Tag Archive | jesus

Jesus used some harsh and rude comments, so we can do this as well?

Let him know that whoever brings back a sinner from his wandering will save his soul FROM DEATH and will cover a multitude of sins. (Ja. 5:20)

In the Bible, we can see that Jesus on rare occasions used some harsh words for people opposing him, but just about always in relation to Pharisees – religious leaders who viewed themselves as authoritative teachers who set the rules for salvation, and who generally opposed Jesus greatly up to the point of wanting to kill him. Such dangerous self-professed teachers (and hypocritical sinners) probably deserved to be rebuked by Jesus Christ who is God in flesh. Jesus said about them:

Matt. 23:13 For you shut up the kingdom of heaven against men; for you neither go in yourselves, nor do you allow those who are entering to go in. (NKJV)

Dangerous indeed! No wonder why Jesus during a dinner (or two dinners) with Pharisees present, took the chance to explain why they were in deep error and even rebuked them. He made sure to explain why he was against their teachings, by giving examples. If people do not understand why they are being rebuked and given a chance to know exactly how to improve, then a rebuke would be a waste of time. If we truly love people and want them to let go of false teachings, we should also explain where exactly they are in error – just like Jesus.

There are Christians who use such rare occasions (when Jesus used called the Pharisees names) as evidence for that they too can call people derogatory names left and right, as soon as people do not agree with them. The problem is that Christians do not always choose the right occasions the way Jesus did. Just because Jesus a few times described the Pharisees with derogatory names, it is still no free ticket for us to insult people left and right even if they are mistaken about certain doctrines. If the idea is to persuade others about our position, demeaning insults will only push people away, and what will that accomplish?

Jesus did not use derogatory names when he spoke sinners such as the Samaritan woman at the well (John 4:9), the woman about to get stoned (John 8:11), the woman who anointed his feet (Luke 7:37-38), etc. They were all sinners, but it is possible to make people understand the danger of their sin through conversations without calling them names. Sometimes Christians who are given the advice to avoid spreading insults, patronizing remarks and derogatory names, misunderstand the advice to mean “Do not expose false teachings, but rather try to make people feel comfortable in their sin”. That is hardly the same thing. Again, it is possible to expose false teachings and get the message across without spreading insults (which only risk the other person to leave). If the idea is to make people stay and listen, often a more pleasant attitude is more helpful. Once in a while we might meet people who deserve a tougher treatment due to their aggressive ways, but it would be preferable if we made sure to not go down to their level.

Sometimes even sarcasm has a proper place in a conversation, but this too depends on the situation.

1 Kings 18:27 And so it was, at noon, that Elijah mocked them and said, “Cry aloud, for he is a god; either he is meditating, or he is busy, or he is on a journey, or perhaps he is sleeping and must be awakened.” (NKJV)

Which were Jesus rude remarks?

About Herod: “Go ye, and tell that fox” (Luke 13:32)
To Pharisees: “O generation of vipers” (Matt. 12:34)
To Pharisees: “Ye are of your father the devil” (John 8:44)
To the scribes and the Pharisees – Matthew’s version: ^“—woe unto you, scribes and Pharisees, hypocrites!—Ye fools and blind—ye are like unto whited sepulchres, which indeed appear beautiful outward, but are within full of dead men’s bones, and of all uncleanness—within ye are full of hypocrisy and iniquity—Ye serpents, ye generation of vipers” (Matt. 23:13-33)
To the scribes, Pharisees and lawyers – Luke’s version: “Ye fools—hypocrites! for ye are as graves which appear not” (Luke 11:40-46).
To Peter (or actually Satan): “Get thee behind me, Satan” (Matt. 16:23, Mark 8:33, Luke 4:8)

John the Baptiste:

To Pharisees and Sadducees: “O generation of vipers” (Matt 3:7 and Luke 3:7)

Stephen:

To Pharisees: “Ye stiffnecked” (Acts 7:51)

Paul

A general agreement about the Cretans: “One of themselves, even a prophet of their own, said, the Cretians are alway liars, evil beasts, slow bellies. This witness is true”

If insulting names are used when spoken about large groups of people (like an entire generation or a “people”), the remarks tend to not appear as strong. Within large groups of people there might be exceptions, but the general remark is still true. Jesus naturally expressed strong words about false prophets and sinners without naming anyone.

To all faithless: “O faithless and perverse generation” (Matt. 17:17).
To his disciples: “O fools, and slow of heart to believe all that the prophets have spoken” (Luke 24:25).

In another conversation with a Pharisee named Simon, Jesus did no say ”woe to you pharisee” but gently explained what was wrong with Simon’s views. He corrected him in love without using name callings, but also without compromising with the truth. (Luke 36-47).

Paul on Mars Hill in Athens

On March Hill, Paul could have rebuked all those people who believed in false gods, but he used a smarter approach. He managed to get their attention without humiliating them, but still explained to them why they were off the mark and what they should do to be right with God. In this way he did not stir up anger and resentment but made people stay and listen. This approach does not mean that Paul compromised with the truth, nor was he watering down the gospel.

Paul did not start out screaming to the idolaters in front of him “Listen up you filthy sinners! You’re all heretics going to hell, you morons! DO you REALLY believe you will get eternal life when you’re nothing but WICKED, WICKED, WICKED?! LOL LOL LOL! No, you’re going to HELL, do you hear me? You all deserve it!!”, etc. None of that would necessarily be false information, but the point is of course that there are smarter ways to provide the information. Paul started out saying:

Acts 17:²³For as I passed by, and beheld your devotions, I found an altar with this inscription, To The Unknown God. Whom therefore ye ignorantly worship, him declare I unto you.

What a clever way to steer the speech straight to the gospel of God by making a comparison with those inscriptions! Paul also said “Ye men of Athens, I perceive that in all things ye are too superstitious! From then on he laid out his message with the hope that as many as possible would stay and listen. If he would derogatory terms, I suspect people would get angry, stop listening and shout names back at him. That would be a total waste of time, and they would be busy fighting with each other and with Paul rather than letting him share the gospel. Who would this benefit?

GENTLENESS and MEEK CORRECTIONS IN LOVE

Examples from the Bible.

Matthew 18:¹⁵Moreover if thy brother shall trespass against thee, go and tell him his fault between thee and him alone: if he shall hear thee, thou hast gained thy brother. ¹⁶But if he will not hear thee, then take with thee one or two more, that in the mouth of two or three witnesses every word may be established. ¹⁷And if he shall neglect to hear them, tell it unto the church: but if he neglect to hear the church, let him be unto thee as an heathen man and a publican.

2 Tim 2:23 But foolish and unlearned questions avoid, knowing that they do gender strifes. 24And the servant of the Lord must not strive; but be gentle unto all men, apt to teach, patient,25IN MEEKNESS instructing those that oppose themselves; if God peradventure will give them repentance to the acknowledging of the truth; 26And that they may recover themselves out of the snare of the devil, who are taken captive by him at his will.

2 Thess. 3:14 And if any man obey not our word by this epistle, note that man, and have no company with him, that he may be ashamed.15 YET COUNT HIM NOT AS AN ENEMY, but admonish him AS A BROTHER.

Colossians 3:¹²Put on therefore, as the elect of God, holy and beloved, bowels of mercies, kindness, humbleness of mind, meekness, longsuffering; ¹³Forbearing one another, and forgiving one another, if any man have a quarrel against any: even as Christ forgave you, so also do ye. ¹⁴And above all these things put on charity, which is the bond of perfectness. ¹⁵And let the peace of God rule in your hearts, to the which also ye are called in one body; and be ye thankful. ¹⁶Let the word of Christ dwell in you richly in all wisdom; teaching and admonishing one another in psalms and hymns and spiritual songs, singing with grace in your hearts to the Lord.

1 Peter 3:15 But sanctify the Lord God in your hearts: and be ready always to give an answer to every man that asketh you a reason of the hope that is in you with meekness and fear

Titus 3:2 To speak evil of no man, to be no brawlers, but gentle, shewing all meekness unto all men.

James 4:11 Speak not evil one of another, brethren. He that speaketh evil of his brother, and judgeth his brother, speaketh evil of the law, and judgeth the law: but if thou judge the law, thou art not a doer of the law, but a judge.

James 3:13 Who is a wise man and endued with knowledge among you? let him shew out of a good conversation his works with meekness of wisdom.—16For where envying and strife is, there is confusion and every evil work. ¹⁷But the wisdom that is from above is first pure, then peaceable, gentle, and easy to be intreated, full of mercy and good fruits, without partiality, and without hypocrisy. ¹⁸And the fruit of righteousness is sown in peace of them that make peace.

Galatians 6:1 Brethren, if a man be overtaken in a fault, ye which are spiritual, restore such an one in the spirit of meekness; considering thyself, lest thou also be tempted.

Ephesians 4:²⁹Let no corrupt communication proceed out of your mouth, but that which is good to the use of edifying, that it may minister grace unto the hearers.—³¹Let all bitterness, and wrath, and anger, and clamour, and evil speaking, be put away from you, with all malice:³²And be ye kind one to another, tenderhearted, forgiving one another, even as God for Christ’s sake hath forgiven you.

Proverbs 15:1 A soft answer turneth away wrath: but grievous words stir up anger.

Paul’s patiently discussed with people and persuaded them to believe the true gospel

It is seldom enough to persuade people to give up their false theological views by just 10 minutes worth of conversations. Not even a conversation of one or two hours might be enough, but their resistance might not be due to a rebellion from their part but rather due to having been exposed with twisted ideas for a very long time. They likely feel that they are the ones defending the true gospel from being attacked by someone like you. Instead of losing patience and dishing out insults at this point, it is better to reason with them and provide scripture for the truth.

In other situations it might be better to shake off the dust from our feet and walk away – if the person we are talking with clearly does not want to listen, constantly interrupts, attacks you, etc. We are not supposed to throw pearls to swine if there are other people who are more open for the gospel.

Paul patiently reasoned with people, even if they did not get persuaded after 10 minutes. He could be reasoning for days, as long as he at least had some attention regarding what he was saying.

Acts 17:2And Paul, as his manner was, went in unto them, and three sabbath days reasoned with them out of the scriptures,³Opening and alleging, that Christ must needs have suffered, and risen again from the dead; and that this Jesus, whom I preach unto you, is Christ.⁴And some of them believed, and consorted with Paul and Silas; and of the devout Greeks a great multitude, and of the chief women not a few.

Acts 17:16Now while Paul waited for them at Athens, his spirit was stirred in him, when he saw the city wholly given to idolatry. ¹⁷Therefore disputed he in the synagogue with the Jews, and with the devout persons, and in the market daily with them that met with him.

Acts 19:⁸And he went into the synagogue, and spake boldly for the space of three months, disputing and persuading the things concerning the kingdom of God. ⁹But when divers were hardened, and believed not, but spake evil of that way before the multitude, he departed from them, and separated the disciples, disputing daily in the school of one Tyrannus. ¹⁰And this continued by the space of two years; so that all they which dwelt in Asia heard the word of the Lord Jesus, both Jews and Greeks.

Acts. 20:.²⁹For I know this, that after my departing shall grievous wolves enter in among you, not sparing the flock.³⁰Also of your own selves shall men arise, speaking perverse things, to draw away disciples after them.³¹Therefore watch, and remember, that by the space of three years I ceased not to warn every one night and day with tears.

Acts. 28:²³And when they had appointed him a day, there came many to him into his lodging; to whom he expounded and testified the kingdom of God, persuading them concerning Jesus, both out of the law of Moses, and out of the prophets, from morning till evening. ²⁴And some believed the things which were spoken, and some believed not.

We are still risking GOD’s WRATH if we sin – penal substitution is wrong

Jun19

Jesus did satisfy God’s wrath

God is not like an unruly child prone to throw tantrums whenever things do not go his way. The idea that his wrath can be “satisfied” by letting someone else take the blame, for whatever caused his anger, does not make much sense. So God the Father would pour out wrath on his son, and then all things suddenly change for the better and we will never risk his wrath again? No, Jesus died as a sin offering for our sins (compare with the animal sacrifice system in the Old Testament which was also in relation to sin offerings). God would not pour out wrath on an innocent person and pretend that this would somehow fix the guilt of mankind. Jesus shed his blood for us to REMOVE our sins (not to literally take our sins on or in himself) but this will not happen automatically but rather when we REPENT for our sins.

1 John 3:5 And ye know that he was manifested TO TAKE AWAY our sins; and in him is no sin.

John 1:29 The next day John seeth Jesus coming unto him, and saith, Behold the Lamb of God, WHICH TAKETH AWAY THE SIN OF THE WORLD.

Hebr. 9:26 For then must he often have suffered since the foundation of the world: but now once in the end of the world hath he appeared TO PUT AWAY SIN by the sacrifice of himself.—28 So Christ was once offered to bear the sins of many; and unto them that look for him shall he appear the second time without sin unto salvation.

Rom. 11:26 And so all Israel shall be saved: as it is written, There shall come out of Sion the Deliverer, and shall turn away ungodliness from Jacob:27 For this is my covenant unto them, when I SHALL TAKE AWAY their sins.

Ps. 103:12 As far as the east is from the west, so far hath he REMOVED our transgressions from us.

Notice the difference between these two descriptions about the atonement of Christ. The first one can lead to serious misunderstandings:

”Jesus paid for our SINS on the cross and died instead of us and in our place. He also took our punishment instead of us and satisfied God’s wrath”

”Jesus died as a sin offering for all mankind (a high price), and by doing so enabled whosoever to be saved on the condition that they believe and repent”

Examples of God’s wrath till active today and in the future

If Jesus truly ”satisfied God’s wrath” or ”took God’s wrath on himself and instead of us”, then none of us would have to risk being affected by God’s wrath ever again – but that is not the case. The Bible tells us that God will show wrath on those who refuse to believe and/or those who do evil and it does not say that Christians are exempted.

Romans 1:18 For the wrath of God is revealed from heaven AGAINST ALL UNGODLINESS AND UNRIGHTEOUSNESS OF MEN, who hold the truth in unrighteousness

Romans 2:5 But after thy hardness and IMPENITENT HEART treasurest up unto thyself wrath against the day of wrath and revelation of the righteous judgment of God

Romans 13:4 For he is the minister of God to thee for good. But IF THOU DO THAT WHICH IS EVIL, be afraid; for he beareth not the sword in vain: for he is the minister of God, a revenger to EXECUTE WRATH UPON HIM THAT DOETH EVIL

John 3:36 He who believes in the Son has eternal life; but he who does not obey the Son will not see life, but THE WRATH OF GOD ABIDES IN HIM.” (NASB)

“Children of disobedience” are adults who walk according to the course of this world, according to the lusts of their flesh, fulfilling the desires of their flesh and mind, etc. They are certainly not BORN that way but they can start bad habits and thus “by nature” be rebellious and sinful. No one is of course able to fulfill the desires of their flesh and mind before they even have either flesh or minds. This is rather self-evident, but I am saying this due to those who believe that “children of disobedience” are chosen to be exactly that before the world even began and before they are even born. Besides, many of those Christians to whom Paul wrote behaved in the same way, but they did not continue with this lifestyle. Those Christians were evidently not “non-elect” even though they earlier in life behaved just like children of disobedience. Just like the name/term suggests, it is all about disobeying – and Christians do not get a free card if they choose to live in disobedience.

Eph. 2:2 Wherein in time past ye walked according to the course of this world, according to the prince of the power of the air, the spirit that now worketh in the children of disobedience:3 Among whom also we all had our conversation in times past in the lusts of our flesh, fulfilling the desires of the flesh and of the mind; and were by nature the children of wrath, even as others.

Eph. 5:6 Let no man deceive you with vain words: for because of these things cometh the wrath of God upon the children of disobedience.

Col. 3:5 Mortify therefore your members which are upon the earth; fornication, uncleanness, inordinate affection, evil concupiscence, and covetousness, which is idolatry:6 For which things’ sake the wrath of God cometh on the children of disobedience:7 In the which ye also walked some time, when ye lived in them.8 But now ye also put off all these; anger, wrath, malice, blasphemy, filthy communication out of your mouth.

It is possible also for “sanctified” believers, for whom Jesus died, to be affected by the wrath of God and they will lose their salvation unless they repent:

Hebr. 10:26 For if we sin wilfully after that we have received the knowledge of the truth, there remaineth no more sacrifice for sins,27 But a certain fearful looking for of judgment and fiery indignation, which shall devour the adversaries.28 He that despised Moses’ law died without mercy under two or three witnesses:29 Of how much sorer punishment, suppose ye, shall he be thought worthy, who hath trodden under foot the Son of God, and hath counted the blood of the covenant, wherewith he was sanctified, an unholy thing, and hath done despite unto the Spirit of grace?30 For we know him that hath said, Vengeance belongeth unto me, I will recompense, saith the Lord. And again, The Lord shall judge his people.31 It is a fearful thing to fall into the hands of the living God.

Just like Christians are not exempted from God’s wrath if they no longer live holy lives, also God’s chosen people Israel were in trouble due to disobedience and many of them did not enter the promised land. They were also expected to place trust in God due to his wondrous works, but they disappointed God by being rebellious.

Ps. 78:31 The wrath of God came upon them, and slew the fattest of them, and smote down the chosen men of Israel.32 For all this they sinned still, and believed not for his wondrous works.

En JUNGFRU eller ung kvinna – almah – födde Jesus som ett TECKEN – Jes 7:14

May26

Därför skall Herren själv ge er ETT TECKEN: Se, JUNGFRUN skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet IMMANUEL (Jes. 7:14)

Det är inte helt ovanligt att just unga kvinnor föder barn (!), så för att den ovan beskrivna graviditeten och födelsen ska vara ett slags “tecken” (ett slags bevis) så räcker det inte med vardagsfödslar. Om vi däremot accepterar att det handlar om en JUNGFRUFÖDSEL, så kan vi verkligen förstå att det är ett oslagbart tecken eftersom en sådan födelse är gudomlig. Det står vidare “jungfrun” i bestämd form, som om det handlar om en specifik jungfru.

Ordet jungfru är översatt från det hebreiska ordet “almah” (5959 Strong’s) som förutom jungfru kan ha innebörden ung kvinna, ung ogift kvinna, tös, flicka eller ungmö. På engelska är maiden och damsel passande översättningar förutom virgin. Det är givetvis ingen motsättning att unga ogifta kvinnor också kan vara är jungfrur. Om man vill uttrycka “en ung orörd kvinna” (jungfru), så är alltså “almah” ett passande ordval. Inom äldre hebreisk kultur så var i princip alla ogifta kvinnor också orörda jungfrur. Ordet används aldrig för en gift person och faktiskt inte heller för en äldre vuxen kvinna.

Ordet förekommer sju gånger i Gamla Testamentet. Förutom Jes. 7:14:

1 Mos. 24:43 Jag står nu här vid vattenkällan. Om det kommer en ung kvinna för att hämta vatten och jag säger till henne: Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka

2 Mos. 2:5 Och faraos dotter kom ner till floden för att bada, och hennes unga hovdamer gick längs floden. När hon fick se korgen i vassen skickade hon dit sin slavinna för att hämta den. — 7 Men hans syster frågade faraos dotter: “Vill du att jag skall gå efter en hebreisk amma som kan amma barnet åt dig?”8 Faraos dotter svarade henne: “Ja, gör det.” Då gick flickan och hämtade barnets mor.

Ps. 68:25 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds och konungs tåg inne i helgedomen.26 Främst går sångare, harpospelare följer efter mitt ibland jungfrur som slår på pukor.

Ord. 30:18 Tre ting är mig för underbara, ja, fyra kan jag inte förstå: 19 örnens väg på himlen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och mannens väg hos jungfrun.

Höga Visan 1:3 Ljuv är doften av dina salvor, en utgjuten salva är ditt namn, därför har de unga kvinnorna dig kär.4 Tag mig med dig! Låt oss skynda oss! Konungen har fört mig in i sina kammare.

Höga Visan 6:6 Din kind är lik ett brustet granatäpple, där den skymtar genom din slöja.7 Sextio är drottningarna och åttio bihustrurna och de unga kvinnorna en oräknelig skara.⁸En enda är hon, min duva, min fullkomliga, en enda är hon för sin mor, älskad är hon av henne som fött henne. Flickorna ser henne, de prisar henne lycklig, drottningar och bihustrur lovprisar henne.

Kontexten i Jesaja 7:14 – TECKNET och IMMANUEL

Jes. 7:3 Och Herren sade till Jesaja: “Gå nu med din son Sear-Jasub och möt Ahas vid änden av Övre dammens vattenledning, på vägen till Valkarfältet, 4 och säg till honom: Akta dig och var lugn. Frukta inte och var inte rädd för dessa två rykande brandstumpar, för Resin med arameerna och för Remaljas son, i deras rasande vrede.—7 Men så säger Herren Herren: Det skall inte inträffa, det skall inte ske.8 Ty Damaskus är Arams huvud,och Resin är Damaskus huvud. Inom sextiofem år skall Efraim vara krossat och inte mer vara ett folk.9 Och Samaria är Efraims huvud,och Remaljas son är Samarias huvud. Om ni inte är fasta i tron,har ni inget fäste.¹⁰Herren talade åter till Ahas och sade: ¹¹“Begär ett tecken från Herren, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.”—¹²Men Ahas svarade: “Jag vill inte begära något, jag vill inte fresta Herren.”¹³Då sade Jesaja: “Lyssna nu, ni av Davids hus: Är det inte nog att ni vill trötta ut människor? Vill ni också trötta ut min Gud? ¹⁴Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel

Profetian säger inte att kungarna Resin och Peka personligen skulle komma att gå under men däremot att de (och deras mannar) inte skulle kunna besegra Juda. Gud uppmanar kung Ahas (kung i Juda) i v. 10-11 att be om ett tecken som skulle kunna konfirmera att Jesajas profetia i v. 4-9 skulle komma att infrias. Det handlar om en profetia som utlovar att de två kungarna inte skulle förmå erövra Jerusalem i Juda. Ahas avstår erbjudandet förmodligen för att han lärt sig att inte fresta Gud genom att be om tecken, men nu var det Gud själv som genom profeten Jesaja uppmanade Ahas att be om ett tecken vilket visar att det var ett helt legitimt förslag. Då Ahas avböjer så bestämmer sig Gud för att själv erbjuda Ahas ett tecken, och det är storslaget! En jungfru ska föda en son och kalla honom Emmanuel som betyder “Gud med oss”! Det låter inte troligt att det mirakulösa tecken som Gud ansåg skulle övertyga Ahas (och andra) endast skulle röra sig om något så ordinärt som en ung kvinnas graviditet med påföljande ordinära födelse!

Profetian i v. 7:7-9 avslutas med “Om ni inte är fasta i tron, har ni inget fäste”, vilket skulle kunna tolkas som villkor för delar av löftena i profetian.

Eftersom tecknet erbjöds Ahas så kanske man kan förvänta sig att detta utlovade tecken skulle komma att visa sig under hans livstid, men i v. 13 kan vi läsa att det inte endast är Ahas som utlovades tecknet utan Davids hus. Profetiorna handlar även om ett straff gentemot Juda, och den sträcker sig delvis för tider nära inpå, men även längre in i framtiden. Jerusalem, Judeen och Davids hus blev utlovade ett bevarande (trots en hel del attacker och svårigheter) tills den dagen kommer då en jungfru föder en son. Då detta inträffar förväntas alltså Davids hus att upphöra (även om det inte utlovas ske över en natt) och inte längre ha några aktiva kopplingar till vare sig Jerusalem eller Judeen (förutom historien). Det betyder att antingen har profetian uppfyllts, eller också har Davids hus fortsatt att bestå även efter denna tidpunkt. Men vi vet att Davids hus är borta och idag kan vi inte ens finna judar som med säkerhet är släkt med David. Ser vi tillbaka i historien så ser vi att Davids hus faktiskt började sitt fall ungefär för 2000 år sedan.

Jesaja 7.¹⁵Gräddmjölk och honung skall han äta till dess han förstår att förkasta det onda och välja det goda. ¹⁶Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet. ¹⁷Över dig och ditt folk och din fars hus skall Herren genom Assyriens kung låta sådana dagar komma som inte förekommit sedan den tid då Efraim skilde sig från Juda.(SFB)

1917 = “den unga kvinnan”

Gräddmjölk och honung symboliserar produkter som endast går att uppnå i ett land som genomsyras av fred i stället för krig. Framför allt går det inte att påträffa dessa saker i ett övergivet land. När profetian yttrades däremot så var det tider där både gräddmjölk och honung förekom.

Israel och Syrien skulle alltså komma att bli övergivna innan “pojken” nått en ålder då det kan skilja mellan ont och gott. Vem är barnet? Pojken som nämns i v. 3 är Jesajas son Sear-Jasub (som enligt Bible Gateway betyder “En kvarleva skall vända om”) och den profetia som är förknippad med honom sträcker sig t o m v. 9. Med start från v. 10 får vi höra talas om en annan pojke – Immanuel – som är förknippad med löften för framtiden. Denna pojke blir “Gud med oss”, och passar endast in på Jesus Kristus.

Mika fortsätter att spinna vidare på Jesajas profetia:

Mika 1:2 Men du, Betlehem Efrata, som är så liten bland Juda tusenden, från dig skall det åt mig komma en som skall härska i Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar.3 Därför skall han överge dem fram till den tid då hon som skall föda har fött. Då skall resten av hans bröder få vända tillbaka till Israels barn.4 Han skall träda fram och vara en herde i Herrens kraft, i Herrens, sin Guds, namns höghet. Och de skall ha ro, ty han skall då vara stor intill jordens ändar.5 Och han skall vara vår frid. När Assur stormar in i vårt land och tränger in i våra palats, då kan vi ställa upp mot honom sju herdar, ja, åtta furstar ur folket.

Vem annars skulle profeterna Jesaja och Mika tala om förutom Messias Jesus Kristus dom alltså kallas MÄKTIG GUD?

I nästa kapitel kan vi läsa om ett annat gossebarn än de två tidigare

Ahas kanske var en hygglig prick i grunden, men det verkar som han drog på sig en del olycka vilket kanske i sin tur gjorde en del av de villkorade gudomliga löften i den ursprungliga profetian justerades till hans nackdel, med tanke på att han gjorde ett avtal med kungen av Assyrien i stället för att sätta sin tillit till Gud och hans löften och erbjudanden. Damaskus och Samarien skulle falla i Assyriens händer, men Ahas lade hela sin förtröstan på Assyrien (se 2 Kung 16:7) vilket var olyckligt eftersom Assyrien sedan attackerade Juda. Men de som fortfarande förtröstar på Gud blir tröstade av honom och de blir utlovade Immanuel (Jes. 8:10).

Jes. 8:1 Herren sade till mig: “Tag en stor tavla och skriv på den med tydlig skrift: Maher-salal Has-bas.” 2 Och jag kallade till mig prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som pålitliga vittnen.3 Och jag gick in till profetissan och hon blev havande och födde en son. Och Herren sade till mig: “Ge honom namnet Maher-salal Has-bas. 4 Ty innan pojken kan säga far och mor, skall man bära bort Damaskus skatter och bytet från Samaria till kungen i Assyrien.”

18 Se, jag och barnen som Herren har givit mig är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.

Ovan kan vi se att genom Jesaja så blev en profetissa havande och sonen gavs namnet Maher-salal Has-bas (som enligt Bible Gateway betyder “Plundra snabbt, bytet hastar”). Vi kan läsa om en snarlik profetia om denna son jämfört med sonen Immanuel i det föregående kapitlet, och de utgör en intressant parallell eftersom båda födslarna på olika sätt kan kopplas till Jesajas profetior. Resin och Pekas attacker skulle bli stoppade innan dessa småpojkar utvecklat vissa detaljerade förmågor.

Det går inte att dra slutsatsen att profetissans son uppfyller profetian om en jungfru i kap. 7!

Jesajas fru var för gammal för att vara en jungfru och hade redan fött Shear-Jashub (Jes. 7:3). Sönerna bar olika namn med olika betydelser, mödrarna är inte samma person (ena är en okänd jungfru, den andra är Jesajas fru), profetians uppfyllelse kopplad till sönernas framtida förmågor handlar om olika saker (Jes. 7:16 jmf Jes. 8:4) då det ena fallet handlar om kapaciteten att välja det goda i stället för det onda och det andra fallet handlar om möjligheten att säga “far och mor”, Immanuel beskrivs vara av Davids hus medan Maher beskrivs vara en ättling till Jesaja, Immanuel är kopplad till krossandet av ett land medan Maher är kopplat endast till Damaskus och Samarien, det finns inga skäl varför Jesaja vagt skulle kalla sin egen fru för jungfru/ung kvinna men goda skäl att lyfta upp egenskapen att hon är en profetissa. Shear-jashub och Maher-shalal-hash-baz nämns som Jesajas frus barn men aldrig “Immanuel”. Mahers liv verkar vara ganska obetydligt – i alla fall om man jämför med Immanuel som beskrivs med mäktiga titlar och som skulle komma att påverka både människor och länder.

Precis som i 7:17-25 så säger Jesaja att Assyrien skulle komma att besegra Juda.

Jes. 8:5 Herren talade åter till mig. Han sade: 6 “Detta folk föraktar Siloas vatten som flyter så stilla, och jublar över Resin och Remaljas son,7 se, därför skall Herren låta den väldiga flodens vattenmassor komma över dem, nämligen Assyriens kung med all hans härlighet. Den skall stiga över alla sina bräddar och täcka alla sina stränder.8 Den skall tränga in i Juda, svämma över och utbreda sig så att den når ända upp till halsen. Med sina utbredda vingar skall den täcka ditt land i hela dess vidd, Immanuel.“9 Rasa, ni folk, ni skall ändå krossas. Lyssna, alla länder i fjärran. Rusta er, ni skall ändå krossas. Ja, rusta er, ni skall ändå krossas.10 Gör upp planer, de går ändå om intet. Avtala vad ni vill, det kommer ändå inte att lyckas. Ty Gud är med oss.

Jes. 8:18 Se, jag och barnen som Herren har givit mig är tecken och förebilder i Israel från Herren Sebaot, som bor på Sions berg.

Det är värt att notera att det land som ska intas av assyrierna är kopplat till Immanuel som en ägare av landet.

Jesaja 9 – ett barn bli oss fött som ska kallas MÄKTIG GUD och FRIDSFURSTE!

Efter att vi kunnat läsa om denne mäktige Immanuel i Jes. 7-8 så kommer vi vidare till 9, och där fortsätter de Messianska löftena! Immanuel är endast ett av Jesu många namn och titlar. I 2 Sam. 12.25 kan vi se att Salomo får ett annat namn än sitt officiella (Jedidja), och i Jer. 20:3-4 kan vi se hur prästen Pashur får namnet Magor-Missabib av profeten Jeremia. Att Petrus fick namnet Kefas är också bekant.

Jes. 9:2 Det folk som vandrar i mörkret SKALL SE ETT STORT LJUS; ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ETT LJUS SKINA KLART.3 Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess GLÄDJE stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man glädes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.4 Ty du skall BRYTA SÖNDER DERAS BÖRDORS OK och deras skuldrors gissel och deras plågares stav, likasom i Midjans tid.6 TY ETT BARN VARDER OSS FÖTT, EN SON BLIVER OSS GIVEN, och på hans skuldror skall HERRADÖMET vila; och hans namn skall vara: UNDERBAR i råd, VÄLDIG GUD, EVIG FADER, FRIDSFURSTE.7 Så skall herradömet varda stort och friden utan ände över DAVIDS TRON och över hans rike; så skall det befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet, från nu och till EVIG TID. HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.8 Ett ord sänder Herren mot Jakob, och det slår ned i Israel (1917)

Människornas ljus är Jesus Kristus:

Joh. 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. 4 I honom var liv, och livet var människornas LJUS. 5 Och LJUSET lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.6 En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om LJUSET, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte LJUSET, men han kom för att vittna om LJUSET.9 DET SANNA LJUSET, SOM GER LJUS ÅT ALLA MÄNNISKOR, skulle nu komma till världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.

Luk 1:76 Och du, barn, skall kallas den Högstes profet. Ty du skall gå före Herren och bana väg för honom77 och ge hans folk kunskap om frälsning, att deras synder är förlåtna78 för vår Guds innerliga kärleks skull. I kraft av den skall en soluppgång från höjden besöka oss,79 för att LJUS SKALL SKINA ÖVER DEM som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg.”

Om det underbara namnet som tillhör Jesus:

Ords. 30:4 Vem har stigit upp till himlen och kommit ner igen? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? VAD HETER HAN, OCH VAD HETER HANS SON – du vet det ju?

Upp. 3:¹²Den som segrar skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig lämna det. På honom skall jag skriva min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ner från himlen, från min Gud, och mitt eget NYA NAMN.

Dom. 13:⁶Då gick hustrun in och berättade detta för sin man och sade: ”En gudsman kom till mig. HAN SÅG UT SOM EN GUDS ÄNGEL, mycket fruktansvärd. Jag frågade honom inte varifrån han var, och HAN LÄT MIG INTE VETA SITT NAMN.—¹⁶Men HERRENS ÄNGEL svarade Manoa: ”Om du än håller mig kvar, skall jag inte äta av din mat. Men om du vill tillreda ett brännoffer, så offra det åt Herren.” Manoa förstod nämligen inte att det var HERRENS ÄNGEL.¹⁷Manoa sade till HERRENS ÄNGEL: ”VAD ÄR DITT NAMN? Vi vill ära dig, när det som du har sagt går i uppfyllelse.” ¹⁸HERRENS ÄNGEL sade till honom: ”VARFÖR FRÅGAR DU EFTER MITT NAMN? Mitt namn är UNDERBAR.”

Matteus 21:42 Jesus sade till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och UNDERBAR är den i våra ögon?

Läs mer om Herrens Ängel (oskapad) som en manifestation av Jesus här.

Hänvisningar i det Nya Testamentet

Det är troligt att även Matt. 2.23 är kopplat till Jesaja 11, då barnet Immanuel kan vara den säd/avkomma som vi kan läsa om redan i 1 Mos.

1 Mos. 3:15 Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.” (SFB)

1917 års översättning: “säd” (avkomma)

Man brukar inte påstå att kvinnor har någon “säd”, men om vi tänker på jungfru Maria så blir det lättare att hänga med eftersom hon som enda kvinna blev gravid pga en annan sorts säd av den helige Ande. Det är Jesus Kristus som krossar Satans huvud i och med korset, uppståndelsen och segern. Pronomet för säd är “han”, så de kommande härskaren förväntas vara en han och inte ett “det”.

Mattheus verkar koppla ihop Jesaja 7:14 med Jesaja 9:1-2 eftersom han nämner båda som att de fått en uppfyllelse i Jesus Kristus. Det senare med hänvisning till hans förkunnelse i Galliléen (Matt. 3:12-16).

Matt. 1:20 Men när han tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: “Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. 21 Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” 22 Allt detta skedde, för att det skulle uppfyllas som Herren hade sagt genom profeten: 23 Se, jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet IMMANUEL det betyder Gud med oss.

De vise männen (magoi) verkade inse att att det skulle ske en födsel av en fridsfruste, kanske pga stjärnkonstellationen “jungfrun” placerad på ett speciellt sätt på himlen. De hade hört löftena om Messias (4 Mos 24:17) och väntade på Israels Frälsare.

Matt. 2:1 När Jesus var född i Betlehem i Judeen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem 2 och frågade: “Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att TILLBE honom.” 3 När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. 4 Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade ut dem, var Messias skulle födas. 5 De svarade: “I Betlehem i Judeen, ty så är skrivet genom profeten: 6 Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en FURSTE, som skall vara en herde för mitt folk Israel.” (från Mika 5:2, 2 Sam 5:2, och 1 Krön 11:2, jmf. Joh 7:42.)

Här nedan ser vi att “han som blev uppenbarad i köttet” är Jesus.

1 Tim. 3:15 Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. 16 Och erkänt stor är gudsfruktans hemlighet: Han som blev uppenbarad i köttet, bevisad rättfärdig genom Anden, sedd av änglarna, predikad bland folken, trodd i världen, upptagen i härligheten.

Bible Gateway förklarar : “Det är här fråga om en skillnad mellan två grekiska ord som vid det förkortade skrivsätt som användes var mycket lika varandra: “OS” (“Han som”) och “O~S” (“theos”, Gud). I båda dessa varianter förkunnar texten att Jesu gudom är den uppenbarade hemligheten.”

Ordet blev kött och bodde bland oss. Det handlar alltså om GUD MED OSS (Immanuel):

Joh. 1:I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. —14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. 15 Johannes vittnar om honom och ropar: “Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig.”

Många vägrar att tro att Jesus är ordet, Gud som kommit i köttet:

2 Joh. 1:7 Ty många bedragare har gått ut i världen, och de bekänner inte att Jesus är Kristus, som har kommit i köttet. En sådan är Bedragaren, Antikrist.

Jes. 7:11 “Begär ett tecken från Herren, din Gud. Begär det nerifrån djupet eller uppifrån höjden.”

Jesus, född av kvinna och av Davids släkt:

Gal. 4:4 Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, 5 för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt.

Rom. 1:3 evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt 4 och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre.

Bethulah kan också översättas med “jungfru”

Ordet “betulah” (Strong’s 1330) kan också betyda “jungfru” men är mestadels översatt som “maiden” i NJPSV (judisk översättning av GT) samt i the Stone edition. Här nedan kan vi även se en vers där författaren känner sig manad att förklara att de betulah-flickor som det handlar om inte hade legat med någon man (trots att en sådan extraförklaring inte borde behövas).

Dom. 21:12 Bland invånarna i Jabesh i Gilead fann de 400 unga kvinnor, som var jungfrur och som inte hade legat med någon man. Dessa förde de till lägret i Silo i Kanaans land.

Juda kallas ofta “jungfru”:

Klag. 1:15 Alla de hjältar som fanns hos mig har Herren förkastat. Han kallade samman ett uppbåd mot mig för att krossa mina unga män. Som en vinpress har Herren trampat jungfrun, dottern Juda.

Här nedan ser vi att “betulah” (översatt till brud) handlar om en änka:

Joel 1:8 Klaga likt en brud som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum.

Att “betulah” kan översättas till jungfru motsäger förstås inte att det tecken som det är frågan om ovan handlar om en jungfrufödsel. Det grekiska ordet “parthenos” används i Septuaginta i Jes. 7:14, och det har också helt klart innebörden av jungfru. När Mattheus citerar Jes. 7:14 så används almah i stället för parthenos såsom en synonym (Matt. 1:23).

Arvsynden som inte finns

Till sist vill jag också påpeka att jungfrufödelsen förklaras vara just ett tecken i kombination med att frälsaren av fri vilja valde att födas till jorden i samma kött som oss och för att dö på korset för världens frälsning. Ingenstans i Bibeln kan vi läsa att Jesus föddes av en jungfru för att undgå någon slags smittsam DNA besudlad med “synd”. Maria var lika mycket släkt med Adam som sin man Josef, så OM vi hade ärvt synd av Adam så hade Maria likväl inte kunnat undgå det. Men synd är ingenting man kan ärva utan någon man kan välja att “göra”. Läs gärna min artikel om Rom. 5.

Har Jesus GJORTS TILL SYND i vårt ställe? 2 Kor. 5:21

Mar29

Det grekiska ordet ”hamartia” översätts ofta med SYNDOFFER och inte SYND

Det är synden som skiljer oss från Gud, och det innebär att Jesus Kristus inte bokstavligen kunde ha tagit vår synd på sig eftersom han då skulle ha blivit separerad från Gud Fader.

Ordet synd i 2 Kor. 5:21 är en översättning från det grekiska ordet hamartia (Strong’s 266), och det kan förutom “synd” översättas med “syndoffer”.

2 Kor 5:21.Ty den som inte visste av någon synd (hamartia) har han FÖR (hyper) oss gjort till synd (hamartia), för att vi skulle bli Guds rättfärdighet i honom. (1917)

2 Cor. For he hath made him to be sin for us, who knew no sin; that we might be made the righteousness of God in him. KJV

Ovan vers betyder inte att världens synder bokstavligen lades på Jesus, men däremot så dog Jesus FÖR våra synder. Hebr. 10:8 är ett bra exempel på när samma grekiska ord är översatt till syndoffer och inte synd. Notera nedan att ordet “offer” inte finns med i originalspråket när det gäller översättningen “syndoffer”, men ändå har ordet lagts till för en bättre förståelse.

Hebr. 10:8 Först sade han: Offer (thysias) och gåvor (prosphoras), brännoffer och SYNDOFFER (hamartia) ville du inte ha, och du fann inte heller behag i dem, vilka bärs fram enligt lagen

Även i Hebr. 6 förekommer samma översättning trots avsaknad av ordet “offer” på originalspråket, och det är ett citat från Psalm 40:7 som också talar om syndoffer.

Hebr. 10:6 Brännoffer och syndoffer (hamartia) gladde dig inte.

Ps. 40:7 Slaktoffer och matoffer vill du inte ha – du har öppnat mina öron – brännoffer och syndoffer begär du inte.

Rom. 8:2-3 säger:

Rom. 8: 2-3 Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Ty det som var omöjligt för lagen,i det den var försvagad av köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet

I frasen ”för syndens skull” refererar ordet ”syndens” till syndoffer. Djuret som användes till syndoffret var tvunget att vara helt rent och utan skavanker – precis som Jesus var helt ren och utan tillkortakommanden när han dog på korset. Om Jesus däremot bokstavligen blivit till synd så hade han inte varit ett fullgott offer. Inom det levitiska prästskapet så kan man säga att prästerna ”bar” människornas synd under offerceremonierna men inte heller detta skedde bokstavligt. Både präster och djur var tvungna att vara helt obefläckade, och skulle någon synd bokstavligen ha flyttat över till dem så skulle de inte längre klara offerkraven. Prästerna bar synden på sina axlar, precis som Jesus gjorde för oss vad gäller vår synd. Jesus dog bildligt talat som ett syndoffer med människornas syndabördor på sina axlar.

För att undvika missförstånd är det därför bättre att uttrycka Jesus försoningsoffer på korset handlar om att han dog “som ett syndoffer för oss”. Om han bokstavligen hade blivit till synd skulle det innebära att han blev andligt smutsig. I stället vet vi att Gud Fader ansåg att Jesus offer var välluktande, vilket innebär att det inte fanns någon smuts att klaga på gällande den fullständigt felfria offergåva som Jesus Kristus var. Jesus dog för att TA BORT våra synder, och synderna behövde inte alls cirkulera genom Jesus kropp innan det skedde.

Ef. 5: 2 Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud.

1 Joh. 3:5 Och ni vet att han uppenbarades för att TA BORT synderna, och synd finns inte i honom.

Gamla Testamentet

I Gamla Testamentet kan det hebreiska ordet för synd betyda syndoffer. I exempelvis Andra Mosebok är det hebreiska ordet för synd översatt till syndoffer över 50 gånger trots att det inte heller här finns något ord för “offer” i originalspråket. Septuaginta är en grekisk översättning av den hebreiska bibeltexten och därför mycket intressant vad gäller läsförståelsen. Det hebreiska ordet chata’ah (Strong’s 2401) kan alltså översättas med “synd” eller “syndoffer”, och det gäller även ordet chatta’ath (Strong’s 2403). KJV översätter 2403: sin (182x), sin offering (116x), punishment (3x), purification for sin (2x), purifying (1x), sinful (1x), sinner (1x). Exempel på när ordet översätts till “syndoffer”:

Ex. 29: 36 Varje dag skall du offra en tjur som syndoffer till försoning och rena altaret genom att du bringar försoning för det. Och du skall smörja det för att helga det.

Lev. 5:12 Han skall bära fram det till prästen, och prästen skall ta en handfull av det till påminnelseoffer och bränna det på altaret, ovanpå Herrens eldsoffer. Det är ett syndoffer.

Våra synder TOGS BORT, utan att först behöva drabba Jesu kropp

Att synda är något man gör och det handlar alltså inte om någon substans som man kan se under ett mikroskop. Synder kan inte fara in i andra människor och inte heller bokstavligen finns på människor.

När Jesus TOG BORT sjukdomar och onda andar från människor så är det en bild på hur Jesus TOG BORT vår synd, enligt Matt. 8:17 som hänvisar till Jes. 53:4. I den sistnämnda versen talas det om hur Jesus “bar” vår synd (inte nödvändigtvis bokstavligen), men notera att detta alltså är kopplat till Matt. 8:17 som talar om hur Jesus TAR BORT synder och demoner.

Jesus dog som ett syndoffer på korset för alla människor.
Jesus blev aldrig synd, och han bar aldrig bokstavligen vår synd.
Jesus betalade inte för våra synder, men däremot betalade han ett högt pris för oss eftersom han offrade sitt eget liv för att vi skulle få leva. Det är en viss skillnad. (Jämför med bilden till höger.)

Joh. 1:29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: “Se Guds lamm, som TAR BORT världens synd.

Hebr. 9:26 I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer UTPLÅNA synden.

1 Joh. 3:5 Och ni vet att han uppenbarades för att TA BORT synderna, och SYND FINNS INTE I HONOM.

Rom. 11:26 Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. 27 Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag TAR BORT deras synder.

Matt. 18:26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och EFTERSKÄNKTE hans skuld.

Mer om hur Jesus inte bar våra skulder bokstavligen på sig i denna bloggartikel.

The NT Bible authors claim that SIN continues to risk spiritual DEATH

Mar20

The Bible authors about our capacity to avoid sinning

Most christians understand that sin does not please God and that born again christians should avoid it. Still, the same christians might also suggest that we can never truly stop sinning. There are many agnostics and even atheists also live pretty good moral lives, so what is the difference between christians and non-christians if the fruit is the same? Are we supposed to believe there are sinning saints who are saved because they believe in God and because they perhaps “do their best” to avoid sinning?

Many believe that we are saved by faith alone (despite that Ja. 2:24 says the opposite), but having a lack of belief in God appears to be one sin among others sins which separate us from him:

Rev. 21:8 But the fearful, and unbelieving, and the abominable, and murderers, and whoremongers, and sorcerers, and idolaters, and all liars, shall have their part in the lake which burneth with fire and brimstone: which is the second death.

“Unbelieving” is a translation from the Greek adjective apistos (Strong’s 571) which in the KJV is translated: that believe not (6x), unbelieving (5x), faithless (4x), unbeliever (4x), infidel (2x), thing incredible (1x), which believe not (1x).

Sinning does not merely affect our “relationship with God”, but sinning continues to risk our souls. If we want to have a healthy and prosperous relationship with God, we are faithful to him and the same thing applies if we want to have a prosperous relationship with a spouse. Repentance is a requirement for being cleansed from past sins, but combining obedience and disobedience is not true repentance and does not lead to salvation. It is true that we do not only get one single chance and then we are out, but true repentance signifies a completely new mind-set. The idea is to leave the old man behind and this can be achieved with the help of the holy Spirit. We can successfully live in complete victory over sin here and now. Yes, we are saved by grace, which we do not deserve and thanks to God’s kindness, but what does this really mean?

Titus 2:11 For the grace of God that bringeth salvation hath appeared to all men,12 Teaching us that, denying ungodliness and worldly lusts, we should live soberly, righteously, and godly, in this present world

Let us not forget that it was SATAN who introduced the idea that sin will not cause death, but as we all know he LIED because the opposite is true. This means that the following common church teachings are all false: “once saved always saved”, “we can’t stop sinning”, “thanks to Jesus death on the cross we no longer have to risk separation from God”, “Jesus has paid for our sins so now we no longer have to fear any consequences for our sins”, “God has forgiven all our sins – past, present and future sins”, “we have been provided Jesus righteousness, which means that God can no longer see our sins but only the blood of Jesus”, “we are born with a sinful nature which makes us sin”, “God accepts us just as we are”, “as long as we feel bad about our sins, God will forgive us”, “we are saved by faith alone, which means that our deeds won’t affect our salvation”, “we are saved by grace, which means that obedience is not essential for salvation”, etc.

Gen. 3:4 And the serpent said unto the woman, YE SHALL NOT SURELY DIE

Jesus does not say that christians can afford to sin without risking spiritual death

Mark 9:45 And if thy foot offend thee, cut it off: it is better for thee to enter halt into life, than having two feet to be cast into hell, into the fire that never shall be quenched:46 Where their worm dieth not, and the fire is not quenched.47 And if thine eye offend thee, pluck it out: it is better for thee to enter into the kingdom of God with one eye, than having two eyes to be cast into hell fire:

John 3:36 He who believes (Strong’s 4100) in the Son has eternal life; but he who does not obey (Strong’s 544) the Son will not see life, but the wrath of God abides on him. (NASB)

John 5:14 Afterward Jesus findeth him in the temple, and said unto him, Behold, thou art made whole: sin no more, lest a worse thing come unto thee.

John 14:15 If ye love me, keep my commandments.-—21 He that hath my commandments, and keepeth them, he it is that loveth me: and he that loveth me shall be loved of my Father, and I will love him, and will manifest myself to him.—23 Jesus answered and said unto him, If a man love me, he will keep my words: and my Father will love him, and we will come unto him, and make our abode with him.24 He that loveth me not keepeth not my sayings: and the word which ye hear is not mine, but the Father’s which sent me.

John 15:6 If a man abide not in me, he is cast forth as a branch, and is withered; and men gather them, and cast them into the fire, and they are burned.—8 Herein is my Father glorified, that ye bear much fruit; so shall ye be my disciples.9 As the Father hath loved me, so have I loved you: continue ye in my love.10 If ye keep my commandments, ye shall abide in my love; even as I have kept my Father’s commandments, and abide in his love.—14 Ye are my friends, if ye do whatsoever I command you.

Matt 10:22 And ye shall be hated of all men for my name’s sake: but he that endureth to the end shall be saved.

Matt. 5:20 For I say unto you, That except your righteousness shall exceed the righteousness of the scribes and Pharisees, ye shall in no case enter into the kingdom of heaven.

Rev. 22:14 Blessed are they that do his commandments, that they may have right to the tree of life, and may enter in through the gates into the city.

Paul does not say that christians can afford to sin without risking spiritual death

Rom 6:6 Knowing this, that our old man is crucified with him, that the body of sin might be destroyed, that henceforth we should not serve sin.-—12 Let not sin therefore reign in your mortal body, that ye should obey it in the lusts thereof.13 Neither yield ye your members as instruments of unrighteousness unto sin: but yield yourselves unto God, as those that are alive from the dead, and your members as instruments of righteousness unto God.—15 What then? shall we sin, because we are not under the law, but under grace? God forbid.16 Know ye not, that to whom ye yield yourselves servants to obey, his servants ye are to whom ye obey; whether of sin unto death, or of obedience unto righteousness?17 But God be thanked, that ye were the servants of sin, but ye have obeyed from the heart that form of doctrine which was delivered you.18 Being then made free from sin, ye became the servants of righteousness.19 I speak after the manner of men because of the infirmity of your flesh: for as ye have yielded your members servants to uncleanness and to iniquity unto iniquity; even so now yield your members servants to righteousness unto holiness.20 For when ye were the servants of sin, ye were free from righteousness.21 What fruit had ye then in those things whereof ye are now ashamed? for the end of those things is death.22 But now being made free from sin, and become servants to God, ye have your fruit unto holiness, and the end everlasting life.23 For the wages of sin is death; but the gift of God is eternal life through Jesus Christ our Lord.

Rom. 8:13 For if ye live after the flesh, ye shall die: but if ye through the Spirit do mortify the deeds of the body, ye shall live.14 For as many as are led by the Spirit of God, they are the sons of God.

1 Cor 6:9 Know ye not that the unrighteous shall not inherit the kingdom of God? Be not deceived: neither fornicators, nor idolaters, nor adulterers, nor effeminate, nor abusers of themselves with mankind,10 Nor thieves, nor covetous, nor drunkards, nor revilers, nor extortioners, shall inherit the kingdom of God.11 And such were some of you: but ye are washed, but ye are sanctified, but ye are justified in the name of the Lord Jesus, and by the Spirit of our God.

Eph. 5:3 But fornication, and all uncleanness, or covetousness, let it not be once named among you, as becometh saints;4 Neither filthiness, nor foolish talking, nor jesting, which are not convenient: but rather giving of thanks.5 For this ye know, that no whoremonger, nor unclean person, nor covetous man, who is an idolater, hath any inheritance in the kingdom of Christ and of God.6 Let no man deceive you with vain words: for because of these things cometh the wrath of God upon the children of disobedience.7 Be not ye therefore partakers with them.8 For ye were sometimes darkness, but now are ye light in the Lord: walk as children of light:

Gal. 5:16 This I say then, Walk in the Spirit, and ye shall not fulfil the lust of the flesh.—18 But if ye be led of the Spirit, ye are not under the law.19 Now the works of the flesh are manifest, which are these; Adultery, fornication, uncleanness, lasciviousness,20 Idolatry, witchcraft, hatred, variance, emulations, wrath, strife, seditions, heresies,21 Envyings, murders, drunkenness, revellings, and such like: of the which I tell you before, as I have also told you in time past, that they which do such things shall not inherit the kingdom of God.

1 Cor 7:9 Circumcision is nothing, and uncircumcision is nothing, but the keeping of the commandments of God.

John does not say that christians can afford to sin without risking spiritual death

1 John 3:6 Whosoever abideth in him sinneth not: whosoever sinneth hath not seen him, neither known him.7 Little children, let no man deceive you: he that doeth righteousness is righteous, even as he is righteous.8 He that committeth sin is of the devil; for the devil sinneth from the beginning. For this purpose the Son of God was manifested, that he might destroy the works of the devil.9 Whosoever is born of God doth not commit sin; for his seed remaineth in him: and he cannot sin, because he is born of God.10 In this the children of God are manifest, and the children of the devil: whosoever doeth not righteousness is not of God, neither he that loveth not his brother.

1 John 2:3 And hereby we do know that we know him, if we keep his commandments.4 He that saith, I know him, and keepeth not his commandments, is a liar, and the truth is not in him.5 But whoso keepeth his word, in him verily is the love of God perfected: hereby know we that we are in him.6 He that saith he abideth in him ought himself also so to walk, even as he walked.

John 9:31 Now we know that God heareth not sinners: but if any man be a worshipper of God, and doeth his will, him he heareth.

Rev. 21:27 (The new Jerusalem) And there shall in no wise enter into it any thing that defileth, neither whatsoever worketh abomination, or maketh a lie: but they which are written in the Lamb’s book of life.

Peter does not say that christians can afford to sin without risking spiritual death

Acts 10:34 Then Peter opened his mouth, and said, Of a truth I perceive that God is no respecter of persons:35 But in every nation he that feareth him, and worketh righteousness, is accepted with him.

1 Pet. 4:17 For the time is come that judgment must begin at the house of God: and if it first begin at us, what shall the end be of them that obey not the gospel of God?18 And if the righteous scarcely be saved, where shall the ungodly and the sinner appear?19 Wherefore let them that suffer according to the will of God commit the keeping of their souls to him in well doing, as unto a faithful Creator.

1 Peter. 3:10 For he that will love life, and see good days, let him refrain his tongue from evil, and his lips that they speak no guile:11 Let him eschew evil, and do good; let him seek peace, and ensue it.12 For the eyes of the Lord are over the righteous, and his ears are open unto their prayers: but the face of the Lord is against them that do evil.13 And who is he that will harm you, if ye be followers of that which is good?

2 Peter. 2:1 But there were false prophets also among the people, even as there shall be false teachers among you, who privily shall bring in damnable heresies, even denying the Lord that bought them, and bring upon themselves swift destruction.2 And many shall follow their pernicious ways; by reason of whom the way of truth shall be evil spoken of.—¹⁰But chiefly them that walk after the flesh in the lust of uncleanness, and despise government. Presumptuous are they, selfwilled, they are not afraid to speak evil of dignities.—¹⁰But chiefly them that walk after the flesh in the lust of uncleanness, and despise government. Presumptuous are they, selfwilled, they are not afraid to speak evil of dignities.—18 For when they speak great swelling words of vanity, they allure through the lusts of the flesh, through much wantonness, those that were clean escaped from them who live in error.19 While they promise them liberty, they themselves are the servants of corruption: for of whom a man is overcome, of the same is he brought in bondage.20 For if after they have escaped the pollutions of the world through the knowledge of the Lord and Saviour Jesus Christ, they are again entangled therein, and overcome, the latter end is worse with them than the beginning.21 For it had been better for them not to have known the way of righteousness, than, after they have known it, to turn from the holy commandment delivered unto them.22 But it is happened unto them according to the true proverb, The dog is turned to his own vomit again; and the sow that was washed to her wallowing in the mire.

Jude does not say that christians can afford to sin without risking spiritual death

Juda 1:4 For there are certain men crept in unawares, who were before of old ordained to this condemnation, ungodly men, turning the grace of our God into lasciviousness, and denying the only Lord God, and our Lord Jesus Christ.5 I will therefore put you in remembrance, though ye once knew this, how that the Lord, having saved the people out of the land of Egypt, afterward destroyed them that believed not.

James does not say that christians can afford to sin without risking spiritual death

Ja. 1:14 But every man is tempted, when he is drawn away of his own lust, and enticed.15 Then when lust hath conceived, it bringeth forth sin: and sin, when it is finished, bringeth forth death.16 Do not err, my beloved brethren.—21 Wherefore lay apart all filthiness and superfluity of naughtiness, and receive with meekness the engrafted word, which is able to save your souls.22 But be ye doers of the word, and not hearers only, deceiving your own selves.—26 If any man among you seem to be religious, and bridleth not his tongue, but deceiveth his own heart, this man’s religion is vain.

Ja. 5:19 Brethren, if any of you do err from the truth, and one convert him;20 Let him know, that he which converteth the sinner from the error of his way shall save a soul from death, and shall hide a multitude of sins.

Ja. 2:14 What doth it profit, my brethren, though a man say he hath faith, and have not works? can faith save him?—17 Even so faith, if it hath not works, is dead, being alone.18 Yea, a man may say, Thou hast faith, and I have works: shew me thy faith without thy works, and I will shew thee my faith by my works.19 Thou believest that there is one God; thou doest well: the devils also believe, and tremble.20 But wilt thou know, O vain man, that faith without works is dead?21 Was not Abraham our father justified by works, when he had offered Isaac his son upon the altar?22 Seest thou how faith wrought with his works, and by works was faith made perfect?23 And the scripture was fulfilled which saith, Abraham believed God, and it was imputed unto him for righteousness: and he was called the Friend of God.24 Ye see then how that by works a man is justified, and not by faith only.25 Likewise also was not Rahab the harlot justified by works, when she had received the messengers, and had sent them out another way?26 For as the body without the spirit is dead, so faith without works is dead also.

The Hebrew writer does not say that christians can afford to sin without risking spiritual death

Hebr 5:9 And being made perfect, he became the author of eternal salvation unto all them that obey him;

Hebr. 10:29 Of how much sorer punishment, suppose ye, shall he be thought worthy, who hath trodden under foot the Son of God, and hath counted the blood of the covenant, wherewith he was sanctified, an unholy thing, and hath done despite unto the Spirit of grace?

God does not say that christians can afford to sin without risking spiritual death

Mal 2:17 Ye have wearied the Lord with your words. Yet ye say, Wherein have we wearied him? When ye say, Every one that doeth evil is good in the sight of the Lord, and he delighteth in them; or, Where is the God of judgment?

Isa. 59:2 But your iniquities have separated between you and your God, and your sins have hid his face from you, that he will not hear.

Ezekiel 18:4 Behold, all souls are mine; as the soul of the father, so also the soul of the son is mine: the soul that sinneth, it shall die.5 But if a man be just, and do that which is lawful and right,— 9 Hath walked in my statutes, and hath kept my judgments, to deal truly; he is just, he shall surely live, saith the Lord God.—13 Hath given forth upon usury, and hath taken increase: shall he then live? he shall not live: he hath done all these abominations; he shall surely die; his blood shall be upon him.— 18 As for his father, because he cruelly oppressed, spoiled his brother by violence, and did that which is not good among his people, lo, even he shall die in his iniquity.19 Yet say ye, Why? doth not the son bear the iniquity of the father? When the son hath done that which is lawful and right, and hath kept all my statutes, and hath done them, he shall surely live.20 The soul that sinneth, it shall die. The son shall not bear the iniquity of the father, neither shall the father bear the iniquity of the son: the righteousness of the righteous shall be upon him, and the wickedness of the wicked shall be upon him.21 But if the wicked will turn from all his sins that he hath committed, and keep all my statutes, and do that which is lawful and right, he shall surely live, he shall not die.22 All his transgressions that he hath committed, they shall not be mentioned unto him: in his righteousness that he hath done he shall live.23 Have I any pleasure at all that the wicked should die? saith the Lord God: and not that he should return from his ways, and live?24 But when the righteous turneth away from his righteousness, and committeth iniquity, and doeth according to all the abominations that the wicked man doeth, shall he live? All his righteousness that he hath done shall not be mentioned: in his trespass that he hath trespassed, and in his sin that he hath sinned, in them shall he die.25 Yet ye say, The way of the Lord is not equal. Hear now, O house of Israel; Is not my way equal? are not your ways unequal?26 When a righteous man turneth away from his righteousness, and committeth iniquity, and dieth in them; for his iniquity that he hath done shall he die.27 Again, when the wicked man turneth away from his wickedness that he hath committed, and doeth that which is lawful and right, he shall save his soul alive.28 Because he considereth, and turneth away from all his transgressions that he hath committed, he shall surely live, he shall not die.29 Yet saith the house of Israel, The way of the Lord is not equal. O house of Israel, are not my ways equal? are not your ways unequal?30 Therefore I will judge you, O house of Israel, every one according to his ways, saith the Lord God. Repent, and turn yourselves from all your transgressions; so iniquity shall not be your ruin.31 Cast away from you all your transgressions, whereby ye have transgressed; and make you a new heart and a new spirit: for why will ye die, O house of Israel?32 For I have no pleasure in the death of him that dieth, saith the Lord God: wherefore turn yourselves, and live ye.

Gen. 4:7 If thou doest well, shalt thou not be accepted? and if thou doest not well, sin lieth at the door. And unto thee shall be his desire, and thou shalt rule over him.

The Muslim view of Jesus, a corrupted Bible, and the great dilemma in the Quran

Mar15

When exactly was the Bible corrupted and where is the evidence for this corruption? Who corrupted it?

According to Islamic teachings, Jesus was both a prophet and a messenger of God. It is also an Islamic belief that the Torah and the gospels were handed down as the word of Allah, but that they were later corrupted. It is hard to sort out exactly when this textual change is supposed to have taken place considering that both the gospels and Paul’s letters date back to around 40-60 AD – and they are texts which contain the same gospel as we have in our modern Bibles today. This means that the corruption must have taken place even sooner than that, right after the death of Jesus, which means that Jesus did not succeed to keep the word of Allah very well. What did Jesus really accomplish on this planet if his urgent message to the after world was corrupted as soon as he died, despite that he had chosen faithful disciples to spread his gospel? How come both Jesus and his first disciples failed so miserably?

1 Cor. 15:6 After that, he was seen of above five hundred brethren at once; of whom the greater part remain unto this present, but some are fallen asleep.

Muslims sometimes take Bible verses out of context which they claim are revelations about the upcoming prophet Muhammad. The problem is that the very same Bible passages also tell us that Jesus is the son of God, the final judge etc, and it’s not good hermeneutics to selectively keep and discard verses as you please in order to build up certain preferred doctrines. You can get any outcome in the world with that procedure, depending on your personal agenda. If the Bible is not trustworthy due to being corrupted, why does this not include those verses which are selected as an attempt to prove the prophet Muhammad right? How come we can suddenly trust the Bible in those cases?

Did Christ’s true message get distorted and a false message prevailed over it?

Why did it take almost 600 years before Allah decided to send another prophet which could set things straight after Jesus total failure to spread the true gospel through his disciples and followers?

Why are there no traces of such “true” (Islam-supporting) gospel message left to the after world – from the time prior to Muhammad? Why can we only find Bible manuscripts and text variants which confirm the same Bible content which we have today? According to Islam, Jesus preached the same gospel as Moses, Abraham, Noah and Muhammad, so why is there no evidence for this in the manuscripts/variants of the Old Testament (the Hebrew Bible)? We have NO historical support for that Jews converted to become Muslims, and if they did exist they must have been rather insignificant since they left no trace.

Yet, according to the Quran, Jesus was successful to acquire followers who were Muslims, and God promised Jesus that his (Jesus) followers would be superior to other believers until the day of the resurrection. The true disciples of Jesus would be the ones who prevailed according to the Quran! Allah did not say that Jesus followers would be led astray by Paul soon after the death of Jesus.

Behold! Allah said: “O Jesus! I will take thee and raise thee to Myself and clear thee (of the falsehoods) of those who blaspheme; I will make those who follow thee SUPERIOR to those who reject faith, TO THE DAY OF RESURRECTION: Then shall ye all return unto Me, and I will judge between you of the matters wherein ye dispute.” (S. 3:55)

O ye who believe! Be ye helpers of Allah: as said Jesus the son of Mary to the Disciples, “Who will be my helpers to (the work of) Allah?” Said the Disciples, “We are Allah’s helpers!” then a portion of the Children of Israel believed, and a portion disbelieved: But We gave power to those who believed against their enemies, AND THEY BECAME THE ONES THAT PREVAILED. (S. 61:14)

If the above verses are reliable, Allah must have helped Christians to spread a false gospel, because we know which gospel message that “prevailed” and was superior among Jesus followers and that is the same gospel message that we can find in our Bibles today. According to historical sources, Christianity became the predominant religion of the world ever since the time of Christ – and we know which gospel “variant” that dominated and spread across the world. That is the gospel that we still have today.

The letters of the apostle Paul were also included in the gospel message which prevailed over all other opposing messages. If Paul’s version of Christianity is a distortion, then the Quran must be wrong for claiming that God had caused Christ’s true followers to prevail. This would also mean that Paul was able to thwart Allah’s plans. Either the true followers of Christ were indeed successful to keep the teachings of Jesus (thus falsifying the Quran which has another message), or the Quran is false since it contradicts the true message of Christ’s followers.

The Quran does not say that Christ’s followers would only prevail from the time of Muhammad’s advent, but from the time that Christ was taken to God and unto the Day of Resurrection. So a victory from the very start. Why then is the Bible supposed to have been corrupted? How do Muslims reconcile the idea that the Quran is true when it is a historical fact that the Christianity that has prevailed until this day is what Paul taught and which is recorded in the New Testament?

What was the point with the virgin birth, the many miracles, the talk about being a Messiah, when Jesus failed to spread the gospel? And why is there big Pauline support from for instance Clement of Rome and Polycarp (both disciples of the apostles) if Paul’s teachings were contrary to the apostles? Both must have known the teachings of the apostles and were able to compare with Paul’s teachings. None of them rebuked him but endorsed his teachings. Clement mentions the death and the persecution and death as the most righteous pillars of the church and brings up Paul as a good example. Polycarp wrote that Paul “accurately and reliably taught the word concerning the truth” (See Michael R. Licona, 2006, Baker Books, Grad Rapids, Michigan, Paul meets Muhammad, p. 75.)

Allah causing Christians to believe in Jesus divinity, death on the cross and resurrection?

According to the dominant Muslim view (for instance supported by Ibn Kathir) Allah disguised one of Jesus disciples to make him look like Jesus and this person died on the cross. This would mean that Allah is responsible for starting the idea among Jesus followers that Jesus had died on the cross, and it is therefore Allah who is responsible for corrupting the teachings of Jesus. Where else would the idea of Jesus death on the cross derive from? If Allah sometimes tricks people (people who trust in his prophets) into believing falsehood, how can we be sure that he did not do the same thing with Muhammad?

And because of their (the Jews) saying: We slew the Messiah, Jesus son of Mary, Allah’s messenger- they slew him not nor crucified him, but it appeared so unto them; and lo! those who disagree concerning it are in doubt thereof; they have no knowledge thereof save pursuit of a conjecture; they slew him not for certain. But Allah took him up unto Himself. Allah was ever Mighty, Wise. ( S. 4:157-158 Pickthall)

No one can change the word of Allah!

If no one can change the word of Allah, then surely Paul – who wrote numerous letters in the New Testament – would not be able to thwart it and even be successful about it? Or was Paul powerful enough to change the word of Allah? Note that it is not only the Quran that is the word of God according to Islam, but also the original versions of the Jewish and Christian scriptures (the gospels and the psalms) – before they allegedly were corrupted.

There is none that can change the Words of Allah. Already hast thou received some account of those Apostles (or: the other Apostles also say so). (S. 6:34)

No change can there be in the Words of Allah. (S. 10:64)

And recite what has been revealed to you of the Book of your Lord, there is none who can alter His words; and you shall not find any refuge besides Him. (S. 18:27)

The Quran is CLEAR – which ought to result in that the text means what it appears to say

If the Quran is clear, and if even the hadiths confirm the clear and obvious meaning of the Quran, then who are we to change the straight forward text which likely mean what it says? It is normally the less popular suras (supporting violence) that people try to “change” into something less drastic, but they really should refrain from doing this since the Quran is clear.

Muslims believe that the Quran cannot be translated satisfactory since the content of the Quran was revealed in Arabic and should be read in this language. Translations can therefore only provide a message rather than a proper translation. The Bible, however, does not have this weakness and can easily be translated into various languages while still maintaining the message.

Shall I seek a judge other than Allah while it is He Who has sent down unto you the Book (The Qur’an), explained in detail… (S. 6:114 Hilali-Khan)

Alif Lam Ra. A Book whose verses are set clear, and then distinguished, from One All-wise, All-aware: (S. 11:1)

And We have sent down on thee the Book making clear everything, and as a guidance and a mercy, and as good tidings to those who surrender. (S. 16:89 Arberry)

A Book whereof the Verses are explained in detail; A Qur’an in Arabic for people who know (S. 41:3 Hilali-Khan)

The Torah and the gospels were apparently trustworthy in the time of Muhammad

The Quran states the Bible tells us about the coming of Muhammad and it never suggests that faithful Christians have corrupted their scripture. Why is it that we can we read in the Quran that Muhammad was asked to go to Jews and Christians to get his message confirmed, if their scriptures were corrupted at this point?

And if thou (Muhammad) art in doubt concerning that which We reveal unto thee, then question those who read the Scripture (that was) before thee. Verily the Truth from thy Lord hath come unto thee. So be not thou of the waverers. And be not thou of those who deny the revelations of Allah, for then wert thou of the losers. (S. 10:94-95 Pickthall)

Muslims are stuck with a dilemma:

1) If the Jewish and Christians scriptures were corrupted at the time of Muhammad, it would result in Allah asking Muhammad to get his message confirmed by false and corrupted scriptures.

2) If the Jewish and Christian scriptures were not corrupted at this time, then Muhammad would be proven wrong since the Bible contradicts the Quran and Jews and Christians would have told him so.

If the Bible was corrupted at the time of Muhammad, then Allah had all the chances in the world to provide a revelation to Muhammad that the scriptures before him should not be trusted for this reason. Instead we can see that the Torah and the gospels were repeatedly endorsed in the Quran which is “clear”.

Children of Israel … believe in that I have sent down, confirming the revelation that is with you and be not the first to disbelieve in it … and do not confound the truth with vanity and do not conceal the truth wittingly (i.e. concealing the truth against better knowledge). (S. 2:40-42).

We gave Moses the Book and followed him up with a succession of Apostles. We gave Jesus, son of Mary, clear signs and strengthened (or confirmed) him with the Holy Spirit. (S. 2:87).

And when there came to them a Book from Allah verifying that which they have, and aforetime they used to pray for victory against those who disbelieve, but when there came to them (Prophet) that which they did not recognize, they disbelieved in him; so Allah’s curse is on the unbelievers. (S. 2:89)

And when there came to them an Apostle from Allah verifying that which they have, a party of those who were given the Book threw the Book of Allah behind their backs as if they knew nothing. (S. 2:101 Shakir)

He has sent down upon thee the Book with the truth, confirming what was before it and He sent down Torah and the Gospel afore time, as guidance to the People and He sent down salvation. (S. 3:3).

God gave the scripture to the Christians and Jews so that they could make known to the whole world and every nation the true knowledge of God: And remember Allah took a Covenant from the People of the Book, to make it known and clear to mankind, and not to hide it (3:187 AYA).

And when God took compact with the Prophets: ‘That I have given you of Book and Wisdom; then there shall come to you a Messenger confirming what IS with you — you shall believe in him and you shall help him; do you agree?’ He said. ‘And do you take My load on you on that condition?’ They said, ‘We do agree.’ God said, ‘Bear witness so, and I shall be with you among the witnesses.’ (S. 3:81)

We believe in Allah, and in what has been revealed to us and what was revealed to Abraham, Ismail, Isaac, Jacob, and the Tribes, and in (the Books) given to Moses, Jesus, and the Prophets, from their Lord: We make no distinction between one and another among them (3:84 AYA).

Say: ‘Bring you the Torah now and recite (or read) it, if you are men of truth’ (Sura 3:93).

You who have been given the Book, believe in what We have sent down, confirming what IS with you, before We obliterate faces, and turn them upon their backs, or curse them as We cursed the Sabbath-men, and God’s command is done. (S. 4:47)

O ye who believe! Believe in Allah and His Apostle, and the scripture which He hath sent to His Apostle and the scripture which He sent to those before (him). Any who denieth Allah, His Angels, His Books, His Apostles, and the Day of Judgement, hath gone far, far astray (S. 4:136 AYA).

And unto thee (Muslims) have We revealed the Scripture (the Qur’an) with the truth, confirming whatever Scripture was before it, and a watcher over it. So judge between them by that which Allah hath revealed, and follow not their desires away from the truth which hath come unto thee. For each We have appointed a divine law and a traced-out way. Had Allah willed He could have made you one community. But that He may try you by that which He hath given you (He hath made you as ye are). So vie one with another in good works. Unto Allah ye will all return, and He will then inform you of that wherein ye differ. (S. 5:43-48, MP)

Say: “O People of the Book! Ye have no ground to stand upon unless ye stand fast by the Law, the Gospel, and all the revelation that has come to you from your Lord” (S. 5:71 AYA/68 MP).

And this is a Book We have revealed, blessed, verifying that which IS before it, and that you may warn the metropolis and those around her; and those who believe in the hereafter believe in it, and they attend to their prayers constantly. (S. 6:92 Shakir)

Those who follow the Messenger (Mohammed), the Prophet who can neither read nor write, whom they will find described in the Torah and the Gospel (which are) with them (S. 7:157 MP).

This Koran could not have been forged apart from God; but it is a confirmation of what IS before it, and a distinguishing of the Book, wherein is no doubt, from the Lord of all Being. (S. 10:37)

In their stories is surely a lesson to men possessed of minds; it is not a tale forged, but a confirmation of what IS before it, and a distinguishing of every thing, and a guidance, and a mercy to a people who believe. (S. 12:111)

They say: “If only he would bring us a miracle from his Lord!” Hath there not come unto them the proof of what is in the former scriptures? (S. 20:133 MP).

Before thee (i.e. Mohammed), also, the Apostles we sent were but men … If you realise this not, ASK of THOSE WHO POSSESS THE MESSAGE. (S. 21:7).

Dispute not with the People of the Book, save in the fairer manner, except for those of them that do wrong; and say: ‘We believe in what has been sent down to us, and what has been sent down to you; Our God and your God is One and to Him we have surrendered.’ (S. 29:45).

The same religion has He established for you as that which He enjoined on Noah … and that which We enjoined on Abraham, Moses, and Jesus (42:13 AYA).

Yet before it was the Book of Moses for a model and a mercy; and this is a Book confirming, in Arabic tongue, to warn the evildoers, and good tidings to the good-doers. (S. 46:12)

They said: O our people! we have listened to a Book revealed after Musa verifying that which IS before it, guiding to the truth and to a right path: (S. 46:30 Shakir)

According to the Quran, Jesus started to preach Islam as a baby

Sura 19:[19:22] When she bore him, she isolated herself to a faraway place.[19:23] The birth process came to her by the trunk of a palm tree. She said, “(I am so ashamed;) I wish I were dead before this happened, and completely forgotten.”[19:24] (The infant) called her from beneath her, saying, “Do not grieve. Your Lord has provided you with a stream.[19:25] “If you shake the trunk of this palm tree, it will drop ripe dates for you.*[19:26] “Eat and drink, and be happy. When you see anyone, say, ‘I have made a vow of silence; I am not talking today to anyone.'”[19:27] She came to her family, carrying him. They said, “O Mary, you have committed something that is totally unexpected.[19:28] “O descendant of Aaron, your father was not a bad man, nor was your mother unchaste.”[19:29] She pointed to him. They said, “How can we talk with an infant in the crib?”[19:30] (The infant spoke and) said, “I am a servant of GOD. He has given me the scripture, and has appointed me a prophet.[19:31] “He made me blessed wherever I go, and enjoined me to observe the Contact Prayers (Salat) and the obligatory charity (Zakat) for as long as I live.[19:32] “I am to honor my mother; He did not make me a disobedient rebel.[19:33] “And peace be upon me the day I was born, the day I die, and the day I get resurrected.”

2 Pet. 3:15 and consider that the longsuffering of our Lord is salvation—as also our beloved brother Paul, according to the wisdom given to him, has written to you, 16 as also in all his epistles, speaking in them of these things, in which are some things hard to understand, which untaught and unstable people twist to their own destruction, as they do also the rest of the Scriptures. (NKJV)

1 Cor. 1:18 For the preaching of the cross is to them that perish foolishness; but unto us which are saved it is the power of God.

2 Cor. 2:15 For we are unto God a sweet savour of Christ, in them that are saved, and in them that perish

2 Cor. 11:3 But I fear, lest by any means, as the serpent beguiled Eve through his subtilty, so your minds should be corrupted from the simplicity that is in Christ.

Varför kallade Jesus Petrus för SATAN i Matt. 16:23?

Jan18

Petrus är Satan?

Jesus kom till världen för att dö för oss. Det finns ingen förlåtelse utan blod.

Joh. 10:11 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. —15 liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern, och jag ger mitt liv för fåren. 16 Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde. 17 Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka. 18 Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av fri vilja. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.”

Hebr. 9:22 Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.

Det var självfallet ingen lätt uppgift att utföra även om Jesus var helt inriktad på att gå igenom detta utdragna och plågsamma uppdrag för att rädda mänskligheten.

Luk. 22: 40 När han kom till platsen, sade han till dem: “Be att ni inte kommer i frestelse.” 41 Och han gick ett stycke ifrån dem, ungefär ett stenkast, och föll på knä och bad: 42 “Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.” 43 Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.44 Han kom i svår ångest och bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar, som föll ner på jorden. 45 När han reste sig från bönen och kom till lärjungarna, fann han att de hade somnat av bedrövelse. 46 Då sade han till dem: “Varför sover ni? Stig upp och be att ni inte kommer i frestelse.”

När man vet vilka påfrestningar man står inför gällande något som man helt enkelt måste gå igenom så blir man verkligen inte hjälpt av att någon försöker få en på andra tankar. I stället skulle man bli mer hjälpt av en uppmuntran att faktiskt utföra det svåra uppdraget i kombination med t .ex. löften om förböner. Petrus som älskade Jesus ansåg förmodligen att Jesus tal om att han skulle lida och dö inte alls borde realiseras eftersom Jesus var helt oskyldig och inte förtjänade ett sådant fruktansvärt öde. Det kan givetvis handla om ren välvilja från hans sida när han då försökte bromsa Jesus från att utföra denna handling som Jesus kom till jorden för att utföra. Petrus drog Jesus åt sidan och sa “Detta skall aldrig hända dig”, och även om det kanske är ett tal som kanske Jesus fysiska kropp skulle vilja höra och lyda (då skulle han ju slippa lida) så var det ingenting som Jesus själv ville höra talas om. Det kanske låter hyggligt med en tröstande klapp på axeln och ett fagert tal om att det finns en bekvämare väg att gå, men eftersom Jesus inte kunde (ville) välja en sådan bekväm väg så var ett sådant tal bara onödigt frestande och en påminnelse om Satans list.

“Matt. 16:21 Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och på tredje dagen uppväckas. 22 Då tog Petrus honom åt sidan och började motsäga honom: “Gud är nådig mot dig, Herre. Detta skall aldrig hända dig.” 23 Men Jesus vände sig om och sade till Petrus:”Gå bort ifrån mig, Satan! Du vill få mig på fall. Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar.”

Det är ju Satan som mest av allt önskat att Jesus aldrig skulle ha valt döden och låta sitt blod täcka världens synder, vilket innebär att Petrus ord och behandling av Jesus – när han tog honom åt sidan för att försöka övertala honom om att avstå – faktiskt resulterade i att han gick Satans ärenden.

Någon kanske reagerar på att Petrus fick en onödigt hårt reprimand av Jesus om han handlade i god tro, men om det är Satan som yttrar sig (även genom en människa) så bör Jesus näpsa honom. Jesus förklarade också för Petrus varför han gjorde så genom “Vad du tänker är inte Guds tankar utan människotankar”, och inget hindrar förstås att Jesus gjorde en längre utläggning till Petrus om han fortfarande inte skulle förstå på vilket sätt han frestat Jesus och gjort plågan värre för honom. Allt som Jesus sagt står inte med i Bibeln.

Biblegateway antyder att “Gud är nådig mot dig” innebär att Petrus tillbakavisar talet om korset med 1 Petr 1:18 som jämförelse.

1 Pet. 1:18 I veten ju att det icke är med förgängliga ting, med silver eller guld, som I haven blivit »lösköpta» från den vandel I förden i fåfänglighet, efter fädernas sätt

Petrus kallades även symboliskt för Kefas vid något tillfälle av Jesus, men även andra män kan heta Kefas. Läs gärna om hur Petrus förmodas vara en annan Kefas i denna artikel.

Jesus offer handlar om en SKULD som TAS BORT och inte som BETALAS

Sep21

Jesus betalade inte för våra skulder utan FÖRLÄT dem (tog bort dem)

Gud älskade hela världen såpass mycket att han lät sin älskade son (och Gud i kött) dö som ett syndoffer för människorna på jorden. Detta har en parallell till djuroffersystemet i det Gamla Testamentet, och det finns ingen förlåtelse utan blod. Men var i Bibeln står det att Jesus betalat för människornas SYNDER? Eller var i Bibeln står det att Jesus betalade summan för straffet för vår synd? Det närmaste man kan komma är att Jesus “betalat ett högt pris FÖR OSS”, men det står inte i relation till pengar utan handlar om offret. Även många soldater i krig betalar ett högt pris när de riskerar sina liv, och inte heller där handlar det om pengar utan om offer.

Om Jesus skulle ha betalat den straffsumma som människornas synd kräver, ja då borde alla människor på jorden vara frälsta eftersom Jesus dött för allihop. Då borde vår synd vara förlåten redan innan vi utför den. Betalt är betalt. Straffet för synden är väl evigt liv i helvetet? Tog Jesus det straffet på sig? Självfallet inte. Dog Jesus i vårt ställe? Var vårt tilltänkta ställe att dö på korset? Nej, men däremot dog Jesus så att vi skulle slippa dö. (Han dog FÖR oss.) Väljer vi felaktig terminologi så kan det leda till tokiga läror, såsom kalvinism, ovillkorlig frälsning eller universell frälsning. Det kan även leda till att agnostiker inte förstår vårt budskap, när vi försöker övertala dem om att Jesus betalat för deras synd och tagit deras straff på sig själv. Kanon, då slipper de ju omvända sig och tro på honom? Allting är redan kirrat och förlåtet? Läs gärna artikeln om vi är köpta för ett pris och fått våra skulder betalda.

Antingen så handlar Jesu död om förlåtelse (där skulden tas bort) eller också handlar det om en regelrätt betalning krona för krona. Det kan inte handla om båda samtidigt.

Tänk dig ett scenario där du lånar en gammal gräsklippare av en kompis och sedan totalförstör den för att du varit för oaktsam. Du ber om förlåtelse och erbjuder dig att ersätta gräsklipparen så att en ny kan köpas in – en precis likadan. Kompisen är inte beredd att förlåta dig i det här läget, men uttrycker att han ser fram emot betalningen. Tyvärr har du inte råd att betala, men din brorsa rycker in och betalar hela skulden i stället för dig. När din kompis således blivit ersatt TILL FULLO – varenda krona – så tackar han dig och säger “NU FÖRLÅTER JAG DIG FÖR DIN SKULD! FÖR NU ÄR JU SKULDEN BETALD! SÅ HYGGLIG ÄR JAG!”

Men då handlar det väl inte om en sympatisk och genuin förlåtelse där en skuld stryks eftersom jag faktiskt förtjänar att bli förlåten i och med min betalning? Det är väl antingen eller, eftersom skulden inte alls stryks utan måste betalas till sista kronan? Om villkoret för förlåtelsen är en exakt ersättning av skulden så borde ett annat ord användas. Det Jesus Kristus gjorde för oss är mycket större eftersom han RADERAR vår skuld oavsett hur stor den är. Skulden tar heller ingen genväg in i hans kropp innan den raderas, utan det som han kräver av oss är omvändelse – vilket leder till skuldsanering och rening. Bibeln lär att vi är frälsta av NÅD, och att det inte handlar om något vi förtjänar.

Rom. 4:4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat.

Paulus uttrycker också att syndens “lön” är döden, och inte heller här handlar det om pengar utan vad vi förtjänar pga vår överträdelse av Guds bud. Förhoppningen är att denna “lön” stryks (inte betalas), vilket är möjligt i Jesu Kristi blod.

Rom. 6:23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.

Översättning av “skuld”

Det svenska ordet “skuld” (eller skyldig) är en översättning av olika former av det grekiska ordet “opheilō”. Ordet kan ha innebörden av skuld, skuldsatt, skyldighet, plikt eller åläggande, så det måste alltså inte nödvändigtvis handla om pengar. Det kan användas när man vill beskriva en överträdelse av bud/regler, vilket leder till en skuld.

Jag börjar med Liknelsen om den obarmhärtige tjänaren, där ordet förekommer flera gånger i olika former:

Matt. 18:21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: “Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” 22 Jesus sade till honom: “Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig (3781) tio tusen talenter. 25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas.26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld (1156).28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig (3784) honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig (3784)! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig (3784). 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden (3782) efterskänkte jag dig, därför att du bad mig.33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig (3784). 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”

Man kan göra ett antal iakttagelser om liknelsen.

Målet med liknelsen är att lära oss hur viktigt det är att vara villig att förlåta en person om denne ber om förlåtelse. Kungen i liknelsen är en bild av Herren Gud, som är den som har makt att förlåta. Tjänaren är en bild av en syndig människa som står i skuld inför Gud.

Ingen i liknelsen träder in och erbjuder sig att betala för tjänarens skuld. Förslaget som står till buds är att kungen efterskänker skulden (stryker den) vilket är en bild för hur Gud kan förlåta (stryka) våra skulder vid omvändelse. Ingen tar skulden “på sig”, utan det handlar antingen om 1) att hela skulden betalas av den skuldsatte, alternativt 2) skulden tas bort.

Det handlar inte om någon automatisk förlåtelse utan att den som står i skuld agerar. Tjänarna i liknelsen erkänner sin skuld, ångrar sig (även om ångern hos den första var kortvarig) och ber/motiverar varför de innerligt hoppas på att skuldbördan ska tas bort. Det finns inget i liknelsen som antyder att skulder tas bort utan ett erkännande, omvändelse/ånger (vilket innebär rening) och det finns heller inget löfte om att man blivit immun mot framtida skulder och påföljande straff. Kravet är att fortsätta hålla sig ren genom att behandla andra människor som man själv vill bli behandlad.

Trots att tjänarens skuld togs bort så finns inget löfte om att ny skuld aldrig kan ackumuleras och orsaka problem. I det här fallet fick tjänaren tillbaka sin tidigare borttagna skuld. Hur vi lever våra liv spelar alltså roll för vår frälsning.

Det grekiska ordet opheiletēs (Strong’s 3781) förekommer 7 gånger i Bibeln:

Matt. 6:12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.

Lukas 13:4 Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem?

Rom. 1:14 Både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda har jag skyldigheter.

Rom. 8:12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet.

Rom. 15: 27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

Gal. 5:3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen.

En annan form av ordet är opheilē (Strong’s 3782). Just denna form av ordet (3782) används 2 gånger i Bibeln – Matt. 18:32, samt Rom. 13:7.

(Matthew 18:32 Then his lord, after that he had called him, said unto him, O thou wicked servant, I forgave thee all that debt, because thou desiredst me – KJV)

Romarbrevet 13:7 Fullgör era skyldigheter mot alla: skatt åt den ni är skyldiga skatt, tull åt den ni är skyldiga tull, vördnad åt den som bör få vördnad och heder åt den som bör få heder.8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

(Romans 13:7 Render therefore to all their dues (3782): tribute to whom tribute is due; custom to whom custom; fear to whom fear; honour to whom honour. – KJV)

En annan form är opheilēma (Strong’s 3783). Även det ordet förekommer två gånger.

Matteus 6:12 Och förlåt oss våra skulder, såsom också vi förlåter dem som står i skuld till oss.

(Matt. 6:12 And forgive us our debts, as we forgive our debtors – KJV)

Rom. 4:4 Den som har gärningar att peka på får sin lön, inte av nåd utan som något han har förtjänat.

(Rom 4:4 Now to him that worketh is the reward not reckoned of grace, but of debt – KJV)

En annan form av ordet (verb) är opheilō (Strong’s 3784) och förekommer 36 gånger i Bibeln. Notera i översta exemplet att det även här handlar om att EFTERSKÄNKA (radera) en skuld. Inte att betala en skuld.

Lukas 7:40 Då sade Jesus till honom: “Simon, jag har något att säga dig.”Simon svarade: “Mästare, säg det.” – 41 “Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?”43 Simon svarade: “Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: “Du har rätt.”—47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” 48 Sedan sade han till henne: “Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: “Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?” 50 Men Jesus sade till kvinnan: “Din tro har frälst dig. Gå i frid.

Liknelsen om den ohederlige förvaltaren
Lukas 16 1 Jesus sade också till sina lärjungar: “Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne blev beskylld för att förskingra hans egendom. 2 Då kallade han honom till sig och sade: Vad är det jag hör om dig? Lämna redovisning för din förvaltning. Du kan inte längre få vara förvaltare. 3 Då tänkte förvaltaren: Vad skall jag göra när min herre tar ifrån mig förvaltningen? Gräva orkar jag inte och tigga skäms jag för. 4 Jo, nu vet jag vad jag skall göra så att man tar emot mig i sina hem, när jag får avsked från min tjänst. 5 Och han kallade till sig dem som stod i skuld hos hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? 6 Han svarade: Hundra fat olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. 7 Sedan frågade han en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Han svarade: Hundra tunnor vete. Då sade han till honom: Ta ditt skuldebrev och skriv åttio. 8 Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Ty den här världens barn handlar klokare mot sitt släkte än ljusets barn.

Matt. 23:18 Ni säger också: Om någon svär vid altaret, betyder det ingenting. Men om någon svär vid gåvan på altaret, då är han bunden vid sin ed.

Lukas 11:4 Och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse.”

Lukas 17:9 Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att göra? 10 Så skall också ni säga, när ni har gjort allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra.”

Joh. 13:14 Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.

Joh. 19:7 Judarna svarade: “Vi har en lag och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds Son.”

Apg. 17:29 Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att gudomen liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi.

Rom. 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.

Rom. 15:1 Vi som är starka är skyldiga att bära de svagas svagheter och inte tjäna oss själva.

Rom. 15:27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

1 Kor. 5:10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen.

1 Kor. 7:3 Mannen skall ge sin hustru vad han är skyldig henne och på samma sätt hustrun sin man.

1 Kor. 7:36 Men om någon tror sig handla orätt mot sin ogifta dotter som är giftasvuxen och vill gifta sig, då skall han göra henne till viljes. Han syndar inte. Låt dem gifta sig.

1 Kor. 11:7 En man bör inte ha något på huvudet, eftersom han är Guds avbild och ära. Och kvinnan är mannens ära.—10 Därför skall kvinnan ha en makt på huvudet för änglarnas skull.

2 Thess. 1:3 Vi är alltid skyldiga att tacka Gud för er, bröder. Och det har vi goda skäl till, eftersom er tro växer till så starkt och den kärlek ni alla hyser till varandra blir allt större hos var och en av er.

Fil. 1:18 Har han gjort dig någon orätt eller är han skyldig dig något, så för upp det på min räkning –

Heb. 2:17 Därför måste han i allt bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder.

Heb. 5:1 En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder. 2 Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag3 och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv.

1 Joh. 2:6 Den som säger sig förbli i honom är skyldig att själv leva så som han levde.

1 Joh. 3:16 Genom att han gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Så är också vi skyldiga att ge vårt liv för våra bröder.

1 Joh. 4:11 Mina älskade, om Gud älskade oss så högt, är också vi skyldiga att älska varandra.

3 Joh. 1:8 Därför är det vår plikt att sörja för sådana, så att vi kan arbeta tillsammans för sanningen.

Andra verser där vi kan läsa “skuld” i en svensk Bibel utan att ovan glosor används

Om man inte vill jämföra med grekiskan så får man ibland annat ljus över en vers genom att jämföra med den engelska King James Bible. Det gäller framför allt den första versen i listan.

Kolosserbrevet 2:14 och strukit ut det skuldebrev som med sina krav vittnade mot oss. Det har han tagit bort genom att spika fast det på korset.

Colossians 2:14 Blotting out the handwriting of ordinances that was against us, which was contrary to us, and took it out of the way, nailing it to his cross;

Johannes 19:11 Jesus svarade: “Du skulle inte ha någon makt över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den som utlämnat mig åt dig större skuld.”

John 19:11 Jesus answered, Thou couldest have no power at all against me, except it were given thee from above: therefore he that delivered me unto thee hath the greater sin.

Matteus 12:5 Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten och ändå är utan skuld?

Matt. 12:5 Or have ye not read in the law, how that on the sabbath days the priests in the temple profane the sabbath, and are blameless?

Rom. 3:19 Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud.

Rom. 3:19 Now we know that what things soever the law saith, it saith to them who are under the law: that every mouth may be stopped, and all the world may become guilty before God.

Apostlagärningarna 18:6 Men de gick emot honom och hånade honom. Då skakade han sina kläder och sade till dem: “Ert blod skall komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna.”

Acts 18:6 And when they opposed themselves, and blasphemed, he shook his raiment, and said unto them, Your blood be upon your own heads; I am clean: from henceforth I will go unto the Gentiles.

Did one or both crucified thieves mock and reproach Jesus on the cross?

Aug29

How many crucified thieves reproached Jesus?

Here is what the four gospels tell us about the thieves who were crucified together with Jesus.

Mark 15:27 And with him they crucify two thieves; the one on his right hand, and the other on his left.28 And the scripture was fulfilled, which saith, And he was numbered with the transgressors.29 And they that passed by railed on him, wagging their heads, and saying, Ah, thou that destroyest the temple, and buildest it in three days,30 Save thyself, and come down from the cross.31 Likewise also the chief priests mocking said among themselves with the scribes, He saved others; himself he cannot save.32 Let Christ the King of Israel descend now from the cross, that we may see and believe. And they that were crucified with him reviled him.

Luke 23:32 And there were also two other, malefactors, led with him to be put to death.33 And when they were come to the place, which is called Calvary, there they crucified him, and the malefactors, one on the right hand, and the other on the left.—39 And one of the malefactors which were hanged railed on him, saying, If thou be Christ, save thyself and us.40 But the other answering rebuked him, saying, Dost not thou fear God, seeing thou art in the same condemnation?41 And we indeed justly; for we receive the due reward of our deeds: but this man hath done nothing amiss.42 And he said unto Jesus, Lord, remember me when thou comest into thy kingdom.43 And Jesus said unto him, Verily I say unto thee, Today shalt thou be with me in paradise.

John 19:31 The Jews therefore, because it was the preparation, that the bodies should not remain upon the cross on the sabbath day, (for that sabbath day was an high day,) besought Pilate that their legs might be broken, and that they might be taken away.32 Then came the soldiers, and brake the legs of the first, and of the other which was crucified with him.33 But when they came to Jesus, and saw that he was dead already, they brake not his legs:

Matt. 27:38 Then were there two thieves crucified with him, one on the right hand, and another on the left.39 And they that passed by reviled him, wagging their heads,40 And saying, Thou that destroyest the temple, and buildest it in three days, save thyself. If thou be the Son of God, come down from the cross.41 Likewise also the chief priests mocking him, with the scribes and elders, said,42 He saved others; himself he cannot save. If he be the King of Israel, let him now come down from the cross, and we will believe him.43 He trusted in God; let him deliver him now, if he will have him: for he said, I am the Son of God.44 The thieves also, which were crucified with him, cast the same in his teeth.45 Now from the sixth hour there was darkness over all the land unto the ninth hour.

Matt. 27:44 with the same also the robbers, who were crucified with him, were reproaching him. (Young’s Literal)

“Cast” in Matt. 27:44 (KJV) is a translation from the Greek word oneidizō (Strong’s 3679) and could also have the meaning of reproach, revile and upbraid.

So is it a contradiction that Matthew and Mark claim that the thieves (plural) reproached Jesus when Luke tells us another story in 23:39 – about one thief rebuking the other for his behavior and for not fearing God? Not necessarily. The easiest explanation is of course that the “good thief” REPENTED after that he joined the crowd (soldiers, priests, people who passed by and the other thief) by making at least one negative comment which would include him among those who reproached him. The bad thief might have been much more condescending and active in his railing on Jesus, and when the good thief finally repented he rebuked the other thief by saying “Dost not thou fear God, seeing thou art in the same condemnation? And we indeed justly; for we receive the due reward of our deeds: but this man hath done nothing amiss.” Some suggest that there may have been further thieves crucified in the same area, apart from those mentioned on each of his sides. Maybe this cannot be completely ruled out, but the text does not seem to suggest there were any more.

It is not uncommon to use the story with the good thief on the cross, to support the ideas that neither works nor water baptism are necessary for salvation – with the argument that the thief accomplished neither. When it comes to works (good fruit) he did confess his sins and showed evidence of true repentance (which was also the view of Jesus who promised him a place in paradise), which means that all his sins were rightly removed. On top of this he also defended Jesus (a good deed) before the other thief. As a totally cleansed person he would qualify for salvation, and apparently he did not sin again for the remaining of his brief life. It is sin that separates us from God. When it comes to water baptism of course the thief had no possibility to go through with one, and most importantly he died before Jesus so therefore still “in the old testament”. We are indeed asked to get water baptized based on the Bible, but I do not believe a man will end up in hell if he happens to get killed on his way to do just that.

Jesus Christ is the chief CORNER-STONE worshiped by angels

Aug13

Our lives should be built on the foundation of Jesus Christ – the chief corner-stone and the ROCK

The son of God decided to be born as man on earth and die for all mankind as God in flesh. For a brief time Jesus was made lower than the angels – the same angels who would later worship him as God according to Heb. 1. We can read in Heb. 2 that Jesus was made “a little lower than the angels”, and in the previous chapter we can read that he was “so much better than the angels” and that he “obtained a much excellent name than they”. This is not a contradiction since Jesus is also fully capable of placing himself in a free will temporary subjection to his own Father, with whom he shared the glory from eternity past (John 17:5).

John 10:18 No man taketh it from me, but I lay it down of MYSELF. I have power to lay it down, and I have power to take it again. This commandment have I received of my Father.

Heb. 2:5 For unto the angels hath he not put in subjection the world to come, whereof we speak.6 But one in a certain place testified, saying, What is man, that thou art mindful of him? or the son of man that thou visitest him?7 Thou madest him a little lower than the angels; thou crownedst him with glory and honour, and didst set him over the works of thy hands:8 Thou hast put all things in subjection under his feet. For in that he put all in subjection under him, he left nothing that is not put under him. But now we see not yet all things put under him.9 But we see Jesus, WHO WAS MADE A LITTLE LOWER THAN THE ANGELS for the suffering of death, crowned with glory and honour; that he by the grace of God should taste death for every man.

Heb. 1:3 Who being the brightness of his glory, and the express image of his person, and upholding all things by the word of his power, when he had by himself purged our sins, sat down on the right hand of the Majesty on high:4 Being made SO MUCH BETTER THAN THE ANGELS, as he hath by inheritance obtained a more excellent name than they.5 For unto which of the angels said he at any time, Thou art my Son, this day have I begotten thee? And again, I will be to him a Father, and he shall be to me a Son?6 And again, when he bringeth in the firstbegotten into the world, he saith, And LET ALL THE ANGELS OF GOD WORSHIP HIM.7 And of the angels he saith, Who maketh his angels spirits, and his ministers a flame of fire.8 But unto the Son he saith, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.

Phil. 2:⁶Who, being in the form of God, thought it not robbery to be equal with God:⁷But made himself of no reputation, and took upon him the form of a servant, and was made in the likeness of men:⁸And being found in fashion as a man, he humbled himself, and became obedient unto death, even the death of the cross.⁹Wherefore God also hath highly exalted him, and given him a name which is above every name:¹⁰That at the name of Jesus every knee should bow, of things in heaven, and things in earth, and things under the earth;¹¹And that every tongue should confess that Jesus Christ is Lord, to the glory of God the Father.

Jesus is the most important stone in the building

The Old Testament contains numerous prophesies about the Messiah – Jesus Christ. He is also called the chief corner-stone, and that is a stone which is considered to be the most important part of a stone building since it is carrying the weight of the stones built on top of it while there are no stones UNDER it. Since Jesus Christ is the foundation of our salvation, it is important that we spread this information to the rest of the world to encourage people to seek the true Savior and thus be saved. People might be convinced of that they are on the right path to eternal salvation, but if they are not choosing to build their lives on the corner-stone, they are still off track. It is vital to identify this corner-stone. God does not share his glory with anyone, but shares it with Jesus. This means that Jesus must be God.

Proverbs 14:12 There is a way which seemeth right unto a man, but the end thereof are the ways of death.

Is. 48:11 For mine own sake, even for mine own sake, will I do it: for how should my name be polluted? and I will not give my glory unto another.

Jesus Christ came from the tribe of Judah. Corner-stone below is a translation from the Hebrew word eben (Strong’s 68)

Isa. 28:2 Behold, the Lord hath a mighty and strong one, which as a tempest of hail and a destroying storm, as a flood of mighty waters overflowing, shall cast down to the earth with the hand.—16 Therefore thus saith the Lord God, Behold, I lay in Zion for a foundation a stone, a tried stone, a precious corner stone, a sure foundation: he that believeth shall not make haste.17 Judgment also will I lay to the line, and righteousness to the plummet: and the hail shall sweep away the refuge of lies, and the waters shall overflow the hiding place.18 And your covenant with death shall be disannulled, and your agreement with hell shall not stand; when the overflowing scourge shall pass through, then ye shall be trodden down by it.

Zechariah 10:2 For the idols have spoken vanity, and the diviners have seen a lie, and have told false dreams; they comfort in vain: therefore they went their way as a flock, they were troubled, because there was no shepherd.3 Mine anger was kindled against the shepherds, and I punished the goats: for the Lord of hosts hath visited his flock the house of Judah, and hath made them as his goodly horse in the battle.4 Out of him came forth the corner, out of him the nail, out of him the battle bow, out of him every oppressor together

Unfortunately people are refusing to accept this head stone of the corner despite that it is the most important building block! We can see this statement in Ps. 118:20, and we can also read about the gate of the Lord and “Blessed be he that cometh in the name of the Lord”, which is quoted in Matt. 21 – when Jesus entered Jerusalem and people were cheering their Hosianna.

Ps. 118:15 The voice of rejoicing and salvation is in the tabernacles of the righteous: the right hand of the Lord doeth valiantly.16 The right hand of the Lord is exalted: the right hand of the Lord doeth valiantly.“—20 This gate of the Lord, into which the righteous shall enter.21 I will praise thee: for thou hast heard me, and art become my salvation.22 The stone which the builders refused is become the head stone of the corner.—26 Blessed be he that cometh in the name of the Lord: we have blessed you out of the house of the Lord.27 God is the Lord, which hath shewed us light: bind the sacrifice with cords, even unto the horns of the altar.

Jesus confirms that he is the stone that the scriptures speak about (read the above psalm) and whosoever falls on it shall be broken.

Matthew 21:8 And a very great multitude spread their garments in the way; others cut down branches from the trees, and strawed them in the way.9 And the multitudes that went before, and that followed, cried, saying, Hosanna to the son of David: Blessed is he that cometh in the name of the Lord; Hosanna in the highest.10 And when he was come into Jerusalem, all the city was moved, saying, Who is this?11 And the multitude said, This is Jesus the prophet of Nazareth of Galilee.—42 Jesus saith unto them, Did ye never read in the scriptures, The stone which the builders rejected, the same is become the head of the corner: this is the Lord’s doing, and it is marvellous in our eyes?43 Therefore say I unto you, The kingdom of God shall be taken from you, and given to a nation bringing forth the fruits thereof.44 And whosoever shall fall on this stone (lithos, Strong’s 3037) shall be broken: but on whomsoever it shall fall, it will grind him to powder.45 And when the chief priests and Pharisees had heard his parables, they perceived that he spake of them.46 But when they sought to lay hands on him, they feared the multitude, because they took him for a prophet.

Luke 13:32And he said unto them, Go ye, and tell that fox, Behold, I cast out devils, and I do cures to day and to morrow, and the third day I shall be perfected.³³Nevertheless I must walk to day, and to morrow, and the day following: for it cannot be that a prophet perish out of Jerusalem.³⁴O Jerusalem, Jerusalem, which killest the prophets, and stonest them that are sent unto thee; how often would I have gathered thy children together, as a hen doth gather her brood under her wings, and ye would not!³⁵Behold, your house is left unto you desolate: and verily I say unto you, Ye shall not see me, until the time come when ye shall say, Blessed is he that cometh in the name of the Lord.

Luke 19:38 Saying, Blessed be the King that cometh in the name of the Lord: peace in heaven, and glory in the highest.

Luke 20:17 And he beheld them, and said, What is this then that is written, The stone which the builders rejected, the same is become the head of the corner?

Jesus Christ is the stone, the head of the corner-stone…There is no salvation in anyone else.

Acts 4:10 Be it known unto you all, and to all the people of Israel, that by the name of Jesus Christ of Nazareth, whom ye crucified, whom God raised from the dead, even by him doth this man stand here before you whole.11 This is the stone (lithos, Strong’s 3037) which was set at nought of you builders, which is become the head of the corner.12 Neither is there salvation in any other: for there is none other name under heaven given among men, whereby we must be saved.

“Chief corner-stone” in the New Testament is a translation from the Greek word akrogōniaios (Strong’s 204) and this word can be found in Eph. 2:20 and 1 Pet 2:6.

Eph. 2:¹⁸For through him we both have access by one Spirit unto the Father.¹⁹Now therefore ye are no more strangers and foreigners, but fellowcitizens with the saints, and of the household of God;²⁰And are built upon the foundation of the apostles and prophets, Jesus Christ himself being the chief corner stone;²¹In whom all the building fitly framed together groweth unto an holy temple in the Lord:²²In whom ye also are builded together for an habitation of God through the Spirit.

Peter urges us to believe in this chief corner-stone from Sion, because there is salvation in no one else. If the corner-stone of the Old Testament is about our Lord God, then the same applies for the New Testament. Jesus Christ is our Lord, God in flesh. Jesus has become the rock of offence to many people who refuse to accept his deity, much like the pharisees who wanted to kill Jesus because “thou, being a man, makest thyself God” (John 10:33)

1 Peter 2:4 To whom coming, as unto a living stone, disallowed indeed of men, but chosen of God, and precious,5 Ye also, as lively stones, are built up a spiritual house, an holy priesthood, to offer up spiritual sacrifices, acceptable to God by Jesus Christ.6 Wherefore also it is contained in the scripture, Behold, I lay in Sion a chief corner stone, elect, precious: and he that believeth on him shall not be confounded.7 Unto you therefore which believe he is precious: but unto them which be disobedient, the stone which the builders disallowed, the same is made the head of the corner,8 And a stone (lithos, Strong’s 3037) of stumbling, and a rock of offence, even to them which stumble at the word, being disobedient: whereunto also they were appointed.

Again, Peter above is quoting these scriptures:

Isa. 28:16 Therefore thus saith the Lord God, Behold, I lay in Zion for a foundation a stone, a tried stone, a precious corner stone, a sure foundation: he that believeth shall not make haste.

You can also read about Jesus Christ being the ROCK in this article.

Bjorkbloggen

BLOG POSTS IN SWEDISH AND ENGLISH! Bibelfrågor med ämnen som fri vilja, rättfärdighet, lag, synd, nåd

Tag Archive | jesus

Jesus used some harsh and rude comments, so we can do this as well?

We are still risking GOD’s WRATH if we sin – penal substitution is wrong

En JUNGFRU eller ung kvinna – almah – födde Jesus som ett TECKEN – Jes 7:14

Har Jesus GJORTS TILL SYND i vårt ställe? 2 Kor. 5:21

The NT Bible authors claim that SIN continues to risk spiritual DEATH

The Muslim view of Jesus, a corrupted Bible, and the great dilemma in the Quran

Varför kallade Jesus Petrus för SATAN i Matt. 16:23?

Jesus offer handlar om en SKULD som TAS BORT och inte som BETALAS

Did one or both crucified thieves mock and reproach Jesus on the cross?

Jesus Christ is the chief CORNER-STONE worshiped by angels

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this:

Share this: