Was the apostle Paul, or Saul, a murderer?

evil eyesDid Paul kill someone before he was converted?

There is no evidence for that Paul actually killed someone in his life, but he was still acting violently in his goal to pursue his religion which he had adapted to a Pharisaic variant where he was actively searching for converted Jews with the aim to get them imprisoned.

Paul first enters the Biblical scene with his original name Saul (later changed to Paul by Jesus himself), and this is when he consented to the stoning (to death) of Stephen in Acts 7-8. Paul did not participate in the stoning itself, but he did not decline to guard the clothes of those who did – which means that they trusted him in the matter, and he was on their side.

Consenting to someone being killed/sentenced to death (or ”capital punishment”) is not the same as being a murderer himself. If that were the case, loads of people would be charged for being murderers today just for voting ”yes” to capital punishment. Paul would just be one in the crowd. Still, due to Paul’s actions there were some disciples of Jesus who were put in jail and received a death sentence. Paul had no authority to decide about the sentence/punishment, but it certainly looks like he was not against capital punishment.

Acts 7:56 And said, Behold, I see the heavens opened, and the Son of man standing on the right hand of God.57 Then they cried out with a loud voice, and stopped their ears, and ran upon him with one accord,58 And cast him out of the city, and stoned him: and the witnesses laid down their clothes at a young man’s feet, whose name was Saul.59 And they stoned Stephen, calling upon God, and saying, Lord Jesus, receive my spirit.60 And he kneeled down, and cried with a loud voice, Lord, lay not this sin to their charge. And when he had said this, he fell asleep.

Acts 8:1 And Saul was consenting unto his death. And at that time there was a great persecution against the church which was at Jerusalem; and they were all scattered abroad throughout the regions of Judaea and Samaria, except the apostles.2 And devout men carried Stephen to his burial, and made great lamentation over him.As for Saul, he made havock of the church, entering into every house, and haling men and women committed them to prison.4 Therefore they that were scattered abroad went every where preaching the word.

Acts 26:9 I verily thought with myself, that I ought to do many things contrary to the name of Jesus of Nazareth.10 Which thing I also did in Jerusalem: and many of the saints did I shut up in prison, having received authority from the chief priests; and when they were put to death, I gave my voice against them.11 And I punished them oft in every synagogue, and compelled them to blaspheme; and being exceedingly mad against them, I persecuted them even unto strange cities.

So Saul caused mayhem in the church, and he entered into houses and caused people to end up in prison. Below we can also see that he was breathing threats and murder against them, but we still do not have any actual evidence that his violent treatment caused anyone to be killed. He did not hesitate to cause converted Jews to be brought bound to Jerusalem because of their (as he thought) incorrect belief – but this does not necessarily mean that anyone ended up being killed. Maybe there would be an increased risk of this if he had been able to pursue all his plans, but he was stopped by the famous vision of Jesus on his way to Damascus. 

Acts 9:1 And Saul, yet breathing out threatenings and slaughter against the disciples of the Lord, went unto the high priest,2 And desired of him letters to Damascus to the synagogues, that if he found any of this way, whether they were men or women, he might bring them bound unto Jerusalem.3 And as he journeyed, he came near Damascus: and suddenly there shined round about him a light from heaven:

So Saul/Paul was halted in his plans and chose not to pursue them after being converted. It is not certain that his aim even was to get Christians killed, but he definitely wanted to prevent them from maintaining their faith and spreading their faith to others – through all means possible.

Even if there is no evidence for that Saul/Paul actually killed someone, was he not a murderer in heart since he approved of the stoning of Stephen, and probably would not mind if even more converted Jews were stoned to death?

1 John 3:15 Whoever hates his brother is a murderer, and you know that no murderer has eternal life abiding in him.

It is true that whoever hates his brother is a murderer and is therefore not saved, but this is a different matter than the subject of whether Paul actually killed someone physically. There are people who store hatred in their hearts towards others but who have not killed anyone physically whether directly or indirectly, and who might even refuse to do so if they had a chance. They would therefore not be considered murderers. (Likewise, not all people would consider someone a murderer just because he/she votes for capital punishment in his country.) God will nevertheless one day judge our hearts on judgment day, and the key question is if we have repented for our sins or not.

We can get some more information about Paul:

Phil. 3:6 Concerning zeal, persecuting the church; touching the righteousness which is in the law, blameless.7 But what things were gain to me, those I counted loss for Christ.

1 Cor. 15:9 For I am the least of the apostles, that am not meet to be called an apostle, because I persecuted the church of God.10 But by the grace of God I am what I am: and his grace which was bestowed upon me was not in vain; but I laboured more abundantly than they all: yet not I, but the grace of God which was with me.

Acts 9:13 Then Ananias answered, Lord, I have heard by many of this man, how much evil he hath done to thy saints at Jerusalem:14 And here he hath authority from the chief priests to bind all that call on thy name.

Acts 9:21 But all that heard him were amazed, and said; Is not this he that destroyed them which called on this name in Jerusalem, and came hither for that intent, that he might bring them bound unto the chief priests?

Blood of JesusPaul repented for his past sins and left the old man behind

Paul was converted, and when Ananias placed his hands on him and prayed for him, he was healed from his blindness and was filled with the holy Ghost:

Acts 9:4 And he fell to the earth, and heard a voice saying unto him, Saul, Saul, why persecutest thou me?5 And he said, Who art thou, Lord? And the Lord said, I am Jesus whom thou persecutest: it is hard for thee to kick against the pricks.6 And he trembling and astonished said, Lord, what wilt thou have me to do? And the Lord said unto him, Arise, and go into the city, and it shall be told thee what thou must do.

Acts 9:10 And there was a certain disciple at Damascus, named Ananias; and to him said the Lord in a vision, Ananias. And he said, Behold, I am here, Lord.11 And the Lord said unto him, Arise, and go into the street which is called Straight, and enquire in the house of Judas for one called Saul, of Tarsus: for, behold, he prayeth,12 And hath seen in a vision a man named Ananias coming in, and putting his hand on him, that he might receive his sight. — 15 But the Lord said unto him, Go thy way: for he is a chosen vessel unto me, to bear my name before the Gentiles, and kings, and the children of Israel:16 For I will shew him how great things he must suffer for my name’s sake.17 And Ananias went his way, and entered into the house; and putting his hands on him said, Brother Saul, the Lord, even Jesus, that appeared unto thee in the way as thou camest, hath sent me, that thou mightest receive thy sight, and be filled with the Holy Ghost.18 And immediately there fell from his eyes as it had been scales: and he received sight forthwith, and arose, and was baptized.

Just because Paul was ”chosen” vessel does not mean he had no choice in the matter. Jesus might have chosen him because he understood that Paul would respond positively to the task, and because Jesus wanted his help to spread the gospel to the gentiles and to shew him how great things he must suffer for my name’s sake”. (I. e. Paul would get a similar treatment to the one that he himself had chosen to give others.) Remember the parable in Matt. 22 about the wedding feast for the King’s son, and where those who chose to go (and chose to dress properly) were called the chosen ones, rather than those on the guest list (list with invitations) who declined to go:

Acts 26:19 Whereupon, O king Agrippa, I was not disobedient unto the heavenly vision

When Paul was converted, he changed his way of thinking and left the old man behind. He walked the talk, and the man who wrote most letters in the New Testament was no hypocrite. Paul expected the followers of Jesus to have a pure heart and a good conscience, and he admitted that he was formerly a blasphemer and persecutor of the church.

1 Tim. 1:5 Now the end of the commandment is charity out of a pure heart, and of a good conscience, and of faith unfeigned:6 From which some having swerved have turned aside unto vain jangling;7 Desiring to be teachers of the law; understanding neither what they say, nor whereof they affirm.8 But we know that the law is good, if a man use it lawfully;9 Knowing this, that the law is not made for a righteous man, but for the lawless and disobedient, for the ungodly and for sinners, for unholy and profane, for murderers of fathers and murderers of mothers, for manslayers,—12 And I thank Christ Jesus our Lord, who hath enabled me, for that he counted me faithful, putting me into the ministry;13 Who was BEFORE a blasphemer, and a persecutor, and injurious: but I obtained mercy, because I did it ignorantly in unbelief.

Paul acted the way he did because he thought it was the right thing to do. He acted ignorantly in unbelief. This can be compared to situations where a sinner is fully aware  that his deeds are evil (perhaps through stealing from someone else, or perhaps through being involved in adultery and lies) and his own conscience confirms it. The sinner might not want to be treated the same way that he himself treats others, and this is evidence of a sinful heart. This is how God will judge our hearts:

Rom. 2:5 But after thy hardness and impenitent heart treasurest up unto thyself wrath against the day of wrath and revelation of the righteous judgment of God;6 Who will render to every man according to his deeds:7 To them who by patient continuance in well doing seek for glory and honour and immortality, eternal life:8 But unto them that are contentious, and do not obey the truth, but obey unrighteousness, indignation and wrath,9 Tribulation and anguish, upon every soul of man that doeth evil, of the Jew first, and also of the Gentile;10 But glory, honour, and peace, to every man that worketh good, to the Jew first, and also to the Gentile:11 For there is no respect of persons with God.12 For as many as have sinned without law shall also perish without law: and as many as have sinned in the law shall be judged by the law;13 (For not the hearers of the law are just before God, but the doers of the law shall be justified.14 For when the Gentiles, which have not the law, do by nature the things contained in the law, these, having not the law, are a law unto themselves:15 Which shew the work of the law written in their hearts, their conscience also bearing witness, and their thoughts the mean while accusing or else excusing one another;)16 In the day when God shall judge the secrets of men by Jesus Christ according to my gospel.

Many Christians misunderstand Rom. 7 as though Paul is speaking about his life as a converted Christian, even though he is only expressing the thoughts of someone (like himself) left to himself under the law. In Rom. 7 he says for instance:

Romans 7:14 But I am carnal, sold under sin

And in the following chapter he claims that those who are carnal will reap DEATH – which would include himself, unless he changed his life style:

Romans 8:6 For to be carnally minded is DEATH 

It is absolutely clear that Paul did in fact change his life style and expected fellow Christians to avoid sin just like he did:

I Cor. 15:34 Awake to righteousness, and SIN NOT

Romans 6:Knowing this, that our old man is crucified with him, that the body of sin might be destroyed, that henceforth we should not serve sin. — 12 Let not sin therefore reign in your mortal body, that ye should obey it in the lusts thereof.-—   — 16 Know ye not, that to whom ye yield yourselves servants to obey, his servants ye are to whom ye obey; whether of SIN UNTO DEATH, or of obedience unto righteousness?  — 21 What fruit had ye then in those things whereof ye are now ashamed? for the end of those things is death.

Rom 8:1 There is therefore now no condemnation to them which are in Christ Jesus, who walk not after the flesh, but after the Spirit.—:That the righteousness of the law might be fulfilled in us, who walk not after the flesh, but after the Spirit.For they that are after the flesh do mind the things of the flesh; but they that are after the Spirit the things of the Spirit.For to be carnally minded is death; but to be spiritually minded is life and peace.— 13 For if ye live after the flesh, ye shall die: but if ye through the Spirit do mortify the deeds of the body, ye shall live.14 For as many as are led by the Spirit of God, they are the sons of God.

Paul claimed that he (and his two coworkers) were holy, just and unblameable (which is the same as being ”perfect”), and he also claimed to have lived ”in all good conscience before God until this day”. A person who sins evidently does not live with a good conscience.

1 Thess. 2:10 Ye are witnesses, and God also, how HOLILY and JUSTLY and UNBLAMEABLY WE BEHAVED OURSELVES among you that believe:11 As ye know how we exhorted and comforted and charged every one of you, as a father doth his children,12 That ye would walk worthy of God, who hath called you unto his kingdom and glory

Acts 23:1 And Paul, earnestly beholding the council, said, Men and brethren, I HAVE LIVED IN ALL GOOD CONSCIENCE BEFORE GOD UNTIL THIS DAY.  

Acts. 24:16 And herein do I exercise myself, to have always a conscience void to offence toward God, and toward men. 

2 Cor. 1:12 For our rejoicing is this, the testimony of our conscience, that in simplicity and godly sincerity, not with fleshly wisdom, but by the grace of God, we have had our conversation in the world, and more abundantly to you-ward.

2 Tim. 1:3 I thank God, whom I serve from my forefathers with PURE CONSCIENCE, that without ceasing I have remembrance of thee in my prayers night and day

Platt jord / rund jord eller både och? Frågor, svar, argument och exempel

mapVarför fråga ”VARFÖR?” när man inte vill höra svaren?

Eftersom plattjord fortsätter att vara ett kärt samtalsämne på sociala medier, och eftersom plattjordkonferenser fortsätter att sprida sig globalt (?) med ökad närvaro, så fortsätter även jag att skriva om ämnet. Det är främst tio RÅD som jag skulle vilja ge alla som inte är plattjordare för att de inte ska slösa bort sin tid.

Här nedan skriver jag ”han” i stället för han/hon. 

  1. Fråga inte hur i all världen det kommer sig att en person kan tro på en plattjord år 2019 om du är ointresserad av att höra svaren och argumenten. Om du inte vill höra svaren eller länkarna som presenteras apropå dina frågor och kommentarer, så ställ inte frågorna. Bli inte upprörd om du ställer frågor om platt jord och någon svarar och/eller korrigerar dina missförstånd om plattjordmodellen. En person som blivit plattjordare har investerat timmar i research innan sin nya övertygelse, så självklart kan han inte förklara varför för dig via tre meningar på sociala medier. Om du dessutom bestämt dig för att inte intressera dig för FE-länkar (trots dina egna frågor), så är loppet kört. Du kommer ingen vart. 

2) Tro INTE att du ska kunna framföra motargument (mot en plattjord) som plattjordaren aldrig hört förut. Sannolikheten är väldigt liten. Att ta steget till att bli en kontroversiell plattjordare är förstås enormt (många är kvar i garderoben pga det stora hånfulla motståndet) så utgå ifrån att plattjordaren du talar med redan har studerat ämnen såsom fartyg som försvinner i horisonten, gamla grekers åsikter, coriolis-effekten, GPS, gravitation, månlandningen, eventuella kanter att trilla ner ifrån, Antarktis, möjligheten att flyga jorden runt, bibelverser (poesi eller inte), satelliter, propaganda, hur många som kan bevara en hemlighet, etc. Förvänta dig INTE att plattjordaren, efter att ha hört dina motargument, ska utbrista:

”Men oj, DET du säger har jag aldrig hört eller läst förut! Det du tar upp här är något helt nytt för mig och något som jag aldrig reflekterat över. Du är den första som fört fram det här argumenten och den frågeställningen! Nu känner jag att jag måste studera mer om det du säger eftersom jag inte hade en aning om de här sakerna. Dessutom säger du att det är urlöjligt och nästan sinnessjukt att tro på en plattjord? Wow, det hade jag ingen aning om att folk trodde …. ! Tänka sig ändå. Ja, nu måste jag verkligen tänka om.”

Glöm aldrig att de motargument som du för fram har en gång i tiden använts just av den plattjordaren du samtalar med. Han har en gång i tiden varit i dina skor, gått i liknande skolor, tänkt på samma sätt och känner därför till alla dina argument samt vad du tycker om plattjordare i allmänhet. Du behöver alltså inte undervisa honom om vare sig en klotjord eller plattjord eftersom han redan känner till argumenten. Återigen, för några år sedan så resonerade han precis som du. Det är snarare DU som inte känner till plattjordargumenten, och det är därför du som behöver studera länkar så att du kan göra din hemläxa. Ta en paus från att servera länkar till plattjordaren som redan hört sådana argument hundra gånger förut, och studera själv länkar som serveras dig. Skillnaden mellan dig och plattjordaren är att han nu inte bara känner till klotmodellen (sannolikt bättre än du) utan även plattjordmodellen. Du däremot känner bara till den ena sidan, och du kanske bara skrapat lite på ytan vad gäller plattjordmodellen.

Försök att förstå att plattjordaren startat loppet mycket tidigare än dig och ligger framför dig i spåret. Det betyder inte att han är mer intelligent än dig, eller att han automatiskt har rätt, men det betyder att han har ett stort försprång eftersom han är mer påläst om sin egen modell och motargumenten till modellen. 

3) Om du är kristen så ska du inte kräva att plattjordaren ska ljuga och säga ”Jag tror inte på en platt jord” om det inte överensstämmer med hans riktiga uppfattning. Gud vill inte att vi ljuger. Om en person har en sann övertygelse (felaktig eller ej), så når du inte hans hjärta genom att håna och förlöjliga honom. Inte heller Jehovas vittnen eller mormoner borde behandlas respektlöst.  

4) Om du anser att det finns en slags fara med att vara Plattjordare så är det av största vikt att du tänker på Jak. 5:19-20. Där kan vi läsa:  Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.” Du bör alltså som kristen ha ett intresse att föra denna person, som du anser är i fara, tillbaka till ljuset. Var då vis genom att studera plattjordmodellen så att du har tillräckligt med kött på benen för att kunna hantera hans argument. Om du inte tror att personen är i fara för sig själv eller för andra så behöver du förstås inte ta det steget. 

5) Försök förstå att det är totalt slöseri med tid att förklara hur naiva, idiotiska, verklighetsfrånvända och urlöjliga plattjordare är. De vet redan att du känner så. För inte så länge sedan hade de samma uppfattning om plattjordare. De blev inte plattjordare för att de skulle bli populära, utan de klev ut ur garderoben trots att de visst att det skulle innebära hån, förlöjligande, skratt, hat, förolämpningar, förlorade vänner, förtal, och domar om att de är förtappade. Tror du att du kan få en plattjordare att återgå till klotteorin genom att håna och förlöjliga honom samt använda förolämpningar med utropstecken? 

6) Inse att det endast finns två sätt att föra plattjordaren tillbaka till det ljus som menar att du står i. a) Bevisa att jorden är ett klot/har en krökning, och/eller 2) Motbevisa Plattjordmodellen.

För att kunna lyckas med ovan så kan du i punkt a inte använda dig av NASA som källa eftersom en av Plattjordarens poänger är att de är bluffmakare (vilket är ett bevisat faktum även om man inte tror att jorden är platt), och när det gäller punkt b så MÅSTE du ta reda på vilka argument som plattjordaren har! I nästan samtliga fall som jag sett bland debatter så vill de globtroende gärna hoppa över den biten. De kanske anser att det är onödigt att studera plattjordargument eftersom de ändå är fel, eftersom de känner sig säkra på vilka argumenten är och ännu mer säkra på att de med lätthet kan bevisa motbevisa argumenten. De visar då ofta sin okunskap genom att presentera halmgubbar (såsom websidan creationcom). Försök också att INTE tillskriva plattjordare åsikter de inte har. Detta är tröttsamt och beror sannolikt på att plattjordare vägrar att undersöka FE-material.

Många hävdar t o m att ”Jag känner till plattjordargumenten mycket väl” och/eller ”Jag har studerat plattjordargument i flera år och vet mycket väl vad de tycker”, och/eller ”Jag har också trott att jorden är platt precis som du, men sen förstod jag att jag hade fel”, etc. Sen kanske det inte går mer än det första inlägget innan de bevisar att de inte känner till ens grundargumenten för plattjordmodellen. Försök att förstå att personer blivit plattjordare pga att de blivit övertygade om vissa argument. Om du negligerar dessa argument och inte bryr dig om att ta reda på vilka de är, så kan du heller inte komma någon vart i debatten. Hur ska du kunna hjälpa en person att se hålen i sina argument om du inte ens känner till vilka de är? En diskussion på sociala medier skrapar bara på ytan. Plattjordaren kan inte göra din hemläxa, eller på bara några rader ska bevisa eller övertyga dig om att jorden är platt. Om du har tid att engagera dig i en diskussion om plattjord på sociala meder, så bör du också lägga lite tid på att förstå deras modell och argument.  

7) Om du ger dig in i en debatt med plattjordare så kommer du få många gillatryckningar av medsinnade, men är du där för ryggdunk eller för att försöka föra någon från mörker till ljus? Om du inte bryr dig om att studera motståndarens argument så blir ditt tal endast en predikning för redan övertygade. Plattjordare kommer du INTE att övertyga om du bestämt dig för att inte förstå deras modell. 

8) Om du vill lära dig om plattjordmodellen så bör du vara så pass ärlig med dig själv att du går direkt till källan – som är hos plattjordare. Om du i stället väljer att gå till MOTSTÅNDARE till plattjordare för att förstå plattjordmodell så ökar risken markant att du får felaktiga upplysningar eftersom motståndarna kanske inte har vare sig kunskap eller intresse att förklara plattjordmodellen på rätt sätt. De kanske kör med halvsanningar, de kanske insinuerar att plattjordare inte har svar på vissa frågor/argument som plattjordare VISST har svaren på om du bara sökte upp plattjordarna i stället för deras motståndare. Skulle du själv uppskatta om något går till dina motståndare (personer som kanske inte alls tycker om dig) för att få en bedömning om dig och dina åsikter? Om du inte går till källan direkt, vad är du rädd för?

9) Om du känner till plattjordmodellen och argumenten så vet du också att Flat Earth Society anses vara motståndare till de klassiska plattjordarna. Även Flat Earth Society har samma avsersion mot plattjordare. Att citera från denna organisation i en debatt med plattjordare är alltså självmål. 

10) Dra inte alla plattjordare över en kam som exempelvis websidan Creationcom gör, då de kallas charlataner, motståndare till Bibeln, antisemiter, eller andra generaliserande förolämpningar. Plattjordare kan ha olika åsikter sinsimellan precis som alla andra. Det som de har gemensamt är förstås att de inte tror på en snurrande glob som rusar i en bana runt solen. Det är även svårt, för att inte säga omöjligt, att hitta ateister bland plattjordare. Att nästan alla är skapelsetroende är inte detsamma som att vara kristen men väldigt många har gått från ateism till skapelsetroende/kreationist pga plattjordväckelsen, och en del hela vägen till bibeltroende kristna. 

Varför tror folk på en platt jord. Här är orsaken:

  1. Mark Sargent’s Flat Earth Clues här.
  2. Eric Dubay’s 200 proofs earth is not a spinning ball här
  3. Flat Earth man’s kanal Conspiracy music guru här
  4. My perspectives kanal här
  5. Samt jeranism, globebusters, DITRH, Rob Skiba, P-brane, celebrate truth etc

Vik en helg för att kolla in kanalerna. En del är på kristen grund, men andra inte (snarare motsatsen). När du gjort det så har du svaret på varför folk tror på en plattjord (oavsett om du håller med eller inte). Det ökar chansen för att du kan ha respekt för människor med en annan tro.

Se även:

Lista med argument för en platt jord på svenska här.

List of Bible verses, supporting geocentrism and a flat earth, här

Support for sin in a Christian chat room

sinnerSinning is normal and inevitable = the teaching of many Christians

A few weeks ago I visited a Christian chat room for the first time in ages, but I only managed to stay for about 5 minutes due to the atmosphere. Even though it was a long time ago since I entered a Christian chat room, I still felt as though it was ”the same old” support for sin which I remember too well from past discussions. It was a sad experience to realize that we have not reached anywhere in all these years, and I am particularly thinking about babies in Christ which might enter the chat room and learn that the cross they must carry is super light and that there are no requirements for salvation apart from ”believing” in Jesus. Oh, and also that they can never lose their salvation (if they sin too extensively they were not saved to begin with ….).

I even discovered a user name which I remember from a long time ago (a very unusual one, so clearly the same person) and this person promoted sin,  that we cannot avoid it and that there are no consequences, just like he did years ago. Is it really that important to spend time teaching people that sinning is inevitable? If this would be true (that we always sin in thoughts, words and deeds) will we not sin regardless of the preaching? Or is it important to feel ”sorry” for the sins – that we cannot help doing in the first place?

Still, there seems to be ONE sin that can make us lose salvation after all (even if these Christians claim we cannot) and this would be if we teach that there is something we must DO to stay saved. The believe this is legalism and something that God hates, but does God really hate the teaching that we can successfully obey him and be faithful to him? Is this really the only sin that makes him furious and which will put our salvation in jeopardy?

If we sin (and also Christians can choose to sin), we must confess our sins and repent. This means a change of mind and to turn away from sin. We are not provided with only one chance to get it right, but if we constantly sin we are not saved.

I will list some examples below of what I heard in this chat room during my short visit (not all the comments were addressed to me) and I will also make some comments.

He promised to never leave us! Did he lie?

Reply: Please check the context of this expression. Sure, God will never leave us or forsake us, but we can certainly choose to leave and forsake him. In such a case we have separated ourselves from him (Is. 59:2) because sin continues to lead to death – and if we deny Jesus, he will deny us (Matt. 10:33). Remember that it was Satan who lied and taught that sin does not lead to death. Even if we do forsake him, he will always stand there with open arms, hoping we will return to him as the prodigal son did. Remember that the prodigal son was ”lost and dead” while being away from his Father. Also, think about the covenant between God and Israel which was declared to be forever but which became void because of Israel’s behavior. It is best for us if we make sure to remain in the vine (John 15), because then we will never be forsaken but loved. God does not promise to never forsake us unconditionally, (which would go against a large portion of the Bible).

You are asking him to get back on the cross again!

Reply: No, Jesus died once and for all. and this does not mean we are now free to sin without any consequences. Jesus does not have to step up and down the cross each time a person sins. The truth is that sin continues to lead to death, and we are certainly not living in lawlessness without any commandments to obey. Even if Jesus died for the sins of the world, this does not mean that all the sins of the world were/are automatically forgiven on the cross and that we were forgiven before we were even born. Jesus did his part (and what an offer that was!) and we must do our part. We are forgiven and cleansed when/if we repent from our sins, and it is always our past sins that are forgiven. Certainly not any future sins.

Acts 3:19 Repent ye therefore, and be converted, that your sins may be blotted out, when the times of refreshing shall come from the presence of the Lord

Rom. 3:25 Whom God hath set forth to be a propitiation through faith in his blood, to declare his righteousness for the remission of sins that are past, through the forbearance of God

We are SEALED until the day of redemption!

Reply: The verse says ”whereby ye are sealed UNTO the day of redemption” (Eph. 4:30). It can also be translated ”by whom you were sealed FOR the day of redemption”. A seal is a requirement but a seal can be broken. Where does the idea come from that a seal or mark cannot be tampered with or broken? The text does not say ”sealed and saved unconditionally all the way UNTIL the day of redemption no matter the conduct”. The Greek word sphragizó can mean seal, or set a seal upon, or mark with a seal. We are indeed uniquely ”marked” when we as christians have the Holy Spirit in our lives, and we are separate and different from those without this mark. See this blog article.

We can never be perfect!

Reply: Actually, we can. Jesus himself said: Matt: 5:48 ”Be ye therefore perfect, even as your Father which is in heaven is perfect”. Let us not argue with Jesus.

We are saved by grace and not by anything we do!

Reply: We are indeed saved by grace, but this does not mean we are free to sin and that we do not have to do anything. Read also Eph. 2:10 where we can read that we must WALK unto good works that God has created for us. What happens if we do not?

We are created unto good works, prepared to walk in them! 

Reply: Right, see above. WE do the walking. Jesus does not do the walking for us or instead of us. If God would be responsible for making sure we have good fruit in our lives, then he would not fail once. We would never ever sin.

Salvation is a gift that can’t be earned!

Reply: Yes, salvation is a gift, and nothing we have earned, but who says that gifts cannot be neglected or thrown away?

We have been imputed with the righteousness of Jesus Christ!

Reply: The Bible does not say this. We can read about imputed righteousness, but not that we can be imputed with the righteousness of Jesus (or anyone else). ”Imputed” does not mean ”transferred”, but it rather means ”reckoned” or ”viewed as”. We can indeed be reckoned as righteous if we have chosen to repent for our sins and become cleansed in the blood of Jesus. Then we can be regarded as righteous because we are. We have not become 80% cleansed but 100%, and we remain clean as long as we stay away from sin. The Bible does not teach ”once righteous always righteous”, nor can we pretend that God the Father does not see our sins because the blood of Jesus hides his vision.

A few more common pro-sin arguments (even if I did not hear them in this particular chat room):

If we say that we have no sin, we deceive ourselves, and the truth is not in us!

Reply: Before the popular verse of 1 John 1:8 we can also read less popular verses such as v. 6 ”If we say that we have fellowship with him, and walk in darkness, we lie, and do not the truth” and v. 7 ”But IF we walk in the light, as he is in the light, we have fellowship one with another, and the blood of Jesus Christ his Son cleanseth us from all sin”. Please reflect on the conditions which are clearly described. Or do you sin around the clock? Is there not one minute a day when you can say that you have no sin?

No one is righteous according to Rom. 3:10!

Reply: Paul, who made the above statement that no one is righteous, called HIMSELF righteous, along with Silas and Timothy, and he constantly requested that people should avoid obeying their flesh. Romans 3:10-11 is a reference to a few psalms, and they must be read in context. In those psalms you will find references of people who are righteous as a contrast to those who are not (the foolish ones). Note that he says ”as it is written”, which means that we should check ”what is written” so that we will understand his reason for quoting these psalms in that particular moment. See more here.

We are saved by faith alone and not by works!

The Bible, however, says the exact opposite:

Ja 2:24 Ye see then how that BY WORKS a man is justified, and NOT by faith only.

Our sinful nature makes us sin!

Think again. The Bible does not teach that we have a sinful nature (which would be an excellent excuse for sinning). Not in Rom. 5, not in Psalms, not anywhere.

Hade Mose två fruar – Sippora och en nubisk kvinna?

mosesMose hade endast ett fullbordat äktenskap (Sippora)

Nedan kan vi läsa att Mirjam och Aron kritiserade Mose för att han tagit en nubisk kvinna till hustru. Exakt när detta giftermål skett får vi inte veta, förutom att det handlar om en förfluten tid.

4 Mos. 12:1 Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den nubiska kvinna som han hade tagit till hustru, ty han hade tagit en nubisk kvinna till hustru.

KJV beskriver kvinnan som ”Ethiopian woman”, vilket också är korrekt eftersom det Bibliska området Kush också går under namnen Etiopien, äldre Numibien och Sudan. Kvinnans etniska ursprung, snarare än det geografiska, verkar däremot vara kananeiskt. Se mer nedan.

Vi kan också läsa att Mose tagit Sippora till hustru, och hon var dotter till den midjanitiska prästen Reguel.

Även prästen Reguel går under flera namn och titlar. Han kallas Reguel i 2 Mos. 2:18, och Jetro (förmodligen en titel) i 2 Mos. 3:1, och Den redliges bok (The book of Jasher, som refereras till tre gånger i Bibeln) stödjer att det handlar om samma person. I den sistnämnda skildringen beskrivs han med båda dessa namn/titlar under ett och samma samtal med Pharao. I Dom. 4:11 beskrivs Hobab som Moses svärfar, medan 4 Mos. 10:29 säger att Hobab var son till Reguel som är det namn som oftast används som namn på Moses svärfar. Namnet Hobab kan ha nämnts med tanke på släktnamnet som kanske även Reguel använde sig utav, då sammanhanget syftar på ättlingarna till Hobab.

2 Mos. 2:18 När de kom hem till sin fader Reguel, sade han: ”Varför kommer ni hem så tidigt i dag?”—21 Mose beslöt sig för att stanna hos mannen, som gav honom sin dotter Sippora till hustru. 

Dom. 4:11 Men keniten Heber hade skilt sig från de övriga keniterna, från ättlingarna till Moses svärfar Hobab, och han hade sina tältplatser ända till terebinten i Saannim vid Kedesh.

4 Mos. 10:29 Mose sade till Hobab, som var son till midjaniten Reguel, Moses svärfar: ”Vi bryter nu upp och går till det land om vilket Herren har sagt: Jag skall ge det till er. Följ med oss, så skall vi göra gott mot dig, ty Herren har lovat Israel allt gott.”

2 Mos. 4:20 nämner endast en hustru, och v. 18 nämner svärfadern Jetro. Vi vet alltså att det handlar om Sippora i kontexten:

2 Mos. 4:18 Mose återvände till sin svärfar Jetro och sade till honom: ”Låt mig vända tillbaka till mina bröder i Egypten för att se om de lever än.” Jetro sade till Mose: ”Gå i frid!” 19 Och när Mose var i Midjan sade Herren till honom: ”Vänd åter till Egypten, ty alla de män som stod efter ditt liv är döda.” 20 Då tog Mose sin hustru och sina söner och satte dem på sin åsna och vände tillbaka till Egyptens land. Och Mose tog Guds stav i handen.

Jasher 67:24 And the king sent and called his two counsellors Reuel the Midianite and Job the Uzite, and they came and sat before the king.25 And the king said to them, Behold you have both heard the dream which I have dreamed, and the interpretation thereof; now therefore give counsel and know and see what is to be done to the children of Israel, whereby we may prevail over them, before their evil shall spring up against us.26 And Reuel the Midianite answered the king and said, May the king live, may the king live forever.27 If it seem good to the king, let him desist from the Hebrews and leave them, and let him not stretch forth his hand against them. —40 Now therefore if it seem good in thine eyes, cease from destroying the children of Israel, but if it be not thy will that they shall dwell in Egypt, send them forth from here, that they may go to the land of Canaan, the land where their ancestors sojourned.41 And when Pharaoh heard the words of Jethro he was very angry with him, so that he rose with shame from the king’s presence, and went to Midian, his land, and took Joseph’s stick with him.

Den nubiska/etiopiska kvinnan

Var Mose först gift med den nubiska kvinnan och blev sedan änkling? Eller var han polygamist och gifte sig men en främmande kananeisk kvinna helt emot Guds bud? Nej, Den rättrådiges bok (som stödjer Bibeln) kan lösa knuten.

Det var snarare den nubiska kvinnan Adoniah som var änka efter sin make kung Kikianus, och hon var inte bara hans hustru utan även drottning. Enligt Jasher  73:31-32 så utvalde Kushs invånare Mose som Kikianus efterträdare på tronen, och på köpet fick han alltså drottningen Adoniah. Hon var dock kananeiska till ursprunget, och Mose visste mycket väl att Gud förbjudit Israelerna att gifta sig med sådana främmande kvinnor pga de stora riskerna. Den rättfärdige mannen Mose vägrade därför att ha något som helst intimt umgänge med henne, och han tittade inte ens åt hennes håll. Hon verkar därför endast ha rollen som drottning över Kushs folk, och var endast officiellt ”Kung Moses” hustru. Adoniah hade flera barn ihop med sin tidigare make Kikianus, och när den äldste sonen växte upp så övertog han tronen efter Mose. Medan Kikianus levde så kämpade han och Moses på samma sida för Israels folk. Läs gärna mer om Kerma och området vid Sudan/Nubien här.

Moses hade därför endast en enda hustru, Sippora om man endast räknar fullbordade äktenskap. Nedan kan du läsa mer i Jashers bok om händelserna:

Adoniah:

Jasher 73:30 So Moses took the city by his wisdom, and the children of Cush placed him on the throne instead of Kikianus king of Cush.31 And they placed the royal crown upon his head, and they gave him for a wife Adoniah the Cushite queen, wife of Kikianus.32 And Moses feared the Lord God of his fathers, so that he came not to her, nor did he turn his eyes to her.33 For Moses remembered how Abraham had made his servant Eliezer swear, saying unto him, Thou shalt not take a woman from the daughters of  Canaan for my son Isaac.34 Also what Isaac did when Jacob had fled from his brother, when he commanded him, saying, Thou shalt not take a wife from the daughters of Canaan, nor make alliance with any of the children of Ham. 35 For the Lord our God gave Ham the son of Noah, and his children and all his seed, as slaves to the children of Shem and to the children of Japheth, and unto their seed after them for slaves, forever.36 Therefore Moses turned not his heart nor his eyes to the wife of Kikianus all the days that he reigned over Cush.37 And Moses feared the Lord his God all his life, and Moses walked before the Lord in truth, with all his heart and soul, he turned not from the right way all the days of his life; he declined not from the way either to the right or to the left, in which Abraham, Isaac and Jacob had walked.

76:2 And all the children of Cush loved Moses all the days that he reigned over them, and all the inhabitants of the land of Cush were greatly afraid of him.3 And in the fortieth year of the reign of Moses over Cush, Moses was sitting on the royal throne whilst Adoniah the queen was before him, and all the nobles were sitting around him.4 And Adoniah the queen said before the king and the princes, What is this thing which you, the children of Cush, have done for this long time?5 Surely you know that for forty years that this man has reigned over Cush he has not approached me, nor has he served the gods of the children of Cush.6 Now therefore hear, O ye children of Cush, and let this man no more reign over you as he is not of our flesh.7 Behold Menacrus my son is grown up, let him reign over you, for it is better for you to serve the son of your lord, than to serve a stranger, slave of the king of Egypt.8 And all the people and nobles of the children of Cush heard the words which Adoniah the queen had spoken in their ears.9 And all the people were preparing until the evening, and in the morning they rose up early and made Menacrus, son of Kikianus, king over them.10 And all the children of Cush were afraid to stretch forth their hand against Moses, for the Lord was with Moses, and the children of Cush remembered the oath which they swore unto Moses, therefore they did no harm to him.11 But the children of Cush gave many presents to Moses, and sent him from them with great honor.12 So Moses went forth from the land of Cush, and went home and ceased to reign over Cush, and Moses was sixty-six years old when he went out of the land of Cush, for the thing was from the Lord, for the period had arrived which he had appointed in the days of old, to bring forth Israel from the affliction of the children of Ham.13 So Moses went to Midian, for he was afraid to return to Egypt on account of Pharaoh, and he went and sat at a well of water in Midian.

Sippora:

76:22 And when Reuel had heard the words of Moses, Reuel said within himself, I will put this man into the prison house, whereby I shall conciliate the children of Cush, for he has fled from them.23 And they took and put him into the prison house, and Moses was in prison ten years, and whilst Moses was in the prison house, Zipporah the daughter of Reuel took pity over him, and supported him with bread and water all the time.

77:26 And Moses the son of Amram was still confined in the dungeon in those days, in the house of Reuel the Midianite, and Zipporah the daughter of Reuel did support him with food secretly day by day.27 And Moses was confined in the dungeon in the house of Reuel for ten years.28 And at the end of ten years which was the first year of the reign of Pharaoh over Egypt, in the place of his father,29 Zipporah said to her father Reuel, No person inquires or seeks after the Hebrew man, whom thou didst bind in prison now ten years.30 Now therefore, if it seem good in thy sight, let us send and see whether he is living or dead, but her father knew not that she had supported him.31 And Reuel her father answered and said to her, Has ever such a thing happened that a man should be shut up in a prison without food for ten years, and that he should live?32 And Zipporah answered her father, saying, Surely thou hast heard that the God of the Hebrews is great and awful, and does wonders for them at all times. —  35 And the thing seemed good in the sight of Reuel, and he did according to the word of his daughter, and sent to the dungeon to ascertain what became of Moses.36 And he saw, and behold the man Moses was living in the dungeon, standing upon his feet, praising and praying to the God of his ancestors.37 And Reuel commanded Moses to be brought out of the dungeon, so they shaved him and he changed his prison garments and ate bread. —  48 And after the death of Joseph, the nobles of Egypt came into the house of Joseph, and the stick came into the hand of Reuel the Midianite, and when he went out of Egypt, he took it in his hand and planted it in his garden.49 And all the mighty men of the Kinites tried to pluck it when they endeavored to get Zipporah his daughter, but they were unsuccessful.50 So that stick remained planted in the garden of Reuel, until he came who had a right to it and took it.51 And when Reuel saw the stick in the hand of Moses, he wondered at it, and he gave him his daughter Zipporah for a wife.

79:6 And the Lord showed him to do signs and wonders in Egypt before the eyes of Pharaoh and the eyes of his subjects, in order that they might believe that the Lord had sent him.7 And Moses hearkened to all that the Lord had commanded him, and he returned to his father-in-law and told him the thing, and Reuel said to him, Go in peace.8 And Moses rose up to go to Egypt, and he took his wife and sons with him, and he was at an inn in the road, and an angel of God came down, and sought an occasion against him.9 And he wished to kill him on account of his first born son, because he had not circumcised him, and had transgressed the covenant which the Lord had made with Abraham.

Vi känner endast till några detaljer om Kush, Kikianus, Mose samt deras kamp mot den gemensamma fienden, men det finns inget klart stöd för att Moses syndade. Den rättrådighets bok säger snarare att det som hände var enligt Guds vilja. Det kan vara så att Mose rådgjorde med Gud innan han valde att tacka ja till erbjudandet att vara kushiternas ledare (som han var i fyrtio år) och det kanske ansågs respektfullt att ansvara även för änkedrottningens trygghet och framtid genom att ta henne till hustru trots att de båda visste att de aldrig skulle bli man och hustru i praktiken. I sin iver att lyda Gud så hade Mose aldrig för avsikt att fullborda äktenskapet med Adoniah, vilket hon förmodligen också var införstådd med.

Bibeln berättar också att Mose, trots att han var en ytterst rättfärdig man, inte alltid betedde sig exakt som Gud ville. Han dödade som bekant en egyptisk vakt och 2 Mos. 4:24-26 visar att Moses var motsträvig till att låta sin son omskäras. Ett annat exempel:

2 Mos. 4:13 Men Mose sade: ”Herre, jag ber dig: Sänd ditt budskap med vilken annan du vill.” 14Då upptändes Herrens vrede mot Mose och han sade: ”Har du inte din bror Aron, leviten? Jag vet att han är en man som kan tala. Och se, han är på väg för att möta dig, och när han får se dig skall han känna glädje i sitt hjärta.

Poängen är att Moses fall svårligen kan användas som stöd för att Gud skulle uppmuntra till kristna polygama äktenskap. Dels finns, som vi kan se ovan, inga bevis för att Moses fullbordade mer än ett äktenskap och dels brukar inte människor som idag stödjer polygama äktenskap vara anhängare av sådana utan några sexuella förbindelser. Tvärt om brukar de sexuella förbindelserna vara en central orsak för att ha polygama äktenskap. Bibeln däremot stödjer inte polygama äktenskap som du kan läsa mer om här.

Should we wash each other’s feet like Jesus did to his disciples? John 13

fötterJesus washed the feet of his disciples to illustrate a point and to be an example

The story about Jesus washing the feet of his disciples should not be used as support for the idea that a few daily sins in a Christian person’s life is absolutely normal and something that can be washed away on a daily basis. Here is the story from John 13, and the time is just before the Passover when Jesus knew his hour was come:

John 13:5 After that he poureth water into a bason, and began to wash the disciples’ feet, and to wipe them with the towel wherewith he was girded.6 Then cometh he to Simon Peter: and Peter saith unto him, Lord, dost thou wash my feet?7 Jesus answered and said unto him, What I do thou knowest not now; but thou shalt know hereafter.8 Peter saith unto him, Thou shalt never wash my feet. Jesus answered him, If I wash thee not, thou hast no part with me.9 Simon Peter saith unto him, Lord, not my feet only, but also my hands and my head.10 Jesus saith to him, He that is washed needeth not save to wash his feet, but is clean every whit: and ye are clean, but not all.11 For he knew who should betray him; therefore said he, Ye are not all clean.12 So after he had washed their feet, and had taken his garments, and was set down again, he said unto them, Know ye what I have done to you?13 Ye call me Master and Lord: and ye say well; for so I am.14 If I then, your Lord and Master, have washed your feet; ye also ought to wash one another’s feet.15 For I have given you an example, that ye should do as I have done to you.16 Verily, verily, I say unto you, The servant is not greater than his lord; neither he that is sent greater than he that sent him.17 If ye know these things, happy are ye if ye do them.

Jesus does not express above that we constantly walk around with dirty feet (as in always walking around with minor sins) and that it is enough to get those symbolic feet washed once in a while in order to continue staying clean, holy and saved. Jesus has very high expectations on us, and he even told us to be perfect (Matt. 5:48). This ”perfect” condition does not equal ”to never ever having sinned, and to continue staying totally free of sin” because Jesus said this statement to his disciples and they had already sinned previously in their lives. However, it does mean that we can successfully refrain from sinning – for days, months, years and for ever. If we sin, it is never because we did not have power enough to avoid those sins. If we spend our days sinning and ”repenting”, we clearly do not love Jesus since he told us ”if ye love me, keep my commandments” (John 14:15).

Jesus expectations on us:

Mat. 5:48 Be ye therefore perfect, even as your Father which is in heaven is perfect.

Mark 9:45 And if thy foot offend thee, cut it off: it is better for thee to enter halt into life, than having two feet to be cast into hell, into the fire that never shall be quenched

John 5:14 Afterward Jesus findeth him in the temple, and said unto him, Behold, thou art made whole: SIN NO MORE, lest a worse thing come unto thee.

John 8:11 She said, No man, Lord. And Jesus said unto her, Neither do I condemn thee: go, and SIN NO MORE.

John 14:21 He that hath my commandments, and keepeth them, he it is that loveth me: and he that loveth me shall be loved of my Father, and I will love him, and will manifest myself to him.— 23 Jesus answered and said unto him, If a man love me, he will keep my words: and my Father will love him, and we will come unto him, and make our abode with him.24 He that loveth me not keepeth not my sayings: and the word which ye hear is not mine, but the Father’s which sent me.

Luke 14:26 If any man come to me, and hate not his father, and mother, and wife, and children, and brethren, and sisters, yea, and his own life also, he cannot be my disciple.27 And whosoever doth not bear his cross, and come after me, cannot be my disciple.

Matt 10:22 And ye shall be hated of all men for my name’s sake: but he that endureth to the end shall be saved.

1 John 1:If we say that we have fellowship with him, and walk in darkness, we lie, and do not the truth:7 But if we walk in the light, as he is in the light, we have fellowship one with another, and the blood of Jesus Christ his Son cleanseth us from all sin.8 If we say that we have no sin, we deceive ourselves, and the truth is not in us.If we confess our sins, he is faithful and just to forgive us our sins, and to cleanse us from all unrighteousness.

Rev. 22:14 Blessed are they that do his commandments, that they may have right to the tree of life, and may enter in through the gates into the city.15 For without are dogs, and sorcerers, and whoremongers, and murderers, and idolaters, and whosoever loveth and maketh a lie.

Before Jesus washed the feet of his disciples he said ye are clean, but not all” (John 13:10-11). The reason he said Ye are not all clean” was because he knew that Judas would betray him, so clearly he could not have been clean. Sin always makes one unclean, and sin is what separates us from God. This is evidence enough that Jesus does not expect us to walk around semi-dirty but to stay clean. Also in John 15 Jesus declares that his disciples were clean, but he still warned them (and all of us) that they must make sure to abide in him like a branch in the vine, and that lack of fruit might result in being cut off from the vine. Jesus says If ye keep my commandments, ye shall abide in my love”.

John 15:Now ye are CLEAN through the word which I have spoken unto you.Abide in me, and I in you. As the branch cannot bear fruit of itself, except it abide in the vine; no more can ye, except ye abide in me.5 I am the vine, ye are the branches: He that abideth in me, and I in him, the same bringeth forth much fruit: for without me ye can do nothing.6 If a man abide not in me, he is cast forth as a branch, and is withered; and men gather them, and cast them into the fire, and they are burned.7 If ye abide in me, and my words abide in you, ye shall ask what ye will, and it shall be done unto you.8 Herein is my Father glorified, that ye bear much fruit; so shall ye be my disciples.9 As the Father hath loved me, so have I loved you: continue ye in my love.10 If ye keep my commandments, ye shall abide in my love; even as I have kept my Father’s commandments, and abide in his love.— 14 Ye are my friends, if ye do whatsoever I command you.

A little leaven leaveneth the whole lump

Jesus does not say that we only get one single chance to stay clean, but it is also true that we cannot have both our sins and our salvation too. A couple of verses to keep in mind:

1 Cor. 5:6 Your glorying is not good. Know ye not that a little leaven leaveneth the whole lump?

Gal. 5:9 A little leaven leaveneth the whole lump.

Washing feet is an example of a good deed that we can do to another 

Jesus provided a good example when he washed the feet of his disciples, because it might be a distant idea that a Master will purposely ”go down to the level” of his disciples and perform such a basic and dirty task. The more common idea is likely that it is the ”low and poor” people who perform such tasks to the rich and famous, but in Jesus world it is often the other way around. The one who humbles himself is the greatest. If Jesus, who is God in flesh, is humble enough to wash the feet of his disciples, we too should follow his example. It does not have to be about washing feet, but what Jesus did was a great example and illustration. Jesus explains: ”15 If I then, your Lord and Master, have washed your feet; ye also ought to wash one another’s feet.15 For I have given you an example, that ye should do as I have done to you.16 Verily, verily, I say unto you, The servant is not greater than his lord; neither he that is sent greater than he that sent him.17 If ye know these things, happy are ye if ye do them.” He also says: 

Matt.23:11 But he that is greatest among you shall be your servant.12 And whosoever shall exalt himself shall be abased; and he that shall humble himself shall be exalted.

In the time of Jesus, in the Middle East, people used sandals and walked around on dry and dirt roads, resulting in dirty feet. Not so where I live in Sweden where it is not uncommon with snow and ice, as well as the existence of asphalt on the major roads where you go by car and not by feet. It is doubtful we would even consider it to be a pleasant and comfortable situation if someone would wash our warm and sweaty feet (and it would be so much easier if we did that ourselves in the shower), but during Biblical times it was common to wash ones feet (and hands) separately (sandals + dust/dirt = dirty feet) due to the necessity and to show respect.

Peter asks Jesus why he (Jesus) would not also wash his (Peter’s) hands and head, but that would have been losing the point of the illustration. If someone washes himself in the morning and goes out for an errand, it is usually not the hands and the head that become dirty and in need of a wash, but the feet – at least during this time and place. It is of more value to help someone in an area or situation where it is needed, rather than trying to improve something that needs no improvement. That would just be a waste of time.

Jesus says: He that is washed needeth not save to wash his feet, but is clean every whit: and ye are clean, but not all, and this can be understood literally and/or symbolically.  Just like the interpretation ”thou art Peter, and upon this rock I will build my church” – which can be understood literally and/or symbolically. What Jesus said was also factual, because washing the feet would be enough.

Another way to look at it is that it is not necessary to get rebaptized each time we sin. It is enough to confess our sins and repent – which means that we leave our old sinful man behind. Still, the story of John 13 tells us that Jesus washed the feet of his clean disciples. Besides, also clean people have a need to humble themselves and do good deeds to others.

The sinning woman in Luke 7 was forgiven and cleansed from her sins when she humbled herself, repented (a requirement for forgiveness) and showed her faith by doing good deeds:

Luke 7:37 And, behold, a woman in the city, which was a sinner, when she knew that Jesus sat at meat in the Pharisee’s house, brought an alabaster box of ointment,38 And stood at his feet behind him weeping, and began to wash his feet with tears, and did wipe them with the hairs of her head, and kissed his feet, and anointed them with the ointment.39 Now when the Pharisee which had bidden him saw it, he spake within himself, saying, This man, if he were a prophet, would have known who and what manner of woman this is that toucheth him: for she is a sinner.40 And Jesus answering said unto him, Simon, I have somewhat to say unto thee. And he saith, Master, say on.41 There was a certain creditor which had two debtors: the one owed five hundred pence, and the other fifty.42 And when they had nothing to pay, he frankly forgave them both. Tell me therefore, which of them will love him most?43 Simon answered and said, I suppose that he, to whom he forgave most. And he said unto him, Thou hast rightly judged.44 And he turned to the woman, and said unto Simon, Seest thou this woman? I entered into thine house, thou gavest me no water for my feet: but she hath washed my feet with tears, and wiped them with the hairs of her head.45 Thou gavest me no kiss: but this woman since the time I came in hath not ceased to kiss my feet.46 My head with oil thou didst not anoint: but this woman hath anointed my feet with ointment.47 Wherefore I say unto thee, Her sins, which are many, are forgiven; for she loved much: but to whom little is forgiven, the same loveth little.48 And he said unto her, Thy sins are forgiven.49 And they that sat at meat with him began to say within themselves, Who is this that forgiveth sins also?50 And he said to the woman, Thy faith hath saved thee; go in peace.

Acts 2:38 Then Peter said unto them, Repent, and be baptized every one of you in the name of Jesus Christ for the remission of sins, and ye shall receive the gift of the Holy Ghost.

Another example of washing feet:

1 Tim. 5:9 Let not a widow be taken into the number under threescore years old, having been the wife of one man.10 Well reported of for good works; if she have brought up children, if she have lodged strangers, if she have washed the saints’ feet, if she have relieved the afflicted, if she have diligently followed every good work.11 But the younger widows refuse: for when they have begun to wax wanton against Christ, they will marry;12 Having damnation, because they have cast off their first faith.13 And withal they learn to be idle, wandering about from house to house; and not only idle, but tattlers also and busybodies, speaking things which they ought not.14 I will therefore that the younger women marry, bear children, guide the house, give none occasion to the adversary to speak reproachfully.15 For some are already turned aside after Satan.

An unclean heart produces sin  

Jesus explains that things that come out of someone might defile him, and he provides examples of things that make us unclean. From within, out of the heart of men, proceed evil thoughts …

Mark. 7:15 There is nothing from without a man, that entering into him can defile him: but the things which come out of him, those are they that defile the man.1—18 And he saith unto them, Are ye so without understanding also? Do ye not perceive, that whatsoever thing from without entereth into the man, it cannot defile him;19 Because it entereth not into his heart, but into the belly, and goeth out into the draught, purging all meats?20 And he said, That which cometh out of the man, that defileth the man.21 For from within, out of the heart of men, proceed evil thoughts, adulteries, fornications, murders,22 Thefts, covetousness, wickedness, deceit, lasciviousness, an evil eye, blasphemy, pride, foolishness:23 All these evil things come from within, and defile the man.

The tradition of washing feet 

sandaler

Here are some verses which show the Biblical tradition of washing feet.

Gen. 18:4 Let a little water, I pray you, be fetched, and wash your feet, and rest yourselves under the tree (Abraham)

Gen. 19:2 And he said, Behold now, my lords, turn in, I pray you, into your servant’s house, and tarry all night, and wash your feet, and ye shall rise up early, and go on your ways. And they said, Nay; but we will abide in the street all night. (Lot)

Gen. 24:29 And Rebekah had a brother, and his name was Laban: and Laban ran out unto the man, unto the well.30 And it came to pass, when he saw the earring and bracelets upon his sister’s hands, and when he heard the words of Rebekah his sister, saying, Thus spake the man unto me; that he came unto the man; and, behold, he stood by the camels at the well.31 And he said, Come in, thou blessed of the Lord; wherefore standest thou without? for I have prepared the house, and room for the camels.32 And the man came into the house: and he ungirded his camels, and gave straw and provender for the camels, and water to wash his feet, and the men’s feet that were with him. (Laban and his household)

Gen. 43:24 And the man brought the men into Joseph’s house, and gave them water, and they washed their feet; and he gave their asses provender.

Ex. 30:17 And the Lord spake unto Moses, saying,18 Thou shalt also make a laver of brass, and his foot also of brass, to wash withal: and thou shalt put it between the tabernacle of the congregation and the altar, and thou shalt put water therein.19 For Aaron and his sons shall wash their hands and their feet thereat:20 When they go into the tabernacle of the congregation, they shall wash with water, that they die not; or when they come near to the altar to minister, to burn offering made by fire unto the Lord:21 So they shall wash their hands and their feet, that they die not: and it shall be a statute for ever to them, even to him and to his seed throughout their generations.

Ex. 40:31 And Moses and Aaron and his sons washed their hands and their feet thereat

Deut. 1:9 But his inwards and his legs shall he wash in water: and the priest shall burn all on the altar, to be a burnt sacrifice, an offering made by fire, of a sweet savour unto the Lord.—13 But he shall wash the inwards and the legs with water: and the priest shall bring it all, and burn it upon the altar: it is a burnt sacrifice, an offering made by fire, of a sweet savour unto the Lord.

Judg. 19:20 And the old man said, Peace be with thee; howsoever let all thy wants lie upon me; only lodge not in the street.21 So he brought him into his house, and gave provender unto the asses: and they washed their feet, and did eat and drink.

1 Sam. 25:40 And when the servants of David were come to Abigail to Carmel, they spake unto her, saying, David sent us unto thee, to take thee to him to wife.41 And she arose, and bowed herself on her face to the earth, and said, Behold, let thine handmaid be a servant to wash the feet of the servants of my lord.42 And Abigail hasted, and arose and rode upon an ass, with five damsels of hers that went after her; and she went after the messengers of David, and became his wife.

2 Sam. 11:8 And David said to Uriah, Go down to thy house, and wash thy feet. And Uriah departed out of the king’s house, and there followed him a mess of meat from the king.

2 Sam. 19:24 And Mephibosheth the son of Saul came down to meet the king, and had neither dressed his feet, nor trimmed his beard, nor washed his clothes, from the day the king departed until the day he came again in peace.

Ps. 58:10 The righteous shall rejoice when he seeth the vengeance: he shall wash his feet in the blood of the wicked.

Song of Solomon 5:3 I have put off my coat; how shall I put it on? I have washed my feet; how shall I defile them?

Offrade Jefta sin egen dotter till döden som ett brännoffer? Dom. 11:31

cross and womanJeftas dotter begrät sin frivilliga jungfrudom – inte sin död

Bakgrundshistorien är att Jefta var son till Gilead och en prostituerad kvinna. Hans halvbröder förvägrade honom att dela farsarvet med dem själva just eftersom han var son till en främmande kvinna, och Jefta valde då att bosätta sig på ett annat ställe. Det verkade inte som han levde särskilt gudfruktigt vid den tidpunkten eftersom löst folk anslöt sig till honom för att utföra plundringståg. Men kanhända att han senare omvände sig, framför allt vid tidpunkten när de äldste i orten Gilead bad honom om hjälp i kampen mot ammoniterna. De äldste i Gilead bad stridsmannen Jefta att vara deras anförare och Jefta föreslog själv att han skulle ta på sig rollen som ledare och huvud om Gud gav honom (och Israel) segern mot ammoniterna. För hans del så handlade det alltså inte om att bara vara en temporär anförare i det förestående kriget, utan att ha en permanent roll som Israels huvud, ledare och domare.

Sedan kommer vi till det berömda löftet ”vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från ammoniterna, skall tillhöra Herren. Jag skall offra honom till brännoffer”. I KJV är formuleringen ”I will offer it up for a burnt offering”. Det kan även läsas som ”shall be offered by me as a burnt offering”.  

Dom. 11:29 Då kom Herrens Ande över Jefta. Han drog genom Gilead och Manasse och vidare genom Mispe i Gilead, och från Mispe i Gilead ryckte han fram mot ammoniterna. 30 Jefta gav ett löfte till Herren och sade: ”Om du ger ammoniterna i min hand, 31 lovar jag att vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från ammoniterna, skall tillhöra Herren. Jag skall offra honom till brännoffer.” 32 Så drog Jefta bort mot ammoniterna för att strida mot dem, och Herren gav dem i hans hand33 Han tillfogade dem ett mycket stort nederlag, från Aroer ända fram emot Minnit, tjugo städer, och ända till Abel-Keramim. Så blev ammoniterna kuvade under Israels barn. 

fortsättning:

Dom. 11:34 När sedan Jefta kom till sitt hus i Mispa, se, då gick hans dotter ut för att möta honom med pukor och dans. Hon var hans enda barn, och utom henne hade han varken son eller dotter. 35 När han fick se henne, rev han sönder sina kläder och ropade: ”O, min dotter, du gör mig helt förkrossad, du drar elände över mig! Jag har öppnat min mun inför Herren till ett löfte och kan inte ta tillbaka mitt ord.”36 Hon svarade honom: ”Min far, har du öppnat din mun inför Herren, så gör med mig enligt dina ord, eftersom Herren nu har gett dig hämnd på dina fiender, ammoniterna.” 37 Hon sade vidare till sin far: ”Men uppfyll en begäran: Ge mig två månader, så att jag kan gå upp i bergen och begråta min jungfrudom med mina väninnor.” 38 Han svarade henne: ”Du får gå.” Och han lät henne vara borta i två månader. Då gick hon med sina väninnor och begrät sin jungfrudom på bergen. 39 Men efter två månader återvände hon till sin far, och han gjorde då med henne efter löftet han hade givit. Och hon hade aldrig känt någon man. Sedan blev det en sed i Israel, 40 att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år.

Några fakta som vi kan få ut ifrån historien:

  1. Jefta utgav ett heligt löfte till Gud.
  2. Löftet var rimligtvis inte bara något positivt och eftersträvansvärt i Jeftas ögon (om än en uppoffring) utan även i Guds ögon. I versen precis innan löftet får vi veta att Guds ande var över Jefta när han inledde kampen mot ammoniterna, och när Jefta lovade Gud ett brännoffer (en person från Jeftas eget hus) på villkoret att Gud skulle hjälpa honom med en vinst, så blev resultatet att Gud faktiskt hjälpte honom med just detta. Med tanke på informationen att Guds Ande var över Jefta, och att Gud valde att ge ammoniterna i Jeftas hand, så tyder detta på att Gud såg med glädje på Jeftas löfte.
  3. Jefta (och författaren) ansåg att löftet senare blev fullbordat.
  4. Efter att Jeftas dotter förstått bakgrunden till löftet (det heliga löftet i sig samt att Gud hjälpt dem att eliminera hotet från ammoniterna som gisslat Israel en längre tid) så ansåg även hon att löftet måste infrias.
  5. Vi får aldrig läsa om Jeftas dotters död, men däremot beskriver texten två gånger att hon gått iväg för att begråta sin jungfrudom innan löftet skulle fullbordas. Borde hon inte snarare begråta sin snara död där inte bara jungfruodomen stod på spel utan allt som har med ett framtida liv att göra? Precis efter att vi får veta att Jeftas löfte uppfyllts så nämner författare att dottern aldrig känt någon man. Denna information vore ytterst ologisk och förbryllande om den unga kvinnan faktiskt dog. Det är självklart att ung.
  6. Jefta fortsatte som Domare i sex år även efter fullbordandet av löftet, och det verkar inte ha blivit några reaktioner i grannskapet om att han överträtt Guds lag eller betraktades som en mördare.
  7. Mose lag beskriver människooffer som något avskyvärt, men i Hebr. 11 listas Jefta som en heroisk person som gick i tro, som skipade rätt, fick löften uppfyllda, etc.

Det är viktigt att ha i åtanke att människooffer var en styggelse för Gud. Den ende som får släcka liv på ett sådant sätt är Skaparen själv, som ju är den som orsakat allt liv på jorden:

Jer. 7:31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.

Hes. 16:20 Du tog dina söner och döttrar, som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt bilderna. Var det inte nog att du bedrev hor? 21 Du slaktade mina barn och offrade dem åt dessa bilder. 22 Och medan du höll på med sådana vidriga ting och bedrev hor, tänkte du inte på din ungdoms dagar, då du låg naken och blottad och sprattlade i ditt blod.

Ps. 106:36 De tjänade deras avgudar, och dessa blev en snara för dem.37 De offrade sina söner och döttrar åt onda andar.38 De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade åt Kanaans avgudar, och landet blev vanhelgat genom blodet.

Hellre lydnad än offer:

Mika 6:7 Gläds Herren åt bockar i tusental, åt oljeströmmar i tiotusental? Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse min livsfrukt till syndoffer för min själ?8 Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl Herren av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?

loveAtt offra den förstfödda 

Förmodligen tänkte sig inte Jefta att ett djur skulle möta honom i dörrarna, för hur  skulle han i så fall undvika att det inte var ett orent djur och därmed odugligt som offer? Man får därför anta att han inte syftade på ett djur utan snarare en människa och allra troligast att det skulle vara någon från hans eget hushåll eftersom det var hans eget hus.

Men var det verkligen så att Jefta emot allt sunt förnuft dödade en människa (från sitt eget hus) genom att offra denna som ett brännoffer? Nej, det är inte troligt med tanke på vad som står i Guds lagar, men kanske det i stället handlade om ett liknande offer som för Hanna vad gäller hennes efterlängtade son Samuel?:

1 Sam. 1:11 Hon gav ett löfte och sade: ”Herre Sebaot, om du vill se till din tjänarinnas lidande och komma ihåg mig och inte glömma din tjänarinna utan ge henne en son, då skall jag ge honom åt Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.”

Pred. 5:4 Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det.

Hannas offer handlade också om ett människooffer, men verkligen inte i form av ett fysiskt brännoffer. Däremot så ”offrade” hon sin sons liv till Gud för att han för alltid skulle tjäna honom – vilket sonen Samuel själv växte upp med som en självklarhet och med en innerlig dedikation. Allra lättast att få ihop historien om Jefta (med tanke på att löftet anses vara uppfyllt och hans dotter verkade leva vidare) är om vi förstår hans ord endast som en hänsyftning till ett brännoffer – i en ren symbolisk mening – och med en tanke på Guds bud vad gäller offrandet av ”det förstfödda”.

Vi förstår mer om vi läser om Guds lagar gällande offrandet av allt det förstfödda, inklusive alla förstfödda söner. Det var nämligen så att allt som öppnade moderlivet, som var av hankön, skulle offras till Gud. Detta benämndes som en gåva, och när det gäller leviterna så handlade det också om människors offergåvor som tillföll leviterna (som fått sin tjänstgöring direkt av Gud och som heller inte hade några inkomstkällor på samma sätt som de övriga av Jakobs söner). Men även om det inte står omnämnt på alla ställen där vi kan läsa om offrandet av det förstfödda, så gällde också budet att man skulle lösa ut varje förstfödd son. Guds tanke var självfallet aldrig att söner skulle offras som fysiska brännoffer men att de däremot skulle lösas ut efter ett visst mönster. Skälet till lagen om det förstfödda var att Israel alltid skulle ha i minnet vad som hände i Egypten, där Farao vägrade att släppa de slavande israelerna men att Gud på ett mäktigt sätt ingrep och räddade dem. Läs mer om det förstfödda för att förstå bättre varifrån Jefta fått sin inspiration till ett sådant löfte:

2 Mos. 22:29 Du skall inte dröja att bära fram som gåva av det som fyller din lada och av det som kommer från din vinpress. Den förstfödde av dina söner skall du ge åt mig.30 På samma sätt skall du göra med din nötboskap och din småboskap. I sju dagar skall de stanna hos sina mödrar, men på åttonde dagen skall du ge dem åt mig.

2 Mos. 13:11 När Herren låter dig komma in i och ger dig kananeernas land, som han med ed har lovat dig och dina fäder, 12 då skall du överlämna till Herren allt som öppnar moderlivet. Allt förstfött bland din boskap som är av hankön skall tillhöra Herren13 Men allt som öppnar moderlivet bland åsnor skall du lösa ut med ett får, och om du inte vill lösa det skall du krossa nacken på det. Varje förstfödd son skall du lösa ut.14 När din son i framtiden frågar dig vad detta betyder, skall du svara honom: Med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten, ur träldomshuset. 15 Eftersom farao hårdnackat vägrade att släppa oss, dödade Herren allt förstfött i Egyptens land, från det förstfödda bland människor till det förstfödda bland boskap. Därför offrar jag åt Herren allt som öppnar moderlivet och är av hankön, och varje förstfödd son löser jag ut.16 Detta skall vara som ett tecken på din hand och som ett band till påminnelse på din panna, ty med stark hand förde Herren oss ut ur Egypten.”

4 Mos. 3:8 Och de skall ha vården om uppenbarelsetältets alla tillbehör och iaktta vad som åligger Israels barn genom att tjänstgöra vid tabernaklet. 9 Du skall ge leviterna åt Aron och hans söner. De skall ges åt honom som en gåva från Israels barn 10 Men Aron och hans söner skall du ålägga ansvaret för prästtjänsten. Om någon annan inkräktar på den, skall han dödas.”11 Herren sade till Mose: 12 ”Se, jag har själv bland Israels barn tagit ut leviterna i stället för alla förstfödda bland Israels barn, alla som öppnar moderlivet. Leviterna skall tillhöra mig, 13 ty alla förstfödda tillhör mig. På den dag då jag slog allt förstfött i Egyptens land helgade jag åt mig allt förstfött i Israel, både bland människor och boskap. De tillhör mig. Jag är Herren.” — 41 Och tag ut åt mig leviterna – ty jag är Herren – i stället för alla förstfödda bland Israels barn, och leviternas boskap i stället för allt förstfött bland Israels barns boskap.” — 44 Och Herren sade till Mose: 45 ”Tag ut leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn och leviternas boskap i stället för deras boskap. Leviterna skall tillhöra mig. Jag är Herren46 Men för att lösa de 273 personer av Israels barns förstfödda som överstiger leviternas antal, 47 skall du ta fem siklar silver för varje person. Du skall ta upp dem efter helgedomssikelns vikt, sikeln räknad till tjugo gera. 

4 Mos. 18:6 Det är jag som har utvalt era bröder, leviterna, bland Israels barn. De är en gåva åt er, givna åt Herren till att förrätta tjänsten vid uppenbarelsetältet.— 15 Allt som öppnar moderlivet, varje varelse, människa eller djur, som de för fram till Herren skall tillhöra dig. Men det förstfödda bland människor skall du friköpa. Även det förstfödda bland orena djur skall du friköpa. 16 När de är en månad gamla skall du friköpa dem med den lösensumma som är bestämd till fem siklar silver, efter helgedomssikelns vikt, som är tjugo gera. 17 Men det förstfödda bland nötboskap eller det förstfödda bland får eller det förstfödda bland getter skall du inte friköpa. Det är heligt. Deras blod skall du stänka på altaret, och deras fett skall du förbränna som ett eldsoffer till en ljuvlig doft för Herren. 

Neh. 10:34 Vi, prästerna, leviterna och folket, kastade lott om vedoffret, hur man varje år skulle föra det till vår Guds hus på bestämda tider, efter våra familjer, och bränna det på Herrens, vår Guds, altare så som det är skrivet i lagen.35 Till Herrens hus skulle vi varje år föra förstlingen av markens gröda och förstlingen av all frukt på alla slags träd. 36 Så som det är skrivet i lagen skulle vi också föra till Guds hus, till prästerna som gjorde tjänst i vår Guds hus, de förstfödda av våra söner och av vår boskap, och de förstfödda av vår nötboskap och vår småboskap. 

5 Mos. 12:17 Du får inte inom dina portar äta tionden av din säd, ditt vin och din olja och inte heller det förstfödda av din nötboskap och din småboskap eller något av de löftesoffer som du gett löfte om eller av dina frivilliga offer eller av dina händers bidrag.

5 Mos. 14:23 Du skall äta ditt tionde inför Herrens, din Guds, ansikte på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tiondet av din säd, ditt vin och din olja, liksom det förstfödda av din nötboskap och småboskap, så att du lär dig att alltid frukta Herren, din Gud.

Att de förstfödda sönerna skulle lösas ut (friköpas) är en viktig ledtråd vad gäller Jeftas agerande, för detta skulle kunna varit även hans plan från början till slut. Även det friköpta betraktades symboliskt som ett brännoffer, även om det ersattes med ett friköp. Nu var inte Jeftas förstfödda någon son, men hela hans löfte var ytterst unikt. Han kunde heller inte veta säkert att den som först skulle möta honom i dörrarna till sitt hus skulle vara ”förstfött”, men däremot var ju hela löftet baserat på premissen att personen åtminstone skulle vara först ut genom husdörrarna: vem som än kommer ut mot mig genom dörrarna i mitt hus”. Alltså den första som kommer ut. Inte först ut genom moderlivet, men väl ut genom dörrarna. 

kors 6Jeftas dotter – utvald att tjäna Gud

Även om Jefta rev sönder sina kläder i upprördhet över att få se sin dotter som den första genom dörrarna, så kan detta inte ha varit oväntat för honom. Det kan självfallet ha varit så att han hoppades att den första genom dörrarna skulle vara någon annan, men hans löfte innebar verkligen ett mycket stort uppoffrande med tanke på vad som stod på spel. Texten säger också att dottern var fast besluten att fullfölja och infria faderns löfte. Däremot får vi inte veta exakt hur hennes tjänstgöring för Gud såg ut, och hur hennes vardag blev.

Man kanske kan tycka att Jeftas dotter gick en mycket tragisk framtid till mötes genom att behöva dedikera hela sin framtid till att tjäna Gud i stället för att skaffa familj, men man bör även fundera på hur hennes, och hela Israels, framtid skulle sett ut om inte Jefta hade accepterat uppdraget att gå emot ammoniterna med hjälp av Gud, och om ammoniterna skulle blivit herrar över Israel? Då hade förmodligen framtiden sett ännu värre ut, och hon skulle med största säkerhet också ha förlorat sin far.

I livets uppförsbackar får vi försöka tänka på att livet på jorden är en kort parentes, och att det bästa ligger framför oss i Guds permanenta rike.

Det talas om en tradition som följde efter händelsen med Jeftas dotter: Sedan blev det en sed i Israel, 40 att Israels döttrar gick för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter under fyra dagar varje år”. Denna sed pågick förmodligen så länge som Jeftas dotter levde, genom att hennes väninnor, och kanske andra människor, gjorde pilgrimsresor till henne varje år. Hennes beslut att gå med på faderns löfte mottogs alltså med stor tacksamhet och respekt. Man kan jämföra den årliga seden med 1 Sam. 1:3; 2:19, där Hanna gjorde årliga besök hos sin son Samuel så länge han levde. 

Jefta utförde en heroisk insats:

Hebr. 11:31 Genom tron undgick skökan Rahab att gå under tillsammans med dem som inte trodde, eftersom hon hade tagit emot spejarna som vänner.32 Vad skall jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. 33 Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, 34 släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten.

1 Sam. 12:11 beskriver det som att det var Herren som sände Jefta att rädda folket från sina fiender.

1 Sam. 12:10 Men de ropade till Herren och sade: Vi har syndat, för vi har övergett Herren och tjänat baalerna och astarterna. Men rädda oss nu från våra fienders hand, så skall vi tjäna dig. 11 Herren sände då Jerubbaal, Bedan, Jefta och Samuel och räddade er från era fiender runt omkring, och ni fick bo i trygghet.

Historien om Jefta är en av flera berättelser om en person som inte är mycket värd i andra ögon (t. ex hans bröders), men som slutar med att han blir en person av stor betydelse. Även om hans egen släkt på jorden slutade med hans dotter, som ju inte fick några barn.

Lech Walesa, polsk kommunist, globalist och förrädare – FILM

Lech Walesa ses inte som en hjälte i Polen

Inte alla i västvärlden känner till att Lech Walesa inte ses som en hjälte bland polacker i Polen (förutom bland liknande kamrater), utan snarare som en kommunist, globalist och förrädare. Kommunismen fortsatte även efter hans tid vid makten och enligt numera öppna arkiv så stod han på lönelistan som kommunistagent – vilket kan förklara hans motstånd till allt vad polsk nationalism hette. Den bild som förmedlas i västvärlden är däremot en helt annan.

Här nedan följer två intressanta filmer, dels om Lech Walesa och dels om nuvarande politiska system i Polen. Det går att se filmerna i omvänd ordning.