Archive | November 2014

Is it true that God GIVES the elect REPENTANCE as per 2 Tim. 2:25?

actsIn meekness instructing those that oppose themselves; if God peradventure will give them REPENTANCE to the acknowledging of the truth. 2 Tim. 2:25 (KJV)

The word “repent” is used multiple times throughout the Bible, but it’s the above verse that is the most popular one among the reformed believers since it might sound like we don’t have to do anything at all but just sit around and wait for GOD to perhaps inject us with a shot of “repentance”. If the reformed position is true, it would be God’s fault that not everyone repents because apparently he doesn’t give everyone the possibility to do so. Only those he gives repentance can apparently repent…? This begs the question: Why does the Biblical teach “repent or perish” if the elect can’t perish, and the non-elect can’t repent?

The Bible, however, tells us that God commands ALL MEN EVERY WHERE to repent (Acts 17:30), and not just “the elect”.

Titus 2:11 For the grace of God that bringeth salvation hath appeared to ALL MEN,12 Teaching us that, denying ungodliness and worldly lusts, we should live soberly, righteously, and godly, in this present world

 Here is the verse in NKJV:

25 in humility correcting those who are in opposition, if God perhaps will GRANT them repentance, so that they may know the truth (NKJV)

If God predestined people to be elect/non-elect from the creation of the world as calvinists teach, he would not place the elect among “those who are in opposition”, but he would rather place the non-elect in the rebellious group. Yet we are told that it’s those in opposition who will perhaps be granted repentance. The uncertainty (the “perhaps“) depends on if they have truly fled from iniquity or not. Apparently the others – those who in humility correct those who are in opposition – are already among Jesus’ sheep. This means that the winning team can expand even further if more people stay corrected. The verses prior to this verse explain what one must do to be among those who will have the chance to be granted repentance. Apart from purging oneself from sin, one is requested to: “Flee also youthful lusts; but pursue righteousness, faith, love, peace with those who call on the Lord out of “a pure heart”. It’s the pure heart that God looks after, and which is judged when it comes to granting repentance or not.

To GRANT someone repentance

The word that NKJV and many other Bible versions translate as “grant” is a translation from the Greek word δίδωμι (didōmi Strong’s 1325), and apart from grant it can also mean give, permit, bestow, let have, extend, furnish, entrust, etc. Here are some examples where didōmi is translated “grant”:

Acts 11:17 Forasmuch then as God gave them the like gift as he did unto us, who believed on the Lord Jesus Christ; what was I, that I could withstand God?18 When they heard these things, they held their peace, and glorified God, saying, Then hath God also to the Gentiles GRANTED repentance unto life.

Above we can read that “gentiles” are granted repentance unto life. We know that not all gentiles will be saved, but if we understand “granting repentance” to mean what it says – as in granting, offering, extending repentance – then we avoid making this verse collide with many other verses which show us that we are all requested to repent. The verse suggests that all the gentiles will be granted (as in offered) the repentance that is unto life, but naturally only those who truly repent and truly love Jesus Christ will be forgiven.

We can compare it with the parable about the wedding banquet for the King’s son, which was offered to everyone. Those who were on the initial guest list chose not to come, but the invitation was extended to others and some of them chose to accept the invitation and arrived at the banquet. Those who chose to go to the banquet with proper wedding clothes were called “chosen” – they are the special elect. We should not reinterpret the above verse to say “giving repentance to the gentiles by force regardless of their behavior, and not giving them any opportunity to say no”. 

Mark 10:37 They said unto him, GRANT unto us that we may sit, one on thy right hand, and the other on thy left hand, in thy glory.

The disciples requested to get seats next to Jesus in his kingdom, and asked Jesus to grant them what they wished for. He replied that he had no authority to promise such a thing.

Rev. 3:20 Behold, I stand at the door, and knock: if any man hear my voice, and open the door, I will come in to him, and will sup with him, and he with me.21 TO HIM THAT OVERCOMETH will I GRANT to sit with me in my throne, even as I also overcame, and am set down with my Father in his throne.

IF any man opens the door when Jesus knocks on the door… This clearly shows that it’s up to us to listen to Jesus and open the door for him. IF we choose to do so, he will come in and eat with us. Here we can see that the condition for sitting with Jesus on his throne is to OVERCOME, just like Jesus overcame by accomplishing his mission on earth and held out to the end. “And ye shall be hated of all men for my name’s sake: but he that endureth to the end shall be saved“, Matt. 10:22.

Acts 4:29 And now, Lord, behold their threatenings: and GRANT unto thy servants, that with all boldness they may speak thy word,30 By stretching forth thine hand to heal; and that signs and wonders may be done by the name of thy holy child Jesus.

The above is from a prayer by Peter and other disciples, and it’s not uncommon for christians to ask God in a prayer to grant them various benefits which could aid them in their daily lives or in their pursuit to spread the gospel. Praying in itself is of course useless in a world that God has predestined and orchestrated, but that would not be the God of the Bible.

Acts 14:3 Long time therefore abode they speaking boldly in the Lord, which gave testimony unto the word of his grace, and GRANTED signs and wonders to be done by their hands.4 But the multitude of the city was divided: and part held with the Jews, and part with the apostles.

God “granted” them signs and wonders to be done by their hands. This doesn’t mean that he forced/predestined people to place their hands on people to heal and cast demons out of them, but he enabled them to have this power. We can read that part of the city was divided, because not all of them were on the apostles’ side. Clearly that would be against God’s will, because he would want everyone to be on the apostles’ side.

See also Rev. 19:8, 2 Ti 1:18, Eph. 3:16, Rom. 15:5 and Luke 1:74

If God no longer draws/calls people due to their choice to harden their hearts and turn their backs on him, then they will not be granted repentance. Repentance is commanded by God to ALL men everywhere, and it will be granted to truly repentant hearts  (Acts 5:31; 11:18; 17:30-31; 20:21; 26:20; Rom. 2:4; 2 Ti. 2:25; 2 Pe. 3:9).

I can grant someone permission to come to my house, and I can also require that certain conditions must be met before a person can actually enter my house. I might suggest that the person must first tell me if he/she is actually coming, and I might also require a certain dress code. Granting someone the permission to come doesn’t mean that there are no conditions involved. It only means that had it not been for my offer, the person would not have been able to come.

The rest of the same chapter – 2 Tim. 2 according to NKJVgrant

2 Tim. 2:5 And also if anyone competes in athletics, he is not crowned unless he competes according to the rules.

The word competing (“strive for masteries” in KJV) suggests that there is something that we must DO, and that we are also requested to work hard to achieve something that we won’t get unless we strive. We are also warned that we won’t get our crown unless we compete according to the RULES. This suggests that there is a condition that must be met before we can get our promised crown, and that is to make sure to work according to the set rules. Paul doesn’t simply inform Timothy (and the rest of us) that we are all predestined to always obey the rules, because if that were the case his serious warnings would be a waste of time. 

7 Consider what I say, and may the Lord give you understanding in all things.—

Paul’s admonishments indicate that he hopes to direct Timothy on the straight path, which further means that Paul’s eager warnings might make a difference for Timothy’s life and that all things are not predestined to happen beforehand. We can still change the outcome by prayers and sincere warnings.

10 Therefore I endure all things for the sake of the elect, that they also may obtain the salvation which is in Christ Jesus with eternal glory.—

If people were predestined to be elect from the creation of the world, Paul should know that it’s not really immensely important for him to “endure all things” for their sake, since absolutely nothing will make them lose their status as chosen elect that will never lose their salvation no matter what.

12 If we endure, We shall also reign with Him. If we deny Him, He also will deny us.13 If we are faithless, He remains faithful; He cannot deny Himself.

IF we endure? Yes, we are promised to reign with him IF IF IF we endure, and IF we deny him he will also deny us. It doesn’t say that he will deny us and therefore we have no other choice but to deny him since we are predestined to be among the non-elect who by nature always deny him. God is true to his words (including promises of judgments) because he cannot deny himself.

14 Remind them of these things, charging them before the Lord not to strive about words to no profit, to the ruin of the hearers.

Apparently hearers are not chosen to be elect/non-elect from the creation of the world, since our unwise talk can affect people to the extent that they can be totally ruined.

15 Be diligent to present yourself approved to God, a worker who does not need to be ashamed, rightly dividing the word of truth.

If we are not able to be approved of God, we are doomed. That’s why we should be diligent to present ourselves approved before God. WE are the ones that must do this. Jesus won’t do the job for us. We are not told here that we WILL be approved by God no matter what, but we are told “BE DILIGENT…“.

16 But shun profane and idle babblings, for they will increase to more ungodliness. 17 And their message will spread like cancer. Hymenaeus and Philetus are of this sort, 18 who have strayed concerning the truth, saying that the resurrection is already past; and they overthrow the faith of some.

Hymenaeus and Philetus were two men who were overthrowing the faith of certain people due to the way they preached. This is evidence of that God in no way decided whom to save and whom to damn from the creation of the world, because then no one would be able to overthrow anyone’s faith in God. For the same reason, this verse is also evidence of that unconditional eternal salvation is not true.

19 Nevertheless the solid foundation of God stands, having this seal: “The Lord knows those who are His,” and, “Let everyone who names the name of Christ depart from iniquity.”

We know that a seal can be broken (like the stone that was “sealed” before Jesus’ grave), and the “seal” spoken about here is the assurance that God knows those who are his (and his sheep are those who decide to follow Jesus), and that those who mention Christ’s name should depart from iniquity. Being engaged in iniquity is always against God’s will.

20 But in a great house there are not only vessels of gold and silver, but also of wood and clay, some for honor and some for dishonor. 21 Therefore IF ANYONE CLEANSES HIMSELF from the latter, he will be a vessel for HONOR, sanctified and useful for the Master, prepared for every good work. 22 Flee also youthful lusts; but pursue righteousness, faith, love, peace with those who call on the Lord out of a pure heart.

Above we can see that we are asked to cleanse ourselves (from iniquity), and if we do we will be vessels of honor. This is an opportunity for all of us. Naturally we don’t have the authority to forgive ourselves our sins, but the request to cleanse ourselves means that we must confess our sins, repent from an earnest heart and thus be cleansed/regenerated by God. We are the ones who get the ball rolling. IF we “cleanse ourselves” we will be sanctified, useful and prepared for every good work. We are requested to pursue righteousness, which means that we are not simply promised that we will be injected  with some of Jesus’ righteousness, but we are actually asked to flee “youthful lusts” and live righteous lives ourselves. WE are requested to have a pure heart, because we can’t hide behind Jesus.

25 in humility correcting those who are in opposition, if God perhaps will grant them repentance, so that they may know the truth, 26 and that they may come to their senses and escape the snare of the devil, having been taken captive by him to do his will.

We have already covered v. 25. Young’s Literal says in v. 26 “having been caught by him at his will”. This means that Satan’s will is a force to count on, and Paul also says elsewhere that we are slaves to the one we obey. If we obey sin, we actually obey Satan because he is the one who wants us to feel comfortable in our sins. This again shows that God’s will doesn’t always happen, unless we believe that Satan and God work together to ensnare people in sin. Fortunately, we are told that we can escape the snare of the devil, and we have the chance to be granted repentance – if we let ourselves be corrected, if we truly “cleanse ourselves” and if we call on God from a “pure heart”, as per the verses just before.

Repentance means that our PAST sins are forgiven, and obviously not our present and/or future sins

2 Pet 1:9 But if anyone does not have them, he is nearsighted and blind, and has forgotten that he has been CLEANSED FROM HIS PAST SINS. 

Romans 3:24, 25 Being justified freely by his grace through the redemption that is in Christ Jesus: Whom God hath set forth to be a propitiation through faith in his blood, to declare his righteousness FOR THE REMISSION OF SINS THAT ARE PAST, through the forbearance of God.

We are asked to repent (and be baptized) for the remission of sins and AFTER that we will be given the Holy Spirit 

Acts 2:38 Then Peter said unto them Repent and be baptized every one of you in the name of Jesus Christ FOR THE REMISSION OF SINS and ye shall receive the gift of the Holy Ghost

True repentance is a way to get  SALVATION

Our own godly sorrow might lead to repentance:

2 Cor 7:9 Now I rejoice, not that you were made sorry, but that your sorrow led to repentance. For you were made sorry in a godly manner, that you might suffer loss from us in nothing. 10 For godly sorrow produces repentance LEADING TO salvation, not to be regretted; but the sorrow of the world produces DEATH. 11 For observe this very thing, that you sorrowed in a godly manner: What diligence it produced in you, what clearing of yourselves, what indignation, what fear, what vehement desire, what zeal, what vindication! In all things you proved yourselves to be clear in this matter.

Also christians might choose to sin and even choose to not forgive a brother. If he/she does and refuses to repent, our Father in heaven will not forgive them:

Mat 6:14,15 For if you forgive men when they sin against you, your heavenly Father will also forgive you. But IF you do not forgive men their sins, YOUR FATHER WILL NOT FORGIVE YOUR SINS. 

Mat 18:32-35 Then the master called the servant in. You wicked servant, he said, I canceled all that debt of yours because you begged me to. Shouldn’t you have had mercy on your fellow servant just as I had on you? In anger his master turned him over to the jailers to be tortured, until he should pay back all he owed. —This is how my heavenly Father will treat each of you unless you forgive your brother from your heart. 

Also christians might choose to disown Jesus before men, and if they refuse to repent they will be disowned by their Father in heaven. If a person naturally disowns Jesus, it might be an indication of that this person has not repented since he isn’t able to endure hardship. We are not able to be Jesus disciples unless we take up our cross and carry it, and disowning Jesus means that we don’t carry our cross.

Mat 10:33 But whoever disowns me before men, I WILL DISOWN HIM before my Father in heaven.–Mat 26:69-75Then Peter remembered the word Jesus had spoken: “Before the rooster crows, you will disown me three times.”

2 Chron. 15:2 The LORD is with you when you are with him. If you seek him, he will be found by you, but if you forsake him, HE WILL FORSAKE YOU.

Jesus started out to preach the necessity to 1) repent, and 2) believe the gospel. He also told his disciples to preach the same thing. Why? So people would heed the warnings and not PERISH!perish

Mark 1:15 And saying The time is fulfilled and the kingdom of God is at hand REPENT ye and believe the gospel

Luke 13:3 + 5 I tell you Nay but EXCEPT YE REPENT ye shall all likewise PERISH

Mark 6:12 And they went out and preached that men should REPENT

Acts 20:19 Serving the Lord with all humility of mind, and with many tears, and temptations, which befell me by the lying in wait of the Jews:—21 Testifying both to the Jews, and also to the Greeks, REPENTANCE TOWARD GOD, and faith toward our Lord Jesus Christ.

Acts 26:15 — I am Jesus whom thou persecutest.16 But rise, and stand upon thy feet: for I have appeared unto thee for this purpose, to make thee a minister and a witness both of these things which thou hast seen, and of those things in the which I will appear unto thee;17 Delivering thee from the people, and from the Gentiles, unto whom now I send thee,18 To open their eyes, and to turn them from darkness to light, and from the power of Satan unto God, that they may receive forgiveness of sins, and inheritance among them which are sanctified by faith that is in me.19 Whereupon, O king Agrippa, I was not disobedient unto the heavenly vision:20 But shewed first unto them of Damascus, and at Jerusalem, and throughout all the coasts of Judaea, and then to the Gentiles, THAT THEY SHOULD REPENT AND TURN TO GOD, AND DO WORKS MEET FOR REPENTANCE.

If we are not forgiven we are not saved. We need to be repent in order to get our sins blotted out and be FORGIVEN

Apparently the rich man who said this had NOT repented before he ended up in hell:

Luke 16:30 And he said Nay father Abraham but if one went unto them from the dead they will repent 

Acts 3:19 Repent ye therefore and be converted THAT YOUR SINS MAY BE BLOTTED OUT when the times of refreshing shall come from the presence of the Lorddd

Acts 8:22 Repent therefore of this thy wickedness and pray God if perhaps the thought of thine heart may be forgiven thee

1 John 1:9 IF we confess our sins, He is faithful and just to forgive us OUR SINS, and to cleanse us from all unrighteousness

Isaiah 55:7 LET THE WICKED FORSAKE HIS WAY, and the unrighteous man his thoughts: and let him RETURN unto the Lord, and he will have mercy upon him; and to our God, for he will abundantly pardon.

Proverbs 28:13 He that covereth his sins shall not prosper: but whoso confesseth and FORSAKETH them shall have mercy

Luke 17:3 Take heed to yourselves If thy brother trespass against thee rebuke him and if he repent forgive him 4 And if he trespass against thee seven times in a day and seven times in a day turn again to thee saying I repent thou shalt forgive him

2 Cor. 12:21 And lest when I come again my God will humble me among you and that I shall bewail many which have sinned already and have not repented of the uncleanness and fornication and lasciviousness which they have committed

Luke 15:7 I say unto you that ”likewise joy shall be in heaven over one sinner that repenteth more than over ninety and nine just persons which need no repentance”—10 Likewise I say unto you there is joy in the presence of the angels of God over one sinner that repenteth—32 It was meet that we should make merry, and be glad: for this thy brother was dead, and is alive again; and was lost, and is found.

Rev. 2:5 Remember therefore from whence thou art fallen and repent and do the first WORKS or else I will come unto thee quickly and will REMOVE thy candlestick out of his place except thou repent

Rev. 2:21 And I gave her space to repent of her fornication and she repented not. 22 Behold I will cast her into a bed and them that commit adultery with her into great tribulation except they repent of their DEEDS

Rev. 3:3 Remember therefore how thou hast received and heard and hold fast and REPENT. If therefore thou shalt not watch I will come on thee as a thief and thou shalt not know what hour I will come upon thee

Rev 3:19 As many as __ I love I rebuke and chasten BE ZEALOUS THEREFORE AND REPENT. 

Rev. 16:9 And men were scorched with great heat, and blasphemed the name of God, which hath power over these plagues: and they repented not to give him glory. 10And the fifth angel poured out his vial upon the seat of the beast; and his kingdom was full of darkness; and they gnawed their tongues for pain, 11And blasphemed the God of heaven because of their pains and their sores, and repented not of their DEEDS.

Rev. 2:16 REPENT or else I will come unto thee quickly and will fight against them with the sword of my mouth

 Early  church fathers

1 Clement 7:5 Let us review all the generations in turn, and learn how from generation to generation the Master hath given a place for repentance unto them that desire to turn to Him.

Justin Martyr, The first apology, Chapter 28 For He fore-knows that some are to be saved by repentance, some even that are perhaps not yet born. In the beginning He made the human race with the power of thought and of choosing the truth and doing right, so that all men are without excuse before God; for they have been born rational and contemplative.

Kontroversiellt för “JA TILL LIVET” med styrelseledamot som är med i det mest abortrestriktiva partiet?

abortGunilla Gomér, före detta KD, har nu hösten 2014 gått över till Sverigedemokraterna (SD). Hon var tidigare ordförande för antiabortorganisationen “Ja till livet”, men sedan maj 2014 så är det nu Stefan Swärd (röstar KD) som innehar ordförandeposten. Gunilla är kvar i styrelsen och det borde ju inte stöta på några problem med tanke på att SD har den mest restriktiva abortpolitiken (tillåter abort TILL graviditetsvecka 12) till skillnad mot sjuklövern där KD ingår i alliansen, som tillåter abort t o m graviditetsvecka 18 – en skillnad på 7 veckor. KD:s liberala linje resulterar i att kvinnor i övriga Europa (framför allt Danmark) faktiskt kan resa till Sverige för att just utföra sena aborter.

Men konstigt nog så stöter det på patrull hos Ja till livet när Gunilla nu utlyst att hon ska byta till ett parti som är ännu mer restriktiv till abort, och som dessutom är det enda partiet som agerar för samvetsfrihet för barnmorskor och annan vårdpersonal.

En ordförande för “Ja till livet” borde väl vara en person som agerar FÖR samvetsfrihet för barnmorskor och EMOT en liberal abortpolitik där kvinnor tillåts göra sena aborter? Hur kan det då vara kontroversiellt att Gunilla får vara kvarstå i styrelsen eftersom SD ensamt kämpar för just detta till skillnad mot övriga partier? Varför är det inte snarare kontroversiellt att vi har en ordförande för “Ja till livet” som röstar på ett parti som inte kämpar för vare sig samvetsfrihet eller restriktivare aborträtt? Vad ger det för signaler från organisationen till oss andra? Bakvänt och PK…

“Vi är en politiskt och religiöst obunden organisation och frågar aldrig den som vill bli medlem vad de tycker i olika frågor. Men det är en skillnad på att vara vanlig medlem och att vara en företrädare för våra åsikter. Det senare är lite känsligare” menar nuvarande ordförande Stefan Swärd. Ja det borde vara känsligt för Ja till livet att ha en ordförande som kämpar emot det enda parti som aktivt agerat för det som organisationen säger sig stå för – lägre abortgräns och samvetsfrihet för barnmorskor. Stefan Swärd har aktivt gått ut med en deklaration om att det är oförenligt att vara kristen och samtidigt rösta på SD. Han har inte lyckats förklara varför, förutom att tillskriva partiet åsikter som de inte har.

Eller kanske det finns andra orsaker till aversionen mot SD och dess röstare? Kanske det är något av följande hos SD som ANTI-abortorganiationen “Ja till livet” anser är alldeles för kontroversiellt? SD önskar:

  • ha en mer ansvarsfull asylpolitik, där endast de som är flyktingar enligt FN:s definition ska få uppehållstillstånd, precis som i våra grannländer. Samtidigt vill de öka biståndet till UNHCR så att vi kan hjälpa fler av de människor som inte har råd att betala människosmugglare stora pengar för att hjälpa dem att ta sig genom Europa till Sverige. På detta sätt kan FLER nödställda människor få hjälp, eftersom vi kan hjälpa fler människor för samma peng. Asylprocess i Sverige är det allra dyrast sättet, och endast ett ytterst fåtal kan få en sådan all-inclusive-hjälp.
  • att Sverige går ur EU som är en stor byråkratisk pengasugande jätte, som tar mycket av våra pengar för att ge tillbaka en bråkdel.
  • att världen ser till landet ISRAEL och judarna – som har all rätt att försvara sig.
  • ge sjukvård, äldrevård, handikappomsorg, försvar, skola, etc mycket mer resurser – som de som enda parti kan lova eftersom de har en mer ansvarsfull asylpolitik som inte är så kostnadskrävande och som liknar den i övriga Europa.
  • fortsätta se kärnfamiljen som den mest idealiska samlevnadsformen.

Eller kanske det är något annat som gör att Gunilla är kontroversiell? Hoppas det inte har något med partiets historia att göra, eftersom vi kan hitta skelett i samtliga partiers historia. Självfallet borde alla partier dömas efter vad de står för idag.

Informationen om Gunillas ovissa framtid i Ja till livet kan läsas i en artikel i tidningen Dagen.

Några röster från KD, 23/10 2014 i DN där de säger att de INTE agerar för att införa en samvetsklausul i Sverige. (till skillnad från SD):

“Bland länder som har en samvetsklausul återfinns Norge, Danmark, Tyskland, Italien, Storbritannien, Lettland, Spanien, Irland, Tjeckien, Ungern, Nederländerna och Rumänien. Kristdemokraternas hållning är dock att man bäst löser dessa situationer genom att arbetsgivaren och den anställde redan vid anställningstillfället är överens om hur arbetet ska lösas. Vi vill alltså inte lagreglera om en samvetsklausul.
Kristdemokraterna värnar aborträtten. Landstingen har en skyldighet att erbjuda abort. Det är fullt möjligt att upprätthålla samtidigt som vi värnar rätten till vårdpersonalens integritet och samvete. Landstinget måste se till att båda dessa rättigheter säkerställs.”

Emma Henriksson, gruppledare i riksdagen och ordförande i socialutskottet (KD)
Andreas Carlson, distriktsordförande och riksdagsledamot från Jönköpings län (KD)
Torbjörn Eriksson, ledamot i landstingsfullmäktige i Jönköpings län (KD)
Eva Johnsson, distriktsordförande och landstingsråd i Kronobergs län (KD)

Hur ska en barnmorska ens kunna bli anställd om arbetsgivaren får höra att hon inte vill utföra aborter? Då har hon ju ingen rätt och ingen lag att stödja sig emot. Ser inte KD dilemmat?

Här Julia Kronlid, SD i riksdagen:

Kristdemokraterna avstod att rösta i en av deras hjärtefrågor!
Posted on 2011/05/11by juliakronlid

“Kristdemokraterna valde att avstå i dagens omröstning angående resolutionen om samvetsfrihet från Europarådet. Det är mycket ovanligt att ett parti i Alliansen röstar annorlunda än övriga partier i Alliansen. Bra att KD blivit pressade att inte bara följa med strömmen i Alliansen. Dock betyder det att man inte har en åsikt i frågan om man avstår att rösta och Kristdemokraterna har tydligt gått ut med att de är för samvetsfrihet för vårdpersonal i Sverige. Så jag tycker det hade varit mycket mer trovärdigt om Kristdemokraterna hade tagit en tydlig ställning för samvetsfrihet genom att rösta på Sverigedemokraternas reservation. Tydligen är det av större betydelse vem som skrivit reservationen än själva sakfrågan. Vi har exempel på att Alliansen samarbeta med Socialdemokraterna och Miljöpartiet så varför skulle inte Kristdemokraterna kunna rösta på Sverigedemokraternas förslag i en fråga där vi tycker samma sak? Kristdemokraterna har svikit sina väljare i flera frågor och nu har det hänt igen.”

Being cut off from the VINE due to lack of FRUIT, despite starting out in Jesus – John 15

tree 2A branch can start out in the vine (Jesus) and still be cut off at a later stage due to lack of fruit

“Fruit” is often used as another term for “works” – as in showing our faith by doing good deeds towards others. We are not saved by either faith alone or works alone, but the two must go together. The following are some things we learn from John 15:

  • Branches that bear at least some fruit (which is a sign of life) will be pruned, but if branches bear no fruit at all they will be removed and thrown into the fire
  • The branches that were cut off were so because they did not abide by bearing fruit, and they will WITHER which shows they used to be alive and fresh.
  • Jesus declared his disciples “clean” and yet they (along with all of us) were warned to not be cut off the vine due to lack of fruit.
  • Being thrown in the fire is a common term for being thrown into hell, and this happens when people transgress God’s commandments and refuse to repent.
  • We are fervently urged to ABIDE. We are not simply told that we absolutely WILL abide because it’s not possible to lose our salvation. It’s the other way around since we are told to stick with Jesus, or else terrible things will follow.
  • There are many IF:s in the chapter. “IF a man abide not in me…”, “IF ye abide in me….”, “IF ye keep my commandments, ye shall abide in my love….” “IF ye do whatsoever I command you, you are my friends”, etc. Why all these IF:s if we are eternally secure once we are in Jesus?
  • God is GLORIFIED when we bear fruit, so his desire is that we bear fruit so that he can be more glorified. That means that it’s something negative if a branch that used to be in him must be cut off due to being useless.
  • Bearing fruit is a condition for being a disciple of Jesus.
  • We are told to CONTINUE in his love. We are not told that it’s a certainty that we will.
  • We are told that we are friends of Jesus IF we obey his commandments.
  • Jesus gives us a commandment to love one another, just like Jesus has loved us. This shows us that we can heed to this commandment.
  • Jesus also tells us that he has kept his Father’s commandment and therefore he abides in his love, and we are asked to do the very same (obey the commandments so that we can abide in Jesus love).
  • Jesus had even ordained his disciples to bear much fruit, but this naturally doesn’t mean that they had no ability to disobey. Judas (a chosen disciple) had departed earlier, but from history we learn that the other eleven remained with Jesus and showed much good fruit throughout their lives.
  • Certain people “had not had sin” if it weren’t for the fact that they rejected Jesus despite that he had come and spoken to them and shown them amazing works of God that no other man has done. Their refusal to accept Jesus made them guilty as sinners, despite that they were very religious Jews eager to obey the law of Moses.

John 15:1I am the true vine, and my Father is the husbandman.Every branch in me that beareth not fruit he taketh away: and every branch that beareth fruit, he purgeth it, that it may bring forth more fruit.3 Now ye are clean through the word which I have spoken unto you.4 Abide in me, and I in you. As the branch cannot bear fruit of itself, except it abide in the vine; no more can ye, except ye abide in me.5 I am the vine, ye are the branches: He that abideth in me, and I in him, the same bringeth forth much fruit: for without me ye can do nothing.6 If a man abide not in me, he is cast forth as a branch, and is withered; and men gather them, and cast them into the fire, and they are burned.7 If ye abide in me, and my words abide in you, ye shall ask what ye will, and it shall be done unto you.8 Herein is my Father glorified, that ye bear much fruit; so shall ye be my disciples.9 As the Father hath loved me, so have I loved you: continue ye in my love.10; even as I have kept my Father’s commandments, and abide in his love.11 These things have I spoken unto you, that my joy might remain in you, and that your joy might be full.12 This is my commandment, That ye love one another, as I have loved you.13 Greater love hath no man than this, that a man lay down his life for his friends.14 Ye are my friends, if ye do whatsoever I command you.15 Henceforth I call you not servants; for the servant knoweth not what his lord doeth: but I have called you friends; for all things that I have heard of my Father I have made known unto you.16 Ye have not chosen me, but I have chosen you, and ordained you, that ye should go and bring forth fruit, and that your fruit should remain: that whatsoever ye shall ask of the Father in my name, he may give it you.17 These things I command you, that ye love one another. —.22 If I had not come and spoken unto them, they had not had sin: but now they have no cloak for their sin.—24 If I had not done among them the works which none other man did, they had not had sin: but now have they both seen and hated both me and my Father.

While the above chapter shows that we can be cut off from the vine due to lack of fruit, the following chapter shows that we as branches can be cut off from the olive tree due to lack of faith (unbelief).

  • The good olive tree with its roots is a picture of the Jews to whom the gospel was first provided. We are also told about another olive tree (wild by nature) which is a picture of the gentiles. Some of the branches in the good olive tree were broken off when Jews rejected Jesus as the Messiah, and the gentiles could be grafted in – provided they had faith.
  • Paul tells us not to boast about our place in the olive tree, but he also says “IF you boast...” showing that we might choose to be disobedient to God against his will.
  • We are told that we stand in the olive tree by FAITH, so this is a condition for salvation (both for the Jew and the gentile).
  • We are told to not be high-minded , but Paul wants us to live in “fear” (in another letter he says: “work out your own salvation with fear and trembling”) since God has shown that he doesn’t necessarily spare the branches if they don’t cooperate by having faith.
  • We are told to TAKE HEED, which would be a useless warning unless there were a real risk that we could lose our place in the olive tree. We are specifically told that we might not be spared due to unbelief.
  • We are told to keep those who tragically fell in mind, because we too might be cut off if we don’t continue in his kindness.
  • Jews (or anyone) can be grafted in AGAIN (meaning we can go from being in the tree, to not being in the tree, to being in the tree again). The condition is FAITH and that we continue to abide.

Rom. 11:16 For if the firstfruit be holy, the lump is also holy: and if the root be holy, so are the branches.17 And if some of the branches be broken off, and thou, being a wild olive tree, wert grafted in among them, and with them partakest of the root and fatness of the olive tree;18 Boast not against the branches. But if thou boast, thou bearest not the root, but the root thee.19 Thou wilt say then, The branches were broken off, that I might be grafted in.20 Well; because of unbelief they were broken off, and thou standest by faith. Be not highminded, BUT FEAR:21 For if God spared not the natural branches, TAKE HEED LEST HE ALSO SPARE NOT THEE.22 Behold therefore the goodness and severity of God: on them which fell, severity; but toward thee, goodness, IF THOU CONTINUE IN HIS GOODNESS: OTHERWISE THOU ALSO SHALT BE CUT OFF.23 And they also, IF THEY ABIDE NOT STILL IN UNBELIEF, shall be grafted in: for God is able to graft them in again.24 For if thou wert cut out of the olive tree which is wild by nature, and wert grafted contrary to nature into a good olive tree: how much more shall these, which be the natural branches, be grafted into their own olive tree?

In the below parable we can read about a vineyard who belongs to the “well-beloved”, and we are told he is the same as “The Lord of hosts”. He worked hard to produce good grapes, but contrary to his expectations WILD grapes were brought forth. What else could he have done to his vineyard apart from what he has already done? Nothing, and yet things didn’t turn out the way he wanted. The Lord of hosts then proceeded to lay his vineyard to waste.

Isaiah 5:1 Now let me sing to my Well-beloved A song of my Beloved regarding His vineyard: My Well-beloved has a vineyard On a very fruitful hill. 2 He dug it up and cleared out its stones, And planted it with the choicest vine. He built a tower in its midst, And also made a winepress in it; So He EXPECTED IT TO BRING FORTH GOOD GRAPES, BUT IT BROUGHT FORTH WILD GRAPES .3 “And now, O inhabitants of Jerusalem and men of Judah, Judge, please, between Me and My vineyard.4 What more could have been done to My vineyard That I have not done in it? WHY THEN, when I expected it to bring forth good grapes, Did it bring forth wild grapes?5 And now, please let Me tell you what I will do to My vineyard: I will take away its hedge, and it shall be burned; And break down its wall, and it shall be trampled down.6 I will lay it waste; It shall not be pruned or dug, But there shall come up briers and thorns. I will also command the clouds That they rain no rain on it.”7 For the vineyard of the Lord of hosts is the house of Israel, And the men of Judah are His pleasant plant. He looked for justice, but behold, oppression; For righteousness, but behold, a cry for help. (NKJV)

I had planted you a noble vine, a seed of highest quality. How then have you turned before Me Into the degenerate plant of an alien vine?” (NKJV) is the question asked in Jeremiah 2:21. God planted one thing and expected a certain result (a noble vine), and yet he received a totally different result (an alien vine). Things don’t always end up as God desires, and that is due to our free will that he created us with.

Jeremiah 2:19 Thine own wickedness shall correct thee, and thy backslidings shall reprove thee: know therefore and see that it is an evil thing and bitter, that thou hast forsaken the Lord thy God, and that my fear is not in thee, saith the Lord God of hosts.20 For of old time I have broken thy yoke, and burst thy bands; and thou saidst, I will not transgress; when upon every high hill and under every green tree thou wanderest, playing the harlot.21 Yet I had planted thee a noble vine, wholly a right seed: how then art thou turned into the degenerate plant of a strange vine unto me?22 For though thou wash thee with nitre, and take thee much soap, yet thine iniquity is marked before me, saith the Lord God.

Jeremiah 8:12 Were they ashamed when they had committed abomination? nay, they were not at all ashamed, neither could they blush: therefore shall they fall among them that fall: in the time of their visitation they shall be cast down, saith the Lord.13 I will surely consume them, saith the Lord: there shall be no grapes on the vine, nor figs on the fig tree, and the leaf shall fade; and the things that I have given them shall pass away from them.

The Lord of hosts planted a tree and called it “a green olive tree, fair and of goodly fruit”. Yet, he ended up destroying it and branches were broken off. It’s a picture of God’s holy people ending up rebelling against him and provoking him to anger due to their evil deeds.

Jeremiah 11:15 What hath my beloved to do in mine house, seeing she hath wrought lewdness with many, and the holy flesh is passed from thee? when thou doest evil, then thou rejoicest.16 The Lord called thy name, A green olive tree, fair, and of goodly fruit: with the noise of a great tumult he hath kindled fire upon it, and the branches of it are broken.17 For the Lord of hosts, that planted thee, hath pronounced evil against thee, for the evil of the house of Israel and of the house of Judah, which they have done against themselves to provoke me to anger in offering incense unto Baal.

Every man is judged based on his fruit. It’s wise to win souls:

Jeremiah 17:10 I the Lord search the heart, I try the reins, even to give every man according to his ways, and according to the fruit of his doings.

Proverbs 11:30 The fruit of the righteous is a tree of life; and he that winneth souls is wise.

More from the New Testament (apart from John 15 and Romans 11 above)

tree 1

We have not truly repented if we bring forth bad fruit. John the Baptist refused to baptize Jews who were still stuck in their corruption and sins. Every tree which doesn’t bring forth good fruit is cut down and thrown into the fire.

Matthew 3:8 Bring forth therefore fruits meet for repentance:9 And think not to say within yourselves, We have Abraham to our father: for I say unto you, that God is able of these stones to raise up children unto Abraham.10 And now also the axe is laid unto the root of the trees: therefore every tree which bringeth not forth good fruit is hewn down, and cast into the fire.

Even evil people can give good gifts to their children, but this doesn’t mean they are saved. It does mean that we can all do good. (Seeking God and repenting are two examples of good things that an unsaved person might choose to do.) We are told to enter the narrow gate, meaning the choice is ours. We are told to beware of false prophets, which shows that there is a risk that believers might be deceived. It also shows that people are NOT forced into being “non-elect” or “elect”, because for the non-elect a warning to beware of false prophets would fall into deaf ears, and the elect don’t even need to be warned because they can’t even lose their salvation. False prophets might be dressed in sheep’s clothing but we are still able to know them by their fruit. Are they for instance willing to be corrected by the Bible? Do they often lose their self-control and resort to name callings? Do they subtly encourage people to sin by declaring that we can safely serve two masters and still be saved? Do they show good deeds in their lives? We decide what kinds of trees we want to become, but we are also likened with branches (see above) that can be cut off.

“Not every one that saith unto me, Lord, Lord, shall enter into the kingdom of heaven; but he that DOETH the will of my Father which is in heaven.” Doing wonderful works in God’s name (prophesying, casting out demons, etc) is of course not a sin, but if you add iniquity into the picture you’re a sinner and therefore lost. Naturally everyone can get his/her soul restored by repenting! In the story below, Jesus had never known the people spoken about – probably because they had always been workers of iniquity and lawless.

“Whosoever heareth these sayings of mine, and DOETH them…” shows that not everyone is doing the will of God – but if he is doing the will of God, then that person is wise and is likened to having built his house on a rock. Notice that it’s not God who builds the house on the rock for him, but he does so himself and that is the reason he is considered to be wise – by obeying his Lord, which sadly not all choose to do.

Matthew 7:11 If ye then, being evil, know how to give good gifts unto your children, how much more shall your Father which is in heaven give good things to them that ask him?12 Therefore all things whatsoever ye would that men should do to you, do ye even so to them: for this is the law and the prophets.13 Enter ye in at the strait gate: for wide is the gate, and broad is the way, that leadeth to destruction, and many there be which go in thereat:14 Because strait is the gate, and narrow is the way, which leadeth unto life, and few there be that find it.15 Beware of false prophets, which come to you in sheep’s clothing, but inwardly they are ravening wolves.16 Ye shall know them by their fruits. Do men gather grapes of thorns, or figs of thistles?17 Even so every good tree bringeth forth good fruit; but a corrupt tree bringeth forth evil fruit.18 A good tree cannot bring forth evil fruit, neither can a corrupt tree bring forth good fruit.19 Every tree that bringeth not forth good fruit is hewn down, and cast into the fire.20 Wherefore by their fruits ye shall know them.21 Not every one that saith unto me, Lord, Lord, shall enter into the kingdom of heaven; but he that doeth the will of my Father which is in heaven.22 Many will say to me in that day, Lord, Lord, have we not prophesied in thy name? and in thy name have cast out devils? and in thy name done many wonderful works?23 And then will I profess unto them, I never knew you: depart from me, ye that work INIQUITY.24 Therefore whosoever heareth these sayings of mine, and DOETH them, I will liken him unto a wise man, which built his house upon a rock:

We certainly can’t blame God for placing evil thoughts into our hearts, because then he would be blamed for our iniquities. On judgment day we are to give account for every unnecessary word that we have said, showing that it’s our own responsibility to master our own tongues. We choose if we want to be a good person or an evil person.

Matthew 12:33 Either make the tree good, and his fruit good; or else make the tree corrupt, and his fruit corrupt: for the tree is known by his fruit.34 O generation of vipers, how can ye, being evil, speak good things? for out of the abundance of the heart the mouth speaketh.35 A good man out of the good treasure of the heart bringeth forth good things: and an evil man out of the evil treasure bringeth forth evil things.36 But I say unto you, That every idle word that men shall speak, they shall give account thereof in the day of judgment.37 For by thy words thou shalt be justified, and by thy words thou shalt be condemned.

“Why call ye me, Lord, Lord, and do not the things which I say?”Luke 6:46. Why indeed? We certainly don’t have to disobey God, but if we do it’s our own choice and nothing that we can blame on God.

Luke 6:43 For a good tree bringeth not forth corrupt fruit; neither doth a corrupt tree bring forth good fruit.44 For every tree is known by his own fruit. For of thorns men do not gather figs, nor of a bramble bush gather they grapes.45 A good man out of the good treasure of his heart bringeth forth that which is good; and an evil man out of the evil treasure of his heart bringeth forth that which is evil: for of the abundance of the heart his mouth speaketh.46 And why call ye me, Lord, Lord, and do not the things which I say?

Some people bless God with the same mouth as they curse others – for instance their brothers and sisters. James says to this brothers (indicating it also concerns believers) that it should not have to be in that way.

James 3:9 Therewith bless we God, even the Father; and therewith curse we men, which are made after the similitude of God.10 Out of the same mouth proceedeth blessing and cursing. My brethren, THESE THINGS OUGHT NOT SO TO BE.11 Doth a fountain send forth at the same place sweet water and bitter?12 Can the fig tree, my brethren, bear olive berries? either a vine, figs? so can no fountain both yield salt water and fresh.

Jesus always hopes for that we will bear fruit, and he doesn’t give up until one final day when it’s too late. Then the fig tree will finally be cut down for good:

Luke 13:6 He spake also this parable; A certain man had a fig tree planted in his vineyard; and he came and sought fruit thereon, and found none.7 Then said he unto the dresser of his vineyard, Behold, these three years I come seeking fruit on this fig tree, and find none: cut it down; why cumbereth it the ground?8 And he answering said unto him, Lord, let it alone this year also, till I shall dig about it, and dung it:9 And if it bear fruit, well: and IF NOT, then after that thou shalt cut it down.

Lydia was not chosen to BELIEVE since she was a worshiper already – Acts 16:14

lydiaAnd a certain woman named Lydia, a seller of purple, of the city of Thyatira, WHICH WORSHIPPED GOD, heard us: whose heart the Lord opened, that she attended unto the things which were spoken of Paul (Acts 16:14)

Lydia was never hand-picked to be a believer. God doesn’t work in such a way that he randomly (or for unknown reasons) selects a few lucky people to give faith and salvation while he leaves the rest for damnation, despite being guilty of having prevented them from believing by not enabling them to believe. That would hardly be righteous actions worthy of the God of the Bible. We are saved by FAITH and not by ELECTION. If we refuse to believe, we should not blame God for this failure but only ourselves.

Lydia found Paul and some other christians down by the beach where they were praying. Since she was a worshiper of God already, she was probably intrigued by what she heard and stayed to listen to learn more. That was a good choice since she learned more about the kingdom of God.

13 And on the sabbath we went out of the city by a river side, where prayer was wont to be made; and we sat down, and spake unto the women which resorted thither.14 And a certain woman named Lydia, a seller of purple, of the city of Thyatira, WHICH WORSHIPPED GOD, heard us: whose heart the Lord opened, that she attended unto the things which were spoken of Paul.15 And when she was baptized, and her household, she besought us, saying, If ye have judged me to be faithful to the Lord, come into my house, and abide there. And she constrained us.

It’s true that it says “whose heart the Lord opened”, but we already know God didn’t open hear heart to be able to believe or to be a worshiper of God since she was this already. Her faith was the reason she was compelled to approach them and listen to their message.This was her own decision in the same way that Jesus disciples decided to either stay with him and learn more of his teaching, or to leave altogether (as in John. 6:66) and therefore remain in darkness. The reason that God opened her heart even more was so that she could “attend to the things spoken by Paul” (Young’s literal). So not “to believe” in the first place but to be able to understand Paul’s advice – perhaps about the most fruitful way to live a christian life and to be a useful tool for others. The Holy Ghost can certainly work in us, but we are the ones who must make the decision to repent and seek the Lord before this can begin to happen. We are requested to repent (and be baptized for the remission of sins, which should be made right after repentance) and then we will receive the gift of the Holy Ghost.

Luke 11:13 If ye then, being evil, know how to give good gifts unto your children: how much more shall your heavenly Father give the Holy Spirit to them that ask him?

Acts 2:38 Then Peter said unto them, Repent, and be baptized every one of you in the name of Jesus Christ for the remission of sins, and ye shall receive the gift of the Holy Ghost.

Acts 17:26 And hath made of one blood all nations of men for to dwell on all the face of the earth, and hath determined the times before appointed, and the bounds of their habitation;27 That they should seek the Lord, if haply they might feel after him, and find him, though he be not far from every one of us:28 For in him we live, and move, and have our being; as certain also of your own poets have said, For we are also his offspring.29 Forasmuch then as we are the offspring of God, we ought not to think that the Godhead is like unto gold, or silver, or stone, graven by art and man’s device.30 And the times of this ignorance God winked at; but now commandeth all men every where to repent:

What else does the same chapter say about Lydia and about having faith? – Acts 16

Churches increased in number daily due to the word that Paul and Silas spread. What would have happened if they did not spread the gospel? Would the result be the same?

4 And as they went through the cities, they delivered them the decrees for to keep, that were ordained of the apostles and elders which were at Jerusalem.And so were the churches established in the faith, and increased in number daily.

God wants us to spread the gospel since people might be saved through it. If we are saved by election (maybe from the creation of the world), spreading the gospel doesn’t seem to be important since it won’t make a difference:

9 And a vision appeared to Paul in the night; There stood a man of Macedonia, and prayed him, saying, Come over into Macedonia, and help us.10 And after he had seen the vision, immediately we endeavoured to go into Macedonia, assuredly gathering that the Lord had called us for to preach the gospel unto them.

The Philippian jailer fell down before Paul and Silas, likely knowing they served the one true God who can perform amazing miracles – such as creating earth quakes at the right time and open prison doors. He asked them “what must I DO to be saved?“.

27 And the keeper of the prison awaking out of his sleep, and seeing the prison doors open, he drew out his sword, and would have killed himself, supposing that the prisoners had been fled.28 But Paul cried with a loud voice, saying, Do thyself no harm: for we are all here.29 Then he called for a light, and sprang in, and came trembling, and fell down before Paul and Silas,30 And brought them out, and said, Sirs, what must I DO to be saved?

Paul and Silas did not answer: “Absolutely NOTHING, since you have to hope for that God will possibly open your eyes so that you can believe. IF God works in you in such a way, then you know you’re one of the elect and you’ve been elect from birth and even from the creation of the world. You can’t possibly affect a decision about your destiny that has been made thousands of years ago. You can just relax and wait and see.”

Instead Paul and Silas answered his question with:

31 “—BELIEVE on the Lord Jesus Christ, and thou shalt be saved, and thy house.”

They did not promise automatic salvation for his entire household if only this jailer would take the path leading to salvation, because the same condition applied also to them. “BELIEVE and thou shalt be saved!” Paul and Silas might also have figured out that this jailer likely would take the step to be saved since he had just witnessed a miracle and freely requested to know what he must do to be saved – showing his interest in his heart. If the man of the household gets born again, it’s likely that he will be able to affect his entire household with his new spiritual life, and especially if Paul and Silas evangelized to them too, which they did:

32 And they spake unto him the word of the Lord, and to all that were in his house.

The jailer’s family indeed ended up BELIEVING, so they were not saved only because the man of the household was a believer. Neither did Paul and Silas contradict James (in his letter) where James explained that faith without deeds is dead. Also demons believe and tremble, so “faith” means nothing unless you show your faith with your deeds. Abraham didn’t just sit under a bush and believed without obeying God. No, he showed time and again that he had a strong faith by being obedient to God, even when it came down to offering up his own son.

33 And he took them the same hour of the night, and washed their stripes; and was baptized, he and all his, straightway.34 And when he had brought them into his house, he set meat before them, and rejoiced, believing in God with all his house.

Paul and Silas left prison and stayed in the house of Lydia for a while.

39 And they came and besought them, and brought them out, and desired them to depart out of the city.40 And they went out of the prison, and entered into the house of Lydia: and when they had seen the brethren, they comforted them, and departed.

Bibelverser om tiggeri, och att hjälpa FATTIGA och FRÄMLINGAR


Israel levde visserligen i en teokrati och under andra lagar än idag, men visst kan vi dra vissa lärdomar av deras liv i Kanaans land – som är återberättat i det Gamla Testamentet.


    • Gud gjorde skillnad på främlingar och bröder/systrar, där de sistnämnda är de som anslutit sig till Israel och låter sig styras av Israels lagar.
    • Det var i första hand bröder/systrar och sina egna hushåll som israelerna hade stort ansvar för att hjälpa ekonomiskt.
  • Israel hade kravet att försörja levitiska präster, som ju inte hade egen mark att arbeta på men som ändå utförde viktiga sysslor som kom hela Israel tillgodo.
  • Gud krävde aldrig att israeler skulle stå för andra folkgruppers försörjning (eller vice versa) och framför allt inte livet ut och framför allt inte utan motprestation.
  • Gud krävde aldrig att Israel skulle dela sin skörd med andra människor, och framför allt inte “lika”.
  • Gud krävde aldrig att Israel skulle lova mer ekonomisk hjälp till andra än vad de kunde hålla.
  • Skälet till att det inte borde finnas några fattiga bland israeliterna själva beror på att lydnad av Guds lagar genererar välsignelser och rikedom, vilket lösgör kapacitet för att hjälpa varandra ekonomiskt. Denna grund kan tyvärr inte appliceras på Sverige där det finns många agnostiker och ateister.
  • Israeliska medbröder ska anställas i första hand, och främlingar i andra hand.
  • Kravet på att betraktas som infödd är att lyda samma lagar och traditioner: “En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er” 2 Mos. 12:49”

Vidare fanns det flera sätt att hjälpa änkor, fattiga, funktionshindrade och främlingar. En del av dem hade man råd att anställa och det var förstås en enorm trygghet för just de personerna. Man kunde även låna ut pengar. Det fanns även former av “tiondegivande”, ibland var tredje år och även i andra intervaller. Behövande fick även ostört plocka resterna av skörden. Inget hindrade förstås att israelerna hjälpte till även på andra sätt, men då var det frivilligt och beroende på deras kapacitet och vilja att ge.

Vad gäller Israel och deras nya land så tillhörde även främlingar Israel OM de följde samma lagar och traditioner som dem – Israels lagar och inte deras egna hedniska lagar

En “främling” eller ”utlänning” var en person som av olika anledningar inte anslutit sig till Israel och dess Gud och lagar. Även främlingar fick ansluta sig till Israel och även vara med och fira deras högtider OM de verkligen omvänt sig och anslutit sig till Israels Gud. Då räknades de som infödda, och som bröder och systrar. En fysisk omskärelse är ofta ett tecken på ett omvänt hjärta och vilja tjäna den sanne Guden:

2 Mos 12:48 Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49 EN OCH SAMMA LAG SKALL GÄLLA FÖR DEN INFÖDDE SOM FÖR FRÄMLINGEN SOM BOR MITT IBLAND ER.

En israel fick enligt lagen inte äta ett självdött djur. En främling tillhörde dock inte Israels religiösa grupp och därmed var det inget som hindrade israelerna att erbjuda självdöda djur till dem, om de nu önskade äta sådana djur:

5 Mos. 14:21 Ni skall inte äta något självdött. Du må ge sådant åt främlingen som bor inom dina portar, han får äta det, eller du kan sälja det till utlänningen. Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor.

Israelerna fick ta ränta endast av utlänningarna, men inte av de som anslutit sig till Israel och dess lagar (bröder och systrar). Att inte kräva ränta av en broder räknades som en välsignelse:

5 Mos. 25:20 Av en utlänning får du ta ränta, men du skall inte ta ränta av din broder, för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt vad du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.

Gud gjorde skillnad på behandlingar mellan israeliter och ”utlänningar” i landet. Ingen av dem skulle behandlas illa, men när det gäller israelitiska bröder och systrar så ansåg Gud att lån inte skulle krävas tillbaka i all evighet, utan snarare efterskänkas under friåret. Inte heller vore det listigt att ta ifrån dem kläder och verktyg som de behövde för att arbeta och klara sig själva. Han menade vidare att fattiga aldrig skulle komma att saknas i landet (något liknande sa Jesus under sin tid), men bland israeliterna själva borde det dock inte finnas några fattiga eftersom Gud välsignat trogna israeliter såpass mycket att de lätt skulle kunna hjälpa varandra. Notera kravet på trohet till Gud, vilket alltså är kravet för att kunna förvänta sig välsignelse så till den grad att de även skulle kunna hjälpa andra ekonomiskt:

5 Mos. 15:2 och detta är vad som gäller angående friåret: Varje långivare som lånat ut något åt sin nästa, skall då efterskänka sin fordran. Han får inte utkräva skulder av sin nästa och sin broder, ty ett Herrens friår har utlysts. En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av din broder skall du efterskänka det.4 Men ingen fattig borde finnas hos dig, ty Herren skall rikligen välsigna dig i det land som Herren, din Gud, ger dig till besittning som din arvedel, 5 om du endast lyder Herrens, din Guds, röst, så att du håller fast vid alla dessa bud, som jag i dag ger dig, och följer dem. 6 Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig, så som han har lovat dig. Du skall ge lån åt många folk, men själv skall du inte behöva låna, och du skall råda över många folk, men de skall inte råda över dig.7 Om det finns någon fattig hos dig, en av dina bröder, i någon av dina städer i det land som Herren, din Gud, ger dig, skall du inte förhärda ditt hjärta eller tillsluta din hand för din fattige broder,8 utan villigt öppna din hand för honom och villigt låna honom vad han behöver i sin brist. 9 Se till att inte denna onda tanke uppstår i ditt hjärta: ”Det sjunde året, friåret, är nära”, och du så ser med ont öga på din fattige broder och inte ger honom något. Han kan då ropa till Herren mot dig, och synd kommer att vila på dig. 10 Du skall villigt ge åt honom och ditt hjärta skall inte vara motvilligt när du ger, ty för en sådan gåvas skull skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk och i allt vad du företar dig. 11 Fattiga kommer nämligen aldrig att saknas i landet, därför befaller jag dig: Du skall villigt öppna din hand för din broder, för de behövande och fattiga i ditt land.

Markus 14:7 De fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.

Nehemja var upprörd över att israeliska bröder och systrar inte togs om hand, och blev av med åkrar, vingårdar och hus pga att deras eget folk begärde det utav dem då de inte kunde betala igen:

Nehemja 5:6 Jag blev mycket upprörd när jag hörde vad de sade och hur de klagade. 7 Jag överlade med mig själv och förebrådde de förnäma männen och föreståndarna, och sade till dem: “Det är ocker ni bedriver mot era bröder!” Därefter kallade jag samman en stor folkförsamling mot dem. 8 Jag sade till dem: “Vi har efter förmåga friköpt våra judiska bröder, som var sålda åt hednafolken. Skall nu ni sälja era egna bröder? Eller skall de sälja sig åt oss?” De teg och kunde inte svara ett ord. 9 Jag sade: “Det ni gör är inte rätt. Borde ni inte vandra i fruktan för vår Gud, så att våra fiender, hednafolken, inte får orsak att håna oss? 10 Också jag och mina bröder och mina tjänare har lånat dem pengar och säd. Låt oss nu avstå från vår fordran. 11 Lämna redan idag tillbaka till dem deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hus, och tag inte ut den ränta på pengarna, säden, vinet och oljan som ni har att fordra av dem.”

Inte ens en broder ska utlovas livslång försörjning utan motprestationerfattig

Men det går att hjälpa på olika sätt. Finns möjlighet att ge honom arbete så är detta det allra bästa, för då finns ju en ömsesidig win-win situation och personen har tak över huvudet och tryggad inkomst för sig och sin familj. Om det handlar om flera fattiga bröder så kanske man inte kan anställa alla, men förhoppningsvis så finns det flera hushåll i trakten som kan gå ihop och hjälpa sina israeliska medbröder. Det går även att låna ut pengar till en fattig broder. Medbrodern (och hans familj) ska tjäna hushållet fram till jubelåret, och då måste han lämna det hushållet och återvända till sin släkt. Återigen kan vi se hur känsligt det är om en israelisk broder säljer sig till en främling. Det finns ett påbud som säger att om främlingen befinner sig i ett israeliskt hushåll (och kommit i välstånd) så ska medbrodern kunna lösas ut av sina medbröder:

3 Mos. 25:35 Om din broder blir fattig och kommer på obestånd hos dig, skall du ta dig an honom. Som en främling eller inneboende skall han få leva hos dig. 36 Du skall inte ockra på honom eller ta ränta, ty du skall frukta din Gud och låta din broder leva hos dig. 37 Du skall inte låna honom pengar mot ockerränta eller ge honom av din mat mot ränta. 38 Jag är Herren, er Gud, som har fört er ut ur Egyptens land för att ge er Kanaans land och vara er Gud.39 Om din broder råkar i fattigdom hos dig och säljer sig åt dig, skall du inte låta honom utföra slavarbete. 40 Som en daglönare och en inneboende skall han vara hos dig. Fram till jubelåret skall han tjäna hos dig. 41 Då skall han lämna dig, han själv och hans barn tillsammans med honom, och han skall återvända till sin släkt och till sina fäders arvedel. 42 Ty de är mina tjänare som jag har fört ut ur Egyptens land. De skall inte säljas som man säljer slavar. —.47 Om en främling eller inneboende hos dig kommer till välstånd och en av dina bröder råkar i fattigdom hos honom och säljer sig åt främlingen som bor hos dig, eller åt någon annan som tillhör en främmande släkt, 48 skall han kunna återlösas sedan han har sålt sig. Någon av hans bröder kan lösa tillbaka honom. 49 Eller också kan hans farbror eller hans fars son lösa tillbaka honom eller någon annan nära släkting till honom, eller om han förmår det, kan han själv köpa sig fri. 50 Då skall han tillsammans med den som köpt honom räkna efter hur lång tid som gått, från det år då han sålde sig, fram till jubelåret. Det pris han såldes för skall uppskattas efter årens antal. Hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares. 51 Om det ännu är många år kvar, skall han som lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för. 52 Om däremot endast få år återstår till jubelåret, skall han tillgodoräkna sig det och betala lösen för sig efter antalet av sina år. 53 Som en daglönare, som anställs år för år, skall man behandla honom. Ingen får inför dina ögon härska över honom med hårdhet. 54 Men om han inte blir löst på något av de nämnda sätten, skall han friges på jubelåret, han själv och hans barn tillsammans med honom. 55 Ty Israels barn är mina tjänare. De är mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

Ingen ränta ska alltså krävas om det handlar om en fattig från Israels eget folk (inklusive de främlingar som anslutit sig till Israel och dess lagar, med omskärelse som tecken):

2 Mos. 22:21 En främling skall du inte förödmjuka eller förtrycka. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. 22 Änkor och faderlösa skall ni inte behandla illa. 23 Om ni behandlar dem illa, skall jag sannerligen höra deras rop när de ropar till mig. 24 Min vrede skall upptändas och jag skall döda er med svärd, så att era egna hustrur blir änkor och era barn faderlösa.25 Om du lånar ut pengar till någon fattig hos dig SOM TILLHÖR MITT FOLK, skall du inte handla som en ockrare mot honom. Kräv inte någon ränta av honom.

I Hesekiel kan vi läsa att en furste kan ge sina söner sina rättmätiga arvedelar och de ska för alltid kunna ägas och förfogas av sönerna. Gåvor av furstens arvedel till tjänare tillhör tjänaren fram till friåret, och sedan återgå till fursten. En furste får inte ta av folkets arvedel så att de måste lämna sin egendom. En furste får endast ge bort av sina egna arvedelar och egendomar. I många länder idag så är skattetrycket väldigt stort, och på sätt och vis kan man säga att man tvingar andra att ge bort stora delar av sin egen inkomst till “kulturprojekt” och annat som man själv inte tycker borde prioriteras i ett välfärdssamhälle som har begränsat med pengar. Hade man själv fått bestämma om sina egna pengar så hade många av oss gjort helt andra prioriteringar. Men Jesus har förstås också lärt oss att inte vara rebelliska utan “ge till Kejsaren det som tillhör Kejsaren”. Inte för att det nödvändigtvis handlar om ett rättvist skattesystem utan korruption och idioti, utan för att rebelliskhet inte är något som kristna ska spendera kraft på. Att uttrycka sin åsikt och även kritik behöver dock inte vara rebelliskhet, för ett demokratiskt folkstyre går inte ut på att alla kristna passivt ska lägga ner sina röster och låta övriga bestämma.

Hes. 46:16 Så säger Herren, Herren: Om fursten ger någon av sina söner en gåva av sin arvedel, skall det tillhöra hans söner. Det är deras egendom som arv. 17 Men om han ger en gåva av sin arvedel åt någon av sina tjänare, skall den tillhöra tjänaren fram till friåret. Då skall den återgå till fursten. Hans arv tillhör endast hans söner. Dem skall det tillhöra. 18 Fursten får inte ta något av folkets arvedel så att han tränger ut dem från deras egendom. Endast av sin egen egendom skall han låta sina söner ärva, för att ingen av mitt folk skall trängas undan från den egendom som är hans.”

Främlingarna som bodde ihop med israelerna under tiden för markskiftet fick också sin andel, men självfallet fanns det inget liknande löfte för framtidens alla främlingar. Det hade inte mark eller egendom räckt till:

Hes. 47:Ni skall utskifta detta land åt er efter Israels stammar. 22 Ni skall dela ut det genom lottkastning till arvedel åt er själva och åt främlingarna, som bor och föder barn ibland er. De skall vara för er så som infödda bland Israels barn. De skall med er få arvslott bland Israels stammar. 23 I den stam där främlingen bor skall ni ge honom hans arvedel, säger Herren, Herren.

Gud begärde aldrig av israelerna att de skulle dela sin skörd lika med andra människor i landet, men däremot uppmanades de att lämna kvar lite av sin skörd för de behövandeskörd

Nedan vers kommer ofta på tal för att stödja den nuvarande svenska och högst oansvariga massinvandringen som är unik i Norden och Europa:

3 Mos. 19:33 När en främling bor hos er i ert land, skall ni inte förtrycka honom. 34 Främlingen som BOR ibland er skall räknas som infödd hos er. Du skall älska honom som dig själv. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.

Notera följande:

  1. Israel hade vid den här tiden ännu inte tillträtt sitt land. De kananeiska invånarna var till största del Israels fiender, och om de inte omkom i striderna med Israel så flydde de landet. En del stannade, och för att räknas som “infödd” hos Israelerna så gällde detta: “En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er” 2 Mos. 12:49. M a o så säger inte denna vers att  de främlingar som redan bodde i landet (innan Israels ankomst) kunde se fram emot en ny grupp av immigranter (israelerna) som skulle komma att försörja dem! Det står alltså inte att ett folk har ansvaret att försörja ett annat folk. Om det alltid är urinvånarnas ansvar att stå för nyanländas försörjning, så borde väl i så fall de ursprungliga “främlingarna” i Kaanans land ta ansvaret för israelernas försörjning. 
  2. Det står överhuvudtaget inte något om ekonomisk hjälp eller försörjning i just den här versen. Varför ens läsa in i versen att Israelerna har ansvar att hjälpa alla främlingar i landet ekonomiskt?
  3. Versen handlar bara om de främlingar som råkar bor mitt ibland Israelerna – förmodligen de som redan anslutit sig till Israel någon gång under Exodus. Därför ska vi inte läsa in i versen att det är en slags carte blanche för alla främlingar överallt gällande rätten till livslång försörjning på israelernas bekostnad bara de dyker upp i landet.
  4. Innan vi kommer till. v33 så kan vi läsa nedanstående verser. I stället för att ovillkorligt försörja andra folkslag så skulle israeliterna snarare lämna lite av sin skörd så att den fattiga och främlingen skulle kunna plocka ströax, fallfrukt och det som blir kvar i fruktträden. Det var inte israelernas ansvar att samla ihop detta och ge till behövande, utan de behövande själva fick pallra sig iväg för att plocka. Utöver denna hjälp fanns tioendegivande var tredje år (beskrivet längre ner i dokumentet). Sen finns det förstås inget som hindrar att man ger frivilligt utöver detta, bara man ser till att de som man verkligen har ansvar för (sitt eget hushåll och sina egna bröder och systrar) får all den ekonomiska hjälp och trygghet som de behöver. Vidare kan vi läsa om att daglönaren ska ha sin lön, vilket också visar att det handlar om att arbeta för att förtjäna sin lön.

3 Mos. 19:9 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda till den yttersta kanten av åkern och inte plocka upp ströaxen efter din skörd. 10 Inte heller i din vingård skall du göra någon efterskörd, och de druvor som fallit av i din vingård skall du inte plocka upp. Du skall lämna detta kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.—13 Du skall inte förtrycka din nästa eller plundra honom. Du skall inte undanhålla daglönaren hans lön över natten till morgonen.—16 Du skall inte gå med förtal bland ditt folk. Du skall inte stå efter din nästas blod. Jag är Herren.

3 Mos. 19:23 Ni skall inte följa sederna hos de folk som jag driver undan för er, ty just därför att de handlat så som de har gjort, avskyr jag dem.—26 Ni skall vara heliga inför mig, ty jag, Herren, är helig, och jag har avskilt er från andra folk för att ni skall tillhöra mig.

Att anställa fattiga och främlingar är förstås något extra gott pga den ekonomiska trygghet som medföljer, men ingen kan anställa alla. Ingen kan ge allt åt alla. Men alla kan ge något, och efter egen vilja och förmåga. Gud implementerade inte en påtvingad stor skattebörda på israeliterna för att låta främlingar få uppehälle utan att arbeta. Gud bad inte israeliterna att arbeta hela dagarna och dela skörden lika mellan sig själva och den fattige och främlingen. Det fanns som sagt bud att lämna lite av skörden så att de behövande kunde plocka av det utan kritik och utan skam:

3 Mos. 23:22 När ni bärgar skörden i ert land, skall du inte skörda intill yttersta kanten av din åker, och du skall inte heller plocka ströaxen efter din skörd. Detta skall du lämna kvar åt den fattige och åt främlingen. Jag är Herren, er Gud.

5 Mos. 24:19 När du skördar din åker och glömmer kvar en kärve på åkern, skall du inte gå tillbaka för att hämta den. Den skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. Detta för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt du företar dig. 20 När du slår ner dina oliver, skall du inte sedan söka genom grenarna. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 21 När du plockar druvorna i din vingård, skall du inte göra någon efterskörd. Det som finns kvar skall tillhöra främlingen, den faderlöse och änkan. 22 Kom ihåg att du själv har varit slav i Egyptens land. Därför befaller jag dig att iaktta detta.

Rut 2:5 Boas frågade den av sina tjänare som var tillsyningsman över skördemännen: “Vem tillhör den där unga kvinnan?” 6 Tjänaren, som var tillsyningsman över skördemännen, svarade: “Hon är en moabitisk kvinna, som kom hit tillsammans med Noomi från Moabs land. Hon bad att få plocka och samla ax bland kärvarna efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon hållit på ända till nu, bortsett från att hon nyss vilade en kort stund i skjulet.”—15 När hon sedan steg upp för att plocka ax befallde Boas sina tjänare och sade: “Låt henne också få plocka mellan kärvarna och behandla henne inte illa. 16 Ja, ni kan till och med dra ut strån ur knipporna åt henne och låta dem ligga så att hon får plocka upp dem, och ni får inte klandra henne för det.”17 Hon plockade ax på åkern ända till kvällen. När hon klappade ut det som hon hade plockat, var det ungefär en efa korn.

5 Mos. 23:24 När du kommer in i en vingård som tillhör din nästa, får du äta så mycket druvor du vill så att du blir mätt, men du får inte lägga något i ditt kärl. 25 När du kommer in på din nästas sädesfält, får du plocka ax med din hand, men du får inte röra din nästas säd med en skära.

Israel har aldrig blivit vald till hela världens socialbyrå, där de åläggs att betala för andra folks många barn, ålderdom, fattigdom och funktionsnedsättning. Kan man inte arbeta pga ålderdom eller handikapp så förväntar sig Gud att familj och släktingar hjälper till. Om de inte har den viljan eller förmågan att hjälpa sitt eget folk (trots att Gud lovat en sådan förmåga till de som lyder hans bud) så återstår att samla det som återstår efter skörd, samt att sätta sin förhoppning till bidrag i form av tiondegivande.

5 Mos. 24:14 Du skall inte göra orätt mot en fattig och nödställd daglönare, vare sig han är en av dina bröder eller en av främlingarna som finns i någon stad i ditt land. 15 Varje dag skall du ge honom hans lön före solnedgången, eftersom han är fattig och längtar efter sin lön. Han kunde annars ropa till Herren mot dig och synd skulle då vila på dig.

Tiondegivande – långtifrån det stora skattetryck som Sverige har idag

Det fanns ”tionde-givande” som skulle erläggas enligt vissa intervaller, för att ge bidrag till det egna husfolket, leviter, fattiga och främlingar enligt en viss ordning. En sådan summa är inte särskilt mycket, och speciellt inte om man jämför med svenska mått där vi inte behåller särskilt mycket av vår intjänade lön. Vid slutet av vart tredje år så skulle tioendet av ens avkastning för året samlas in och läggas upp inom de egna portarna. Detta var för leviten, främlingen, den faderlöse och änkan som bodde inom ens portar. (Alltså inte de människor utanför portarna eftersom trycket då skulle bli alldeles för stort, och var och en ansvarar endast för sitt eget område. Inte hela världens områden.)

5 Mos. 14:22 Av all säd som varje år växer på din åker skall du ge tionde. 23 Du skall äta ditt tionde inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av din nötboskap och småboskap, så att du lär dig att alltid frukta Herren, din Gud. 24 Men om du har för lång väg, så att du inte kan föra dit ditt tionde, eftersom den plats som Herren, din Gud, utväljer för att där fästa sitt namn ligger för långt bort för dig, då nu Herren, din Gud, välsignar dig, 25 må du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer. 26 Och för pengarna må du köpa vad du önskar, nötboskap, småboskap, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du skall sedan äta där inför Herrens, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.27 Leviten som bor inom dina portar skall du då inte glömma bort, för han har ingen lott eller arvedel tillsammans med dig.25 må du sälja ditt tionde, ta pengarna i handen och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer. 26 Och för pengarna må du köpa vad du önskar, nötboskap, småboskap, vin, starka drycker eller vad du i övrigt kan önska. Du skall sedan äta där inför Herrens, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.27 Leviten som bor inom dina portar skall du då inte glömma bort, för han har ingen lott eller arvedel tillsammans med dig.28 Vid slutet av VART TREDJE ÅR skall du ta undan hela tiondet av din avkastning det året och lägga upp det inom dina portar. 29 Sedan skall leviten komma, han som inte har någon lott eller arvedel tillsammans med dig, och även främlingen, den faderlöse och änkan, som bor inom dina portar, och de skall äta och bli mätta. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt det arbete du utför.

Israeliterna hade störst ansvar för de som bodde ibland dem:

5 Mos. 26:11 Över allt det goda som Herren, din Gud, har gett dig och ditt hus skall du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.12 När du under DET TREDJE ÅRET, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta 13 då skall du säga inför Herrens, din Guds, ansikte: “Jag har fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte överträtt eller glömt något av dina bud. 14 Jag åt inget av det när jag hade sorg, och jag förde inte bort något av det när jag var oren, och gav inte något av det till de döda. Jag har lyssnat till Herrens, min Guds, röst och i allt gjort så som du har befallt mig.

I Esters bok kan vi läsa om en tradition att skicka gåvor till fattiga. Det är något annat än att välja ut endast några promille av dem för att erbjuda gratis boende hos dem själva och ge dem “all-inclusive” behandling resten av deras liv. En sådan lyxbehandling skulle man endast ha råd att erbjuda några enstaka människor, på bekostnad av den stora massan fattiga som lämnas till sitt eget öde:

Ester 9: 20 Mordokaj skrev ner dessa händelser och sände brev till judarna i alla kung Ahasveros provinser, både nära och långt borta, 21 för att ålägga dem att år efter år fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar 22 till minne av de dagar då judarna hade fått ro för sina fiender och för att minnas den månad då deras bedrövelse hade vänts i glädje och deras sorg i fest. Därför skulle de fira dessa dagar som dagar av fest och glädje, och sända gåvor till varandra av den mat de hade tillagat, och skicka gåvor till de fattiga.

Ett stort skattetryck och för många arbetsgivarkrav är ofta negativt för ett land, eftersom det finns stor risk att företag väljer att anställa så få som möjligt eller inga alls, i rädsla för att vinsterna minimeras så till den grad att det kanske inte ens är något idé att ens spendera tid med företagande. Ett större företag har naturligtvis lite större skyddsnät, men de kan å andra sidan välja ett annat land att sköta sitt företag ifrån. För ett litet nystartat företag så kan det leda till katastrof om man råkar ut för personal som exempelvis blir långtidssjukskriven, så det vore bättre om staten i stället stod för sådana personalkostnader. Tyvärr uppmuntras inte företagare att anställa människor eftersom det är så många omkostnader och risker inblandade, och lyckas de mot förmodan med sitt företagande så kan de få kritik för att vara fula och egoistiska kapitalister som borde bestraffas med extra skattebördor för att de är så äckligt “rika” och egoistiska. En regering kan inte producera egna pengar att fördela ut till folket, om man undantar det faktum att de kan trycka fysiska pengar. Pengarna kommer in genom skatteintäkter från arbetsgivare och arbetstagare. Om det är brist på arbetsgivare och arbetstagare så blir det även brist i regeringskassan för att fördela ut skatteintäkter till andra, och därför vinner alla på kapitalism och att underlätta för människor att våga anställa. Om det inte lönar sig att anställa och arbeta så kanske a-kassa ses som ett frestande alternativ, och då kanske skattetrycket måste intensifieras ännu mer för de få som fortfarande arbetar eftersom de måste generera mer pengar till ännu fler människor i behov av försörjning.

Att lyda Gud ger välsignelser, tillräckligt för att ge till andrawork

Det är ovanligt att läsa i Bibeln om någon som erbjudits en gratis livslång försörjning, men Jojakin var ett undantag:

2 Kung. 25:27 Men i det trettiosjunde året sedan Jojakin, Juda kung, hade blivit bortförd i fångenskap, i tolfte månaden, på tjugosjunde dagen i månaden, tog Evil-Merodak, kungen i Babel – samma år han blev kung – Jojakin, Juda kung, till nåder och förde honom ut ur fängelset. 28 Han talade vänligt med honom och gav honom främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babel. 29 Han fick lägga av sin fångdräkt och ständigt äta vid kungens bord så länge han levde. 30 Ett fast underhåll fick han från kungen, visst för varje dag, så länge han levde.

Gud välsignar de som lyder hans lagar, men i Sverige och många andra länder så finns det få som lever på det sättet och inte heller politikerna. Därför kan man heller inte förvänta sig välsignelser i form av rikedom på det sättet som israelerna kunde på sin tid. Se även 5 Mos. 28 och 3 Mos. 26.

Ords. 3:9 Ära Herren med dina ägodelar och ge honom det första av all din gröda.10 Dina lador skall då fyllas av riklig skörd och dina pressar flöda över av vin.

Ps. 34:16 Herrens ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.17 Men Herrens ansikte är emot dem som gör det ondahan vill utplåna minnet av dem från jorden.18 När de rättfärdiga ropar hör Herren, han räddar dem ur all nöd.19 Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.20 Den rättfärdige måste lida mycket, men Herren räddar honom ur allt.

5 Mos. 8:17 Du skall inte säga i ditt hjärta: “Min egen kraft och min hands styrka har skaffat mig denna rikedom”. 18 Du skall komma ihåg Herren, din Gud, ty det är han som ger dig kraft att förvärva rikedom, därför att han vill upprätthålla det förbund som han med ed har slutit med dina fäder, så som det är i dag.

3 Mos. 25:1 Herren talade till Mose på Sinai berg. Han sade: 2 Säg till Israels barn: När ni kommer in i det land som jag ger er, skall landet hålla sabbat åt Herren. 3 Sex år skall du beså din åker och i sex år beskära din vingård och skörda avkastningen från jorden, 4 men under det sjunde året skall landet ha sabbatsvila, en Herrens sabbat. Då skall du inte beså din åker och inte beskära din vingård. 5 Det som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du inte bärga, och de druvor som växer på dina obeskurna vinstockar skall du inte skörda. Det skall vara ett år av sabbatsvila för landet. 6 Vad landets sabbat ändå ger skall ni ha till föda, du själv, din slav och din slavinna, din daglönare och din inneboende, alla som bor hos dig. 7 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skall också ha sin föda av all dess avkastning.

Föräldralösa barn och änkor var exempel på människor som helt klart riskerade att behöva hjälp från andra. I första hand borde som sagt släktinga ta ansvar för dem eftersom Gud sade till Israel att det inte borde finnas några fattiga ibland dem. Om detta system ändå inte höll (kanske för att släktingar inte var vare sig givmilda eller lydiga) så var alltså det allra sista alternativet att ta sig an dessa människor som inte hade någon annanstans att gå. I Israel borde det handla om ytterst få människor. Bland andra folkslag kunde de vara fler.

Om församlingsmedlemmar skulle hitta en övergiven bebis utanför sin kyrkport så borde polisen kontaktas. En kyrka kan inte vara hela världens socialbyrå, och det är inte heller tecknet vi borde ge till andra. En kyrkas uppgift är i första hand att predika Guds ord, och tyvärr har inte kyrkor en skattkista med hur mycket pengar som helst att ge till hur många människor som helst. Däremot ska vi självfallet bidra med gåvor så mycket vi kan, och i rätt prioriteringsordning:

Jak. 1: 27 Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.

Återigen mycket fokus på “den som är ditt kött och blod”, och att ge gåvor “av det du har”. Inte att lova allt till alla, eller lova mer än man kan hålla:

Jesaja 58:6 Nej, detta är den fasta jag vill ha: Lossa orättfärdiga bojor, lös okets band, släpp de förtryckta fria, bryt sönder alla ok,7 ja, dela ditt bröd åt den hungrige  skaffa de fattiga och hemlösa en boning,kläd den nakne var du än ser honom och drag dig inte undan för den som är ditt kött och blod.—10 om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus.11 Och Herren skall alltid leda dig; han skall mätta dig mitt i ödemarken och ge styrka åt benen i din kropp. Du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.

Nedan är en profetia om Arabien. Det talas om krig och flyktingar:

Jesaja 21:14 Möt de törstande med vatten. Må invånarna i Temas land möta flyktingarna med bröd.15 Ty de flyr undan svärd, undan draget svärd och spänd båge, undan krigets vedermöda.

Jesus sade till EN speciell ung och rik man att han skulle sälja allt vad han ägde och ge till de fattiga, och dessutom är det är uppenbart att “allt” här inte inbegriper 100% av samtliga ägodelar. Det bör snarare ses som en generell princip för denna man som uppenbarligen ägde mycket. Inte ens Jesus och hans lärljungar lydde ju det budet att göra sig av med allt, eftersom de ju hade kläder, fiskeredskap och i en del fall egna hushåll som förmodligen innehöll en del grejor för familjen. Paulus bad att få sin rock skickad till honom i fängelset, och det hade han inte begärt om det var fel att ha ägodelar. Under Jesu tid så skickade han ut sina lärljungar på lite uppdrag där de skulle predika evangelium, hela människor och kasta ut demoner, och då hade Jesus andra regler för dem eftersom de skulle gå i princip tomhänta. Det skulle kunna få dem att inse Guds försorg och att öka sin tro på Guds under. Efter Jesu och apostlarnas död så skapades många kristna gemenskaper och lite andra principer gällde. Det går exempelvis att sprida evangelium på andra sätt än att just gå ut två och två utan ägodelar. Paulus menade att arbetaren är värd sin lön och ville inte vara andra till lags med omkostnader för honom.

Paulus och rådet att inte vara en börda för andrawork 2

Det finns ett värde i att inte vara andra till lags, för annars skulle det innebära att man tar av andras pengar som hade gjort bättre nytta någon annanstans – kanske till människor med ännu större nöd. Det finns tyvärr inte någon brist på fattiga människor – vare sig under Bibelns tid eller idag – och därför borde ekonomisk hjälp prioriteras de som är i allra störst behov av hjälp och som inte kan lösa sin situation på minsta sätt. Alltså helt tvärt emot Sveriges ansvarslösa massinvandrarpolitik där endast 1 av 10 är flykting enligt FN:s definition, och där man uppmuntrar till ett system där folk betalar människosmugglare stora summor pengar för att få hjälp att ta sig genom Europa till bidragsparadiset Sverige. Dels betalar de ofta en handpenning till smugglarna, och dels i form av lån som de sedan betalar tillbaka när de fått permanent uppehållstillstånd i Sverige. Samtidigt fortsätter miljontals människor att trängas i flyktingläger som de inte har råd eller möjlighet att lämna. Det är dessa människor som måste stå tillbaka eftersom Sverige har valt att ge “all inclusive” livet ut till ett par promille av människor som sällan är sanna flyktingar, och eftersom Sverige har valt att dra in på biståndet för att i stället satsa på ett fåtal asylsökande i Sverige:

2 Thess. 3: 7 Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte oordentligt hos er, 8 vi åt inte hos någon utan att betala för oss. Nej, vi arbetade hårt natt och dag för att inte ligga någon av er till last. 9 Inte så att vi saknade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. 10 När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att den som inte vill arbeta inte heller skall äta. 11 Men nu hör vi att en del bland er lever oordentligt. De arbetar inte utan går bara och drar. 12 Sådana befaller och förmanar vi i Herren Jesus Kristus att de skall arbeta och hålla sig lugna och äta sitt eget bröd.

I Bibeln kan vi läsa att innan man vänder sig till församlingen för att få hjälp (eller någon annan utomstående) så har man ansvar för att göra vad man kan för att ta hand om släktingar och medlemmar i sitt eget hushåll, för att inte betunga andras pengakassor som bättre skulle kunna användas till annat. Paulus går så långt att han menar att vi förnekat vår tro om vi inte tar hand om den närmaste familjen. Om människor blir överbeskattade så reduceras givetvis den ekonomiska möjligheten att hjälpa, och självfallet kan man heller inte hjälpa om man själv är fattig och helt utblottad.

Utan att vi tänkt på det har vi valt ett system där de människor som tillsammans tillför minimalt till välfärdssystemet, tar ut allra mest ifrån samma system. Ett sådant “försäkringssystem” fungerar inte i längden. Ett försäkringsbolag överlever inte om människor ideligen tar ut mer ur bolaget än de betalar in i form av premier, och då blir höjda premier och LÅN Plan B. Att låna pengar fungerar en visst tid, och sedan brakar systemet ihop. Dit är Sverige på väg, men uttrycker man sådana tankar kallas man förstås rasist.

Paulus hade t o m krav på hur en församlingsänka (en ensam kvinna som tar emot ekonomisk hjälp från en kristen församling) skulle leva för att kvalificera sig som en församlingsänka som får ta emot det givmilda kristna människor samlat in. Att Paulus ställde krav beror förstås på att det finns begränsat med pengar som inte räcker till alla som vill ha, och då borde de kvinnor som allra mest förtjänar det få bli en mottagare för ekonomisk hjälp.Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott.” Paulus gav exempel på vilken sorts frukt som den kristna församlingen bör titta efter. Men om man hade änkor i sitt eget hushåll så hade man alltså ansvar att ta hand om dem: 

1 Tim. 5: 4 Men om en änka har barn eller barnbarn, skall dessa först och främst lära sig att visa vördnad för sin egen familj och så ge tillbaka vad de är skyldiga sina föräldrar. Det är så Gud vill ha det.—Men om någon inte tar hand om sina närmaste, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.Till ‘församlingsänka’ skall den utses som är minst sextio år och har varit en enda mans kvinna. 10 Hon skall vara känd för att ha gjort mycket gott: uppfostrat barn, visat gästfrihet, tvättat de heligas fötter, hjälpt nödlidande och sökt varje tillfälle att göra gott. 16 Om en troende kvinna har änkor hos sig, skall hon ta sig an dem och inte betunga församlingen, så att den kan sörja för dem som verkligen är änkor.

Apg 6:1 Vid den tiden då antalet lärjungar ökade, började de grekisktalande judarna klaga på de infödda judarna över att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga utdelningen. 2 Då kallade de tolv till sig alla lärjungarna och sade: “Det är inte bra att vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. 3 Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. 4 Själva skall vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.”

Gal. 6:10 Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.

Jesus ansåg att man var en hycklare om man exempelvis inte såg till att föräldrar (och förmodligen även andra äldre familjemedlemmar och ens egna barn) inte fick den ekonomiska hjälp som de borde ha fått av en arbetande son. Det går inte an att skänka pengar till offergåvor och/eller till andra människor och ändamål, om man inte först prioriterar sin egen släkt:

Matt. 15:4 Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. 5 Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, 6 då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: 8 Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.

Det är inte rätt för en individ eller för ett land att låna pengar för att ge till andra som inte heller har pengar. Det finns flera avsnitt ur programmet “Lyxfällan” som handlar om dumsnälla människor som lånar pengar för att så “givmilt ” ge till andra. Det är emot Guds bud att frivilligt “kasta sig utför stupet “ och förvänta sig att Gud ska hjälpa. Såvida Gud inte ber om det förstås:

Matt. 4:6 och sade: “Om du är Guds Son, så kasta dig ner! Det står ju skrivet: Han skall ge sina änglar befallning om dig, och de skall bära dig på händerna, så att du inte stöter din fot mot någon sten.”7 Jesus sade till honom: “Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, din Gud.”

Petrus och Johannes skulle kunna ha hänvisat den tiggande mannen, här nedan, till en kristen församling och mena att kristna medlemmar skulle utlova en stadig försörjning till honom, men så gjorde de inte. Kyrkans medel borde gå till att sprida evangelium, och även att samla in pengar till sina egna arbetare och möjligtvis församlingsänkor. Helande är dock gratis:

Apg. 3:3 När han nu såg att Petrus och Johannes skulle gå in i templet, bad han om en gåva. 4 De fäste blicken på honom, och Petrus sade: “Se på oss!” 5 Mannen såg uppmärksamt på dem och väntade sig att få något. 6 Men Petrus sade: “Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!”:

Josef hade enormt mycket makt i Egypten och stor chans att påverka även Farao vad gäller den inhemska politiken. Det finns inga uppgifter om att Josef på något sätt önskade ge bort säd gratis till de som var värst drabbade av hungersnöden eller de som rest allra längst. Inte heller kan vi se att han erbjöd människor att bo i Egypten pga den hungersnöd som drabbat deras hemländer (kanske i kombination med löfte att stå för deras försörjning livet ut om de så önskade). Nej, folket reste till Egypten och betalade för säden:

1 Mos. 41:57 Och från hela världen kom man till Josef i Egypten för att köpa säd, ty hungersnöden var svår i hela världen.

Paulus och insamlandet till De Heliga – andra kristna med samma målpengar

Inom den kristna församlingen så delade man med sig till varandra. Återigen kan vi alltså se att vi har störst ansvar att hjälpa medlemmar i sin egen grupp, och först därefter se efter vad man kunde avvara till andra människor utanför gruppen. Vi kan inte begära att andra grupper ska ta sig an medlemmar i vår grupp, för de har nog med att hjälpa sina egna medlemmar i sina egna grupper. Alla kan inte hjälpa alla, men om vi delar in oss i grupper och ser till att vi ansvarar för vårt eget hushåll i första hand, och vår tillhörighetsgrupp i andra hand, och övriga människor i tredje hand, så skapar vi både ett trygghetssystem och ett ansvar för vår egen ekonomi. Dessutom vore det orättvist om en grupp med medlemmar som jobbar, sliter, sparar, hjälper varandra och bygger upp ett trygghetskapital, ska behöva dela med sig av detta till en annan grupp människor som inte jobbar särskilt mycket, inte sparar, skaffar flera barn utan att ta hand om dem, förstör egna och andras saker, och kanske t o m är rövare. Att som kristen dela med sig till andra kristna kan kännas tryggt på det sättet att alla har samma “tänk” med att vilja hjälpa samt inte vara andra till lags. Om man ska tvingas hjälpa människor som man vet är slarviga, otacksamma och slösaktiga, så brister kedjan och förtroendet för systemet. Notera här nedan att det gemensamma ägandet var frivilligt och endast handlade om den kristna gemenskapen som delade samma livssyn:

Apg. 2:45 De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde

Apg. 4:3Skaran av dem som trodde var ett hjärta och en själ, och ingen enda kallade något av det han ägde för sitt, utan de hade allt gemensamt.

Rom. 15:25 Men nu far jag till Jerusalem med hjälpen till DE HELIGA. 26 Makedonien och Akaja har nämligen beslutat att göra en insamling till de fattiga BLAND DE HELIGA i Jerusalem.27 Så har de beslutat, och de står också i skuld till dem. Ty om hedningarna har fått del av deras andliga goda, så är de också skyldiga att tjäna dem med sitt materiella goda.

1 Kor. 16:1 När det gäller insamlingen till DE HELIGA, skall ni också göra som jag har föreskrivit församlingarna i Galatien. 2 På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst. 3 När jag kommer skall jag skicka de män som ni finner lämpliga, försedda med brev till Jerusalem för att överlämna er gåva. 

2 Kor. 8:3 De har gett efter sin förmåga, ja, över sin förmåga och helt frivilligt, det kan jag intyga. 4 Mycket enträget bad de oss om nåden att få delta i hjälpen åt DE HELIGA.

2 Kor. 9:1 Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till DE HELIGA.5 Därför anser jag det nödvändigt att be bröderna resa till er och i förväg göra i ordning den gåva som redan är utlovad, så att den kan ligga färdig som en frikostig gåva och inte vara snålt tilltagen.6 Det säger jag: Den som sår sparsamt skall skörda sparsamt, och den som sår rikligt skall skörda rikligt. Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare. 8 Och Gud har makt att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid och under alla förhållanden har nog av allting och kan ge i överflöd till varje gott verk. 9 Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. 10 Han som ger såningsmannen säd till att så och bröd till att äta, skall ge er säd och mångdubbla den och låta er rättfärdighet bära god skörd. 11 Då blir ni rika på allt och kan vara frikostiga i allt, och det kommer att föra med sig att man tackar Gud när vi överlämnar gåvan. 12 Den tjänst ni utför med denna insamling bidrar inte bara till att fylla de heligas behov, utan bär också rik frukt genom deras många tacksägelser till Gud

Jak. 2:15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Slutligen kan du läsa om Den Barmhärtige Samariten i detta dokument. Liknelsen handlar händelsevis om att hjälpa EN bevisligen nödställd person som kommit i en persons väg, genom att hjälpa honom på plats snarare än att ta med honom och 9 av hans släktingar hem till sig med löfte om livslång försörjning.

Vad säger Bibeln om att gifta sig mellan raser och med “främlingar”?

blod 3Vi är alla av ett och samma blod, och vi är alla släkt med Adam och Eva – samt Noa

Bibeln säger att hela mänskligheten härrör sig från förbindelsen mellan Adam och Eva, och därför har vi alla ett och samma blod. Bibeln informerar om att vi alla kommer från EN ENDA MÄNNISKA (Adam), och att en viss kvinna är “moder” till allt levande (Eva).

1 Mos. 3:20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev moder till allt levande.

1 Tim. 2:12 Jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet,13 eftersom Adam skapades först och sedan Eva. 14 Och det var inte Adam som blev bedragen, utan kvinnan blev bedragen och gjorde sig skyldig till överträdelse.

Apg. 17:26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, 27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss.

Acts 17:26 And hath made of one blood all nations of men for to dwell on all the face of the earth, and hath determined the times before appointed, and the bounds of their habitation;27 That they should seek the Lord, if haply they might feel after him, and find him, though he be not far from every one of us: (KJV)

Dessutom så finns i vår gemensamma historia den genetiska “flaskhalsen” som färden i Arken innebar, där åtta människor överlevde och förde sina gener vidare till efterkommande. Vi är därför alla släkt med Noa, och med en av hans söner Sem, Ham eller Jafet.

Jesus generaliserade vad gäller fariséer och skriftlärda

Det behöver inte alltid vara fel att generalisera, men däremot att “övergeneralisera” och att hävda att det inte finns några som helst undantag till regeln eller mönstret som man menar sig se – om sanningen är den motsatta.

Fariséer är ingen “ras” men hur som helst så gjorde Jesus en principiell generalisering vad gäller alla fariséer, och han hade inte vackra saker att säga om dem. I Matt. 15 och 23 så kan vi exempelvis se hur Jesus går hårt åt dem när han kallar dem hycklare och vitkalkade gravar pga deras läror och beteenden. För att försöka “försvara” Jesus för hans generalisering kanske man skulle kunna hävda att kritiken endast gällde de fariséer som besökte just den här middagsbjudningen, men det är osäkert om Jesus verkligen kände var och en av dessa fariséer såpass väl för att kunna göra en sådan bedömning, och då kvarstår det faktum att Jesus faktiskt bedömde alla fariséer som grupp.

Men trots att Jesus kritiserade fariséerna som en grupp så hävdade han inte att det inte fanns ett enda undantag från den princip han berättade om, och inte heller att frälsningsdörren var helt stängd för alla fariséer. Det fanns trots allt fariséer och skriftlärda som lyssnade på Jesus och ville veta mer om hans lära. Nikodemus är ju ett exempel, och även Josef från Arimatea. I Apg 23:9 fanns flera fariséer som försvarade Jesus. Men det var ändå inte fel av Jesus att bedöma fariséerna som grupp eftersom det uppenbarligen fanns fog för det. Det fanns ett visst mönster hos fariséerna som var så vanligt att det fanns fog för att – hör och häpna – dra alla fariséer över en kam. Detta var rent generella egenskaper hos fariséer, och Jesus hävdade som sagt inte att det inte fanns några som helst undantag från fariséernas vanliga mönster.

Paulus generalisering av kretensare

Paulus varningens ord till Titus är speciellt intressanta, för i Titusbrevet verkar Paulus göra en generalisering gällande alla kretensare (som levde under Paulus samtid). Paulus syftar på att “en av deras egna profeter” uttryckt i en poetisk skrift att  “Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata”, och Paulus verkar hålla med om att den beskrivningen även om det inte var han själv som myntade begreppet. Inte heller säger Paulus att det inte finns några som helst undantag under solen. Den profet som här åsyftas som källa till ordalydelsen är förmodligen Epimenides, som föddes på Knossos på Kreta, och citatet kommer från en vers skriven i hexameter från en av hans skrifter om orakel. Det sägs att Epimenides levde ända till han blev 150 år, vilket ju var en ålder i paritet med Moses ålder. På den här tiden kallades man ibland både poet och profet eftersom profeter ofta yttrade ord om framtida händelser i poetisk form, som de ibland också satte på pränt i enlighet med sina andlig upplevelser. Både Plato och Cicero ger erkännande till Epimenides. Även Calliamachus använde sig utav de första orden i citatet (att kretensarna är lögnare) i en hymn till Zeus, så stroften var välkänd.

Titus 1:10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.12 En av deras egna, en profet, har sagt: “Kreter ljuger alltid, är vilddjur, glupska och lata.” 13 Det omdömet är sant. Tillrättavisa dem därför strängt, så att de blir sunda i tron 14 och inte befattar sig med judiska myter och med stadgar från människor som vänder sig bort från sanningen. 15 För de rena är allting rent, men för de orena, för dem som inte tror, är ingenting rent, utan hos dem är både förstånd och samvete orenade. 16 De försäkrar att de känner Gud, men med sina gärningar förnekar de honom. De är avskyvärda och olydiga, odugliga till varje god gärning.

Kretensarna hade verkligen rykte om sig av andra greker att vara lögnare, och det hade förmodligen inte bara att göra med deras påstående att de hade Jupiters (Zeus) grav på sin ö. Att “tala som en kretensare” blev synonymt med att ljuga, och att “leva som en korintier” blev synonymt med att leva i lyx och omoral. Läs mer här på engelska. Det här med “vilddjur” var ett uttryck som visade på attackerande egenskaper, till skillnad från andra djur med helt andra egenskaper – såsom får eller åsnor.

Det här är inte första gången som Paulus nämner profan litteratur eftersom han även citerar Menander, och Aratus utöver Epimenides, även om han inte nämner dem vid namn. (Se även Apg 17:28 och 1 Kor. 15:33). Detta betyder förstås inte att Paulus skriver under på allting som dessa författare skrivit, sagt och gjort.

Esaus hustrurbrud 2

Esau (ibland kallas det folk som härrör sig från Esau för Edom) insåg att hans far inte tyckte om kananeiskor, men trots den vetskapen så tog han sig ändå kananeiska hustrur, utöver de hustrur han redan hade.

Jakob lydde sina föräldrar var gäller förbudet att inte gifta sig med kananeiskor, men Esau gifte sig med flera kananeiskor, och utfallet var inte lyckat. Hans första hustrur var besläktade med Kanaan eftersom hetiter är kananéer, och båda fäderna Beeri och Elon var hetiter. Även hivéer är besläktade med Kanaan.

Namnet Kanaan var ju ursprungligen namnet på en son till Noas son Ham, och som fick ta emot en allvarlig förbannelse och dystra framtidsutsikter gällande sig själv och sin avkomma.

1 Mos. 26:34 När Esau var fyrtio år tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till  Elon. 35 Men de blev en hjärtesorg för Isak och Rebecka.

1 Mos. 28:1 Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom och sade till honom: “Du skall inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru.—6 Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att hämta en hustru därifrån. Han hade ju välsignat honom och befallt honom att inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru. 7 Och Jakob hade lytt sin far och mor och begett sig till Paddan-Aram. Då förstod Esau att hans fader Isak inte tyckte om kananeiskorna. 9 Därför begav han sig till Ismael och tog Mahalat till hustru utöver de hustrur han redan hade. Hon var dotter till Ismael, Abrahams son, och syster till Nebajot.

1 Mos. 36:Esau hade tagit sig hustrur bland Kanaans döttrar: Ada, hetiten Elons dotter, och Oholibama, dotter till Ana och sondotter till hiveen Sibon, 3 samt Basemat, dotter till Ismael och syster till Nebajot.

Gud varnade israelerna från att gifta sig eller beblanda sig med kananeiskor och liknande folkslag

Jesus visade barmhärtighet gentemot kananeiska kvinnor, som exempelvis Matt. 15:21:28 ger tecken på, men kravet för att få förlåtelse var fortfarande tro och omvändelse.

I Gamla Testamentet kan vi se många varningar från Gud till israelerna om att inte beblanda sig med kananeiskor och absolut inte ta dem till hustrur. Salomo är ett bittert exempel på hur det kan gå när man ändå bryter mot Guds bud i det här avseendet. Det slutade illa för Salomo, vilket Gud visste att det skulle göra. Ljus kan förvandlas till mörker när man med flit placerar sig mitt bland frestande syndare, och är man en gift man vill man ofta försöka vara sin fru till lags. Den kombinationen kan ha blivit Salomos fall.

Att varna för att gifta sig med kananeiskor betyder förstås inte att Gud inte älskar alla sorters folk, eller att det inte finns chans till frälsning även för kananéer, etiter, girgaseer, amoreer, perisseer, hiveer och jebusiter men uppenbarligen så fanns det skäl att varna för att inte låta sig påverkas av vissa folkgrupper. Det är således inte rasistiskt på något sätt eftersom det finns fog för sådana varningar. (Däremot är det rasistiskt om det INTE finns fog för varningar.) Gud går inte in på om avarterna beror på gener, kultur, traditioner eller samtliga av dessa element, men poängen är dock densamma – att israelerna gjorde bäst i att undvika att beblanda sig med kananéer för att inte förlora sin renhet och gå under. Vi får inte tro att vi kan jämföra kananéer och besläktade folkslag som vilka oskyldiga Svenssons som helst, eftersom det handlar om en folkgrupp som hade många sataniska traditioner, inklusive att offra sina barn till guden Baal. Kanske vi lättare kan förstå sammanhanget om vi ser kananéer som värre än både Hitler och Stalin kombinerat. Kananéerna blev utrotade på Guds initiativ, och endast Gud har förstås rättighet att stoppa ett folk från att spridas eftersom han är den enda som kan se helheten och vad som är bäst för människorna på kort och lång sikt. Det var också av den anledningen som han lät en världsvid flod drabba jorden – då alla människornas tankar var helt igenom onda, förutom vad gäller den rättfärdige Noa.

5 Mos. 7:1 När Herren, din Gud, låter dig komma in i det land dit du nu går för att ta det i besittning, och när han driver bort många hednafolk för dig, hetiterna, girgaseerna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, sju folk som är större och mäktigare än du, 2 och när Herren, din Gud, ger dem till dig och du slår dem, då skall du ge dem till spillo. Du skall inte sluta förbund med dem eller visa dem nåd.Du skall inte ingå släktskap med dem. Dina döttrar skall du inte ge åt deras söner och inte ta deras döttrar åt dina söner. Ty de kommer då att leda dina söner bort från mig till att tjäna andra gudar, och Herrens vrede skall då upptändas mot er och han skall snabbt förgöra dig.

Israel blev hemsökt för att de bedrev otukt med kvinnliga moabiter, och de hade t o m börjat tillbe deras gudar. Gud var inte rasistisk när han bad israeliterna genom Mose att angripa “midjaniterna” som grupp.

4 Mos. 25:1 Medan Israel uppehöll sig i Sittim, började folket bedriva otukt med Moabs döttrar. 2 Dessa inbjöd folket till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar. — —7 När Pinehas, son till Eleasar, son till prästen Aron, såg detta, steg han upp i menigheten och tog ett spjut i handen, 8 följde efter den israelitiske mannen in i tältet och genomborrade dem båda, såväl den israelitiske mannen som kvinnan, henne genom hennes underliv. Då upphörde hemsökelsen bland Israels barn.—.16 Herren talade till Mose. Han sade: 17 “Angrip midjaniterna och slå dem! 18 Ty de har angripit er genom sitt lömska bedrägeri mot er i saken med Peor och i saken med Kosbi, deras syster, den midjanitiska furstedottern som dödades på den dag då hemsökelsen drabbade er för Peors skull.”

Kanske nedan verser ger mer ljus varför Gud var så bestämd vad gäller beblandning med kananéer och andra besläktade folkslag:

5 Mos. 29:18 Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån Herren, vår Gud, för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört,

3 Mos. 19:19 Mina stadgar skall ni hålla: Du skall inte låta två slags djur av din boskap para sig med varandra. I din åker skall du inte så två slags säd. Ett klädesplagg av två olika slags garn skall du inte ta på dig.

Dom. 14:1 Simson gick ner till Timna, och där fick han se en kvinna, en av filisteernas döttrar. 2 När han kom tillbaka sade han till sin far och mor: “Jag har sett en kvinna i Timna, en av filisteernas döttrar. Hämta henne åt mig till hustru .” 3 Hans far och mor sade till honom: “Finns det då ingen kvinna bland dina bröders döttrar och i hela mitt folk, eftersom du vill gå bort och ta dig en hustru från de oomskurna filisteerna?” Simson sade till sin far: “Ge mig henne, för hon är den rätta i mina ögon.”

Gud menade att Selofhads döttrar endast skulle gifta sig inom sin egen stam (Manasse), eftersom ingen arvedel bland israelerna får gå över från en stam till en annan. På så sätt skulle Israel kunna behålla alla sina arvedelar, och det hade inte blivit någon konflikt mellan olika stammar:

4 Mos. 36:6 Detta är vad Herren befaller angående Selofhads döttrar: De må gifta sig med vem de vill, men de skall gifta sig inom en släkt i sin egen fädernestam. 7 Ty ingen arvedel bland Israels barn får gå över från en stam till en annan, utan Israels barn skall behålla var och en sin fädernestams arvedel. 8 Varje kvinna som äger en arvedel bland någon av Israels barns stammar skall gifta sig med någon från en släkt som tillhör hennes egen fädernestam, så att Israels barn får behålla var och en sina fäders arvedel. 9 Ty ingen arvedel får gå över från en stam till en annan, utan Israels barns stammar skall behålla var och en sin arvedel.”10 Selofhads döttrar gjorde så som Herren hade befallt Mose. 11 Selofhads döttrar Mahla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med sina farbröders söner. 12 De blev gifta inom Manasses, Josefs sons, släkter, och deras arvedel blev kvar inom deras fädernesläkts stam.

Främlingar fick bo i Israels land, men inga löften gavs om att israelerna skulle stå för omkostnaderna för dem och deras barn och barnbarnkung

Bibelns nationsgränser hade fördelen att synden kunde bromsas upp en hel del och stanna inom gränserna. Israel var förstås ålagda att följa Guds lagar, och om några främlingar valde att ansluta sig till dem och bo i samma land så måste de följa de lagar som gällde i landet. Det var inte tal om något kompromissande, utan om att andra folk måste ta efter de lagar som Israel lydde under, om de nu ville vara en av dem och kunna kallas för “syster” eller “broder”. Om någon ville fira Herrens påskhögtid så var kravet omskärelse bland männen, och de skulle då betraktas som lika mycket “infödda” i landet som israelerna själva. Att ta beslutet att omskära sig tyder ofta på att man gjort ett avgörande beslut och har ett omvänt hjärta.

2 Mos 12:48 Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, skall alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han skall då vara som en infödd i landet. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. 49 En och samma lag skall gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.

En “utlänning” var en person som inte anslutit sig till Israel och dess lagar, genom att exempelvis som man låtit omskära sig.

5 Mos. 14:21 Ni skall inte äta något självdött. Du må ge sådant åt främlingen som bor inom dina portar, han får äta det, eller du kan sälja det till utlänningen. Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Du skall inte koka en killing i mjölken från dess mor.

Israelerna fick ta ränta endast av utlänningarna, men inte av de som anslutit sig till Israel och dess lagar och som därför kallades broder och syster.

5 Mos. 25:20 Av en utlänning får du ta ränta, men du skall inte ta ränta av din broder, för att Herren, din Gud, må välsigna dig i allt vad du företar dig i det land dit du nu kommer för att ta det i besittning.

Ännu fler exempel på varningar vad gäller att beblanda sig med kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna

Gud är inte rasistisk när han generaliserar om en hel folkgrupp och exempelvis uttrycker att Samarien bär på en ondska, eller när han säger om Efraim och Samarien “Ty de handlar svekfullt, tjuvar gör inbrott och rövarskaror plundrar på vägarna—Med sin ondska gläder de kungen och med sina lögner furstarna.— ALLA är de äktenskapsbrytare.—ALLA är de heta som en ugn och de förtär sina domare—Efraim blandar sig med andra folk—Främlingar har förtärt hans kraft”. Återigen hävdar han inte att det inte finns något undantag, men uppenbarligen så kan man urskönja ett klart mönster av ondska, tjuveri, äktenskapsbrytelse och lögner hos just dessa folkgrupper.

Hosea 7:1 När jag vill hela Israel, då avslöjas Efraims missgärning och Samariens ondska. Ty de handlar svekfullt, tjuvar gör inbrott och rövarskaror plundrar på vägarna.2 I sina hjärtan tänker de inte på att jag kommer ihåg all deras ondska. De är nu omgivna av sina egna gärningar, som är inför mitt ansikte.3 Med sin ondska gläder de kungen och med sina lögner furstarna.4 Alla är de äktenskapsbrytare. De liknar en ugn, som bagaren värmt upp. När han har knådat degen upphör han att elda, till dess att degen har jäst.—7 Alla är de heta som en ugn och de förtär sina domare. Alla deras kungar har fallit, ingen bland dem åkallar mig.8 Efraim blandar sig med andra folk. Han är som en kaka som inte har vänts.9 Främlingar har förtärt hans kraft, men han förstår det inte. Trots att han har fått grått hår, märker han det inte.

Gud sade t o m om dessa folkslag “Ni skall aldrig någonsin bry er om dessa folk eller söka deras välfärd eller lycka”. Detta var en uppmaning till Israel om hur de skulle betrakta människorna i det utlovade landet (vilka blivit varnade vid upprepade tillfällen, och som alla hade chansen att kapitulera och ansluta sig till Israel och den sanna Guden) och deras grannar där främmande och särdeles onda människor höll till. Det betyder inte att israelerna inte skulle visa barmhärtighet för de främlingar som senare i framtiden skulle komma att resa genom landet. Inte heller är det en uppmaning till oss idag att inte visa barmhärtighet för människor i nöd. Dock finns det en biblisk sanning i att det kan finnas folkslag eller människogrupper som generellt sett utövar avguderi och ondska. Se även 1 Kung. 11:1-43 och 2 Mos. 34:16,

Esra 9:1 Då detta var fullgjort kom några av furstarna fram till mig och sade: “Varken folket i Israel eller prästerna eller leviterna har hållit sig avskoilda från de främmande folken och från de avskyvärda handlingar som utförts av dem, av kananeerna, hetiterna, periseerna, jebusiterna, ammoniterna, moabiterna, egyptierna och amoreerna. 2 Ty de har tagit hustrur åt sig och åt sina söner bland deras döttrar, och så har det heliga släktet blandat sig med de främmande folken. Furstarna och föreståndarna har varit de första att begå sådan otrohet.” 3 När jag hörde detta, rev jag sönder min livrock och min kåpa och ryckte av mig hår och skägg och blev sittande i djup sorg-10 Vad skall vi nu säga, vår Gud, efter allt detta? Vi har ju övergett dina bud, 11 som du gav genom dina tjänare profeterna, när du sade: Det land som ni kommer till för att ta i besittning, är ett orent land genom de främmande folkens orenhet och genom de avskyvärda handlingar som de har uppfyllt det med, från den ena änden till den andra. 12 Därför skall ni inte ge era döttrar åt deras söner och ta deras döttrar till hustrur åt era söner. Ni skall aldrig någonsin bry er om dessa folk eller söka deras välfärd eller lycka. Då skall ni bli starka och få äta av landets goda och lämna det till besittning åt era barn för alltid. 13 Efter allt det som har drabbat oss genom våra onda gärningar och genom den stora skuld vi har dragit på oss har du, vår Gud, ändå skonat oss mer än vi förtjänade och gett oss en räddning som denna14 Skulle vi då på nytt bryta mot dina bud och genom giftermål förena oss med folk som bedriver sådana avskyvärda ting? Skulle du då inte bli så vred på oss att du förgjorde oss, så att ingenting mer fanns kvar och ingen räddning fanns?

Esra 10:Medan Esra låg där gråtande framför Guds hus och bad och bekände, samlades män, kvinnor och barn omkring honom, en mycket stor skara av Israels folk. Också folket grät bittert. 2 Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, sade till Esra: “Vi har varit otrogna mot vår Gud genom att ta till oss främmande kvinnor från de andra folken här i landet. Men ännu finns det hopp för Israel i den sak det gäller. 3 Låt oss nu sluta ett förbund med vår Gud att skilja oss från alla sådana kvinnor och deras barn. Detta råd kommer från Herren och från de män, som fruktar vår Guds bud. Låt oss följa lagen.

Neh. 10:28 Det övriga folket, prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, tempeltjänarna och alla de som hade avskilt sig från de främmande folken och vänt sig till Guds lag, deras hustrur, söner och döttrar, alla de som hade kommit till kunskap och förstånd,29 dessa slöt sig till de mest ansedda bland sina bröder och svor dyrt och heligt att leva efter Guds lag, den som gavs genom Guds tjänare Mose, och att de skulle hålla fast vid och följa alla Herrens, vår Herres, bud, lagar och stadgar. 30 Vi svor att vi inte skulle ge våra döttrar åt de främmande folken och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt våra söner.

2 Mos. 23:3 Ty min ängel skall gå framför dig och föra dig till amoreernas, hetiternas, perisseernas, kananeernas, hiveernas och jebusiternas land, och jag skall utrota dem.24 Du skall inte tillbe deras gudar och inte tjäna dem eller göra som man gör där, utan du skall slå ner dem grundligt och krossa deras stoder

Nehemja går hårt åt de judiska männen som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. Sådana unioner resulterade bland annat i att hälften av barnen inte talade judiska (hebreiska) utan språken som deras mammor talade. Därför förbannades Nehemja dem, och slog och drog dem i håret. Budet från Gud var ju att inte beblanda sig med främmande kvinnor.

Neh. 13:När de hade hört lagen, avskilde de alla främlingar från Israel.—23 På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig asdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. 24 Hälften av deras barn talade asdoditiska eller något av de andra folkens språk, och de kunde inte tala judiska. 25 Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem svära vid Gud och sade: “Ni skall inte ge era döttrar åt deras söner och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva. 26 Var det inte just så som Salomo, Israels kung, syndade? Det fanns bland de många hednafolken ingen kung lik honom, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd. 27 Och nu hör vi om er att ni har gjort så mycket ont och varit otrogna mot vår Gud, genom att ni gift er med främmande kvinnor!

I 1 Sam 15 så kan vi läsa hur Gud vill straffa Amalek för det han gjorde mot Israel och då menar han både mannen vid det namnet och hela hans släkt. Genom Samuel så fick Saul budet att utplåna hela hans släkt och allt de hade, både män, kvinnor, spädbarn, djur  och ALLT. Men är inte spädbarn oskyldiga? Jo, precis lika mycket som barn i magen är oskyldiga när de aborteras bort, och precis lika mycket som Jesus när han dog för oss. Alla ska vi dö fysiskt, men huruvida vi kommer till himmel eller helvete beror på hur vi valt att leva våra liv. Det är SJÄLEN vi vill bevara mest av allt. Saul bad keniterna att skilja sig från amalekiterna så att de inte skulle drabbas av samma öde som amalekiterna. Agag var amalekiternas kung, och det sägs om honom att hans gravkista var enormt lång, och det kan förklaras av att Agag själv var gigantisk liksom alla amalekiter sägs ha varit. När vi läser om sådant resligt folkslag (jättar, som även Goliat var) så handlar det alltid om ett osedvanligt grymt folk med satanisk inspiration. Saul bröt mot Guds bud och skonade Agag, samt det bästa av djuren, och det gjorde Samuel förgrymmad. Saul menade att han tänkte offra av dessa djur till Gud, men lydnad är bättre än offer. Om alla skulle lyda Gud skulle man inte behöva göra några offer till Gud, förutom tackoffer. Gud hade goda skäl att förgöra amalekiterna, eftersom de skulle fortsätta att spridas om en enda skonades och dessutom så ville han helt enkelt radera minnet av detta folkslag som inte förtjänade att överleva. GUD får göra sådana beslut, men inte människor. Gud gör beslut som är bäst för flest antal människor.

1 Sam.15:32 Samuel sade: “För hit till mig Agag, Amaleks kung.” Då gick Agag med glad min fram till honom och sade: “Dödens bitterhet är säkert snart över”. 33 Men Samuel sade: “Så som ditt svärd har gjort kvinnor barnlösa, så skall din mor bli barnlös bland kvinnor.” Därpå högg Samuel Agag i stycken inför Herren i Gilgal.

Gud kan “hata” människor som gör ont och som inte är i närheten av att lämna Satans lärordomare

Även om Gud inte glädjer sig åt den ogudaktiges död, eftersom han önskar att alla människor ska omvända sig och få liv, så är det likväl så att Gud hatar (tycker mycket illa om) de människor som gör ont och som älskar våld. Man säger ibland att  “Gud hatar synden men älskar syndaren” men det är en sanning med modifikation. Det är inte synden som lever ett eget liv och som kan tänka och resonera, utan det är människan själv som väljer om och på vilket sätt hon syndar. Självfallet är det inte så att Gud slutar att älska en människa och vänder henne ryggen så fort hon syndar eftersom han ju även ser till ett ödmjukt och omvänt hjärta, men om det handlar om människor som är långt ifrån ödmjuka och rättfärdiga, samt inte är i närheten av att vilja omvända sig, så kan man uttrycka det med att Gud faktiskt hatar dem:

Ps. 11:5 Herren prövar den rättfärdige, men den ogudaktige och den som älskar våld, DEM HATAR HANS SJÄL.

2 Krön. 19: 1 Josafat, Juda kung, vände välbehållen hem igen till Jerusalem. 2 Då gick siaren Jehu, Hananis son, ut mot kung Josafat och sade till honom: “Skall man hjälpa den ogudaktige? Skall du älska dem som hatar Herren? På grund av detta vilar Herrensvrede över dig. 3 Dock har något gott blivit funnet hos dig, för du har utrotat aserorna ur landet och har vänt ditt hjärta till att söka Gud.”

Den barmhärtige samariten och fler verser i det Nya Testamentet

Vi har förstås liknelsen om Den barmhärtige samariten i det Nya Testamentet, och jag är övertygad om att Jesus valde just en samarit i berättelsen för att visa oss att vi inte endast förväntas göra gott mot våra egna, som i våra egna landsmän, eller de folkslag som vi betraktar som “goda”, utan att vi ska alltid vara beredda att utöva barmhärtighet mot alla utan att först behöva fråga om en persons härkomst. Som jag skrev i en tidigare artikel om Den barmhärtige samariten så kan inte liknelsen användas som ett stöd till en naiv “ge-allt-till-alla-filosofi”. Berättelsen beskriver hur en man av fri vilja hjälper EN annan man, och de flesta av oss kan hjälpa enstaka personer som drabbats av nöd – oavsett hudfärg och ras. Liknelsen kan alltså inte använda som stöd för ett system där en hel nation tvingas avstå stora delar av sin arbetsinkomst för att hjälpa en oerhört stor mängd människor, vilket resulterar i att den givmilda och ansvarslösa nationen inte ens kan ta hans om sina egna invånare. Sen är det en sak att hjälpa personer där de bor, och en helt annan sak att bjuda in hur många som helst till sitt eget land och utlova livslång försörjning till dem, deras barn, barnbarn och alla kommande generationer oavsett om de tillför något själva eller inte. Det finns inga Bibelverser som stöder ett sådant självbedrägeri, utan vi måste leva i verkligheten och inte över våra tillgångar. Det är dessutom fel att lova mer än man kan hålla.

Om att inte vara andra till lags, och att se till att vi prioriterar att hjälpa våra närmaste (framför allt de vi har ansvar för att mätta)

2 Thess. 3:10 När vi var hos er, gav vi er också den föreskriften att den som inte vill arbeta inte heller skall äta.

1 Tim. 5:8 Men om någon inte tar hand om SINA NÄRMASTE, särskilt då sin egen familj, så har han förnekat tron och är värre än den som inte tror.

Jak. 2 15 Om en BRODER ELLER SYSTER inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Vi ombeds inte i Bibeln att tvinga människor i ett land att vara med på att omfördela jordens rikedomar vare sig de vill eller inte. Eller kan vi svenskar fortsätta att låna och spendera för att sedan i framtiden, när vi har kört landet i botten, begära att de rikare norrmännen ska dela med sig av sina tillgångar till oss?

2 Kor. 9:7 Var och en må ge vad han har beslutat sig för i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång. Ty Gud älskar en glad givare.

Givande verkar handla om frivillighet, och vi kommer var och en att få lön för det vi valt att ge. Om vi har många munnar att mätta i vårt hushåll och trots detta ger bort nästan allt vi äger i tro att “Gud fixar det problem som jag själv orsakat”, så låter det som att vi faktiskt frestar vår Gud. Han har inte bett oss att kasta oss utför stupet samtidigt som vi ber honom att rädda oss.

Mark. 12:41 Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket. 42 Där kom också en fattig änka och lade ner två små kopparmynt, några ören. 43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: “Amen säger jag er: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistan. 44 Ty alla gav de av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt vad hon hade att leva på.

Vi ombeds att hjälpa i enlighet med våra tillgångar. Vi ombeds inte att lova mer än vi kan hålla och att leva över våra tillgångar. Paulus är klar över att vi inte ska behöva arbeta så att andra ska slippa, men ett sunt samarbete är när vi hjälper en grupp människor i nöd (exempelvis en församling) med vetskap om att de skulle gjort likadant för oss om vi en dag hamnar i nöd. Ett osunt samarbete verkar alltså vara när endast en grupp människor till vardags måste slita och släpa åt en annan grupp som inte bidrar alls. Självfallet säger inte Paulus att vi endast hjälper om vi kan tänkas att få liknande hjälp tillbaka i framtiden, för punktinsatser kan göras även till människor som inte kan tillföra något alls – såsom i fallet med Den barmhärtige samariten. Men liknelsen handlar just om en enstaka punktinsats, och inte ett löfte om att stå för hans och hans släkts uppehälle under resten av deras liv. Det handlar verkligen inte om att få det “lika” som Paulus talar om nedan. Vidare ombeds vi att ge av VÅRT ÖVERFLÖD, som vi kan avvara utan att vi själva lider brist. I Sverige 2014 så känns det som svenskarna tvingas att ge flera miljarder av våra pengar (t o m till terrorgrupper som leder palestinierna) som absolut inte bottnar i något överflöd eftersom vi har enorma brister vad gäller sjukvård, skola, försvar, äldreomsorg, handikappomsorg, arbetslöshet, etc. Att dessutom erbjuda reducerad kostnader för tandvård och läkarvård till invandrare, medan vi inte ger samma erbjudande till äldre som har stora behov, är att vara orättvis och inte ge människor samma villkor för sina insatser.

2 Kor. 8:11 Fullfölj nu arbetet, så att ni som var villiga att besluta om det också genomför det EFTER DE TILLGÅNGAR NI HAR.12 Finns den goda viljan, så är den välkommen med vad den kan ha och bedöms inte efter vad den inte har. 13 Detta säger jag inte för att andra skall få det bättre och ni få det svårt, utan för att alla skall ha det lika. 14 Just nu kommer ert överflöd att avhjälpa deras brist, för att en annan gång deras överflöd skall avhjälpa er brist. Så blir det lika för alla, 15 som det står skrivet: Den som samlade mycket fick ingenting över, och den som samlade lite led ingen brist. 

Om vi är döpta till Kristus och pånyttfödda så är vi delar av samma kropp och ett i Kristus:

Gal. 3:26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. 27 Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. 28 Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

Vi varnas för att inte gå som omaka par med de som inte tror på den sanna Guden. Vi måste därför vara aktsamma med vem vi egentligen samarbetar med eftersom det finns en risk att vi drar åt olika håll och inte har samma mål. Ibland kan ekumenik och samarbete mellan vitt skilda trosgrupper låta som en ödmjuk och välkomnande väg att gå, men det finns risker för kompromissande och urvattnande av evangeliet.

2 Kor. 6:14 Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? 15 Hur kan Kristus och Beliar komma överens? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror?

Liknelsen om säden

Människor delas in i god säd och ond säd (ogräs), men det är inte så att Gud är den som bestämmer vem som ska bli ond respektive ond  (som den reformerta kyrkan lär ut) eftersom vi har ett eget val. Att människosonen kan så en god säd kan betyda att vi kan bli rena och rättfärdiga i hans blod även om vi inte förtjänar det, vilket resulterar i att vi blir “rikets barn”. Djävulen är den som sådde ogräset som är “den ondes barn”, och likheter finns med det som hände i början av vår tidsålder – när de de änglar som följde Lucifer i hans rebelliskhet fick barn med människor och orsakade ett ont släkte på jorden, strax före floden.

Matt. 13:-24 En annan liknelse framställde han för dem: “Himmelriket är likt en man som sådde god säd i sin åker. 25 Men då folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg. 26 När nu säden sköt upp och gick i ax, visade sig också ogräset. 27 Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit? 28 Han svarade: En ovän har gjort det. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi skall gå och samla ihop det? 29 Nej, svarade han, om ni rensar bort ogräset, kan ni på samma gång rycka upp vetet. 30 Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och när skördetiden är inne, skall jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen som skall brännas upp, men vetet skall ni samla in i min loge.”–36 Sedan lämnade Jesus folkskaran och gick hem. Hans lärjungar kom då fram till honom och sade: “Förklara för oss liknelsen om ogräset i åkern.” 37 Han svarade: “Den som sår den goda säden är Människosonen. 38 Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar. 

Ändå kan vi inte skylla på våra gener eller säd om vi väljer att synda. En alkoholist kan inte luta sig tillbaka i sin fåtölj med sin flaska och berätta för besvikna familjemedlemmar att det inte är hans eget beslut att dricka sig full eftersom det beror på gener och att han “ärvt” en dålig alkoholvana av en eller båda föräldrar. Visserligen så har arv en hel del med vårt agerande att göra eftersom vi kanske är svaga för liknande saker som våra föräldrar och därför dras till vissa frestelser mer än andra, men det är till syvende och sist vi själva som väljer om vi ska ge in för frestelser eller inte, liksom om vi uppsöker situationer som kan orsaka frestelser. Ingen person kan skylla på sina föräldrars gener när han väljer att ta sitt allra första glas alkohol, och inte heller de nästföljande. Vi har en fri vilja men vi påverkas av arv, miljö, uppfostran, kultur och traditioner.

Vi kan läsa om olika folkslag som levde för flera tusen år sedan, och som Gud varnade för och beskrev som mer eller mindre onda. Kananéerna (ett mycket grymt folkslag utan jämförelse) utrotades till slut, medan andra lite mindre onda folk levde vidare. Kanske det finns ättlingar till sådana folk som lever än idag och som Gud på ett liknande sätt skulle beskriva med ett generellt ogillande. Alla muslimer är givetvis inte onda våldsbejakande människor, och muslimer återfinns bland araber, perser, indier och andra folkslag. Inte heller är alla araber onda människor, och en del araber är dessutom kristna. Men det kan ändå finnas grupper av människor som utövar mycket våld. Om bara en eller ett fåtal människor i ens närhet säger sig tro på Koranen – som ju innehåller uppmaning till våldsaktioner mot oliktänkande – så kanske man ändå kan känna sig trygg, men om man vistas bland en stor grupp med människor som säger sig vara korantrogna muslimer så finns det tyvärr skäl att vara försiktig. Det menar t o m f.d. muslimer, och en del av dem tycker att svenskar är lite väl godtrogna.

Läs gärna min artikel om vad Bibeln säger om hjälp till fattiga och främlingar.