Etikettarkiv | lova

Att gå i borgen för någon där man garanterar för mycket är fel enligt Ordspråksboken

borgenAtt gå i borgen för någon handlade även under Bibelns tid om ett löfte att betala en skuld för någon annan om denne inte betalar. Borgen är alltså en slags säkerhet – en garanti. Det är en extra trygghet för den person som lånar ut pengar att få igen dem, och existensen av en borgenär kan göra så att en person vågar ta risken att låna ut pengar till en person han/hon inte känner så väl eftersom det finns en extra garanti att få pengarna tillbaka – antingen av personen som får lånet eller av borgenären.

I modern tid är det för det mesta BANKER och andra låneinstitut som det handlar om när det gäller lån mot borgen (oftast vad gäller bostadslån) som är reglerade med avtal, men det fanns inga sådana finesser under biblisk tid (därför är det svårt att jämföra.) Däremot berättar Bibeln om förekomsten av enskilda människor som kunde gå i borgen för varandra, och det verkar inte som det är något som uppmuntras eftersom det kan leda till trassel. Bibeln visar att om man går i borgen för en annan person så innebär det vissa risker, och därför är det tryggast att gå i borgen för en person man känner väldigt väl och kan lita på – såsom en familjemedlem, släkting eller god vän. Men om man å andra sidan känner en person väl så kan man ju helt enkelt låna ut pengar utan borgen! Bibeln varnar för att gå i borgen för en främling – förmodligen för att riskerna då blir större eftersom vi inte känner en främlings vanor eller dennes vilja eller förmåga att betala tillbaka. Inte heller är det vist att gå i borgen för en vän som tar lån av en främling, av samma anledning.

Ord. 11:15 Den som går i borgen för EN FRÄMLING råkar illa ut, den som hatar att ge handslag är trygg.

”Borgen” är översatt från det hebreiska ordet arab (Strong’s 6148), och det handlar alltså om ett slags löfte, garanti om betalning. I KJV finns även alternativen to pledge, exchange, mortgage, engage, occupy, undertake for, be or become surety.

Ordsspråksboken 6 handlar om varningar för olika sorters dårskap, inkl. lathet. De varnas även för att gå i borgen för sin nästa och ge handslag åt en främling. Vi kan ju då hamna i händerna på en person som vi inte känner så väl, och vi vet inte vet den personen är kapabel till när vi står i skuld hos honom. Det är verkligen inte vist att sätta sig i klistret på det viset, och framför allt inte om vi lovat så mycket att vi eller våra familjemedlemmar råkar ut för stora konsekvenser. Det gäller att komma ur den knipan så for som möjligt, om man ens kan.

Ord. 6: 1 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag åt en främling, 2 om du har blivit snärjd genom dina ord och fångad genom din muns tal, 3 gör då detta, min son, för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: Gå och ödmjuka dig och lämna honom ingen ro,

Ord. 17:18 Utan förstånd är den som ger handslag och går i borgen för sin nästa.

När det gäller främlingar är det säkrast att kräva pant, eftersom vi inte känner hans hjärta och då vi vill vara på den säkra sidan. Vi måste ta ansvar oss själva och de munnar vi själva har att mätta.

Ord. 20:16 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant när det gäller främlingar.

Ord. 27:13 Tag hans kläder, när han går i borgen för en annan, kräv pant då det gäller en främling.

Enligt Bibeln verkar det vara vist att överhuvudtaget undvika att gå i borgen för lån, med tanke på riskerna. Innan du ger ditt löfte om att träda in och betala en skuld för en annan person så har du förmodligen en viss trygghet i dina tillgångar för annars skulle du inte våga gå i borgen för någon, men om du varit för generös och lovat för mycket så kan det sluta med att du förlorar sängen du ligger på enligt ordspråket. Du kanske har människor i ditt hushåll som du ansvarar för, och om du varit för ”snäll” mot andra och lovat vitt och brett att du kommer att betala där andra människor misslyckas, så kan det sluta med att du blir av med pengar och tillhörigheter som ditt hushåll hade behövt. Gud kräver inte att vi ska gå i borgen för varandra, men däremot kräver han att vi ska ta hand om dem i vårt hushåll som vi ansvarar för. (Vidare ska vi där vi har möjlighet även hjälpa fattiga som kan läsas i detta blogginlägg). Poängen är alltså att inte lova för mycket och att undvika att ta dåraktiga risker. Det är bättre att inte ge handslag, om det finns risker att vi inte kan fullfölja det vi lovat. Handlar det däremot om en struntsumma så är det förstås en annan sak, för då riskerar vi ju inga allvarliga följder.

Ord. 22:26 Var inte bland dem som ger handslag och går i borgen för lån. 27 Varför skulle man få ta den säng som du ligger på, när du inte kan betala?

Om det är fel att gå i borgen för en främling enligt Bibeln så borde det vara lika fel att ha den form av generösa fällamassinvandring som Sverige haft under en längre tid, där vi faktiskt garanterar livslång försörjning till ett stort antal människor samt deras anhöriga och barn (och faktiskt barnbarn, barnbarnsbarn, etc så länge som nuvarande lagar gäller). Självfallet är det tänkt att medborgarna ska bidra till systemet genom att arbeta och betala skatt, men om medborgarna inte vill eller kan (pga funktionsnedsättning, brister i språkkunskaper eller brister vad gäller utbildning och arbetserfarenhet) så gäller ändå löftet att pengar ändå kommer att utbetalas till dem vare sig det handlar om a-kassa eller andra former av bidrag eftersom skattebetalarna fungerar som en slags borgenärer. Om A inte kan betala så hoppar B in och betalar i stället för A – resten av livet om så krävs enligt gällande lagar. Ingen kommer att sättas på gatan, och framför allt inte om det finns barn inblandade. Sverige har råd så länge som det endast handlar om en liten skara av bidragstagare jämfört med en större skara av personer som kan bidra till systemet, men givetivs så kollapsar systemet om det blir en obalans.

Det finns en stor risk att vi lovat för mycket och att vi inte har koll på vare sig nutida kostnader eller gjort tillräckliga goda analyser för att planera för framtida kostnader. Politiker mörklägger gärna verkligheten och vill ogärna använda sig av statistik pga risken att behöva acceptera ett oönskat utfall, vilket leder till underfinansiering i statsbudgeten. Risken är överhängande att plus och minus inte går ihop när en liten skara människor får en allt ökande försörjningsbörda för en allt större skara, vilket är en utveckling som inte kan fortsätta i det oändliga innan systemet brakar samman. Framför allt är det pensioner till svenska medborgare som vi aldrig slipper ifrån pga våra löften och garantier om att medborgarna alltid ska ha en viss månadsinkomst från den dagen de går i pension t o m döden. Visserligen så kan en regering besluta om att höja pensionsåldern, reducera ersättningsnivån samt höja skatterna ännu mer (samt ta ännu högre lån år efter år för att klara dessa pensionsgarantier), men ändå handlar det om ett grundläggande löfte till ett stort antal människor att de ska kunna få tillräckliga inkomster när de går i pension för att kunna leva ett drägligt liv. Det har Sverige garanterat sina medborgare, och det är inte rätt att lova en sak och sedan ångra sig under vägen och ta tillbaka sitt löfte. Om man arbetat hela sitt liv så förväntar man sig helt enkelt den utlovade pensionen när man blivit gammal, vilket man borde ha rätt till med tanke på alla inbetalda skatter man bidragit med genom åren. Då vill man inte höra i framtiden att det knappt finns några pengar kvar. Det vore ju underbart om vi kunde ge alla människor i hela världen en sådan garanti, men vi måste anpassa oss till verkligheten.

Annonser

Stefan Löfvens segertal i september – hur ser vi på innehållet idag?

sd 34Hur mycket har hittills slagit in av Stefan Löfvens segertal efter valet i september, när vi ser tillbaka idag den 10 december 2014 (se film nedan)?

Det är inte att ”ta ansvar för landet” om man inte ens vill dricka kaffe tillsammans med alla partiledare för att höra vad de vill med sin politik, och för att utröna om man kanske själv har förutfattade meningar och fördomar som man borde upphöra med. För visst borde vi försöka låta ett parti få definiera sin egen politik via exempelvis via en partiledare (eller en hemsida, eller ett budgetförslag) genom att gå till källan direkt, i stället för att tillskriva andra åsikter de inte har?

Stefan Löfvéns största skräck verkar vara att tassa utanför de strikta PK-linjerna, och för att få kritik från sina egna i det rödgröna blocket. Förmodligen är det därför man numera uppfattar Socialdemokraterna som ”Miljöparti 2” vid sidan om Miljöparti 1, för Löfven verkar inte ha något emot att dansa efter Miljöpartiets pipa. Han kanske tror att han bara gjort vad han borde göra i form av ”förhandlare”, och vill dela kaka lika med den andra parten MP. Att styra Sverige handlar inte om att förhandla på det sättet, men däremot vinner man på att försöka pejla in vad som går hem hos svenskarna. Det är tragiskt att Löfven exempelvis inte har tillräcklig människokännedom för att förstå att majoriteten av det svenska folket inte vill erkänna Palestina som land och därmed godkänna terroristiska styren, och hade han varit listig hade han åtminstone kollat den svenska opinionen innan han gick med på ett sådant horribelt beslut – i stället för att se det som sin uppgift att vara Miljöpartiet till lags. Inte hade väl MP tackat för sig om de inte fått igenom det mesta av sin politik?

Stefans stora kompromissvilja med det extrema partiet Miljöpartiet har inte hjälpt honom utan stjälpt honom ännu mer. Eller är det Stefan själv som har en sådan förkärlek till Palestina att han vill erkänna detta diffusa landet (svårt att veta dess exakta gränser) trots att han därmed uppmuntrar palestinska terroristorganisationer att fortsätta med sina terroraktiviteter? Den möjligheten finns ju också, eftersom samma regering utlovat att det bilaterala biståndet till Palestina ska öka med 500 miljoner kronor till 1,5 miljarder kronor den kommande femårsperioden, utöver Sveriges omfattande humanitära bidrag (läs mer här). 

Axplock ur talet av Stefan Löfven (S):

– Vi har börjat bygga en ny folkrörelse!

– Vi har uppnått 2 miljoner samtal med det svenska folket! Det gör inte vem som helst. Det är fantastiskt detta. Jag kan bara säga det att det här är inte är slutet på detta folkrörelsearbete utan detta är bara en början på ett nytt folkrörelsearbete

– Steg för steg har vi nu byggt upp förtroendet för socialdemokratin

– I kväll har Sverige svarat : Vi behöver en annan inriktning.

– Nu krävs gemensamma investeringar i jobben, i skolan, i vår välfärd

– Nu är valkampen över– Nu är det dags att sätta Sveriges intressen först. Och då är det min bestämda uppfattning att alla partier har ett ansvar att se till att göra detta – visa väljarna att vi förvaltar valresultatet på bästa möjliga sätt

– Jag är beredd att för Sverige bilda en handlingskraftig regering [stort jubel]

– Vårt land är för litet för konflikter. Men jag vill säga, att även om sverigedemokraterna nu fått ett högt valresultat så kommer inget samarbete ske med dem.

– Det är trots allt så att 87% inte har röstat med sverigedemokraterna. Om man än har fått 13 så innebär det inte att man per automatik har rätt till någon vågmästarroll, och vi ska se till att de inte får den vågmästarrollen.

– Jag har förhandlat en stor del av mitt vuxna liv—jag vet att man går inte in i en förhandling med tvärsäkra stenhårda ultimativa krav, då når man inte till mycket resultat.

– Nu krävs det handling—Väljarna har dock rätt att begära mer av oss partiledare än partikäbbel. Och jag lovar detta, vi kommer alltid att ta ansvar för landet. Socialdemokratin tar alltid alltid ansvar för Sverige!