Kanoners att kulturpersonligheter (som Marcus Birro) väljer att kritisera den politiskt korrekta “rätten till abort”.  Många som är för aborträtten – och även att en kvinna ska ha rätt till abort även när fostret är långt gånget – menar att detta  är helt i sin ordning eftersom en kvinna alltid har en grundläggande rätt till sin egen kropp. Man kan då undra hur gammal en människa måste vara för att ha denna rätt till sin egen kropp, eller snarare hur “stor”? 30 centimeter? 15? Var går gränsen? Eller är kravet att människan först måste vara FÖDD?

Men då hamnar vi i paradoxen att en kvinna kan ligga i en sjukhussal och föda sitt barn alldeles för tidigt i v. 22, och stora och dyra resurser sätts in för att rädda denna lilla människa. I salen intill ligger en annan kvinna och utför en abort på sitt barn i v. 20, och det går hur bra som helst eftersom hon menar att hennes barn inte är någonting annat än en del av hennes egen kropp – trots att barnet är i ungefär samma ålder och storlek som barnet i salen bredvid. Det är alltså en kvinnas åsikt och beslut som gäller huruvida ett barn är en människa eller någonting som man kan kasta bort.

Så gräsligt! Det är så uppenbart att alla människor inte har rätten till sin egen kropp i Sverige! Det är någon annan som bestämmer. Vem är det vi försöker lura?
***