Israel levde visserligen i en teokrati och under andra lagar än idag, men visst kan vi dra vissa lärdomar av deras liv i Kanaans land – som är återberättat i det Gamla Testamentet.

Exempel:

• • Gud gjorde skillnad på främlingar och bröder/systrar, där de sistnämnda är de som anslutit sig till Israel och låter sig styras av Israels lagar.
  • Det var i första hand bröder/systrar och sina egna hushåll som israelerna hade stort ansvar för att hjälpa ekonomiskt.
• Israel hade kravet att försörja levitiska präster, som ju inte hade egen mark att arbeta på men som ändå utförde viktiga sysslor som kom hela Israel tillgodo.
• Gud krävde aldrig att israeler skulle stå för andra folkgruppers försörjning (eller vice versa) och framför allt inte livet ut och framför allt inte utan motprestation.
• Gud krävde aldrig att Israel skulle dela sin skörd med andra människor, och framför allt inte “lika”.
• Gud krävde aldrig att Israel skulle lova mer ekonomisk hjälp till andra än vad de kunde hålla.
• Skälet till att det inte borde finnas några fattiga bland israeliterna själva beror på att lydnad av Guds lagar genererar välsignelser och rikedom, vilket lösgör kapacitet för att hjälpa varandra ekonomiskt. Denna grund kan tyvärr inte appliceras på Sverige där det finns många agnostiker och ateister.
• Israeliska medbröder ska anställas i första hand, och främlingar i andra hand.
• Kravet på att betraktas som infödd är att lyda samma lagar och traditioner: “En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er” 2 Mos. 12:49”

Vidare fanns det flera sätt att hjälpa änkor, fattiga, funktionshindrade och främlingar. En del av dem hade man råd att anställa och det var förstås en enorm trygghet för just de personerna. Man kunde även låna ut pengar. Det fanns även former av “tiondegivande”, ibland var tredje år och även i andra intervaller. Behövande fick även ostört plocka resterna av skörden. Inget hindrade förstås att israelerna hjälpte till även på andra sätt, men då var det frivilligt och beroende på deras kapacitet och vilja att ge.

Vad gäller Israel och deras nya land så tillhörde även främlingar Israel OM de följde samma lagar och traditioner som dem – Israels lagar och inte deras egna hedniska lagar

En “främling” eller ”utlänning” var en person som av olika anledningar inte anslutit sig till Israel och dess Gud och lagar. Även främlingar fick ansluta sig till Israel och även vara med och fira deras högtider OM de verkligen omvänt sig och anslutit sig till Israels Gud. Då räknades de som infödda, och som bröder och systrar. En fysisk omskärelse är ofta ett tecken på ett omvänt hjärta och vilja tjäna den sanne Guden:

2 Mos 12:48 Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49 EN OCH SAMMA LAG SKALL GÄLLA FÖR DEN INFÖDDE SOM FÖR FRÄMLINGEN SOM BOR MITT IBLAND ER.”

En israel fick enligt lagen inte äta ett självdött djur. En främling tillhörde dock inte Israels religiösa grupp och därmed var det inget som hindrade israelerna att erbjuda självdöda djur till dem, om de nu önskade äta sådana djur:

5 Mos. 14:21 Ni skall inte äta något självdött. Du må ge sådant åt främlingen som bor inom dina portar, han får äta det, eller du kan sälja det till utlänningen. Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor.

Israelerna fick ta ränta endast av utlänningarna, men inte av de som anslutit sig till Israel och dess lagar (bröder och systrar). Att inte kräva ränta av en broder räknades som en välsignelse:

5 Mos. 25:20 Av en utlänning får du ta ränta, men du skall inte ta ränta av din broder, för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt vad du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.

Gud gjorde skillnad på behandlingar mellan israeliter och ”utlänningar” i landet. Ingen av dem skulle behandlas illa, men när det gäller israelitiska bröder och systrar så ansåg Gud att lån inte skulle krävas tillbaka i all evighet, utan snarare efterskänkas under friåret. Inte heller vore det listigt att ta ifrån dem kläder och verktyg som de behövde för att arbeta och klara sig själva. Han menade vidare att fattiga aldrig skulle komma att saknas i landet (något liknande sa Jesus under sin tid), men bland israeliterna själva borde det dock inte finnas några fattiga eftersom Gud välsignat trogna israeliter såpass mycket att de lätt skulle kunna hjälpa varandra. Notera kravet på trohet till Gud, vilket alltså är kravet för att kunna förvänta sig välsignelse så till den grad att de även skulle kunna hjälpa andra ekonomiskt:

5 Mos. 15:2 och detta är vad som gäller angående friåret: Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, skall då efterskänka sin fordran. Han får inte utkräva skulder av sin nästa och sin broder, ty ett Herrens friår har utlysts. 3 En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av din broder skall du efterskänka det.4 Men ingen fattig borde finnas hos dig, ty Herren skall rikligen välsigna dig i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som din arvedel, 5 om du endast lyder Herrens, din Guds, röst, så att du håller fast vid alla dessa bud, som jag i dag ger dig, och följer dem. 6 Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig, så som han har lovat dig. Du skall ge lån åt många folk, men själv skall du inte behöva låna, och du skall råda över många folk, men de skall inte råda över dig.7 Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder,8 utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. 9 Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. 10 Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig. 11 Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.

Markus 14:7 De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.

Nehemja var upprörd över att israeliska bröder och systrar inte togs om hand, och blev av med åkrar, vingårdar och hus pga att deras eget folk begärde det utav dem då de inte kunde betala igen:

Nehemja 5:6 Jag blev mycket upprörd när jag hörde vad de sade och hur de klagade. 7 Jag överlade med mig själv och förebrådde de förnäma männen och föreståndarna, och sade till dem: “Det är ocker ni bedriver mot era bröder!” Därefter kallade jag samman en stor folkförsamling mot dem. 8 Jag sade till dem: “Vi har efter förmåga friköpt våra judiska bröder, som var sålda åt hednafolken. Skall nu ni sälja era egna bröder? Eller skall de sälja sig åt oss?” De teg och kunde inte svara ett ord. 9 Jag sade: “Det ni gör är inte rätt. Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak att håna oss? 10 Också jag och mina bröder och mina tjänare har lånat dem pengar och säd. Låt oss nu avstå från vår fordran. 11 Lämna redan idag tillbaka till dem deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hus, och tag inte ut den ränta på pengarna, säden, vinet och oljan som ni har att fordra av dem.”

Inte ens en broder ska utlovas livslång försörjning utan motprestationer

Men det går att hjälpa på olika sätt. Finns möjlighet att ge honom arbete så är detta det allra bästa, för då finns ju en ömsesidig win-win situation och personen har tak över huvudet och tryggad inkomst för sig och sin familj. Om det handlar om flera fattiga bröder så kanske man inte kan anställa alla, men förhoppningsvis så finns det flera hushåll i trakten som kan gå ihop och hjälpa sina israeliska medbröder. Det går även att låna ut pengar till en fattig broder. Medbrodern (och hans familj) ska tjäna hushållet fram till jubelåret, och då måste han lämna det hushållet och återvända till sin släkt. Återigen kan vi se hur känsligt det är om en israelisk broder säljer sig till en främling. Det finns ett påbud som säger att om främlingen befinner sig i ett israeliskt hushåll (och kommit i välstånd) så ska medbrodern kunna lösas ut av sina medbröder:

3 Mos. 25:35 Om din broder blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig. 36 Du skall inte ockra på honom eller ta ränta, ty du skall frukta din Gud och låta din broder leva hos dig. 37 Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. 38 Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.39 Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, skall du inte låta honom utföra slavarbete. 40 Som en daglönare och en inneboende skall han vara hos dig. Fram till jubelåret skall han tjäna hos dig. 41 Då skall han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han skall återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. 42 Ty de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De skall inte säljas som man säljer slavar. —.47 Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48 skall han kunna återlösas sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan lösa tillbaka honom. 49 Eller också kan hans farbror eller hans fars son lösa tillbaka honom eller någon annan nära släkting till honom, eller om han förmår det, kan han själv köpa sig fri. 50 Då skall han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för skall uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares. 51 Om det ännu är många år kvar, skall han som lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för. 52 Om däremot endast få år återstår till jubelåret, skall han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år. 53 Som en daglönare, som anställs år för år, skall man behandla honom. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. 54 Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten, skall han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom. 55 Ty Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

Ingen ränta ska alltså krävas om det handlar om en fattig från Israels eget folk (inklusive de främlingar som anslutit sig till Israel och dess lagar, med omskärelse som tecken):

2 Mos. 22:21 En främling skall du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. 22 Änkor och faderlösa skall ni inte behandla illa. 23 Om ni behandlar dem illa, skall jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. 24 Min vrede skall upptändas och jag skall döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.25 Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig SOM TILLHÖR MITT FOLK, skall du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom.

I Hesekiel kan vi läsa att en furste kan ge sina söner sina rättmätiga arvedelar och de ska för alltid kunna ägas och förfogas av sönerna. Gåvor av furstens arvedel till tjänare tillhör tjänaren fram till friåret, och sedan återgå till fursten. En furste får inte ta av folkets arvedel så att de måste lämna sin egendom. En furste får endast ge bort av sina egna arvedelar och egendomar. I många länder idag så är skattetrycket väldigt stort, och på sätt och vis kan man säga att man tvingar andra att ge bort stora delar av sin egen inkomst till “kulturprojekt” och annat som man själv inte tycker borde prioriteras i ett välfärdssamhälle som har begränsat med pengar. Hade man själv fått bestämma om sina egna pengar så hade många av oss gjort helt andra prioriteringar. Men Jesus har förstås också lärt oss att inte vara rebelliska utan “ge till Kejsaren det som tillhör Kejsaren”. Inte för att det nödvändigtvis handlar om ett rättvist skattesystem utan korruption och idioti, utan för att rebelliskhet inte är något som kristna ska spendera kraft på. Att uttrycka sin åsikt och även kritik behöver dock inte vara rebelliskhet, för ett demokratiskt folkstyre går inte ut på att alla kristna passivt ska lägga ner sina röster och låta övriga bestämma.

Hes. 46:¹⁶ Så säger Herren, Herren: Om fursten ger någon av sina söner en gåva av sin arvedel, skall det tillhöra hans söner. Det är deras egendom som arv. ¹⁷ Men om han ger en gåva av sin arvedel åt någon av sina tjänare, skall den tillhöra tjänaren fram till friåret. Då skall den återgå till fursten. Hans arv tillhör endast hans söner. Dem skall det tillhöra. ¹⁸ Fursten får inte ta något av folkets arvedel så att han tränger ut dem från deras egendom. Endast av sin egen egendom skall han låta sina söner ärva, för att ingen av mitt folk skall trängas undan från den egendom som är hans.”

Främlingarna som bodde ihop med israelerna under tiden för markskiftet fick också sin andel, men självfallet fanns det inget liknande löfte för framtidens alla främlingar. Det hade inte mark eller egendom räckt till:

Hes. 47:¹ Ni skall utskifta detta land åt er efter Israels stammar. ²² Ni skall dela ut det genom lottkastning till arvedel åt er själva och åt främlingarna, som bor och föder barn ibland er. De skall vara för er så som infödda bland Israels barn. De skall med er få arvslott bland Israels stammar. ²³ I den stam där främlingen bor skall ni ge honom hans arvedel, säger Herren, Herren.

Gud begärde aldrig av israelerna att de skulle dela sin skörd lika med andra människor i landet, men däremot uppmanades de att lämna kvar lite av sin skörd för de behövande

Nedan vers kommer ofta på tal för att stödja den nuvarande svenska och högst oansvariga massinvandringen som är unik i Norden och Europa:

3 Mos. 19:33 När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. 34 Främlingen som BOR ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

Notera följande:

1. Israel hade vid den här tiden ännu inte tillträtt sitt land. De kananeiska invånarna var till största del Israels fiender, och om de inte omkom i striderna med Israel så flydde de landet. En del stannade, och för att räknas som “infödd” hos Israelerna så gällde detta: “En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er” 2 Mos. 12:49. M a o så säger inte denna vers att  de främlingar som redan bodde i landet (innan Israels ankomst) kunde se fram emot en ny grupp av immigranter (israelerna) som skulle komma att försörja dem! Det står alltså inte att ett folk har ansvaret att försörja ett annat folk. Om det alltid är urinvånarnas ansvar att stå för nyanländas försörjning, så borde väl i så fall de ursprungliga “främlingarna” i Kaanans land ta ansvaret för israelernas försörjning. 
2. Det står överhuvudtaget inte något om ekonomisk hjälp eller försörjning i just den här versen. Varför ens läsa in i versen att Israelerna har ansvar att hjälpa alla främlingar i landet ekonomiskt?
3. Versen handlar bara om de främlingar som råkar bor mitt ibland Israelerna – förmodligen de som redan anslutit sig till Israel någon gång under Exodus. Därför ska vi inte läsa in i versen att det är en slags carte blanche för alla främlingar överallt gällande rätten till livslång försörjning på israelernas bekostnad bara de dyker upp i landet.
4. Innan vi kommer till. v33 så kan vi läsa nedanstående verser. I stället för att ovillkorligt försörja andra folkslag så skulle israeliterna snarare lämna lite av sin skörd så att den fattiga och främlingen skulle kunna plocka ströax, fallfrukt och det som blir kvar i fruktträden. Det var inte israelernas ansvar att samla ihop detta och ge till behövande, utan de behövande själva fick pallra sig iväg för att plocka. Utöver denna hjälp fanns tioendegivande var tredje år (beskrivet längre ner i dokumentet). Sen finns det förstås inget som hindrar att man ger frivilligt utöver detta, bara man ser till att de som man verkligen har ansvar för (sitt eget hushåll och sina egna bröder och systrar) får all den ekonomiska hjälp och trygghet som de behöver. Vidare kan vi läsa om att daglönaren ska ha sin lön, vilket också visar att det handlar om att arbeta för att förtjäna sin lön.

3 Mos. 19:9 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd. 10 Inte heller i din vingård skall du göra någon efterskörd, och de druvor som fallit av i din vingård skall du inte plocka upp. Du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.—13 Du skall inte förtrycka din nästa eller plundra honom. Du skall inte undanhålla daglönaren hans lön över natten till morgonen.—16 Du skall inte gå med förtal bland ditt folk. Du skall inte stå efter din nästas blod. Jag är Herren.

3 Mos. 19:23 Ni skall inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, ty just därför att de handlat så som de har gjort, avskyr jag dem.—26 Ni skall vara heliga inför mig, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig.

Att anställa fattiga och främlingar är förstås något extra gott pga den ekonomiska trygghet som medföljer, men ingen kan anställa alla. Ingen kan ge allt åt alla. Men alla kan ge något, och efter egen vilja och förmåga. Gud implementerade inte en påtvingad stor skattebörda på israeliterna för att låta främlingar få uppehälle utan att arbeta. Gud bad inte israeliterna att arbeta hela dagarna och dela skörden lika mellan sig själva och den fattige och främlingen. Det fanns som sagt bud att lämna lite av skörden så att de behövande kunde plocka av det utan kritik och utan skam:

3 Mos. 23:22 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda intill yttersta kanten av din åker, och du skall inte heller plocka ströaxen efter din skörd. Detta skall du lämna kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.

5 Mos. 24:19 När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig. 20 När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 21 När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 22 Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.

Rut 2:5 Boas frågade den av sina tjänare som var tillsyningsman över skördemännen: “Vem tillhör den där unga kvinnan?” 6 Tjänaren, som var tillsyningsman över skördemännen, svarade: “Hon är en moabitisk kvinna, som kom hit tillsammans med Noomi från Moabs land. 7 Hon bad att få plocka och samla ax bland kärvarna efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon hållit på ända till nu, bortsett från att hon nyss vilade en kort stund i skjulet.”—15 När hon sedan steg upp för att plocka ax befallde Boas sina tjänare och sade: “Låt henne också få plocka mellan kärvarna och behandla henne inte illa. 16 Ja, ni kan till och med dra ut strån ur knipporna åt henne och låta dem ligga så att hon får plocka upp dem, och ni får inte klandra henne för det.”17 Hon plockade ax på åkern ända till kvällen. När hon klappade ut det som hon hade plockat, var det ungefär en efa korn.

5 Mos. 23:24 När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa, får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl. 25 När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med din hand, men du får inte röra din nästas säd med en skära.

Israel har aldrig blivit vald till hela världens socialbyrå, där de åläggs att betala för andra folks många barn, ålderdom, fattigdom och funktionsnedsättning. Kan man inte arbeta pga ålderdom eller handikapp så förväntar sig Gud att familj och släktingar hjälper till. Om de inte har den viljan eller förmågan att hjälpa sitt eget folk (trots att Gud lovat en sådan förmåga till de som lyder hans bud) så återstår att samla det som återstår efter skörd, samt att sätta sin förhoppning till bidrag i form av tiondegivande.

5 Mos. 24:14 Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödställd daglönare, vare sig han är en av dina bröder eller en av främlingarna som finns i någon stad i ditt land. 15 Varje dag skall du ge honom hans lön före solnedgången, eftersom han är fattig och längtar efter sin lön. Han kunde annars ropa till Herren mot dig och synd skulle då vila på dig.

Tiondegivande – långtifrån det stora skattetryck som Sverige har idag

Det fanns ”tionde-givande” som skulle erläggas enligt vissa intervaller, för att ge bidrag till det egna husfolket, leviter, fattiga och främlingar enligt en viss ordning. En sådan summa är inte särskilt mycket, och speciellt inte om man jämför med svenska mått där vi inte behåller särskilt mycket av vår intjänade lön. Vid slutet av vart tredje år så skulle tioendet av ens avkastning för året samlas in och läggas upp inom de egna portarna. Detta var för leviten, främlingen, den faderlöse och änkan som bodde inom ens portar. (Alltså inte de människor utanför portarna eftersom trycket då skulle bli alldeles för stort, och var och en ansvarar endast för sitt eget område. Inte hela världens områden.)

5 Mos. 14:22 Av all säd som varje år växer på din åker skall du ge tionde. 23 Du skall äta ditt tionde inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av din nötboskap och småboskap, så att du lär dig att alltid frukta Herren, din Gud. 24 Men om du har för lång väg, så att du inte kan föra dit ditt tionde, eftersom den plats som Herren, din Gud, utväljer för att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, då nu Herren, din Gud, välsignar dig, 25 må du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer. 26 Och för pengarna må du köpa vad du önskar, nötboskap, småboskap, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du skall sedan äta där inför Herrens, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.27 Leviten som bor inom dina portar skall du då inte glömma bort, för han har ingen lott eller arvedel tillsammans med dig.25 må du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer. 26 Och för pengarna må du köpa vad du önskar, nötboskap, småboskap, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du skall sedan äta där inför Herrens, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.27 Leviten som bor inom dina portar skall du då inte glömma bort, för han har ingen lott eller arvedel tillsammans med dig.28 Vid slutet av VART TREDJE ÅR skall du ta undan hela tiondet av din avkastning det året och lägga upp det inom dina portar. 29 Sedan skall leviten komma, han som inte har någon lott eller arvedel tillsammans med dig, och även främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar, och de skall äta och bli mätta. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt det arbete du utför.

Israeliterna hade störst ansvar för de som bodde ibland dem:

5 Mos. 26:11 Över allt det goda som Herren, din Gud, har gett dig och ditt hus skall du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.12 När du under DET TREDJE ÅRET, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta ¹³ då skall du säga inför Herrens, din Guds, ansikte: “Jag har fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte överträtt eller glömt något av dina bud. ¹⁴ Jag åt inget av det när jag hade sorg, och jag förde inte bort något av det när jag var oren, och gav inte något av det till de döda. Jag har lyssnat till Herrens, min Guds, röst och i allt gjort så som du har befallt mig.

I Esters bok kan vi läsa om en tradition att skicka gåvor till fattiga. Det är något annat än att välja ut endast några promille av dem för att erbjuda gratis boende hos dem själva och ge dem “all-inclusive” behandling resten av deras liv. En sådan lyxbehandling skulle man endast ha råd att erbjuda några enstaka människor, på bekostnad av den stora massan fattiga som lämnas till sitt eget öde:

Ester 9: 20 Mordokaj skrev ner dessa händelser och sände brev till judarna i alla kung Ahasveros provinser, både nära och långt borta, 21 för att ålägga dem att år efter år fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar 22 till minne av de dagar då judarna hade fått ro för sina fiender och för att minnas den månad då deras bedrövelse hade vänts i glädje och deras sorg i fest. Därför skulle de fira dessa dagar som dagar av fest och glädje, och sända gåvor till varandra av den mat de hade tillagat, och skicka gåvor till de fattiga.

Ett stort skattetryck och för många arbetsgivarkrav är ofta negativt för ett land, eftersom det finns stor risk att företag väljer att anställa så få som möjligt eller inga alls, i rädsla för att vinsterna minimeras så till den grad att det kanske inte ens är något idé att ens spendera tid med företagande. Ett större företag har naturligtvis lite större skyddsnät, men de kan å andra sidan välja ett annat land att sköta sitt företag ifrån. För ett litet nystartat företag så kan det leda till katastrof om man råkar ut för personal som exempelvis blir långtidssjukskriven, så det vore bättre om staten i stället stod för sådana personalkostnader. Tyvärr uppmuntras inte företagare att anställa människor eftersom det är så många omkostnader och risker inblandade, och lyckas de mot förmodan med sitt företagande så kan de få kritik för att vara fula och egoistiska kapitalister som borde bestraffas med extra skattebördor för att de är så äckligt “rika” och egoistiska. En regering kan inte producera egna pengar att fördela ut till folket, om man undantar det faktum att de kan trycka fysiska pengar. Pengarna kommer in genom skatteintäkter från arbetsgivare och arbetstagare. Om det är brist på arbetsgivare och arbetstagare så blir det även brist i regeringskassan för att fördela ut skatteintäkter till andra, och därför vinner alla på kapitalism och att underlätta för människor att våga anställa. Om det inte lönar sig att anställa och arbeta så kanske a-kassa ses som ett frestande alternativ, och då kanske skattetrycket måste intensifieras ännu mer för de få som fortfarande arbetar eftersom de måste generera mer pengar till ännu fler människor i behov av försörjning.

Att lyda Gud ger välsignelser, tillräckligt för att ge till andra

Det är ovanligt att läsa i Bibeln om någon som erbjudits en gratis livslång försörjning, men Jojakin var ett undantag:

2 Kung. 25:27 Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugosjunde dagen i månaden, tog Evil-Merodak, kungen i Babel – samma år han blev kung – Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset. 28 Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel. 29 Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. 30 Ett fast underhåll fick han från kungen, visst för varje dag, så länge han levde.

Gud välsignar de som lyder hans lagar, men i Sverige och många andra länder så finns det få som lever på det sättet och inte heller politikerna. Därför kan man heller inte förvänta sig välsignelser i form av rikedom på det sättet som israelerna kunde på sin tid. Se även 5 Mos. 28 och 3 Mos. 26.

Ords. 3:9 Ära Herren med dina ägodelar och ge honom det första av all din gröda.10 Dina lador skall då fyllas av riklig skörd och dina pressar flöda över av vin.

Ps. 34:16 Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.17 Men Herrens ansikte är emot dem som gör det onda, han vill utplåna minnet av dem från jorden.18 När de rättfärdiga ropar hör Herren, han räddar dem ur all nöd.19 Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.20 Den rättfärdige måste lida mycket, men Herren räddar honom ur allt.

5 Mos. 8:17 Du skall inte säga i ditt hjärta: “Min egen kraft och min hands styrka har skaffat mig denna rikedom”. 18 Du skall komma ihåg Herren, din Gud, ty det är han som ger dig kraft att förvärva rikedom, därför att han vill upprätthålla det förbund som han med ed har slutit med dina fäder, så som det är i dag.

3 Mos. 25:1 Herren talade till Mose på Sinai berg. Han sade: 2 Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, skall landet hålla sabbat åt Herren. 3 Sex år skall du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden, 4 men under det sjunde året skall landet ha sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära din vingård. 5 Det som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du inte bärga, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte skörda. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. 6 Vad landets sabbat ändå ger skall ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, alla som bor hos dig. 7 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också ha sin föda av all dess avkastning.

Föräldralösa barn och änkor var exempel på människor som helt klart riskerade att behöva hjälp från andra. I första hand borde som sagt släktinga ta ansvar för dem eftersom Gud sade till Israel att det inte borde finnas några fattiga ibland dem. Om detta system ändå inte höll (kanske för att släktingar inte var vare sig givmilda eller lydiga) så var alltså det allra sista alternativet att ta sig an dessa människor som inte hade någon annanstans att gå. I Israel borde det handla om ytterst få människor. Bland andra folkslag kunde de vara fler.

Om församlingsmedlemmar skulle hitta en övergiven bebis utanför sin kyrkport så borde polisen kontaktas. En kyrka kan inte vara hela världens socialbyrå, och det är inte heller tecknet vi borde ge till andra. En kyrkas uppgift är i första hand att predika Guds ord, och tyvärr har inte kyrkor en skattkista med hur mycket pengar som helst att ge till hur många människor som helst. Däremot ska vi självfallet bidra med gåvor så mycket vi kan, och i rätt prioriteringsordning:

Jak. 1: 27 Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.

Återigen mycket fokus på “den som är ditt kött och blod”, och att ge gåvor “av det du har”. Inte att lova allt till alla, eller lova mer än man kan hålla:

Jesaja 58:6 Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok,7 ja, dela ditt bröd åt den hungrige  skaffa de fattiga och hemlösa en boning,kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.—10 om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus.11 Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.

Nedan är en profetia om Arabien. Det talas om krig och flyktingar:

Jesaja 21:14 Möt de törstande med vatten. Må invånarna i Temas land möta flyktingarna med bröd.15 Ty de flyr undan svärd, undan draget svärd och spänd båge, undan krigets vedermöda.

Jesus sade till EN speciell ung och rik man att han skulle sälja allt vad han ägde och ge till de fattiga, och dessutom är det är uppenbart att “allt” här inte inbegriper 100% av samtliga ägodelar. Det bör snarare ses som en generell princip för denna man som uppenbarligen ägde mycket. Inte ens Jesus och hans lärljungar lydde ju det budet att göra sig av med allt, eftersom de ju hade kläder, fiskeredskap och i en del fall egna hushåll som förmodligen innehöll en del grejor för familjen. Paulus bad att få sin rock skickad till honom i fängelset, och det hade han inte begärt om det var fel att ha ägodelar. Under Jesu tid så skickade han ut sina lärljungar på lite uppdrag där de skulle predika evangelium, hela människor och kasta ut demoner, och då hade Jesus andra regler för dem eftersom de skulle gå i princip tomhänta. Det skulle kunna få dem att inse Guds försorg och att öka sin tro på Guds under. Efter Jesu och apostlarnas död så skapades många kristna gemenskaper och lite andra principer gällde. Det går exempelvis att sprida evangelium på andra sätt än att just gå ut två och två utan ägodelar. Paulus menade att arbetaren är värd sin lön och ville inte vara andra till lags med omkostnader för honom.

Paulus och rådet att inte vara en börda för andra

Det finns ett värde i att inte vara andra till lags, för annars skulle det innebära att man tar av andras pengar som hade gjort bättre nytta någon annanstans – kanske till människor med ännu större nöd. Det finns tyvärr inte någon brist på fattiga människor – vare sig under Bibelns tid eller idag – och därför borde ekonomisk hjälp prioriteras de som är i allra störst behov av hjälp och som inte kan lösa sin situation på minsta sätt. Alltså helt tvärt emot Sveriges ansvarslösa massinvandrarpolitik där endast 1 av 10 är flykting enligt FN:s definition, och där man uppmuntrar till ett system där folk betalar människosmugglare stora summor pengar för att få hjälp att ta sig genom Europa till bidragsparadiset Sverige. Dels betalar de ofta en handpenning till smugglarna, och dels i form av lån som de sedan betalar tillbaka när de fått permanent uppehållstillstånd i Sverige. Samtidigt fortsätter miljontals människor att trängas i flyktingläger som de inte har råd eller möjlighet att lämna. Det är dessa människor som måste stå tillbaka eftersom Sverige har valt att ge “all inclusive” livet ut till ett par promille av människor som sällan är sanna flyktingar, och eftersom Sverige har valt att dra in på biståndet för att i stället satsa på ett fåtal asylsökande i Sverige:

2 Thess. 3: 7 Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte oordentligt hos er, 8 vi åt inte hos någon utan att betala för oss. Nej, vi arbetade hårt natt och dag för att inte ligga någon av er till last. 9 Inte så att vi saknade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. 10 När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att den som inte vill arbeta inte heller skall äta. 11 Men nu hör vi att en del bland er lever oordentligt. De arbetar inte utan går bara och drar. 12 Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att de skall arbeta och hålla sig lugna och äta sitt eget bröd.

I Bibeln kan vi läsa att innan man vänder sig till församlingen för att få hjälp (eller någon annan utomstående) så har man ansvar för att göra vad man kan för att ta hand om släktingar och medlemmar i sitt eget hushåll, för att inte betunga andras pengakassor som bättre skulle kunna användas till annat. Paulus går så långt att han menar att vi förnekat vår tro om vi inte tar hand om den närmaste familjen. Om människor blir överbeskattade så reduceras givetvis den ekonomiska möjligheten att hjälpa, och självfallet kan man heller inte hjälpa om man själv är fattig och helt utblottad.

Utan att vi tänkt på det har vi valt ett system där de människor som tillsammans tillför minimalt till välfärdssystemet, tar ut allra mest ifrån samma system. Ett sådant “försäkringssystem” fungerar inte i längden. Ett försäkringsbolag överlever inte om människor ideligen tar ut mer ur bolaget än de betalar in i form av premier, och då blir höjda premier och LÅN Plan B. Att låna pengar fungerar en visst tid, och sedan brakar systemet ihop. Dit är Sverige på väg, men uttrycker man sådana tankar kallas man förstås rasist.

Paulus hade t o m krav på hur en församlingsänka (en ensam kvinna som tar emot ekonomisk hjälp från en kristen församling) skulle leva för att kvalificera sig som en församlingsänka som får ta emot det givmilda kristna människor samlat in. Att Paulus ställde krav beror förstås på att det finns begränsat med pengar som inte räcker till alla som vill ha, och då borde de kvinnor som allra mest förtjänar det få bli en mottagare för ekonomisk hjälp. “Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. ¹⁰ Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.” Paulus gav exempel på vilken sorts frukt som den kristna församlingen bör titta efter. Men om man hade änkor i sitt eget hushåll så hade man alltså ansvar att ta hand om dem: 

1 Tim. 5: 4 Men om en änka har barn eller barnbarn, skall dessa först och främst lära sig att visa vördnad för sin egen familj och så ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Det är så Gud vill ha det.—⁸ Men om någon inte tar hand om sina närmaste, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.⁹ Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. ¹⁰ Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.— ¹⁶ Om en troende kvinna har änkor hos sig, skall hon ta sig an dem och inte betunga församlingen, så att den kan sörja för dem som verkligen är änkor.

Apg 6:1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. 2 Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: “Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 3 Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. 4 Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.”

Gal. 6:10 Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.

Jesus ansåg att man var en hycklare om man exempelvis inte såg till att föräldrar (och förmodligen även andra äldre familjemedlemmar och ens egna barn) inte fick den ekonomiska hjälp som de borde ha fått av en arbetande son. Det går inte an att skänka pengar till offergåvor och/eller till andra människor och ändamål, om man inte först prioriterar sin egen släkt:

Matt. 15:4 Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. 5 Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, 6 då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. 7 Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: 8 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.

Det är inte rätt för en individ eller för ett land att låna pengar för att ge till andra som inte heller har pengar. Det finns flera avsnitt ur programmet “Lyxfällan” som handlar om dumsnälla människor som lånar pengar för att så “givmilt ” ge till andra. Det är emot Guds bud att frivilligt “kasta sig utför stupet “ och förvänta sig att Gud ska hjälpa. Såvida Gud inte ber om det förstås:

Matt. 4:6 och sade: “Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.”7 Jesus sade till honom: “Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud.”

Petrus och Johannes skulle kunna ha hänvisat den tiggande mannen, här nedan, till en kristen församling och mena att kristna medlemmar skulle utlova en stadig försörjning till honom, men så gjorde de inte. Kyrkans medel borde gå till att sprida evangelium, och även att samla in pengar till sina egna arbetare och möjligtvis församlingsänkor. Helande är dock gratis:

Apg. 3:3 När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. 4 De fäste blicken på honom, och Petrus sade: “Se på oss!” 5 Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. 6 Men Petrus sade: “Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!”:

Paulus och insamlandet till De Heliga – andra kristna med samma mål

Inom den kristna församlingen så delade man med sig till varandra. Återigen kan vi alltså se att vi har störst ansvar att hjälpa medlemmar i sin egen grupp, och först därefter se efter vad man kunde avvara till andra människor utanför gruppen. Vi kan inte begära att andra grupper ska ta sig an medlemmar i vår grupp, för de har nog med att hjälpa sina egna medlemmar i sina egna grupper. Alla kan inte hjälpa alla, men om vi delar in oss i grupper och ser till att vi ansvarar för vårt eget hushåll i första hand, och vår tillhörighetsgrupp i andra hand, och övriga människor i tredje hand, så skapar vi både ett trygghetssystem och ett ansvar för vår egen ekonomi. Dessutom vore det orättvist om en grupp med medlemmar som jobbar, sliter, sparar, hjälper varandra och bygger upp ett trygghetskapital, ska behöva dela med sig av detta till en annan grupp människor som inte jobbar särskilt mycket, inte sparar, skaffar flera barn utan att ta hand om dem, förstör egna och andras saker, och kanske t o m är rövare. Att som kristen dela med sig till andra kristna kan kännas tryggt på det sättet att alla har samma “tänk” med att vilja hjälpa samt inte vara andra till lags. Om man ska tvingas hjälpa människor som man vet är slarviga, otacksamma och slösaktiga, så brister kedjan och förtroendet för systemet. Notera här nedan att det gemensamma ägandet var frivilligt och endast handlade om den kristna gemenskapen som delade samma livssyn:

Apg. 2:45 De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde

Apg. 4:32 Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.

Rom. 15:25 Men nu far jag till Jerusalem med hjälpen till DE HELIGA. 26 Makedonien och Akaja har nämligen beslutat att göra en insamling till de fattiga BLAND DE HELIGA i Jerusalem.27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

1 Kor. 16:1 När det gäller insamlingen till DE HELIGA, skall ni också göra som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien. 2 På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst. 3 När jag kommer skall jag skicka de män som ni finner lämpliga, försedda med brev till Jerusalem för att överlämna er gåva. 

2 Kor. 8:3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt DE HELIGA.

2 Kor. 9:1 Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till DE HELIGA. —5 Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.6 Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. 7 Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare. 8 Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk. 9 Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. 10 Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd. 11 Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan. 12 Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud. 

Jak. 2:15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Slutligen kan du läsa om Den Barmhärtige Samariten i detta dokument. Liknelsen handlar händelsevis om att hjälpa EN bevisligen nödställd person som kommit i en persons väg, genom att hjälpa honom på plats snarare än att ta med honom och 9 av hans släktingar hem till sig med löfte om livslång försörjning.