En  vän och jag har under en längre tid velat besöka den nya vackra syrisk orthodoxa kyrkan här i Märsta, men det har alltid kommit saker emellan. Vi bestämde under cellgruppsmötet i går att vi skulle göra slag i saken och besöka kyrkan och därmed glädja pizzaägaren som ofta bett Ann att besöka deras nya kyrka. Trots det glömde jag idag bort att tiden gick och jag låg kvar i pyjamas kl 08.05, och gudstjänsten skulle börja 08.30.

Jag stod dock utanför kyrkan 08.35, så det tyckte jag var bra marscherat. Jag fick fick också vänta ca 10 min på att Ann skulle anlända eftersom hon bor lite längre bort. När det var dags att gå in i kyrkan tänkte jag sätta mig lite diskret ganska långt bak så att vi inte skulle störa sällskapet allt för mycket med vår pinsamt sena ankomst, men jag gjorde två stora felbedömningar. Första misstaget var när jag var på väg att bänka mig bland alla herrar till höger, i stället för hos kvinnorna till vänster. Det skulle knappast kallas “diskret” om jag som ensam tjej kliver in i en kyrka och sätter mig bland herrarna. (Jag tyckte ändå att jag var ganska “syriskt orthodoxt” klädd i svart kjol, blank lila blus, svart kort kavaj och svarta ganska högklackade skor – men det betyder ju inte att jag per automatik smälter in.) Andra felbedömningen gäller ankomsttiderna för kyrkobesökarna, för det skulle visa sig att vi var långt ifrån sist in i kyrkan. Det anslöt sig fler och fler människor hela tiden, och när jag vände på huvudet när två tredjedelar av gudstjänsten hade pågått så upplevde jag det som om det kommit ytterligare lika många personer in i kyrkan som de som redan var närvarande när vi kom! Helt klart “en annan kultur”…

Inte var det mycket man förstod av gudstjänsten. Mellan tummen och pekfingret så förstod Ann och jag ungefär 0% av söndagmorgonens predikan, och den bestod av några herrar som utförde en mängd (i vår syn) märkliga ritualer.  Jag fick en känsla av att det rörde sig om något sorts skådespel i stället för en predikan, och det intrycket förstärktes när ridån plötsligt drogs ned, och upp igen vid ett par tillfällen. Men det var trevligt att sitta i den enormt vackra kyrkan och betrakta de fina ljuskronorna och utsmyckningarna. Ja, ibland stod vi upp när de andra stod upp, och jag fick ändå tiden att gå eftersom jag gjorde ett par nya spellistor på min ganska nya mobiltelefon samtidigt som jag doftade i mig rökelse som kyrkosalen fylldes av. Jag hann med att ladda upp halva NT och flera kapitel av GT innan det var dags att sluta och gå ner för att fika i en stor samlingslokal. Det fanns en utgång för herrar och en för damer. De flesta damerna hade vackra huvuddukar, och det kändes verkligen mycket bibliskt.

När vi drack vårt kaffe och mumsade i oss wienerbröd efteråt (varför använder vi frikyrkliga oss egentligen av assietter som någon sedan måste ta sig tid att samla i hop och lägga i en diskmaskin, i stället för att helt enkelt använda pappersnäsdukar som i den här kyrkan?) så berättade vår bordsgranne att inte ens hon förstod det gamla språket som predikan hölls på (arameiska?) så vi behövde verkligen inte skämmas när vi inte förstod ett ord. Jag tycker det är en bra tradition bland de syrisk orthodoxa att ta ta med sig hela familjen till kyrkan på söndagar, och ha detta som vana.