Arkiv | mars 2012

Being confident that he which has begun a good work will perform it to the end (Phil. 1:6)

phil. 1Being confident of this very thing, that he which hath begun a good work in you will perform it until the day of Jesus Christ. (Phil. 1:6)

There are loads of things we can say we are confident” about, due to past experiences and based on what we could reasonably expect to happen. I’m confident that I will get at least 250 hits on my blog today, because that’s the least amount of hits I normally get. I’m also confident that certain friends will continue to remain christians and work for the Lord throughout their lives, because they have shown enough good fruit to make me believe that. However, even if I’m confident about these things, there is no guarantee that what I’m confident about will absolutely take place.

Paul is addressing a certain group of believers in Philippi,  and not all christians in the whole world. He doesn’t know all christians under the sun intimately enough to make estimations about their future, but he was well acquainted with these particular believers in Philippi. Due to his past experiences and what he had witnessed, he feels confident that he which began a good work in them will perform it to the end. The verse doesn’t say that God, regardless of people’s own free will, predestines them to do good work (forcing them to do good works), because had it been up to God to make sure there is good works in us then of course God would make sure to do accomplish this at all times without failing even once.

Eph. 2:10 For we are his workmanship, created in Christ Jesus unto good works, which God hath before ordained that we should walk in them.

What will happen if we choose to not walk in them? Still on the right track and saved?

2 Tim. 2: 21 If a man therefore purge himself from these, he shall be a vessel unto honour, sanctified, and meet for the master’s use, and prepared unto every good work.

We are asked to purge/cleanse ourselves from vessels of dishonor (sin), in order to be of use for God and prepared unto every good work. It’s about our willingness to obey the holy Spirit who leads us away from sin and into a world where we can be useful tools for God.

1 Tim. 6:17 Command those who are rich in this present age not to be haughty, nor to trust in uncertain riches but in the living God, who gives us richly all things to enjoy. 18 Let them do good, that they be rich in good works, ready to give, willing to share, 19 storing up for themselves a good foundation for the time to come, that they may lay hold on eternal life. (NKJV)

Above we can see that good works can actually lead to eternal life. (Faith without works is dead.) It’s about giving God the honor because we are building good on him.

1 Cor. 3:6 I have planted, Apollos watered; but God gave the increase.7 So then neither is he that planteth any thing, neither he that watereth; but God that giveth the increase.8 Now he that planteth and he that watereth are one: and every man shall receive his own reward according to his own labour.9 For we are labourers together with God: ye are God’s husbandry, ye are God’s building.

This is the whole context of Phil. 1:

Phil. 1:1 Paul and Timotheus, the servants of Jesus Christ, to all the saints in Christ Jesus which are at Philippi, with the bishops and deacons: —3I thank my God upon every remembrance of you, 4Always in every prayer of mine for you all making request with joy, 5For your fellowship in the gospel from the first day until now; 6Being confident of this very thing, that he which hath begun a good work in you will perform it until the day of Jesus Christ: 7Even as it is meet for me to think this of you all, because I have you in my heart; inasmuch as both in my bonds, and in the defence and confirmation of the gospel, ye all are partakers of my grace. 8For God is my record, how greatly I long after you all in the bowels of Jesus Christ. 9And this I pray, that your love may abound yet more and more in knowledge and in all judgment; 10That ye may approve things that are excellent; that ye may be sincere and without offence till the day of Christ.

The reason Paul feels confident about this group of christians is because he has witnessed their godly lives and noticed that they have proved to be trustworthy workers. ”For your fellowship in the gospel from the first day until now”. That’s why Paul is convinced that God will continue to bless them and let the holy Spirit be a big part of their work. Paul will also continue to pray for them and keep them in his heart, which will also affect the outcome.  Praying for people will help influence them to know what is right and in the end to be without blemish until the day of Christ. With other words, there is no guarantee that born again christians will be without blemish on judgment day, because it depends on if they endure to the end or not – by living righteous lives. However, we know that we are in the vine if we follow the Spirit instead of our flesh.

The chapter mentions ”confident” yet again (actually twice…)

14And many of the brethren in the Lord, waxing confident by my bonds, are much more bold to speak the word without fear.15Some indeed preach Christ even of envy and strife; and some also of good will: 16The one preach Christ of contention, not sincerely, supposing to add affliction to my bonds: 17But the other of love, knowing that I am set for the defence of the gospel.

Paul suggests that his own imprisonment actually brings the good result that many brothers feel confident in God, perhaps due to Paul’s impeccable confidence. They are being helped to preach the word of God with no fear, albeit not everyone because Paul mentions that there are christians who preach about Jesus of contention and not through sincere concern for the lost. Maybe they were out to tear down what Paul had built up by introducing false doctrines that cause division among believers. Paul also warned about this precise situation:

Acts 20:28 Take heed therefore unto yourselves, and to all the flock, over the which the Holy Ghost hath made you overseers, to feed the church of God, which he hath purchased with his own blood.29 For I know this, that after my departing shall grievous wolves enter in among you, not sparing the flock.30 Also of your own selves shall men arise, speaking perverse things, to draw away disciples after them.31 Therefore watch, and remember, that by the space of three years I ceased not to warn every one night and day with tears.

Paul encourages his christian friends to continue to pray for him, and he says that their prayers and the supply of the Spirit will lead to his salvation. Naturally Paul’s own willingness to obey the holy Spirit is fundamental.

19For I know that this shall turn to my salvation through your prayer, and the supply of the Spirit of Jesus Christ,

Paul has the confidence that it’s best for him  to remain with them for yet a little time. He continues to encourage and warn his fellow christians to be strong in their faith and to strive together for the gospel.

25And having this confidence, I know that I shall abide and continue with you all for your furtherance and joy of faith;26That your rejoicing may be more abundant in Jesus Christ for me by my coming to you again.27Only let your conversation be as it becometh the gospel of Christ: that whether I come and see you, or else be absent, I may hear of your affairs, that ye stand fast in one spirit, with one mind striving together for the faith of the gospel;

In Phil. 2:12 below we can see that these believers are those who have ”always obeyed.” This is more revelation as to why Paul was so confident about the christian Philippians.

Phil. 2:12 Wherefore, my beloved, as ye have always obeyed, not as in my presence only, but now much more in my absence, work out your own salvation with fear and trembling.13 For it is God which worketh in you both to will and to do of his good pleasure.14 Do all things without murmurings and disputings:15 That ye may be blameless and harmless, the sons of God, without rebuke, in the midst of a crooked and perverse nation, among whom ye shine as lights in the world;16 Holding forth the word of life; that I may rejoice in the day of Christ, that I have not run in vain, neither laboured in vain.

Paul reveals that these christians helped him financially (Phil. 4:10-19), which is yet another example of good fruit. There is no biblical promise of security given to those who are not grounded in Jesus, but throughout the New Testament Paul gives true believers many warnings, that they must not shipwreck their faith.

1 Tim. 41 Tim. 4: 16 Take heed unto thyself, and unto the doctrine; continue in them: for in doing this thou shalt both save thyself, and them that hear thee.

2 Tim. 2:15 Study to shew thyself approved unto God, a workman that needeth not to be ashamed, rightly dividing the word of truth.16 But shun profane and vain babblings: for they will increase unto more ungodliness.17 And their word will eat as doth a canker: of whom is Hymenaeus and Philetus;18 Who concerning the truth have erred, saying that the resurrection is past already; and overthrow the faith of some.19 Nevertheless the foundation of God standeth sure, having this seal, The Lord knoweth them that are his. And, let every one that nameth the name of Christ depart from iniquity.

Titus 2:6 Likewise, exhort the young men to be sober-minded, 7 in all things showing yourself to be a pattern of good works; in doctrine showing integrity, reverence, incorruptibility, 8 sound speech that cannot be condemned, that one who is an opponent may be ashamed, having nothing evil to say of you.—11 For the grace of God that brings salvation has appeared to all men, 12 teaching us that, denying ungodliness and worldly lusts, we should live soberly, righteously, and godly in the present age,13 looking for the blessed hope and glorious appearing of our great God and Savior Jesus Christ,14 who gave Himself for us, that He might redeem us from every lawless deed and purify for Himself His own special people, zealous for good works. (NKJV)

Deliver someone unto Satan for destruction of the flesh 1 Cor. 5:5

Deliver such an one unto Satan for the destruction of the flesh, that the spirit MAY be saved (1 Cor.5:5)

There are some who believe that the wicked man spoken about in this passage did not lose his salvation even though he was a fornicator who committed a horrific crime. Some of course will say that ”he wasn’t saved to begin with” but this man was a member of this particular church and a brother, so it’s more likely that he at one point was a true christian. When we read that this man was to be delivered to Satan so that his spirit MAY be saved, it doesn’t say that this procedure definitely WILL succeed. This however was an attempt to save his soul. IF the man was already saved (as some suggest) then why can we read that he was to be delivered to Satan so that he may be saved, if he already was? Paul criticized the leaders of the church for not having reacted concerning this man and his grievous sin, and put him away from among them. To say that this man was saved despite his fornication, is to say that unrepentant sinners are welcomed into the kingdom of God.

1 Cor. 1It is reported commonly that there is fornication among you, and such fornication as is not so much as named among the Gentiles, that one should have his father’s wife. 2And ye are puffed up, and have not rather mourned, that he that hath done this deed might be taken away from among you3For I verily, as absent in body, but present in spirit, have judged already, as though I were present, concerning him that hath so done this deed4In the name of our Lord Jesus Christ, when ye are gathered together, and my spirit, with the power of our Lord Jesus Christ, 5To deliver such an one unto Satan for the destruction of the flesh, that the spirit MAY be saved in the day of the Lord Jesus.6Your glorying is not good. Know ye not that a little leaven leaveneth the whole lump—11But now I have written unto you not to keep company, if any man that is called a brother be a fornicator, or covetous, or an idolator, or a railer, or a drunkard, or an extortioner; with such an one no not to eat. 2For what have I to do to judge them also that are without? do not ye judge them that are within? 13But them that are without God judgeth. Therefore put away from among yourselves that wicked person.

The same Greek word translated wicked in that verse is also found in Mt. 13:49,50:

This is how it will be at the end of the age. The angels will come and separate the wicked from the righteous and throw them into the fiery furnace, where there will be weeping and gnashing of teeth.

Also, the same word translated fornication in 1 Cor. 5:1 is found in Gal. 5:19-21:

19Now the works of the flesh are manifest, which are these; Adultery, fornication, uncleanness, lasciviousness, 20Idolatry, witchcraft, hatred, variance, emulations, wrath, strife, seditions, heresies, 21Envyings, murders, drunkenness, revellings, and such like: of the which I tell you before, as I have also told you in time past, that they which do such things shall not inherit the kingdom of God.

It looks like the same man is spoken about yet again in 2 Cor.2:

1But I determined this with myself, that I would not come again to you in heaviness. 2For if I make you sorry, who is he then that maketh me glad, but the same which is made sorry by me? .5But if any have caused grief, he hath not grieved me, but in part: that I may not overcharge you all. 6Sufficient to such a man is this punishment, which was inflicted of many. 7So that contrariwise ye ought rather to forgive him, and comfort him, lest perhaps such a one should be swallowed up with overmuch sorrow. 8Wherefore I beseech you that ye would confirm your love toward him. 9For to this end also did I write, that I might know the proof of you, whether ye be obedient in all things.

ARVSYND, syndarv, fördärv, syndfull natur – vi är EJ födda i synd

ARVSYNDEN – sanningarnas sanning? Även om du kallar det arvsynd, syndarv, fördärv eller att vara född med en syndfull natur, så handlar det ändå om en gnostisk lära. 

Charles Finney sade om arvsynden”This doctrine is a stumbling-block both to the church and the world, infinitely dishonorable to God, and an abomination alike to God and the human intellect, and should be banished from every pulpit, and from every formula of doctrine, and from the world. It is a relic of heathen philosophy, and was foisted in among the doctrines of Christianity by Augustine, as everyone may know who will take the trouble to examine for himself.” (Lectures on Systematic Theology, 1851 Edition, Published by BRCCD, p. 340)

En del menar att vi är födda men en syndfull natur för ”Varför skulle vi annars synda? Men varför syndade Adam och Eva? (Varför syndade 1/3 av änglarna?) Var DE födda med en syndfull natur? Nej, självfallet inte – de var skapade mycket goda – men ändå valde de att synda. Alltså krävs det inte någon syndfull natur för att vi ska välja att synda för det går precis lika bra den förutan.

Om vi är syndare av naturen, har då Gud någon rätt att döma oss för något som han vet är utanför vår egen kontroll? Om Gud skapade lagar som vi inte kan följa eller om han skapade oss som oförmögna att hålla dem så blir slutresultatet detsamma – vi är stackars offer för hur Gud valt att skapa oss (direkt eller indirekt). Men vi kan endast vara skyldiga till lagöverträdelse om vi haft möjlighet att hålla lagen, och ingen normal domstol skulle försöka processa mot en mentalt handikappad person eller en bebis eftersom dessa inte är medvetna om lagen och därmed inte kan anses vara skyldiga. Skulle då vår Gud handla annorlunda?

OM vi hade haft en fallen natur skulle vi då inte ha utmärkta ursäkter för vår synd på domedagen när vi blir tillfrågade av Gud varför vi syndat? ”För att vi är födda med en syndfull natur naturligtvis” skulle vi kunna svara. ”Eller har vi haft ett val att INTE bli födda med syndfullt kött?” Gud måste då medge att vi inte haft något sådant val och att vi alltså syndat av ren nödvändighet. Har han då någon rätt att döma oss, och vore det inte snarare så att det är SYND om oss som drabbats av en syndfull natur mot vår vilja? Vem skulle frivilligt vilja ha en syndfull natur som tvingar en till synd? Vidare tror ingen kristen att Jesus föddes i synd, men om arvsynden är sann så skulle det betyda att Jesus gavs fördelar över oss och att han lättare kunde hålla sig syndfri eftersom han ju inte var född med ett handikapp som vi andra. Idén om arvsynden förminskar vad Jesus gjorde för oss eftersom Jesus då skulle kommit lindrigare undan i livet jämfört med oss. Sanningen är dock att Jesus inte åkte någon gräddfil, utan han hade precis likdant kött som oss och blev precis som oss frestad i allt. Skillnaden mellan oss och Jesus är inte att vi hade en syndfull natur till skillnad mot honom, utan skillnaden är att Jesus valde att inte synda till skillnad mot oss. Så mycket älskade han oss!

Synd är överträdelse av lagen ( I Joh 3:4) och är ett val. Det är ingen synd att vara född med svart hår, blå ögon osv och det är ingen synd att överhuvudtaget bli född. En bebis är inte medveten om lagen och kan heller inte göra några överträdelser. Om synd går att ärva borde då inte syndare föda syndare, och heliga föda heliga? Hur kom det sig att Jesus inte föddes i synd? Maria var ju precis lika mycket släkt med Adam och Eva som alla andra – OCH hade manliga förfäder – så att vara född av en jungfru skulle inte ha hjälpt mot ett sådant ”synd-DNA”. Varför skulle arvet hoppa över henne och inga andra kvinnor? Att Jesus var född av en jungfru var ämnat som ett TECKEN enligt Jesaja och det står ingenstans att det var för att Jesus skulle undgå någon arvsynd.

Jesaja 7:14 Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel.

De första 300-400 åren e Kr så lärde ingen av de gamla kyrkofäderna att vi ärvt Adams synd, men däremot gjorde gnostikerna det och de betraktades som villolärare. Augustinus var en före detta gnostiker och det var därifrån han hämtade idén om den syndfulla naturen och introducerade den till kyrkan. Luther, Kalvin och andra fortsatte att sprida idén och vi har sedan i flera hundra år tagit denna lära som en självklarhet och ”sanningarnas sanning” som vi helt enkelt inte FÅR ifrågasätta. Men varför ska vi försöka intala oss att ALLA de gamla kyrkofäderna hade fel de första 300 åren efter Jesu död, innan Augustinus äntligen äntrade scenen och gav oss ljus? Det finns ingen som orsakat fler villoläror i Kyrkan än Augustinus som kan ses här.

Nedanstående verser brukar vanligtvis användas för att ge support för idén om Arvsynden

1) Rom 5:12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.

Vad vi kan läsa här är att DÖDEN kommit över alla människor (”all MEN” KJV) och inte  att SYNDEN kommit över alla människor. Och varför kom döden över alla människor? Jo, EFTERSOM ALLA HADE SYNDAT. Det betyder att VI som individer orsakat det tillståndet med vårt eget agerande och det står inte att vi är födda i synd eller fördömda från start. Syndens lön är döden och i Adam och Evas fall så handlade det om både fysisk och andlig död. Fysisk för att de inte längre kunde nå Livets Träd och fick träda ut i världen som var förbannad för deras skull, och andlig eftersom synden ju separerar oss från Gud som är helig.

En del hänger upp sig på att det står att ”alla hade syndat” och menar att detta borde inbegripa bebisar. Det handlar om anthrōpous (”all men”  i KJV) vilket beroende på sammanhang kan betyda män, kvinnor OCH män eller hela mänskligheten. Vi vet redan att det finns åtminstone ett undantag till regeln eftersom Jesus aldrig syndade. ”Alla” betyder alla av någonting, och i det här fallet ser det ut att vara alla som överhuvudtaget kan synda. Läs sist i dokumentet om vad synd är, och du kan se att barn inte kan inbegripas i beskrivningen eftersom de inte är medvetna om lagen.

Adam introducerade den allra första synden till världen och det orsakade väldiga konsekvenser för alla efterkommande. Det mest påtagliga är att vi måste dö FYSISKT pga honom (även om vi dör som oskyldiga bebisar) och detta beroende på att vi inte kan nå Livets Träd pga hans synd när han blev utkastad ur Eden. Vi har även blivit födda in i en fallen värld pga honom, och vi måste arbeta i vårt anletes svett och vi måste föda barn i plågor vilket är del av förbannelsen. Vi har även tistlar i naturen pga Adam, och vi skulle även kunna säga att jordbävningar, tsunamis, vulkanutbrott o dyl. kan härledas till förbannelsen som Adam orsakade eftersom Gud aldrig skulle acceptera eller orsaka sådana element gentemot oss utan orsak. Dessa saker är ju negativa och orsakar död och plåga, och Bibeln lär att Döden är en FIENDE. Vi vet att vi lever in en fallen värld men de goda nyheterna är förstås att Gud gjorde någonting åt saken. Fysisk död är enda utvägen efter det som Adam orsakade för ingen skulle vilja leva för evigt på en jord som är under en förbannelse.

Vi är inte ansvariga för Adams synd för synd tillräknas inte där det inte finns någon moralisk lag som blivit överskriden. Romarbrevet 5 talar inte om fysisk död för Paulus talar om fördömelse och rättfärdighet, och fördömelsen syftar till själslig död eftersom de som ju är rättfärdiggjorda fortfarande dör fysiskt. Väljer vi Adams väg så dör vi, men väljer vi Jesus väg så får vi liv. I Rom 6:23 står det ”Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Kristus Jesus, vår Herre”. För att förstå vad slags död som menas i början av versen behöver vi bara jämföra med motsatsen i slutet av versen. ”Evigt liv”! Att få evigt liv betyder inte att den rättfärdiga personen inte kommer att dö fysiskt. Jesus säger i Joh. 11:25 ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han skall leva, om han än dör.” Om döden i Rom 6:23 betyder fysisk död så skulle det betyda att de rättfärdiga inte behöver dö fysiskt. Rom. 6:23 lär ut samma sak som Rom. 5:12 och 18-19 – att vi inte dör förrän vi syndar, och att vi inte lever förrän vi tror på Jesus.

Rom. 6:23 Ty syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre

Rom 5:13 Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns

2) Rom 5:18Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv. 19 Liksom de många stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de många stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.

Om vi i Rom 5:18 ska se första halvan som att 100% av alla människor kategoriskt blir fördömda pga Adam, då måste vi se andra halvan på precis samma kategoriska sätt – att ALLA blir rättfärdiga genom Jesus. Men blir 100% av alla människor rättfärdiga i Jesus? Nej, vi vet att en universell frälsning inte är Biblisk så vi kan inte kategorisera på det sättet utan måste läsa verserna i sitt sammanhang. Vi får mer ljus bara vi går till nästa vers som är 5:19. Där står det att MÅNGA blivit syndare och att MÅNGA ska bli rättfärdiga. Vi vet att vi inte blir rättfärdiga i Jesus såvida vi inte accepterar honom som Frälsare och omvänder oss från våra synder. Likaså blir vi inte fördömda i Adam, såvida vi inte väljer att vara olydiga som han var. Nu har alla syndat (alla som är medvetna om lagen) och är därför i behov av en frälsare, men inte för att Adam syndat utan för att VI syndat. Sen kan det också vara så att vi är utsatta för ännu mer frestelse än vad Adam var och att Kunskapens Träd orsakat en ny dimension för oss att hantera, men ingenstans står det att vi är födda i synd, att vi ärvt Adams synd, att vi är födda med syndfullt kött, att bebisar kan synda, etc. I Adam så dör vi inte såvida vi inte väljer att vara olydiga, och i Kristus så lever vi inte såvida vi inte väljer att lyda.

Romans 5:14 Ändå härskade döden från Adam till Mose också över dem som inte hade syndat genom en överträdelse SÅDAN SOM Adams, han som är en förebild till den som skulle komma.

Sådan som” betyder ”i likhet med” och är översatt från det grekiska ordet homoiōmati. Paul refererade till de som hade syndat innan lagen kom och som syndat mot sitt samvete. De hade visserligen inte fått ett direkt bud från Gud som Adam fick, men de var fortfarande syndare.

3) Psalm 58:4 De ogudaktiga är avfälliga ända från födelsen, de lögnaktiga far vilse alltifrån moderlivet

Ps. 58:4 ger intryck av att barn är syndiga från födelsen och Ps. 51:7 att barn när syndiga från befruktningen. Hur ska vi ha det? Vi ska inte bygga doktriner på psalmer som kan vara just psalmer och poesi, och det är bättre att läsa psalmer genom filtret av klarare texter utan poetiska inslag. Notera att det står ”far vilse” vilket betyder att de inte var födda vilse från start. Notera också att den rättfärdiga i vers 11 INTE var vilse så ”fara vilse” gäller alltså inte alla universellt. Psalmen gäller vuxna personer och inte barn för barn kan inte göra upp onda planer i sina hjärtan.

Ps. 58:3 Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer, era händer banar väg för våld i landet

Notera också att det står ”lögnaktiga”. Vilka bebisar känner vi som kan tala lögner och prata direkt från födseln? Vilka bebisar kan använda sina händer för att bana väg för våld i landet? Självklart ingen!

Ps. 58:7 Gud, krossa tänderna i deras mun, bryt sönder de unga lejonens käkar, Herre!

Hur många är födda med TÄNDER? Detta är ytterligare bevis för att psalmen inte handlar om straff gentemot bebisar utan gentemot ogudaktiga som gjort sig skyldiga till våld, blodutgjutelse och att ständigt bryta mot Guds lag.

Det låter onekligen som barn är neutrala och oskyldiga:

Rom 9:11 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont

Mark 10:15 Amen säger jag er: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.

Jesaja 7: 16 Ty innan pojken förstår att förkasta det onda och välja det goda, skall det land för vars båda kungar du ängslas vara övergivet.

Hes. 18:20 Den som syndar skall dö. En son skall inte bära sin fars missgärning, och en far skall inte bära sin sons missgärning. Den rättfärdiges rättfärdighet skall vara hans egen, och den ogudaktiges ogudaktighet skall vara hans egen.

5 Mos 24:16 Föräldrar skall inte dödas för sina barns skull, och barn skall inte dödas för sina föräldrars skull. Var och en skall lida döden genom sin egen synd.

4) Jer. 17:9 Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?

Jeremia talar här om hjärtan som säger en sak men känner ett annat. Bibeln talar också om hjärtan som är rena, villiga, glada, perfekta, osv. Versen precis efter säger:

Jer. 17:10 Jag, Herren, utforskar hjärtat och prövar njurarna för att ge åt var och en efter hans vägar, efter hans gärningars frukt.

Så det handlar om en persons gärningar och inte att alla är födda med hjärtan som är fördärvade. Vi kan absolut inte använda den här poetiskt uttryckta versen till stöd för att vi är födda i synd. När Gud utrannsakar en bebis hjärta (om han ens är gammal nog att ha ett) så ser han självfallet vilka gärningar den har och vilken kapacitet den har att lyda – och dömer därefter.

5) 1 Mos. 6:Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda

Detta handlar om tillvaron strax före floden och innebörden av orden visar att man åtminstone måste vara vuxen för att kunna ha sådana tankar. Noa var undantagen och han var en rättfärdig man. Det är troligt att ”Guds söner” (det hebreiska begreppet betyder änglar de andra tre tillfällena som det används i GT) haft en stor orsak till den våldsamma och onda tillvaro som rådde just före floden. Vi kan läsa att de fick barn med kvinnor och att avkomman blev jättar. Gud accepterade Abels offer och inte Kains, och ansåg dessutom att även Kain hade förmåga att stå över synd. Inte kan vi väl säga att vi alla syndar ständigt och jämt än idag endast tänker onda tanker, för det gör inte ens ateisterna! Om den här versen säger att vi alla är födda i synd så måste man fundera på varför Gud dödade alla människor pga deras totalt syndfulla liv, bara för att se problemet fortsätta även efter floden. Då skulle han ha orsakat floden helt i onödan. Är vi födda i synd är det i stället Gud som ska klandras, för ingen av oss har bett om att få bli födda men en syndfull natur som får oss att synda.

6) Psalm 51:7 I synd är jag född, och i synd blev jag till i min moders liv (SFBSe, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig (1917)

Denna vers handlar inte om alla människor i hela världen utan om David och hans mamma. Versen säger att David blivit avlad i synd och INTE att David är född syndig. Det kan mycket väl stämma att David blev avlad i synd om vi ser till omständigheterna till hans mamma.

David hade två halvsystrar Zeruiah and Abigail (1 Krön. 2:13-16). Pappan till dem var inte Jesse utan Nahash (2 Sam. 17:25). Davids mamma var förmodligen inte Jesses första fru, vilket kan förklara varför Davids halvbröder såg sig själva som bättre än David (1 Sam. 17:28-30) Det kan också förklara varför David inte kallades fram då profeten Samuel var på besök för att hitta en kung. (1 Sam. 16:11).

Det går att spekulera ytterligare om omständigheterna gällande David’s mamma och hur hon fick sina barn, men vi vet åtminstone ovan. Det går t ex att spekulera om otrohet, våld, skilsmässa osv vad gäller omständigheterna kring Nahash och Jesse. Davids mamma borde ha varit gift med Jesse när han föddes eftersom David inte var någon bastard (Deut 23:2).

David var precis som vi född in i en syndfull värld och man kan också bli född in i ett språk (Apg 2:8). Låt oss återigen inte glömma att psalmer ofta innehåller poetiskt tal, och i det här fallet så vet vi att ben inte kan prata, att Gud inte krossar ben när vi syndat, att isop kan få oss vitare än snö, osv:

Ps.51:9 Rena mig med isop, så att jag blir ren, två mig, så att jag blir vitare än snö. 10 Låt mig få höra fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få jubla.

Det låter inte logiskt att David ivrigt skulle be Gud om förlåtelse för att han (David) hade mage att bli avlad i synd. Det hade knappast varit Davids fel utan snarare Guds fel.

7) Job 15:14 (Elifas) Vad är en människa, att hon skulle vara ren, att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?

Job 25:4 (Bildad) Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren?

Frågorna i 15:14 och 25:4 är adresserade till Job av hans vänner i respons till Jobs övertygelse om att han är oskyldig. Vännernas åsikter är inte Guds åsikter. Vi vet redan att det finns flera rättfärdiga personer beskrivna i GT och Job själv hör till dem. Hela mänskligheten som är född av kvinna har hamnat i frivillig demoralisering pga frestelser och själviskhet. Jesus var också född av kvinna men han var inte demoraliserad. Versen säger inte att varje kvinna har ärvt orenlighet och att varje man är född orättfärdig. Vi måste fråga oss själva om verserna absolut måste läsas bokstavligt? Läser du den här versen bokstavlig ifrån samma bok?:

Job 1:21 Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända tillbaka dit.

8) Rom. 3:10 Det står skrivet: Ingen rättfärdig finns, inte en enda 11 ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud

Läs ett mer utförligt svar i min bloggartikel här. 

Återigen kan vi se att bebisar inte kan åsyftas eftersom det handlar om onda människors val. Paulus ord kommer ifrån några psalmer och vi kan läsa att de ogudaktiga (däribland det inte finns någon rättfärdig) konstrasteras mot de rättfärdiga som tar sin tillflykt till Herren.:

Psalm 14: 1 DÅRARNA säger i sitt hjärta: ”Det finns ingen Gud.”Onda och avskyvärda är deras gärningar, det finns ingen som gör det goda.Herren blickar ner från himlen på människors barn för att se om det finns någon förståndig, någon som söker Gud.Men alla har avfallit,  alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda,  inte en enda.Förstår de ingenting, alla dessa OGÄRNINGSMÄN, de som äterMITT FOLK som om de åt bröd och som inte åkallar HerrenDär gripsde av förfäran, ty Gud är hos de RÄTTFÄRDIGAS släkte.Den betrycktes råd hånar ni, ty Herren är hans tillflykt.O, att det från Sion kom frälsning för Israel!När Herren gör slut på SITT FOLKS fångenskap, då skall Jakob jubla, Israel glädja sig.

Psalm 5:9 Herre, led mig genom din rättfärdighet för mina förföljaresskull.  Gör din väg jämn för mig.10 Ty vad deras mun talar kan ingen lita på, deras inre är fördärv,  en öppen grav är deras strupe och sin tunga gör de hal.11 Förklara dem skyldiga, Gud, låt deras planer bli derasfall. Driv bort dem för deras många synders skull, ty de är upproriskamot dig.12 Men låt alla som flyr till dig få glädja sig. I evighet skall de jubla, ty du beskyddar dem. I dig skall de fröjdas  som älskar ditt namn.13 Ty du, Herre, välsignar den RÄTTFÄRDIGE, du omger honom med nåd som med en sköld.

Vi vet redan om en rad kända rättfärdiga människor i GT, såsom Abraham, Lot, Job, Noa, etc, och Paulus som yttrade orden i Rom 3:10 var också rättfärdig! Är vi inte rättfärdiga kommer vi inte in i Guds rike. Alltså kan vi inte låta Rom 3:10 motsäga detta utan vi måste läsa versen i sitt sammanhang och notera vad psalmerna säger som citeras.

9) Ef 2:Också er har Gud gjort levande, ni som var döda genom era överträdelser och synder. Tidigare levde ni i dem på den här världens vis och följde härskaren över luftens välde, den ande som nu är verksam i olydnadens söner.

En del påstår felaktigt att det står att vi blivit FÖDDA i ”överträdelser och synder” men det står inte så. Versen efter säger:

Ef. 2:Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

Bebisar kan inte följa syndiga begär och vara olydiga. Man måste vara vuxen för att vara medveten om sitt kött och känna behag till begär så bebisar kan inte vara skyldiga till de överträdelser som Paulus talar om. Ingen måste av nödvändighet vara ”olydnadens söner” eller ”vredens barn”, liksom ingen måste vara alkoholist. Det är våra egna val som vi måste stå till svars för och vi är slavar under den vi lyder. ”Av naturen” visar på personens karaktär som orsakas av inövad synd, och inte nödvändigtvis pga att vara född i synd. Bebisar som skriker efter mat, blöjbyte eller omtanke syndar inte! Vårt samvete är det som kan döma oss och bebisar har gott samvete.

Rom 2:14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem.

10) 1 Kor.15:22 Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande

Sammanhanget handlar om de kristnas uppståndelse, och ingenstans står det att vi har ärvt Adams synd och/eller att vi måste dö andligen pga det som HAN gjorde. Sammanhanget är:

1 Kor. 15:20 Men nu har Kristus uppstått från de döda som förstlingen av de insomnade. 21 Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom också de dödas uppståndelse genom en människa.22 Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande. 23 Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och sedan, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 24 Därefter kommer slutet, då han överlämnar riket åt Gud, Fadern, sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.

Adam orsakade som sagt fysisk död för ALLA människor eftersom vi inte kan nå Livet träd pga honom, och vi har också syndat LIKSOM honom, vilket får oss att förtjäna andlig död precis som honom. Det står inte att ALLA dör andligen i Adam och NÅGRA görs levande i Kristus. Nej, ALLA görs levande i Kristus. Om någon vill läsa att vi alla automatiskt dör andligen i Adam så tvingas vi tro att alla automatiskt görs andligt levande i Jesus., men alla blir inte frälsta. Jämför gärna dessa verser med Rom. 18-19 som säger samma sak. Läs mer i den här artikeln.

11)  Predikaren 7:21 Ty det finns ingen rättfärdig människa på jorden som gör gott och aldrig syndar

Predikaren är en person som ibland låter lite bitter över hur människan beter sig, och uttrycker sig ibland som han vore en av dessa syndiga människorna som han suckar över. Han uttrycker sig kategoriskt om människan och säger att människornas hjärtan är fulla av ondska så länge de lever. Stämmer det in på alla? Enok, Abraham, Lot, Job, och de människor som levde senare, såsom Jesus lärljungar inklusive Paulus? Var deras hjärtan fulla av ondska dygnet runt och gjorde de aldrig något gott en enda minut? Självfallet gjorde de det. Predikarens texter måste läsas med hänsyn till hans klagan över människosläktet som sådant.

Predikaren 9:Detta är det onda i allt som händer under solen, att det går alla lika. Därför är också människornas hjärtan fulla av ondska, och oförnuft bor i dem så länge de lever, och sedan måste de ner bland de döda.Ät därför ditt bröd med glädje och drick ditt vin med glatt hjärta. Gud är redan nöjd med det du gör.  Njut livet med en hustru som du älskar, alla dagar i ditt förgängliga liv, det som Gud ger dig under solen, ja, under alla dina förgängliga dagar. Ty detta är din lott i livet och under den möda som du gör dig under solen.

Predikaren sade också i samma kapitel att Gud skapade människorna RÄTTSINNIGA och att de SEDAN tänkt ut många onda planer. Det kan dock inte stämma att 100% av alla människor tänkt ut onda planer, för en person som Enok togs till och med upp till himlen pga sin rättfärdighet:

Predikaren 7:30 (29) Se, endast detta har jag funnit  att Gud skapade människorna rättsinniga. Men sedan har de tänkt ut många onda planer.

12) Här följer några mycket olyckliga översättningar från Svenska Folkbibeln

a) Rom 8:12 Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot vår onda natur, så att vi skall leva efter köttet

b) Rom 7:5 Ty så länge vi behärskades av vår onda natur, var de syndiga begär som väcktes till liv genom lagen verksamma i våra lemmar, så att vi bar frukt åt döden

c) Gal. 5:13 Ni är kallade till frihet, bröder. Använd bara inte friheten så att den onda naturen får något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek

d) Ef. 2:3:3 Bland dem var vi alla en gång, när vi följde våra syndiga begär och gjorde vad köttet och sinnet ville. Av naturen var vi vredens barn, vi liksom de andra.

e) Rom. 8:3 Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.

f) Rom. 8:8 De som följer sin syndiga natur kan inte behaga Gud.

g) Kol. 2:11 I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur

h) Rom. 7:7 Vad skall vi då säga? Att lagen är synd? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt: Du skall inte ha begär.

Samtliga ovan verser är från Svenska Folkbibeln som felaktigt lagt till ord som inte finns i grundtexten.  Där ”ond natur” finns med är felaktiga översättningar eftersom ordet ”onda” är taget från luften och inte har en parallell i originalspråket (grekiska).  1917 års översättning har lyckligtvis inte ”ond natur” i någon av dessa verser och inte heller Reformationsbibeln. ”Ond natur” är en översättning av grekiska ”sarx” som betyder KÖTT och precis samma sorts kött som Jesus hade.  Att översätta ett och samma ord för ”kött” när det är relaterat till Jesus, och till ”ont kött/ond natur” när det är relaterat till människor är ohederligt och helt omotiverat. Att lägga till ordet ”onda” är att göra tillägg till Bibeln och det är vad vi blivit varnade från att göra. Tilläggen har förmodligen kommit till genom en influens av vårt Lutherska arv, och Luther var som sagt mycket influerad av Augustinus.

Bättre översättningar är:

a) Rom. 8:12 Alltså, mina bröder, hava vi icke någon förpliktelse mot KÖTTET, så att vi skola leva efter KÖTTET. (1917)

b) Rom. 7:For when we were IN THE FLESH, the MOTIONS OF SINS, which were by the law, did work in our members to bring forth fruit unto death. (KJV)

c) Gal 5:13 I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att KÖTTET får något tillfälle. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken. (1917)

d) Ef. 2:3 Bland dessa voro förut också vi allasammans, där vi vandrade i vårt KÖTTS begärelser och gjorde vad köttet och sinnet ville; och vi voro genom vår natur hemfallna åt vredesdomen, vi likasom de andra. (1917)

/d) Ef. 2:3 Among whom also we all had our conversation in times past in the lusts of our flesh, fulfilling the desires of the flesh and of the mind; and were by nature the children of wrath, even as others. (KJV)

e) Rom. 8:Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom KÖTTET, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet. (1917)

f) Rom. 8:So then they that are in the FLESH cannot please God. (KJV)

g) Kol 2:11 I honom haven I ock blivit omskurna genom en omskärelse, som icke skedde med händer, en som bestod däri att I bleven avklädda eder KÖTTSLIGA KROPP; jag menar omskärelsen i Kristus. (1917)

h)  Rom. 7:What shall we say then? Is the law sin? God forbid. Nay, I had not known sin, but by the law: for I had not known lust, except the law had said, Thou shalt not COVET. (KJV)

Vad gäller Rom. 8:3 så är det faktiskt det enda stället i Bibeln där det står något om ”syndigt kött/natur” och vi kan läsa att Jesus kom ”i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet”. När han vara tillsammans med sin Fader i treenigheten så hade han inte kapacitet att synda eftersom Gud inte kan gå emot sin egen natur, men när han kom som människa till jorden så hade han kött liksom vi och hade plötsligt kapacitet att synda som alla andra människor. Därför är det en bra beskrivning att Jesus kom ”i syndigt kötts gestalt”, för det är ju med köttet som en människa kan utföra synd, och det var just i syndigt kötts liknelse som han kom. Det går inte att använda denna vers som stöd att vi alla är födda i synd, eftersom versen handlar om Jesus val att komma till jorden i ett likadant kött som vi – och är man i KÖTT så har man också förmåga att synda. Jesus valde dock inte att synda, och därför är hans offer så makalöst.

13) 1 Mos. 8: 21 När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: ”Härefter skall jag inte mer förbanna jorden för människans skull, eftersom hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.

Det står ”ända från ungdomen” och inte ”ända från födelsen” eller ”ända sedan de var bebisar/barn”. Så kan man uttrycka sig om man vill säga att något varat ända från början, eller mycket tidigt eller i urminnes tider. Är man ungdom så har man åtminstone uppnått en ålder när man är medveten om Guds bud och hur man relaterar i förhållande till det. Man är alltså medveten om att man syndar, och versen säger inte att vi är födda i synd.

14) Rom. 8:Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden (SFB)

1917 års översättning är bättre:

Rom. 8:Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han, för att borttaga synden, sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet. (1917)

Den enda versen i Bibeln där det faktiskt står något om ”syndigt kött” är faktiskt i denna vers. Det står att sonen kom i ”syndigt kötts gestalt”. Det är en bra beskrivning eftersom det är köttet vi kan tänkas synda med och Jesus kom alltså i liknelse av ett sådant kött som vi andra hade. Ingen syndar dock av ren nödvändighet och absolut inte för att vi är födda med syndfulla kroppar. Om det var vårt kött som per automatik vore syndigt så borde det gälla ofödda barn också, men då måste man fråga sig på vilket sätt ett ofött barn kan ha ”syndigt kött” och varför detta inte skulle vara Guds fel snarare än barnets. Då måste vi ändra de verser som säger att det är våra överträdelser som orsakar så att vi blir (andligt) döda när vi egentligen blir döda så fort vi avlas och får ett kött. Men Bibeln lär inte ut att det är en synd att ha ett kött, och varför skulle Gud vara vred på oss för att vi har ett kött? Nej, Gud är vred för att vi SYNDAR.

Vi orsakar vår egen fördömelse

1 Mos 6:12 Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor levde i fördärv på jorden.13 Då sade Gud till Noa: ”Jag har beslutat att förgöra alla levande varelser, ty för deras skull är jorden full av våld. Se, jag skall fördärva dem tillsammans med jorden

2 Mos 32:Då sade Herren till Mose: ”Gå dit ner, ty ditt folk som du har fört upp ur Egyptens land drar fördärv över sig. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem att gå. De har gjort sig en gjuten kalv som de har tillbett och offrat åt och sagt: Detta är din gud, Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” Herren sade ytterligare till Mose: ”Jag har sett detta folk, och se, det är ett hårdnackat folk.) 

5 Mos :31:29 Ty jag vet att ni efter min död kommer att göra det som är fördärvligt och vika av från den väg som jag har befallt er att gå. Därför skall olycka drabba er i kommande dagar, när ni gör sådant som är ont iHerrens ögon och väcker hans vrede genom era gärningar.”

5 Mos. 32:Du övergav Klippan som födde dig.Du glömde Gud som gav dig livet.19 Herren såg detta och förkastade dem,eftersom hans söner och döttrar hade kränkt honom.20 Han sade: ”Jag vill dölja mitt ansikte för dem,jag vill se vilket slut de får.  Ty de är ett förvänt släkte, barn utan trohet.


Risken med läran om Arvsynden är att den kan användas som en ursäkt för synd och att vi kan ha både vår synd (som stackars vi inte kan hjälpa) och vår frälsning också. Men vår frälsare kan ge oss en fullständig seger över synden. Jesus dog inte så att vi ska kunne fortsätta synda. Synd är något som inträffar vid någon tidpunkt efter att vi blivit födda, och synd är ingenting som finns i våra gener/DNA. Jehovas Vittnen lär att en människas läggning och synden finns i blodet.(”The poisons that produce the impulse to commit suicide, murder, or steal are in the blood.” (Watchtower 9/15/1961, page 564)

Hur kom det sig att Enok i 1 Mos. 4:26 levde så Gudfruktigt att han helt enkelt togs hem till Gud utan att behöva dö? Det verkar inte som han var född i synd. Man skulle också kunna tycka att om nu syndarvet är ett faktum så borde en sådan mycket viktig och avgörande lära kunna ses någonstans i Bibeln. Men vi har visat här att det faktiskt inte står att läsa någonstans. Det är förstås överraskande att inse att en tradition vuxit sig så stark att ingen egentligen ifrågasätter den. ”Alla” tror ju på syndafallet i alla länder, så vi tar bara för givet att Bibeln lär det. Men historieböckerna med citat från de äldsta kyrkofäder ljuger inte. Bilden är solklar. Ingen förutom gnostikerna (och senare Augustinus) trodde på en arvsynd.

Något att tänka på är att när Gud ville straffa de som gjort ont i hans ögon under ökenvandringen, så valde han att straffa de som var tjugo år gamla och därutöver.

3 Mos 32:11′Av de män som hava dragit upp ur Egypten skall ingen som är TJUGO år gammal eller därutöver få se det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob — eftersom de icke i allt hava efterföljt mig 12 ingen förutom Kaleb, Jefunnes son, kenaséen, och Josua, Nuns son; ty de hava i allt efterföljt HERREN.’13Så upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han lät dem driva omkring i öknen i fyrtio år, till dess att HELA DET SLÄKTE hade dött bort som hade gjort vad ont var i HERRENS ögon.

Under domstolen

Om en mentalt handikappad vuxen person, med förstånd som en 0-3-åring, skulle ertappas med något brott så skulle ett normalt fungerande rättsväsende aldrig leda till ett åklagande mot en sådan person. Han är ju inte tillräknerlig eller vid sina sinnes fulla bruk. Han själv kan per definition inte utföra något brott, men möjligen en vårdare/anhörig som borde ta ansvar för honom. Ingen skulle komma på tanken att kalla en gravt mentalt handikappad person till en rättegång för att sedan låta en Domare deklarera att ”Ja, du skulle ju riskera minst ett års fängelse för det brott du begått men eftersom du är mentalt handikappad så är vi hyggliga här och låter dig  slippa det straff som du FÖRTJÄNAR”. Nej, personen i fråga skulle inte ens kallas till en rättegång, och inte heller FÖRTJÄNAR han något straff om han inte ens kan kontrollera sina kroppsrörelser eller ens mentalt förstå någonting om orsak och verkan. Om en sekulär rättsinstans agerar så humant, skulle då vår kärleksfulla Gud handla på ett mindre humant vis? Skulle han verkligen mena att små bebisar FÖRTJÄNAR ett straff och ser han sig själv som HYGGLIG när han inte utmäter straff på dem? Vad kan små bebisar rimligen ha gjort sin skyldiga till för slags brott?

Hur kommer synden in i människan och vad är synd?

Om alla är födda i synd betyder det att bebisar kan synda, men vad slags synder kan en en månaders bebis göra sig skyldig till? Även ofödda bebisar är i så fall också syndare eftersom en människa blir en person vid befruktningen. Men hur kan en bebis som fortfarande är i magen kunna synda? Om bebisar i magen kan synda så måste vi vara konsekventa och anse att en bebis som blev befruktad för en timme sedan också är en syndare och lagöverträdare – men på vilket sätt kan en cellsamling som får plats i ett nålsöga kunna synda utan hjärta, hjärna, hörsel, ögon, etc? Nedan kan vi läsa vad synd är och ingenstans passar bebisar in.

1 John 3:4. Var och en som gör synd bryter också mot lagen, ty synd är brott mot lagen.

Rom. 5:13. Ty synden var i världen innan lagen kom, men synden tillräknas inte där det inte finns någon lag.

Jakob 1:14. Utan var och en frestas, när han dras och lockas av sitt eget begär. 15. Därefter, sedan begäret har blivit havande, föder det synd och då synden är fullbordad, föder den död.

Jakob 4:17. Den som därför vet att göra det som är gott och inte gör det, för honom är det synd.

Matt 15:18. Men det som går ut ur munnen, kommer från hjärtat, och det orenar människan. 19. Ty från hjärtat utgår onda tankar, mord, hor, otukt, stöld, falskt vittnesbörd, hädelse.

Rom 2:13. Ty de, som hör lagen, är inte rättfärdiga inför Gud, utan de som GÖR lagen, de skall bli rättfärdiggjorda. 14. Ty då hedningarna, som inte har lagen, AV NATUREN GÖR DET LAGEN INNEHÅLLER, så är dessa, fastän de inte har lagen, sig själva en lag. 15. De visar sålunda, att lagens verk är skrivet i deras hjärtan, och därom bär deras samvete dessutom vittnesbörd, också deras tankar, som inbördes anklagar eller också försvarar dem, 16. på den dagen, när Gud skall döma över människornas hemligheter, genom Jesus Kristus, enligt mitt evangelium. 

Coming out of Babylon – which is always a spiritually lost state of mind

Coming out of Babylon

Make no mistake;  if someone tells you that you are in Babylon and this would happen to be the truth, then the Bible makes it painfully clear that you’re spiritually lost and on the way to HELL. You are not supposed to call a person who you believe is in Babylon for ”sister” or ”brother” because they are nothing but your enemy.

Babylon is of course a city which we can read about in the Bible, and was placed somewhere in the area which we today call Iraq. In Revelation however it’s more than just a city but a spiritually lost state of mind. The comparison with the wicked city of Babylon is not a coincidence. Revelation tells us her rule is worldwide and contrasted with the New Jerusalem (compare Rev 17:1 -Rev 21:9-10). The first is called the great prostitute and the other is called the bride the wife of the Lamb. She is covered in precious jewels, pearls and gold as is also the new Jerusalem. As the great prostitute, Babylon seduces and tempts men away from God.

Rev. 1:1And after these things I saw another angel come down from heaven, having great power; and the earth was lightened with his glory. 2And he cried mightily with a strong voice, saying, Babylon the great is fallen, is fallen, and is become the habitation of devils, and the hold of every foul spirit, and a cage of every unclean and hateful bird. 3For all nations have drunk of the wine of the wrath of her fornication, and the kings of the earth have committed fornication with her, and the merchants of the earth are waxed rich through the abundance of her delicacies. 4And I heard another voice from heaven, saying, COME OUT OF HER, my people, that ye be not partakers of her SINS, and that ye receive not of her plagues. 5For her SINS have reached unto heaven, and God hath remembered her iniquities. 7How much she hath glorified herself, and lived deliciously, so much torment and sorrow give her: for she saith in her heart, I sit a queen, and am no widow, and shall see no sorrow. 8Therefore shall her plagues come in one day, death, and mourning, and famine; and she shall be utterly burned with fire: for strong is the Lord God who judgeth her. 9And the kings of the earth, who have committed fornication and lived deliciously with her, shall bewail her, and lament for her, when they shall see the smoke of her burning, 

It’s possible that some of what we can read here will take place literally to modern-day Iraq, but we are mostly reading about a lost state of mind:

17For in one hour so great riches is come to nought. And every shipmaster, and all the company in ships, and sailors, and as many as trade by sea, stood afar off, 18And cried when they saw the smoke of her burning, saying, What city is like unto this great city! 19And they cast dust on their heads, and cried, weeping and wailing, saying, Alas, alas that great city, wherein were made rich all that had ships in the sea by reason of her costliness! for in one hour is she made desolate. 20Rejoice over her, thou heaven, and ye holy apostles and prophets; for God hath avenged you on her. 21And a mighty angel took up a stone like a great millstone, and cast it into the sea, saying, Thus with violence shall that great city Babylon be thrown down, and shall be found no more at all. 22And the voice of harpers, and musicians, and of pipers, and trumpeters, shall be heard no more at all in thee; and no craftsman, of whatsoever craft he be, shall be found any more in thee; and the sound of a millstone shall be heard no more at all in thee; 23And the light of a candle shall shine no more at all in thee; and the voice of the bridegroom and of the bride shall be heard no more at all in thee: for thy merchants were the great men of the earth; for by thy sorceries were all nations deceived. 24And in her was found the blood of prophets, and of saints, and of all that were slain upon the earth.

Clearly the above is not a pretty picture, and Babylon seems to be a worse place to be in than a combination of a brothel and a nightclub for gangsters. The idea of coming out of Babylon is similar to Paul’s comment in 2 Cor 6:16-18, which refer to separation and purity:

2 Cor. 6:14Be ye not unequally yoked together with unbelievers: for what fellowship hath righteousness with unrighteousness? and what communion hath light with darkness15And what concord hath Christ with Belial? or what part hath he that believeth with an infidel? 16And what agreement hath the temple of God with idols? for ye are the temple of the living God; as God hath said, I will dwell in them, and walk in them; and I will be their God, and they shall be my people. 17Wherefore come out from among them, and be ye separate, saith the Lord, and touch not the unclean thing; and I will receive you.

Paul is quoting from Isaiah:

Isaiah 5211Depart ye, depart ye, go ye out from thence, touch no unclean thing; go ye out of the midst of her; be ye clean, that bear the vessels of the LORD. 

Babylon – the harlot

The problem with Babylon was her excessive luxuries, her pride, giving herself glory, etc. She seduced the kings and the merchants to follow her ways — to seek wealth and riches (rather than God).  God’s people are told to come out of her ”so that you will not share in her sins, so that you will not receive any of her plagues” 18:4.  And her sins are piled up to heaven (Rev 18:5). Read about the abominable sins Babylon is guilty of:

Jeremiah 51:7 Babylon hath been a golden cup in the LORD’s hand, that made all the earth drunken: the nations have drunken of her wine; therefore the nations are mad.

Rev 17:12With whom the kings of the earth have committed fornication, and the inhabitants of the earth have been made drunk with the wine of her fornication. 3So he carried me away in the spirit into the wilderness: and I saw a woman sit upon a scarlet coloured beast, full of names of blasphemy, having seven heads and ten horns. 4And the woman was arrayed in purple and scarlet colour, and decked with gold and precious stones and pearls, having a golden cup in her hand full of abominations and filthiness of her fornication: 5And upon her forehead was a name written, MYSTERY, BABYLON THE GREAT, THE MOTHER OF HARLOTS AND ABOMINATIONS OF THE EARTH6And I saw the woman drunken with the blood of the saints, and with the blood of the martyrs of Jesus: and when I saw her, I wondered with great admiration.

In our past the Catholic church has been claimed to be Babylon, but there have been other theories as well. Today there is a theory that ALL THE TRADITIONAL CHURCHES (which they call the Institutional Church) ARE IN BABYLON. This means that ALL assemblies in church buildings are evil (churches in homes are not included in the ”traditional church” so these people indirectly say that you only have a chance to be saved if you are OUTSIDE of the traditional modern church). As long as you’re in the church system you’re doomed and on the way to hell. They might be reluctant to admit that this is the only outcome of their theology views, but this IS their message which you have left after having removed all the ”fluff” and the excessive words.

Think about that for a moment. Church buildings have been a factor ever since the first synagogues started to be worn out and as soon as christians felt it was safe to start meeting in larger buildings instead of in their small homes, so from 150-200 AD until today ALL christians under the sun who have remained in a traditional church have been in Babylon and therefore lost. I can’t even count how many billions of christians we’re talking about here, but it’s for certain the vast majority of christians. This means that the Gate to God’s kingdom is only opened for a tiny little remnant (are we counting in thousands?) who have regretted any involvement they might have had with the Church. And out of those christians of course only those who have lived righteously will be saved. If you have your faith in Jesus and live righteously, it wouldn’t save you anyway if you’re in the traditional church – according to some of the anti-church-movement’s websites.

Let’s not complicate matters but admit that it’s not possible to be in Babylon and still be saved (as in ”spiritually alive”) and this applies regardless if you have heard the call to come out or not. We can never excuse any kind of sin with that we didn’t hear or understand the call to come out. You can’t be conformed to Babylon, drunken by her wine, be partakers of her sin, deserving her judgment, etc and still be spiritually alive and on the way to heaven. HOWEVER, these anti-church people are of course not correct in their assessment that the traditional churches are in Babylon. Examples of erroneous teachings:

 ”We must remember that God said to come out of Babylon not change it. It is impossible for us to change the Institutional Church. It is what it is. We can’t revive it because it was never alive to begin with. We can’t restore it because it is not what God is building. We can’t dress it up and make it acceptable because it is a product of judgment—the divinely divided false thing. We can only come out of it.” 

(Comment:  there is no support for the idea that we are unable to improve a church whether it’s in a church building or in a home. The wolves are supposed to come out of the church and not the sheep. If the sheep were supposed to leave, why didn’t Jesus and Paul leave the synagogues? Why is there NOT A WORD with a warning to us that the entire church system would be in Babylon? Had we been able to read one sentence about this from Jesus, then this could have saved billions of innocent souls of people who have had no other desire but to obey the Lord’s instructions whatever they are.)

”Members of the Institutionalized Church ARE in a Babylonian frame of mind (drunk with her wine, i.e., her teachings and doctrines, her hieratical structures, her programs, her system, etc…) and they are unaware of it. They cannot see or think outside of their own religious system or traditions.—We can either stay in it and conform to it’s traditions, it’s rigid structure and it’s man-made influences, or we can break free.”

(Comment: Yes, here again there are only two options. Stay and be doomed, or leave and get a chance to be saved.)

The  Bible of course doesn’t teach us to leave all church buildings as soon as we hear something that is incorrect. If that would have been what we are told to do, then we can’t have an assembly anywhere since the risk for false doctrines will follow us wherever we go. We have not escaped the peril and the judgment just because we hide in a home. Jesus, Paul, Apollo, etc always went into the synagogues to teach and speak to people, regardless of if the synagogue was ok or not. Sometimes they were thrown out and other times they were accepted.

How to cause a division in the Body of Christ 

Causing a division is sometimes inevitable (and even necessary), but causing a division in the body of Christ for no good reason at all is just not right. Wolves would like to scatter the body of Christ. We are repeatedly told wolves in sheep’s clothing will enter among us and teach us false doctrines, and there are also wolves who simply would like to scatter us, and of course they have no concern WHERE TO as long as we just leave the Church system. If people can just make us leave church and stay home alone, then they have achieved MUCH. Unfortunately people among us are helping the atheists out to warn us against Church

Acts 20:28 Take heed therefore unto YOURSELVES, and to all the FLOCK, over the which the Holy Ghost hath made YOU OVERSEERS, to feed the CHURCH OF God, which he hath purchased with his own blood.29For I know this, that after my departing shall grievous wolves enter in AMONG YOU, not sparing the FLOCK.

What advice would the devil give us to bring in heresies and cause division in the body of Christ? And how will the devil make the FLOCK – the body of Christ – dissolve and be scattered? Here are some suggestions what he might do. He might:

1) Try to make people believe that Paul didn’t really mean what he said with that all are not apostles, teachers, prophets, etc, but that just about anyone can do the teaching in a christian assembly.

2) Try to make people believe that it’s not that important to have qualified elders and that it’s a lot more important to have MULTIPLE elders. By allowing loads of people to do the teaching, false teachings will eventually slip in among us.

3) Try to make people believe that as soon as we are not allowed to be teachers and elders, and able to do what others can do, then it’s a ”hierarchy” and something bad.

4) Warn against church buildings and denominations and make sure to paint with a broad brush and use generalizations. Provide your own personal experiences when it comes to your own bitter experiences in church. Remember to make it sound as though you are describing the average church. Use video clips and articles where other people’s bad experiences are showing, and avoid material with people’s positive experiences.

5) Remind people of the verse ”For where two or three are gathered together in my name, there am I in the midst of them”, and hopefully they will ignore other verses which show that the body of Christ stayed together (physically) if they only could.

6) When church-goers won’t let you spread your material in peace but start to defend themselves, then turn it on them and make it sound like they are doing the attacks so it makes you the victim.

7) Stick to your agenda and look only for anti-church material to post and avoid all pro-Church stuff. Do not search for video clips which reveal abuse, false teachings and horrible treatments within home churches.

8) When Church-goers point out your errors, inconsistencies, lack of logic, hypocrisy and twisting of Bible verses, then try to keep it short, delete posts which are way too troublesome or end the discussion.

If we truly would like to warn people about dangerous doctrines, we could warn them about this instead of  church buildings.
There is no dispute that loads of churches are bad, but not all. My main blog article about Church can be read here

All are not teachers, and about submitting to elders and other authorities

We are to be present in the body of Christ – not just spiritually

As the body of Christ we are supposed to come together physically so that we can edify each other in various ways, like praying and prophesying for each other. (If we can of course, and if there is a decent assembly to join.) The Bible tells us that we are different members of the same body, and the body is likened with a human body. All are not an ear, an eye, a knee, etc. If all would be an ear, then something would be utterly wrong with the body of Christ. The Bible tells us for example that all are not teachers, so it’s wise to not let anyone rise up to teach in Church. The greatest risk to end up with false doctrines  would be if we let unqualified teachers do the teaching in a teaching situation within a christian assembly.

1 Cor.12:27Now ye are the body of Christ, and members in particular. 28And God hath set some in the church, first apostles, secondarily prophets, thirdly teachers, after that miracles, then gifts of healings, helps, governments, diversities of tongues. 29Are all apostles? are all prophets? are all TEACHERS? are all workers of miracles? 

Rom. 12:6Having then gifts differing according to the grace that is given to us, whether prophecy, let us prophesy according to the proportion of faith7Or ministry, let us wait on our ministering: or he that TEACHES, onTEACHING;

We should of course always be prepared to share the word of God and try to make disciples in various ways, but in an assembly we should let the teachers do the main teaching. This doesn’t exempt us from our responsibility to always act like the Bereans and compare all that we hear with scriptures (and test all things), and we must be prepared for that qualified teachers could still be wrong. Peter was an elder who exhorted other elders. Even if all of us are not teachers, we can still contribute in an assembly in many ways. We are encouraged to speak in tongues if there is a translation, make prophesies, share revelations, sing songs, pray for one another,  heal someone if we have this gift, etc. But all must be done in order!  Just because we are encouraged to share, it doesn’t mean we are allowed to jump off from our seats and burst out in a song or make a comment whenever we feel like it. That would be very annoying both for the teacher and for the listeners.

Some could be better used for teaching than serving tables. But also those who were appointed to serve tables in Acts. 6 must be qualified for it. They would have to be of honest report and full of the Holy Ghost and wisdom:

Acts 6:2Then the twelve called the multitude of the disciples unto them, and said, It is not reason that we should leave the word of God, and serve tables. 3Wherefore, brethren, look ye out among you seven men of honest report, full of the Holy Ghost and wisdom, whom we may appoint over this business. 4But we will give ourselves continually to prayer, and to the ministry of the word. 5And the saying pleased the whole multitude: and they chose Stephen, a man full of faith and of the Holy Ghost, and Philip, and Prochorus, and Nicanor, and Timon, and Parmenas, and Nicolas a proselyte of Antioch: 6Whom they set before the apostles: and when they had prayed, they laid their hands on them. 

Jesus himself gave some to apostles, prophets, evangelists, pastors and teachers:

Ephesians 4:10 He that descended is the same also that ascended up far above all heavens, that he might fill all things.) 11 And he gave some, apostles; and some, prophets; and some, evangelists; and some, pastors and teachers; 

And for what purpose?

12 For the perfecting of the saints, for the work of the ministry, for the edifying of the body of Christ: 

For how long?

13 Till we all come in the unity of the faith, and of the knowledge of the Son of God, unto a perfect man, unto the measure of the stature of the fulness of Christ

What would be the benefit of not allowing other people to be teachers?

14 That we henceforth be no more children, tossed to and fro, and carried about with every wind of doctrine 

2 Peter 2:1But there were false prophets also among the people, even as there shall be false teachers among you, who privily shall bring in damnable heresies, even denying the Lord that bought them, and bring upon themselves swift destruction.  

With other words there is a risk that we will be caught up with false doctrines if we let unqualified people teach. We should be on our guards! When listening to a teacher we should show him much respect. Most churches that I have attended have allowed people to say ”amen” or ”hallelujah”,  and making brief questions and comments even in the middle of the preaching. Thankfully the comments never got out of hand, but I’ve heard comments which should have been made after the sermon instead of in the middle of it.  We must always show respect both to the teacher and to other listeners so we won’t disturb anyone. Who would like to be constantly interrupted when having a little lecture? If there are 50 listeners and half of them have a question, then the teacher would be forced to deal with 25 questions and could easily lose his thread. That could very well lead to chaos and that is exactly what Paul warns us against. He even says:

1 Cor. 14:34Let your women keep silence in the churches: for it is not permitted unto them to speak; but they are commanded to be under obedience as also saith the law. 35And if they will learn any thing, let them ask their husbands at home:

James tells us to NOT be many masters (teachers, instructors), and when we are sick we are asked to call for the ELDERS so they can pray and put oil on the sick person:

James 3 1My brethren, be not many MASTERS, knowing that we shall receive the greater condemnation.

James 5:14Is any sick among you? let him call for the elders (presbyterous) of the church (ekklesias) ; and let them pray over him, anointing him with oil in the name of the Lord: 

There are special rules, compared to others, when it comes to accusing an elder for something, and if he is caught in a sin.

1 Tim. 5:19 Against an elder receive not an accusation, but before two or three witnesses. 20Them that sin rebuke before all, that others also may fear.

Peter seems to focus on exhorting the elders instead of exhorting the entire flock, since it’s the elders of a church who are supposed to be shepherding the flock in the right direction and feed it. The elders are compared with shepherds (so naming an elder ”pastor” makes perfect sense) and in a Church we are NOT supposed to take turns to be the shepherd. The elder/shepherd must be qualified and confirmed for this position, and no others should be elders. It would be great if there were more than one elder per church, but if that isn’t achievable then we would have to settle with one. The younger are asked to submit to the elder:

1 Peter 5 :1 The elders which are among you I exhort, who am also an elder, and a witness of the sufferings of Christ, and also a partaker of the glory that shall be revealed: 2Feed the flock of God which is among you, taking the oversight thereof, not by constraint, but willingly; not for filthy lucre, but of a ready mind; 3Neither as being lords over God’s heritage, but being examples to the flock. 4And when the chief Shepherd shall appear, ye shall receive a crown of glory that fadeth not away. 5Likewise, ye younger, submit yourselves unto the elder

We don’t need to be qualified teachers in order to share something from the Bible also within an assembly, but I’m referring to the actual ”teaching” here.  There are of course loads of examples of churches where the pastor is teaching falsehood, but this only means he should never have been confirmed as an elder in the first place. Thankfully ALL churches don’t work in the wrong way. It’s possible that people with an aim to be ”democratic” would like to open up for others to do the teaching, but if we don’t follow Paul’s instructions about elders and teachers, there is a risk for deception and that is why many churches don’t work as they should:

Titus 1:10For there are many unruly and vain talkers and deceivers, specially they of the circumcision: 11Whose mouths must be stopped, who subvert whole houses, teaching things which they ought not, for filthy lucre’s sake. 

2 Tim. 4:2Preach the word; be instant in season, out of season; reprove, rebuke, exhort with all long suffering and doctrine. 3For the time will come when they will not endure sound doctrine; but after their own lusts shall they heap to themselves TEACHERS, having itching ears; 4And they shall turn away their ears from the truth, and shall be turned unto fables. 5But watch thou in all things, endure afflictions, do the work of an evangelist, make full proof of thy ministry


It’s possible that people are terrified for anything that might smell like hierarchies in Church, and while the NT does not support an assembly where people are of different levels of importance, we can’t get way from the fact that we are different parts of the same body, resulting in that not all are apostles, teachers, elders or shepherds. The shepherd is equal in value compared to the flock, but the shepherd is still supposed to guide the flock and not the other way around. This does not mean we should follow the shepherd blindly. All members of the flock have a free will and a responsibility to follow God (the Bible) more than man.

Below is an example of an issue which could not be settled in the local church but had to go ”up” to the apostles and elders in Jerusalem so they could settle the matter. The apostles and the elders had the authority to give instructions, decrees, exhortations and confirmation of churches:

Acts 15:2When therefore Paul and Barnabas had no small dissension and disputation with them, they determined that Paul and Barnabas, and certain other of them, should go up to Jerusalem unto the apostles and elders (presbyterous) about this question. —6And the apostles and elders came togetherfor to consider of this matter.— 22Then pleased it the apostles and elders with the whole church, to send chosen men of their own company to Antioch with Paul and Barnabas; namely, Judas surnamed Barsabas and Silas, chief men among the brethren:—25It seemed good unto us, being assembled with one accord, to send chosen men unto you with our beloved Barnabas and Paul,— 30So when they were dismissed, they came to Antioch: and when they had gathered the multitude together, they delivered the epistle:—31Which when they had read, they rejoiced for the consolation. 32And Judas and Silas, being prophets also themselves, exhorted the brethren with many words, and confirmed them.

Paul and Silas delivered decrees for the assemblies to keep, which were ordained by the apostles and elders in Jerusalem. We are not able to read that the assemblies complained about this procedure, as though it would be unfair that some people can decide which rules others should keep. You might call this a ”hierarchical system” and therefore something that should be forbidden, but we are to submit to authorities (if they are godly). If we had all obeyed those instructions at all times from the beginning, then the apostles would be able to teach a group of people and confirm them, who could teach another group of people and confirm them, and so on. Clearly we have not always obeyed the instructions concerning elders because today there are some assemblies where the elders have many shortcomings – in traditional churches and particularly in Home churches. Each one should make sure to ”lay hands suddenly on no man” (confirming someone to be an elder) as Paul also instructed Timothy: 

Acts 16:4And as they went through the cities, they delivered them the decrees for to keep, that were ordained of the apostles and elders which were at Jerusalem. 5And so were the churches established in the faith, and increased in number daily.

1 Timothy 4:14Neglect not the gift that is in thee, which was given thee by prophecy, with the laying on of the HANDS of the presbytery.

1 Timothy 5:22 Lay HANDS suddenly on no man, neither be partaker of other men’s sins: keep thyself pure.

Paul gave Timothy instructions to make sure the assembly in Ephesus teach ”no other doctrine”. Timothy should also make sure they would not give heed to fables. Hopefully the assembly in question accepted Timothy’s authority and didn’t tell him” Who do you think you are, trying to teach us all those things and exhorting us? Mind your own business because we can take care of ourselves, thank you. We don’t need anyone over us and we don’t believe in a hierarchical system”: 

1 Tim 1:2 Unto Timothy, my own son in the faith: Grace, mercy, and peace, from God our Father and Jesus Christ our Lord. 3As I besought thee to abide still at Ephesus, when I went into Macedonia, that thou mightest charge some that they teach no other doctrine, 4Neither give heed to fables and endless genealogies, which minister questions, rather than godly edifying which is in faith: so do. 6From which some having swerved have turned aside unto vain jangling; 7Desiring to be teachers of the law; understanding neither what they say, nor whereof they affirm.

Timothy was to reprove, rebuke and exhort, and the reason was the risk for false doctrines which might sneak in:

1 Tim. One that ruleth well his own house, having his children in subjection with all gravity; 5(For if a man know not how to rule his own house, how shall he take care of the church of God?)6Not a novice, lest being lifted up with pride he fall into the condemnation of the devil.

Read the above concerning some of the instructions for an elder. We are told that if his children don’t behave well, it’s doubtful he could keep the flock in the church of God. Being a pastor/elder in a church is likened with being the authoritative Father in a household. In a household a Father doesn’t take turns with his children to be the authority and the Head of the family. He should always be the authority! This of course does not give him the right to run his household in any way he wants, but he should always treat others the way he would like to be treated himself . Neither does it mean that he could not give his children a certain amount of liberty and responsibility. But it’s never the children who decides how much freedom and responsibility to give to their Father, but it’s always the other way around. 

The above verse is also yet another verse which confirms that a church gathering is often 1) away from home and 2) in a building and 3) RULED by someone. Here the church of God is CONTRASTED with a home, just like so many other verses.  We don’t always take the church with us, but we can GO to a church, and we can even be thrown out of a church by a person who is not even a true believer:

 3 John 1: 9I wrote unto the church: but Diotrephes, who loveth to have the preeminence among them, receiveth us not. 10Wherefore, if I come, I will remember his deeds which he doeth, prating against us with malicious words: and not content therewith, neither doth he himself receive the brethren, and forbiddeth them that would, and casteth them out of the church.

The Holy Ghost has made some people overseers over a flock, to feed the church of God. Paul knows that after his departure grievous wolves will enter in among ”you” (the listeners here were the elders in the church of Ephesus, but this concerns all of us) and that’s why he wants them to take heed.

Acts 20:28Take heed therefore unto YOURSELVES, and to all the FLOCK, over the which the Holy Ghost hath made YOU OVERSEERS, to feed the CHURCH OF God, which he hath purchased with his own blood.29For I know this, that after my departing shall grievous wolves enter in AMONG YOU, not sparing the FLOCK.

De kom till tro, så många som var bestämda till evigt liv Apg.13:48 – Gud väljer INTE vem som ska tro

Apg 13:48När hedningarna hörde detta, blevo de glada och prisade Herrens ord; och de kommo till tro, så många det var beskärt att få evigt liv. (1917)

I Svenska Folkbibeln är  det grekiska verbet tasso (Strong’s 5021) – här i formen tetagmenoi  – översatt till ”bestämda”. Det som denna vers säger är att de människor som hade evigt liv var de troende.  Ett liknande påstående skulle kunna vara ”Alla de som vann sprang i loppet ”. Det grekiska ordet visar inte på någonting som är förutbestämt enligt Adam Clark (”Commentary on Acts 13:48”, och begreppet kan betyda föreskriva, dispositionera sig eller att sätta sig i verket. Adam Clarke menar att t man kan ha en disposition, eller villighet/öppenhet för att tro. Idén att Gud förutbestämmer vem som ska tro på honom – och att komma till frälsning –  motsägs redan två verser innan i samma kapitel. Människorna i Apg 13:48 och deras öppenhet att ta emot budskapet jämförs med judarnas, som hade chansen att tro och ta emot budskapet men valde att inte göra det:

Apg 13:46 Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: ”Guds ord måste först predikas för er. Men då ni visar det ifrån er och inte anser er själva värdiga det eviga livet, se, då vänder vi oss till hedningarna.  

De som inte ”anser sig själva värdiga det eviga livet” var de som inte trodde, men de som ”det var beskärt att få evigt liv” var de som trodde. Om de trodde eller inte var alltså beroende på om de de förkastade eller accepterade det budskap som predikades för dem. De som härdade sina hjärtan trodde inte, men de som ödmjukade sig gjorde det.  Om vi tackar nej till frälsningsbudskapet så är det vi som sänder oss själva till helvetet, och det är självklart ett mycket dåligt val.  Gud själv vill inte att en enda själ ska gå förlorad utan att ALLA ska omvända sig. Det är precis samma sak som det vi läser i Romarbrevet 1 och i resten av Bibeln.

Det finns ingen egentlig agent till verbet vilket betyder att det inte står klart vem som är aktör i meningen.  Det skulle kunnna vara subjekten själva, såsom ”de som satt sig själva till att klara provet klarade det”. Fribergs lexikon översätter  “as many as had become disposed toward eternal life” som en möjlig variant. Max Zerwick föreslår ”who had been set (in the way)” i ”Zerwick and Grosvenor’s A Grammatical Analysis of the Greek New Testament”. Det lexikon med den största autkoriteten för NT studier (BDAG) översätter inte verbet till ”predestinera” utan “to be in place”.  Henry Alford översätter med “as many as were disposed” i hans 4 volymer stora verk ”The Greek New Testament”.

Här nedan kan vi läsa om en trollkarl som GICK EMOT Paulus och Barnabbas och försökte hindra Guds vilja att ske:

Apg 13:Men Elymas, trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra landshövdingen från att komma till tro. Saulus som även kallades Paulus, uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom 10 och sade: ”Du djävulens son, full av allt slags svek och bedrägeri, du fiende till allt som är rätt, skall du aldrig upphöra att förvränga Herrens raka vägar? 11 Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall bli blind en tid och inte kunna se solen.” I samma ögonblick föll ett totalt mörker över honom, och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom. 12 När landshövdingen såg det som hände, kom han till tro, slagen med häpnad över Herrens lära. 

Vad skulle ha hänt om Paulus och Barnabbas inte varit närvarande? Då skulle trollkarlen varit mer obunden att göra Guds raka vägar krokiga. Paulus ord får det att låta som det här inte var första gången som trollkarlen hindrade Guds vilja från att ske.  Vi kan också läsa att landshövdingen började tro pga det som han SÅG  Men om människor är predestinerade till att tro och bli frälsta innan jorden ens skapades, varför kopplas landshövdingens tro ihop med vad han såg och hörde?  Bibeln säger att tro kommer av att höra Guds ord och att vi förväntas åtminstone tro för gärningarnas skull:

Joh. 14:11 Tro mig: jag är i Fadern och Fadern är i mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull.

Vi kan läsa att ordet är sänt till bröder och söner av Abrahams släkt, och andra som fruktar Gud:

Apg. 13:26 Ni bröder, söner av Abrahams släkt, och ni andra som fruktar Gud, till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt.

Att ”frukta” är något som VI gör. Om det är Gud som väljer ut vem som ska tro på honom, varför kan vi aldrig läsa några verser som säger ungefär ”och Gud kommer se till att han placerar gudsfruktan i er så att ni kan tro”?

”Det glada budskapet” förkunnas för ”er”, och varför skulle ”er” inte desamma som nämnts i versen ovanför och i andra verser i samma kapitel?

Apg. 13 32 Och nu förkunnar vi för er det glada budskapet att det löfte som gavs till våra fäder, 33 det har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus träda fram, så som det är skrivet i andra psalmen: Du är min son, jag har i dag fött dig.

Paulus fortsätter här nedan att  säga ”bröder” (i den grekiska originaltexten står det ”män och bröder”) och att syndernas förlåtelse är predikat för dem. Vi kan även läsa ”var och en som tror förklaras rättfärdig i honom”. Ett fantastiskt erbjudande till alla. Vi är också varnade: ”Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er”.  Så Paulus säger att erbjudandet gäller alla, men det finns villkor för frälsningen som hänger på oss. Det finns alltid en risk att vi förlorar vår frälsning om vi inte vandrar i ljuset.

 Apg 13:38 Därför skall ni veta, mina bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse predikas för er,39 och att var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. 40 Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er: 

Det som Paulus varnar för kan hända med oss, som det hände med profeterna är att vi kan gå under om vi väljer att förakta frälsningsbudskapet.  VILL Gud att människor ska förakta honom och inte tro på honom?  Nej, saker och ting kan ske tvärt emot Guds vilja just för att han gett oss fri vilja.  Vi är också varnade för att vi måste FÖRBLI i Guds nåd. Det finns alltså en risk för att vi väljer en annan väg om vi inte passar oss.  

Apg 13:41 ”Se, ni föraktare, häpna och GÅ UNDER: en gärning utför jag i era dagar, en gärning som ni aldrig kommer att tro, när man berättar den för er”. —43 Och då man skildes åt, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nåd.

Här kan vi återigen läsa att frälsningserbjudandet ges även till hedningarna intill jordens yttersta gräns. Inte bara några lyckligt utvalda.

Apg. 13:47 Ty så har Herren befallt oss:Jag har satt dig till ett ljus för hedningarna, för att du skall bli till frälsning intill jordens yttersta gräns.”

Ordaining elders and pastors by laying on of hands

Illegitimate & Legitimate Ministries

1 Timothy 5:22 Lay hands suddenly on no man, neither be partaker of other men’s sins: keep thyself pure.

1 Timothy 4:14 Neglect not the gift that is in thee, which was given thee by prophecy, with the laying on of the hands of the presbytery.

2 Timothy 1:6 Wherefore I put thee in remembrance that thou stir up the gift of God, which is in thee by the putting on of my hands.

The Laying On of Hands

All of the references in first and second Timothy that I have listed above have to do with ordaining someone to the ministry.  In two of the cases the references have to do with Timothy’s calling in particular while in 1 Timothy 5:22 with those that Timothy would one day ordain.

The laying on of hands was the process used to publicly ordain an individual into a legitimate ministry.  In each of these scriptures the Apostle Paul mentions this process.  Laying on of hands was a visible sign to the Church that someone had the approval of the elders in the Church and that this person should be afforded the same respect that the elders had been given.   We would do well to follow the New Testament pattern as set forth by the Holy Ghost.

No one can have a legitimate ministry in the Church without having been ordained by a legitimate ministry.  It is chain passed all the way down from Christ to this present day. Anyone that launches a ministry and bypasses this process will have an illegitimate ministry.  An illegitimate ministry may look successful to the world around but such a ministry will never be anointed by the Holy Ghost.  It is absolutely essential that each ministry be legitimized by a legitimate ministry.

Today the world is full of illegitimate ministries.  Some one wakes up one morning and decides, “I think I will be a preacher” or “I think I will start a Church.”  Folks, it just does not work this way!  God must do the calling!  And whoever is called of God is not going to mind submitting under those that are called by God until they are mature enough to launch out on their own.  Anyone that is so arrogant that they feel this is not needed is going to be illegitimate.  Even Jesus recognized this process.  Really, no many could ever legitimize His ministry but John the Baptist, representing the Old Covenant, did baptize Jesus in the Jordan River.  What legitimized Jesus ministry was the landing of the Holy Ghost and the voice of His Father from Heaven.  Here is another verse that says much about our standing before God and man:

Luke 2:52 And Jesus increased in wisdom and stature, and in favour with God and man. 

Paul reminded Timothy that his ministry was legitimized by the laying on of hands of the Presbytery.  The word, “Presbytery” means “order of elders” and “seasoned elders”.  These leaders had the wisdom to recognize the calling, and to ordain those that were qualified to a legitimate ministry. Without the ordination of the Presbytery these new ministries would not be legitimate.

Paul cautioned Timothy, now a Pastor, to lay hands on no man suddenly.  This is not an admonition, as so many wrongly think, to refrain from striking a person but rather an admonition to not ordain a person too quickly.  The Elders should be cautious about who they recognize as having a legitimate ministry.  These new candidates for the ministry must first prove themselves faithful and must grow up under the watchful eye of an elder minister.  The word elder does imply age but we know that age alone cannot be the criteria, for there are those that are late coming to the faith, while at the same time there are those that have grown up from birth in the Church.

To ordain someone for the ministry is so serious that it requires years of observation, training, and much prayer and fasting, hence Paul’s words, “Lay hands suddenly on no man”.  To do any less is to court certain disaster.

Paul later told Timothy in more detail not to ordain anyone that was too young and inexperienced into the office of a Pastor. The term novice does not necessarily refer to chronology but definitely refers to spirituality.  Look at these words:

1 Timothy 3:6 Not a novice, lest being lifted up with pride he fall into the condemnation of the devil.

The Precedent of the Old Testament

We find this precedent in the Old Testament: in order for a new ministry to be legitimate it had to be acknowledged by a seasoned ministry.  This precedent is observed in many different passages.  We will look at the two of the more prominent relationships in scripture:

1.  Moses and Joshua- The great leader Moses had a young man that followed him for many years.  When Moses was 120 years old, and Joshua was 80 years old, Moses legitimized Joshua’s ministry.  This was done publicly at the Tabernacle.  It was this process that alerted the people to the fact that Joshua was now someone that would hold a spiritual office.

Deuteronomy 31:14 And the LORD said unto Moses, Behold, thy days approach that thou must die: call Joshua, and present yourselves in the tabernacle of the congregation, that I may give him a charge. And Moses and Joshua went, and presented themselves in the tabernacle of the congregation.

2.  Elijah and Elisha- Who has not heard of the exploits of these two famous prophets?  Elijah chose Elisha years before and trained him, and upon his death, he passed the mantle on to Elisha.

2 Kings 2:9-10 9 And it came to pass, when they were gone over, that Elijah said unto Elisha, Ask what I shall do for thee, before I be taken away from thee. And Elisha said, I pray thee, let a double portion of thy spirit be upon me. 10 And he said, Thou hast asked a hard thing: nevertheless, if thou see me when I am taken from thee, it shall be so unto thee; but if not, it shall not be so.

When Elisha returned to the followers of Elijah bearing his master’s mantle this is what happened:

2 Kings 2:15 And when the sons of the prophets which were to view at Jericho saw him, they said, The spirit of Elijah doth rest on Elisha. And they came to meet him, and bowed themselves to the ground before him.

The Precedent of the New Testament

What is true in the Old Testament is also true in the New.  The same precedent is followed, though with emphasis on the “laying on of hands”.  Those wishing to embark on a ministry had to be ordained by the Elders or their ministry would not have been legitimate.

1.   Jesus and his Apostles- These Apostles were chosen and ordained by Christ to continue His ministry.  Jesus chose each one carefully and placed his blessing upon them.  They would be the ones after Jesus’ ascension to continue this apostolic succession (and no that is not a reference to the Pope).

John 20:21 Then said Jesus to them again, Peace be unto you: as my Father hath sent me, even so send I you. 22 And when he had said this, he breathed on them, and saith unto them, Receive ye the Holy Ghost:

2.  Choosing the Deacons- In the book of Acts seven Deacons were selected and ordained in the early church.  Notice that the Apostles “Laid hands on them” to legitimize their office and ministry.

Acts 6:5-6 5 And the saying pleased the whole multitude: and they chose Stephen, a man full of faith and of the Holy Ghost, and Philip, and Prochorus, and Nicanor, and Timon, and Parmenas, and Nicolas a proselyte of Antioch: 6 Whom they set before the apostles: and when they had prayed, they laid their hands on them.

3.  Paul and Barnabas chosen- Even Paul had to be ordained to a ministry that would spread the Gospel to the Gentiles.

Acts 9:27-30 27 But Barnabas took him, and brought him to the apostles, and declared unto them how he had seen the Lord in the way, and that he had spoken to him, and how he had preached boldly at Damascus in the name of Jesus. 28 And he was with them coming in and going out at Jerusalem. 29 And he spake boldly in the name of the Lord Jesus, and disputed against the Grecians: but they went about to slay him. 30 Which when the brethren knew, they brought him down to Caesarea, and sent him forth to Tarsus.

4.  Paul and Timothy- At the beginning of this article we read the Apostle’s words to Timothy, who Paul often referred to as his “son in the faith”.  Paul reminded Timothy of his ordination and “the laying on of hands”.  The legitimate ministry of the Apostle Paul passed on a legitimate ministry to Timothy.

2 Timothy 1:6 Wherefore I put thee in remembrance that thou stir up the gift of God, which is in thee by the putting on of my hands.

5.  Paul and Titus- Titus was another young man that came up under the tutelage of the Apostle Paul.  A specific reference to Titus’ calling is not recorded but there is very little doubt that Paul followed the same pattern set forth in the New Testament.  Paul, through his legitimate standing with God, had the authority to place Titus as the Pastor of the Church at Crete.

Titus 1:4-5 4 To Titus, mine own son after the common faith: Grace, mercy, and peace, from God the Father and the Lord Jesus Christ our Saviour. 5 For this cause left I thee in Crete, that thou shouldest set in order the things that are wanting, and ordain elders in every city, as I had appointed thee: 

Final Words

It is so important that we take note that God calls who He chooses.  Sometimes the choice of God may not be that choice we would have made.  Any person that has the call of God on their life should submit to a legitimate ministry for tutelage and growth.  If someone refuses to then they will become puffed up, arrogant, and could even backslide.  At the very worse they will continue in some capacity of ministry and most likely do damage to many.

As a Pastor for the last twenty-four years I have seen many a “hot-shot” pass through ready to set the world ablaze.  They had the fire but they really had no discipline.  Some planted their feet and grew and today they have a fruitful ministry (to date we have young ministers that grew up in our Church working in the ministry in four different states), while others were impatient and thought they knew more than everyone else.  Most of those today have not only fallen from the ministry but have also fallen from the faith with their lives completely in shambles.

No matter how much fire you feel burning on the inside, there is never any harm in learning how to keep the fire burning.  If you want a legitimate ministry then you need to seek out a Moses or a Paul.  Only a legitimate ministry can ordain you into a legitimate ministry.  There are no exceptions.

The original article by my friend Mark. Herridge Sr. can be found here