TUNGOMÅLSTAL kan vara babbel som ingen förstår – därav den separata gåvan att UTTYDA

1 Cor. 14 2Ingen förstår den som talar i tungor!

Detta är vad Bibeln lär, och det kan inte blir tydligare.

1 Kor. 14:2 Den som talar tungomål talar INTE till människor utan TILL GUD. INGEN FÖRSTÅR HONOM, när han i sin ande talar hemligheter.— Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen.

Budskapet är att alltså att tungotalet INTE är ämnat att vara en slags kommunikation med andra människor, för ingen förstår ju tungotalet som är helt obegripligt. MEN, om någon däremot har gåvan att uttyda (tolka/översätta) tungotalet, då kan tungotalet plötsligt bli förvandlat till att kommunicera budskap till både enstaka människor och en hel församling. Då har ju tungotalet plötsligt blivit begripligt. Det är också därför Paulus poängterar att uttydningsgåvan faktiskt är en separat gåva (även om man förstås kan ha både tungotalsgåvan och uttolkningsgåvan), och en uttydningsgåva vore ju helt värdelöst om tungotal var begripligt från start. Om det skulle handla om att regelrätt översätta ett språk till ett annat, då skulle Paulus kunna säga det vilket han inte gör. Han talar om andegåvor, vilket är någonting helt annat än att själv genom tid och arbete lära in en förmåga. Regelrätta språköversättningar kan göras av både agnostiker och ateister (om de tränat länge på uppgiften) som inte har några andegåvor överhuvudtaget.

Notera Paulus uppmaning att den som talar i tungor också borde be om gåvan att kunna uttyda. Rimligtvis förstår en person det språk som han/hon själv väljer att tala så detta bevisar att tungotalet inte handlar om det språk man själv vanligtvis talar, utan om ett i grunden obegripligt språk som ingen förstår otolkat.

1 Kor. 12:10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, EN ANNAN att uttyda tungomål.

Paulus säger att vi kan be på två olika sätt 1) med förståndet (då man alltså förstår det man själv säger för att man bestämt sig för exakt vad som ska uttryckas, och 2) med anden (då man låter anden tala genom att öppna sin mun för tungotal i stället för att själv bestämma vilka ord som ska förmuleras). Dessa två sätt står alltså i kontrast till varandra, och vi ombeds att nyttja båda sätten för att bli mer kompletta. Båda behövs på sitt sätt.

1 Kor. 14:13 Därför skall den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. 14 Ty om jag talar tungomål när jag ber, så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt.15 Vad innebär nu detta? Jo, jag vill be i anden, och jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, och jag vill också lovsjunga med förståndet.

Om man inte har uttydningsgåvan och alltså inte förstår sitt eget tungotalsspråk, då säger Paulus inte att vi bör hålla oss borta från tungotal utan han ber oss att tala för oss själva och till Gud:

1 Kor. 14:28 Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och TILL GUD

Paulus förklarar att tungotal är obegripligt. Ingen förstår. Vi gör rätt i att tacka Gud i Anden (tungor), men varför göra det i församlingen med tanke på att ingen förstår tungotalet? Då är det bättre med fem ord med förståndet (som vi och andra förstår). :

1 Kor. 14:16 Men om du tackar Gud i anden, hur skall då den som inget förstår kunna säga sitt amen till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd. 18 Jag tackar min Gud, jag talar tungomål mer än ni alla. 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål.

Men…. Apostlagärningarna 2?dove 2

Första gången vi kan läsa om tungotalet så var det förstås en mycket unik och speciell händelse på alla sätt. En tungotalspremär där t o m tungor av eld kunde ses övanför lärljungarna! Detta verkar vara en mirakulös engångsföreteelse som andra generationer inte nödvändigtvis ska förvänta sig. Det står heller inte att läsa någon regel som säger att tungotal för alltid kommer att fungera precis som denna allra första gång. Vi har tack och lov Paulus tydliga instruktioner för kyrkan i det första korinthierbrevet, så vi behöver inte leva i ovisshet över hur tungotal bör hanteras.

Det vi kan läsa om Apg. 2 handlar inte om församlingsinstruktioner utan är en beskrivning av en faktisk händelse – som vi förstås kan ta lärdom ifrån. Vi kan läsa att det fanns en stor skara människor från främmande länder närvarande i Jerusalem och de kunde alla känna igen sitt eget språk bland de tungotalande lärljungarna. Vi vet att var och en kunde höra sitt eget språk, men förmodligen OCKSÅ en hel del obegripliga språk som de inte lärt sig. En del av dem menade att lärljungarna hade druckit sig fulla av vin (v. 13 och 15), vilket skulle kunna tyda på att de uppfattat deras språk som obegripligt pladder. Även Paulus talar i sitt brev om att främmande folk skulle riskera att tro att korintierna vore galna om flera talade i tungor på en gång (1 Kor. 14:23).

Kanske lärljungarna också fick gåvan att uttyda sina tungotal, och det skulle i så fall innebära att de kanske direkt efter det initiala ”babblet” även översatte det till något av de språk som talades av de närvarande männen. De kan i så fall endast ha uttytt det till ett språk i taget, för det fanns ca 18 olika folkgrupper listade i Apg 2 och alla kunde förstås inte förstå allt tungotal från samtliga lärljungar samtidigt som övriga främlingar också förstod allting. Även om en del män säkerligen förstod fler än ett språk, och även om en del språk var besläktade, så låter det orimligt att alla närvarande män förstod allt som sades från början till slut.

Notera att det inte står uttryckt i Apg. 2 att det tungotal som hördes var evangeliet eller en slags predikan. Det kanske handlade om lovord till Gud, profetior, el dyl. Notera också att det inte står någon varning, typ ”Se till att ert tungotal alltid är begripligt bland alla människor, och Gud nåde er om ni inte lyder detta! Då är ni i stället Satans hantlangare”.

tillbedjan 4Paulus ger tydliga instruktioner för tungotalet i sina brev

Vi kan vara trygga med Paulus instruktioner för tungotal i församlingen, och vill du läsa mer om hans instruktioner så finns detaljerna i 1 Kor. 11-14. Paulus lägger ut texten i ämnet i flera kapitel, och vid inget tillfälle påstår han att tungotalet har eller snart kommer att upphöra (innan bläcket ens hunnit torka), och inte heller uppmanar han någon att upphöra med tungotal i det fall tungotalet inte är begripligt (men däremot att använda tungotalet för sig själva och till Gud).

En del menar att tungotalet dött ut eftersom vi kan läsa om att det ska upphöra, men kontexten talar om att tungotalet skall tystna i fullkomlighetens tid när det inte längre finns något behov av andegåvor eftersom vi fått nya kroppar och vistas i det nya Jerusalem.

1 Kor. 13:8 Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå.9 Ty vi förstår till en del och profeterar till en del,10 men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.12 Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.

Då tungomålstalet och profetiorna ska tystna så kommer också kunskapen att förgå, det fullkomliga ska ha kommit (inte Bibeln utan Jesus och hans rike), vi ska kunna se ansikte mot ansikte och vi ska inte bara förstå till en del utan fullkomligt, etc. Detta har inte inträffat än. Om det fullkomliga skulle innebära skriften (det nya testamentet), så hade Paulus lika gärna kunnat hoppa över alla tungotalsinstruktioner eftersom de skulle varit omoderna och inaktuella så fort breven skrevs. Paulus skulle då gärna kunnat sagt det i stället för att lura oss att vara ivriga att söka tungotalet. Han borde ha vetat att sanningssökande kristna gärna läser hans brev för instruktioner, och ingenstans går det att läsa någonting annat än att tungotal, profetior och helande är naturliga ingredienser i en kristen församling. Ända tills sådana gåvor inte längre behövs. Varför skulle de behövas under tiden då lärljungarna levde men inte efteråt?

1 Kor. 14:39 Därför, mina bröder, var ivriga att profetera och hindra inte tungomålstalandet.

En kan få gåvan att tala i tungor, en annan kan få gåvan att uttyda tungomål. Det är alltså inte säkert att en och samma person har dessa två olika gåvor samtidigt, även om det är eftersträvansvärt:

1 Kor. 12:4 Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. 5 Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. — 9 En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, 10 en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. 11 Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.12 Ty liksom kroppen är en och har många lemmar, men kroppens alla lemmar – och de är många – utgör en kropp, så är det också med Kristus.— 28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31 Men STRÄVA EFTER de sträva efter de nådegåvor som är störst.

1 Kor. 14:1 Sträva ivrigt efter kärleken, men SÖK OCKSÅ VINNA DE ANDLIGA GÅVORNA, framför allt profetians gåva.

1 Kor. 14:12 Så är det också med er. Eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då att i överflöd få sådana som uppbygger församlingen

Paulus ber korinthierna och oss alla här ovan att söka vinna de andliga gåvorna och ”STRÄVA EFTER de sträva efter de nådegåvor som är störst”. Lyder du Paulus instruktioner genom att söka och sträva efter nådegåvorna? Om inte, förstår du att det finns kristna som gärna vill lyda hans tydliga instruktioner? Du råder dem väl inte att upphöra med sin strävan, helt emot Paulus instruktioner? Många ber också om att få andens goda gåvor, och om de då får några gåvor så behöver de inte tveka om varifrån gåvorna kommer:

Matt. 7: 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.9 Vem bland er ger sin son en sten, när han ber om bröd, 10 eller en orm, när han ber om en fisk?11 Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom. 

Paulus vad glad över att han talade i tungor mer än andra, och han önskade att alla korintier (alla kristna) skulle tala i tungor. Att tala i tungor är eftersträvansvärt, men att dessutom kunna uttyda tungomålstal är ännu bättre eftersom fler människor kan uppbyggas. Om man inte har uttydningsgåvan så uppbygger man ändå sig själv när man talar i tungor, vilket är positivt! Visst vill vi kristna stå starka, och visst ber vi ibland även för oss själva?:

1 Kor. 14:3 Men den som profeterar talar till människor och ger dem uppbyggelse, uppmuntran och tröst. Den som talar tungomål uppbygger sig själv, men den som profeterar uppbygger församlingen. Jag önskar att ni alla skall tala tungomål men hellre att ni skall profetera. Den som profeterar är förmer än den som talar tungomål, om inte denne uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.

Paulus varnade för onödigt tungotalstjatter som folk ändå inte skulle förstå. Han varnade aldrig människor för att upphöra med tungotal.

Do not be deceivedTungomålstal är ett tecken på att det handlar om en troende, och inte ett tecken på att det handlar om en icke troende

Visserligen kan vi läsa i 1 Kor. 14 att tungomålstalen är ett tecken inte för dem som tror utan för de otroende, men kontexten visar att det här handlar om ett domens tecken eftersom Paulus hänvisar till skrifterna och ”Genom folk med främmande språk och främmande läppar skall jag tala till detta folk, och inte ens då skall de lyssna till mig, säger Herren”.  I annat fall är givetvis andegåvor såsom tungotal avsedda för kristna.

Att tala i tungor är faktiskt något väldigt centralt för oss kristna. Petrus förstod direkt att det handlade om den helige Andes gåvor när han hörde människorna tala med tungor och prisa Gud, förmodligen i kombination med den goda frukten som de visade:

Apg. 10:44 Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet. 45 Alla troende judar som hade följt med Petrus häpnade över att den helige Andes gåva blev utgjuten också över hedningarna. 46 Ty de hörde dem tala med tungor och prisa Gud. 47 Då frågade Petrus: ”Inte kan väl någon hindra att dessa blir döpta med vatten, när de liksom vi har tagit emot den helige Ande?”

Det är verkligen tragiskt att det finns kristna människor som vill rasera för sina medsyskon genom att försöka ta ifrån dem Andens gåvor genom att varna för gåvorna. På engelska brukar man kalla tankegången att andegåvorna har upphört med ”cessationism”, där anhängarna är ”cessationists”. Anhängarna (såsom kalvinisten John MacArthur) tvingas för att vara konsekventa utgå ifrån att en person som talar i tungor inte alls är kristen eftersom personen antingen ljuger om sin gåva eller har låtit Satan komma in i honom/henne för att kunna tala i sina falska tungor. För cessationists blir då tungotalsgåvan ett TECKEN på att man INTE är kristen, trots att Markus färmedlar det totalt motsatta budskapet; att tungotalet är ett tecken för troende människor. :

Markus 16:14 Sedan visade han sig för de elva när de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och hårda hjärtan, då de inte hade trott på dem som hade sett honom uppstånden. 15 Och han sade till dem: ”Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen. 16 Den som tror och blir döpt skall bli frälst, men den som inte tror skall bli fördömd. 17 TECKEN skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. 18 De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska.19 Sedan Herren Jesus hade talat till dem, blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20 Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Det finns även många kristna som visserligen inte är cessationists men som inte alls söker gåvorna utan kan endast acceptera dem om den helige Ande plötsligt skulle välja att ”zappa dem” med tungotal eller någon annan gåva. Tungotalsgåvan kan absolut ges ut utan att man direkt sökt gåvan (kanske under en bön eller lovsång), men chansen ökar om man lyder Paulus instruktioner och söker nådegåvorna.

Om nu tungotalet skulle ha upphört så innebär det att miljontals bibeltroende kristna runt i världen blivit grundlurade där de ombeds att vara ivriga att söka nådegåvor som de inte alls bore söka? De har alltså inte alls tagit emot sanna nådegåvor utan Satans gåvor? Om nu tungotalet blivit inaktuellt nästan direkt i samband med att Nya Testamentets författare skrev sina texter, skulle inte någon av dem kunna komma med ett varningens ord? Varför inte i stället lita på att det Paulus skriver stämmer till fullo, vilket kan förklara varför tungotal, och andra nådegåvor är vanligt förekommande bland kristna? Varför krångla? Varför motarbeta Anden?

Även Jakob förklarar hur en kristen gemenskap borde fungera. Han ber oss att inte släcka anden, vilken många tyvärr gör när de sprider den falska läran att tungotal och profetior tillhör historien och inte något som ska praktiseras idag. Satan gläds förstås när han får hjälp att avrusta kristna människor från deras andliga vapen:

Jak. 5:13 Får någon av er lida, skall han be. Är någon glad, skall han sjunga lovsånger. 14 Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. 15 Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. 16 Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön.1 Thess. 5: 19 Släck inte Anden. 20 Förakta inte profetior, 21 men pröva allt, behåll det goda.

Läs gärna denna artikel angående Seth Erlandssons skeptiska inställning vad gäller tungotal.

”In like manner do we also hear many brethren in the church who possess prophetic gifts, and who through the Spirit speak all kinds of languages, and bring to light, for the general benefit, the hidden things of men and declare the mysteries of God, who also the apostles term spiritual.” / A.D. 115-202 – Irenaeus, Polykarps elev, och Polykarp var i sin tur en av aposteln Johannes lärljungar. ”Against Heresies”, Book V, vi.:

Jag vill gärna rekommendera Torben Søndergaard websida (sök även upp honom på Youtube) där han visar på aktivt helande och tungotal idag. Gud gör fortfarande stora under!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s