Archive | August 2014

Paul said that he counted old “things” loss for Christ, and rubbish or dung – Phil. 3:7-8


What things were gain to me, those I counted loss for Christ – for whom I have suffered the loss of all things, and count them as RUBBISH / Phil. 3:7-8, KJV

In order to understand which “things” he was talking about, we must of course read the context. The subject of this chapter concerns the issue of Jewish circumcision which is an example of a ceremonial law within the Law of Moses. The Bible tells us that the Law of Moses started with the time of Moses and it lasted until the time of Jesus (Gal. 3:19). Before and after this period man on earth was certainly not supposed to be lawless, and even today we are expected to live according to the Spirit instead of the flesh. Paul tells us in Romans 6 and 8 that if we live according to the flesh we will die and if we live according to the Spirit we will live. That is a condition for salvation – that we must make sure to abide in Christ.

In Phil. 3 Paul is giving serious instructions to the Philippians. He also explains that those who are the “circumcision” (being circumcised in heart) are those who worship God in the Spirit. (I’ve chosen NKJV here in order to use a more simple language.):

Beware of dogs, beware of evil workers, beware of the mutilation! 3 For we are the circumcision, who worship God in the Spirit, rejoice in Christ Jesus, and have no confidence in the flesh, (NKJV)

Paul further explains that he himself has a background as a Jew under the law, and he thoroughly believed in the idea of circumcision in order to be obedient to the Law of Moses. He is talking about the circumcision which is in the flesh, rather than in the heart. When it comes to the law of Moses, Paul considered himself blameless – as in doing everything to keep all the multiple regulations down to the smallest detail and MORE.

4 though I also might have confidence in the flesh. If anyone else thinks he may have confidence in the flesh, I more so: circumcised the eighth day, of the stock of Israel, of the tribe of Benjamin, a Hebrew of the Hebrews; concerning the law, a Pharisee; 6 concerning zeal, persecuting the church; concerning the righteousness which is in the law, blameless.

However, Jesus explained that the problem with the pharisees was that they were hypocrites and that they did NOT have a clean INSIDE despite their zeal to be obedient to their scriptures. In fact, they lived in lawlessness because they had unclean hearts! We are not under the law if we are led by the Spirit:

Matt. 5:20 For I say unto you, That except your righteousness shall exceed the righteousness of the scribes and Pharisees, ye shall in no case enter into the kingdom of heaven. (KJV)

Matt. 23:3 Therefore whatever they tell you to observe that observe and do, but do not do according to their works; for they say, and do not do.4 For they bind heavy burdens, hard to bear, and lay them on men’s shoulders; but they themselves will not move them with one of their fingers.—13 “But woe to you, scribes and Pharisees, hypocrites! For you shut up the kingdom of heaven against men; for you neither go in yourselves, nor do you allow those who are entering to go in.—  —25 “Woe to you, scribes and Pharisees, hypocrites! For you cleanse the outside of the cup and dish, but inside they are full of extortion and self-indulgence.26 Blind Pharisee, first cleanse the inside of the cup and dish, that the outside of them may be clean also.27 “Woe to you, scribes and Pharisees, hypocrites! For you are like whitewashed tombs which indeed appear beautiful outwardly, but inside are full of dead men’s bones and all uncleanness. 28 Even so you also outwardly appear righteous to men, but inside you are full of hypocrisy and lawlessness.

Gal. 5:18 But if you are led by the Spirit, you are not under the law.

Paul compares the status he had as a pharisee under the law of Moses, and which often included works “to be seen by men”, with the new life in Christ which is not about being seen by men at all but about having a pure heart and by loving our neighbor as yourself. (We are not able to have a pure heart if we still sin. ) Paul gave up his own esteemed life (in the eyes of men) in order to be a servant of Christ, and that means that he also gave up earthly power and instead became an often despised christian. He thought his new life as a christian was well worth it, and he compared his old life – as a highly regarded pharisee – as nothing but dung. “Loss of all things” could also include other worldly things, which amount to nothing in comparison with the pearl he found in Jesus:

7 But what things were gain to me, these I have counted loss for Christ. 8 Yet indeed I also count all things loss for the excellence of the knowledge of Christ Jesus my Lord, for whom I have suffered the loss of all things, and count them as rubbish, that I may gain Christ

Naturally it was not the Law of Moses that was considered rubbish because God wouldn’t make any bad laws for us during any time. Being obedient to God is never considered rubbish! As a pharisee, Paul didn’t realize that the Law of Moses would pass away, to be replaced with an era where the Holy Spirit is our ruler and Jesus Christ the King. Paul discovered that the new life in Christ was not about obeying the ceremonial Jewish laws any more (as before) but about having faith in Jesus! The righteousness which is from God includes the possibility to be cleansed from our sins in the blood of Jesus who died for our sins, and that happens upon our repentance and our FAITH in Jesus Christ. Repentance means that we confess our sins and make a decision to be servants of Jesus, leading to our new birth. Paul is clear that we are not able to serve two masters and still be saved. The Law of Moses is in our past, but this doesn’t mean that we have no laws to follow. It’s still a sin to murder, steal, commit adultery and lie. It’s still a sin to deny Jesus, to refuse to forgive a brother and to take the mark of the beast. We still risk the wrath of God if we combine obedience with disobedience and refuse to repent. :

 9 and be found in Him, not having my own righteousness, which is from the law, but that which is through faith in Christ, the righteousness which is from God by faith; 10 that I may know Him and the power of His resurrection, and the fellowship of His sufferings, being conformed to His death,

The subject concerns the resurrection from the death, and that is what Paul has in mind when he says that he is not already “perfected”. Not even Jesus Christ was “perfected” until after his glorification. We are able to live morally perfect here on earth, but the truth is of course that we have often chosen to be disobedient to God. Paul presses forward in holiness to reach the prize.

11 if, by any means, I may attain to the resurrection from the dead.12 Not that I have already attained, or am already perfected (“perfect”, KJV); but I press on, that I may lay hold of that for which Christ Jesus has also laid hold of me. 13 Brethren, I do not count myself to have apprehended; but one thing I do, forgetting those things which are behind and reaching forward to those things which are ahead, 14 I press toward the goal for the prize of the upward call of God in Christ Jesus.

Paul refers to “us, as many as are perfect”, and he encourages the Philippians to walk by the same rule and being of the same mind.

15 Therefore let us, as many as are mature (“perfect”, KJV), have this mind; and if in anything you think otherwise, God will reveal even this to you. 16 Nevertheless, to the degree that we have already attained, let us walk by the same rule, let us be of the same mind.17 Brethren, join in following my example, and note those who so walk, as you have us for a pattern. 18 For many walk, of whom I have told you often, and now tell you even weeping, that they are the enemies of the cross of Christ: 19 whose end is destruction, whose god is their belly, and whose glory is in their shame—who set their mind on earthly things. 20 For our citizenship is in heaven, from which we also eagerly wait for the Savior, the Lord Jesus Christ, 21 who will transform our lowly body that it may be conformed to His glorious body, according to the working by which He is able even to subdue all things to Himself.

Paul also said:

Phil 1:21 For to me to live is Christ, and to die is gain

and Paul made it very clear to the Galatians that it was nothing but wrong to suggest that circumcision (or other ceremonial laws) is a requirement for salvation. Paul was certainly not angry at the Galatians because they continued to teach the importance of avoiding murder, adultery, theft and lies, but about reverting back to the Law of Moses with the ceremonial laws. Being obedient to God by treating our neighbors as we would like to be treated ourselves, is not a sin and nothing to be mad about. If the Galatians were under the impression that circumcision still applied, then also the rest of the 613 still applied. If that is the case, Jesus Christ died in vain. We are saved by faith and not by the Law of Moses. The Law of Moses was to apply until the seed would come which is Jesus, but this doesn’t mean that we have no sets of laws to follow today. We are expected to live according to the Spirit, and if we believe in Jesus Christ, we love him and obey him.

Gal. 3:1  O foolish Galatians, who hath bewitched you, that ye should not obey the truth, before whose eyes Jesus Christ hath been evidently set forth, crucified among you?2 This only would I learn of you, Received ye the Spirit by the works of the law, or by the hearing of faith?3 Are ye so foolish? having begun in the Spirit, are ye now made perfect by the flesh?4 Have ye suffered so many things in vain? if it be yet in vain.—7 Know ye therefore that they which are of faith, the same are the children of Abraham.— 19 Wherefore then serveth the law? It was added because of transgressions, till the seed should come to whom the promise was made; and it was ordained by angels in the hand of a mediator.20 Now a mediator is not a mediator of one, but God is one.21 Is the law then against the promises of God? God forbid: for if there had been a law given which could have given life, verily righteousness should have been by the law.22 But the scripture hath concluded all under sin, that the promise by faith of Jesus Christ might be given to them that believe.23 But before faith came, we were kept under the law, shut up unto the faith which should afterwards be revealed.24 Wherefore the law was our schoolmaster to bring us unto Christ, that we might be justified by faith.25 But after that faith is come, we are no longer under a schoolmaster.26 For ye are all the children of God by faith in Christ Jesus.27 For as many of you as have been baptized into Christ have put on Christ.28 There is neither Jew nor Greek, there is neither bond nor free, there is neither male nor female: for ye are all one in Christ Jesus.29 And if ye be Christ’s, then are ye Abraham’s seed, and heirs according to the promise.

Smittskyddsinstitutet och Uppsala universitet utgår från att riskfyllt beteende är normalt?

påseSmittskyddsinstitutet verkar uppmuntra tonåringar att fortsätta eller börja med riskfyllda beteenden, och väljer att inte varna

Min son började på Uppsala Universitet i går och på köksbordet hittade jag hans “välkomstpåse” som han fått första dagen, och som innehöll lite smått och gått. Så fort jag såg den vita påsen tänkte jag genast

“Åj nej! Säg inte att den innehåller kondomer eller liknande! Det skulle vara så typiskt. All denna psykiska press på ungdomar att utöva sex…”

Och visst var det precis det som påsen innehöll. Ja inte “kondomer” men “liknande” (utöver vattenflaska, penna och andra neutrala saker).

Vad sägs om ett par cykelsadelskydd som gör reklam för just kondomer? “Glöm inte skyddet, Kondoma mera”. För mig säger budskapet ungefär “Vi uppmuntrar dig att använda kondomer, som ju hjälper dig att kunna fortsätta med riskfyllda och tillfälliga sexuella beteenden.”

Sanningen är ju den att man inte behöver kondom om man bestämt sig för att hålla sig till en och samma partner. Har man däremot inte bestämt sig för det så är förstås kondomanvändning en mycket god idé, och det kanske det som är den bilden som ska förmedlas och inte något som det finns anledning att ändra på? Kondom har ju uppfunnits, och då finns det ju inga frivilliga sexuella beteenden som är onormala? (Kanske med undantag av att spara sig till äktenskapet.)

Nu skriver jag inte hela den här artikeln pga den här välkomstpåsen, men det var den som inspirerade mig att en gång för alla uttrycka det jag känner om den svenska positionen i det här ämnet, och hur samhället hela tiden trycker på för att få tonåringar att praktisera sex – även riskfyllda varianter – vid tidig ålder, och att verkligen pränta in hur onormal man är om man inte har någon sexuell erfarenhet.  

Även en broschyr om sexuella smittbara sjukdomar från Smittskyddsinstitutet medföljde påsen och det är inte fel, men jag önskar att det någonstans i broschyren framkommit tydliga varningar och uppmuntran till säkrare sexuella beteenden. Inte uppmuntran till att fortsätta riskfyllda beteenden med hjälp av kondom. Detta borde framkomma:

  • Det finns sexuella beteenden som är så farliga att de utgör en riskgrupp, och dessa beteenden kan identifieras så att vi kan veta hur vi kan undvika dem. Riskfyllda beteenden kan leda till allvarliga könssjukdomar, och man kan t o m få AIDS och riskera att man får ett kraftigt förkortat liv här på jorden. Detta framgår också i broschyren, men sådana beteenden borde det därför VARNAS för och absolut inte normalisera dem genom att ge budskapet att allt är grönt bara du bara använder kondom. Visserligen förklarade broschyren också hur smitta går till, och av den informationen kan man då själv lista ut att exempelvis analsex innebär en hög risk, men lösningen på problemet är enligt broschyren vare sig att undvika sådant sex, eller att vara trogen en person, eller att ha färre sexuella partners utan just KONDOM. Aldrig någon uppmuntran att leva ett annat sorts liv då man slipper att leva med sådana risker. Inom sjukvården får man lära sig hur farligt det är att slemhinnor kommer i kontakt med avföring och bakterier, och att då med flit engagera sig i sex som innehåller just detta är att leka med döden och borde visa att ett sådant beteende är 100% onormalt och något som våra kroppar inte är skapta för. Avföring räknas som bakteriefylld smuts och något som absolut inte borde få kontakt med andra människors slemhinnor.
  • Det är alldeles sant att ett enda sexuellt möte kan orsaka en smitta (det räcker ju exempelvis med ett sexuellt möte med en HIV-smittad person), men broschyren borde tydligt ha framfört budskapet att risken för smitta reduceras ENORMT ju färre partners man har, och framför allt om man endast har en enda partner som man dessutom lärt känna mycket väl innan och därför känner hans/hennes bakgrund. Men eftersom broschyren nöjer sig med att berätta att man kan bli smittad vare sig man har en eller flera partners, så blir budskapet att antalet inte gör någon skillnad.
  • Enligt statistiken är det mindre riskfyllt att röka än att leva ett liv med sexuella riskbeteenden. Det är även riskfyllt att köra street race, använda droger, skära sig med rakblad, prova bullimi, etc. Inte skulle väl ett Universitet ge ut broschyrer där de tipsar unga tjejer hur de ska gå tillväga för att bäst utföra sin bullimi det säkraste och bekvämaste sättet utan att ta för mycket skada? Visst skulle väl ett Universitet uppmuntra sådana tjejer att UPPHÖRA med ett sådant beteende? Inte ger väl Universitet dessa tjejer hjälpmedel för att fortsätta, och genom att ge budskapet att ett sådant beteende är normalt och ingenting som man nödvändigtvis borde upphöra med?

Dr Jerry Bergman skriver i en artikel om säkert sex respektive riskfylld sex pga avföring som kommer i kontakt med slemhinnor (vanligast bland homosexuella):

“From a medical standpoint, they are fraught with health dangers, including infections, bleeding and disease transmission problems. While promiscuity among heterosexuals also carries many dangers, they are generally far less than sodomy, and infections from sexual relations are actually relatively rare in monogamous couples who practice appropriate hygiene. A major reason this is true is that numerous genital secretions produce high levels of germicides which minimize enormously the chances of infection from heterosexual relations. On the other hand, no such secretions are produced for sodomy relations, which would be expected if heterosexual behaviour were designed and sodomy were not. Consequently, studies reveal that homosexual behaviour produces a rate of venereal disease 22 times higher than the national average. The major anatomical problems with sodomy (for example, tearing of mucosa) are generally not a problem in heterosexual relationships. “

“First, the colon and rectum are made for the elimination of fecal matter and not for sexual experience. Fecal matter is eliminated because it is indigestible and contains disease-causing materials. With sexual penetration, the rectal muscles are often torn or over-expanded, and the fragile lining of the colon is almost always torn. The tearing of the colon allows fecal matter to penetrate into the body, bringing with it infectious disease

Smittskyddsinstitutet behöver inte oroa sig för att universitetsstudenter missat informationen om risker med sex, för redan i högstadiet blir barn och tonåringar överösta med information genom besök och obligatoriska TV- program av RFSU (som borde läggas ner eftersom ingen pushar barn att ha sex mer än dem), teaterstycken, läroböcker, artiklar, etc.

Att dricka alkohol är enligt Folkhälsomyndigheten att vara som folk är mest och så normalt att de tar för givet att tonåringar dricker

Vidare fanns det i välkomstpåsen en broschyr om Alkohol från Folkhälsomyndigheten, och det är ju heller inte fel. Däremot var det beklagligt att man redan på första sidan slår an tonen att det som är det helt normala fundamentet här i världen är att DU DRICKER ALKOHOL. Folkhälsomyndigheten tar för givet att detta gäller även den läsande tonåringen:

“Det här har vi inte skrivit för att du ska sluta dricka alkohol. Vi VET att du, liksom mång andra, har upplevt många roliga stunder tillsammans med alkohol. Du är väl som folk är mest: Du vill gärna dricka alkohol.–“

Frågan är alltså inte om du dricker alkohol utan hur dina alkoholvanor ser ut. Skulle jag läsa en sådan broschyr skulle den första känslan vara att jag är ONORMAL, för jag dricker ju inte alkohol. Framför allt efter att ha läst igenom lektyren om könssjukdomar och att det är så fullständigt normalt med riskfyllda sexuella beteenden. Min son dricker inte alkohol så han kände sig förmodligen väldigt onormal när han inte passade in i er beskrivning av en normal ungdom, för broschyren säger att ni vet att han dricker som alla andra för då är man SOM FOLK ÄR MEST enligt er. Jag tycker det är onödigt att sätta en “onormal-stämpel” på honom första dagen på universitetet, och som vi vet vill många ungdomar inget hellre än att vara normala och som alla andra. Och budskapet är alltså att man är som alla andra om man dricker. Det är alltså en hög tid att börja dricka för hans del, eftersom ni t o m verkar ta för givet att han börjat långt tidigare? Han utlovas av broschyren många roliga stunder tilllsammans med det, och att man är som alla andra om man dricker. Dricker man INTE så är man följdaktligen INTE som alla andra. Idén att läsaren kanske aldrig provat alkohol verkar inte ens ses som ett möjligt alternativ.

Spurgeon och hans tro på kalvinismen och “predestinationsläran”

calvinism 9Tidningen Dagen har en intressant artikel om den brittiska evangelisten Charles Spurgeon (1834-1892) som du kan läsa om här, men det jag saknar är lite mer information till läsarna om vilken kyrkogren som han var anhängare utav och hur hans läror såg ut. Artikeln informerar visserligen att han först började att predika i baptistförsamlingen New Park Street i London, men senare så var den kyrka han förestod frikopplad från samfundssamhörighet.

Han blev anhängare av den reformerta 1689 års baptistbekännelsen som skrevs av kalvinistiska baptister, så det var alltså kalvinism som Spurgeon förespråkade. Även om kalvinister kan ha lite olika teologiska åsikter vad gäller detaljer så bygger de sin lära på det som vi kallar för TULIP, och som du kan läsa mer om här. De olikheter som kalvinister visar sinsimellan beror på till vilken grad de vill vara konsekventa med sin egen lära. Det finns ingen kalvinist som ens kan vara helt trogen sin egen lära eftersom TULIP säger emot sig självt och dessutom leder till teologiska grymheter och absurditeter som få kalvinister vill skriva under på – och detta gäller även Spurgeon som ofta predikade som om han INTE var en kalvinist och som om han menade att alla hade en chans till frälsning (som kalvinismen inte lär).

Som en sann kalvinist så uttryckte Charles Spurgeon att Jesus inte dog för alla människor utan bara några få som kallas utvalda (elect). Han ansåg att hans Gud inte ens ville att alla människor skulle bli frälsta, för då hade han ju bara kunnat utvälja fler av kategorin frälsta. Kalvinister tror ju att vi är frälsta pga GUDS VAL av oss snarare än vår egen personliga tro. Spurgeons kommentarer visar också vilken skada försonighetsläran (penalty substitution teorin eller satisfaction/substitution teorin) eftersom han startar sin teologi med det antagandet och bygger sedan resten av resonemanget på den grunden.

Predestinationsläran, som Spurgeon förespråkar, innebär läran att det är Gud som utväljer vem som ska vara frälst och inte frälst (himmel eller helvete) oberoende av någonting hos oss själva. Denna predestination är tänkt att ha gjorts redan vid jordens begynnelse, och långt innan vi var födda. Alltså långt innan vi ens kunde synda.

Kan en människa vara frälst trots att hon lever i de mest monstruösa, fruktansvärda, och motbjudande SYNDER som man kan tänka sig, och långt värre än vad sataniska gudar ens skulle kunna tänka sig att utöva? Detta är vad Spurgeon kallar dem som tror att Jesus dog för alla människor!:

Once again, if it was Christ’s intention to save all men, how deplorably has He been disappointed, for we have His own testimony that there is a lake which burneth with fire and brimstone, and into that pit of woe have been cast some of the very persons who, according to the theory of universal redemption, were bought with His blood. That seems to me a conception a thousand times more repulsive than any of those consequences which are said to be associated with the Calvinistic and Christian doctrine of special and particular redemption. To think that my Saviour died for men who were or are in hell, seems a supposition too horrible for me to entertain. To imagine for a moment that He was the Substitute for all the sons of men, and that God, having first punished the Substitute, afterwards punished the sinners themselves, seems to conflict with all my ideas of Divine justice. That Christ should offer an atonement and satisfaction for the sins of all men, and that afterwards some of those very men should be punished for the sins for which Christ had already atoned, appears to me to be the most monstrous iniquity that could ever have been imputed to Saturn, to Janus, to the goddess of the Thugs, or to the most diabolical heathen deities. / Charles H. Spurgeon

Kan en människa vara frälst om han/hon vägrar att tro det sanna evangeliet och i stället vänder sig till irrläror? Detta är hur Spurgeon refererar till de människor som vägrar att vara kalvinister:

And what is the heresy of Arminianism but the addition of something to the work of the Redeemer? Every heresy, if brought to the touchstone, will discover itself here. I have my own private opinion that there is no such thing as preaching Christ and Him crucified,unless we preach what nowadays is called Calvinism. It is a nickname to call it Calvinism; Calvinism is THE GOSPEL, and nothing else / The Autobiography of Charles H. Spurgeon, Curts and Jennings, Cincinnati – Chicago – St. Louis, 1898, Vol. I., Page 172.

Spurgeon har som sagt uttryckt sig på helt andra sätt i andra sammanhang, så det är bara att hoppas på att människor för det mesta väljer att citera sådant som inte låter så hårt och kalvinistiskt bland hans anföranden.

Det är glädjande att människor kom och lyssnade på Spurgeon och blev frälsta, men jag tror också att kalvinistiska irrläror fortsatte att få fotfäste pga Spurgeon. Oavsett vilka lära en pastor har så är det bra att människor blir intresserade av Guds ord och Guds kraft, och även katoliker och mormoner kan få människor att börja läsa Bibeln och hitta Gud (ibland “trots” deras läror än “pga”). Men visst är det ännu bättre om församlingsledaren har en sund biblisk grund. Hur många som blir frälsta pga en lärare och hur många som går under pga fel läror är förstås omöjligt att veta, och till syvende och sist är det ändå Gud som dömer. Jag är personligen ett större fan av Charles Finney (1792-1875), och människor som blev frälsta under hans väckelser verkar ha bibehållt sin tro till en hög grad.

Jesus became no SIN for us but he was made a SIN OFFERING as per 2 Cor. 5:21

pierced 2It’s a better option to say that Jesus died as a “sin offering” for us, instead of saying that Jesus was made SIN for us, because the latter option might make it sound like Jesus as some point became sinful and filthy. Yet, the offer Jesus made for us was sweet-smelling before his Father and nothing was filthy about it.

Eph. 5:2 And walk in love, as Christ also hath loved us, and hath given himself for us an offering and a sacrifice to God for a sweetsmelling savour.

1 John 3:5 And ye know that he was manifested to take away our sins; and IN HIM IS NO SIN.

But what about 2 Cor. 5:21?

2 Cor. 5:21 For he hath made him [to be] sin for us, who knew no sin

Sin is translated from the Greek word hamartia (Strong’s 266). The above phrase can also be translated as ”to be a SIN OFFERING for us” (or “an offering for sin”), just like the below verse indicates.

Hebr. 10:8 Above when he said, Sacrifice and offering and burnt offerings and [offering] for SIN thou wouldest not, neither hadst pleasure therein; which are offered by the law

Notice that the words in italics are not present in the original Greek language but are inserted in English. It’s not unusual to translate the original word for ”sin” as ”sin offering” and the same is true in Hebrews 10:8 above, which is a quotation from Psalm 40:6 below. In this Psalm the Septuagint (a Greek translation of the Hebrew text) also does not have the word ”offering” (sacrifice) in the text, despite that we can see this word in English.

Ps.40:6 Sacrifice and offering thou didst not desire; mine ears hast thou opened: burnt offering and SIN offering hast thou not required.

The Hebrew word for “sin” above is chata’ah Strong’s 2401 and can be translated as “sin” or “sin offering”.

Also the Hebrew word chatta’ath Strong’s 2403, can be translated as either “sin” or “sin offering”. The KJV translates 2403 in the following manner: sin (182x), sin offering (116x), punishment (3x), purification for sin (2x), purifying (1x), sinful (1x),sinner (1x). Examples of “sin offering”:

Ex. 29:36 And thou shalt offer every day a bullock for a sin offering for atonement: and thou shalt cleanse the altar, when thou hast made an atonement for it, and thou shalt anoint it, to sanctify it.

Lev. 5:12 Then shall he bring it to the priest, and the priest shall take his handful of it, even a memorial thereof, and burn it on the altar, according to the offerings made by fire unto the Lord: it is a sin offering.

You can read more about the meaning of the verb “bear” (as in “bear our sins”) in this article. (It can actually be translated as “remove our sins”, which other verses show). God the Father did not forsake Jesus on the cross which you can read about here.

Our sins are REMOVED! Our sins did not take a detour inside Jesus body before they were removed!paid

What would be the reason for making our sins first make a detour inside Jesus before they are finally removed? When Jesus removed sickness and demons from people, this is also a picture of Jesus removing sin, as per Matt. 8:17. The illnesses and the demons didn’t first end up inside Jesus before they finally disappeared. Let’s not believe in the penal substitution theory (satisfaction theory).

  • Jesus died as a sin offering for us on the cross.
  • Jesus did not become sin, and he did not literally bear our sins.
  • Jesus did not “pay for our sins”, but he did pay a big price for us since he gave his only life. (Compare with the statement to the right.)

John 1:29 The next day John seeth Jesus coming unto him, and saith, Behold the Lamb of God, which taketh away the sin of the world.

Hebr. 9:26 For then must he often have suffered since the foundation of the world: but now once in the end of the world hath he appeared to put away sin by the sacrifice of himself.—28 So Christ was once offered to bear the sins of many; and unto them that look for him shall he appear the second time without sin unto salvation.

1 John 3:5 And ye know that he was manifested to take away our sins; and in him is no sin.

Rom. 11:26 And so all Israel shall be saved: as it is written, There shall come out of Sion the Deliverer, and shall turn away ungodliness from Jacob:27 For this is my covenant unto them, when I shall take away their sins.

Matt. 18:26 The servant therefore fell down, and worshipped him, saying, Lord, have patience with me, and I will pay thee all.27 Then the lord of that servant was moved with compassion, and loosed him, and forgave him the debt.

Petrus fick “himmelrikets nycklar” av Jesus, men vad innebär det?

jesus12Matt. 16:19 Jag skall ge dig HIMMELRIKETS NYCKLAR. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.

Det här är en vers som kanske låter lite poetisk och diffus om man inte förstår kontexten, men katolikerna hyser inga tveksamheter när de modigt översätter meningen med “den katolska kyrkan är den enda sanna kyrkan och Jesus gav Petrus auktoritet att starta hela påveämbetet”.

Det är verkligen riskabelt att göra en sådan tolkning och dessutom bygga ett helt kyrkosystem på just den översättningen (ihop med tolkningen att ordet “klippan” skulle betyda “Petrus”). Vad säger Bibeln? För att förstå betydelsen av “Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen”, så kan vi bläddra fram ett par kapitel för att se denna ordalydelse användas igen, och då ser vi att en sådan fullmakt ges TILL HELA FÖRSAMLINGEN.

Matt. 18:15 Om din broder har begått en synd,så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.7 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.18 Amen säger jag er: Allt vad NI binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad NI löser på jorden skall vara löst i himlen.

Församlingen är alltså “medlemmarna” i den kristna gemenskapen som ofta samlas i en byggnad som vi kallar för “kyrka” men som även kan samlas i hemmen. Instruktionen ovan handlar om hur vi kristna ska agera mot en broder eller syster som helt klart syndar och som inte verkar vilja upphöra med sin synd. Vi ska först prova med att tala privat med brodern i hopp om att han ska inse sin synd och omvända sig. Om inte det hjälper så kan vi ta hjälp av 2-3 andra bröder så att vi tillsammans kan försöka tala honom/henne tillrätta. Om inte heller detta resulterar i ett förändrat sinnelag så har vi ansvar att varsko hela församlingen, eftersom vi vet att lite jäst genomsyrar hela degen. Vi handlar inte rätt om vi låtsas som det regnar och låter församlingsmedlemmar “synda ifred” utan att reagera, med risk att medlemmarna känner att det är högt till tak vad gäller synd och ingenting som är särskilt farligt. Om inte ens en exponering inför församlingsmedlemmarna hjälper, så måste vi betrakta den här brodern/systern som en person som inte är frälst och som en utomstående. Vi har då gjort vad vi kunnat, men vi kan självfallet fortsätta att be för personen och försöka påverka honom/henne att omvända sig till den smala stigen. Ovan nämnda förfarande är alltså vad Jesus menar med “Allt vad NI binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad NI löser på jorden skall vara löst i himlen”.

Så varför fick då Petrus en sådan fullmakt helt separat två kapitel innan? Matt. 16 säger inte att en sådan fullmakt ges ENDAST till Petrus, utan det råkar bara vara så att det var Petrus som Jesus hade en närmare dialog med. Det finns massor av exempel i Bibeln där Jesus berättar om attribut som passar en person utan att för den skull exkludera andra. Som exempel så talade Jesus om för Petrus att han skulle komma att förneka honom, men trots att det var Petrus som han berättade det för så innebär det inte att övriga lärljungar INTE skulle förneka honom. Alla får skingrades den natten som Jesus blev förrådd. Paulus säger Och det liv jag nu lever i min kropp, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig FÖR MIG” (Gal. 2:20). Trots att Paulus här försäkrar att Jesus dött FÖR HONOM (Paulus) så utesluter ju detta inte att Jesus dog för alla andra också. Visst kan väl vi säga till ett barn att han måste hålla snyggt i sitt rum, utan att för den skull mena att övriga barn inte behöver göra detsamma?

Det är förstås ett stort ansvar att besluta om en person ska vara kvar i den kristna gemenskapen eller inte, och ett sådant ansvar är kopplat framför allt till de som är pastorer/församlingsföreståndare eftersom de är satta att leda flocken. Så länge som Jesus levde så fanns det inga kristna församlingar förutom de som Jesus var orsaken till, men efter hans död så hade alltså hans apostlar huvudansvaret att forma församlingar byggda på Jesu lära – med dem själva som högsta församlingsledare. (Framför allt var det Jerusalem som betraktades som den högsta auktoriteten och som – enligt Apostlagärningarna – hjälpte till med kniviga församlingsfrågor såsom frågan om omskärelse.) Församlingsledarna utnämnde i sin tur andra kvalificerade män som församlingsledare, men både Paulus och Petrus varnade för att det skulle komma falska herdar ganska omgående efter deras död. Att få “himmelrikets nycklar” handlar alltså om ett sådant församlingsansvar – men Petrus var inte den enda aposteln som fick sådana nycklar.

Hela sammanhanget:

Matt. 16:14 De svarade: “Somliga säger Johannes Döparen, andra Elia och andra Jeremia eller någon av profeterna.” 15 Han sade till dem: “Och ni, vem säger ni att jag är?” 16 Simon Petrus svarade: “Du är Messias, den levande Gudens Son.” 17 Jesus sade till honom: “Salig är du, Simon, Jonas son. Ty kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen. 18 Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling, och helvetets portar skall inte få makt över den. 19 Jag skall ge dig himmelrikets nycklar. Allt vad du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad du löser på jorden skall vara löst i himlen.” 20 Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.

Jesus är den som kallas för “klippan” i Bibeln, och Jesus ska alltså bygga sin församling på den trosbekännelse att Jesus är Messias och Guds son – vilket är hela grunden/klippan/fundamentet för evangeliet. Petrus hade ju just bekänt att Jesus är Messias, den levande Gudens son, vilket Jesus ansåg vara en salig konfirmation och vilket är det ämne som han spann vidare på när han fortsatte att berätta att han ska bygga sin församling på den bekännelsen som är klippan (grunden). Du kan läsa mer om klippan här. Du kan läsa om den katolska kyrkans ursprung här.

Vad säger Bibeln om uttrycket “fara fram som ett JEHU” och om LÖPNING?

jehuAtt fara fram som ett Jehu

Uttrycket “snabb som ett Jehu” eller “att fara fram som ett Jehu” är inspirerat från Bibeln, närmare bestämt Kungaböckerna, men Jehus snabbhet handlar inte om löpning utan om hans sätt att köra häst och stridsvagn.

Jehu var Israels kung mellan ca 842–815 f.Kr under en tid när området Israel var uppdelat mellan Israel och Juda. Innan Jehu blev kung så var han befälhavare för stridsvagnar vid fronten mot Damaskus och Assyrien, och han deltog tillsammans med profeten Elia i ett uppror mot Omri-dynastin. Efter maktövertagandet bröts den tidigare alliansen med fenicierna och Israel tvingades se kung Salmanassar III:s Assyrien. som auktoritet. (Det finns en svart obelisk på British museum som isar hur Jehu underkastar sig Salmanassar.) Jehu efterträddes av sin son Joachas.

Herrens idé att göra Jehu till kung, och en profetia:

1 Kung. 19:13 Så snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Och se, då kom en röst till honom som sade: “Vad gör du här, Elia?” —15 Herren sade till honom: “Gå tillbaka igen och tag vägen till Damaskus öken och gå in och smörj Hasael till kung över Aram. 16 Jehu, Nimsis son, skall du smörja till kung över Israel. Elisa, Safats son, från Abel-Mehola skall du smörja till profet i ditt ställe.17 Och det skall bli så att den som kommer undan Hasaels svärd, honom skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svärd, honom skall Elisa döda. 18 Jag har lämnat kvar i Israel sjutusen män som inte har böjt knä för Baal och som inte har givit honom hyllningskyss.”

2 Kung. 9:1 Profeten Elisa kallade till sig en av profetlärjungarna och sade till honom: “Spänn bältet om livet och tag den här oljeflaskan med dig och gå till Ramot i Gilead. 2 När du har kommit dit, sök då upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi. Gå in till honom och bed honom resa sig upp, där han sitter bland sina bröder, och för in honom i den innersta kammaren. 3 Tag oljeflaskan och gjut olja på hans huvud och säg: Så säger Herren: Jag har smort dig till kung över Israel. Öppna sedan dörren och fly utan att dröja.”

Här kommer sammanhanget med “snabb som ett Jehu”. Ordagrant står det De kör som Jehu, Nimsis son, kör, för han kör som en galning”:

2 Kung. 9:14 Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade en sammansvärjning mot Joram. Joram hade med hela Israel legat vid Ramot i Gilead för att försvara det mot Hasael, kungen i Aram. 15 Men kung Joram hade vänt tillbaka till Jisreel för att läka de sår som arameerna hade tillfogat honom under hans strid mot Hasael, kungen i Aram. Och Jehu sade: “Om ni vill det, så låt inte någon slippa ut ur staden som sedan kan gå och berätta detta i Jisreel.” 16 Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram låg sjuk där, och Ahasja, Juda kung, hade farit dit för att besöka Joram.17 När väktaren, som stod på tornet i Jisreel, fick se Jehu komma med sitt följe, sade han: “Jag ser ett följe.” Då befallde Joram att man skulle sända en ryttare att möta dem och fråga: Är det fred? 18 Ryttaren red mot Jehu och sade: “Kungen frågar: Allt står väl rätt till?” Då svarade Jehu: “Vad har du med det att göra? Vänd om och följ efter mig.” Väktaren rapporterade: “Den du skickade i väg har hunnit fram till dem, men han kommer inte tillbaka.” 19 Då sände han en annan ryttare. När denne hade hunnit fram till dem sade han: “Kungen frågar: Allt står väl rätt till?” Jehu svarade: “Vad har du med det att göra? Vänd om och följ efter mig.” 20 Väktaren meddelade på nytt: “Han har hunnit fram till dem, men han kommer inte tillbaka. De kör som Jehu, Nimsis son, kör, för han kör som en galning.21 Då sade Joram: “Spänn för.” Och man spände för hans vagn. Joram, Israels kung, och Ahasja, Juda kung, for ut, var och en i sin vagn. De for för att möta Jehu, och de träffade honom på jisreeliten Nabots åkerstycke. 22 När Joram fick se Jehu sade han: “Allt står väl rätt till, Jehu?” Denne svarade: “Hur skulle det kunna göra det så länge som din mor Isebels avgudaväsen och hennes många trolldomskonster finns kvar?”23 Då vände Joram vagnen och flydde, medan han ropade till Ahasja: “Förräderi, Ahasja!” 24 Men Jehu hade tagit bågen i sin hand och sköt Joram i ryggen, så att pilen gick ut genom hjärtat, och han sjönk ner i sin vagn. 

Det var uppenbarligen status att ha ett gäng snabba grabbar springande framför häst och vagn:

2 Sam. 15:1 En tid härefter skaffade Absalom sig vagn och hästar och femtio man som sprang framför honom.

1 Kung. 1:5 Adonia, Haggits son, hade höga tankar om sig själv och sade: “Det är jag som skall bli konung.” Han skaffade sig vagnar och ryttare och dessutom femtio man som sprang framför honom.

1 Sam. 8:11 Han sade: “Denna rättighet får den kung som kommer att regera över er: Era söner skall han ta för att de skall göra tjänst på hans vagnar och bland hans ryttare och de skall springa framför hans vagnar.

Jer. 12:5 Om du springer ikapp med fotgängare och de tröttar ut dig, hur skulle du då kunna tävla med hästar? Det må vara att du känner dig trygg i fredligt land, men hur skall du klara dig i Jordanbygdens täta snår?

Några kända Bibliska löpare

En man som verkligen var bra på att springa var ELIA som sprang framför Ahab – som for med häst och vagn – mellan Karmel och Jisreel. Men han fick förstås en hel del kraft direkt från Gud.

1 Kung. 18:42 Då begav sig Ahab upp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp och böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna.—45 I ett nu blev himlen mörk av moln och storm, och ett kraftigt regn föll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel. 46 Men Herrens hand hade kommit över Elia, så att han band upp sina kläder och sprang framför Ahab ända till Jisreel.

En annan duglig löpare var en viss benjaminit som sprang mellan Eben-Haeser och Silo på en och samma dag, och det var en avsevärd sträcka:

(Eli dör) 1 Sam. 4:1 Samuels ord kom till hela Israel. Och Israel drog ut till strid mot filisteerna och slog läger vid Eben-Haeser, medan filisteerna hade slagit läger vid Afek. 2 Filisteerna ställde då upp sig i slagordning mot Israel. Striden spred sig, och israeliterna blev slagna av filisteerna, som nergjorde omkring fyratusen man på slagfältet.—12 En benjaminit sprang från slagfältet och kom till Silo samma dag, med sönderrivna kläder och med jord på sitt huvud.

En annan berömd löpning gjordes av Esau när han mötte sin tvillingbror Jakob efter flera års separation:

1 Mos. 33:1 Jakob lyfte blicken och fick se Esau komma med fyrahundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda slavinnorna. 2 Han lät slavinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn efter dem och Rakel med Josef sist. 3 Själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ner till jorden, innan han kom fram till sin bror. 4 Men Esau sprang emot honom och tog honom i famn, föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.

Kung David var också en kvick löpare, och bra att slunga sten förstås:

1 Sam. 17:17 Nu sade Isai en gång till sin son David: “Var snäll och tag en efa av dessa rostade ax och de här tio bröden och spring med det till dina bröder i lägret.

1 Sam. 17:47 Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens, och han skall ge er i vår hand.”48 När nu filisteen gick framåt och närmade sig David, sprang David snabbt fram mot hären för att möta filisteen. 49 David stack sin hand i väskan och tog fram en sten ur den, slungade den och träffade filisteen i pannan. Stenen trängde in i pannan, så att han föll omkull med ansiktet mot jorden. 50 Så övervann David filisteen med slunga och sten och dödade honom utan något svärd i sin hand. 51 Och David sprang fram och ställde sig över filisteen, grep tag i hans svärd och drog ut det ur skidan, dödade honom och högg av honom huvudet.

Ps. 119:31 Jag håller mig till dina vittnesbörd,låt mig inte komma på skam, Herre.32 Jag vill löpa på dina budords väg, ty du tröstar mitt hjärta.

Tjänaren Gehasi är bl a känd för att ha sprungit efter Naaman för att försöka få ett antal gåvor, och Naaman var mannen som fick 15 år extra till sitt liv:

2 Kung. 5:20 tänkte Gehasi, gudsmannen Elisas tjänare: Se, min herre har släppt i väg denne Naaman från Aram utan att ta emot vad han hade fört med sig. Så sant Herren lever, jag skall springa efter honom och försöka få något av honom.21 Och Gehasi gav sig i väg efter Naaman. När Naaman såg någon komma springande efter sig, steg han genast ner från vagnen och gick emot honom och sade: “Allt står väl rätt till?”

En viss person var känd pga sitt sätt att springa, och det var Ahimaas. Han var även snabb eftersom han hann ifatt en springande nubier som hade ett litet försprång över Jordanslätten. Historien handlar om David som sörjer Absaloms död:

2 Sam. 18:19 Ahimaas, Sadoks son, sade: “Låt mig springa i väg till kungen med det glada budskapet att Herren har dömt honom fri från hans fienders hand.” 20 Men Joab sade till honom: “I dag blir du ingen glädjebudbärare. En annan dag kan du bära fram goda nyheter, men i dag förkunnar du inga goda nyheter eftersom kungens son är död.”21 Därefter sade Joab till en nubier: “Gå och berätta för kungen vad du har sett.” Nubiern föll ner för Joab och sprang sedan i väg. 22 Men Ahimaas, Sadoks son, sade än en gång till Joab: “Vad som än må ske, låt mig också få springa i väg efter nubiern.” Joab sade: “Varför vill du springa i väg min son, då detta inte är ett glädjebud som ger någon lön?” 23 Han svarade: “Vad som än händer, vill jag springa i väg.” Då sade Joab till honom: “Spring då.” Och Ahimaas rusade i väg över Jordanslätten och hann förbi nubiern.24 Under tiden satt David inne i porten. Och väktaren gick upp på porttaket invid muren. Då fick han ögonen på en man som kom springande ensam. 25 Väktaren ropade för att meddela kungen, och kungen sade: “Är han ensam så har han ett glädjebud att frambära”. Och han kom allt närmare. 26 Därefter fick väktaren se en annan man komma springande, och väktaren ropade till portvakten: “Se, ännu en man kommer springande ensam.” Kungen sade: “Också han kommer med ett glädjebud.” 27 Väktaren sade: “Efter sättet att springa verkar den förste vara Ahimaas, Sadoks son”. Då sade kungen: “Det är en god man, han kommer säkert med ett gott budskap.”

I Nya Testamentet är det förmodligen Paulus man mest tänker på vad gäller löpning:

1 Kor. 9:24 Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. 25 Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning – de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. 26 Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. 27 I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra.

Hebr.12:1 När vi alltså har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger, och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp som vi har framför oss.2 Och låt oss ha blicken fäst vid Jesus, trons upphovsman och fullkomnare, som i stället för den glädje som låg framför honom utstod korsets lidande utan att bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.

Vad säger Bibeln mer om LÖPNING?medalj

Joh. 12:19 Men fariseerna sade till varandra: “Ni ser att vi inte kan uträtta något. Hela världen springer ju efter honom.”

1 Mos. 18:7 Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att tillreda den.

1 Mos. 24:15 Och det hände att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru. —17 Då sprang tjänaren emot henne och sade: “Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka.” — 20 Hon skyndade sig att tömma sin kruka i vattenhon och sprang sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten. Hon öste så upp vatten åt alla hans kameler.—28 Och flickan sprang hem och berättade alltsammans.29 Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan.

1 Mos. 29:12 Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade detta för sin far.

Dom.15:14 När han kom till Lehi, sprang filisteerna skrikande emot honom. Då föll Herrens Ande över honom, och repen kring hans armar blev som lintrådar när de antänds av eld, och banden liksom smälte bort från hans händer.

1 Sam. 10:21 När han sedan lät släkt efter släkt i Benjamins stam gå fram, träffades Matris släkt av lotten. Därpå träffades Saul, Kish son, av lotten, men när de sökte efter honom, kunde de inte finna honom. 22 Och de frågade Herren än en gång: “Har mannen kommit hit än?” Herren svarade: “Se, han gömmer sig bland trossen.” 23 De sprang dit och hämtade honom, och när han stod bland folket var han huvudet högre än alla andra.

Jes.40:30 Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla.31 Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De skyndar i väg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.

Ps. 19:5 De når ut över hela jorden, deras ord når till världens ände. Åt solen har han gjort en hydda i dem,6 den är som en brudgum som går ut ur sin kammare, den gläder sig som en hjälte att löpa sin bana.7 Den går upp vid himlens ena ände och går sin kretsgång till den andra. Ingenting undgår dess hetta. 

Ord. 4:12 När du går skall inget hindra dina steg, när du springer skall du inte falla.

Höga Visan 2:8 Hör min väns röst! Se, där kommer han! Han springer över bergen, han hoppar fram på höjderna.

Amos 8:11 Se, dagar skall komma, säger Herren, Herren, då jag skall sända hunger i landet, inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord. 12 De skall driva omkring från hav till hav och springa hit och dit från norr till öster för att söka efter Herrens ord, men de skall inte finna det.

Rut. 3:10 Då sade han: “Välsignad är du av Herren, min dotter! Du har nu visat ännu större trohet än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika.

1 Sam. 20:35 Följande morgon gick Jonatan ut på marken vid den tid han hade bestämt med David. Och han hade en liten pojke med sig. 36 “Spring och leta reda på pilarna, som jag skjuter”, sade han till pojken. Medan pojken sprang, sköt Jonatan pilen över honom. 37 När pojken kom till det ställe dit Jonatan hade skjutit pilen, ropade Jonatan efter honom: “Pilen ligger ju framför dig, längre bort.” 38 Jonatan ropade vidare efter pojken: “Fort, skynda dig, stanna inte!” Pojken som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre. 39 Men han visste inte vad det var fråga om, bara Jonatan och David visste det. 40 Jonatan lämnade sina vapen åt pojken som han hade med sig och sade till honom: “Gå, tag med dem till staden!”

1 Kung. 20:30 De återstående flydde in i staden Afek, men stadsmuren föll ner över de 27 000 man, som var kvar. Ben-Hadad flydde och kom in i staden och sprang från rum till rum.

1 Kung. 22:25 Mika svarade: “Du skall få se det den dag när du måste springa från rum till rum för att gömma dig.(+ 1 Krön. 18:24)

2 Kung. 24:26 Spring nu och möt henne och fråga: Ni mår väl bra, du och din man och pojken?” Hon svarade: “Ja.”

Job. 13:7 Deras ungar växer sig starka ute på marken, de springer sin väg och vänder ej tillbaka.

Daniel 8:5 När jag funderade på detta, se, då kom en bock västerifrån. Han hade ett väldigt horn i pannan och gick fram över hela jorden, dock utan att röra vid marken. 6 Han närmade sig baggen med de båda hornen, den som jag hade sett stå framför floden, och han sprang emot honom i raseri.

Alla JESU LIKNELSER i BIBELN visar på behovet av gärningar

bergspredikanJesus förklarar för sin lärljungar varför han ibland väljer att lära ut saker och ting med hjälp av liknelser (parabler). Om vi verkligen vill förstå vad Jesus menar så kan vi följa honom och lyssna på honom, men alternativet finns förstås att göra det motsatta och då måste vi stå för konsekvenserna. Livet finns ju i Jesus! Se Nya Testamentets liknelser listade här nedan.

Matt. 13: 10 Lärjungarna kom då fram till Jesus och frågade: “Varför talar du till dem i liknelser?11 Han svarade dem: “Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra. 12 Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. 13 Jag talar till dem i liknelser, eftersom de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå. 14 På dem uppfylls Jesajas profetia: Även om ni hör, skall ni inte förstå, och även om ni ser, skall ni inte se. [a] 15 Ty detta folks hjärta är förstockat. De hör illa med sina öron, och de sluter sina ögon, så att de inte ser med ögonen eller hör med öronen eller förstår med hjärtat och vänder om, så att jag får bota dem. 16 Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör.

Många av oss har från tidig ålder blivit itutade att vi är frälsta av “tro allena”, trots att Bibeln säger precis tvärt om att vi INTE är frälsta av tro allena (Jak. 2:24). Sanningen är att vi inte är frälsta av vare sig tro allena eller gärningar allena, och vi har inte allting på det torra genom att plötsligt börja leva rätt. Vårt tidigare liv måste sonas. Mose lag gäller visserligen inte längre, men det betyder inte att vi är laglösa eller att lydnad numera inte är lika viktigt. Synd orsakar fortfarande andlig död precis som tidigare, och det finns fortfarande lagar att hålla – det dubbla kärleksbudet som principiellt täcker tio Guds bud.

Nedan kan vi se att samtliga kända liknelser som Jesus presenterade under sin levnad visar att vår eventuella framtid i Guds rike – hör och häpna – är avhängigt det vi GÖR. Inte så att vi ska leva som muslimerna, som måste hoppas att deras goda gärningar ska överskrida deras onda gärningar, utan genom att först omvända oss och bli renade i Jesus blod och sedan visa vår tro genom att handla rättfärdigt. Om vi skulle välja att synda igen (alltid ett val som vi gör) så kan vi få förlåtelse OM vi verkligen menar vår omvändelse, vilket Gud självklart kan utröna. Vi kan inte lura Gud.

En del kristna säger “Men det är tro allena som frälser, och om vi har en sann tro så visar det sig i gärningar!“. Det är sant att en sann tro visar sig i gärningar, för älskar vi Gud så lyder vi honom, men frågan är ändå om man därför kan säga att vi kan vara frälsta UTAN goda gärningar? Om gärningar är en helt nödvändig ingrediens så stämmer det ju som Jakob säger att vi inte är frälsta av tro allena och att vi snarare är rättfärdiga av gärningar och inte bara genom tro.

Jak. 2:14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.1— 20 Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? 21 Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. —24 Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. —26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

LIKNELSER från Nya Testamentet

1) Lampan som sätts på ljushållaren och inte under skäppan (Matt. 5:14-15, Mark. 4:21-22, Luk. 8:16;11:33)

Verser: “Matt. 5:15 Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan MAN SÄTTER DET PÅ LJUSHÅLLAREN, så att det lyser för alla i huset. 16 Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen.— 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det är inte tänkt att vi bara ska sitta och bara tro samtidigt som vi förnekar Jesus, och/eller låter vår tro vara en privatsak som vi inte visar utåt. Det är tänkt att det ska synas och höras att vi tror, vi måste vara goda mönster och evangeliet måste spridas till andra.

2) Huset som byggs på klippan i stället för på sanden (Matt. 7:24-27, Luk. 6:47-49)

Verser: Matt. 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som GÖR min himmelske Faders vilja.—24 Den som hör dessa mina ord OCH HANDLAR EFTER DEM är som en klok man som byggde sitt hus på berggrund.—26 Men den som hör dessa mina ord och inte handlar efter dem, han liknar en dåre som byggde sitt hus på sanden. 27 Regnet öste ner, störtfloden kom och vindarna blåste och slog mot det huset, och det föll samman, och dess fall var stort.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Jesus berättar att två män byggde sitt hus på två helt olika sätt. En byggde sitt hus på berggrund och den andra på sand. Berg är som bekant hårt och fast, och sand är löst och osäker. Regn och vind drabbade husen, och det hus som var byggt på berggrund rasade inte, till skillnad mot huset som var byggt på sand. Det är inte tänkt att vi bara ska sitta och bara tro samtidigt som vi förväntar oss att Gud ska rädda oss mitt i vår lathet, oavsett om vi bygger våra liv förnuftigt – på klippan som är Jesus Kristus – eller inte. Väljer vi att bygga våra liv oförnuftigt och slarvigt (blandar tro med lathet och synd) så blir fallet mycket stort, och Jesus förmedlar att den som kommer in i himmelriket är den som GÖR hans Faders vilja.

3) Nytt tyg sätts inte ett gammalt plagg, och nytt vin hälls inte i gamla säckar (Matt. 9:16, Mark. 2:21, Luk. 5:36)

Verser: Matt. 9:16 Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall skulle den påsatta lappen riva bort ännu mer från manteln och revan bli värre.—17 nytt vin häller man i nya säckar, så att både vin och säckar bevaras.21 Hon tänkte: “Om jag bara får röra vid hans mantel blir jag frisk.” 22 Jesus vände sig om, och då han fick se henne, sade han: “Var vid gott mod, min dotter. Din tro har frälst dig.” Och från det ögonblicket var kvinnan botad.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Jesus har kommit för att kalla syndare och inte rättfärdiga, för det är ju syndarna som behöver omvända sig och få nytt liv. Man bibehåller inte sitt liv genom att temporärt lappa och laga eller genom att behålla lite av det gamla. Nej, det gamla livet måste lämnas bakom oss och vi måste renas helt och hållet. Kapitlet går vidare och berättar om en kvinna som blev helad genom att röra vid Jesu klädnad. Skulle hon ha blivit helad och fått ett möte med Jesus om hon bara stod vid vägkanten och bara trodde – utan att ha visat sin tro i handling?

4) Såningsmannen och sådden i jorden (Matt. 13:3-8, Mark. 4:3-8, Luk. 8:5-8)

Verser: Mark. 4: 15 De vid vägen är de hos vilka ordet sås. Men när de hör det, kommer genast Satan och tar bort ordet som är sått i dem. 16 De som sås på stenig mark är de som genast tar emot ordet med glädje, när de hör det. 17 Men de har inte någon rot i sig utan tror bara till en tid. Möter de sedan lidande eller förföljelse för ordets skull, kommer de strax på fall. 18 Hos andra faller säden bland tistlar. Det är de som har hört ordet, 19 men världsliga bekymmer, bedräglig rikedom och begär efter allt annat kommer in och kväver ordet, så att det blir utan frukt. 20 Men de hos vilka säden faller i god jord, det är de som hör ordet och tar emot det och bär frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Jesus berättar om en man som gick ut för att så, och vad som hände med det han sådde. Det finns en rad olika alternativ, helt beroende på hur vi väljer att hantera Guds ord som vi hör. Det finns risk att vi hör Guds ord och lever i tro en viss tid, men börjar sedan kompromissa pga förföljelser eller pga vardagliga bekymmer som fångar vårt intresse. Att komma på fall handlar i det här fallet om att helt och hållet förlora vår frälsning. Det finns förtås alltid ett hopp kvar om vi väljer att omvända oss.

5) Ogräset som växer ihop med den goda säden (Matt. 13:24-30)

Verser: Matt. 13:38 Åkern är världen. Den goda säden är rikets barn, ogräset är den ondes barn. 39 Ovännen som sådde det är djävulen. Skördetiden är tidsålderns slut, och skördemännen är änglar. 40 Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld, skall det vara vid tidsålderns slut. 41 Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall samla ihop och föra bort ur hans rike alla som blir andra till fall och lever i laglöshet, 42 och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 43 Då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin Faders rike. Hör, du som har öron att höra med!

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Om man lever i laglöshet så lyder man inte Gud och då tillhör man inte rikets barn. Här handlar det om uppdelning mellan ogräset (syndarna, som inte är Guds barn och som lever utan att följa Guds lagar), och vetet (de heliga, som är Guds barn). Under livets gång lever de tillsammans, men till slut så bränns ogräset upp och vetet samlas in till logen. Himmel eller helvete.

6) Det lilla senapskornet (Matt. 13:31-32, Mark. 4:30-32, Luk. 13:18-19)

Verser: Matt. 13:32 Det är minst av alla frön, men när det har växt upp är det störst bland alla köksväxter och blir som ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo i grenarna.

Kommentar: Något obetydligt i den här världen kan bli något stort.

7) Surdegen (jästen) (Matt. 13:33, Luk. 13:20-21)

Verser: Lukas. 13:20 Vidare sade han: “Vad skall jag likna Guds rike vid? 21 Det är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått vetemjöl, tills alltsammans blir syrat.”24 “Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Ty många, säger jag er, skall försöka komma in men inte kunna det. —  26 Då skall ni säga: Vi åt och drack när du var med, och du undervisade på våra gator.27 Men han skall svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla NI SOM BEDRIVER ORÄTTFÄRDIGHET

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Att porten till Gud är trång betyder att det krävs en ansträngning från vår sida. Vi måste ta vårt kors och följa Jesus, och korset är inte en symbol för något som är fjäderlätt att bära. De som Gud visar bort är de som bedriver orättfärdighet – alltså de som syndar. Det spelar då ingen roll om det handlar om människor som TROR på Gud och t o m umgås med honom, eftersom det handlar om huruvida man visar sin tro med handlingar. De som lever orättfärdigt (de som bedriver orättfärdighet) tillhör inte Gud.

8) Den dolda skatten (Matt. 13:44)

Verser: Matt. 13:44 Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker. En man finner den och gömmer den, och i sin glädje går han och säljer allt vad han äger och köper den åkern.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Här handlar det om att GE ALLT för att nå Guds rike. Vi måste vara beredda att gå och sälja ALLT för att köpa den här åkern där vi VET att skatten finns, och det borde vara det stora fokuset i våra liv. Det står inte att mannen säljer allting ner till sista beståndsdel (kläder, husgeråd, etc) för så agerade inte ens Jesus och hans lärljungar, men poängen är att vi måste vara beredda att sätta den här skatten först i våra liv även om det kostar och krävs enorma uppoffringar.

9) Den dyrbara pärlan (Matt. 13:45-46)pearl2

Verser: Matt. 13:45 Himmelriket är också likt en köpman som söker efter vackra pärlor. 46 Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Se ovan. Hittar vi Pärlan med stort P måste vi vara beredda att ge ALLT för den. Alltså något vi gör.

10) Fiskenätet med goda och dåliga fiskar (Matt. 13:47-48)

Verser: Matt. 13:47 Himmelriket är vidare likt en not som kastas i sjön och fångar fisk av alla slag. 48 När den blir full, drar man upp den på stranden och sätter sig ner och samlar de goda fiskarna i kärl, men de dåliga kastar man bort. 49 Så skall det vara vid tidsålderns slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga 50 och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. De rättfärdiga (de som lyder Gud) står i kontrast till de onda som alltså är de orättfärdiga och som inte lyder Gud. Det är endast de rättfärdiga (de som gör gott) som ska ärva Guds rike.

11) Det förlorade fåret (Matt. 18:12-13, Luk. 15:4-6)

Verser: Lukas 15:4 “Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? 5 Och när han har funnit det (OM han hittar det enligt Matt.) blir han glad och lägger det på sina axlar. 6 När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. 7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Varför var fåret förlorat? Jo, för att det var vilse och inte hade “omvänt sig”. Fåret jämförs ju med syndare i behov av omvändelse. Det blir glädje i himlen över var och en som omvänder sig, för det innebär ju att ännu en person gått från död till LIV. Gud vill inte att någon ska gå förlorad, men slutresultatet hänger på vårt val att omvända oss.

12) Den obarmhärtige medtjänaren (Matt. 18:23-34)

Verser: Matt. 18:32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. En kung hade en tjänare som var skyldig honom en enormt stor summa. Kungen valde att RADERA skulden (notera att ingen hoppade fram och betalade den), men tjänaren valde att inte visa samma sorts givmildhet gentemot en annan person som var skyldig honom lite pengar. Tjänaren blev förlåten när han föll ner på sina knän och bad om förbarmande, men det förlåtna tillståndet gällde endast så länge som han levde rättfärdigt. När han vägrade att förlåta en broder så hamnade han i fängelset tills han kunde betala det han ursprungligen var skyldig, vilket innebär fängslad för alltid.

13) Arbetarna i vingården som får samma lön (Matt. 20:1-16)

Verser: Matt. 20: 1 Ty himmelriket är likt en husbonde som tidigt på morgonen gick ut för att leja arbetare till sin vingård. 2 Han kom överens med dem om en dagslön på en denar och skickade dem till sin vingård. 3 Vid tredje timmen gick han ut och fick se andra stå arbetslösa på torget. 4 Han sade till dem: Gå ni också till min vingård! Jag skall ge er en rättvis lön. 5 Och de gick. Vid sjätte och vid nionde timmen gick han ut igen och gjorde likadant. —13 Han svarade en av dem: Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du inte överens med mig om en denar?14 Ta det som är ditt och gå. Men åt den siste vill jag ge lika mycket som åt dig. 15 Får jag inte göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är så god? 16 Så skall de sista bli de första och de första bli de sista.”

Kommentar:  M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Arbetare är ju definitivt några som utför arbete, och samtliga personer i liknelsen var arbetare även om de arbetat olika mycket. Liknelsen handlar om att Gud är rättvis när han ger sin lön.

14) De båda sönerna som ångrade sina beslut (Matt. 21:28-31)

Verser: Matt. 21:28 “Vad anser ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sade: Min son, gå i dag och arbeta i min vingård. 29 Jag vill inte, svarade han, men ångrade sig sedan och GICK. 30 Mannen vände sig då till den andre och sade samma sak. Han svarade: Ja, herre, men han GICK INTE. 31 Vilken av de båda GJORDE som fadern ville?” De svarade: “Den förste.” Jesus sade till dem: “Amen säger jag er: Publikaner och horor skall gå in i Guds rike men inte ni. 32 Ty Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Publikaner och horor trodde på honom. Och fastän ni såg det, ångrade ni er inte heller efteråt och trodde på honom.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den här liknelsen kanske mer ännu mer än andra liknelser verkligen trycker på att det är det som vi GÖR snarare än säger som visar hur det står till med våra hjärtan och vår frälsning. Den första sonen ljög inte som sa att han inte skulle gå men ändå gick, eftersom vi kan läsa att han ångrade det han först hade tänkt att göra (han ändrade sig). Han bedöms alltså efter sitt agerande och inte den “tro” som han yttrade med sin tunga. Den andra sonen ljög förmodligen inte heller när han anmärkte att han skulle gå, men han ångrade det han tänkt att göra och gick inte.  Han bedöms för det han GJORDE. Jesus lovar inte sedan att publikaner och horor i pågående synd ska komma in i hans rike, eftersom han ju precis var färdig med att berätta att det är vad vi GÖR som påverkar vår destination. Gör vi synd så är vi ju andligt döda. Men hans poäng är att publikaner och horor förmodligen hade närmare till Guds rike än skriftlärda och publikaner eftersom det låg närmare till att de förstnämnda skulle välja att ÅNGRA sig (omvända sig). Det handlar förstås om att tro på Jesus, men om vi tror och älskar Jesus så lyder vi honom.

15) Arrendatorerna i vingården som dödade Husbondens son (Matt. 21:33-41, Mark. 12:1-9, Luk. 20:9-16)

Verser: Matt. 21:37 Till sist sände han sin son till dem. Han tänkte: De kommer att ha respekt för min son. 38 Men när vingårdsarbetarna fick se sonen, sade de till varandra: Här har vi arvtagaren! Kom, låt oss döda honom, så får vi hans arv. 39 Och de tog fast honom, förde ut honom ur vingården och dödade honom.40 När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med dessa vingårdsarbetare?” 41 De sade till honom: “Onda som de är, skall han låta dem få en ond död, och han skall arrendera ut vingården till andra vingårdsarbetare, som ger honom AVKASTNINGEN i rätt tid.” —43 Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt. 44 Den som faller på den stenen skall krossas, och den som stenen faller på skall smulas sönder.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Husbonden (en liknelse för Gud) förväntar sig avkastning och frukt, vilket är något som vi måste arbeta för. Det handlar alltså om något som vi gör. Just de här arbetarna gick förstås ett steg längre i sin synd genom att göra det värsta de kunde göra – döda sonen till husbonden, trots att den här sonen skulle kunna ha fortsatt att arrendera ut marken till dem och även ge dem lön. De brände sina broar. Orättfärdighet separar oss från Gud, men det verkar även som det är en synd att förneka att Jesus är den klippa/hörnsten som skrifterna talar om. Alltså Messias och Gud i köttslig form.

16) Kungens bröllopsfest för sin son (Matt. 22:2-14, se även Lukas 14:16-24)

Verser: Matt. 22:2 “Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! — 7 Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. De som kallas för utvalda är de som valde att komma till festen – rätt klädda! De som först kallades till festen vägrade att komma, men sedan gick det bud ut till övriga – både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster. Det handlar alltså om vem som valt att KOMMA på festen (och inte bara att tacka ja, utan att faktiskt också dyka upp) och även om de såg till att vara RÄTT KLÄDDA. Man är rätt klädd om man omvänt sig och blivit renad från sina synder. Då har man fått vita kläder.

17-19 handlar om Jesu återkomst

17) Fikonträdet och tiden för Jesu återkomst (Matt. 24:32-51, Mark. 13:28-29, Luk. 21:29-32)

Verser: Matt. 24:32 Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut, vet ni att sommaren är nära. 33 När ni ser allt detta vet ni på samma sätt att han är nära och står vid dörren.

Matt. 24:42 Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. 43 Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. 44 Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.45 Om det finns en trogen och förståndig tjänare, som av sin herre blivit satt över de andra tjänarna för att ge dem mat i rätt tid, 46 salig är den tjänaren, om hans herre finner honom göra så, när han kommer. 47 Amen säger jag er: Han skall sätta honom över allt vad han äger. 48 Men om tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, 49 och han börjar slå de andra tjänarna och äter och dricker med dem som är druckna, 50 då skall hans herre komma en dag när tjänaren inte väntar honom och i en stund han inte känner till 51 och hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland hycklare. Där skall man gråta och skära tänder. (se även Luk. 12:35-40)

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar, vilket även framkommer i de övriga två liknelserna som handlar om samma händelse. Vi måste vara vaksamma. Valet finns mellan att vara en trogen tjänare som ger andra tjänare mat i rätt tid, eller en oförståndig person som umgås med fel personer och som inte lever som hans Herre vill. Vårt beteende leder antingen till Guds rike, eller till en plats där man gråter och skära tänder.

18) Den beredde tjänaren (Luk. 12:35-40)bröd

Verser: Lukas 12:35 Spänn bältet om livet och håll lamporna brinnande. 36 Var lika tjänare som väntar sin herre hem från bröllopsfesten och som genast är redo att öppna för honom, när han kommer och knackar på. 37 Saliga är de tjänare som Herren finner vakande när han kommer. Amen säger jag er: Han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem. 38 Kommer han under andra eller tredje nattväkten, saliga är de om han finner dem vakande. 39 Men det förstår ni ju att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han inte låta honom bryta sig in i sitt hus.40 Var också ni beredda, ty i en stund då ni inte väntar det, kommer Människosonen.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi måste spänna bältet om livet, hålla lamporna brinnande, vara beredda och vaka. Valet finns mellan att vara en trogen och förståndig tjänare som ger andra tjänare mat i rättan tid, eller att vara en ond tjänare som tänker ut ont i sitt hjärta och som umgås med fel människor och som lever som världen. Det handlar alltså inte om att man tvekar över vem som egentligen är ens Herre, utan om man lyder sin Herre. Om man har stor kunskap om vad som förväntas av en, så förväntar sig Gud ingenting annat än lydnad.

19) Den pålitlige och förståndige förvaltaren (Lukas 12:41-47, Matt. 24:42-51)

Verser: Lukas. 12:41 Petrus frågade: “Herre, talar du i den här liknelsen om oss eller gäller den alla?”42 Herren sade: “Vem är den pålitlige och förståndige förvaltare som hans herre sätter över sina tjänare för att ge dem deras kost i rätt tid? 43 Det är den tjänare som hans herre finner göra så, när han kommer. Salig är den tjänaren. 44 Jag säger er sanningen: Han skall sätta honom över allt han äger. 45 Men om tjänaren skulle säga i sitt hjärta: Min herre kommer inte så snart, och han börjar slå tjänarna och tjänarinnorna och äta och dricka sig redlöst berusad, 46 då skall den tjänarens herre komma en dag han inte väntar det och i en stund han inte anar det, och han skall hugga honom i stycken och låta honom få sin plats bland de trolösa. 47 Den tjänare som vet sin herres vilja men ingenting ställer i ordning och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. 48 Men den som inte känner till den och gör något som förtjänar spöstraff, han skall piskas med få rapp. Var och en som har fått mycket, av honom skall det krävas mycket. Och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall det utkrävas så mycket mer. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Valet finns mellan att vara en trogen och förståndig tjänare som ger andra tjänare mat i rättan tid, eller att vara en ond tjänare som tänker ut ont i sitt hjärta och som umgås med fel människor och som lever som världen. Det handlar alltså inte om att man tvekar över vem som egentligen är ens Herre, utan om man lyder sin Herre. Om man har stor kunskap om vad som förväntas av en, så förväntar sig Gud ingenting annat än lydnad.

20) De tio brudtärnorna med lamporna (Matt. 25:1-13)

Verser: Matt. 25:2 Fem av dem var oförståndiga och fem var förståndiga. 3 De oförståndiga tog sina lampor men tog ingen olja med sig. 4 De förståndiga tog olja i kärlen tillsammans med sina lampor. 5 Då nu brudgummen dröjde, blev de alla sömniga och somnade. 6 Vid midnatt hördes ett rop: Se, brudgummen kommer! Gå ut och möt honom. 7 Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor. 8 De oförståndiga sade till de förståndiga: Ge oss av er olja! Våra lampor slocknar. 9 De förståndiga svarade: Den räcker kanske inte både för oss och för er. Gå i stället till dem som säljer och köp. 10 Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Tio jungfrur går ut för att möta brudgummen, och det var viktigt för dem att ha både lampor och extraolja med sig. Ingen av dem tvekade över vem brudgummen var, utan det handlade om att vara förståndig och ha en levande tro, som man visade genom lydnad. Det är vårt eget ansvar att se till att vi har olja i våra lampor (oljan är en bild på den helige Ande i våra liv), och detta är alltså något som man själv måste göra. Brudgummen kommer inte att göra det åt oss.

21) Vi har olika många talenter/pund (Matt. 25:14-30, Luk. 19:12-27)pengar

Verser: Matt. 25:14 Det kommer att bli som när en man skulle resa utomlands. Han kallade till sig sina tjänare och lämnade sin förmögenhet åt dem. 15 En gav han fem talenter, en annan två och en tredje en talent – var och en efter hans förmåga. Sedan gav han sig i väg.—19 En lång tid därefter kom tjänarnas herre och krävde redovisning av dem. 20 Den som hade fått fem talenter kom då och lämnade fram fem talenter till och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Nu har jag tjänat fem till. 21 Hans herre sade till honom: Bra, du gode och trogne tjänare. Du har varit trogen i det lilla. Jag skall sätta dig över mycket. Gå in i din herres glädje!24 Också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut.25 Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.26 Hans herre svarade honom: Du onde och late tjänare. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. 27 Då borde du ha satt in mina pengar i en bank, så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom.28 Ta därför ifrån honom talenten och ge den åt honom som har tio talenter. 29 Ty var och en som har skall få, och det i överflöd, men den som inget har, från honom skall tas också det han har. 30 Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret här utanför. Där skall man gråta och skära tänder.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det finns en del kristna som menar att vi aldrig någonsin kan åstadkomma något gott i oss själva, men här ser vi svart på vitt att Herren berömmer några av sina tjänare för att de valt att vara trogna och kallar det som de gjort för “Bra!”. Såpass bra att de får komma in i Herrens glädje (himmelriket) pga det som de valt att göra – nämligen att tjäna talenter åt sin Herre. I liknelsen finns dock en som valt att inte tjäna in några talenter utan nöjde sig med att spara den talent han fått, för att ge tillbaka densamme till sin Herre när denne kom tillbaka. Den tjänaren kallades för oduglig för sin lathets skull (och för att han inte levde i enlighet med den kunskap som han hade), och han fick tyvärr inte komma in i Herrens glädje.

22) Fåren och getterna som var rättfärdiga resp. orättfärdiga (Matt. 25:31-36)

Verser: Matt. 25 34 Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. 35 Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. 36 Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. 37 Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? 38 Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? 39 Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? 40 Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig.41 Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. 42 Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka.—44 Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? 45 Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. 46 Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det kan inte bli tydligare än så här. När Människosonen kommer så ska han dela in människorna i två kategorier; de rättfärdiga (de som gjort gott) och de orättfärdiga (de som inte gjort gott). De förstnämnda får ärva Guds rike pga det som de gjort, men de sistnämnda hamnar i elden pga det som de gjort (eller snarare inte gjort). Inte heller här handlar det om att någon av dem har problem med att identifiera vem som är Herren och vem de ska tjäna, utan det handlar hela tiden om hur de väljer att leva sina liv. 

23) Den växande sådden och dess skörd (Mark. 4:26-29)

Verser: Mark. 4:26 Jesus sade: “Guds rike är likt en man som sår säd i jorden. 27 Han sover och stiger upp, natt följer på dag och säden kommer upp och skjuter i höjden, han vet själv inte hur. 28 Av sig själv ger jorden gröda, först strå, sedan ax och därefter fullmoget vete i axet. 29 Och när grödan är mogen räcker han genast ut skäran, eftersom skördetiden är inne.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. En man väljer att så säd i jorden, och han väljer också att skörda. Annars får han ingen nytta av grödan.

24) Två män som fick sina skulder efterskänkta (Luk. 7:41-43)

Verser: Lukas 7:41 “Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?” 43 Simon svarade: “Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: “Du har rätt.”  44 Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: “Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.”48 Sedan sade han till henne: “Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: “Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?”50 Men Jesus sade till kvinnan: “Din tro har frälst dig. Gå i frid.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Men säger inte avsnittet att “Din TRO har frälst dig”? Javisst, men hur visade kvinnan sin tro? Hon satt inte bara och trodde i en soffa, utan hon visade sin tro med kärleksfulla handlingar. Sen säger inte historien att kvinnan inte omvänt sig. Med tanke på att Bibeln lär att vi måste omvända oss och bli renade från våra synder, så kan man tänka sig att detta är vad kvinnan just gjort och att förvandlingen visade sig i hennes goda gärningar.

25) Den barmhärtige samariern/samariten (Luk. 10:30-37)

Verser: Lukas 10:30 Jesus svarade:”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. 31 En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33 En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?” 37 Han svarade: “Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: “Gå du och GÖR SOM HAN.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Liknelsen innehåller tre olika sorts personer som träffade på en man i behov (en präst, en levit och en samarier), och endast samariern visade barmhärtighet pga sina handlingar. De andra två hade inga problem med sin tro på Gud, men det var desto större problem med hur de visade sin tro med handlingar. Jesus ber oss att GÖRA som samariern (samarier hade ett mycket dåligt rykte) och hela liknelsen kom till pga en ung man som frågade Jesus vad han måste GÖRA för att få evigt liv. Jesus svarade inte “Du kan inte göra någonting, min vän, eftersom människor är frälsta av tro allena”. Nej, Jesus bekräftade att mannen kunde förvänta sig evigt liv om han lydde budet “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Liknelsen kom till genom att Jesus förklarade vem som är “vår nästa” och exempel på hur vi ska bete oss gentemot vår nästa. Det räcker inte att göra som prästen och leviten – bara “älska” en medmänniska genom att le och gå förbi trots att han är i nöd.

26) Det nattliga besöket hos vännen (Luk. 11:5-8)

Verser: Lukas 11:5 Han sade till dem: “Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd. 6 En vän som är på resa har kommit till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt honom, 7 – vem av er skulle då inifrån huset få till svar: Låt mig vara i fred. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig något. 8 Jag säger er: Även om han inte stiger upp och ger honom något för att det är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att inte själv bli utskämd.9 Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 10 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den här personen var envis och bultade enträget på dörren samtidigt som han bad sin vän om bröd. Vi ombeds att BE, SÖKA och BULTA på dörren, för att få det som vi är ute efter. Brödet, och det eviga livet.

27) Den rike dåren som bara samlade skatter åt sig själv (Luk. 12:16-21)

Verser: Lukas. 12:16 Och han berättade en liknelse för dem: “En rik man hade åkrar som gav goda skördar. 17 Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. 18 Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. 19 Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad. 20 Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop? 21 Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” 

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi bör inte samla skatter åt oss själva i stället för att vara rik i Guds ögon (exempelvis genom att vara barmhärtig).

28) Fikonträdet utan fikon som riskerar att huggas ner (Luk. 13:6-9)törntagg

Verser: Lukas. 13:6 Sedan berättade han denna liknelse: “En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen. 7 Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden? 8 Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat. 9 Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Frukt = gärningar. Även Joh. 15 visar att brist på frukt kan innebära att grenar kapas av vinträdet och kastas i elden. Förhoppningen finns alltid att träd ska börja visa frukt, men en dag måste man till slut bestämma sig om man ska låta trädet vara kvar (och suga ut jorden) eller hugga ner det.

29) Hedersplatsen på bröllopet (Luk. 14:7-14)

Verser: Lukas 14:7 När han märkte hur gästerna valde ut de främsta platserna, berättade han en liknelse för dem. Han sade till dem: —10 Nej, när du är bjuden, gå och sätt dig på den nedersta platsen. När värden kommer skall han då säga till dig: Min vän, sätt dig högre upp. Då blir du hedrad inför alla de andra gästerna. 11 Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”12 Han sade också till den som bjudit honom: “När du bjuder på middag eller kvällsmål, bjud då inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar. Kanske de bjuder tillbaka, och du får din belöning. 13 Nej, när du skall hålla fest, bjud fattiga och krymplingar, lama och blinda. 14 Salig är du då, eftersom de inte kan ge dig något tillbaka. Du skall få din lön vid de rättfärdigas uppståndelse.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi måste se till att inte upphöja oss, och vi måste akta oss så att vi inte ger endast till de som kan betala tillbaka. (Vi ska inte heller kasta pärlor för svin och låta oss bli utnyttjade.)

30) Festen (Luk. 14:16-24) – har stora likheter med punkt nr 16)

Verser: Lukas. 14:16 Jesus sade till honom: “En man ville ordna en festmåltid och bjöd många gäster. 17 När tiden för festen var inne, skickade han ut sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt. 18 Men de började alla ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se på den. Jag hoppas du ursäktar.19 En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och är på väg att se vad de duger till. Jag hoppas du ursäktar. 20 Ännu en annan sade: Jag har gift mig, och därför kan jag inte komma. 21 Tjänaren kom tillbaka och berättade detta för sin herre. Då blev denne vred och sade till sin tjänare: Gå genast ut på gator och gränder i staden, och för hit fattiga och krymplingar, blinda och lama. 22 Tjänaren sade: Herre, vad du befallde har jag gjort, men här finns ännu plats. 23 Då sade herren till sin tjänare: Gå ut på vägar och stigar och uppmana enträget människor att komma in, så att mitt hus blir fullt. 24 Ty jag säger er att ingen av de män som var bjudna skall smaka min måltid.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Om vi inte har tid att ha kontakt med Gud utan har vårt fokus på det som världen ger, så är vi inte värdiga den stora festen.

31) Beräkna kostnaden (Luk. 14:28-35)

Verser: Lukas 14:27 Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. 28 Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget? 29 Annars, om han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt, är det fara värt att alla som ser det kommer att håna honom 30 och säga: Den mannen började bygga men kunde inte slutföra bygget. 31 Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och överväga, om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen? 32 Om han inte kan det, skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta. 33 På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger.34 Salt är bra, men om saltet mister sin sälta, hur skall man då göra det salt igen?35 Varken för jorden eller gödselhögen duger det. Man kastar bort det. Hör, du som har öron att höra med.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Att bära sitt kors och följa Jesus innebär en ansträngning. Om man väljer att leva sitt liv med Jesus så bör man sätta sig ner och fundera vad som krävs och hur man ska uppnå det som krävs. Vi har fått den helige Ande som hjälp, så vi bör kunna slutföra vårt bygge, men det hänger på vårt agerande. Vi ombeds inte att göra oss av med allt vi äger (det gjorde inte ens Jesus och hans lärljungar) men om valet står mellan Gud och tillgångar (t o m familjemedlemmar) så måste vi alltid sätta Gud främst. Om salt förlorar sin sälta så kastar man bort det.

32) Det förlorade myntet (Luk. 15:8-10)

Verser: Lukas 15:8 Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och letar noga, tills hon hittar det? 9 Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag har hittat silvermyntet som jag tappade. 10 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Gud vill inte att någon ska gå förlorad och gläds därför åt var och en som väljer att omvända sig, för det betyder ju att  personen ångrar sitt tidigare syndiga liv och i stället bestämmer sig för att leva i rättfärdighet med Gud. Personen har blivit återfunnen och är inte längre borta!

33) Den förlorade sonen (Luk. 15:11-32)

Verser: Lukas 15:11 Vidare sade han: “En man hade två söner. 12 Den yngre sade till sin far: Far, ge mig min del av egendomen. Då delade han sin egendom mellan dem. 13 Kort därefter packade den yngre sonen ihop allt sitt och for långt bort till ett främmande land. Där förde han ett utsvävande liv och slösade bort det han ägde. — 17 Då kom han till besinning och sade: Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här håller jag på att dö av svält. 18 Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. 19 Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare. 20 Och han stod upp och gick till sin far.Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.21 Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. 22 Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! 23 Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. 24 Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.—32 Men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den förlorade sonen var död och förlorad pga sitt destruktiva liv, och det var hans egen Fader som kallar honom död och förlorad. Det som kan få en förlorad själ att gå från andlig död till andligt liv är omvändelse, vilket innebär att man gör som den förlorade sonen – ångrar sin synd i sitt hjärta, bekänner synderna inför Fadern och bestämmer sig för att börja leva rättfärdigt i stället för orättfärdigt. Det ger andligt liv!

34) Den ohederlige förvaltaren (Luk. 16:1-8)

Verser: Lukas 16:1 Jesus sade också till sina lärjungar: “Det var en rik man som hade en förvaltare, och denne blev beskylld för att förskingra hans egendom. — 4 Jo, nu vet jag vad jag skall göra så att man tar emot mig i sina hem, när jag får avsked från min tjänst. 5 Och han kallade till sig dem som stod i skuld hos hans herre, en efter en, och frågade den förste: Hur mycket är du skyldig min herre? 6 Han svarade: Hundra fat olja. Förvaltaren sade till honom: Ta ditt skuldebrev och sätt dig genast ner och skriv femtio. — 8 Och hans herre berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. Ty den här världens barn handlar klokare mot sitt släkte än ljusets barn.9 Jag säger er: Skaffa er vänner med hjälp av den orättfärdige mammon, för att de skall ta emot er i de eviga boningarna, när världslig rikedom har tagit slut. 10 Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. 11 Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den sanna rikedomen? 12 Och om ni inte varit trogna i fråga om det som tillhör en annan, vem vill då ge er vad som tillhör er?13 Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Det handlar om att vara trogen, även i det lilla. Vi kan inte heller tjäna både Gud och mammon, vilket innebär att vi kan inte behålla vår frälsning om vi varvar synd och rättfärdighet.

35) Den rike mannen och Lasaros (Luk. 16:19-31)fruit

Verser: Lukas 16:19 Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde var dag i glädje och fest. 20 Men vid hans port låg en fattig man som hette Lasarus, full av sår. 21 Han längtade efter att få äta sig mätt på det som föll från den rike mannens bord. Ja, hundarna kom och slickade hans sår. 22 Så dog den fattige och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och begravdes. 23 När han plågades i helvetet, lyfte han blicken och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom.24 Då ropade han: Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasarus att doppa fingerspetsen i vatten för att svalka min tunga, ty jag plågas i denna eld. 25 Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, under det att Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst och du plåga. — 31 Abraham sade till honom: Lyssnar de inte till Mose och profeterna, kommer de inte heller att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Den rike mannen hade tydligen inga tankar på vare sig Gud eller barmhärtighet medan han levde och det straffar sig. Lasarus befann sig vid den rike mannens port, så den rike mannen kunde inte ha undgått att se honom. Ändå fick Lasarus ingen lindring. Vi är ombedda att lyssna till Mose och profeterna (med andra ord den heliga skriften som är Bibeln), och om vi väljer att göra det så inser vi vårt behov av omvändelse och att leva rättfärdigt.

36) Tjänaren som passar upp (Luk. 17:7-10)

Verser: Lukas 17:7 Om någon av er har en tjänare som plöjer eller vaktar boskap, säger han då till honom, när han kommer hem från marken: Kom genast och ät. 8 Säger han inte i stället: Laga nu till vad jag skall äta och fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker. Sedan får du själv äta och dricka. 9 Inte tackar han tjänaren, för att denne gjorde det han var tillsagd att GÖRA? 10 Så skall också ni säga, när ni har GJORT allt som krävs av er: Nu är vi tjänare utan uppgifter. Vi har bara gjort det vi var skyldiga att göra.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Göra, gjort, gjort, göra. Vi är alltså tjänare som tillfälligt befinner oss på jorden för att GÖRA saker – för att tjäna. Om vi lägger ner den uppgiften så är vi inte värdiga Guds rike.

37) Änkan och domaren (Luk. 18:2-5)

Verser: Lukas 18:1 Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna. 2 “I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt för människor. 3 I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och sade: Ge mig rätt inför min motpart. 4 Till en tid ville han inte, men sedan sade han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa, 5 skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig. Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga besök.”6 Och Herren sade: “Hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han ju lyssnar tåligt till dem? 8 Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på jorden?”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vad är det för slags tro som människosonen hoppas på att finna på jorden vid hans återkomst? Exempel ges precis innan den frågeställningen, och det handlar om en envis änka som gång på gång bad om att få bli hjälpt av Domaren i staden. Idén är alltså att vi kan få det vi söker om vi visar det  i handlingar. Änkan stannade inte bara hemma och beklagade sig, utan hon gick gång på gång till Domaren och gav inte upp.

38) Fariseen och tullindrivaren (Luk. 18:10-14)

Verser: Lukas 18:9 För några som var säkra på att de själva var rättfärdiga och som föraktade andra, berättade Jesus också denna liknelse: 10 “Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre publikan. 11 Farisén stod och bad för sig själv: Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rånare, brottslingar, äktenskapsbrytare, eller som den där publikanen. 12 Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar. 13 Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet[a] och bad: Gud, var nådig mot mig, syndare. 14 Jag säger er: Han gick hem rättfärdig, inte den andre. Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Många missförstår liknelsen och får för sig att det nästan är fult att vara alltför lydiga mot Gud, och att vi i stället ska se oss själva som stackars syndare frälsta av nåd som aldrig kan sluta synda, samt att detta är helt ok bara vi erkänner att vi lever i pågående synd. Detta är dock inte vad liknelsen säger, och tur är väl det eftersom det skulle leda till att rättfärdiga kommer till helvetet och syndare till himlen. Jesus berättade liknelsen för de som TRODDE att de var rättfärdiga (fariséerna), trots att de i själva verket levde i synd eftersom de var smutsiga på insidan. Fariseerna lydde alltså inte Gud för mycket utan FÖR LITET, och de var ingenting annat än syndare (och hycklare). Även publikanen i liknelsen var en syndare, men skillnaden mellan dem var att publikanen bekände sin synd och omvände sig. DÄRFÖR gick han hem som rättfärdig, för när vi bekänner vår synd och omvänder oss så blir vi helt renade och det blir stor glädje i himlen. Varför så stor glädje? Jo, för ännu en person har gått från andlig död till andligt liv. Om vi kan bli frälsta mitt i vår synd, då skulle väl även farisén vara frälst mitt i sin synd? Eller är det bara vissa synder som separerar oss från Gud?

39) Den rätta vägen till fårfållan (John 10:1-5)

Verser: Joh. 10:1 Amen, amen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan tar sig in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare. 2 Men den som går in genom dörren är fårens herde. 3 För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar på sina får och nämner dem med deras namn och för ut dem. 4 När han har fört ut alla sina får, går han före dem, och fåren följer honom, därför att de känner igen hans röst. 5 Men en främling följer de inte, utan flyr bort från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst.” 6 Denna liknelse framställde Jesus för dem, men de förstod inte vad det var han talade om.

Kommentar: M a o handlar det om våra beteenden och gärningar. Vi är ombedda att ta dörren in till fårfållan, och om vi är sanna “Guds får” så väljer vi att följa honom, samtidigt som vi flyr bort från falska herdar. Den vägen väljer dock inte alla.

(Johannes evangelium brukar benämnas som det evangelium som inte innehåller några liknelser, men snarare “dolda” liknelser och en hel del ordspråk.)

Varför är det då så vanligt att folk får panik om de hör budskapet att det krävs både tro och gärningar för vår frälsning – som de väljer att benämna “gärningslära” för att ge lydnad en ännu sämre klang? Dels för att vi blivit lurade av Martin Luther (och John Kalvin), men kanske också för att Satan gärna vill lura oss att synda eftersom ju synd separerar oss från Gud. Om Satan därför lyckas med att invagga oss i en (falsk) säkerhet om att vi kan vara frälsta av tro allena och utan gärningar – och att tryggt kunna varva tro och synd – då har han verkligen lyckats. 

Seek ye first the kingdom of God! Jesus kingdom or his Father’s kingdom?

kingdomSeeking the kingdom of God should be our highest priority

We are not supposed to be careless about our needs and do nothing while we expect God to provide for us by letting someone regularly knock on our door and hand over money and a few bags of groceries. The general idea is that if we don’t work in order to provide for ourselves and our families, then neither should we expect to get something to eat. In Matt. 6:31-34 Jesus point is that miracles can indeed happen (we can get food, clothes or a sum of money) if we end up in severe circumstances and if we seek the kingdom of God first. If we seek the kingdom of God first, it results in us having the main goal to stay faithful to God, and also to be eager to keep a close contact with him and spread the gospel to others.

Matt. 6:31 Therefore take no thought, saying, What shall we eat? or, What shall we drink? or, Wherewithal shall we be clothed?32 (For after all these things do the Gentiles seek:) for your heavenly Father knoweth that ye have need of all these things.33 But seek ye first the kingdom of God, and his righteousness; and all these things shall be added unto you.34 Take therefore no thought for the morrow: for the morrow shall take thought for the things of itself. Sufficient unto the day is the evil thereof.

2 Thess. 3:10 For even when we were with you, this we commanded you, that if any would not work, neither should he eat.

Jesus reason for making his statement (to not worry about what to eat or drink), is to warn us from serving two masters. In this day and age it’s a risk that we live too much in the world and think about worldly agendas and problems instead of focusing on God and his kingdom. We can’t serve both God and mammon and still survive.

Matt. 6:24 No man can serve two masters: for either he will hate the one, and love the other; or else he will hold to the one, and despise the other. Ye cannot serve God and mammon.25 Therefore I say unto you, Take no thought for your life, what ye shall eat, or what ye shall drink; nor yet for your body, what ye shall put on. Is not the life more than meat, and the body than raiment?

The final return of Jesus will definitely be apparent for everyone, but when it comes to the kingdom of God it can be said to be within us and will not be able to be observed in the same way. It’s also something that we can look forward to in the future. Thanks to the holy Spirit who is within us, we can get a foretaste of the love that we can expect in God’s kingdom.

Luke 17:20 And when he was demanded of the Pharisees, when the kingdom of God should come, he answered them and said, The kingdom of God cometh not with observation:21 Neither shall they say, Lo here! or, lo there! for, behold, the kingdom of God is within you.22 And he said unto the disciples, The days will come, when ye shall desire to see one of the days of the Son of man, and ye shall not see it.23 And they shall say to you, See here; or, see there: go not after them, nor follow them.24 For as the lightning, that lighteneth out of the one part under heaven, shineth unto the other part under heaven; so shall also the Son of man be in his day.

The kingdom of God is of course GOD’s kingdom, so why does Jesus often say it’s his (Jesus) kingdom? 

The above question must of course be addressed to anti-Trinitarian. Jesus talks about “MY table in MY kingdom”, and why does he do that if the kingdom belongs to his Father alone? Isn’t it particularly unfortunate to express oneself in such a way that takes honor away from his Father, and to confuse so many honest readers to believe that Jesus has a kingdom of his own as though he would be God? Anti-trinitarians would of course respond that the only reason for Jesus to have a kingdom is because his Father had given it to him, which would be further evidence for the Father’s superiority (they say). I’ve already addressed Jesus free will subordination here, but on top of this it would make more sense if Jesus made sure to always give all honor to his Father (who doesn’t share his honor with anyone according to Isaiah) by always referring to his kingdom as “my Father’s kingdom” or just “God’s kingdom”. Surely the kingdom doesn’t cease to be God’s kingdom also after having given it to Jesus? So it would never be wrong to consistently use the terms “my Father’s kingdom” or “God’s kingdom”, but Jesus often calls it his own.

Luke 22:28 Ye are they which have continued with me in my temptations.29 And I appoint unto you a kingdom, as my Father hath appointed unto me;30 That ye may eat and drink at MY TABLE IN MY KINGDOM, and sit on thrones judging the twelve tribes of Israel.

Matt. 20 20 Then came to him the mother of Zebedees children with her sons, worshipping him, and desiring a certain thing of him.21 And he said unto her, What wilt thou? She saith unto him, Grant that these my two sons may sit, the one on thy right hand, and the other on the left, in THY kingdom. 22 But Jesus answered and said, Ye know not what ye ask. Are ye able to drink of the cup that I shall drink of, and to be baptized with the baptism that I am baptized with? They say unto him, We are able.23 And he saith unto them, Ye shall drink indeed of my cup, and be baptized with the baptism that I am baptized with: but to sit on my right hand, and on my left, is not mine to give, but it shall be given to them for whom it is prepared of my Father.

Matt. 26:29 But I say unto you, I will not drink henceforth of this fruit of the vine, until that day when I drink it new with you in my Father’s kingdom.

John 18:36 Jesus answered, MY kingdom is not of this world: if MY kingdom were of this world, then would my servants fight, that I should not be delivered to the Jews: but now is MY kingdom not from hence.

Ps. 45:6 Thy throne, O God, is for ever and ever: the sceptre of THY kingdom is a right sceptre.

Acts 20:25 And now, behold, I know that ye all, among whom I have gone preaching the kingdom of God, shall see my face no more.

The kingdom of God and the Kingdom of heaven are the same

Example concerning the rich young man who sought eternal life.

Matt. 19:16 And, behold, one came and said unto him, Good Master, what good thing shall I do, that I may have eternal life?17 And he said unto him, Why callest thou me good? there is none good but one, that is, God: but if thou wilt enter into life, keep the commandments.18 He saith unto him, Which? Jesus said, Thou shalt do no murder, Thou shalt not commit adultery, Thou shalt not steal, Thou shalt not bear false witness,19 Honour thy father and thy mother: and, Thou shalt love thy neighbour as thyself.20 The young man saith unto him, All these things have I kept from my youth up: what lack I yet?21 Jesus said unto him, If thou wilt be perfect, go and sell that thou hast, and give to the poor, and thou shalt have treasure in heaven: and come and follow me.22 But when the young man heard that saying, he went away sorrowful: for he had great possessions.23 Then said Jesus unto his disciples, Verily I say unto you, That a rich man shall hardly enter into the kingdom of heaven.24 And again I say unto you, It is easier for a camel to go through the eye of a needle, than for a rich man to enter into the kingdom of God.

Example, when Jesus explained to his disciples why he spoke in parables

Matt. 13:10 And the disciples came, and said unto him, Why speakest thou unto them in parables?11 He answered and said unto them, Because it is given unto you to know the mysteries of the kingdom of heaven, but to them it is not given.

Mark 4:9 And he said unto them, He that hath ears to hear, let him hear.10 And when he was alone, they that were about him with the twelve asked of him the parable.11 And he said unto them, Unto you it is given to know the mystery of the kingdom of God: but unto them that are without, all these things are done in parables:12 That seeing they may see, and not perceive; and hearing they may hear, and not understand; lest at any time they should be converted, and their sins should be forgiven them.13 And he said unto them, Know ye not this parable? and how then will ye know all parables?

Luke 8:9 And his disciples asked him, saying, What might this parable be?10 And he said, Unto you it is given to know the mysteries of the kingdom of God: but to others in parables; that seeing they might not see, and hearing they might not understand.11 Now the parable is this: The seed is the word of God.12 Those by the way side are they that hear; then cometh the devil, and taketh away the word out of their hearts, lest they should believe and be saved.13 They on the rock are they, which, when they hear, receive the word with joy; and these have no root, which for a while believe, and in time of temptation fall away.

Example, when Jesus explained the parable about the mustard seed

Matt. 13:31 Another parable put he forth unto them, saying, The kingdom of heaven is like to a grain of mustard seed, which a man took, and sowed in his field:32 Which indeed is the least of all seeds: but when it is grown, it is the greatest among herbs, and becometh a tree, so that the birds of the air come and lodge in the branches thereof.

Mark. 4:30 And he said, Whereunto shall we liken the kingdom of God? or with what comparison shall we compare it?31 It is like a grain of mustard seed, which, when it is sown in the earth, is less than all the seeds that be in the earth:

Luke 13:18 Then said he, Unto what is the kingdom of God like? and whereunto shall I resemble it?19 It is like a grain of mustard seed, which a man took, and cast into his garden; and it grew, and waxed a great tree; and the fowls of the air lodged in the branches of it.

Example, when John the Baptist and Jesus urged people to repent in order to be saved

Matt. 3:1 In those days came John the Baptist, preaching in the wilderness of Judaea,2 And saying, Repent ye: for the kingdom of heaven is at hand. Matt. 4:17 From that time Jesus began to preach, and to say, Repent: for the kingdom of heaven is at hand.18 And Jesus, walking by the sea of Galilee, saw two brethren, Simon called Peter, and Andrew his brother, casting a net into the sea: for they were fishers.

Mark. 1:14 Now after that John was put in prison, Jesus came into Galilee, preaching the gospel of the kingdom of God,15 And saying, The time is fulfilled, and the kingdom of God is at hand: repent ye, and believe the gospel.16 Now as he walked by the sea of Galilee, he saw Simon and Andrew his brother casting a net into the sea: for they were fishers.

See more examples by reading Matt, 5:3 + 10 Luke 6:20-22, and by reading Matt. 11:11 + Luke 7:28, and by reading  Matt. 19:14 + Mark. 10:14

 The famous THRONE of God that is in heaven is sometimes referred to as Jesus throneright side of God2

Unless we’re talking about the twelve thrones of the patriarchs in the new Jerusalem, the throne of God in heaven is always stated in singular form. God sits on this throne, but Jesus is often depicted as sitting on his right hand side. Both the Father and the son are capable of being in several places at the same time (Jesus is for instance able to be in the midst of groups of 2-3 people who pray in his name) so nothing is out of line with the idea that they are separate individuals on this particular throne. (The trinity contains three “persons” in one and the same God.) Sometimes the throne in heaven is referred to as being Jesus’ throne.

The four beasts around the throne called the one sitting on the throne “God almighty”, and they declare that the reason for him to be worthy and to receive glory, honor and power is because he has created all things. As we will remember, both God the Father and Jesus are referred to as having created all things, which indicates that they are one and the same God. Similar expressions, and more, are attributed to the lamb (Jesus) “Worthy is the Lamb that was slain to receive power, and riches, and wisdom, and strength, and honour, and glory, and blessing”, and they all worshiped him.

Rev. 4:1 After this I looked, and, behold, a door was opened in heaven: and the first voice which I heard was as it were of a trumpet talking with me; which said, Come up hither, and I will shew thee things which must be hereafter.2 And immediately I was in the spirit: and, behold, a throne was set in heaven, and one sat on the throne.3 And he that sat was to look upon like a jasper and a sardine stone: and there was a rainbow round about the throne, in sight like unto an emerald.4 And round about the throne were four and twenty seats: and upon the seats I saw four and twenty elders sitting, clothed in white raiment; and they had on their heads crowns of gold.5 And out of the throne proceeded lightnings and thunderings and voices: and there were seven lamps of fire burning before the throne, which are the seven Spirits of God.6 And before the throne there was a sea of glass like unto crystal: and in the midst of the throne, and round about the throne, were four beasts full of eyes before and behind.7 And the first beast was like a lion, and the second beast like a calf, and the third beast had a face as a man, and the fourth beast was like a flying eagle.8 And the four beasts had each of them six wings about him; and they were full of eyes within: and they rest not day and night, saying, Holy, holy, holy, Lord God Almighty, which was, and is, and is to come.9 And when those beasts give glory and honour and thanks to him that sat on the throne, who liveth for ever and ever,10 The four and twenty elders fall down before him that sat on the throne, and worship him that liveth for ever and ever, and cast their crowns before the throne, saying,11 Thou art worthy, O Lord, to receive glory and honour and power: FOR thou hast created all things, and for thy pleasure they are and were created.

Rev. 5:1 And I saw in the right hand of him that sat on the throne a book written within and on the backside, sealed with seven seals. —5 And one of the elders saith unto me, Weep not: behold, the Lion of the tribe of Judah, the Root of David, hath prevailed to open the book, and to loose the seven seals thereof.6 And I beheld, and, lo, in the midst of the throne and of the four beasts, and in the midst of the elders, stood a Lamb as it had been slain, having seven horns and seven eyes, which are the seven Spirits of God sent forth into all the earth.7 And he came and took the book out of the right hand of him that sat upon the throne.8 And when he had taken the book, the four beasts and four and twenty elders fell down before the Lamb, having every one of them harps, and golden vials full of odours, which are the prayers of saints.9 And they sung a new song, saying, Thou art worthy to take the book, and to open the seals thereof: for thou wast slain, and hast redeemed us to God by thy blood out of every kindred, and tongue, and people, and nation;—11 And I beheld, and I heard the voice of many angels round about the throne and the beasts and the elders: and the number of them was ten thousand times ten thousand, and thousands of thousands;12 Saying with a loud voice, Worthy is the Lamb that was slain to receive power, and riches, and wisdom, and strength, and honour, and glory, and blessing.13 And every creature which is in heaven, and on the earth, and under the earth, and such as are in the sea, and all that are in them, heard I saying, Blessing, and honour, and glory, and power, be unto him that sitteth upon the throne, and unto the Lamb for ever and ever.14 And the four beasts said, Amen. And the four and twenty elders fell down andworshipped him that liveth for ever and ever.

Daniel 7:9 I beheld till the thrones were cast down, and the Ancient of days did sit, whose garment was white as snow, and the hair of his head like the pure wool: his throne was like the fiery flame, and his wheels as burning fire.

It’s a common Biblical expression that “the throne of David” shall endure for ever, even though everyone naturally understands that King David’s reign naturally won’t last for ever in a literal sense. Jesus Christ, however, is from the seed of David and his throne is promised to be established for ever. “His throne” can be applied to both God the Father and Jesus Christ.

1 King. 2:45 And king Solomon shall be blessed, and the throne of David shall be established before the Lord for ever.

2 Chron. 18:18 Again he said, Therefore hear the word of the Lord; I saw the Lord sitting upon his throne, and all the host of heaven standing on his right hand and on his left.

Ps. 9:7 But the Lord shall endure for ever: he hath prepared his throne for judgment.

Ps. 45:6 Thy throne, O God, is for ever and ever: the sceptre of thy kingdom is a right sceptre.

Hebr. 1:8 But unto the Son he saith, Thy throne, O God, is for ever and ever: a sceptre of righteousness is the sceptre of thy kingdom.9 Thou hast loved righteousness, and hated iniquity; therefore God, even thy God, hath anointed thee with the oil of gladness above thy fellows.

Ps. 89:3 I have made a covenant with my chosen, I have sworn unto David my servant,4 Thy seed will I establish for ever, and build up thy throne to all generations. Selah.5 And the heavens shall praise thy wonders, O Lord: thy faithfulness also in the congregation of the saints.6 For who in the heaven can be compared unto the Lord? who among the sons of the mighty can be likened unto the Lord?7 God is greatly to be feared in the assembly of the saints, and to be had in reverence of all them that are about him.—13 Thou hast a mighty arm: strong is thy hand, and high is thy right hand.14 Justice and judgment are the habitation of thy throne: mercy and truth shall go before thy face.—28 My mercy will I keep for him for evermore, and my covenant shall stand fast with him.29 His seed also will I make to endure for ever, and his throne as the days of heaven.-–35 Once have I sworn by my holiness that I will not lie unto David.36 His seed shall endure for ever, and his throne as the sun before me.37 It shall be established for ever as the moon, and as a faithful witness in heaven. Selah.

Ps. 103:19 The Lord hath prepared his throne in the heavens; and his kingdom ruleth over all.

Matt. 25:31 When the Son of man shall come in his glory, and all the holy angels with him, then shall he sit upon the throne of his glory:  

Luke 1:32 He shall be great, and shall be called the Son of the Highest: and the Lord God shall give unto him the throne of his father David:

Acts 2:30 Therefore being a prophet, and knowing that God had sworn with an oath to him, that of the fruit of his loins, according to the flesh, he would raise up Christ to sit on his throne;

Hebr. 8:1 Now of the things which we have spoken this is the sum: We have such an high priest, who is set on the right hand of the throne of the Majesty in the heavens;

The “thrones” in plural seem to be related to the thrones in the new Jerusalem – the thrones of judgment. More specifically, the twelve tribes of Judah who will be judged from twelve thrones belonging to the apostles. But we can also read a psalm about thrones prepared for those who keep God’s covenant.


Ps.132:12 If thy children will keep my covenant and my testimony that I shall teach them, their children shall also sit upon thy throne for evermore.

Ps. 122:5 For there are set thrones of judgment, the thrones of the house of David.6 Pray for the peace of Jerusalem: they shall prosper that love thee.

Jer. 1:15 For, lo, I will call all the families of the kingdoms of the north, saith theLord; and they shall come, and they shall set every one his throne at the entering of the gates of Jerusalem, and against all the walls thereof round about, and against all the cities of Judah.

Jer. 17:25 Then shall there enter into the gates of this city kings and princes sitting upon the throne of David, riding in chariots and on horses, they, and their princes, the men of Judah, and the inhabitants of Jerusalem: and this city shall remain for ever.

Matt. 19:28 And Jesus said unto them, Verily I say unto you, That ye which have followed me, in the regeneration when the Son of man shall sit in the throne of his glory, ye also shall sit upon twelve thrones, judging the twelve tribes of Israel.

Rev. 3:20 Behold, I stand at the door, and knock: if any man hear my voice, and open the door, I will come in to him, and will sup with him, and he with me.21 To him that overcometh will I grant to sit with me in my throne, even as I also overcame, and am set down with my Father in his throne. 

Paul makes it clear that nothing and no one was before Jesus since he created “all things” in heaven and on earth. Whether we’re talking about visible or invisible things, or whether we’re talking about THRONES, dominions, principalities, powers, etc. NOTHING existed before Jesus Christ since he was absolutely FIRST. This means that God the Father couldn’t have existed one single second prior to Jesus existence, but he could certainly have existed simultaneously as him. God is eternal, and God the Father and Jesus Christ both belong to the eternal Godhead.

Col. 1:16 For by him were all things created, that are in heaven, and that are in earth, visible and invisible, whether they be thrones, or dominions, or principalities, or powers: all things were created by him, and for him