med mera. Vi gläds åt alla initiativ som tagits av kristna församlingar för att hjälpa både flyktingar och EU-migranter.”

Bra förslag, men det som invandrare mest av allt behöver är regelbunden mat och permanent tak över huvudet (förutom läkarvård, skolgång, mediciner, tolkhjälp, etc) och inte bara sporadiskt någon gång då och då. Det är få kristna som har möjlighet att erbjuda detta, och alltså hamnar dessa kostnader på skattebetalarna. Om det bara vore ett fåtal människor så skulle vi kunna hantera det, men med tanke på att det finns 50 miljoner flyktingar i världen så är uppgiften alltför övermäktig och vi kan inte vara hela världens socialbyrå. Alla har inte möjlighet att resa genom hela Europa för att komma till Sverige och söka asyl trots att vi lockar med permanent uppehållstillstånd och försörjning resten av livet med hjälp av olika bidrag – och det är därför som SD gärna vill hjälpa det stora flertalet på plats. Sen kan vi bara konstatera att integrationsproblemen förvärrats de senaste åren och inte förbättrats, vilket visar att vi kan inte bygga invandrares framtid baserat på tillfällig hjälp från kristna.

“Att hjälpa människor i närområden har vi kyrkor ägnat oss åt i alla tider, men det utesluter inte att ha en generös flyktingpolitik på hemmaplan.”

Inte heller utesluter väl SD:s idé om störst fokus på närområdena att vi ändå kan ta emot ett antal flyktingar i Sverige (såsom de som är flyktingar enligt FN:s modell)? Vidare kan Sverige inte ha BÅDE den nuvarande massinvandringen OCH en generös satsning i flyktingars närområde på SD:s höga nivå på samma gång. Vi badar inte i pengar.

“Även Sverige kan bli ett närområde om Ryssland får större maktambitioner. Om vi då vill och kan ta emot många fler flyktingar än i dag, varför kan vi då inte ta emot mera långväga flyktingar i dag?

Vi skulle ha kunnat haft dagens massinvandring redan för 20-30 år sedan, och då hade Sverige kunnat gå under som välfärdsstat mycket tidigare. Yay!? Men då kanske vi skulle kunna söka asyl i Norge och kräva att de måste ta på sig ansvaret för massinvandring av fattiga och överbelånade svenskar eftersom de är så mycket rikare än oss. I en värld när man bygger luftslott snarare än att försöka få ihop plus och minus i statens plånbok… 

“Vi behöver vara en opinionsbildande röst i samhället för att värna om generositet och tolerans. Att hjälpa människor på flykt är bland det viktigaste vi kan göra. I en valrörelse där invandring och flyktingar av vissa krafter bara kommer att  framställas som ett stort problem, där ska vi höja rösten i protest.”

Så när politiker vägrar att fortsätta med mörkläggning och lägger fakta på bordet om hur mycket invandring faktiskt kostar, då ska vi protestera över att det hela framställs som ett problem? För vi vill ju så gärna höra att vi har råd med både massinvandring och normal välfärd? Är det bättre att tuta och köra och inte bry sig om att vi måste höja skatter och låna ännu mer pengar som framtidens generationer förhoppningsvis kan betala tillbaka trots att de kommer att sitta med ännu större utgifter i form av bidrag och pensioner som ska betalas ut till allt fler?

Resonerar dessa pastorer och kyrkofolk på samma dömande sätt när det gäller Kyrkor?alternativ

Bibeln säger att vi ska döma rättfärdigt. Dömer dessa pastorer/kyrkofolk – som skrivit under uppropet – andra kyrkoledare på samma sätt som de dömer SD? Tänk om en föreståndare/pastor för en kyrka ivrigt bad er att hälsa på i sin kyrka och uppmuntrade er att läsa på kyrkans hemsida om vad de står för och vad de haft för aktiviteter den senaste tiden. Säger ni då:

“Tyvärr, vi är mer intresserade av att döma dig och din Kyrka baserat på vad din företrädare i den här kyrkan sagt och gjort. Ja, vi är faktiskt mer intresserade av åsikterna av dina företrädares företrädares företrädares företrädare – även om några (eller alla) idag ångrar och tar avstånd från sina tidigare åsikter. Vi har hittat saker i den här kyrkans historia som vi inte är nöjda med. “

Den förbluffade föreståndare/pastorn kanske då svarar:

“Men vore det inte bättre om ni dömde MIG och resten av äldstebröderna i den här kyrkan baserat på det som vi står för idag, genom att läsa på vår hemsida och samtala med oss? Vi kan väl inte stå till svars för vad våra företrädare sagt och gjort? En av äldstrebröderna har visserligen varit i den här kyrkan ganska länge, även före min tid, men dels var han personligen inte insyltad i särskilt allvarliga överträdelser och dels så ångrar han att han stött en del personer som han inte borde ha gjort. Han har omvänt sig och han är förlåten. Hur vore det om även ni var villiga att förlåta och döma oss för det vi står för i dag i stället för att gräva i det förflutna? De som blir medlemmar i vår kyrka gör det pga att de uppskattar vad vår kyrka står för IDAG och inte förr i tiden. Dömer ni även andra kyrkor på samma sätt? Är det inte BRA att jag och de andra äldstebröderna lyckats vända på skutan och fått den här kyrkan på rätt kurs? Vore det inte bättre om ni i stället berömde oss för det?”

Svaret kanske blir:

“Det är väl du som är föreståndare för den här kyrkan och vi talar väl fortfarande om samma kyrka som stod här för 30 år sedan? Vi dömer dig helst baserat på dina företrädare, och dessutom så är det mer intressant för oss att höra om din kyrkas förehavanden baserat på ANDRA personer – nämligen de som hyser agg mot er i den här kyrkan. Om vi skulle lyssna på er och läsa er hemsida så kommer ju informationen direkt från källan, och det är helt ointressant för oss. De som hyser agg mot er kan använda sig av enstaka formuleringar från er och placera dem i mycket intressantare kontexter, och det är något som tilltalar oss.  Vi tror helt enkelt inte på dig när du visar oss er hemsida och berättar om vad slags aktiviteter ni utför nuförtiden, för vi tror att ni har en helt annan agenda! Vi tror att ert rätta ansikte är allt det som försigick i den här kyrkan förr i tiden, och detta är givetvis den bild som vi tänker sprida till andra om er kyrka. Gud tycker inte att det är förtal eftersom det handlar om en god sak. Aldrig någonsin kommer ni att slippa undan vad era företrädare gjort, oavsett hur många år som går! Det ska vi allt se till – vi som är kristna. Vi dömer givetvis era medlemmar på samma sätt och vi är helt övertygade om att de valt att ansluta sig till din kyrka baserat på vad som hänt i kyrkan förr i tiden innan din egen tid. Vi har förresten hört att ni haft kyrkobesökare här nyligen som inte haft rent mjöl i påsen. Det är bara ytterligare bevis för att ni har en helt annan agenda än den ni säger er ha.”

Ord. 6:16 Sex ting är det som Herren hatar, ja, sju som han avskyr: 17 stolta ögon, en lögnaktig tunga,
händer som utgjuter oskyldigt blod, 18 ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till det som är ont, 19 den som främjar lögn genom att vittna falskt och den som vållar trätor mellan bröder.

Nazism

Slutligen kommenterar Stefan Swärd i ett blogginlägg:

“Man bör komma ihåg att Hitler hade egentligen inte något emot judar. Han ville inte ha dem i Tyskland. När andra länderna stängde sina gränser så att judarna inte kunde fly, då gasade Hitler ihjäl dem. Hade dagens Israel funnits skulle Hitler knappast ha något problem med Israel. Judarna skulle inte vara i Tyskland, utan skickas bort, det var nazismens grundläggande hållning.”

Nu är jag säker på att Stefan inte är nazist – och jag dömer honom helst baserat på en större kontext och inte baserat på enstaka formuleringar – men tänk er tanken om en sverigedemokrat uttryckt detta! Tänk vilka skriverier det skulle bli – med rätta! (Tack och lov att SD är ytterst Israel- och judevänligt.). Hitler var en anhängare av utvecklingsläran och rasbiologi, och ansåg att judar var en lågt stående ras som borde elimineras så fort som möjligt för att inte inverka menligt på Evolutionens framfart. På sin blogg lägger Stefan ner lite tid på att försvara ovan ordval om Hitler och hur han tänkte, men något sådant försvar står inte att finna i hans hjärta vad gäller SD. Sverigedemokrater huggs ner med fotknölarna och döms med en annan måttstock.

TRONS LYDNAD är att lyda Gud i tro

narrow gate

Det står om trons lydnad på ett par ställen i Bibeln, och det handlar helt enkelt om att tro på skaparen och lyda honom genom att leva heligt. Sen kan vi också ha olika mått av tro vad gäller vår förmåga/vilja att tro på exempelvis mirakel och helande, men även det går att arbeta upp genom att leva nära Gud. Genom erfarenheter så kan denna tro (på Andens kraft) stärkas, och där har vi kommit olika långt. Vi kan be för varandra att vi kommer längre.

1) Rom. 1:5 Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till TRONS LYDNAD för hans namns skull.

Andra folkgrupper var tydligen bekanta med de kristna romarnas stora tro

8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen förkunnar er tro. 

Paulus säger att man förtjänar döden om man lever sina liv genom att visa orättfärdighet, ondska, girighet, elakhet, är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja, skvallrar, förtalar, hatar Gud, brukar våld, skrävlar, skryter, tänker ut allt ont, inte lyder sina föräldrar, är oförståndiga, trolösa, kärlekslösa, hjärtlösa och som samtycker med att även andra kristna lever så. Det finns många kristna som predikar en slags “frälst i din synd-budskap”, som ofta blandas med fagert tal för att lura fler. Det finns vissa andliga risker så fort man hör predikanter lära ut “Gud vill INTE att du syndar, MEN….”, och så fortsätter man att lägga ut texten genom att förklara varför ingen kan sluta synda, hur Jesus kan vara rättfärdig i stället för oss, hur våra synder är förlåtna redan innan vi gör dem, hur arvsynden gör att vi syndar av nödvändighet, hur köttet är syndigt i sig självt, hur Gud endast ser Jesu blod när han ser på oss, etc. Jesus har inte tagit Guds vrede på korset, för vi kan fortfarande riskera Guds vrede om vi väljer att leva orättfärdigt.

18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. 19 Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. 20 Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.21 Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. 22 De påstod att de var visa, men de blev dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. 24 Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär och bedrev allt slags otukt och förnedrade sina kroppar. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen.— 29 De har blivit uppfyllda av allt slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter och tänker ut allt ont. De lyder inte sina föräldrar, 31 är oförståndiga och trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det.

2) Romarbrevet 16:26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till TRONS LYDNAD

Uppenbarligen var de kristna i Rom kända för sin lydnad, men Paulus fortsatte att uppmuntra dem att ge akt på dem som vållar splittring genom obibliska läror. Det finns människor som bekänner sig som kristna, och som har milda ord och vackert tal, men som ändå lurar människor att tro på falska doktriner. Lydnad innebär att vara trogen Jesu lära, och det är skriften som ska rätta oss och som vi ska bli korrigerade av. Vi ska inte sätta vår tro på dödliga människor, även om de låter ödmjuka. Om vi är allt för “snälla” och villiga att kompromissa genom att ställa människor i talarstolen trots att de blandar sanning med missförstånd och obibiska läror, så kan det leda till att fler börjar tro på falska läror – som de måste rädda genom ännu fler falska läror som bygger på de första. Paulus vill att romarna ska vara helt oskyldiga i fråga om det onda, och genom evangeliet så kan fler människor föras till trons lydnad.

17 Jag uppmanar er, bröder, att ge akt på dem som vållar splittring och kan bli er till fall, i strid mot den lära som ni har fått undervisning i. Vänd er bort från dem. 18 Ty sådana tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med milda ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor. 19 Er LYDNAD är ju känd av alla. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni skall vara förståndiga i fråga om det goda och oskyldiga i fråga om det onda. .—25 Honom som förmår styrka er genom mitt evangelium, min förkunnelse om Jesus Kristus, enligt den avslöjade hemlighet som under oändliga tider har varit dold 26 men nu har uppenbarats och genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning gjorts känd, för att alla folk skall föras till trons lydnad

Även demonerna tror att Jesus är Messias och Guds son, men frälsning ges till de som lyder Jesus.

Hebr. 5:9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom

Paulus valde att inte vara olydig mot den synen som han fick från himlen, när han mötte Jesus på vägen till Damaskus. Det Jesus ville att han skulle göra var att predika om tro, och omvändelse till hedningarna, för att de skulle vända sig från mörker till ljus och därmed få syndernas förlåtelse och en plats i hans rike. Paulus var hörsam och predikade verkligen det Jesus ville. Paulus predikade om behovet av ånger, omvändelse och att fortsätta att leva sina liv genom att göra goda gärningar som ju hör till omvändelsen. Omvändelse innebär att ångra sina synder och leva ett rent liv.

Apg. 26:16 Men stig upp och stå på fötterna! Ty jag har visat mig för dig för att utse dig till tjänare och vittne, både till vad du har sett och till det jag kommer att visa dig, 17 när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna, att de skall ångra sig och omvända sig till Gud och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen

Överlämna den mannen åt SATAN till KÖTTETS FÖRDÄRV? – 1 Kor. 5:5

överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag. (1 Kor. 5:4-5)

Det finns kristna som menar att mannen som det talas om i ovan verser inte förlorade sin frälsning trots att han var inblandad i en så stor synd “som man inte ens finner bland hedningarna”. Mannen i fråga hade förmodligen inte alltid varit involverad i en sådan synd eftersom han under en tid varit med i en kristen gemenskap, men under tidens gång så valde han uppenbarligen den bredare vägen till fördärvet. (Men alla kan förstås omvända sig och återfå livet…)

När vi läser att Paulus ansåg att man borde överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, så betyder det inte att den metoden garanterat skulle komma att lyckas. Däremot så var syftet med en sådan behandling att frälsa hans själ, och man skulle komma närmare ett sådant slutmål genom att reagera på hans synd och avlägsna honom från den kristna gruppen. Att bara låtsas som det regnar och låta en medlem som utför uppenbara synder få stanna, är i princip att godkänna hans aktiviteter. Men Paulus kritiserar församlingsledarna för att inte rakryggat ha försvarat ljuset från mörkret, och Paulus egen ståndpunkt är att han omedelbart kunnat göra en sann bedömning om denne man – utan att ens ha träffat honom – eftersom en sådan uppenbar och pågående synd alltid är detsamma som en separation från Gud. Lite surdeg syrar hela degen och därför är det bäst både för församlingen och för mannen själv, att de är åtskilda för att inte göra skadan värre och för att förhoppningsvis få mannen på bättre tankar.

Paulus säger inte att vi ska undvika alla onda människor i hela världen (för då skulle vi ju själva inte kunna leva kvar i världen), men han säger att vi inte ska “umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan“. Var och en förstår nog att man måste fortsätta att umgås med familj, släkt, grannar, klasskamrater och arbetskamrater även om de inte är troende, och folk skulle inte bara anta att man deltar i deras gärningar även om man umgås med dem, eftersom vi själva inte har något val vad gäller sådana kontakter. Men när det gäller frivilliga vänner och kontakter så borde det naturliga vara att man inte känner att man har något gemensamt med människor som lever i uppenbar synd och att man heller inte vill tillbringa tid med dem då de utför sin synd. Att evangelisera bland syndare är förstås naturligt, men att exempelvis sitta tillsammans med andra på en rökig krog där det är vanligt med alkoholberusning och svordomar, borde kännas obehagligt och helt främmande för kristna. Vad ger det oss, såvida vi inte kan visa på en väg till himmelriket för dessa vilsna själar?

Paulus säger inte att man genast ska resa sig upp och gå så fort man upplever att en församlingsmedlem syndat (om man upplever att det är en synd så kan man välja att ta upp saken med sin broder/syster) men han ger exempel på synder som är så uppenbara både för närstående och utomstånde, att man borde upphöra med närmare kontakter för att inte låta surdegen få effekt även på andra. De synder som Paulus listar är ofta lätta att upptäckas både av troende och icke-troende eftersom synden är alltför uppenbar. Umgås vi med sådana syndare i deras syndiga miljöer så kan förstås utomstående anta att vi godkänner en sådan livsstil och att vi förmodligen är precis likadana själva. Vi har ett ansvar för hur vi lever, och svagare människor kan komma på fall. Men framför allt borde vi skruva på oss i stolarna om vi umgicks med sådana personer eftersom en miljö som infiltrerats av synd borde upptäckas av den helige Ande som bor i oss. Det bör dock inte handla om att föraktfullt se ner på folk som om vi ansåg att de är sämre människor än oss själva, utan vi borde känna medlidande och med en innerlig önskan om att få dessa människor att inse sina världsliga vanor och i stället söka sig till den ende Guden som kan förlåta synder.

Om en person lever i uppenbara synder och vägrar att omvända sig så är han ond, och om det handlar om en broder/syster (församlingsmedlem) så menar Paulus att vi borde driva en sådan person ifrån oss. Han säger inte att vi aldrig mer får hälsa på personen, eller aldrig mer prata med en sådan person (det är alltid bra att prata med personer i hopp om att de ska omvända sig), men det handlar om att personen inte kan var kvar i samma vänskapskrets – för allas bästa.

1 Kor.5:1 Det talas om att det förekommer otukt bland er, sådan otukt som man inte ens finner bland hedningarna, nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru2 Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets3 Jag som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, 4 i vår Herre Jesu Kristi namn fällt domen över den som handlat så. Det skedde, sedan ni och min ande med vår Herre Jesu makt förts samman, för att överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bli frälst på Herrens dag.6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen? Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade.Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. 8 Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade degI mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. 10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. 11 Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. 12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? Är det inte dem som står innanför ni skall döma? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Samma grekiska ord som är översatt med ond (ponēros, Strong’s 4190) i v.13 återfinns även i Matt.13:49-50, och i det fallet är det inte roligt att tillhöra de som är onda:

Matt.13:49 Så skall det vara vid tids- ålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de ONDA från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder.

Samma ord som översatts med otukt (porneia, Strong’s 4202) i v. 1 återfinns även i Gal. 5:19-21, och där ser vi att de som är inblandade i en sådan synd inte skall ärva Guds rike. Det är ingen god idé att dela församling (där man är andliga bröder och systrar) med människor som inte är på väg till himlen.

Gal.5:19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

Det ser ut som det är samme man som det talas om i Paulus nästföljande brev till korinthierna (läs 2 Kor. 2), och det innebär i så fall att det var en bra metod att avlägsna den syndaren ifrån resten av församlingen – för det verkar ha inneburit att mannen ifråga kommit till insikt om sin stora synd och kanske förstått att övriga församlingsmedlemmar inte haft något annat val än att avlägsna surdegen (honom själv) från resten av degen. Paulus menar att det också är viktigt att förlåta en syndare och visa honom kärlek, men det är inte kärleksfullt gentemot någon att återta en oomvänd syndare till en kristen gemenskap.  Däremot en syndare som omvänt sig.

2 Kor.2:1Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er bedrövade IGEN. 2 Om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte just den som jag har bedrövat? 3 Jag skrev som jag gjorde för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. Jag är nämligen övertygad om att min glädje är allas er glädje. —Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån – för att inte säga för mycket.Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorgDärför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, 11 för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

Däremot är nedan verser goda att ha i åtanke när det handlar om att rädda människor från syndens grepp:

Jak.5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

KATOLSK /KATOLIK – ursprung och betydelse. Hur länge har den katolska kyrkan funnits?

churchUrsprunget för ordet “katolsk” och “katolik” 

Vi kan faktiskt hitta ursprunget för den katolska kyrkan i Bibeln, men ordets innebörd syftar där INTE på den katolska kyrkan som vi känner till den idag, utan begreppet syftar på HELA DEN KRISTNA FÖRSAMLINGEN och Kristi kropp. Alltså – alla  kristna människor som bekänner sig till Jesus Kristus, oavsett församlingstillhörighet.

Apg. 9:31 Församlingen hade nu lugn och ro I HELA Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.

Apg. 9:31 Then had the churches rest THROUGHOUT ALL Judaea and Galilee and Samaria, and were edified; and walking in the fear of the Lord, and in the comfort of the Holy Ghost, were multiplied. (KJV)

Ordet “katolsk” finns inte i bibeln. Orden “i” och “hela” i Apg. 9:31 kommer från de grekiska orden KATA (Strong’s 2596 -från, enligt) och HOLOS (Strong’s 3650 – hela, universell, allmännelig, heltäckande) som ihop blir “KATA HOLOS”, vilket är grunden för ordvalet KATOLIK. När man ville trycka på betydelsen “UNIVERSELL”, och “ALLA (kristna) ÖVERALLT“, så kunde dessa två ord (preposition och adjektiv) användas ihop för att förmedla detta. Vi kan läsa om de första kristna församlingarna främst i Apostlagärningarna, och där samlades man främst i varandras hem eller i andra lokaler som kunde rymma ett stort antal människor. Dessa grupperingar av kristna var våra första “kyrkor”, eftersom “kyrka” (ecclesia) syftar på en grupp personer som samlas för en kristen gemenskap.

Orden “kata” och “holos” har förstås inte kombinerats till “katolik” från första början, utan kombinationen kom förmodligen till per automatik när man så småningom kände att man ville ha ett begrepp inte bara för “Levi och Marias husförsamling”, eller “alla kristna i Efesos”, utan för alla kristna församlingar i hela världen (som inledningsvis sträckte sig till Medelhavsområdet) som en enda universell enhet. Ordet “kristna” är inte tillräckligt detaljerat, eftersom det skulle kunna handla om troende personer som inte är anslutna till någon husgrupp/kristen gemenskap (kyrka) med pastorer/äldre som officiella överhuvud.

Många katoliker lägger mycket krut på Ignatius ordval “katolik” i sitt brev till Smyrnierna, kap. 8, men det är en osäker grund med tanke på ovan, ryktena om att några av hans brev inte är autentiska, samt att det han skriver går emot läror inom den Romersk-katolska kyrkan. Ignatius lärde aldrig ut att det skulle finnas en “biskop” över alla kyrkor (och att den ledaren dessutom måste leva i celibat). Alla kristna församlingar som står på Bibelns och apostlarnas grund skulle kunna kalla sig “kata-holos kyrkan”. Ingen specifik kristen kyrkoförsamling kan ta sig ensamrätt till Ignatius benämning i sitt brev, och utesluta andra kristna kyrkoförsamlingar. Vi får inte låta lura oss av att en viss kyrkogren använder sig av det namnet (katolik) och inga andra. Apostlarna använde sig av begreppet “Guds hus”, när de syftade på hela Kristi kropp/alla kristna (Apg. 20:28, 1 Cor. 10:32, 1 Tim. 3:5, etc). Om den Romersk-Katolska kyrkan hade velat koppla den kyrka som apostlarna syftade på till sin egen, så hade “Guds hus” varit ett bättre alternativ med tanke på att det nämns 11 gånger i NT och syftar på de kristna församlingarna.

Om man ser till historien så ser vi (mycket tack vare dokumentation från kyrkomöten) att den katolska kyrkan i Rom var en kyrka (kristen gemenskap) bland andra, och att den INTE hade ansvar för mer än sin egen kyrkoförsamling, eftersom varje kyrka var självständig och jämbördig med andra. På den tiden var det ingen kyrka som stod över en annan kyrka, till skillnad mot situationen som vi har idag där den Katolska kyrkan  ses som helt separat från andra kyrkor, och där just den katolska kyrkan i Rom befinner sig överst i hierarkin – eftersom påven i den Romersk-katolska kyrkan är överhuvud för alla katolska kyrkor i hela världen. Vi har alltså avvikit stort från ursprunget av de kristna församlingarna, och idag har stor vikt lagts på en enda kristen församling – som anses vara den kyrka som grundar sig på sanningarnas sanning och som det är tänkt att man ska sätta all sin tillit till.   

Att det funnits en “Biskop” i Rom sedan en väldigt lång tid tillbaka är inte detsamma som att denna biskop varit överhuvud för alla andra kyrkor. Det har funnits biskopar även på andra ställen, såsom på Cypern, i Afrika och i Turkiet, och de var jämbördiga med biskopen i Rom och hade ansvar för sina egna områden. Exempelvis var Cyprian biskop i Kartago mellan 248-258 E Kr, och även om han ibland agerade som huvudtalare för flera biskopar inom det Nordafrikanska området (som han regelbundet träffade för att resonera kring olika frågor och för att komma fram till en gemensam ståndpunkt) så var han inte högre i rang än dem, och inte heller vad gäller andra biskopar i andra geografiska områden. Vi kan läsa i ett av Cyprians brev (till biskop Stefanus i Rom som verkar ha varit lite osympatisk) att han ansåg att varje kyrkoförsamling hade eget ansvar och bedöms direkt av Gud.

“For neither does any of us set himself up as a bishop of bishops, nor by tyrannical terror does any compel his colleague to the necessity of obedience; since every bishop, according to the allowance of his liberty and power, has his own proper right of judgment, and can no more be judged by another than he himself can judge another.” /Cyprian, Kyrkomöte i Kartago 256

Vi kan också läsa om Meletius (biskop i Lycopolis i norra Egypten), som i början på 300-talet insatte två präster i en annan biskops ansvarsområde (i Alexandria), och detta förfarande orsakade en del konflikter. Visserligen så grundade sig Meletius beslut på att ett flertal biskopar var fängslade och därför inte kunde utöva sina ämbeten som biskopar, men han borde ändå ha kontaktat biskop Peter i Alexandria (även om han tillfälligt var frånvarande), i stället för att agera själv och riva upp Petrus beslut. Denna typ av konflikt var en av punkterna för stormötet i Nicea år 325 (där de två större huvudpunkterna var Arius nya lära om att Jesus var skapad, samt frågan om firandet av Påsken).

Mötet (konciliet) i Nicea visar oss att 1) varje kyrkoprovins var självständig och hade ansvar endast för sitt eget område, 2) ingen kyrkoprovins stod över en annan provins (med undantag för några småprovinser som låg under en större provins i samma område) 3) “katolsk” syftade på alla kristna kyrkoförsamlingar universellt i alla provinser i hela det romerska riket. M a o, alla kyrkor – som ju vilar på en kristen grund. Det handlade således inte om endast en typ av kyrka (kristen gemenskap), utan om ALLA officiella kyrkor/kristna gemenskaper (alla som hade församlingsledare).

Historikern Hefele hänvisar till sitautionen med Meletius som grunden till Canon 4 (Bestämmelse nr 4) “Meletius was probably the occasion of this canon. It may be remembered that he had nominated bishops without the concurrence of the other bishops of the province, and without the approval of the metropolitan of Alexandria, and had thus occasioned a schism. This canon was intended to prevent the recurrence of such abuses.”

“Canon 4 The bishop shall be appointed by all (the bishops) of the eparchy (province); if that is not possible on account of pressing necessity, or on account of the length of journeys, three (bishops) at the least shall meet, and proceed to the imposition of hands (consecration) with the permission of those absent in writing. The confirmation of what has been done belongs by right, in each eparchy, to the metropolitan.”

“Canon 5 As regards the excommunicated, the sentence passed by the bishops of each province shall have the force of law, in conformity with the canon which says: He who has been excommunicated by some should not be admitted by others. Care must, however, be taken to see that the bishop has not passed this sentence of excommunication from narrow-mindedness, from a love of contradiction, or from some feeling of hatred. In order that such an examination may take place, it has appeared good to order that in each province a synod shall be held twice a year, composed of all the bishops of the province: they will make all necessary inquiries that each may see that the sentence of excommunication has been justly passed on account of some determined disobedience, and until the assembly of bishops may be pleased to pronounce a milder judgment on them. These synods are to be held, the one before Lent, in order that, having put away all low-mindedness, we may present a pure offering to God, and the second in the autumn.”

Att kyrkan just i Rom till slut fick en sådan stor makt över andra kyrkor kan delvis ha berott på att länder såsom Tunisien, Turkiet, Spanien, osv, fick ett starkt muslimskt inflytande och därmed så kunde inte kyrkorna utöva sina ämbeten som tidigare. Italien råkade inte ut för muslimskt inflytande.

Om man kommer fram till olika Bibeltolkningar – vem har då rätt?question

Det finns många katoliker som inte litar på sin egen förmåga att förstå skriften, utan de lägger “plikttroget” all sin tillit på katolska överhuvuden och låter sig korrigeras av dem. Bibeln säger å andra sidan att vi ska låta oss bli korrigerade av SKRIFTEN i stället för människor, eftersom människor kan ha fel – till skillnad mot Guds ord. Då frågar sig många katoliker “Men vad händer om man kommer fram till olika ståndpunkter? Vem är det då som har rätt?” Bibeln kan förklara sig själv, och den är skriven för vår skull så att vi ska kunna förstå den. I korthet kan man säga att om det står “elefant” så betyder det “elefant”, såvida inte kontexten säger något annat. Vi ska noga läsa det direkta sammanhanget, och vi ska noga jämföra med resten av skriften så att vi förstår det som ska förmedlas. Men många katoliker är inte vana vid att förlita sig på sin egen förmåga, och känner sig trygga med att lägga allting i händerna på ett katolskt överhuvud. Visserligen så tror många katoliker att de visst kan läsa Bibeln på eget bevåg och även att de kan förstå den, men OM de hamnar i bryderier och kommer fram till olika ståndpunkter jämfört med andra, så menar de att det är de katolska överhuvudena som ska lägga allting tillrätta. Det kan ju kännas tryggt att förlita sig på andra som man menar är sanna gudsmänniskor, men det gäller att tänka på vilka beslut man själv tagit för att komma fram till en sådan riskfylld ståndpunkt. Katoliker måste själva göra följande beslut på egen hand:

1) De väljer själva vilken Kyrka som de vill ansluta sig till. De har alltså valt den Romersk-katolska kyrkan, och det är deras eget självständiga beslut. Det är möjligt att de tagit beslutet att tillhöra den Katolska kyrkan eftersom denna Kyrka själv menar sig vara den enda sanna Kyrkan, men själva avgörandet huruvida detta är sant eller inte tas av den som väljer att ansluta sig till den kyrkan. Det är alltså ett MYCKET stort beslut att bestämma att en viss Kyrka ensamt förmedlar sanningen, men detta stora beslut menar sig alltså katoliker att de självständigt kan ta.

2) De väljer själva att förlita sig på överhuvudena inom den katolska kyrkan som kan tolka skriften åt dem.

Detta betyder att en katolik inte vågar lita helt på sina egna tolkningar vad gäller skriften, MEN samma katolik har inga problem att välja ut ANDRA personer som ska tolka skriften åt honom. Hur kan det vara hur lätt som helst för gemene man att välja både KYRKA och LÄRARE som ska tolka skriften åt oss, medan det är jätteknepigt att förstå Bibeln på egen hand trots att texten är lättförståelig? I stället för att fråga ““Men vad händer om man kommer fram till olika ståndpunkter? Vem är det då som har rätt?” så skulle katolikerna kunna fundera på frågan “Men vad händer om man kommer fram till olika ståndpunkter angående vilken kyrka och vilka skrifttolkare vi ska välja? Vem är det då som har rätt?“. För alla människor väljer inte den katolska kyrkan som den enda sanna Kyrkan, och ser inte dess överhuvuden som de enda som kan tolka Bibeln på rätt sätt.

Detta betyder att vi förstås inte kan välja “den enda sanna Kyrkan” baserat på vad Kyrkan själv säger, för alla kyrkor menar väl att de är baserade på sanningen? Alltså är lösningen att vi agerar som Bibeln själv säger att vi ska agera, nämligen att jämföra kyrkor och lärare med BIBELN. Vi ska inte säga “men vi kan inte vara säkra på att vi tolkar Bibeln rätt”, för om man är så modig och självsäker när det gäller att välja både KYRKA och BIBELTOLKARE – och lägga hela sin själ i andras händer – så borde man också våga tro att man kan läsa och förstå Bibeln. Det är ju vår enda chans att avslöja villolärare – som Bibeln varnar för. Bereerna i Apg. 17 – som berömdes för sin attityd – accepterade INTE det aposteln Paulus predikade utan att först ha jämfört det han sa med skriften. Eftersom det finns villolärare så måste vi alltid se till att vi kan vår Bibeln så pass mycket så att vi är vakna och alerta. Inte ens om det är en apostel ska vi automatiskt kasta oss vid hans fötter och acceptera hans läror blint, utan vi ska jämföra med skrifterna. Bereerna hade förstås inte Nya Testamentet som vi har idag, så de gjorde det enda rätta med att dubbelkolla Paulus ord med den skrift som de då hade (GT).

Apg. 17:10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna(“ädlare till sinnes” 1917) i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna FÖR ATT SE OM DET KUNDE FÖRHÅLLA SIG SÅ (“för att se om det förhölle sig såsom nu sades” 1917).

2 Tim. 3:14 Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det,15 och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. 16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till UNDERVISNING, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. (16 ” All scripture is given by inspiration of God, and is profitable for doctrine, for reproof, for correction, for instruction in righteousness” KJV)

Men har vi inte den apostoliska läran från Bibeln?handpåläggning

Jovisst kan vi läsa i Bibeln att det är tänkt att tidigare församlingsledare utser andra ledare. Paulus utsåg exempelvis Timotheus och Titus till församlingsledare, och han bad dem att tänka sig för noggrant innan de i sin tur utsåg andra ledare. Det fanns vissa kriterier som en kandidat måste uppfylla innan han kunde komma på fråga att  bli en församlingsledare, för att allting skulle gå rätt tillväga. Frågan är förstås om alla församlingsledare alltid lydde Paulus instruktioner för tillsättande av nya församlingsledare? Vi kan nog räkna med att Timotheus och Titus var noga med att styras av Paulus instruktioner, och kanske också de församlingsledare som de utsåg, men det verkar onekligen som detta förfarande spårade ur ganska snabbt i vissa led.

Paulus varnade församlingsledarna i Efesos om detta, och förklarade för dem att det skulle komma villolärare från deras egen krets, och att dessa villolärare inte skulle skona den hjord som de (församlingsledarna) var utsatta för att bevara. Det betyder inte att hela hjorden skulle komma att spridas för vinden, men det betyder att åtminstone delar av hjorden skulle komma att lyda falska lärare och försvinna bort från sanningen som de en gång hade. Villolärare kan lyckas med sådana tilltag eftersom de “förvränger sanningen“, och om de får lov att göra det från en talarstol mitt i en församling så kan de göra mer skada. Det räcker med att de talar 90% sanning och 10% gift. På Domedagen så är det inte bara de falska lärarna som kommer att få straffet för sina villoläror, utan även de som lyssnar och väljer att lyda människor i stället för Guds ord i skriften. Gud kommer att bedöma oss rätt, och han vet vilka möjligheter och intressen vi har för att lyda Guds ord. Sanningen är att många kristna väljer att lyssna på de predikanter som lär ut vad de själva (lyssnarna) tycker låter bekvämt, och de väljer att vända ryggen till renläriga predikanter som lär ut Guds ord.

Apg. 20:17 Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste (presbyteros)28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Juda 4 Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.

2 Petrus 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. 2 Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. 3 I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte.

2 Tim. 4:2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.  

Församlingsledare ska utses i alla städer. Bäst vore om det fanns flera stycken i varje kristen församling, men ännu viktigare är att kandidaterna klarar Paulus KRAV.

Det grekiska ordet “episkopos” i Bibeln är synonymt med “presbyteros” i Titus 1:5-7 och har alltså betydelse äldste, präst, pastor, församlingsledare, kyrkohuvudansvarige, osv. Så var det på Bibelns tid, men vi har genom historien delvis lagt in en annan innebörd i våra kyrkoledare.

En skillnad som vi direkt kan se vad gäller Paulus krav i jämförelse med den katolska kyrkans krav på en församlingsledare, är att Paulus inte kräver att en församlingsledare måste leva i celibat. Den katolska kyrkan stället dock ett sådant krav, och därför avviker de från aposteln Paulus lära. En del katoliker menar att det också står att församlingsledarens barn inte ska vara ostyriga, och borde det då inte i konsekvensens tecken betyda att varje församlingsledare måste ha barn? Nej, Paulus ger ju rum för en församlingsledare att leva i celibat om han så önskar, men han ställer inte detta som krav. Om församlingsledaren väljer att gifta sig, så ställer Paulus kravet att han måste vara “en enda kvinnas man”, och om de båda får barn är kravet att dessa inte ska vara rebelliska/ostyriga.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyteros) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. 7 Församlingsledaren (episkopos) skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Apg 16:4 När de reste genom städerna, överlämnade de åt bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt.5 Och församlingarna stärktes i tron, och antalet troende ökade för varje dag. (apostlarna hade förstås en särställning, och de var givetvis väldigt trogna Jesu lära)

1 Timotheus 4:13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste (presbyterion) lade händerna på dig. 15 Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.

2 Tim. 1:6 Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning.

1 Tim. 5:22 Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren.

1 Kor.12:27 Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. 28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31 Men sträva efter de nådegåvor som är störst.

Men står det inte i Bibeln att vi ska ta lärdom från kyrkofäder?bibles

Judas 3 Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.

Eftersom en del av de katolska lärorna inte återfinns i Bibeln (såsom barndop, att bebisar är födda i synd, kommunikation mellan döda och levande, osv) så vill en del katoliker gärna ta hjälp utav tradition, utombibliska böcker och/eller kyrkofäder för att om möjligt få stöd för sina läror. Tradition, utombibliska böcker och kyrkofäder kan absolut ha rätt, men endast om deras läror passar ihop med Bibeln, eftersom det ju är Bibeln som är vår ledstjärna.(Och de Bibliska böckerna är de som alltid betraktats som tillförlitliga, eftersom de skrivits ner av ögonvittnen under den tiden då händelserna begavs.) Guds ord talar inte emot sig självt, så vi ska tolka det vi hör och läser med Guds ord som vårt filter. Om vi går tillbaka i vår historia så kan vi se att ju längre bort från Jesu tid vi kommer, ju större är chansen för att avvikelser från Guds sanna ord. Därför är det mest intressant att studera åsikterna från de allra äldsta kyrkofäderna – alltså de som levde under tiden närmast aposteln Johannes livstid. Johannes var den apostel som levde allra längst av Jesu apostlar, och som hade lärljungar som i sin tur hade lärljungar… Det finns exempel på kyrkofäder som började på rätt väg och som sedan spårade ur, men den första tiden så var kyrkofäderna överens om grundlärorna. Katolikerna måste för det mesta dröja ända till Augustinus tid (i slutet på 300-talet och i början på 400-talet) för att hitta ordentligt stöd för sina läror. Augustinus åsikter gick på tvärsen mot kyrkofäderna före honom, även om Augustinus gick igenom en period då han förstod innebörden av människans fria vilja – som han tyvärr senare övergav.

Jag säger inte att katoliker absolut inte kan vara frälsta, eftersom det är Gud som avgör och vet vad som finns i varje människas hjärta. Han ser vad vi vet och inte vet (och vad vi gör för att ta reda på sanningen), och framför allt hur vi lever våra liv. Men det är inte enligt Guds vilja att exempelvis glorifiera Maria till den grad som görs inom den katolska kyrkan. Det går emot det första budet, att vi inte ska ha några gudar jämte GUD, och det finns dessutom endast EN medlare mellan Gud Fader och människan, och det är genom Jesus Kristus.

Citat

“Efter jag valdes till Påve då jag blev mer och mer involverad i den universella Kyrkan, kom jag till en liknande övertygelse:Om seger uppnås på det universella planet så kommer den genom Maria. Kristus kommer att erövra genom henne för han vill att Kristi seger nu och i framtiden ska förknippas med henne”. (Pope John Paul II, Vittorio Messori, editor, Crossing the Threshhold of Hope, New York, Alfred A. Knopf, Borzoi Book, 1994, Sid 114)

“Maria är upptagen med själ och kropp i himmelens härlighet, och med Gud och i Gud är hon himmelens och jordens drottning… Medan hon levde på denna jord kunde hon enbart vara närvarande hos några få människor… När hon nu är i Gud och med Gud, är hon närvarande hos oss var och en, känner våra hjärtan, kan höra våra böner, kan hjälpa oss med sin moderliga vänlighet… Hon lyssnar alltid till oss och är alltid nära oss och som Moder till Sonen, deltar hon i Sonens makt och hans godhet. Vi kan alltid förtrösta hela våra liv till denna Moder, som inte är långt borta från någon enda av oss”. (Benedict XVI’s Homiliy on Feast of Assumption – We Have a Mother in Heaven,”  www.zenit.org, Nov. 21, 2005)

Och låt oss bedja till Maria, vår Herres Moder, så att hon kan hjälpa oss att uppleva hennes kärlek som en kvinna och en moder, i vilken vi kan förstå hela djupheten i Kristi hemlighet”. (Thoughts of Pope Bendict XVI,” http://www.udayton.edu/mary/popesaying.html, University of Dayton’s Marian Page, Dec 4, 2005.) 

“Heliga Maria, som företrädd av Our Lady of Guadalupe,åkallas som moder till alla män och kvinnor i Mexiko och Latinamerika, uppmuntrade av den kärlek du inspirerar i oss, lägger vi återigen våra liv i dina moderliga händer. Du som är närvarande i Vatikanens trädgård, regera i hjärtana hos alla mödrar och i våra hjärtan. Med stora förhoppningar kommer vi till dig och förtröstar på dig”. (Pope Benedit XVI, Our Lady of Guadalupe Receives Papal Visit – We Place Our Lives in Your Maternal Hands.” Online posting: www.zenit.org, May 13, 2005))

Läs mer om ursprunget för Katolicism på jarom.net

Florence Nightingale – kristen engelsk sjuksköterska

florence nightingaleFlorence Nightingale föddes av brittiska föräldrar år 1820 i Florens (därav hennes namn), i Italien och hon var en av grundarna för det moderna sjuksköterskeyrket. Man skulle t o m kunna säga att hon är den mest kända sjuksköterskan i hela världen, och verkligen en person som människor i allmänhet kommer ihåg än idag. Hon föddes in i en välbärgad familj och tack vare en ekonomisk trygghet så kunde hon leva ett självständigt liv och fokusera på sin karriär. Hon tackade även nej till att gifta sig under hela hennes levnad. Hennes föräldrar motsatte sig inledningsvis hennes idéer om att arbeta inom vården, för på den här tiden så var vårdyrket ett riktigt lågstatusyrke med dåligt rykte och förknippat med miljöer som inkluderade både alkohol och omoral.

Florence upplevde tidigt ett kristet kall att bli just sjuksköterska, och övertalade sina föräldrar att få ta en tre månader lång sjuksköterskeutbildning på ett sjukhus i Tyskland. Hon tog stora intryck av den lutheranske prästen och diakoniutbildningspionjären Theodor Fliedner och hans diakonissors arbete med sjuka/utslagna. Hon upplevde det som en vändpunkt i sitt liv och publicerade anonymt sina observationer år 1851 i “The Institution of Kaiserswerth on the Rhine, for the Practical Training of Deaconesses”, vilket var hennes första publicerade verk. Innan besöket i Tyskland så hade Florence redan påbörjat en del sjuksköterskestudier i Alexandria i Egypten, på det katolska sjukhuset St Vincent de Paul.

År 1853 tog Florence tjänsten som föreståndare (dock obetald) för “Institute for the Care of Sick Gentlewomen” i London, och arbetade där ca ett år. Florence fick ytterligare en drivkraft genom umgänget med Elizabeth Blackwell,  som hon träffade på St. Bartholomew’s sjukhus. Blackwell var den första kvinnan som utbildade sig till läkare i USA, och hon hade fått kämpa hårt för att nå sitt mål pga samhällets fördomar mot kvinnor som yrkesarbetande läkare.

Florence är allra mest känd för sina insatser under Krimkriget, då hon arbetade på ett sjukhus i Scutari, som ligger i nuvarande Istanbul. Dit reste hon tillsammans med 38 sjuksystrar år 1854, trots att idén inledningsvis stötte på patrull just pga det nya konceptet med kvinnor inom krigsvården. Den officiella positionen som Florence fick var “Superintendent of the Female Nursing Establishment of the English General Hospitals in Turkey”. Hon fick även en arbetsledande befattning i slutet av kriget.

Vårdförhållandena för de sårade eller sjuka brittiska soldaterna var inledningsvis vidriga, och de fick tränga ihop sig i de sängar som fanns att tillgå eller sova på golvet bland damm och ohyra. Operationerna var ohygieniska, och sjukdomar som kolera, malaria och tyfus var mycket vanliga på sjukhusen. Det sägs att det var sju gånger vanligare att dö i en sjukdom än att dö i fält. Det sägs också att hon sänkte dödligheten vid militärsjukhusen från ca 42 % till 2 %, framför allt genom att i samråd med specialister förbättra de hygieniska förhållandena, och genom att se till att det fanns bra kost och friskt vatten. Andra källor (se nedan) vill göra gällande att Florence inte kan tillgodogöra sig dessa fina siffror alldeles på egen hand, och att dödsstatistiken fortsatte att vara dålig i ett antal månader efter Florence ankomst, innan de slutligen vände.

Brittiska tidningar skrev gärna om några goda nyheter gällande Krim-kriget, och Florence framgångar var därför tacksamma att skriva om. När sedan Storbritannien hade vunnit kriget blev hon en nationell hjälte, vilket gjorde det möjligt för henne att verka för en bättre och reformerad sjukvård – trots ett politiskt initialt motstånd. Donationer strömmade in och pengarna möjliggjorde fortsatt kamp för en förbättrad sjukvård på de brittiska sjukhusen. Florence upptäckte även att siffrorna var dystra också på hemmafronten, eftersom det bland män i fredstid var dubbelt så vanligt med dödsfall hos soldater, gentemot civila män. God vård är alltså inte bara viktig på sjukhus placerade på krigsfronten, utan överallt. Florence blev  krigsministeriets främsta rådgivare i militärhygieniska frågor.

Ett verktyg som Florence använde inom sjukvården för att påvisa behov, jämförelser och resultat, var att använda överskådliga diagramstatistikdiagram – cirkeldiagram/rosendiagram (som hon inte själv uppfann, men som hon använde sig av och gjorde populära). Med hjälp av sådana diagram kunde hon exempelvis tydiggöra att avsevärt fler män hade dött pga sjukdom än från krigsskador under Krimkriget. Florence kunde glädja sig åt sina tidigare matematikstudier (som hon tiggt till sig av sin far), eftersom de kom väl till pass när hon samlade in statistik för att räkna ut dödstal. Sjukvård och bra metoder för redovisning går hand i hand inom sjukvården, eftersom det inte bara är viktigt att vårda utan också att redovisa vad man åstadkommit (förbättringar/försämringar eller status quo). Det är inte minst angeläget att göra statistiken begriplig – framför allt för människor som inte arbetar inom vården men som exempelvis behöver tydliga underlag för att fatta beslut med bra fakta som grund (såsom politiker). Florence valdes in i Royal Statistical Society som den första kvinnan någonsin (1858).

Florence lyckades även att involvera kungligheterna i sin kamp för en friskare armé (hon hade bl. a en långvarig brevkorrespondens med drottning Victoria), och även det förbättrade förstås sjukvården pga bättre ekonomi och bra stöd “ovanifrån”. Florence skrev ett stort antal brev (ca 13.000 kända) i sitt arbete för att informera och sprida kunskap om sjukvård. Det är något att ha i tankarna när vi tänker på hur lätt det är för oss idag att snabbt skicka iväg ett email till flera mottagare på en gång, eller bara ringa upp någon eller ha ett skype-samtal.

De lärdomar och insikter som Florence fick genom sjukvårdsarbeten under Krimkriget smittade även av sig (om man får uttrycka sig så) på hälsoförhållandena inom den brittiska armén i Indien, där hon kunde påvisa att dåliga avloppsanordningar, förorenat vatten, överbefolkning, dålig ventilation, etc, kunde orsaka höga dödssiffror. Hon menade att god hälsa inom den brittiska armén står i stark korrelation till en god hälsa vad gäller närmiljön och befolkningen i Indien i övrigt, och därför predikade hon förbättring av sanitära förhållandena i landet i sin helhet.

Florence kan glädja sig åt att ha medverkat till att ha gjort sjuksköterskeyrket rumsrent för kvinnor i alla klasser, och 1860 startade hon den första yrkesskolan för sjuksköterskor – The Nightingale Training School. Skolan fick omedelbart ett mycket gott rykte, och det ledde till att nya skolor startades, inte bara i England, utan i andra delar av världen.

Florence var en av drivkrafterna till uppstarten av det internationella Röda Korset, som fortfarande ger utmärkelser (Florence Nightingale medaljen) till sjuksköterskor som gjort extraordinära insatser för sjuk/sårade i krig eller fred. Florence fick förstås själv ett flertal stora ordnar och medaljer för sina insatser, såsom Det kungliga röda korset och The Order of Merit – den största brittiska civila utmärkelsen. Hon var ända fram till 1872 ledaren för sjuksköterskeväsendet och kallades “Damen med lampan” för sin vana att besöka sina patienter även nattetid.

Florence har publicerat över 200 böcker, rapporter och broschyrer om sjukvårdsverksamhet, av vilka många fortfarande används och respekteras. Hon har även satt sin prägel på dagens sjukhusvård på andra sätt, såsom en viss utformning av sjukhussalar. Hon etablerade en barnmorskeskola vid King’s Cross i London, vilken blev en modellskola för hela landet. Florence dog 1910, vid 90 års ålder.

Förutom Florence Nightingale och ovan nämnda Elisabeth Blackwell, skulle jag också vilja nämna Mary Seacole som en person som utgjort ett stort avtryck i historien, eftersom hon inte bara arbetade som en respekterad kvinna inom vården, utan också var färgad (hon kom från Jamaica).

Källor:

http://www.spartacus.schoolnet.co.uk/REnightingale.html

Florence Nightinggale museet: http://www.florence-nightingale.co.uk/the-collection/biography.html

http://www-history.mcs.st-and.ac.uk/Biographies/Nightingale.html

Ska lärare få en strängare dom enligt Bibeln? Jak. 3:1

Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom Jak. 3:1 

Kan man säga att en person inte är FRÄLST så fort vi hör honom/henne säga något som avviker från Guds ord?

doorDet beror alldeles på vad som menas, och vad vi lägger i ordet “irrlära”. Det kan ju handla om ENORMA avvikelser från skriften och som är avgörande för frälsningen, eller en liten obetydlig detalj som vi fått om bakfoten. Bibeln kanske exempelvis säger att Jesus helade Petrus svärmor innan han gick till Kapernaum, och är man då en farlig och satanisk irrlärare om man lär ut omvänd ordning?

Apollos historia kan lära oss mycket

Apg. 17:24 Till Efesus kom en jude som hette Apollos. Han var född i Alexandria och var en lärd man och mycket kunnig i Skriften. 25 Han hade fått undervisning om Herrens väg och talade brinnande i anden och undervisade noggrant om Jesus, men han kände bara till Johannes dop. 26 Han började också frimodigt predika i synagogan. Priskilla och Akvila hörde honom, och de tog sig an honom och förklarade grundligare Guds väg för honom. 27 När Apollos sedan ville fara över till Akaja, skrev bröderna till lärjungarna och uppmanade dem att ta emot honom. Han kom dit och blev till stor hjälp för dem som genom Guds nåd hade kommit till tro. 28 Ty han motbevisade eftertryckligt judarna, när han utifrån Skrifterna offentligt bevisade att Jesus är Messias.

Apollos levde efter Jesu död och uppståndelse, och var den första generationen av troende under det Nya Testamentet. Han hade stor lärdom om Herrens Väg, som är en beteckning för den kristna församlingens lära och liv, och han var mycket kunnig i skriften. Trots detta hade han inte alla detaljer klara för sig, och det berodde inte på någon slags trångsynthet från hans sida, eller ovilja att rätta sig efter skriften, utan han hade helt enkelt inte tillgång till all information. Det Nya Testamentet som vi känner det var inte utgivet i bokform under hans tid – så han kunde inte använda det som stöd – men han skulle själv i framtiden hamna på en plats i vårt Nya Testamente. Apollos studerade dock den skrift han hade, och han konsulterade de kristna som han hade runtomkring sig vilket ledde till att han bara hade kännedom om Johannes dop som var ett dop kopplat till omvändelse. Det var i och för sig Jesus dop också, men efter Jesu död så var dopet också en bild på Jesu död och uppståndelse, och ett yttre tecken för kristna som beslutat att lämna sitt gamla liv bakom sig och följa Jesus (gå från död till liv). Trots att Apollos inte hade alla detaljer rätt så var han ändå till stor nytta där han predikade inför människor, men så småningom fick han hjälp att styras mer rätt utav Priskilla och Akvila.

Om däremot Apollos skulle haft inställningen att han inte behövde lyssna på några synpunkter från utomstående – och stängde sina öron – så skulle han ha en större skuld för sin okunskap. Om han dessutom skulle vägra att ändra riktning trots att skriften tydligt visar en annan väg, så skulle han bli än mer skyldigare, och ännu ett snäpp värre om han sedan skulle sprida ut felaktigheter även till andra. Jag tror helt enkelt Gud dömer oss efter vad vi rimligtvis kan tänkas veta, och vad vi gör för att ha känselspröten ute för att alltid vara beredda att ändra på oss om någon visar med hjälp av skriften att vi har fel. Lever vi i förnekelse eller är vi bara okunniga? Vi ska inte ha inställningen “Kom inte hit och besvär oss med fakta”. Å andra sidan är det inte heller rätt att döma oss om vi upplever att vi faktiskt har gjort vår läxa och verkligen studerat ett argument.

Apollo var alltså inte komplett i skriften från Dag 1 (och vem kan vara det, speciellt utan lärare?), men han lät inte det hindra honom utan spred den sanning som han trodde på – och hans samvete var förmodligen intakt hela tiden. Problemet idag är att folk inte vill rätta sig efter bibelkorrigeringar även om verser serveras som stöd. De kan ibland inte hantera verserna som talar emot dem, men ändå vill de väldigt gärna ha kvar sina irrläror och vill INTE ändra på sig ens om de hamnat i rejäla bibelmotsättningar.

Rom. 10:14 Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?

Är vi villiga att justera missförstånd och felaktigheter?

Jag har ju själv tidigare trott på felaktiga bibeläror, och jag anser inte att jag var ofrälst under den tiden – men jag säger inte att det är en principiell sanning oavsett lära och oavsett hur vi lever våra liv. Jag trodde som de flesta andra kristna på arvsynden (se här varför den inte stämmer med Bibeln), och jag hade inga anledningar att ana att Bibeln inte lär ut detta som “alla” verkade tro på. Jag visste att det främsta stödet ansågs vara Rom. 5, och när jag läste kapitlet så trodde jag också att Paulus bekräftade den arvsynd som jag förväntade mig att se, trots att det kanske inte stod uppgivet särskilt tydligt. Inte heller ansåg jag att arvsynden var särskilt logisk, men ingen kristen utmanade mig om arvsynden och jag hörde heller aldrig någon alternativ tolkning.

På den här tiden fanns det heller inte något internet att tillgå, och jag hade helt enkelt inga anledning att tro att jag hade fel. Det handlade dock inte om att jag var rebellisk och stängde mina öron, för tvärt om så var jag idel öra gentemot förslag som skulle kunna lösa dilemmat med arvsynden (hur man kan anses vara skyldig för något som en förfäder gjort, och trots att det är helt utanför ens egen kontroll). När internet äntligen kom så råkade jag se en artikel om arvsynden från ett helt annat perspektiv, och jag insåg direkt att jag tidigare haft fel. Med hjälp av internet träffade jag se på ännu fler kristna som redan insett detta, och jag insåg att jag läst in saker och ting i Rom. 5 som faktiskt inte står – och till på köpet så förvandlades ju en ologisk och orättvis Gud till en rättfärdig Gud som är lätt att förstå.

En annan falsk lära som jag länge trott på var den att man aldrig kan sluta synda, och jag trodde som många andra att man skulle definiera sig som “en syndare frälst av nåd” – alltså syndare i nutid och inte dåtid. Liksom många andra så trodde jag att Jesus skulle ha dött för oss i onödan om vi någonsin kunde sluta synda, och ihop med arvsynden så trodde jag att vi syndar för att vi är syndare (alltså syndare av ren nödvändighet). Första gången någon försökte intyga mig om att vi faktiskt inte måste synda och att vi kan avhålla oss från synd, så trodde jag absolut inte på det. Min vän gav mig visserligen några verser som gav stöd för det han sa, och även om jag måste erkänna att det faktisk var svårt att komma runt de verserna så var jag ändå inte beredd på att så snabbt ändra ståndpunkt eftersom jag var övertygad om att ännu fler verser gav motsatt lära. Mitt motiv var att vara lydig mot Bibeln, och jag stängde ändå inga dörrar. Senar när jag studerade ämnet lite mer ingående så förstod jag kontexten av de verser som vanligtvis används som stöd för att man aldrig kan sluta synda, och jag insåg att jag misstolkat dem medan jag glömt andra viktiga verser. Det är viktigt att lyssna och undersöka, och att inte vara enveten och ha som mål att försvara sin tes oavsett vilka övertygande argument som presenteras emot den, utan snarare fundera Kan det vara möjligt att jag haft fel?”.

Om man hamnar i en situation som leder till bibelmotsägningar och/eller en Gud som är orättvis och grym, och om man dessutom får höra bra argument som löser dessa problem, då är man långt mer skyldig om man stänger dörren för det alternativet än om man av misstag råkat få något om bakfoten som man aldrig ens haft anledning att misstro!

Så när det gäller mina tidigare felaktiga ståndpunkter så är ju sanningen att jag inte visste bättre, och det vet också Gud. Han vet ju att det inte berodde på att jag var ovillig att rätta mig efter hans ord, och han kunde också se hur pass beredd jag var att ändra mig då jag väl utmanades. Så jag tror inte att man kategoriskt kan säga att felaktiga läror automatiskt gör en människan till ofrälst, men däremot så dömer ju Gud oss om vi syndar och inte omvänder oss eftersom samvetet och den helige Ande dömer oss. Det kan fortfarande finnas människor (speciellt de som inte har tillgång till internet) som fortfarande av misstag tror på arvsynd och att vi inte kan sluta synda MEN som ändå inte syndar.  De kan ha missförstått vad synd är, och tror kanske att man syndar om man inte tänker på Gud dygnet runt, och om man blir arg, tycker illa om någon, etc. Då blir ju också deras budskap att vi aldrig kan sluta synda. Men sen finns det andra som menar att vi är frälsta även om vi bryter mot Guds bud (detaljer i tio Guds bud), och det är mycket allvarligt.

Jag tror inte att vi alltid tjänar något på att kategoriskt deklarera vem som är frälst och inte, eftersom det är starkt kopplat till vad människor vet, och hur mycket de är beredda att lära och rätta sig efter Guds ord. Men det finns tyvärr många som inte vill lyssna, som har rebelliska hjärtan och som försöker hitta bibliskt stöd för att få fortsätta att synda och ändå räknas som rättfärdiga och frälsta. Dessutom sprider de dessa läror även till andra. Vad säger Jesus om ett sådant förfarande?

Matt. 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. —19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Notera att Jesus inte lovar något himmelrike för de som syndar och lär andra att synda, eftersom han direkt efteråt säger att vår rättfärdighet måste övergå fariseéernas om vi ens ska komma in. v. 19 syftar förmodligen på en annan kategori av människor, som döms pga deras motiv, samveten och mått av kunskap.

Men visst talar Jesus och apostlarna ofta om att synder separerar oss från Gud och att vi inte kommer in i Guds rike om vi syndar! Så det är inte fel att citera dem, och med hjälp av dessa verser så kan det leda till en situation som heter “If the shoe fits, wear it” (eller “if the cap fits wear it“), vilket betyder att om du känner igen dig själv i beskrivningen så handlar det om dig. Här kommer exempelvis ett löfte från Paulus om att vi kan glömma att ärva Guds rike om vi lever på ett speciellt sätt, och ett ord från Johannes:

Gal. 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.19 Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, 20 avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, 21 illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike.

1 Johannes 3:8 Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. Och Guds Son uppenbarades för att han skulle göra slut på djävulens gärningar

Människor kan bli illa berörda av sådana verser, men om vi lever som vi ska så finns det ingen anledning till oro. Anden kan ju leda oss rätt, säger Paulus. Vi kan tålmodigt förklara varför saker och ting är synd, vad straffet för synd är, att vi kan sluta synda, etc. Såvida vi inte märker att vi kastar pärlor för svin förstås, för då måste vi fundera på att gå till någon annan och predika.

Paulus på Areopagenareopagen

Vi ska vara listiga som Paulus på Arepoagen (Mars Hill på engelska) Han började inte sin utläggning med att skrika till sina ofrälsta åhörare:

“Lyssna på mig ni eländiga irrlärare! Ni är en samling ofrälsta heretics och Gudshatare, och ni kan GLÖMMA att komma till himlen om ni fortsätter att leva som ni gör! Ni är villolärare och inga syndare kommer till Guds rike! Ni är separerade från Gud och på väg till HELVETET!”

Nu kanske det är SANT att åhörarna inte var frälsta, men man måste inte säga allt som är sant högt inför andra människor, och framför allt inte på det sättet! I stället var Paulus väldigt smidig och ödmjuk när han pratade med dessa ofrälsta människor, för målsättningen var ju att få folk att STANNA, LYSSNA och helst TA TILL SIG BUDSKAPET. Han ville ju inte att de skulle börja med att bli arga på honom och stänga sin öron, utan han ville ju att budskapet skulle landa i deras hjärtan. Hur skulle han klara det om människorna började med att bua ut honom och t o m gå därifrån? Det hade ju lett till stängda dörrar direkt. Ibland så är lite tuffare tag nödvändigt, men inte förrän vi hamnar i en sådan situation och då det verkligen är motiverat, Det kan t ex handla om människor som kallar sig kristna (som åhörarna på Areopagen INTE var), och som är farliga och energiska irrlärare som för folk vilse och bort från Gud.

Notera hur motiverad Paulus var att samtala/diskutera/argumentera med människor (detta behöver inte betyda otrevliga och hårda diskussioner), och hur han därmed ledde människor till Kristus. Notera också att det talas väl om Bereerna (judarna i Berea), då de jämförde det Paulus sa med skriften – för att kontrollera att det Paulus sa verkligen stämde. Detta kan lära oss att absolut inte tro på vad människor säger (ens om de är apostlar och kyrkofäder), utan tro på det som SKRIFTEN säger. Nu blev ju visserligen Paulus brev “skrift”, och vi tror ju att det vi hittar i vår Bibeln verkligen är inspirerat av Gud, men på Bereernas tid så fanns ju inte det nya testamentet med alla Paulus brev, utan endast GT. Alltså var det GT som Bereerna jämförde med, och det gjorde de klokt i. GT talar inte emot NT. I synagogorna samtalade Paulus med judar som fruktade Gud, och även de kanske behövde höra hela evangeliet om Jesus om de tidigare missat det. Människor med öppna och ödmjuka hjärtan kan alltså komma ännu närmare sanningen om de bara är villiga att lyssna. Andra har på förhand bestämt att stänga sina öron och kanske t o m försöker hitta argument mot den andres argument innan man ens lyssnat klart. Allt för att hålla sig fast vid den lära man håller så kär, trots att den kanske inte är Biblisk.

Apg. 17:1 De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. 2 Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna 3 och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: “Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.” 4 Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus—10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det kunde förhålla sig så. 12 Många av dem kom till tro, likaså ganska många ansedda grekiska kvinnor och män.—16 Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han upprörd i sin ande, när han såg hur fylld staden var med avgudabilder. 17 Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: “Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: “Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen. 19 Och de tog honom med sig upp till Areopagen och sade: “Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? 20 Det är underliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det egentligen rör sig om.” 21 Athenarna liksom främlingarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till senaste nytt för dagen.22 Paulus ställde sig nu mitt på Areopagen och sade: “Athenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa. 23 När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er. 24 Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand.25 Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. 26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, 27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.

Nu är det inte troligt att detta är precis allt som Paulus yttrade till atenarna den dagen, men vi kan i alla fall se att han kom ganska långt i sitt resonemang utan att bli avbruten. Notera sedan utvecklingen här nedan, för när Paulus kommer fram till lite mer kontroversiella läror (i atenarnas tycke), så slutar många utav dem att lyssna – eftersom det som de hör inte passar in med deras eget paradigm som de mycket hellre föredrar. De som är lite mer ärliga och öppna vågar sig faktiskt på att lyssna, och tack vare detta kom de i detta fall ända fram till en TRO. Lägg även märke till att Paulus väljer att inte fortsätta att informera och diskutera när folk inte längre välkomnar det. Paulus fick i alla fall fram budskapet, och bärgade lite skörd som var mogen. Sen fanns det säkert andra människor som behöver höra evangeliet, så det finns ju ingen anledning att insistera på att vara kvar och predika för människor emot deras vilja.

 30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. 31 Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.”32 När de hörde Paulus tala om uppståndelsen från de döda, började några håna honom, men andra sade: “Vi vill höra dig tala om detta en annan gång.” 33 Därmed lämnade Paulus dem. 34 Men några män slöt sig till honom och kom till tro, bland dem Dionysius, som var medlem av Areopagen, och en kvinna som hette Damaris och några till.

Lärare/predikanter har ett större ansvar och får en strängare dom om de lär ut galenskaperbibellärare

Jakob säger inte här nedan att lärare som lär ut felaktigheter automatiskt förhindras att komma in i Guds rike, för det beror som sagt på kunskapsnivå och samvete. Låt oss alltid ha Apollos här ovan i våra tankar. Lärare och predikanter är ju inte mer än människor, och kan ha fått saker och ting om bakfoten, samt kanske uttrycker sig lite tokigt ibland. Apollos kunde ju vara till nytta redan innan han fått alla detaljer rätt, och jag tror INTE att man måste ha gått en bibelskola innan man blir en bra astor (tvärtom så är många Bibelskolor tyvärr grunden för irrläror) och innan man går ut och gör folk till lärljungar. Man kan lära sig mer och mer under arbetet (och ärligt svara “jag vet inte” om vi inte kan svara på frågor), men visst är den absolut bästa kombinationen att vi både har sund bibelkunskap och en iver att göra folk till lärljungar. Det ökar ju chansen att de som vi predikar för också får en sund bibelkunskap och förhoppningsvis blir kvar i tron. Jakob ger också exempel på hur vi helst ska relatera till människor.

Jak. 3:1 Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom.— 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.—4 Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder. 5 Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. 6 En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna—13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande.14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15 En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk.16 Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. 17 Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. 18 Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.

1 Kor. 3:12 Om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och halm, 13 så skall det visa sig vad var och en har byggt. Den dagen kommer att visa det, eftersom den uppenbaras i eld, och hur vars och ens verk är skall elden pröva. 14 Om det verk någon har byggt består provet, skall han få lön.

Goda råd till den unge Timotheus att ge akt på sin undervisning, för det kan åstadkomma frälsning för andra.

1 Tim. 4:13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig. 15 Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.

1 Kor. 4:4 Visserligen har jag inget på mitt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. 5 Fäll därför inte någon dom i förtid, innan Herren kommer. Han skall lysa upp det som mörkret döljer och avslöja hjärtats tankar och avsikter, och då skall var och en få sitt beröm av Gud.

Samvetet som vi ska dömas efter

Jag vill alltså komma till att vi ska vara listiga när vi samtalar med andra, och även om vi absolut anar att en person inte är kristen pga dålig frukt (såsom lögner, förtal, tillskrivning av åsikter på människor som det inte har, mobbing, arrogans och som ständigt startar bråk, etc), så kanske det inte alltid är förnuftigt att uttrycka det öppet – framför allt inte om andra lyssnar. Det kanske är listigare att citera en vers och fråga den andre hur han tolkar den, för då kanske personen själv inser att han lever mot Guds bud. “If the shoe fits…!” Det kan bli en väldigt otrevlig stämning om vi ska peka finger och namnge vilka personer som är frälsta eller inte, för det är inte vårt jobb utan Guds. Det är Gud och inte vi som ska göra den slutgiltiga domen av människor så det behöver inte vi göra, men däremot måste vi förstås göra som Jesus och hans apostlar – predika både kärlek och omvändelse samt varna människor för att synd orsakar separation från Gud, OCH vi måste INTE undvika verser som faktiskt säger att synd separerar oss från Gud! För det vore ju ännu värre om vi hamnade i det andra diket och predikar en bredare väg till himlen än den Gud medger. Vi kan heller aldrig tvärsäkert påstå att “Vi kan aldrig veta vem som är frälst eller inte“, för om en person öppet erkänner att han stjäl och ljuger och inte skäms för det (eller andra förbrytelser mot Guds bud), så vet vi nog inombords att personen ifråga absolut inte kan vara frälst. Så ibland är det väldigt uppenbart, men frågan är dock hur vi ska uttrycka varningen på bästa sätt. Våra uttryckssätt beror på om vi talar med ofrälsta eller frälsta, och om vi talar med ödmjuka människor eller rebelliska bråkstakare.

Slutligen om vårt samvete som vi ska dömas efter:

Rom. 2: 6 Han skall ge var och en efter hans gärningar: 7 evigt liv åt dem som uthålligt gör det goda och söker härlighet, ära och odödlighet, 8 men vrede och dom åt dem som söker sitt eget och inte lyder sanningen utan orättfärdigheten. 9 Nöd och ångest skall komma över varje människa som gör det onda, främst över juden och även över greken, 10 men härlighet, ära och frid över var och en som gör det goda, främst över juden och även över greken, 11 ty Gud är inte partisk.12 Alla som har syndat utan lagen kommer också att bli förtappade utan lagen, och alla som har syndat under lagen kommer att fördömas av lagen. 13 Det är inte lagens hörare som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare skall förklaras rättfärdiga. 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.