Monergism är motsatsen till synergism, och betyder att det är Gud som genom den Helige Ande ensam agerar för att uppväcka en människa så att hon kan söka honom och komma till honom, och detta helt utan samarbete eller individuell respons från människan själv. Monergism är oftast associerat till kalvinister och presbyterianer. Läran säger också att människan inte kan göra motstånd mot Guds nåds dragningskraft. Motsatsen är alltså synergism som lär att människan kan reagera på Guds kallelse, och att hon kan välja att acceptera eller neka Guds kallelse. Lutheraner har en lite modifierad version av monergism men den går i stora delar ut på samma sak.

De flesta synergister tror att en människa kan svara på Guds kallelse, att hon omvänder sig och att hon börjar leva i ljuset och ge frukt – just för att hon lyder anden i stället för köttet. Monergister däremot tror att Gud måste göra ett uppväckande i människan så att hon ska kunna tro på honom och då kommer denna människa också per automatik att ge frukt. Även de flesta synergister tror att Gud är den som startar initiativet (i och med att han kallar alla människor till sig) men monergister tror att hela processen från början till slut är från Gud. Gud uppväcker, Gud ger tro, Gud ser till att människan blir kvar hos honom. Människan själv agerar inte på egen hand utan det blir som Gud bestämt.

En monergist tror inte att en människa har fri vilja innan uppväckandet. De tror att en människa är slav under en ond natur och har vare sig vilja eller möjligheter att ta sig ur detta på egen hand och att välja Gud själv. Enda möjligheten är att Gud bryter in och ger henne denna vilja, och en tro på Gud kan endast åstadkommas när Gud förnyar ett hjärta så att det kan tro. Den människa som Gud uppväcker kommer garanterat att ge den frukt som Gud kräver, och den människan kommer därför garanterat att behålla sin frälsning och få evigt liv och komma in i Guds rike. Guds uppväckande är därför = frälsning. Eftersom vare sig monergiser eller synergister tror att alla människor blir frälsta (universalism) så innebär det att Gud utser vissa människor att bli frälsta – nämligen dem han väljer att uppväcka. Övriga har naturligtvis ingen chans eftersom Gud vägrar att ge dem nya hjärtan, vilket innebär att de kommer att hamna i helvetet. Vi kan endast hoppas på att vi är de lyckligt utvalda.

Monergisten säger ofta att det ändå inte är Guds fel att människan hamnar i helvetet eftersom människan i sin egen natur ändå inte VILL komma till Gud och att det är barmhärtigt att åtminstone frälsa några utav dem. Men då kan man fråga sig varifrån de fått denna onda natur ifrån som tvingar dem att agera i enlighet med den? Ville de själva ha den? Nej, vem skulle av fri vilja välja en syndfull natur som omöjliggör frälsning och som sänder en människa till ett evigt liv i helvetet. Dessutom kan ju en människa inte göra ett sådant fritt val enligt monergismen där Fri Vilja inte är en del av läran. (En människa är ju endast ”fri” att agera inom sin egen natur, och många monergister tror att Gud förutbestämt allt som sker till minsta beståndsdel.) Om detta stämmer så borde människorna vara oskyldiga till att ha drabbats av denna ”onda natur” som de aldrig bett om att få, och detta skulle innebära att oskyldiga människor (som inte har något annat val än att agera inom den natur som de har fått) kommer att hamna i helvetet för något som de inte haft någon kontroll över eller haft en chans att rätta till. Det borde därför inte finnas någon ”ånger”i helvetet, för vad har människorna för val att kunna agera annorlunda? Kunde de ha valt att i stället vara goda människor? Nej absolut inte enligt monegismen. Det är ju Gud som är den som omvänder hjärtan så har han inte omvänt hjärtan hos vissa människor så förblir de i sin ”onda natur” och kan bara agera i enlighet med den. Gud straffar alltså människor för att de vägrar att tro på honom, samtidigt som han förvägrar dem möjigheten att göra just detta!
.
Monergismen lär också att det är Gud som genom den Heliga Anden ensam ger ljus så att en människa kan förstå skriften. Att själv läsa skriften eller höra Guds ord kan aldrig i sig influera en människa att komma till tro på Gud. Det är endast de som Gud väljer att förnya hjärtan på som kan börja förstå ordet och börja tro.

Eftersom monergism är starkt förknippat med att Gud förutbestämmer vad som ska ske (han förutbestämmer enligt monergismen VEM som ska komma till tro genom att helt enkelt förvandla vissa personers hjärtan.) så borde det innebära att evangelisation, böner och Bibelläsning aldrig kan influera en människa eller påverka en människa på något sätt så att hon kan bli frälst. Det spelar alltså ingen roll hur mycket Bibelläsning och bön som en människa utför, för frälsningen hänger på att Gud väljer vem han vill uppväcka och endast de blir frälsta. Monergister försvarar sig ofta med att evangelisation är Guds val av verktyg som han bestämt att frälsningen ska komma genom och att vi är ombedda att vara villiga lärljungar och sprida Hans ord. Frågan kvarstår dock varför vi förväntas göra allt detta när vi vet att det på inga sätt gör någon som helst skillnad eftersom Gud ju redan bestämt vem som ska hamna i himmel eller helvete. Kalvinister lär att detta val gjordes innan världen skapades, så alltså långt innan människan ens tänkte på att synda. Det kan alltså inte vara pga synd som en människa hamnar i helvetet, utan pga Guds val.

Monergisten bygger hela sin filosofi på idén att människan är helt oförmögen i sig sjäv att nalkas Gud, och detta heter ”depravity” på engelska. Orden ”depravity” och ”depraved” finns 0 gånger i KJV, och 6 gånger i NIV. Ingen gång i NIV handlar ordet om att människan är helt oförmögen att nalkas Gud på egen hand och att inte själv kunna välja att göra bättring.