Arkiv | juni 2012

Inga perfekta/fullkomliga människor är välkomna till vår kyrka?

NO PERFECT PEOPLE ALLOWED?

Det finns kyrkor som lär ut ”Inga perfekta människor tillåts i denna kyrka” (”No perfect people allowed in this church”). Jag skulle känna mig ytterst ovälkommen om jag såg en sådan skylt. Min åsikt är ju att vi kan, ska och ÄR perfekta om vi vandrar i ljuset med Jesus, så skulle jag se en sådan skylt skulle jag anta att människor med min åsikt inte har något där att göra. Jag skulle anta att jag helt enkelt får gå hem och återvända en annan dag då jag har synd att ”stoltsera med” i mitt liv, och DÅ skulle jag bli välkommen. Nu inser jag att detta förmodligen inte är vad skyltuppsättaren vill säga med sitt budskap men det ändrar inte på att det ÄR vad en sådan text faktiskt SÄGER. Jesus sade:

Matt 5:48 Var alltså fullkomliga (”perfect” KJV), såsom er Fader i himlen är fullkomlig.

Visst menade Jesus vad han sade? Nästa frågeställning är förstås vad som menas med att vara fullkomlig, och vi vet att han INTE kan mena att vi på något magiskt sätt måste ändra hur vi redan levt för att få ett fläckfritt förflutet. Den synd vi redan gjort kan vi ju inte välja att bli ogjord men DÄREMOT så kan vi bli RENADE och sedan FORTSÄTTA att vandra i renhet. Då är vi fullkomliga som vår Fader är fullkomlig. Jesus menar förstås inte att vi ska få Guds attribut och bli några slags gudar. Inte heller kan vi få perfekta och fullkomliga kroppar. Våra jordsliga kroppar blir bara skröpligare och äldre.

Det vore en dålig idé att uppmuntra kyrkobesökare att misslyckas med sina liv genom att skriva eller ge budskapet ”No perfect people allowed” på en skylt, en broschyr, nyhetsbrev eller i en predikan. Vi är väl övervinnare och den Heliga Ande kan väl ge oss ett nog så starkt inflytande som Satan kan? Inte måste vi väl ge efter för Satans vilja? När en kyrka glorifierar imperfektion så riskerar det automatiskt att ge stöd åt synd. Det underliggande problemet kan ju vara att man så gärna vill att människor ska komma till sin kyrka, och man vill uppfattas som modern, cool, och en kyrka som har högt till tak och som välkomnar alla. De försöker då med slogans såsom ”no perfect people allowed” men det kan leda till misströstan hos de kristna som verkligen tror att de kan leva heligt, samtidigt som den uppmuntrar andra att misslyckas (och synda). Vad är det för mening med det? Att försöka få kyrkotillväxt genom sådana slogans leder egentligen till mer stöd för personligheter som Judas Iskariots i stället för den personlighet som Jesus har och som han uppmuntrar oss att ta efter, och en sådan slogan kan orsaka vrede. Visa mig en man som menar att perfektion är omöjligt att uppnå, och jag kan visa dig en man som förr eller senare hittar ursäkter för synd. Visa mig en man som tror att han verkligen ska sträva efter fullkomlighet just för att han kan uppnå det, och jag kan visa dig en man som visserligen kanske någon gång faller men som då ödmjukar sig och omvänder sig och fortsätter att sträva att vara starkare än frestelserna eftersom han vet att han har löftet om seger vid varje drabbning.

Människor som inte är fullkomliga besöker tack och lov våra kyrkor, och kyrkorna är ju platser där vi kan lära oss saker och bli instruerade om hur vi kan leva som Jesu lärljungar. Kyrkor kan besökas av syndare som är intresserade av att bli evangeliserade och det är förstås eftersträvansvärt. Man kan inte förväntas att först vara perfekt och fullkomlig för att få tillträde till det som lärs ut i en kyrka – om just hur man når fullkomlighet. Kyrkorna borde inte ha skyltar som säger vare sig ”Inga perfekta människor välkomna” eller ”Inga operfekta människor välkomna”.  Inget alternativ borde uteslutas eller förhöjas.  Att ansluta sig till en gudstjänst gör ingen människa till en del av Kristi kropp, för det är endast Jesu blod och omvändelse som kan åstadkomma det.

Folk blir arga när jag säger att jag inte syndar…

Visst är rubriken lite provocerande? Att påstå att man inte syndar kan lätt orsaka heta känslor bland kristna, och folk kan bli ganska UPPRÖRDA och ARGA! Jag kan tänka mig att det kanske finns någon person som kokar av ilska redan av att läsa rubriken och kanske sätter igång att banna mig innan han/hon ens har läst bloggartikeln. Fast jag skulle inte uttrycka mig så som jag skrev i rubriken. Det kan lätt missförstås. Jag valde den mest för att skapa reaktioner.

Däremot beskriver Bibeln att alla människor delas in i två grupper, nämligen rättfärdiga (kristna) och orättfärdiga (icke kristna), där de rättfärdiga är de som lever rent och de orättfärdiga är de som har synd kvar i sina liv. Det är alltså meningen att kristna inte ska synda och vi MÅSTE heller inte göra det. Kristna och icke kristna delas även in bland Guds barn eller djävulens barn, och det är samma visa där; Guds barn är de som är lydiga och djävulens barn är de som är olydiga. Vi ska alltså inte skämmas för att säga att vi är lydiga, rättfärdiga, heliga, rena, Guds barn och syndfria – som vi blir i Jesu blod vid omvändelse. Inte renar väl Jesus oss till bara 80%? Visst blir vi renade i hans blod till 100%?

Kol. 3: Döda därför era begär som hör jorden till: otukt, orenhet, lidelse, lusta, och girigheten som är avgudadyrkan.Allt sådant nedkallar Guds vrede över olydnadens barnBland dem vandrade också ni en gång, då ni levde i dessa synder. Men nu skall också ni lägga bort allt detta: vrede, häftighet, ondska. Låt inte smädelser och fräckheter komma över era läppar. Ljug inte på varandra. Ni har ju klätt av er den gamla människan med hennes gärningar 10 och klätt er i den nya människan, som förnyas till rätt kunskap och blir en avbild av sin Skapare.

1 Johannesbrevet 3:10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barnden som inte GÖR det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder

Bibeln lär vidare att de som är orättfärdiga INTE kommer in i Guds rike.

1 Korinthierbrevet 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant

1 Petrusbrevet 4:18 Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?

Det är alltså viktigt att undvika att vara ”orättfärdig” och/eller syndare, för som en sådan vet vi ju att vi är förlorade. I stället för att dunka varandra i ryggen och ge stöd till synd genom att säga till syndaren att allt är väl för ”ingen är perfekt”, eller ”det finns hur som helst inga rättfärdiga”, eller ”tro är allt som krävs” eller ”jag dömer dig inte broder”, så borde vi predika mer om omvändelse och vad vi faktiskt förmår med hjälp av den Heliga Ande. Den vanligast invändningen är ”Om vi hade kunnat undvika synd så dog Jesus för oss i onödan”, men Jesus skulle endast ha dött i onödan om vi aldrig valt att synda en enda gång, men så är ju inte fallet. Tyvärr har vi fått för oss att det är ödmjukt att säga att vi är syndare (såsom ”syndare frälst av nåd”) men så länge som vi påstår att vi fortfarande är syndare så menar vi samtidigt att vi INTE är på väg till Guds rike, och det är förmodligen INTE vad vi egentligen vill säga. Ingenting oheligt ska ju komma in i Guds rike och synd smutsar ner oss och förhindrar oss att komma in. Vi är antingen syndare ELLER rättfärdiga/heliga, och som pånyttfödda renade kristna som vandrar i ljuset är vi rättfärdiga. Att säga att vi är syndare är detsamma som att säga att vi inte är kristna. Det är INTE skrytsamt att vara rättfärdig eller att kalla sig själv för detta. Paulus kallade sig helig, rättfärdig och ostrafflig, och tyckte att andra skulle ta efter hans sätt att leva. Han var definitivt ingen skrymtare. Sen säger jag förstås inte att det är lämpligt att gå omkring och kalla oss alla dessa adjektiv så ofta vi kan. Men får vi frågan borde vi inte säga att vi är syndare, för det kan vi inte vara om vi är kristna.

När jag säger att vi kan avhålla oss från att synda så får jag ofta frågan ”Syndar du?” Jag säger då att det beror på vad som menas, och om t ex personen undrar om jag ”har förmågan” att synda, men då kanske personen frågar mig ”Det var väl ingen svår fråga? Det är bara att svara ja eller, nej. Syndar du?!” Jag svarar då ”Nej, just nu i denna stund så syndar jag inte”. Personen kanske då säger ”Jamen, det var inte SÅ jag menade. HAR du syndat”? Jag svarar då ”JA”, för det har jag ju. Inte för att jag var tvungen att synda utan av egna val. Fast svaret upplevs sällan som bra nog. Jag har blivit kallad både det ena och det andra för att jag citerar verser såsom:

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen. 5. och ni vet att han uppenbarades för att han skulle ta bort våra synder, och synd finns inte i honom. 6. Var och en som förblir i honom syndar inte. Var och en som syndar har inte sett honom och inte lärt känna honom. 7. Kära barn, låt ingen bedra er. Den som gör rätt är rättfärdig, liksom han är rättfärdig. 8. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och därför uppenbarades Guds Son, för att han skulle göra om intet djävulens gärningar. 9. Var och en som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Och han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10. På detta känns Guds barn och djävulens barn igen: Var och en som inte gör rättfärdighet är inte av Gud, och inte heller den som inte älskar sin broder.

Ofta påstås jag tro på läran om ”sinless perfectionism” (typ ”total syndfrihet”) trots att jag själv aldrig påstått att jag har en sådan tro (och det beror också på vad folk menar med begreppet) och det har även hänt att jag trots upprepade förnekanden fortfarande anklagas för att anamma en sådan lära! De tvingar alltså på mig en lära mot min vilja! Det är förstås ett typexempel på att argumentera med hjälp av ”halmgubbar” – att pådyvla en person en ståndpunkt som hon inte har, för att sedan attackera denna ståndpunkt och personens åsikter. Jag har även kallats högfärdig, högmodig, farisée, självrättfärdig, stolt, villolärare, gärningslärare, hycklare och till och med Antikrist, och jag har hånats och många menar att jag inte är kristen. Folk kan också vara livrädda för något som luktar ”gärningar” för de har ju fått lära sig ”tro allena”. Det har även jag vuxit upp med att tro. Bibeln däremot säger att vi INTE är frälsta av tro allena. (Jak. 2:17) Detta kan mycket väl vara en av orsakerna till den avsmak människor känner inför budskapet att vi måste vara Jesus trogna redan idag och inte när vi dör, och att vi faktiskt kan avhålla oss från synd.

Nu är jag inte särskilt aktiv i diskussionsforum, men då och då gör jag några intensiva besök, och eftersom jag är ganska ensam om att predika om nödvändigheten för heligt leverne för våra SJÄLARS skull (inte pga reducerade gåvor i himlen), så orsakar mina åsikter en hel del rabalder, trots att jag är artig, visar på Bibelverser och håller mig till ämnet. Moderatorer för forumet får då för sig att det är JAG som måste vara orosmakaren eftersom allt rabalder är kopplat till just MIG och MINA inlägg. Eftersom jag ofta är ensam om min åsikt och har flera debattörer emot mig, så har jag förstås mer frågor att besvara än någon annan, men jag har sällan någonting för att vara artig och besvara så många frågor som möjligt för då riskerar jag bara för att bli anklagad för spam, och skulle jag inte svara på allas frågor så kan jag bli anklagad för att ignorera dem och för att inte kunna svara. Att försöka förkorta inlägg genom att hänvisa till länkar tycker jag inte om själv, och det är heller inte populärt. Däremot kopierar jag gärna text som jag själv skrivit vid tidigare tillfällen men konstigt nog stöter även detta på patrull ibland. Jag har även blivid utkastad från ett par FB diskussionsforum (bland annat ett vid namn ”Doctrinal Debate and Discussion 101” eller liknande, som visade sig ha ett omotiverat namn) och trots att jag som sagt följde alla regler så blev jag ändå utkastad utan varning. Ägaren tyckte säkert att valet var helt korrekt eftersom aktivitetsflödet och argumentationen måste ha bedarrat avsevärt efter att jag försvunnit, och de övriga kunde sedan fridfullt fortsätta att utan störningar stödja varandra med sina påståenden att vi måste synda av ren nödvändighet och att vi aldrig kan sluta synda. Nu låter det som jag bara har ovänner på nätet, men så ‘är det förstås inte. Jag är god vän med människor som har helt andra uppfattningar än mig. Är man bara artig och låter alla ha sina egna uppfattningar så borde det gå bra, men folk kan som sagt bli så arga så att det leder dem till att förolämpa och komma med falska anklagelser…

Det är sant att jag lär att vi kan avhålla oss från synd i dagar, månader och år (alltså för evigt) men jag tror också att ingen har valt att leva så förutom Jesus, trots att vi har den förmåga. Men för att man gjort felaktiga val i det förflutna betyder inte att man måste fortsätta att göra felaktiga val också i framtiden. Det kan mycket väl vara så att exempelvis Paulus inte syndade någon gång efter att han omvänt sig, men det kan jag förstås inte bevisa. Jag tror att vi inte bara ”på pappret” kan undvika synd, utan jag tror att vi faktiskt kan visa det rent praktiskt och upphöra med synd år efter år. Vilka synder kan vi inte upphöra med för Jesus skull?

1 Joh. 5:Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga

Folk kan alltså bli bestörta över mina åsikter och många visar en oförmåga att citera mig rätt och vill gärna ändra lite på det jag säger så att det ska låta som om jag hade riktigt dåliga åsikter. De lägger gärna ord i min mun, och menar bland annat att jag lär att vi kan frälsa oss själva och/eller att jag är förmer än andra. Jag tror folk skulle slappna av mer om jag påstod att jag syndar ibland, för då är jag på något sätt ”normal”. Skulle jag säga att jag syndar väldigt mycket blir de oroliga, och skulle jag säga att jag inte syndar alls blir de också oroliga. Att säga att man syndar lite lagom verkar ha den mest lugnande effekten på människor, och att ”ödmjukt” säga att man är en syndare frälst av nåd. Jag påstår alltså inte att jag är syndfri som Jesus (jag har inte varit i närheten att påstå något sådant) utan jag erkänner att:

– jag HAR syndat

– jag har t o m syndat massor med gånger sedan omvändelsen (helt av eget val och inte av nödvändighet)

– det mycket väl kan hända att jag syndar igen (helt av eget val och inte av nödvändighet)

Jag säger INTE heller att:

– jag inte syndat/syndar mindre än andra eftersom det kan finnas massor med kristna som undviker synd trots att de inte öppet delar mina åsikter (fast håll med om att det är troligare att man syndar mindre om man tror att synd leder till själslig DÖD vilket jag tror)

– om man inte tror precis som jag så lär man per automatik det motsatta – att vi kan synda hur mycket som helst och att Gud inte bryr sig

Det är möjligt att folk som hör en person ”predika” att vi kan avhålla oss från synd, förväntar sig en person som ofta leder i bön, som går runt och spontant kramar människor och som alltid har ett stort leedende på läpparna, och när denna beskrivning inte passar in på mig så kanske de vill stämpla mig som ”hycklare”. Men det är ingen synd att INTE vara ett sprudlande energiknippe och vi kan inte förväntas att ändra hela vår personlighet som vi är födda med bara för att vi upptäckt sanningen om vad synd verkligen ställer till med i våra liv. Vi är dem vi är – och en del sprider det glada budskapet ganska öppet och andra mer i slutna sammanhang. Vi kan vara dem vi är utan att synda eller visa dålig frukt. På internet så är det förstås svårare att se hur en annan människa är som person men jag benämns då och då som en självgod hycklare i alla fall, trots att de inte kan sätta dig mig för några synder eller brister i mitt sätt att uttrycka mig eller uppföra mig. De blir helt enkelt förargade över BUDSKAPET jag kommer med, och får för sig att en lära som innebär att vi måste upphöra med vår synd är något som Gud hatar och som gör budbäraren mallig och som de måste reagera kraftigt emot eftersom de menar att det är en gärningslära vilket är att sjunka djupare än djupt. Det handlar alltså om orättfärdiga domar, vilket innebär att man döms utan att den dömande personen inte har vetskap nog för att döma. Om däremot en person ser eller hör mig synda, ja då kan ju personen med all rätta kalla mig för en syndare utan att att för den skull ha gjort en orättfärdig dom. Vi får döma, men vi ska döma rättfärdigt! Sen förstår jag också att missförstånd orsakas av att människor helt enkelt inte förstår vad synd ÄR, och de får för sig att det alltid är en synd att bli arg, och att vi syndar så fort vi tänker på något annat än Gud. Sedan när är det ”självgodhet” att uppmuntra andra att bli mer Kristuslika? Jag önskar att jag själv blivit uppmuntrad till helighet tidigare i mitt liv, men visst förstår jag att jag själv måste stå för mina egna handlingar.

Annonser

When should we rebuke and when should we show meekness and gentleness?

Jesus rarely used strong words 

There are only a few occasions in the Bible where we can see Jesus using some ”strong words” and where he called people ”names”, but unfortunately these rare occasions are often used by christians to justify their own usage of strong wordings and bad names whenever they feel like using them and regardless of circumstances.   What about all other cases where Jesus did not use such strong words and simply corrected people with gentleness? If we are supposed to throw insults around us when preaching and call people names, then it’s odd that the Bible doesn’t seem to encourage this kind of behavior, and Jesus himself didn’t act that way. Maybe it’s just ONE particular sermon (Matt. 23:13-33) which people use to support their own sometimes harsh behavior when evangelizing. 

Once Jesus did turn over of the money changers’ table but this is only one example (and an unusual one) where Jesus took severe actions, and he had good reasons to be upset when these people turned the temple of God into a house of merchandise (den of thieves).  Jesus had the right to cleanse his own Father’s house.  We are never told to act in a similar way. We are not told to enter a church and grab a christmas tree we might find there and throw it out while shouting that the entire church must repent. If we would like people to LISTEN to us and IMPROVE, there are likely better ways to handle such situations.  It’s a risk that our gospel causes a stir even if we are nothing but polite and respectful, so to make matters worse by being insulting or loud doesn’t make much sense. We would risk to find closed doors instead of open doors, when we try to reach people.

It’s true that Jesus called certain scribes and pharisees (and lawyers as per the gospel of Luke) for ”hypocrites” and ”fools and blind”, but he made sure to explain why he felt they were so both they and other listeners would understand the reasoning and the risks involved, and so they would LEARN something. There are lots of negative things we could call a person and we wouldn’t necessarily be unbiblical by doing so, like calling someone greedy, slanderous, lazy, argumentative, proud, dishonest, etc but we would be in error if we used these adjectives without legitimate reasons and without explaining WHY. It’s not always clever to put words on what we THINK about a person – or to blurt out ”you jerk” – because it wouldn’t result in anything beneficial for anyone. The idea is to make people LISTEN and not to make them so upset that they leave and miss out on important information that you might have for them.

We are told to treat others the way we would like to be treated ourselves, and if we are to be criticized personally (not in groups) we would likely prefer to be corrected privately and by close friends and in LOVE. At other times rebuke is more appropriate, but that usually concerns repeated offences and/or pastors/teachers who have committed serious sins and must be openly rebuked. Jesus of course knew exactly when to correct people in meekness and when to rebuke, but it’s clear that many of us miss the mark. With common love and respect we can get far. See below that Jesus made sure to explain the reasoning behind naming the scribes and the pharisees ”hypocrites” (I left out some verses) so that all involved could LEARN and UNDERSTAND.

Matt. 23:13 But woe unto you, scribes and Pharisees, hypocrites! for ye shut up the kingdom of heaven against men: for ye neither go in yourselves, neither suffer ye them that are entering to go in.—17 Ye fools and blind: for whether is greater, the gold, or the temple that sanctifieth the gold?.19 Ye fools and blind: for whether is greater, the gift, or the altar that sanctifieth the gift?20 And he that shall swear by heaven, sweareth by the throne of God, and by him that sitteth thereon–27 Woe unto you, scribes and Pharisees, hypocrites! for ye are like unto whited sepulchres, which indeed appear beautiful outward, but are within full of dead men’s bones, and of all uncleanness.28 Even so ye also outwardly appear righteous unto men, but within ye are full of hypocrisy and iniquity.—33 Ye serpents, ye generation of vipers, how can ye escape the damnation of hell?34 Wherefore, behold, I send unto you prophets, and wise men, and scribes: and some of them ye shall kill and crucify; and some of them shall ye scourge in your synagogues, and persecute them from city to city

John the Baptiste was the first one who used the term ”generation of vipers” but also John explained what he meant with this description, and so did Jesus who used the same term. Dishing out insults without providing explanations is very distant for holy men.

Matthew 3:7 But when he saw many of the Pharisees and Sadducees come to his baptism, he said unto them, O generation of vipers, who hath warned you to flee from the wrath to come? Bring forth therefore fruits meet for repentance:And think not to say within yourselves, We have Abraham to our father: for I say unto you, that God is able of these stones to raise up children unto Abraham.10 And now also the axe is laid unto the root of the trees: therefore every tree which bringeth not forth good fruit is hewn down, and cast into the fire.

Matt. 12:33 Either make the tree good, and his fruit good; or else make the tree corrupt, and his fruit corrupt: for the tree is known by his fruit.34 O generation of vipers, how can ye, being evil, speak good things? for out of the abundance of the heart the mouth speaketh.35 A good man out of the good treasure of the heart bringeth forth good things: and an evil man out of the evil treasure bringeth forth evil things.36 But I say unto you, That every idle word that men shall speak, they shall give account thereof in the day of judgment.37 For by thy words thou shalt be justified, and by thy words thou shalt be condemned.38 Then certain of the scribes and of the Pharisees answered, saying, Master, we would see a sign from thee.39 But he answered and said unto them, An evil and adulterous generation seeketh after a sign; and there shall no sign be given to it, but the sign of the prophet Jonas

In another situation Jesus did not choose to say ”woe to you pharisees” but gently explained to a pharisee named Simon what was wrong with his attitude. He corrected him in love without using name callings, but also without compromising. Jesus also called Herod a ”fox”, and this fact is sometimes used by christians to justify all kinds of humiliating names for others. 

Luke 7:36 And one of the Pharisees desired him that he would eat with him. And he went into the Pharisee’s house, and sat down to meat.37 39 Now when the Pharisee which had bidden him saw it, he spake within himself, saying, This man, if he were a prophet, would have known who and what manner of woman this is that toucheth him: for she is a sinner.40 And Jesus answering said unto him, Simon, I have somewhat to say unto thee. And he saith, Master, say on.41 There was a certain creditor which had two debtors: the one owed five hundred pence, and the other fifty.42 And when they had nothing to pay, he frankly forgave them both. Tell me therefore, which of them will love him most?43 Simon answered and said, I suppose that he, to whom he forgave most. And he said unto him, Thou hast rightly judged.44 And he turned to the woman, and said unto Simon, Seest thou this woman? I entered into thine house, thou gavest me no water for my feet: but she hath washed my feet with tears, and wiped them with the hairs of her head.45 Thou gavest me no kiss: but this woman since the time I came in hath not ceased to kiss my feet.46 My head with oil thou didst not anoint: but this woman hath anointed my feet with ointment.47 Wherefore I say unto thee, Her sins, which are many, are forgiven; for she loved much: but to whom little is forgiven, the same loveth little.

Luke 13:31 The same day there came certain of the Pharisees, saying unto him, Get thee out, and depart hence: for Herod will kill thee.32 And he said unto them, Go ye, and tell that fox, Behold, I cast out devils, and I do cures to day and to morrow, and the third day I shall be perfected.

Also Paul ended up in many situations where he could rebuke people but still chose not to. He also warned against vain discussions, but at times discussions are profitable and Paul himself spent a good deal of his time doing so in order to convert people. We can read that he reasoned with people and disputed with them.

Acts 17:2 And Paul, as his manner was, went in unto them, and three sabbath days reasoned with them out of the scriptures,Opening and alleging, that Christ must needs have suffered, and risen again from the dead; and that this Jesus, whom I preach unto you, is Christ.And some of them believed, and consorted with Paul and Silas; and of the devout Greeks a great multitude, and of the chief women not a few.

Acts 17:16Now while Paul waited for them at Athens, his spirit was stirred in him, when he saw the city wholly given to idolatry.  17Therefore disputed he in the synagogue with the Jews, and with the devout persons, and in the market daily with them that met with him.

Acts 19:8And he went into the synagogue, and spake boldly for the space of three months, disputing and persuading the things concerning the kingdom of God. 9But when divers were hardened, and believed not, but spake evil of that way before the multitude, he departed from them, and separated the disciples, disputing daily in the school of one Tyrannus. 10And this continued by the space of two years; so that all they which dwelt in Asia heard the word of the Lord Jesus, both Jews and Greeks.

Acts. 20:.29 For I know this, that after my departing shall grievous wolves enter in among you, not sparing the flock.30 Also of your own selves shall men arise, speaking perverse things, to draw away disciples after them.31 Therefore watch, and remember, that by the space of three years I ceased not to warn every one night and day with tears.

Acts. 28:23 And when they had appointed him a day, there came many to him into his lodging; to whom he expounded and testified the kingdom of God, persuading them concerning Jesus, both out of the law of Moses, and out of the prophets, from morning till evening24 And some believed the things which were spoken, and some believed not.

On March Hill in Athens Paul could have rebuked all those people who believed in false gods, but he used a different approach. He didn’t shout ”Repent, all you wicked sinners” nor told them that they were a bunch of heretical idolaters who were on the way to HELL. He managed to get their attention without humiliating them, and he just informed them that they were too superstitious and then he proceeded to explain why they were off the mark. He was smart enough to start off his talk by linking their worship of false gods to the real God. In that way he did not stir up anger or caused hurt feelings but made people listen. Naturally Paul did not compromise with the truth, nor was he watering down the gospel. It’s equally important to explain to people that they are in a lost condition due to their sins, as well as telling them how they can get saved.

Acts 17:23 For as I passed by, and beheld your devotions, I found an altar with this inscription, To The Unknown God. Whom therefore ye ignorantly worship, him declare I unto you.

The Bible says it’s the one who spreads  heretical views who is the one causing a division

If you’re in a group of  ”christian heretics” and you try to correct them and exhort them, then YOU are not the one sinning by ”causing a division” because the division has already happened. (But of course you are responsible for correcting people wisely, if you feel a correction is needed.) As soon as christians start to teach things which are contrary to the Bible, there is a risk for divisions and if the result is that the majority start to side with a certain heretical view then they might feel that a person who opposes them is the one being a trouble maker and who causes a division among them just because they themselves are in the majority and because they are not the ones correcting/rebuking anyone. But it’s always the one who promotes falsehood (against the Bible) who is the one causing a division or strife, even if he/she happens to be supported by an entire church or a large scope of churches.

It’s not always wise to keep quiet in order to be friendly and to avoid causing a division. Sometimes it’s unbiblical to NOT correct others – and even rebuke when necessary.  We are responsible for not letting dangerous teachings spread among us. If we don’t react, there is a risk for that even more people will be deceived by false teachings and this could lead to LOST SOULS and we might get blood on our hands.  It’s not loving to tell a person that all is well with his soul when it isn’t. It’s likewise unwise to rebuke people when the situation doesn’t call for it.  We just have to pray to the Lord that we get wisdom about this so we won’t hurt people or make them feel that we are condescending towards them.

GENTLENESS and MEEK CORRECTIONS IN LOVE

Matthew 18:15Moreover if thy brother shall trespass against thee, go and tell him his fault between thee and him alone: if he shall hear thee, thou hast gained thy brother. 16But if he will not hear thee, then take with thee one or two more, that in the mouth of two or three witnesses every word may be established. 17And if he shall neglect to hear them, tell it unto the church: but if he neglect to hear the church, let him be unto thee as an heathen man and a publican.

Luke 6:26 Woe unto you, when all men shall speak well of you! for so did their fathers to the false prophets.27 But I say unto you which hear, Love your enemies, do good to them which hate you,28 Bless them that curse you, and pray for them which despitefully use you.

1 Tim. 6:11 But thou, O man of God, flee these things; and follow after righteousness, godliness, faith, love, patience, meekness.

1 Tim. 3:This is a true saying, if a man desire the office of a bishop, he desireth a good work.A bishop then must be blameless, the husband of one wife, vigilant, sober, of good behaviour, given to hospitality, apt to teach;Not given to wine, no striker, not greedy of filthy lucre; but patient, not a brawler, not covetous;—Moreover he must have a good report of them which are without; lest he fall into reproach and the snare of the devil.

2 Tim 2:23But foolish and unlearned questions avoid, knowing that they do gender strifes. 24And the servant of the Lord must not strive; but be gentle unto all men, apt to teach, patient,25IN MEEKNESS instructing those that oppose themselves; if God peradventure will give them repentance to the acknowledging of the truth; 26And that they may recover themselves out of the snare of the devil, who are taken captive by him at his will.

1 Thess 2:7 But we proved to be GENTLE among you, as a nursing mother tenderly cares for her own children.

Colossians 3:12Put on therefore, as the elect of God, holy and beloved, bowels of mercies, kindness, humbleness of mind, meekness, longsuffering; 13Forbearing one another, and forgiving one another, if any man have a quarrel against any: even as Christ forgave you, so also do ye. 14And above all these things put on charity, which is the bond of perfectness. 15And let the peace of God rule in your hearts, to the which also ye are called in one body; and be ye thankful. 16Let the word of Christ dwell in you richly in all wisdom; teaching and admonishing one another in psalms and hymns and spiritual songs, singing with grace in your hearts to the Lord.

1 Peter 3:15 But sanctify the Lord God in your hearts: and be ready always to give an answer to every man that asketh you a reason of the hope that is in you with meekness and fear

Titus 3:2 To speak evil of no man, to be no brawlers, but gentle, shewing all meekness unto all men.

James 4:11 Speak not evil one of another, brethren. He that speaketh evil of his brother, and judgeth his brother, speaketh evil of the law, and judgeth the law: but if thou judge the law, thou art not a doer of the law, but a judge.

James 3:13 Who is a wise man and endued with knowledge among you? let him shew out of a good conversation his works with meekness of wisdom.—16For where envying and strife is, there is confusion and every evil work. 17But the wisdom that is from above is first pure, then peaceable, gentle, and easy to be intreated, full of mercy and good fruits, without partiality, and without hypocrisy. 18And the fruit of righteousness is sown in peace of them that make peace.

Galatians 5:22 But the fruit of the Spirit is love, joy, peace, longsuffering, gentleness, goodness, faith, 23Meekness, temperance: against such there is no law.

Galatians 6:1 Brethren, if a man be overtaken in a fault, ye which are spiritual, restore such an one in the spirit of meekness; considering thyself, lest thou also be tempted.

1 Corinthians 13:4 Charity suffereth long, and is kind; charity envieth not; charity vaunteth not itself, is not puffed up, 5Doth not behave itself unseemly, seeketh not her own, is not easily provoked, thinketh no evil

2 Cor. 10:1 Now I Paul myself beseech you by the meekness and gentleness of Christ, who in presence am base among you, but being absent am bold toward you

Ephesians 4: I therefore, the prisoner of the Lord, beseech you that ye walk worthy of the vocation wherewith ye are called,With all lowliness and meekness, with longsuffering, forbearing one another in love;Endeavouring to keep the unity of the Spirit in the bond of peace.

Ephesians 4:29 Let no corrupt communication proceed out of your mouth, but that which is good to the use of edifying, that it may minister grace unto the hearers.—31 Let all bitterness, and wrath, and anger, and clamour, and evil speaking, be put away from you, with all malice:32 And be ye kind one to another, tenderhearted, forgiving one another, even as God for Christ’s sake hath forgiven you.

Phil. 4:Let your moderation be known unto all men. The Lord is at hand.

Proverbs 15:1 A soft answer turneth away wrath: but grievous words stir up anger.

REBUKING and CORRECTION in The New Testament

Luke 12:51 Do you think I came to bring peace on earth? No, I tell you, but division.

Luke 17:3-5 Be on your guard! If your brother sins, rebuke him; and if he repents, forgive him. And if he sins against you seven times a day, and returns to you seven times, saying, ‘I repent,’ forgive him.

Acts 20:28 Therefore take heed to yourselves and the flock, among which the Holy Spirit has made you overseers, to shepherd the church of God, which He purchased with His own blood. For I know this, that after my departure savage wolves will come in among you, not sparing the flock. Also from AMONG YOURSELVES men will rise up, speaking perverse things, to DRAW AWAY THE DISCIPLES after themselves.–31Therefore watch, and remember, that by the space of three years I ceased not to warn every one night and day with tears.

Romans 16:17-18 Now I beseech you, brethren, MARK THEM WHICH CAUSE DIVISIONS AND OFFENCES CONTRARY TO THE DOCTRINE WHICH YE HAVE LEARNED; and avoid them. For they that are such serve not our Lord Jesus Christ, but their own belly (selfish desires/appetites); and by good words and fair speeches deceive the hearts of the simple.

1 Tim 5:1 Rebuke not an ELDER, but intreat him as a father; and the younger men as brethren

1 Tim 5:19Against an ELDER receive not an accusation, but before two or three witnesses. 20 Them that sin rebuke before all, that others also may fear. (Note that this is instructions when it comes to ELDERS)

2 Tim. 4:2-3 Preach the word; be instant in season, out of season; reprove, rebuke, exhort with all longsuffering and doctrine. For the time will come when they will not endure sound doctrine; but after their own lusts shall they heap to themselves teachers, having itching ears.

1 Thessalonians 5:14 Now we exhort you, brethren, warn them that are unruly, comfort the feebleminded, support the weak, be patient toward all men.

2 Thessalonians 3:14 And if any man obey not our word by this epistle, note that man, and have no company with him, that he may be ashamed.

Ephesians 5:11 And have no fellowship with the unfruitful works of darkness, but rather reprove them.

Colossians 1:27-29. Christ in you, the hope of glory: Whom we preach, warning every man, and teaching every man in all wisdom; that we may present every man perfect in Christ Jesus: Whereunto I also labour, striving according to his working, which worketh in me mightily.

Colossians 2:8 See to it that no one takes you captive by philosophy and empty deceit, according to human tradition, according to the elemental spirits of the world, and not according to Christ.

Titus 1:9Holding fast the faithful word as he hath been taught, that he may be able by sound doctrine both to exhort and to convince the gainsayers. 10For there are many unruly and vain talkers and deceivers, specially they of the circumcision: 11Whose mouths must be stopped, who subvert whole houses, teaching things which they ought not, for filthy lucre’s sake. 12One of themselves, even a prophet of their own, said, the Cretians are alway liars, evil beasts, slow bellies. 13This witness is true. Wherefore REBUKE THEM SHARPLY, that they may be sound in the faith14Not giving heed to Jewish fables, and commandments of men, that turn from the truth.

Titus 2:15 These things speak, and exhort, and rebuke with all authority. Let no man despise thee.

Titus 3:10 A man that is an heretic after the first and second admonition reject; 11Knowing that he that is such is subverted, and sinneth, being condemned of himself.

Heb 3:13 But exhort one another daily, while it is called To day; lest any of you be hardened through the deceitfulness of sin.

2 Peter 2:1 But false prophets also arose among the people, just as there will be false teachers among you, who will SECRETLY bring in DESTRUCTIVE heresies, even denying the Master who bought them, bringing upon themselves swift destruction.

2 John 1:10 If there come any unto you, and bring not this doctrine, receive him not into your house, neither bid him God speed: 11 For he that biddeth him God speed is partaker of his evil deeds.

Jude 1:Yet Michael the archangel, when contending with the devil he disputed about the body of Moses, durst not bring against him a railing accusation, but said, The Lord rebuke thee.

REBUKING and CORRECTION in The Old Testament

2 Chronicles 19:10 ye shall even warn them that they trespass not against the LORD, and so wrath come upon you, and upon your brethren: this do, and ye shall not trespass.

Malachi 2:17 Ye have wearied the LORD with your words. Yet ye say, Wherein have we wearied him? When ye say, Every one that doeth evil is good in the sight of the LORD, and he delighteth in them; or, Where is the God of judgment?

Ezekiel 13:22 Because with lies ye have strengthened the hands of the wicked, that he should not return from his wicked way, by promising him life.

Ezekiel 3:20 Again, When a RIGHTEOUS man doth turn from his righteousness, and commit iniquity, and I lay a stumbling-block before him, he shall die: because thou hast NOT GIVEN HIM WARNING, he shall DIE IN HIS SIN, and his righteousness which he hath done shall not be remembered; but his blood will I require at THINE HAND. Nevertheless IF thou warn the righteous man, that the righteous sin not, and he doth not sin, he shall surely live, because he is warned; also thou hast delivered thy SOUL.

Proverbs 9:8 Reprove not a scorner, lest he hate thee: rebuke a wise man, and he will love thee.

Proverbs 17:15 He that justifieth the wicked, and he that condemneth the just, eventhey both are abomination to the LORD

Proverbs 19:25 Smite a scorner, and the simple will beware: and reprove one that hath understanding, and he will understand knowledge.

Proverbs 25:12 As an earring of gold, and an ornament of fine gold, so is a wise reprover upon an obedient ear

Proverbs 24:25 But to them that rebuke him shall be delight, and a good blessing shall come upon them.

Proverbs 27:5 Open rebuke is better than secret love.

Proverbs 28:23 He that rebuketh a man afterwards shall find more favour than he that flattereth with the tongue.

Dem som han har förutbestämt har han också kallat och förklarat rättfärdiga – Rom. 8:29-30

Och dem som han har förutbestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga. Och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat. Rom. 8:30

Vi kan gå igenom hela Rom. 8 med hjälp av Reformationsbibeln som förmodligen är den bästa svenska översättningen (även om även den har sina brister). Vad gäller just Rom. 8 så är 1917 års översättning bättre än Svenska Folkbibeln eftersom den bättre än SFB översätter det grekiska ordet ”sarkos” som betyder ”kött” på svenska.  Som exempel kan nämnas Rom. 8:8 där SFB lagt till ordet ”syndiga” före ordet ”natur” i versen så att slutresultatet blir ”syndiga natur” (i stället för att rätt och slätt skriva ”kött”) trots att det alltså inte alls står så i originalspråket. Detta ord är tillagt för att ge stöd åt den gnostiska idén att vi alla har en syndfull natur/kött. Men Jesus hade samma sorts kött som vi (sarkos) så vårt kött kan inte per automatik vara syndfullt.  (I andra sammanhang kan Svenska Folkbibeln ha en bättre översättning än 1917 års översättning.)

Rom. 1:1 Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, de som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden.

Notera villkoret för att inte vara bland de fördömda. Vi måste vara I JESUS! Tyvärr har både SFB och 1917 års översättning strukit några ganska viktiga ord i slutet av versen genom att inte ta med att vi måste se till att INTE VANDRA efter köttet. Som du ser har Reformationsbibeln här ovan fått med denna viktiga upplysning. Det är samma sorts krav som vi även kan hitta direkt efter de berömda verserna i Ef. 2:8-9., och även Gal. 5:16.

Ef. 2:10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall VANDRA i dem.

Gal. 5:16 Vad jag vill säga är detta: VANDRA i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.17 Ty köttet söker det som är emot Anden och Anden söker det som är emot köttet. De två strider mot varandra för att hindra er att göra det ni vill. 18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen. 

Skulle vi fortfarande vara frälsta även om vi INTE vandrade i de goda gärningarna? Glöm det. Når vi inte upp till kravet är vi förlorade, och häpnadsväckande nog (för oss som är så influerade av Luther) så är vandra något som vi måste GÖRA. Inte så att någonting vi gör (eller tror) någonsin kan få oss att förtjäna frälsning, men det är ändå ett villkor för frälsningen.

2. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. 3. Ty det som var omöjligt för lagen, i det den var försvagad av köttet, det gjorde Gud, då han sände sin Son i syndigt kötts liknelse och för syndens skull, fördömde synden i köttet, för att den rättfärdighet, som lagen kräver, skulle bli fullbordad i oss, som inte vandrar efter köttet, utan efter Anden.

Här ser vi samma villkor igen – att vi måste VANDRA i Anden och inte efter köttet, och bara då är vi befriade från lagens förbannelse. Tack vare Jesus syndoffer för oss så kan vi bli renade från våra gamla synder, men målet är att inte smutsa ner sig igen. Det står att Jesus är sänd ”i syndigt kötts liknelse”. Det är faktiskt enda gången vi kan läsa något om syndigt kött i Bibeln. Det står ”syndigt kött” eftersom det är köttet vi kan tänkas synda med. Jesus valde att inte synda med sin kropp och därför står det att han föddes i syndigt kötts liknelse. Alla som har kött och som kan synda (förutom Jesus) har ju också valt att synda så det är ett passande namn. Ingen syndar dock av ren nödvändighet, och absolut inte för att vi är födda med syndfulla kroppar. Då hade detta även drabbat Jesus som hade en mänsklig mamma. (Jesus föddes förresten av en jungfru för att vara ett tecken enligt Jesaja, och inte för att undfly någon sorts mystisk syndgen.) De här verserna säger inte att vi endast är befriade från straffet för vår olydnad medan vi är kvar i våra synder, utan vi är fria OM vi lever efter Anden.

5. Ty de som är köttsliga, de är köttsligt sinnade, men de som är andliga, de är andligt sinnade. 6. Ty köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7. Ty köttets sinne är fiendskap mot Gud, eftersom det inte är Guds lag underdånigt och inte heller kan vara det. 8. Men de som är köttsliga, kan inte behaga Gud. 9. Men ni är inte köttsliga, utan andliga, om Guds Ande annars bor i er, ty den som inte har Kristi Ande, han hör inte honom till. 

Att ha ett köttsligt sinne innebär alltså DÖD enligt Paulus.  Att lyda köttet (att synda) är att vara ”köttsligt sinnad” och då lever vi i fiendskap med Gud.

10. Men om Kristus är i er, så är väl kroppen död, för syndens skull, men Anden är liv, för rättfärdighetens skull. 11. Om nu hans Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i er, så skall också han, som uppväckte Kristus från de döda, göra era dödliga kroppar levande för sin Andes skull, som bor i er. 12. Därför, bröder, står vi inte i skuld till köttet, så att vi skall leva efter köttet. 13. Ty om ni lever efter köttet, så skall ni dö, men om ni dödar kroppens gärningar genom Anden, så skall ni leva. 14. Ty alla de som drivs av Guds Ande, de är Guds barn.

Paulus intygar att OM vi lever efter köttet så ska vi dö (Satan sade motsatsen till Eva i Eden, nämligen att synd INTE leder till döden) och om vi leds av Anden så får vi leva. Det är det ena eller den andre som gäller och vi kan inte tjäna två herrar. Vi kan även veta VEM som är ”Guds barn” och det är de som drivs av Guds Ande. Anden skulle aldrig leda oss till synd utan bort från synd, så vi vet att vi är Guds barn om vi lyder Jesus. Som kristna måste vi alltid vara försiktiga eftersom djävulen går omkring som ett rytande lejon för att få oss på fall, och det är reellt hot.  Tack och lov så har Gud lovat oss en väg ut  ur varje frestelse, och den har vi möjlighet att välja. Det hänger på oss, och om vi syndar måste vi omvända oss.

15. Ty ni har inte fått träldomens ande, så att ni återigen måste frukta, utan ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: Abba, Fader. 16. Anden själv vittnar med vår ande, att vi är Guds barn. 17. Är vi nu barn, så är vi också arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi annars lider med honom, för att vi också med honom må bli förhärligade. 

Vi är i träldom så länge som vi lever efter köttet och vi har då skäl att frukta för våra själar.  Om vi är Guds barn (vi måste hålla ut till slutet) så är vi också arvingar till Guds rike. Vi är garanterade en plats i hans rike, på villkor att vi förstås fortsätter att vara Guds barn. Om vi lider med honom, bär vårt kors dagligen och håller ut till slutet trots prövningar, så blir vi även förhärligade med honom. Guds barn blir förhärligade, men frågan är om vi väljer att vara Guds barn och förbli Guds barn.

8. Ty jag håller före, att denna tidens lidanden inte är värda att jämföras med den härlighet som skall uppenbaras på oss. 19. Ty med brinnande längtan väntar skapelsen på Guds söners uppenbarelse. 20. Ty skapelsen har blivit underkastad förgängelsen, inte av fri vilja, men för hans skull, som lade den därunder, med en förhoppning, 21. att också skapelsen en gång skall bli frigjord från förgängelsens träldom till den frihet, som hör Guds barns härlighet till. 22. Ty vi vet, att hela skapelsen tillsammans suckar och våndas intill nu.

Vi lever i en värld som är underkastad förgängelsens träldom och hela skapelsen suckar. Detta är självklart inte den värld som Gud hade önskat sig och hoppats på när han skapade den.  Gud visste förstås att den fria viljan kunde leda till en sådan förgängelse, och syndens lön är absolut döden. Vi ska dock bli räddade ur denna värld om vi är I HONOM!

23. Och inte endast den, utan också vi själva, som har Andens förstlingsfrukter, suckar också inom oss själva och väntar efter barnaskapet, vår kropps förlossning. 24. Ty i hoppet är vi frälsta. Men ett hopp, vars fullbordan man ser, är inte mer ett hopp, ty hur kan man hoppas på det som man ser? 25. Om vi nu hoppas på det som vi inte ser, så väntar vi det med tålamod.

Som Guds barn kan vi fortsätta att leva på hoppet att vi ska få nya oförgängliga kroppar, som vi är garanterade om vi håller ut till slutet. Vi måste påminna varandra om att några få års lidande inte är någonting jämfört med den underbara värld som ligger framför oss. Det kommer inte att finnas några tårar, någon smärta eller saknad.

26. Likaså hjälper också Anden vår svaghet. Ty vi vet inte vad vi skall be om, såsom vi borde, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar. 27. Och han, som rannsakar hjärtan, han vet vad Andens sinne är, ty han manar gott för de heliga efter Guds behag. 

Våra böner kan påverka mycket, och därför är det viktigt för oss att be. Vi kan ändra på saker och ting i framtiden. Paulus säger i sina brev till Korinthierna att vi ska be på två sätt 1) med vår ande, och 2) med vårt förstånd. Det första alternativet betyder att vi inte ber med förståndet eftersom vi inte kan förstå vad vi ber. Detta passar bra in på att tala i tungor. 

28, Men vi vet, att för dem som älskar Gud, samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter [hans] rådslut.

Ordet ”HANS” i versen ovan finns inte med originalpråket, men det finns där för att göra läsningen lättare. Notera återigen villkoret. Allt samverkar till det bästa FÖR DEM SOM ÄLSKAR GUD.  Om vi älskar Gud så accepterar vi Jesus syndoffer och håller oss till honom.  Som Guds barn (som vi blir av egna val) är vi utvalda och speciella. I liknelsen i Matteus, om Kungen som ordnade en bröllopsfest till sin son, kan vi läsa ”Många är kallade men få är utvalda”. De som var utvalda var de som accepterade inbjudningen och valde att komma till festen och som även såg till att vara ordentligt klädda. En viss individ hade inte sett till att ha lämplig klädsel och blev därför utkastad, och han bröt helt klart mot Kungens önskemål vad gäller klädkoden.  Att ha på sig fina kläder är vårt ansvar. Gud kommer verkligen inte att välja vem som ska komma in i hans rike utan att blanda in oss, vår vilja och vårt beteende.

29. Ty dem vilka han förut har känt, dem har han också förut bestämt att bli hans Sons avbilder, för att han skall vara den förstfödde bland många bröder. 30. Men dem som han har förutbestämt, dem har han också kallat, och dem som han har kallat, dem har han också rättfärdiggjort, och dem som han har rättfärdiggjort, dem har han också förhärligat.

Kristi Kropp (församlingen) ska ärva Guds rike och detta är förutbestämt.  Frågan är vem som väljer att ansluta sig till Kristi kropp. Gud vet att en skara verkligen kommer att göra det och de är som sagd förutbestämda att ärva hans rike och bli förhärligade.  Vi är rättfärdiggjorda när vi är renade från våra gamla synder och vi har trygghet i det hopp som finns i Jesus så länge som vi håller oss i honom. Rom. 8:29 handlar om de som ÄLSKAR GUD som står angivet i vs 28. Löftena är alltså kopplade till DEM och inga andra.  I1 Peter 1:2 så är de utvalda förutbestämda enligt Guds förkunskap. De som väljer att bli kristna är ju sedan tidigare lovade att få den Helige Ande som kan leda dem till hela sanningen.  Paulus menar också att KRISTI KROPP är sedan tidigare känd, förutbestämd och utvald genom Guds eviga plan och de är dem som kommer att hålla ut till slutet och bli förhärligade. Enskilda individer kan ta del av löftena så länge som de är en medlem i denna kropp . En person som inte är en del av den kristna församlingen har ingen del av löftena.  Det som är förutbestämt är inte vem som ska tillhöra Kristi kropp och därmed bli räddad, utan vad som kommer att hända med de som ÄR medlemmar. De kommer att bli sonens avbilder och bli förhärligade. Gud förutbestämmer konsekvenserna för det val vi gör, om vi ska bli Guds barn eller ej, men han förutbestämmer inte själva valet.

31. Vad skall vi nu säga om detta? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? 32. Han, som inte har skonat sin egen Son, utan utgivit honom för oss alla, hur skall han inte också skänka oss allt med honom? 33. Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdigar. 34. Vem är den som vill fördöma? Kristus är den som har lidit döden, ja, än mer, som också har uppstått, och som sitter på Guds högra sida och manar gott för oss.

Det finns några som tror att ”är Gud för oss, vem kan då vara emot oss?” betyder att det inte finns något som kan hota våra själar så länge som vi bara tror på Gud. Det är sant på sätt och vis OM vi visar vår tro genom lydnad. Om vi ser till att vi tillhör Jesus så kan fienden visserligen döda våra kroppar, men aldrig våra själar.  Om Jesus har renat oss från våra synder och vi har hållit oss själva rena efter det (och omvänt oss från eventuella nya synder som vi gjort oss skyldiga till) så finns det ingen som kan använda våra synder emot oss. Vi har blivit rättfärdiggjorda eftersom Jesus gjort oss rena! Men Jesus manar inte gott för oss per automatik. För att bli förlåtna måste vi bekänna våra synder och omvända oss. Endast då manar Jesus gått för oss.

35. Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? 36. Såsom det är skrivet: För din skull blir vi dödade hela dagen, vi har blivit aktade såsom slaktfår.37. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom, som har älskat oss. 38. Ty jag är övertygad om, att varken död eller liv, varken änglar eller furstendömen eller makter, varken de ting, som nu är, eller de ting, som skall komma,39. varken höghet eller djuphet eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek, som är i Kristus Jesus, vår Herre. 

De ”oss” som Paulus talar om är de som är I JESUS. De är alltid älskade av Gud, och Gud kommer inte heller att upphöra att älska världen på det sätt att han alltid hoppas på att så många människor som möjligt ska omvända sig och och tro på honom. Men vi vet att det finns villkor för Guds kärlek och acceptans. Om vi älskar honom och visar det genom lydnad så kan ingenting separera oss från hans kärlek.

Ps. 145:Han gör vad de gudfruktiga begär, han hör deras rop och frälsar dem. 20 Herren bevarar alla dem SOM ÄLSKAR HONOM, men alla ogudaktiga förgör han.

John 14:21 Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”

Origen:

”that those whom God foreknew would become the kind to conform themselves to Christ by their sufferings, he even predestined them to be conformed and similar to his image and glory. Therefore there precedes a foreknowledge of them, through which is known what effort and virtue they will possess in themselves, and thus predestination follows, yet foreknowledge should not be considered the cause of predestination.” vcf

Jesus, vår Gud, ger oss livgivande VATTEN

Herren, vår Gud, är källan med det levande vattnet. Livet har sitt ursprung i Honom och vi kan få ta del av det livgivande vattnet.

Jeremia 17:13 Herren är Israels hopp. Alla som överger dig kommer på skam. De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden. De har övergivit Herren, källan med det levande vattnet. 

Jeremia säger att Guds folk gjort en stor synd – självklart helt emot Guds vilja – genom att överge Honom som är källan med det levande vattnet. Vi kan inte leva på jorden utan vatten, men det är ännu viktigare att få ta del av det vattnen som Jesus ger oss eftersom det ger liv till våra SJÄLAR.

Jeremia 2:13 Ty mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.

Även JESUS är sagd att vara källan till det levande vattnet. Det kan bara betyda att Han är GUD, och Han är den som kan ge oss liv genom att vi dricker av Hans vatten. Läs denna underbara dialog mellan en syndig kvinna och Jesus.

Johnannes 410 Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” 11 Hon sade: ”Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? 12 Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” 13 Jesus svarade henne: ”Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.”15 Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten.

Jesus lovar oss att en källa av vatten kan flödar fram även i oss om vi dricker. Samma löfte kan vi se i Uppenbarelseboken. Vi är inte lovade att vi ska bli befriade från den kommande vedermödan under Antikrists välde, men vi har underbara löften som väntar oss om vi bevarar vår tro på Jesus. Den Heliga Ande är vår Hjälpare här på jorden tills vi tar emot vårt arv, och håller vi oss till Honom så får vi KRAFT att stå emot prövningar.

Upp. 7:13 En av de äldste frågade mig: ”Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån har de kommit?” 14 Jag svarade: ”Min herre, du vet det.” Då sade han till mig: ”Dessa är de som kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. 15 Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. 16 De skall aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta träffa dem.17 Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon.”

De som tror på Jesus och älskar Honom får Anden som gåva och ur vårt innersta skall det strömma levande vatten! Men då måste vi komma till Jesus och intressera oss för att lära känna Honom. Det är inte HAN som har ett behov av att bli ärad, utan det är VI som vinner på att älska och ära Honom som så gärna vill ge oss LIV I ÖVERFLÖD. Han tänker dock inte tvinga det på oss utan VI måste komma till Honom. Livet på jorden är kort och vi lever inte i vårt permanenta hem. Det eviga livet har vi framför oss så låt oss tänka på våra själar.

John 7:37På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger.” 39 Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Ty Anden hade ännu inte blivit utgjuten, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.

Jesus anspelar här till det som skriften sagt om Honom som det livgivande vattnet, och det är taget från profeten Jesaja. Jesus menar alltså att Jesaja talar om Honom, och Jesaja 12:3 är en i raden av Messianska profetior.

Jesaja 12:2 Se, Gud är min frälsning,  jag är trygg och fruktar inte, ty Herren Herren är min starkhet och min lovsång. Han har blivit min frälsning.”Med fröjd skall ni ösa VATTEN ur frälsningens källor.På den dagen skall ni säga:  ”Tacka Herren, åkalla hans namn,  gör hans gärningar kända bland folken. Förkunna att hans namn är upphöjt.Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga ting. Låt detta bli känt över hela jorden.

Det finns även en speciell ritual under Lövhyddohögtiden där vatten hämtades från Siloakällan vid tempelberget och hälldes över altaret medan församlingen sjöng: ”Ni skall ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor”. Efter de sju dagarna kom den avslutande dagen (3 Mos 23:39-43) som även liknas vid en Sabbatsvila.

När vi beslutat oss för att lämna vårt gamla liv och i stället följa Jesus, så uppmanas vi att låta döpa oss i vatten. Det är också en bild av att vi i vattnet blir renade från våra synder och blir nya rena människor. Även Jesus lät döpa sig men Han hade förstås inga synder att bli renade ifrån. Han gjorde detta för att visa sin lydnad till Fadern och för att ge stöd åt det mönster Han vill att vi ska ta efter.

Jeremia 31:9 Gråtande skall de komma, men jag skall leda dem där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte skall stappla. Ty jag är en fader för Israel, och Efraim är min förstfödde son.

Ulf Ekman och Biskopsämbetet – Vad säger Bibeln?

Jag vill inte gå in på Ulf Ekmans övriga åsikter och eventuella kopplingar till katolska traditioner, men jag vill gärna kommentera den senaste åsikten om ett biskopsämbete vad gäller artikeln i Dagen som kan läsas här och lite här.

Det som kan vara svårt med att utföra idén med ett sådant biskopsämbete är förstås att idag – ca 2000 år efter att apostlarna inte längre finns kvar – försöka enas om en lämplig person  som kan få besitta ett sådant viktigt ämbete, och vem eller vilka som i så fall har auktoritet att göra ett sådant tillförordnande? Alla håller nog med om att personen för detta biskopsämbete måste hålla sig till vad Bibeln säger i ALLT men vi kristna är inte alltid ense om vilken tolkning som är den rätta (trots att det egentligen inte borde vara så svårt).

Vad säger Bibeln om äldste och pastorer? Den säger i alla fall INTE att det ska sitta endast EN person på toppen (ja förutom Kristus då), men däremot tror jag Ekman har en poäng i att ha någon form av hierarkisk struktur inom Kyrkan (som vi i och för sig redan har) även om vi kanske förfasas just över ordet ”biskopsämbete”. Ändra ordet till ”pastorsämbete” och vi blir genast lite lugnare, och det finns som sagt fler än EN pastor i våra kyrkor vilket Bibeln också stödjer. Även om Paulus i Korinthierbrevet uppmuntrar oss alla att vara en del av en kristen gemenskap/församling så säger han förstås inte att vi ska dela på själva pastorsuppgiften. Den uppgiften ska endast en eller flera kvalificerade personer ansvara för och Bibeln förklarar vem som är rätt man för ett sådant jobb. (Vad gäller kvinnliga äldste läs här.)

Vi har olika uppgifter i en församling

1 Kor. 12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus.  28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda?

Rom 12:Ty liksom vi  i enkropp har många lemmar och alla lemmarna inte har samma uppgift, så är vi, som är många,en kropp i Kristus, men var för sig är vi varandras lemmar. Vi har olika gåvor alltefter den nåd som vi har fått. Den som har profetians gåva skall profetera i överensstämmelse med tron. Den som har gåvan att tjäna skall tjäna i sin uppgift. Den som undervisar skall undervisa i läranDen som förmanar skall göra det i den uppgiften. Den som delar ut gåvor skall göra det utan baktankar. Den som leder församlingen skall vara nitisk, och den som utövar barmhärtighet skall göra det med glatt hjärta. 

Efesierbrevet 4:10 Han som steg ner är också den som steg upp över alla himlar för att uppfylla allt. 11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. 12 De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp,13 tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.14 Vi skall då inte längre vara barn som kastas hit och dit av vågorna och som förs bort av varje vindkast i läran, när människorna bedriver sitt falska spel och i sin list förleder till villfarelse. 15 Vi skall i stället i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus. 16 Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.

Vi vet att för att vara en äldste (presbyterous)  i en kristen gemenskap eller församling så måste man uppfylla vissa krav 

1 Tim 3:1 Om någon gärna vill få en församlingsledares tjänst, så önskar han sig en god uppgift.En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och en god lärare.Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara vänlig, fridsam och fri från penningbegär. Han skall ta väl hand om sin familj och se till att hans barn lyder och visar all respekt.Men om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur skall han då kunna ta hand om Guds församling? Han skall inte vara nyomvänd, så att han blir högmodig och döms av den som förtalar honom.Han skall också ha gott anseende bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.Församlingstjänarna skall på samma sätt vara allmänt aktade och pålitliga. De får inte missbruka vin eller vara ute efter pengar. De skall äga trons hemlighet i ett rent samvete. 10 Men också de skall först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare, om det inte finns något att anföra mot dem. 11 Kvinnorna skall på samma sätt vara allmänt aktade, inte förtala någon utan vara nyktra och trogna i allt. 12 En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man. Han skall ta väl hand om sina barn och sin familj.13 De som sköter sin tjänst väl vinner en aktad ställning och får stor frimodighet i tron på Kristus Jesus. 14 Detta skriver jag till dig i hopp om att snart kunna komma till dig.15 Men om jag dröjer skall du veta hur man bör förhålla sig i Guds hus, som är den levande Gudens församling, sanningens pelare och grundval. 

Äldste utses inte genom omröstning

Vi kan läsa att valet av äldste/pastor INTE utgjordes med hjälp av någon demokratisk allmän omröstning, utan det var redan kvalificerade äldste som utnämnde andra kvalificerade äldste. Men kan detta systemet inte utnyttjas med tanke på att  en eller ett fåtal personer då kan utnämna efterträdare och/eller nya pastorskollegor som inte ens är lämpliga? Ja, det är klart att det kan utnyttjas och få till följder att resultatet blir uppåt väggarna, för om det finns en okvalificerad pastor i en församling så finns det förstås en risk att denne utser ännu en okvalificerad och olämplig pastor. Men om vi hållit oss till Paulus instruktioner ända från början så hade systemet förstås haft goda chanser att fortsätta fungera. Det är dock inte för sent att ändra på skutan IDAG genom att först börja utse lämpliga och kvalificerade pastorer som församlingsledare. Det måste inte vara endast EN pastor i en församling utan GÄRNA flera, men det viktiga är att personerna i fråga håller sig till Paulus instruktioner. Det finns alltså inget krav att de måste ha gått på Bibelseminarium i tre år (det kan t o m leda till villoläror), utan snarare att de har de egenskaper som Bibeln säger att de ska ha:

Titus 1:Jag hälsar Titus, mitt äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Frälsare.När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och I VARJE STAD INSÄTTA ÄLDSTE EFTER MINA ANVISNINGAR. En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. Församlingsledaren skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Apg 14:1I Ikonium hände samma sak. De gick till judarnas synagoga och predikade så att många, både judar och greker, kom till tro. —Men folket i staden delade sig, så att en del höll med judarna och andra med apostlarna.—23 I VARJE FÖRSAMLING INSATTE DE ÄLDSTE ÅT DEM, och efter bön och fasta överlämnade de dem åt Herren, som de hade kommit till tro på.—27 Och när de hade kommit dit, kallade de samman församlingen och berättade om allt vad Gud hade gjort med dem och hur han hade öppnat trons dörr för hedningarna. 28 Och de stannade ganska länge där hos lärjungarna.

1 Kor 4:17 Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren, sänder jag nu till er. Han skall påminna er om vad jag undervisar i Kristus Jesus, det jag överallt lär ut i alla församlingar

1 Tim 1:till Timoteus, hans äkta barn i tron. Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader, och Kristus Jesus, vår Herre.Nu, liksom när jag var på väg till Makedonien, uppmanar jag dig att stanna kvar i Efesus och förmana somliga där att inte förkunna falska läror och befatta sig med myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron. Vad all förmaning syftar till är kärlek av ett rent hjärta, av ett gott samvete och av en uppriktig tro. Detta mål har somliga förlorat ur sikte och så förfallit till tomt prat. De vill vara lärare i lagen men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om. 

2 Tim. 2 Du mitt barn, hämta kraft i den nåd som finns hos Kristus Jesus. Och det som du har hört av mig inför många vittnen skall du anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra.

Titus 2:15 Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.

1 Peter 5 :1 Jag uppmanar nu de äldste bland er, jag som själv är en av de äldste och vittne till Kristi lidanden och som också har del i den härlighet som kommer att uppenbaras: var herdar för Guds hjord som finns hos er och vaka över den, inte av tvång utan av fri vilja, så som Gud vill, inte för egen vinning utan med hängivet hjärta. Uppträd inte som herrar över dem som kommit på er lott, utan var föredömen för hjorden. När den högste herden uppenbarar sig skall ni få härlighetens segerkrans, som aldrig vissnar.Likaså ni yngre, underordna er de äldre.—13 Församlingen i Babylon, utvald liksom ni, hälsar till er. Och det gör även min ‘son’ Markus. 

Hierarki behöver inte vara fel, men det handlar aldrig om en person högst upp (förutom Jesus Kristus)

Du kan kalla det ”hierarki” om du vill, men nedan vi kan läsa att de tolv apostlarna använde sig av sin auktoritet och kallade till sig andra lärljungar för att få till stånd en ändring inom församlingen vad gäller matservering. De som predikade Guds ord var tänkt att vikas just för just detta jobb, och de skulle då ”slippa” att göra tjänst vid borden. Inte för att det var ett mindre fint arbete att sköta matserveringen utan förmodligen för att de ansåg att det var bättre att utföra de sysslor som de blivit kallade/välsignade till att utföra eftersom alla kan vinna på det. Det finns förmodligen fler som kan hjälpa till med matserveringar än som kan fungera som bra lärare. Alla behövs i en kristen församling och vi är alla lika viktiga även om vi utför olika uppgifter. Alla kan inte vara ett öga eller en arm, osv. Det var inte heller vem som helst som skulle göra tjänst vid borden utan sju män utsågs, och kravet på dem var att de skulle ha gott anseende och uppfyllda av Ande och vishet. Det var apostlarna som bad för dessa män:

Apg 6:1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.” Alla de församlade tyckte att förslaget var gott, och de valde Stefanus, en man uppfylld av tro och den helige Ande, vidare Filippus, Prokorus, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaus, en proselyt från Antiokia. Dessa förde de fram inför apostlarna, som bad och lade händerna på demOch Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även en stor skara präster blev lydiga mot tron.

Vi kan även läsa nedan om en speciell stridsfråga som var så knepig att den lyftes HÖGRE UPP och hamnade på apostlarnas bord i Jerusalem. Ett hierariskt system behöver inte vara dåligt om de med auktoritet ser till att ha församlingen med sig (utan att kompromissa med Guds ord förstås):

Apg 15 När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga. —När de kom till Jerusalem, togs de emot av församlingen och av apostlarna och de äldste, och de berättade om allt vad Gud hade gjort med dem. Några från fariseernas parti hade kommit till tro, och de steg nu fram och sade att man måste omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag. Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan.— 21 Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat.”22 Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att bland sig utse några män och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, båda ledande män bland bröderna,  25 Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus, —  33 Och sedan de hade varit där en tid, lät bröderna dem under fridshälsningar vända tillbaka till dem som hade sänt ut dem35 Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.

Apg. 16 Bröderna i Lystra och Ikonium talade väl om Timoteus. Eftersom Paulus ville ha honom med på resan, tog han och omskar honom av hänsyn till judarna i de trakterna, ty alla kände till att hans far var grek.När de reste genom städerna, överlämnade de åt bröderna DE FÖRESKRIFTER SOM APOSTLARNA OCH DE ÄLDSTE I JERUSALEM HADE FASTSTÄLLT. Och församlingarna stärktes i tron, och antalet troende ökade för varje dag.

Att lägga händerna på någon i det här sammanhanget (det rör sig inte om helande) handlar om att officiellt utnämna någon som äldste

1 Tim 4:När du lägger fram detta för bröderna, är du en god Kristi Jesu tjänare, som får sin näring av trons och den goda lärans ord som du har följt. Men det gudlösa, gamla struntpratet skall du visa ifrån dig. Öva dig i stället i gudsfruktan. — 13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste lade händerna på dig.

1 Timothy 5:22 Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren. 

2 Timothy 1:Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning

Vi riskerar att få in falska läror ibland oss om vi inte lyder Paulus instruktioner vad gäller äldste

Kanske vi felaktigt använder oss av omröstning, kanske vi turas om att vara ”pastorer” fastän vi inte alls är kallade till det eller har gåvan, kanske vi inte ställer de krav på de äldste som vi bör göra. Sen är det viktigt att aldrig upphöra att vara Beréer (som jämförde vad de hörde med skriften för att se om talaren hade rätt) även om det handlar om äldste/pastorer. Vi måste alltid vara alerta och låta skriften ha rätt framför allt. De flesta pastorer är förstås inte ute efter att förvirra utan för att se människor bli frälsta, men även pastorer är människor som kan missta sig och bli förda bakom ljuset.

”Let these also first be proved; then let them use the office of a deacon, being found blameless.” 

2 Tim. 4:predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen.De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.Men var du sund och förnuftig i allt, bär ditt lidande, utför en evangelists gärning och fullgör din tjänst.

1 Tim. 5:19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de äldste, om det inte finns två eller tre vittnen20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

När en person är sjuk så ska personen kalla på en äldste och låta denne (eller dem) be och smörja med olja. Vi är även uppmuntrade att bekänna våra synder för varandra och be för varandra så att vi kan bli helade. 

James 5: 14 Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja15 Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. 16 Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. 

Efesierbrevet säger att de som valt att tro är de utvalda, och vilka löftena gäller

Efesierbrevet 1

Eftersom det finns en del som tar Efesierbrevet som stöd för att Gud kastar tärning och på måfå väljer ut ett fåtal människor som föräras möjligheten att tro på honom så att de kan bli frälsta – och att han gjort detta val innan han lade världens grund – så vill jag gärna visa på vad Paulus faktiskt säger (och inte säger) i Efesierbrevet. Det är inte alls så att Gud väljer vem som ska komma till himmel/helvete oberoende av våra val, utan vi har alla möjligheten att bli frälsta. OM vi väljer att tro på honom och älska honom så finns det några fantastiska löften kopplade till det valet, eftersom Gud för länge sedan utvalt Kristi kropp att ärva hans rike. Frågan är om vi väljer att tillhöra Kristi kropp och därmed få en plats på skutan som är på väg till himlen? Skutan är absolut på väg dit, men är DU med på skutan, och väljer du att stanna på skutan tills den når slutdestinationen? Efesierbrevet handlar om de som är MED på skutan, och löftena gäller dem. Notera att de ”utvalda” i Efesierbrevet 1-2 alltid handlar om plural eftersom det handlar om framtiden för Kristi kropp vilket alltid handlar om flera personer.

Alla brev i hela Nya Testamentet angår oss som lever idag, även om vi kan se att Paulus adresserar en viss kyrka eller grupp. Vi måste alltid ha i åtanke vem det är Paulus kommunicerar med så att vi förstår sammanhanget. Paulus börjar Efesierbrevet med att adressera kristna människor som därför är HELIGA. Vi är antingen syndare ELLER heliga, och är vi syndare har vi ingen del av Guds rike. Man brukar säga att man är ”syndare frälst av nåd”, och det stämmer förstås, men om man är en syndare som omvänt sig och blivit renad i Jesu blod så är man inte längre en syndare utan en person som är helig och rättfärdig, och som Gud därför ser som fullkomlig. Om vi väljer att synda igen så är vi förstås inte längre heliga/rättfärdiga utan vi är återigen i behov av rening eftersom Gud definitivt SER våra synder:

Efesierbrevet 1: 1 Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel, till DE HELIGA som bor i Efesus och som TROR på Kristus Jesus. —

När Paulus här talar om OSS så talar han om både judar och hedningar som är kristna. Paulus lägger ner ganska mycket tid i sina brev åt att försöka få judarna att förstå det här med frälsningen och att de INTE är på väg till Guds rike bara för att de är födda judar och ”utvalda”, likaså att förklara det gudomliga i att hedningar har chansen att bli frälsta genom TRO. Det som Gud bestämt från världens grund är INTE vem han valt ska bli frälst respektive inte ska bli frälst, utan det som är bestämt är att de som är I HONOM (”OSS” i v.4) är utvalda att vara heliga och fläckfria inför Gud tack vare Jesu blod. Kravet är alltså att vi måste vara I HONOM för att kunna nå detta stadium eftersom det är GENOM HONOM som vi kan bli renade från våra synder och därmed FLÄCKFRIA. Notera alla de ”genom honom” och ”i honom” som står nämnda i verserna. Det som är förutbestämt är alltså att de som är I HONOM skall GENOM JESUS tas upp som hans barn. De som INTE är ”i honom” är därmed INTE friköpta genom hans blod och alltså förlorade. Paulus talar om ”oss” och ”vi” – alltså de som är HELIGA, och det är dessa som löftena gäller:

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt OSS I HONOM för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. I sin kärlek har han GENOM JESUS KRISTUS förutbestämt att VI skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt ossden Älskade skall prisas. 7 I HONOM är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 

Hemligheten och planen är alltså att alla som valt att vara I KRISTUS ska få ta del av arvet, eftersom vi (församlingen) är förutbestämda till detta. Det är FÖRSAMLINGEN som är på väg till Guds rike och hans arv, och frågan är om vilka som väljer att ansluta. Villkoret är som alltid att vi måste vara I HONOM där frälsningen går att få. Notera att det står om människor som kommit till tro och som tagit emot den utlovade anden. Det är något som VI gör, och Gud gör det inte åt oss. Anden är en handpenning för oss, men precis som andra kontrakt så kan detta kontrakt brytas om vi inte följer avtalet. Om du köper en bil på avbetalning och slutar göra dina månatliga inbetalningar (som du skrivit under på att du ska göra) så kommer bilen till slut att beslagtas, trots att bilen en gång var i din ägo och du förfogade fritt över den:

Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att I KRISTUS sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I HONOM har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 13 I HONOM har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, I HONOM har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

DE HELIGA kan förvänta sig arvet, och makten är stor bland OSS SOM TROR. FÖRSAMLINGEN är på väg till himlen:

—18 Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, 19 och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft är verksam. 22 Allt lade han under hans fötter,  och honom som är huvud över allting gav han åt FÖRSAMLINGEN, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Efesierbrevet 2 blood

Ef. 2 används ibland för att försöka påvisa att vi alla är födda som andligt döda, men så står det inte i texten. Hur blir vi andligt döda? Jo, genom överträdelser och synder. Vi vet sedan tidigare att synder alltid separerar oss från Gud, så det är förstås en dålig idé att synda. Hur blir vi då levande från vårt självvalda smutsiga liv? Jo, förstås genom Jesus Kristus som genom sitt blod kan rena oss från våra synder. Det hänger då på oss att komma till honom så att han kan rena oss. Paulus skriver till efesierna att de TIDIGARE levde på världens vis, och lägg märke till att för att kunna göra sådana överträdelser som beskrivs så måste vi först vara VUXNA. Bebisar kan inte välja att leva på världens vis, eller att följa härskaren över luftens välde och de kan inte antas vara olydnadens söner. Inte heller kan de följa sina syndiga begär och göra det som köttet och sinnet vill – som det står i v. 3. Ef. 2 handlar alltså INTE om hur vi är födda utan hur vi blir om vi väljer att förhärda våra hjärtan och leva ut våra synder och på så sätt platsa som olydnadens söner:

Efesierbrevet 2:Också er har Gud gjort levande, ni som var DÖDA GENOM ERA ÖVERTRÄDELSER OCH SYNDER.2 Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner. 

Vi är alltså inte FÖDDA som ”vredens barn” (eller ”hemfallna åt vredesdomen” som det står i 1917 års översättning). Varför skulle små oskyldiga bebisar vara hemfallna åt vredesdomen? Vad har Gud för skäl att vara VRED på små barn? Låt inte lura dig över att det står ”barn”, för det är snarare vuxna som benämns som  ”Guds barn” eller ”Djävulens barn” beroende på deras val och beteende. Vi kan identifiera Guds barn (och Djävulens barn) genom att studera hur människor lever, så det är alltså vi själva som har makten att hamna i rätt grupp genom att undvika synd och leva rätt:

1 Joh. 3:Kära barn, låt ingen föra er vilse. Den som GÖR det rätta är rättfärdig liksom han är rättfärdig. Den som gör synd är av djävulen, ty djävulen har syndat ända från begynnelsen. —Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Predikaren 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna RÄTTSINNINGA. Men SEDAN har de tänkt ut många onda planer.

De som bokstavligt talat är fysiska barn tillhör alltid Gud och riskerar aldrig att förlora sina själar eftersom de inte kan se skillnaden mellan ont och gott och kan inte synda. De som av naturen är ”vredens barn” är de som tagit för vana att synda så till den grad att synden blir ETT med deras liv och fullständigt naturligt för dem.  För en alkoholist kan det efter år av rus ses som fullständigt naturligt att dricka sig berusad, och denna vana i kombination med en vägran att omvända sig, har fått honom att till naturen vara ett vredens barn:

Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.Men Gud som är rik på barmhärtighet har älskat oss med så stor kärlek, också när vi ännu var DÖDA GENOM VÅRA ÖVERTRÄDELSER, att han har gjort oss levande tillsammans med Kristus. Av nåd är ni frälsta.

Summerat kan vi se att vredens barn har kapacitet att välja nedanstående livsstil. De kan göra följande:

  • Välja att överträda Guds lag och synda
  • Välja att leva på världens vis
  • Välja att följa härskaren över luftens välde (Satan)
  • Välja att vara olydnadens söner (vara ohörsamma enligt 1917 års översättning)
  • Välja att vandra i sitt kötts begärelse (1917 års översättning)
  • Välja att göra vad köttet och sinnet vill
  • Ha ett behov av att levandegöras från sitt andligt döda tillstånd (vilket innebär att de tidigare var ofrälsta pga synder)

Alltså kommer inte bebisar och små barn på fråga i det här sammanhanget eftersom de omöjligt kan utföra någonting i denna lista. Sen kan vi läsa om människor som av naturen inte alls är ”vredens barn” utan av naturen gör vad lagen befaller:

Rom. 2: 14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

Sen kommer vi till den vers som förmodligen är den allra mest citerade i hela Bibeln, kanske för att vi så gärna vill höra att vi kan bli frälsta I våra synder – trots att det inte står så:

Ty av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det, inte på grund av gärningar, för att ingen skall berömma sig. 

Det som är Guds gåva är möjligheten att bli frälst genom nåd. Vi är antingen frälsta genom lagen eller genom nåd. För att bli frälst genom lagen måste vi lyda den till punkt och pricka. Har vi gjort det? Nej. Alltså är vi frälsta av NÅD, och genom TRO – som är villkoret.  Att plötsligt börja göra goda gärningar kan alltså inte frälsa oss eftersom vi tidigare gjort oss skyldiga till synd. Inte heller är kravet att vi måste uppnå en viss grad av gärningar varje dag som ger oss poäng nog för att förbli frälsta. Nej, endast genom Jesus kan vi bli renade från vår tidigare synd. Betyder detta att vi inte längre riskerar våra själar om vi fortsätter att bryta tio Guds bud? Jo, det är precis lika viktigt som det alltid varit att lyda Gud, och synd separerar oss alltid från honom. Likaså är vi förlorade om vi är ljumma och inte kan visa gärningar med vår tro. Tro utan gärningar är död, och gärningar utan tro är också död. Vers 10 är inte alls lika ofta citerad, och den säger att det är tänkt att vi ska VANDRA i goda gärningar. Tror du att Gud tänker vandra i dessa gärningar åt dig? Nej, det är inte hans ansvar utan ditt, men vi kan inte göra någonting utan Jesus och behöver alltså vara I HONOM:

10 Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett, så att vi skall vandra i dem.11 Kom därför ihåg hur det var tidigare: ni var hedningar och kallades oomskurna av dem som kallar sig omskurna, med den omskärelse som utförs på kroppen med människohand.

Paulus fortsätter att berätta om de goda nyheterna om vad som kan åstadkommas GENOM Jesu blod, för alla – både judar och hedningar – som tror på honom. Det är genom blodet vi är renade och även förenade med varandra i Kristi kropp. Det handlar alltså om Kristi kropp och om församlingen som är Guds familj. De underbara löftena är alltså kopplade till församlingen som är utvald till arvet, men väljer DU att tillhöra församlingen? Du vet kravet…

12 Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen. 13 Men nu har NI, SOM ÄR I KRISTUS JESUS och som en gång var långt borta, kommit nära genom Kristi blod.  16 Så skulle han i en enda kropp försona de båda med Gud genom korset, sedan han där hade dödat fiendskapen. 17 Han har kommit och predikat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. 18 Ty GENOM HONOM har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern.19 Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj20 Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv21 Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. 22 I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.

När vi talar om de ”utvalda” kan vi gärna ha liknelsen i Matteus 22 i färskt minne. Den handlar om en Kung som bjuder in gäster till en bröllopsmiddag för sin son. Därifrån får vi den berömda frasen ”många är kallade men få är utvalda”. De som är utvalda i liknelsen är de som frivilligt accepterar inbjudningen och som också kommer till festen – till skillnad mot andra som visserligen är med på gästlistan men som väljer att INTE komma trots att det är Kungens vilja. De UTVALDA är alltså utvalda för att de själva valt det genom att acceptera inbjudningen. Detsamma gäller oss. Vi kan själva placera oss bland de UTVALDA om vi väljer Gud och visar det i våra handlingar.

God does not have a secret will

Is God the author of sin? (Thanks to Britt Williams)

Some may be surprised to learn that Calvinism, by implication, actually makes God the Author of sin. Calvinism (also known as Reformed theology) advocates, among other things, an unscriptural and perverted view of the sovereignty of God, election, and the atonement. It asserts God, as sovereign Ruler of the Universe, either directly or indirectly causes all events, including sin?

”Creatures are so governed by the secret counsel of God, that nothing happens but what he has knowingly and willingly DECREED.” 
John Calvin (Institutes of Christian Religion, Book 1, XVI)

”the counsels and wills of men are so governed as to move exactly in the course which he has DESTINED.” 
John Calvin (Institutes of Christian Religion, Book 1, XVI)

”God is the only proper author and fountain; we only are the proper actors”
Jonathan Edwards

”God controls not only natural events, but he also controls all human affairs and decisions”
Vincent Cheung (The Problem of Evil)

Calvinists also attribute the fall of Adam to God’s decree, teaching that God not only foreknew Adam would sin, but orchestrated it as well. John Calvin affirms this belief in the Institutes of Christian Religion

”God not only foresaw the fall of the first man, and in him the ruin of his posterity; but also at his own pleasure ARRANGED it.” 
John Calvin (Institutes of Christian Religion, Book 3, XXIII)

Some Calvinists teach that God is the originating cause of sin but not the proximate cause of sin. However, if Calvinists consistently follow their theology to its logical end, especially the doctrine of God’s sovereignty and predestination, they must attribute to God every act of sin, including murder, rape, sodomy, incest, child molestation, etc. Calvinists affirm the exhaustive foreknowledge of God, but hold to a determinist view of the future. They believe if the future is known then the future must be determined, thereby denying the possibility of libertarian free will and causing all moral choices, including sin.

”Thieves and murderers, and other evildoers, are instruments of divine providence, being employed by the Lord himself to execute judgments which he has resolved to inflict.” 
John Calvin (Institutes of Christian Religion, Book 1, XVII)

”Whatever things are done wrongly and unjustly by man, these very things are the right and just works of God” 
John Calvin (Concerning the Eternal Predestination of God, p.169)

”But where it is a matter of men’s counsels, wills, endeavours, and exertions, there is greater difficulty in seeing how the providence of God rules here too, so that nothing happens but by His assent and that men can deliberately do nothing unless He inspire it” 
John Calvin (Concerning the Eternal Predestination of God, pp.171-172)

”Does God work in the hearts of men, directing their plans and moving their wills this way and that, so that they do nothing but what He has ordained?” 
John Calvin (Concerning the Eternal Predestination of God, p.174)

”For the man who honestly and soberly reflects on these things, there can be no doubt that the will of God is the chief and principal cause of ALL THINGS” 
John Calvin (Concerning the Eternal Predestination of God, p.177)

”Everything is controlled by God?s secret purpose, and nothing can happen except by his knowledge and will” 
John Calvin (The Institutes of Christian Religion, Bk. 1, Ch. 16, Sect. 3)

”Since, therefore, God moves and does all in all, He necessarily moves and does all in Satan and the wicked man” 
Martin Luther (The Bondage of the Will, Sovereign Grace Publishers, p. 87)

Calvinist theologian James White, in a debate with Hank Hannegraaf and George Bryson, was asked,”When a child is raped, is God responsible and did He decree that rape?” To which Mr. White replied…

”Yes, because if not then it’s meaningless and purposeless and though God knew it was going to happen he created without a purpose and God is responsible for the creation of despair. If [God] didn’t [decree child rape] then that rape is an (sic) element of meaningless evil that has no purpose”
James White.

Hence, since ultimately, all moral choices, past, present, and future, are subject to God’s sovereign dictate, all sin can be traced to God Himself. Some Calvinists, usually referred to as ”hard determinists” or ”hyper-Calvinists”, will readily admit this, while others often deny it or use theological and philosophical gymnastics (i.e., compatibilism) in an attempt to cloak the implications of their theology. As Vincent Cheung, a popular Calvinist apologist boldly declares?

”God controls everything that is and everything that happens. There is not one thing that happens that he has not actively decreed – not even a single thought in the mind of man. Since this is true, it follows that God has decreed the existence of evil, he has not merely permitted it, as if anything can originate and happen apart from his will and power”
Vincent Cheung (The Problem of Evil)

Ironically, Calvinists tend to theoretically believe concepts they deny in practice. If a child molester boldly proclaimed God caused him to molest little children, Calvinists would rightfully conclude he was a deluded liar and demon possessed. However, when the theologian essentially declares the same concept, they applaud him as orthodox. Such reasoning is not only inconsistent but absurd. According to Calvinists, God commands men to abstain from what He has decreed that they do, causes them to do, yea, in what they have absolutely no choice but to do, and then He utterly condemns them for doing it. This is not the God of the Scriptures.

Behold, God will not cast away a perfect man, neither will he help the evil doers Job 8:20

James 1:13-17 clearly challenges the Calvinist concept of God as the Author of sin

Let no man say when he is tempted, I am tempted of God: for God cannot be tempted with evil, neither tempteth he any man: But every man is tempted, when he is drawn away of his own lust, and enticed. Then when lust hath conceived, it bringeth forth sin: and sin, when it is finished, bringeth forth death. Do not err, my beloved brethren. Every good gift and every perfect gift is from above, and cometh down from the Father of lights, with whom is no variableness, neither shadow of turning. James 1:13-17

If God, being holy, is above tempting men to do evil, who can dare believe He would cause them to do evil? And yet some Calvinists insist James 1:13 is misapplied when used metaphysically.

”James is pointing out what the Christian should consider and address in his struggles as a Christian; he is not dealing with metaphysics”
Vincent Cheung (The Author Of Sin)

Mr. Cheung, of course, is merely offering his biased opinion. We must realize that metaphysics can be very subjective, especially when applied through the presuppositions of our theological bents. In my estimation, James 1:13-17 holds significant and profound metaphysical relevance: ”God cannot be tempted with evil, neither tempteth he any man”, offers me two ethical absolutes that undermine the doctrine of determinism as taught by Calvinists.

Indeed, God can, through His providence, turn what men meant for evil for good (Gen 50:20). Likewise, He can use the worst of situations to sovereignly chastise, teach, and conform His people to His Son, Jesus Christ (Rom 8:28), but God never initiates, causes, or otherwise induces sin or evil. God is not the Author of sin. Yet, Calvinists teach that God, in His sovereign plan, introduced evil for His glory and did so ultimately to bring about ”good”. However, the Scriptures teach such a concept, for God or man, has never been part of true, Apostolic theology. In fact, such carnal reasoning is condemned as dangerous indeed. The Apostle Paul, inspired by God’s Spirit, declared…

And not rather, (as we be slanderously reported, and as some affirm that we say,) Let us do evil, that good may come? whose damnation is just. Romans 3:8

DID GOD CREATE EVIL?

Some Calvinists even assert God created evil. Calvinists often cite Isaiah 45:7 as a proof text for this false and blasphemous doctrine. Notice how the verse reads?

I form the light, and create darkness: I make peace, and create evil: I the LORD do all these things. Isaiah 45:7

The evil spoken of in this verse is obviously not moral evil, but natural evil. The Hebrew word literally means ”calamity”, which is physical evil. Notice, the text in Isaiah 45:7 does not read, ”I make righteousness and create evil”. No, the evil spoken of here is contrasted with peace because the evil referred to is calamity. Likewise, there are other Scriptural references pointing to God bringing natural evil or calamity on a nation, city, or people as judgment for sin (Neh. 13:18; Jer. 21:10; 25:29; Amos 3:6). God hates evil (Prov 6:16-19; Isa 61:8; Jer 44:4; Am 5:21; 6:8; Heb 1:9; Rev 2:6, 15), therefore, it is illogical to suggest God is the Author of sin.

True, God created everything in the physical or material world. However, God did not create moral evil. Evil is not material, but volitional. It is a moral disposition of free moral agents and involves, by nature, choice. Thus, evil is merely the absence of conformity to God’s law in moral agents.

”…(even) Augustine maintained that evil was only ‘privatio boni’, or an absence of good, much like darkness is an absence of light. An evil thing can only be referred to as a negative form of a good thing, such as discord, injustice, and loss of life or of liberty.”
Wikipedia (Theodicy)

We cannot deny that God created the potential for evil by creating free-moral agents endowed with a free-will who have the ability to resist God and violate His law. Nevertheless, God did not create moral evil or disobedience. Thus, man, as a free moral agent choosing to reject God and disobey His law, is the source of moral evil (Mark 7:21-23).

CAN THE AUTHOR OF SIN BE EXEMPT FROM MORAL RESPONSIBILITY?

Calvinism, with its skewed view of the sovereignty of God, philosophically funnels everything back to God, even sin itself. Hence, ”God is the Author of sin” is an inescapable deduction of Reformed theology. However, the next logical step creates increased philosophical and moral tension: if God causes men to sin is He not then responsible and morally culpable? Not surprisingly, with conscience and reason raging, most Calvinists are uncomfortable making God a ”sinner”. Waxing irrational, some Calvinists cling to God as Author of sin while unashamedly attempting to blame man?

”Man is a responsible moral agent, though he is also divinely controlled; man is divinely controlled, though he is also a responsible moral agent.”
J.I. Packer

Mr. Packer’s statement is a glaring theological contradiction. How can God justly hold men accountable for sin He has, either directly or indirectly, decreed they commit?

Others employ theological and philosophical smoke and mirrors seeking to obscure, cloak, and explain away the obvious ethical problems such a hypothesis presents. Mr. Cheung, in his article ”The Author of Sin”, bluntly states?

”…if God directly causes you to sin, it does make him the ”author”of sin (at least in the sense that people usually use the expression), but the ”sinner” or ”wrong-doer” is still you. Since sin is the transgression of divine law, for God to be a sinner or wrong-doer in this case, he must decree a moral law that forbids himself to be the Author of sin, and then when he acts as the author of sin anyway, he becomes a sinner or wrong-doer.”
Vincent Cheung (The Author Of Sin)

It is absurd to suggest that God can be cosmically behind all sin and yet be expunged from all moral responsibility for sin. Can the turn-coat FBI agent who masterminds a spy ring actually expose, apprehend, indict, testify against, and help convict spies he facilitated without implicating himself? I think not. Neither can the Calvinist God, who unquestionably governs all the affairs of men, hold men who are predestined to reprobation accountable for their sins without making Himself culpable.

That be far from thee to do after this manner, to slay the righteous with the wicked: and that the righteous should be as the wicked, that be far from thee: Shall not the Judge of all the earth do right? Genesis 18:25

Doth God pervert judgment? or doth the Almighty pervert justice? Job 8:3

Yea, surely God will not do wickedly, neither will the Almighty pervert judgment. Job 34:12

And he shall judge the world in righteousness, he shall minister judgment to the people in uprightness.Psalms 9:8

God forbid: for then how shall God judge the world? Romans 3:6

Moreover, how can men be responsible for actions they do not have the will to perform or ultimately the freedom to resist? If the Scriptures teach that law and the knowledge of the law are both prerequisites for culpability, which it does (Lev 4:13-14; Deut 1:39; Rom 3:20, 4:15), how much more the will and ability to obey the command? Granted, though the Bible teaches men can resist specific acts of sin, no man can fully obey God apart from divine grace (Rom 7:18; Phil 2:13; Heb 13:21). However, from a Calvinistic perspective, men have no real choice in the matter. God governs and controls all. Can we, based on Scripture, logically establish moral ”responsibility” apart from ”respond-ability”? The answer is a resounding ”no”. This is a Scriptural and philosophical absolute. Hence, if God is the author of sin, God is accountable for sin.

Calvinists say those who question God do so because His ways violate their carnal concept of justice. All agree that fallen humanity can have unusual ideas about justice, but God reveals Himself as just and defines His justice via the Scriptures. Calvinists often say that if we understood divine justice, it would no longer be divine, or some similar tautology. What strange reasoning. If we can understand God’s Word will it cease to be God’s Word? Surely, God’s people, filled, led, and taught by God’s Spirit, can comprehend, at least to some degree, God’s justice? Without the revelation of true justice, (which is displayed by God and His Word) men could not walk righteously or fulfill God’s plan in the earth.

Furthermore, for the Calvinist, a theological contradiction arises when God shows indignation toward those who, by living in sin, are only fulfilling their divine destiny inaccordance with God’s predetermined decree?

Let no man deceive you with vain words: for because of these things cometh the wrath of God upon the children of disobedience. Ephesians 5:6

It is amazing that Calvinists vehemently deny that God works at cross purposes with Himself. If reprobates disobey God, harden themselves in sin, and ultimately shun the gospel because God sovereignly predetermined they do so in His secret will, why then does God not agree with what He decreed?

IS GOD CONSISTENT WITH HIS OWN LAW?

for thy truth: for thou hast magnified thy word above all thy name. Psalms 138:2

Amazingly, many Calvinists believe God, as Sovereign Ruler of the Universe, cannot be expected to honor the standard of His own law. Is this true? Calvinist apologist, Vincent Cheung, in his blog article entitled ”The Author of Sin”, boldly stated?

”Whether or not God is the author of sin, there is no Biblical or rational problem with Him being the author of sin”

Really, Mr. Cheung? If God is responsible for every act of evil then He has broken His own law. Such an assertion, according to the Word of God, is impossible, not because God is above His own law, but because such behavior is contrary to His holy nature.

Know therefore that the LORD thy God, he is God, the faithful God, which keepeth covenant? Deuteronomy 7:9

He is the Rock, his work is perfect: for all his ways are judgment: a God of truth and without iniquity, just and right is he. Deuteronomy 32:4

Which made heaven, and earth, the sea, and all that therein is: which keepeth truth for ever? Psalms 146:6

I propose that God could never violate His own law nor compel others to do so. I base this absolute on several Biblical principles, namely:

1. God is holy. Holiness, as defined by Scripture, is to be conformed to God’s moral law. Granted, there are some areas where God’s moral law applies only to man, nevertheless, to cause men, in any way, to violate His law is against God’s nature (James 1:13).

2. God and His Word are synonymous. If God cannot deny Himself (2 Tim 2:13) how could He breach His own character by violating His Word or causing men to do so?

3. God the Father and Jesus Christ, both being part of the triune Godhead, are the same in essence (Col 2:9). Jesus Christ, the eternal Son, never broke the law of God but fulfilled the law. This being true, it is reasonable to assume God cannot break His own law.

4. God’s Spirit inspires holiness and conformity to moral law (Rom 8:4; Gal 5:16, 22-23). Would the same Spirit who effectually restrains sin in redeemed man in time inspire sin in our holy God in eternity? Again, I think not.

5. God is love (1 Jn 4:8). Love is conformity to moral law (Rom 13:10). Moreover, God’s character is immutable; He cannot change. Therefore, how could God violate His law and be consistent with His revealed nature?

6. God is not the Author of confusion (1 Cor 14:33). Nothing is more disorderly and confusing than sin. Thus, God cannot be the cause of sin.

Therefore, we conclude that God cannot be the Author of sin and remain true to His revealed nature throughout the Scriptures.

This then is the message which we have heard of him, and declare unto you, that God is light, and in him is no darkness at all. 1 John 1:5

Foreknowledge does not constitute predestination. Case in point:

FIRST: David was being pursued by Saul. So, David asked the Lord that, if he goes down to Keilah, will Saul also come down there, and will they deliver David into Saul’s hand? The Lord answered yes.

So, what did David do? ”Then David and his men, which were about six hundred, arose and departed out of Keilah, and went whithersoever they could go..” (1 Sam. 23:13).

So what we find here is that God knew WHAT WOULD happen IF David went to Keilah – he would meet Saul there, for God foreknew that Saul would be there, and that those in Keilah would hand him over to Saul. BUT THIS DID NOT HAPPEN. David left the area of Keilah. God knew WHAT WOULD happen, even that which DID NOT happen. God foreknows future contingencies, and is not directing every event by a strict necessity or predetermined decree.

SECOND: God left a matter in David’s own hands. ”And the men of David said unto him, Behold the day of which the LORD said unto thee, ‘Behold, I will deliver thine enemy into thine hand, that thou mayest do to him as it shall seem good unto thee….'” (1 Sam. 24:4).

So, what did David do? He spared Paul’s life. But God PERMITTED David to do whatever he wanted to do. David had more than one option before him. God did not tell David what to do, as though it was already predetermined by decree, but allowed David to choose.