Archive | March 2014

Ska vi hålla sabbatsdagen fortfarande?

Olika lagar i olika epoker

När det handlar om sabbatsdagen så hjälper det oss om vi förstår att vi måste dela in Guds förbund och bud i olika historiska epoker. (Dessutom är en del lagar/bud eviga, andra gäller endast under en viss tid, en del lagar gäller alla, andra gäller bara vissa, etc.)

Det fanns bud från Gud som människorna var tänkta att hålla redan från Dag 1 (innan Mose lag existerade), och det handlade inte bara om budet att inte äta av den förbjudna frukten. Kain syndade exempelvis när han dödade sin bror, och Gud menar i 1 Mos. 4:7 att människorna bör stå över synden. På sätt och vis skulle man kunna säga att de bud som gällde vid den här tiden var de som sedan fortsatte att gälla även under tiden för Mose lag och även efteråt. Det blir aldrig omodernt att undvika mord, stöld, äktenskapsbrott och lögn.
Mose lag kom till under Exodus när Mose mottog dessa bud direkt från Gud. Dessa bud – 613 inalles – ingick i förbundet/avtalet/testamentet mellan Gud och Israel. Andra människor var inte avskurna från detta förbund eftersom de hade alla möjligheter att ansluta sig till Israel och gemensamt ära den sanna Guden. De viktigaste buden i Mose lag var i princip de som gällt redan innan Mose lag (som man skulle kunna benämna allt som ingår i “det dubbla kärleksbudet” eller att älska sin nästa som sig själv) och de blev också skrivna i sten direkt av Gud. Även sabbatsbudet skrevs ner i sten trots att detta bud inte står uttalat innan Mose lag, och det var för att det var ett väldigt speciellt bud och ett tecken för Israel att de var Guds utvalda. (Att arbeta 6 dagar och vila 1 dag är dock ett koncept som alla människor mår bra att ha som grundprincip, eftersom vi behöver ett bra mönster att gå efter – samt välbehövlig vila.)
Efter Jesu död och begravning så har vi ett nytt testamente, och detta testamente gäller både judar och hedningar. Det gamla testamentet mellan Israel och Gud gäller inte längre, men det betyder förstås inte att det finns 0 bud att följa. Det nya testamentet inkluderar det nya tecknet att en individ som omvänt sig från sina synder och bestämt sig för att följa Jesus DÖPER sig. De bud som vi fortfarande ska följa är de som alltid gällt sedan begynnelsen, och handlar om det dubbla kärleksbudet. Då har vi uppfyllt lagen. Löftet är att vi inte gör vad köttet begär OM vi vandrar i Anden.

Tio Guds bud och ytterligare 603 lagar ingick i ett speciellt förbund/avtal mellan Gud och Israel efter att de flytt från Egypten

Nästan hela innehållet i tio Guds bud gällde redan innan Mose lag kom till, men under Mose ledning så var det första gången som buden detaljerades och skrevs ner – ihop med en rad andra bud. Alla de bud som skulle ingå i förbundet mellan Gud och Israel skrevs ner, och tio Guds bud skrevs ner på stentavlor (av Guds finger) för att förvaras i förbundsarken. Eftersom 9 av de 10 lagarna handlar om respekt och kärlek till sina medmänniskor, så kan man säga att de gällde redan innan Mose lag, men så är inte fallet med sabbaten eftersom det inte handlar om en moral-lag där man riskerar att såra sina medmänniskor. Det är alltså inte något som är grundlagt i vårt samvete. Visserligen kanske man själv kan tycka att mönstret jobba 6 dagar och vila 1 är ett bekvämt mönster för ens liv, men man skulle inte veta om att det var en “synd” att inte konsekvent undvika all sorts arbete var sjunde dag, såvida detta inte angivits som en lag – precis som var fallet när Mose lag kom till. Alltså tror jag inte en sådan lag fanns från begynnelsen. När det nya testamentet kom var det förmodligen flera judar som fortsatte med samma mönster av gammal vana.

Innan Mose lag så gjorde Gud ett speciellt förbund med Abraham och hans säd efter honom, och det förbundet hade tecknet att allt manfolk skulle omskära sig. Ingår man inte i ett visst förbund så finns det inga skäl att lyda tecknet som står för förbundet. Ett förbundstecken (symbol för förbundet) innebär en påminnelse om att den som utför tecknet också ska följa innehållet i det förbund som tecknet är en symbol för. Att endast använda sig av tecknet/symbolen för förbundet, utan att lyda själva innehållet i förbundet, är förstås inte logiskt. Däremot är det inte en synd att exempelvis omskära sig även om man inte ingår i Abrahams förbund för det kan i vissa fall finnas medicinska fördelar med det.

Här nedan ser vi vad som står om sabbatsdagen i Moseböckerna. Det var ISRAELS BARN som ingick i förbundet med Gud under Exodus. Israels barn var i princip de som var släkt med Jakob (som ju fick det nya namnet Israel, av Gud), men även vem som helst som valde att ansluta sig till Israels folk och följa deras Gud – den sanna Guden.

2 Mos. 19:3 och Mose steg upp till Gud. Då ropade Herren till honom uppifrån berget: “Så skall du säga till Jakobs hus, så skall du förkunna för Israels barn: —5 Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund, skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min. 6 Ni skall för mig vara ett rike av präster och ett heligt folk. Detta är vad du skall tala till Israels barn.“⁷När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och delgav dem allt detta som Herren hade befallt honom. ⁸Allt folket svarade med en mun: “Allt vad Herren har talat vill vi göra.” Mose gick då tillbaka till Herren med folkets svar.

Mose var medlaren mellan Gud och Israels barn vad gäller detta speciella förbund som människorna svarade att de ville hålla. Gud lovade att se på Israel som sitt egendomsfolk på villkor att de följde alla lagarna som ingick i det förbund som han slöt med dem. Gud förklarar buden för Israels folk, och han påminner dem om att han fört dem ut ur Egypten. Att använda sig av det ungefärliga mönstret med att arbeta 6 dagar och vila 1 dag är bra för oss människor.

2 Mos. 20:1 Och Gud talade alla dessa ord:2 Jag är Herren, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.—8 Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. 9 Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor.10 Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar. 11 Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.

Vi ser hela tiden att det är Israels folk som förbundet med dess lagar är till för, och sabbaten är ett tecken mellan Gud och Israel från släkte till släkte. Det här med “evigt” och “släkte till släkte” kan man skriva mer utförligt om och du kan läsa mer om det i den här artikeln. Gud kan exempelvis sluta ett evigt förbund som tyvärr kan brytas om motparten inte gör sin del av avtalet. “Evigt” kan dessutom betyda en väldigt lång tid/era, fram till en annan era. En era som gör slut på många förbund och eviga livsmönster är ju när Guds rike kommer till jorden.

Om vi vill lyda sabbatsbudet på det sättet som det står beskrivet i förbundet mellan Gud och Israel, så kan vi inte välja vissa delar av avtalet medan man struntar i andra. “Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden” står det gällande sabbaten, så om man menar att det är viktigt att lyda sabbatsbudet som ju är beskrivet i Gamla Testamentet, så måste man förstås lyda alla detaljer. Sådana tuffa lagar hade sin poäng i en teokrati som ju gällde för Israel, eftersom det för alla folks skull var viktigt att Israel levde rent och höll allt mörker och olydnad borta från sina liv. Om Israel levde som alla andra så skulle de inte urskiljas moraliskt från andra människor, och därmed skulle deras Gud inte heller vara något att eftertrakta. Under det Nya Testamentet lever vi inte under en sådan teokrati där ett folk ska vara ett ljus för andra folk, utan vi har den helige Ande som vår ledstjärna.

2 Mos. 31:12 Herren sade till Mose: 13 SÄG TILL ISRAELS BARN: Mina sabbater skall ni hålla,TY DE ÄR ETT TECKEN MELLAN MIG OCH ER från släkte till släkte, för att ni skall veta att jag är Herren som helgar er. 14 Ni skall hålla sabbaten, ty den är helig för er. Den som vanhelgar den skall straffas med döden, ty var och en som på den dagen gör något arbete skall utrotas ur sitt folk. 15 Sex dagar skall man arbeta, men den sjunde dagen är en sabbat för vila, helgad åt Herren. Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. 16 ISRAELS BARN SKALL HÅLLA SABBATEN och fira den släkte efter släkte som ett evigt förbund. 17 Den är ett evigt tecken MELLAN MIG OCH ISRAELS BARN, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade. 18 När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.

Uppenbarelsetältet och Guds tempel i Jerusalem finns inte längre, så det är inte möjligt att utföra alla instruktioner enligt nedan (som ingår i en text med enormt många fler instruktioner). Trots detta så står det att det handlar om en “evig stadga“. Det gäller alltså under en hel era.

3 Mos. 24:5 Du skall ta fint mjöl, och av det skall du baka tolv kakor. Varje kaka skall innehålla två tiondels efa.6 Du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det förgyllda bordet inför Herrens ansikte. 7 På varje rad skall du lägga ren rökelse, och den skall vara på bröden som ett påminnelseoffer, ett eldsoffer åt Herren. 8 Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man ständigt lägga upp dem inför Herrens ansikte, en gåva av Israels barn till ett evigt förbund. 9 De skall tillhöra Aron och hans söner, som skall äta dem på helig plats, ty de är högheliga och är hans del av Herrens eldsoffer. Detta är en evig stadga.

Jag har skrivit om mannen som samlade ved i en annan bloggartikel, och situationen är förmodligen mer komplex än att bara samla ihop lite pinnar på en sabbat. Fallet handlar förmodligen om att förbereda offer för avgudadyrkan. Jag tar med avsnittet här för att återigen visa allvaret med att inte lyda Guds ord om man lever i en teokrati. Idag lär dock vissa kristna ut att lydnad av sabbat är ett måste, samtidigt som de inte gärna vill lyda resten av budet – att den som bryter budet måste dödas.

4 Mos. 15:³¹Eftersom han har föraktat Herrens ord och brutit mot hans bud, måste han utrotas. Hans missgärning vilar på honom.”³²Medan Israels barn var i öknen, ertappades en man med att samla ihop ved på sabbatsdagen. ³³De som ertappade honom med att samla ihop ved förde honom till Mose och Aron och hela menigheten.³⁴Då det inte var klart utsagt vad som borde göras med honom, satte de honom i förvar. ³⁵OchHerren sade till Mose: “Mannen skall straffas med döden. Hela menigheten skall stena honom utanför lägret.” ³⁶Då förde hela menigheten ut honom utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.

Israel var ålagada att utföra vissa offer beroende på om vilken högtid det handlade om. Många kristna vill gärna lära ut att sabbaten är ett måste, men de vill inte gärna utföra de offer som Mose lag kräver:

4 Mos. 28:9 På sabbatsdagen skall du offra två felfria årsgamla lamm och två tiondels efa fint mjöl blandat med olja som matoffer, med tillhörande drickoffer. 10 Detta är sabbatsbrännoffret, som skall offras varje sabbat utöver det dagliga brännoffret, med tillhörande drickoffer.11 På era nymånadsdagar skall ni som brännoffer åt Herren offra två ungtjurar, en bagge och sju felfria årsgamla lamm.

Återigen läser vi här nedan att det är Israels barn som ska följa stadgarna i Mose lag, och löftet är att om de följer buden så ska de få ta det förlovade landet i besittning. Gud vill också att de ska berätta om hur Gud räddat dem ur Egypten, och även påminna om dessa lagar till barn och barnbarn. Buden gällde inte bara för tiden under flykten från Egypten, utan de ska gälla även i det nya förlovade landet. Israel åläggs att inte lägga till eller dra ifrån något av Guds bud som de ska lyda. Det innebär att om de exempelvis väljer att undvika arbete på sabbaten, samtidigt som de vägrar att döda familjemedlemmar eller vänner som inte lyder budet, så har de ju valt att dra ifrån delar av Guds bud. Det går inte att välja och vraka mellan Guds bud. Det handlar om allt eller inget.

5 Mos. 4:1 Och nu Israel, lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag vill lära er att följa, så att ni må leva och komma in i och ta i besittning det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er. 2 Ni skall inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herrens, er Guds, bud som jag ger er. 3 Ni har med egna ögon sett vad Herren har gjort i fråga om Baal-Peor. Herren, din Gud, utrotade ur ditt folk var och en som följde Baal-Peor. 4 Men ni som höll fast vid Herren, er Gud, ni lever alla än i dag.⁵Se, jag har lärt er stadgar och föreskrifter så som Herren, min Gud, har befallt mig, för att ni skall följa dem i det land dit ni kommer för att ta det i besittning. ⁶Ni skall hålla och följa dem, och det skall tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra om alla dessa lagar skall de säga: “I sanning, detta stora folk är ett vist och förståndigt folk.” ⁷Ty finns det något annat stort folk som har gudar som är så nära det som Herren, vår Gud, är nära oss, så ofta vi åkallar honom? ⁸Och finns det något annat stort folk som har stadgar och föreskrifter som är så rättfärdiga som hela denna lag som jag i dag lägger fram för er?⁹Men tag dig till vara och akta dig väl, så att du inte glömmer vad dina ögon såg och inte låter det vika ifrån ditt hjärta under alla dina livsdagar utan berättar för dina barn och barnbarn ¹⁰vad som skedde den dag då du stod inför Herren, din Gud, vid Horeb, då Herren sade till mig: “Samla folket till mig, jag vill låta dem höra mina ord, och de skall lära sig dem så att de fruktar mig så länge de lever på jorden, och de skall lära sina barn dem.” ¹¹Ni trädde då fram och stannade vid bergets fot. Berget brann i eld ända upp till himlen, och där var mörker, moln och töcken. ¹²Och Herren talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde endast rösten. ¹³Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor. ¹⁴Herren befallde mig på den tiden att jag skulle lära er stadgar och föreskrifter som ni skulle följa i det land dit ni drar för att ta det i besittning.

Sabbaten var till för Israel och för att de skulle reflektera över vad Gud hade gjort för dem, och för att komma ihåg det förbund som de hade med honom. Det var alltså inte en lag som skulle gälla även hedningar som lever under det nya testamentet. En del kristna vill väldigt gärna lära ut att det är ett krav att lyda sabbaten, samtidigt som de menar att det inte är ett krav att omskära sig. Men både sabbat och omskärelse står med i Mose lag. Mose lag/förbund var tänkt för de judar som räddades undan Egyptens slaveri, och även vad gäller deras efterkommande barn och barnbarn (för att täcka hela Israels levnad under Exodus och i sitt förlovade land). Kristna har aldrig levt under Mose lag i det gamla testamentet. Vi lever i en ny tid som gällt sedan Jesus dött på korset, då förhänget i templet rämnade för att öppna upp för det allra heligaste, och där ett nytt förbund/testamente kungjorts för oss. Vi hedningar kan inte ens vara med i det gamla judiska förbundet, för det nya förbundet tog vid där det gamla förbundet slutade att gälla. Vi kan inte leva under två olika förbund. Här nedan kan vi återigen läsa att skälet för Israel att hålla sabbatsdagen är för att de ska komma ihåg hur Gud hjälpt dem ur slaveriet i Egypten. Det har inte hedningar varit med om.

5 Mos. 5:5 Mose kallade samman hela Israel och sade till DEM: Hör, ISRAEL, de stadgar och föreskrifter som jag i dag kungör för ER. Lär er dem och håll fast vid och följ dem.2 Herren, vår Gud, slöt ett förbund MED OSS på Horeb. 3 DET VAR INTE MED VÅRA FÄDER HERREN SLÖT DETTA FÖRBUND, UTAN MED OSS SJÄLVA SOM STÅR HÄR I DAG, OSS ALLA SOM NU LEVER. 4 Ansikte mot ansikte talade Herren till ER ur elden på berget. 5 Jag stod då mellan Herren och er för att förkunna Herrens ord för er, ty ni var rädda för elden och steg inte upp på berget. Han sade:—¹²Håll sabbatsdagen så att du helgar den, så som Herren, din Gud, har befallt dig. ¹³Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. ¹⁴Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna, din oxe eller åsna eller något av dina dragdjur, inte heller främlingen som bor hos dig inom dina portar, för att din tjänare och din tjänarinna skall få vila liksom du. ¹⁵KOM IHÅG ATT DU VAR EN SLAV i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm. DÄRFÖR HAR HERREN, DN GUD, BEFALLT DIG ATT HÅLLA SABBATSDAGEN.

Även Jeremia intygar hur viktigt det är att lyda sabbatsdagen, om man ingår i förbundet. Det var för deras själars skull

Jer. 17:21 Så säger Herren: Se för era själars skull till att ni på sabbatsdagen inte bär eller för in någon börda genom Jerusalems portar.22 För inte ut någon börda ur era hus på sabbatsdagen och gör inte heller något annat arbete, utan håll sabbatsdagen helig så som jag har befallt era fäder.—Men om ni inte hör mitt bud att hålla sabbaten helig och att inte bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända en eld i dess portar och den elden skall förtära Jerusalems palats. Den elden kan inte släckas.

I 1 Kung. 8:9, 21 så kan vi läsa att förbundsarken innehöll Mose stentavlor, som måste bevaras av Israel (både vad gäller själva tavlorna och vad gäller innehållet på tavlorna). Vi kristna har inte tillgång till denna förbundsark, men däremot så måste vi som sagt hålla de grundläggande kärleksbud som gällt sedan begynnelsen.

Nya testamentet – ett annat förbund

Innehåller i tio Guds bud är alla repeterade i det nya testamentet, förutom sabbatsbudet.

Lukas 22:19 Och han tog ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt dem och sade: “Detta är min kropp, som utges för er. Gör detta till minne av mig.” 20 På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: “Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er.

De kristna fortsatte att samlas i templet på sabbaten även efter Jesu död, för att predika om Jesus. Det var inte bara på sabbatsdagen som de gjorde detta utan alla dagar (Apg. 5:42). I Galaterbrevet kan vi läsa att Abrahams förbund en dag skulle komma att bli uppfyllt i Jesus Kristus, och även att Mose lag skulle upphöra. Jesus är ju den som löftet syftar på, och det gamla förbundet gäller alltså ända fram till han trätt fram – då ett nytt förbund tar vid. När nu Jesu dött och uppstått för oss, och när vi fått den helige Ande som hjälpare i våra liv – när vi omvänt oss och döpt oss – så gäller inte längre det tidigare förbundet och heller inte sabbatsbudet. Ett nytt förbund gäller, och visst kan vissa bud repeteras även i det förbundet. De bud som återfinns i det nya testamentet är samma bud som gällde innan Mose lag gällde – alltså allting som har med kärlek och moral att göra. Älskar vi vår nästa som oss själva så behandlar vi dem väl och vi uppfyller därmed lagen.

Gal. 3:19 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand.—²³Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. ²⁴Så blev lagen vår övervakare^[l] fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. ²⁵Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare.

Jeremia talar om ett nytt förbund som ska komma, där Guds lag snarare ska finnas i människornas hjärtan i stället för på stentavlor. Att hålla sabbaten är inte ett tecken för det nya förbundet, utan DOPET är tecknet.

Jeremia 31:31 Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, 32 inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land – det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren.33 Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk.

Paulus förklarar detta nya förbund, och lagen som ska finnas i våra hjärtan. Han talar om den helige Ande, och löftet är att vi inte gör vad köttet begär om vi lyder Anden.

Hebr. 8:1 Detta är en huvudpunkt i vad vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen — 5 De tjänar i den helgedom som är en skuggbild av den himmelska helgedomen, enligt den föreskrift som Mose fick när han skulle bygga tabernaklet. Gud sade: Se till att du gör allt efter den förebild som du fick se på berget.6 Men nu har Kristus ett högre prästämbete, liksom det förbund han är medlare för är bättre, eftersom det är stadfäst med bättre löften. 7 Ty om det första förbundet hade varit utan brist skulle det inte behövas plats för ett andra.8 Men Gud förebrår dem när han säger:Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus,9 inte ett sådant som jag slöt med deras fäder den dag jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land. Eftersom de inte blev kvar i mitt förbund, brydde jag mig inte om dem, säger Herren.10 Detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.—13 När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.

Paulus talar om det nya förbundet även i Korinthierbrevet.

2 Kor. 3:3 Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev som är ombesörjt av oss och skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött, på människohjärtan.— 6 Han har gjort oss dugliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv.7 Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade. 8 Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha? — 13 och gör inte som Mose, han som hängde en slöja för sitt ansikte, för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. 14 Men deras sinnen blev förstockade. Än i dag finns samma slöja kvar när gamla förbundets skrifter föreläses, och den tas inte bort, först i Kristus försvinner den. 15 Ja, än i dag ligger en slöja kvar över deras hjärtan när Mose föreläses. 16 Men närhelst någon omvänder sig till Herren, tas slöjan bort.

Jesus fick frågan av en man vad han måste göra för att få evigt liv, och Jesus svarade honom med att lista de buden som har med kärleken till sin nästa att göra. Alltså att inte mörda, begå äktenskapsbrott, stjäla och ljuga, men att däremot hedra sina föräldrar och att älska sin nästa som sig själv. Sabbatsbudet nämnde han aldrig.

Matt. ¹⁶En man kom fram till Jesus och frågade: “Mästare, vad skall jag göra för gott för att få evigt liv?“¹⁷Jesus sade till honom: “Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode, och vill du gå in i livet, så håll buden.” ¹⁸Han frågade honom: “Vilka?” Jesus svarade: “Du skall inte mörda, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt,¹⁹Hedra din far och mor och Du skall älska din nästa som dig själv.”

Tecknet för det nya förbundet är – DOPET och den helige Ande som sigill

Abrahams förbund med omskärelsen som förbundstecken är förbi, och Moses förbund med sabbaten som förbundstecken är förbi, men nu gäller det nya testamentets förbund som har dopet som förbundstecken. Det nya förbundet betyder att de snarare är våra hjärtan som ska vara omskurna, och inte köttet. Köttets omskärelse vara bara ett yttre tecken i förbundet med Abraham, och även om man omskar sig redan på 8:e dagen så säger Bibeln att sanna Abrahams barn var de som levde som Abraham. Omskärelsen var tänkt för Abrahams barn och efterkommande släktingar, så tecknet kom redan från början. Ett utföra ett yttre förbundstecken är aldrig en slutgiltig försegling, utan det är lydnad av förbundet som avgör en människas frälsning.

Joh. 8:39 De svarade honom: “Vår fader är Abraham.” Jesus sade: “Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar.

Kol. 2:11 I honom blev också ni omskurna, inte med människohand, utan med Kristi omskärelse, då ni avkläddes er syndiga natur12 och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft,han som har uppväckt honom från de döda. — ¹⁶Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller i fråga om högtid eller nymånad eller sabbat. ¹⁷Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.

Dopen är ett yttre tecken på att man gått med i det nya förbundet. Johannes Döparen (förlöpare till Jesus) vägrade att döpa de som inte levde moraliskt rätt. Den helige Ande ges som gåva vid omvändelse. Den helige Ande påminner oss om Guds lag på ett annat sätt än de stentavlor gjorde i gamla testamentet.

Apg. 2:38 Petrus svarade dem: “Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Andesom gåva.

Rom. 13:8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen.9 Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv. 10 Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.

Gud är inte besviken på galaterna för att de tänkt återvända till omoderna gamla lagar såsom du skall icke döda, stjäla, begå äktenskapsbrott, osv, utan han var besviken på dem för att de på sina håll gick tillbaka till Mose lag. Paulus varnade dem att om man ska hålla Mose lag så måste man hålla ALLA dess lagar, och då kan man inte välja och vraka. Om de återgår till Mose lag så har Jesus dött för dem i onödan, för då går de också tillbaka till djurofferlagen.

Gal. 4:9 Men nu, då ni känner Gud, ja, än mer, har blivit kända av Gud, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och ynkliga människostadgar som ni på nytt vill bli slavar under? 10 Ni iakttar noga dagar och månader och särskilda tider och år.—

Gal. 5:1Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. 2 Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er.3 Jag försäkrar er än en gång: var och en som låter omskära sig är skyldig att hålla hela lagen. 4 Ni har kommit bort ifrån Kristus, ni som försöker bli rättfärdiga genom lagen. Ni har fallit ur nåden. 5 Vi däremot väntar i Anden genom tron på den rättfärdighet som är vårt hopp. 6 Ty i Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.7 Ni började bra. Vem har nu hindrat er, så att ni inte längre lyder sanningen? 8 Till det har ni inte blivit övertalade av honom som kallade er. 9 Lite surdeg syrar hela degen. 10 Jag för min del litar i Herren på att ni inte skall vara av annan mening. Men den som skapar förvirring bland er skall få sin dom, vem han än är. 11 Bröder, om jag fortfarande predikade omskärelse, varför skulle jag då bli förföljd? Då vore korsets anstöt borta.

Rom.14:⁵Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar för lika. Var och en bör vara fullt övertygad i sitt sinne. ⁶Den som lägger vikt vid en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.

Sabbatsvilan

Hebr. 4 talar om att träda in i hans VILA, och var och en som har en relation med Jesus går också in i hans andliga vilja. Därför är Kristus vår sabbat. I det gamla testamentet handlade det om en bokstavlig vila på sabbaten, men i Jesus har vi en andlig vila. Jesus har lett in oss i ett annat sorts löftesland än Kanaan (Matt. 1:21).

Rom. 10:⁴Ty Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror.

Hebr. 4:1 Låt oss därför med fruktan se till att ingen av er visar sig bli efter på vägen, när nu ett löfte att komma in i hans vila står kvar. — 3 Det är vi som tror som går in i vilan. Herren säger: Då svor jag i min vrede: De skall aldrig komma in i min vila, och det fastän hans verk stod färdiga sedan världens grund blev lagd.4 Ty på stället om den sjunde dagen säger han: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk. 5 På det här stället säger han: De skall aldrig komma in i min vila. 6 Det står alltså fast att somliga går in i vilan och att de som först fick höra evangeliet predikas inte kom in för sin olydnads skull.

Nu är visserligen bara Jesus människosonen, men det är inte bara människosonen som kan bryta sabbaten eftersom Jesus också säger att sabbaten är gjord för människan och inte människan för sabbaten. Jesus undervisade om dessa ord precis efter att han gett ett exempel på en person som på sätt och vis bröt sabbatsbudet. Däremot passar det bra att säga att människosonen är Herre över sabbaten eftersom det bara är han som gjort VILAN i honom möjlig för oss andra.

Markus 2: 23 En sabbat gick Jesus genom ett sädesfält, och hans lärjungar började rycka av ax där de gick. 24 Då sade fariseerna till honom: “Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?” 25 Han svarade: “Har ni aldrig läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga och inte hade något att äta: 26 hur han gick in i Guds hus, då Abjatar var överstepräst, och åt skådebröden, som endast prästerna fick äta, och hur han även gav till dem som var med honom?” 27 Och Jesus sade till dem: “Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. 28 Så är Människosonen Herre också över sabbaten.”

Kyrkofäder

Epistle of Barnabas 2:4-6 (130 A.D.)

“For He has made it clear to us through all the prophets that He needs neither sacrifices nor whole burnt offerings nor general offerings, saying on one occasion: ‘What is the multitude of your sacrifices to Me?’ says the Lord. ‘I am full of whole burnt offerings, and I do not want the fat of lambs and blood of bulls and goats, not even if you come to appear before Me. For who demanded these things from your hands? Do not continue to trample My court. If you bring fine flour, it is in vain; incense is detestable to Me; your new moons and sabbaths I cannot stand.’ Therefore He has abolished these things, in order that the new law of our Lord Jesus Christ, which is free from the yoke of compulsion, might have its offering, one not made by man.”

The Epistle of Ignatius to the Magnesians (110 A.D.)

“Do not be deceived by strange doctrines or antiquated myths, since they are worthless. For if we continue to live accordance with Judaism, we admit that we have not received grace. For the most godly prophets lived in accordance with Christ Jesus. This is why they were persecuted, being inspired as they were by His grace in order that those who are disobedient might be fully convinced that there is one God who revealed Himself through Jesus Christ His Son, who is His Word which came forth from silence, who in every respect pleased Him who sent Him. If, then, those who had lived in antiquated practices came to newness of hope, no longer keeping the Sabbath but living in accordance with the Lord’s day, on which our life also arose through Him and His death (which some deny), the mystery through which we came to believe, and because of which we patiently endure, in order that we might be found to be disciples of Jesus Christ, our only teacher, how can we possibly live without Him, whom even the prophets, who were His disciples in the Spirit, were expecting as their teacher? Because of this He for whom they rightly waited raised them from the dead when He came. Therefore let us not be unaware of His goodness. For if He were to imitate the way we act, we are lost. Therefore, having become His disciples, let us learn to live in accordance with Christianity. For whoever is called by any other name than this one does not belong to God. Throw out, therefore, the bad leaven, which has become stale and sour, and reach for the new leaven, which is Jesus Christ. Be salted with Him, so that none of you become rotten, for by your odor you will be examined. It is utterly absurd to profess Jesus Christ and to practice Judaism. For Christianity did not believe in Judaism, but Judaism in Christianity, in which “every tongue” believed and “was brought together” to God.” (10)

Eusebius Ecclesiastical History, Book 1, Chapter 5 (c. 315 A.D.)

“For as the name Christians is intended to indicate this very idea, that a man, by the knowledge and doctrine of Christ, is distinguished by modesty and justice, by patience and a virtuous fortitude, and by a profession of piety towards the one and only true and supreme God; all this no less studiously cultivated by them than by us. They did not, therefore, regard circumcision, nor observe the Sabbath, neither do we; neither do we abstain from certain foods, nor regard other injunctions, which Moses subsequently delivered to be observed in types and symbols, because such things as these do not belong to Christians.”

ALLA betyder inte alltid ALLA i Bibeln – sammanhanget avgör

Mar21

ALLA betyder inte alltid “ALLA människor som någonsin levt”Även om “alla” i Bibeln inte alltid betyder “alla människor”, så är sanningen den att vi inte själva får bestämma godtyckligt hur ordet ska tolkas beroende egna önskemål och vad som passar ens egna favoritdoktriner. Detta kanske borde vara en självklarhet, men det finns människor som orubbligt läser “alla” på ett mycket strikt och snävt sätt i vissa utvalda verser medan de i andra verser är mer än villiga att läsa samma ord på ett mycket rymligt sätt. De kanske omedvetet tänker:

”Eftersom jag kan bevisa att ALLA inte alltid betyder “alla människor i hela världen”, så får jag själv bestämma när ALLA betyder ALLA, beroende på vad jag själv föredrar”.

Det är vanligt att framför allt kalvinister försöker komma runt de verser som säger att Jesus dog för ALLA, genom att föreslå att ”ALLA betyder inte alltid ALLA”, för det skulle ju lättare ge plats för deras lära om“Begränsad försoningsdöd” där Jesus endast dog för några få. Ibland så betyder ordet mycket riktigt inte ALLA människor utan snarare en begränsad grupp av människor, men den grammatiska regeln är inte “ALLA betyder ALLA, såvida fallet inte är att det inte passar ihop med min personliga favoritlära för då betyder det INTE ALLA”.

Det heter ofta i reformerta kretsar att Jesus inte dog för alla människor men snarare alla sorters människor, såsom människor från olika grupper, språk, folkslag och nationer – alternativt att han dog för alla sorts människor utan någon distinktion eller undantag. Om kalvinister får tolka ordet på just det sättet när det passar, får jag också tolka samma ord på samma sätt när det passar mig? Hur skulle det vara om jag tolkade ordet ALLA i följande vers på precis samma sätt?

Romans 3:23 ALLA har syndat och saknar härligheten från Gud,

Kan jag få tolka versen som att “alla sorters människor har syndat”, eller “några människor från ALLA nationer har syndat”? Nej, det skulle ju aldrig en reformert person gå med på, och en del av dem skulle kanske utrop “ALLA betyder ALLA människor! Läs som det står!” Men det är ju verkligen inte rättvist att endast de reformerta har rättigheten att få tolka ordet som det passar, medan samma rättighet inte ges till andra. Nu kommer vi till pudelns kärna:

Rom. 5:12 Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över ALLA människor, eftersom ALLA hade syndat.

Ovan vers är nog den populäraste versen att använda av de kristna som menar att vi har alla ärvt Adams synd. Men läser vi versen noga så ser vi att detta inte är vad som står. Vi kan dra detta från versen:

Synden kom in i världen genom Adam, för det var ju ingen som syndade före honom
Det är ett faktum att att vi DÖR om vi syndar, och det handlar om en andligt död (en sanning som gäller fortfarande)
Versen svarar på varför vi dör, och skälet är “EFTERSOM alla hade syndat”. (Inte för att Adam syndade och vi ärvde hans synd.)

Så ordet ALLA i versen vill de flesta väldigt gärna tolka väldigt precist, med innebörden “alla människor som någonsin levt “. Men vi måste omedelbart göra ett undantag för en sådan idé eftersom Jesus (som hade en mänsklig mamma som var släkt med Adam) aldrig syndade och alltså inte kan inkluderas i “alla”, och frågan är om vi kan göra fler undantag? Det kan vi absolut göra om vi tolkar ordet rätt och i sitt sammanhang. De ALLA som Paulus talar om är ju de som han i Rom. 5 redan talat om och det handlar om de individer som har blivit Guds fiender (v. 10). Kan bebisar vara Guds fiender? Såsom 1-månaders bebisar och ofödda bebisar? Nej, det är ju omöjligt, och Paulus motiv för Romarbrevet 5 är inte att försöka få oss att tro att bebisar kan vara rebelliska mot Gud.

ALLA i Rom. 5:12 kommer från det grekiska ordet “anthropos” (Strong’s 444). Ordet förekommer 559 gånger i engelska King James Bible, och 552 av de gångerna så översätts ordet med MAN. I Rom. 5:12 är ordet översatt med “all men”. Ordet kan betyda 1) män 2) män och kvinnor, eller 3) hela mänskligheten. Det är inte ärligt att välja det som man själv föredrar och bestämma sig för att det är det enda godtagbara alternativet, samt utesluta alla andra alternativ. Det är sammanhanget som bestämmer vad ordet betyder och inte våra personliga preferenser. Ordet behöver alltså INTE inkludera bebisar, eller betyda “alla människor som någonsin levt”.

Romans 5:18 Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet för alla människor lett till en frikännande dom som leder till liv.

Det är intressant att många kristna nästan omedvetet läser versen såsom “liksom en endas fall ledde till fördömelse för ALLA människor, så har en endas rättfärdighet för NÅGRA människor lett till en frikännande dom som leder till liv”. Men det står ALLA på båda ställena, och inte ALLA på ett ställe och NÅGRA på det andra. Om vi därmed väljer att tolka versen som att alla automatiskt och ovillkorligt är fördömda i Adam, då måste precis samma ALLA automatiskt och ovillkorligt vara rättfärdiga och frikända i Jesus. Det innebär att ALLA människor blir frälsta! Men universalism är det få som tror på, så därför måste vi vara förnuftigare när vi läser versen – utan att ändra på orden. Det är helt förkastligt att tolka exakt samma ord på ett sätt i början av meningen, och på ett helt annat sätt i slutet av meningen. Nästa vers får oss att inse att fördömelse och rättfärdighet inte appliceras på människor hur som helst, utan det är kopplat till vår lydnad. Är vi alltså olydiga som Adam så dör vi som han, och är vi lydiga och trogna Jesus så blir vi rättfärdiga. v. 19 talar om MÅNGA på båda ställena och inte ALLA, men här vill kristna återigen gärna ändra orden och läsa “liksom ALLA stod som syndare på grund av en enda människas olydnas, så skulle också de MÅNGA stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad”. Men det står samma ord på båda ställena, och exakt samma MÅNGA i början av meningen talas det igen om i slutet av meningen.

19 Liksom de MÅNGA stod som syndare på grund av en enda människas olydnad, så skulle också de MÅNGA stå som rättfärdiga på grund av den endes lydnad.

Exempel där ALLA absolut inte kan betyda hela mänskligheten

Om ett barn kommer hem och säger till sin mamma “Idag hade jag min tröja bak och fram, och alla skrattade åt mig”, så skulle nog barnets mamma begripa att det knappast var 100% av samtliga lärare, elever, vaktmästare, mattanter, osv på skolan som skrattade åt barnet. “Alla” måste handla om alla av några/något, och för att veta vad så måste man ju gå till sammanhanget. Om vi kan använda logik i vår vardag när vi stöter på ordet, så borde vi väl använda logik även när vi läser Bibeln? Vi måste se upp med eventuella filter som vi kanske använder för att läsa Bibeln. För kalvinister är det ju en förbjuden tanke att Jesus skulle ha offrat sitt liv för alla människor på hela jorden, och de tror kanske att de slipper att acceptera de verser som säger att han gjort just det – om de bara kan finna några verser som visar att “alla” inte kan betyda “alla”. Riktigt så lätt är det inte.

Mark 1:5 Och hela Judeen och ALLA Jerusalems invånare kom ut till honom och bekände sina synder och döptes av honom i floden Jordan.

Joh. 8:2 Tidigt på morgonen kom han tillbaka till tempelplatsen. ALLT folket samlades omkring honom, och han satte sig ner och undervisade dem.

Apg 22:15 Ty du skall vara hans vittne inför ALLA människor och vittna om vad du har sett och hört.

Mattheus 10:22 Och ni skall bli hatade av ALLA för mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.

Joh. 3:26 De gick till Johannes och sade: “Rabbi, han som var hos dig på andra sidan Jordan och som du vittnade om, han döper och ALLA går till honom.”

Mattheus 21:26 Säger vi: Från människor, måste vi vara rädda med folket, eftersom ALLA anser att Johannes var en profet.”

2 Korinthierbrevet 3:2 Nej, ni är vårt brev som är skrivet i våra hjärtan, känt och läst av ALLA människor.

Rom. 12:17 Löna inte ont med ont, sträva efter det som är gott inför ALLA människor.

Rom. 16:19 Er lydnad är ju känd av ALLA. Därför gläder jag mig över er, men jag vill att ni skall vara förståndiga i fråga om det goda och oskyldiga i fråga om det onda

Apg 21:28 och ropade: “Israelitiska män, hjälp oss! Det är den här mannen som överallt undervisar ALLA och talar mot vårt folk och mot vår lag och denna plats. Och nu har han dessutom tagit med sig greker in i templet och orenat denna heliga plats.”

2 Tim. 3: 9 Men de kommer inte längre att ha någon framgång. Deras galenskap skall bli uppenbar för ALLA, liksom fallet blev med Jannes och Jambres.

2 Tim. 4:16 När jag försvarade mig första gången kom ingen till min hjälp, utan ALLA övergav mig. Måtte inte detta tillräknas dem.

3 Joh. 1:12 Demetrius har gott vittnesbörd av ALLA, ja, av sanningen själv. Också vi kan intyga det, och du vet att vårt vittnesbörd är sant.

Apg 4: 21 Då hotade de dem än en gång och lät dem sedan gå, eftersom de för folkets skull inte kunde finna något lämpligt sätt att straffa dem. Ty ALLA prisade Gud för det som hade hänt.

Apg 2:45 De sålde sina egendomar och ALLT vad de ägde och delade ut till ALLA, efter vad var och en behövde.

Joh. 11:48 Om vi låter honom hålla på så här, kommer ALLA att tro på honom, och sedan kommer romarna och tar ifrån oss både vårt tempel och vårt folk.”

1 Kor. 9:19 Eftersom jag är fri och oberoende av alla, har jag gjort mig till ALLAS tjänare för att vinna desto fler.—22 För de svaga har jag blivit svag för att vinna de svaga. För ALLA har jag blivit ALLT, för att jag i varje fall skall frälsa några

Fil. 4:5 Låt ALLA människor se hur vänliga ni är. Herren är nära.

Exempel där ALLA betyder ALLA människor

Det finns ju exempel i Bibeln där ALLA verkligen betyder alla människor som någonsin levt. Exempelvis ska vi ALLA en gång dö och sedan dömas.

Hebr. 12:23 till en högtidsskara, en församling av förstfödda som har sina namn skrivna i himlen, till en domare som är allas Gud och till andarna hos de rättfärdiga som nått fullkomningen.

Apg 17:25 Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. 26 Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo,

Apg 1:24 Och de bad: “Herre, du som känner allas hjärtan, visa vilken av dessa två du har utvalt

Joh. 2:24 Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla.

1 Kor. 7:7 Helst skulle jag vilja att alla människor vore som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene av ett slag, den andre av ett annat.

Borde vi vara barmhärtiga mot ALLA människor eller endast några?

1 Petrus 2:17 Visa aktning för alla, älska bröderna, frukta Gud och vörda kejsaren.

Hebr. 12:14 Sträva efter frid med alla och efter helgelse. Ty utan helgelse kommer ingen att se Herren.

Titus 3:1 Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda myndigheter och makthavare och vara beredda att göra allt som är gott, 2 att inte förolämpa någon utan hålla frid och vara tillmötesgående och visa vänlighet mot alla människor.

Gal. 6:10 Låt oss därför göra gott mot alla människor medan vi har tillfälle, och framför allt mot dem som delar vår tro.

2 Tim. 2:24 och en Herrens tjänare skall inte strida utan vara vänlig mot alla, skicklig att undervisa och tålig när han får lida.

1 Thess. 3: 12 Och må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så som även vår kärlek till er gör,

1 Thess. 5:14 Vi uppmanar er, bröder: tillrättavisa de oordentliga, uppmuntra de missmodiga, ta er an de svaga och ha tålamod med alla. 15 Se till att ingen lönar ont med ont. Sträva i stället alltid efter att göra gott mot varandra och mot alla människor.

Verser som inte är populära bland de som inte trivs med idén att Jesus dog för ALLA

Reformerta kan få för sig att Jesus inte kunde ha dött för ALLA människor eftersom vi kan läsa i en vers att han dog för sina får, men exkluderar detta att han även dog för andra? Om en förälder säger att hon älskar sin dotter LISA, betyder det att hon omöjligt kan älska även sin son GÖRAN?

Han dog för ALLA (1 Tim. 2:6, Hebr. 2:9, 2 Kor. 5:15, Jes. 53:6, Rom. 5:18, 1 Tim. 4:10) – Strong’s 3956
Han dog för de OGUDAKTIGA (Rom. 5:6).
Han dog för GUDS-FÖRNEKARE (2 Peter 2:1).
Han dog för SYNDARE (Rom. 5:8).
Han dog för MÅNGA (Matt. 20:28).
Han dog för VÄRLDEN (Joh. 6:33,51; Joh. 1:29, Joh. 3:16).
Hand dog för HELA VÄRLDEN (1 Joh. 2:2).
Han dog för HELA NATIONEN Israel (Joh. 11:50-51).
Han dog för sin FÖRSAMLING (Ef. 5:25).
Han dog för sina FÅR (Joh. 10:11).
Han dog för PAULUS (Gal. 2:20)

Här är exempel på att Jesus dog för ALLA människor:

2 Petrus 3:9 Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

Apg 17:27 för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss. 28 Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt. —30 Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. 31 Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.”

Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,

Joh. 1:7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom.—9 Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen.

1 Tim. 4:10 Det är därför vi arbetar och kämpar, ty vi har satt vårt hopp till Gud, som ger liv och är Frälsaren för alla människor, först och främst för de troende 11 Detta skall du inskärpa och lära ut.

1 Tim. 2:3 Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, 4 som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen.

Joh. 5:22 Inte heller dömer Fadern någon, utan hela domen har han överlämnat åt Sonen, 23 för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

Joh. 6:32 Då sade Jesus till dem: “Amen, amen säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen, utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.33 Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv.“—51 Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet. Och brödet jag ger är mitt kött, för att världen skall leva.”

Hes. 18:23 Skulle jag finna någon glädje i den ogudaktiges död? säger Herren,Herren. Nej, jag vill att han vänder om från sin väg och får leva.—Jag finner ingen glädje i någons död, säger Herren, Herren. Vänd därför om, så får ni leva.

Hes. 33:11 Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktigevänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?

Jak. 1:5 Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den.

Vi har en stor Gud med ett stort hjärta, och hans son har inte stängt dörren för någon. Jesus dog för alla, och skälet för att inte alla är frälsta är pga vår fria vilja som en del använt till att vända Gud ryggen.

Joh. 5:39 Ni forskar i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv i dem, och det är dessa som vittnar om mig. 40 Men ni vill inte komma till mig för att få liv.

KATOLSK /KATOLIK – ursprung och betydelse. Hur länge har den katolska kyrkan funnits?

Mar16

Ursprunget för ordet “katolsk” och “katolik”

Vi kan faktiskt hitta ursprunget för den katolska kyrkan i Bibeln, men ordets innebörd syftar där INTE på den katolska kyrkan som vi känner till den idag, utan begreppet syftar på HELA DEN KRISTNA FÖRSAMLINGEN och Kristi kropp. Alltså – alla kristna människor som bekänner sig till Jesus Kristus, oavsett församlingstillhörighet.

Apg. 9:31 Församlingen hade nu lugn och ro I HELA Judeen, Galileen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.

Apg. 9:31 Then had the churches rest THROUGHOUT ALL Judaea and Galilee and Samaria, and were edified; and walking in the fear of the Lord, and in the comfort of the Holy Ghost, were multiplied. (KJV)

Ordet “katolsk” finns inte i bibeln. Orden “i” och “hela” i Apg. 9:31 kommer från de grekiska orden KATA (Strong’s 2596 -från, enligt) och HOLOS (Strong’s 3650 – hela, universell, allmännelig, heltäckande) som ihop blir “KATA HOLOS”, vilket är grunden för ordvalet KATOLIK. När man ville trycka på betydelsen “UNIVERSELL”, och “ALLA (kristna) ÖVERALLT“, så kunde dessa två ord (preposition och adjektiv) användas ihop för att förmedla detta. Vi kan läsa om de första kristna församlingarna främst i Apostlagärningarna, och där samlades man främst i varandras hem eller i andra lokaler som kunde rymma ett stort antal människor. Dessa grupperingar av kristna var våra första “kyrkor”, eftersom “kyrka” (ecclesia) syftar på en grupp personer som samlas för en kristen gemenskap.

Orden “kata” och “holos” har förstås inte kombinerats till “katolik” från första början, utan kombinationen kom förmodligen till per automatik när man så småningom kände att man ville ha ett begrepp inte bara för “Levi och Marias husförsamling”, eller “alla kristna i Efesos”, utan för alla kristna församlingar i hela världen (som inledningsvis sträckte sig till Medelhavsområdet) som en enda universell enhet. Ordet “kristna” är inte tillräckligt detaljerat, eftersom det skulle kunna handla om troende personer som inte är anslutna till någon husgrupp/kristen gemenskap (kyrka) med pastorer/äldre som officiella överhuvud.

Många katoliker lägger mycket krut på Ignatius ordval “katolik” i sitt brev till Smyrnierna, kap. 8, men det är en osäker grund med tanke på ovan, ryktena om att några av hans brev inte är autentiska, samt att det han skriver går emot läror inom den Romersk-katolska kyrkan. Ignatius lärde aldrig ut att det skulle finnas en “biskop” över alla kyrkor (och att den ledaren dessutom måste leva i celibat). Alla kristna församlingar som står på Bibelns och apostlarnas grund skulle kunna kalla sig “kata-holos kyrkan”. Ingen specifik kristen kyrkoförsamling kan ta sig ensamrätt till Ignatius benämning i sitt brev, och utesluta andra kristna kyrkoförsamlingar. Vi får inte låta lura oss av att en viss kyrkogren använder sig av det namnet (katolik) och inga andra. Apostlarna använde sig av begreppet “Guds hus”, när de syftade på hela Kristi kropp/alla kristna (Apg. 20:28, 1 Cor. 10:32, 1 Tim. 3:5, etc). Om den Romersk-Katolska kyrkan hade velat koppla den kyrka som apostlarna syftade på till sin egen, så hade “Guds hus” varit ett bättre alternativ med tanke på att det nämns 11 gånger i NT och syftar på de kristna församlingarna.

Om man ser till historien så ser vi (mycket tack vare dokumentation från kyrkomöten) att den katolska kyrkan i Rom var en kyrka (kristen gemenskap) bland andra, och att den INTE hade ansvar för mer än sin egen kyrkoförsamling, eftersom varje kyrka var självständig och jämbördig med andra. På den tiden var det ingen kyrka som stod över en annan kyrka, till skillnad mot situationen som vi har idag där den Katolska kyrkan ses som helt separat från andra kyrkor, och där just den katolska kyrkan i Rom befinner sig överst i hierarkin – eftersom påven i den Romersk-katolska kyrkan är överhuvud för alla katolska kyrkor i hela världen. Vi har alltså avvikit stort från ursprunget av de kristna församlingarna, och idag har stor vikt lagts på en enda kristen församling – som anses vara den kyrka som grundar sig på sanningarnas sanning och som det är tänkt att man ska sätta all sin tillit till.

Att det funnits en “Biskop” i Rom sedan en väldigt lång tid tillbaka är inte detsamma som att denna biskop varit överhuvud för alla andra kyrkor. Det har funnits biskopar även på andra ställen, såsom på Cypern, i Afrika och i Turkiet, och de var jämbördiga med biskopen i Rom och hade ansvar för sina egna områden. Exempelvis var Cyprian biskop i Kartago mellan 248-258 E Kr, och även om han ibland agerade som huvudtalare för flera biskopar inom det Nordafrikanska området (som han regelbundet träffade för att resonera kring olika frågor och för att komma fram till en gemensam ståndpunkt) så var han inte högre i rang än dem, och inte heller vad gäller andra biskopar i andra geografiska områden. Vi kan läsa i ett av Cyprians brev (till biskop Stefanus i Rom som verkar ha varit lite osympatisk) att han ansåg att varje kyrkoförsamling hade eget ansvar och bedöms direkt av Gud.

“For neither does any of us set himself up as a bishop of bishops, nor by tyrannical terror does any compel his colleague to the necessity of obedience; since every bishop, according to the allowance of his liberty and power, has his own proper right of judgment, and can no more be judged by another than he himself can judge another.” /Cyprian, Kyrkomöte i Kartago 256

Vi kan också läsa om Meletius (biskop i Lycopolis i norra Egypten), som i början på 300-talet insatte två präster i en annan biskops ansvarsområde (i Alexandria), och detta förfarande orsakade en del konflikter. Visserligen så grundade sig Meletius beslut på att ett flertal biskopar var fängslade och därför inte kunde utöva sina ämbeten som biskopar, men han borde ändå ha kontaktat biskop Peter i Alexandria (även om han tillfälligt var frånvarande), i stället för att agera själv och riva upp Petrus beslut. Denna typ av konflikt var en av punkterna för stormötet i Nicea år 325 (där de två större huvudpunkterna var Arius nya lära om att Jesus var skapad, samt frågan om firandet av Påsken).

Mötet (konciliet) i Nicea visar oss att 1) varje kyrkoprovins var självständig och hade ansvar endast för sitt eget område, 2) ingen kyrkoprovins stod över en annan provins (med undantag för några småprovinser som låg under en större provins i samma område) 3) “katolsk” syftade på alla kristna kyrkoförsamlingar universellt i alla provinser i hela det romerska riket. M a o, alla kyrkor – som ju vilar på en kristen grund. Det handlade således inte om endast en typ av kyrka (kristen gemenskap), utan om ALLA officiella kyrkor/kristna gemenskaper (alla som hade församlingsledare).

Historikern Hefele hänvisar till sitautionen med Meletius som grunden till Canon 4 (Bestämmelse nr 4) “Meletius was probably the occasion of this canon. It may be remembered that he had nominated bishops without the concurrence of the other bishops of the province, and without the approval of the metropolitan of Alexandria, and had thus occasioned a schism. This canon was intended to prevent the recurrence of such abuses.”

“Canon 4 The bishop shall be appointed by all (the bishops) of the eparchy (province); if that is not possible on account of pressing necessity, or on account of the length of journeys, three (bishops) at the least shall meet, and proceed to the imposition of hands (consecration) with the permission of those absent in writing. The confirmation of what has been done belongs by right, in each eparchy, to the metropolitan.”

“Canon 5 As regards the excommunicated, the sentence passed by the bishops of each province shall have the force of law, in conformity with the canon which says: He who has been excommunicated by some should not be admitted by others. Care must, however, be taken to see that the bishop has not passed this sentence of excommunication from narrow-mindedness, from a love of contradiction, or from some feeling of hatred. In order that such an examination may take place, it has appeared good to order that in each province a synod shall be held twice a year, composed of all the bishops of the province: they will make all necessary inquiries that each may see that the sentence of excommunication has been justly passed on account of some determined disobedience, and until the assembly of bishops may be pleased to pronounce a milder judgment on them. These synods are to be held, the one before Lent, in order that, having put away all low-mindedness, we may present a pure offering to God, and the second in the autumn.”

Att kyrkan just i Rom till slut fick en sådan stor makt över andra kyrkor kan delvis ha berott på att länder såsom Tunisien, Turkiet, Spanien, osv, fick ett starkt muslimskt inflytande och därmed så kunde inte kyrkorna utöva sina ämbeten som tidigare. Italien råkade inte ut för muslimskt inflytande.

Om man kommer fram till olika Bibeltolkningar – vem har då rätt?

Det finns många katoliker som inte litar på sin egen förmåga att förstå skriften, utan de lägger “plikttroget” all sin tillit på katolska överhuvuden och låter sig korrigeras av dem. Bibeln säger å andra sidan att vi ska låta oss bli korrigerade av SKRIFTEN i stället för människor, eftersom människor kan ha fel – till skillnad mot Guds ord. Då frågar sig många katoliker “Men vad händer om man kommer fram till olika ståndpunkter? Vem är det då som har rätt?” Bibeln kan förklara sig själv, och den är skriven för vår skull så att vi ska kunna förstå den. I korthet kan man säga att om det står “elefant” så betyder det “elefant”, såvida inte kontexten säger något annat. Vi ska noga läsa det direkta sammanhanget, och vi ska noga jämföra med resten av skriften så att vi förstår det som ska förmedlas. Men många katoliker är inte vana vid att förlita sig på sin egen förmåga, och känner sig trygga med att lägga allting i händerna på ett katolskt överhuvud. Visserligen så tror många katoliker att de visst kan läsa Bibeln på eget bevåg och även att de kan förstå den, men OM de hamnar i bryderier och kommer fram till olika ståndpunkter jämfört med andra, så menar de att det är de katolska överhuvudena som ska lägga allting tillrätta. Det kan ju kännas tryggt att förlita sig på andra som man menar är sanna gudsmänniskor, men det gäller att tänka på vilka beslut man själv tagit för att komma fram till en sådan riskfylld ståndpunkt. Katoliker måste själva göra följande beslut på egen hand:

1) De väljer själva vilken Kyrka som de vill ansluta sig till. De har alltså valt den Romersk-katolska kyrkan, och det är deras eget självständiga beslut. Det är möjligt att de tagit beslutet att tillhöra den Katolska kyrkan eftersom denna Kyrka själv menar sig vara den enda sanna Kyrkan, men själva avgörandet huruvida detta är sant eller inte tas av den som väljer att ansluta sig till den kyrkan. Det är alltså ett MYCKET stort beslut att bestämma att en viss Kyrka ensamt förmedlar sanningen, men detta stora beslut menar sig alltså katoliker att de självständigt kan ta.

2) De väljer själva att förlita sig på överhuvudena inom den katolska kyrkan som kan tolka skriften åt dem.

Detta betyder att en katolik inte vågar lita helt på sina egna tolkningar vad gäller skriften, MEN samma katolik har inga problem att välja ut ANDRA personer som ska tolka skriften åt honom. Hur kan det vara hur lätt som helst för gemene man att välja både KYRKA och LÄRARE som ska tolka skriften åt oss, medan det är jätteknepigt att förstå Bibeln på egen hand trots att texten är lättförståelig? I stället för att fråga ““Men vad händer om man kommer fram till olika ståndpunkter? Vem är det då som har rätt?” så skulle katolikerna kunna fundera på frågan “Men vad händer om man kommer fram till olika ståndpunkter angående vilken kyrka och vilka skrifttolkare vi ska välja? Vem är det då som har rätt?“. För alla människor väljer inte den katolska kyrkan som den enda sanna Kyrkan, och ser inte dess överhuvuden som de enda som kan tolka Bibeln på rätt sätt.

Detta betyder att vi förstås inte kan välja “den enda sanna Kyrkan” baserat på vad Kyrkan själv säger, för alla kyrkor menar väl att de är baserade på sanningen? Alltså är lösningen att vi agerar som Bibeln själv säger att vi ska agera, nämligen att jämföra kyrkor och lärare med BIBELN. Vi ska inte säga “men vi kan inte vara säkra på att vi tolkar Bibeln rätt”, för om man är så modig och självsäker när det gäller att välja både KYRKA och BIBELTOLKARE – och lägga hela sin själ i andras händer – så borde man också våga tro att man kan läsa och förstå Bibeln. Det är ju vår enda chans att avslöja villolärare – som Bibeln varnar för. Bereerna i Apg. 17 – som berömdes för sin attityd – accepterade INTE det aposteln Paulus predikade utan att först ha jämfört det han sa med skriften. Eftersom det finns villolärare så måste vi alltid se till att vi kan vår Bibeln så pass mycket så att vi är vakna och alerta. Inte ens om det är en apostel ska vi automatiskt kasta oss vid hans fötter och acceptera hans läror blint, utan vi ska jämföra med skrifterna. Bereerna hade förstås inte Nya Testamentet som vi har idag, så de gjorde det enda rätta med att dubbelkolla Paulus ord med den skrift som de då hade (GT).

Apg. 17:10 Redan samma natt skickade bröderna i väg Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. 11 Judarna där var mer öppna(“ädlare till sinnes” 1917) i Tessalonika. De tog emot ordet med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna FÖR ATT SE OM DET KUNDE FÖRHÅLLA SIG SÅ (“för att se om det förhölle sig såsom nu sades” 1917).

2 Tim. 3:14 Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det,15 och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron i Kristus Jesus. 16 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till UNDERVISNING, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. (16 ” All scripture is given by inspiration of God, and is profitable for doctrine, for reproof, for correction, for instruction in righteousness” KJV)

Men har vi inte den apostoliska läran från Bibeln?

Jovisst kan vi läsa i Bibeln att det är tänkt att tidigare församlingsledare utser andra ledare. Paulus utsåg exempelvis Timotheus och Titus till församlingsledare, och han bad dem att tänka sig för noggrant innan de i sin tur utsåg andra ledare. Det fanns vissa kriterier som en kandidat måste uppfylla innan han kunde komma på fråga att bli en församlingsledare, för att allting skulle gå rätt tillväga. Frågan är förstås om alla församlingsledare alltid lydde Paulus instruktioner för tillsättande av nya församlingsledare? Vi kan nog räkna med att Timotheus och Titus var noga med att styras av Paulus instruktioner, och kanske också de församlingsledare som de utsåg, men det verkar onekligen som detta förfarande spårade ur ganska snabbt i vissa led.

Paulus varnade församlingsledarna i Efesos om detta, och förklarade för dem att det skulle komma villolärare från deras egen krets, och att dessa villolärare inte skulle skona den hjord som de (församlingsledarna) var utsatta för att bevara. Det betyder inte att hela hjorden skulle komma att spridas för vinden, men det betyder att åtminstone delar av hjorden skulle komma att lyda falska lärare och försvinna bort från sanningen som de en gång hade. Villolärare kan lyckas med sådana tilltag eftersom de “förvränger sanningen“, och om de får lov att göra det från en talarstol mitt i en församling så kan de göra mer skada. Det räcker med att de talar 90% sanning och 10% gift. På Domedagen så är det inte bara de falska lärarna som kommer att få straffet för sina villoläror, utan även de som lyssnar och väljer att lyda människor i stället för Guds ord i skriften. Gud kommer att bedöma oss rätt, och han vet vilka möjligheter och intressen vi har för att lyda Guds ord. Sanningen är att många kristna väljer att lyssna på de predikanter som lär ut vad de själva (lyssnarna) tycker låter bekvämt, och de väljer att vända ryggen till renläriga predikanter som lär ut Guds ord.

Apg. 20:17 Från Miletus skickade han bud till Efesus och kallade till sig församlingens äldste (presbyteros)—28 Ge akt på er själva och på hela den hjord som den helige Ande har satt er som ledare över, till att vara herdar i Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 Jag vet att när jag har lämnat er, skall rovlystna vargar komma in bland er, och de skall inte skona hjorden. 30 Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida. 31 Håll er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt och dag har varnat var och en av er under tårar.

Juda 4 Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.

2 Petrus 2:1 Men det fanns också falska profeter bland folket, liksom det bland er kommer att finnas falska lärare som smyger in förödande läror. De skall till och med förneka den Herre som har friköpt dem och drar så plötsligt fördärv över sig. 2 Många skall följa dem i deras utsvävningar, och för deras skull kommer sanningens väg att smädas. 3 I sin girighet kommer de att med falska argument sko sig på er. Men domen över dem är sedan länge verksam, och deras undergång sover inte.

2 Tim. 4:2 predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning. 3 Ty det skall komma en tid då människor inte längre skall stå ut med den sunda läran, utan efter sina egna begär skall de samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen. 4 De vägrar att lyssna till sanningen och vänder sig till myter.

Församlingsledare ska utses i alla städer. Bäst vore om det fanns flera stycken i varje kristen församling, men ännu viktigare är att kandidaterna klarar Paulus KRAV.

Det grekiska ordet “episkopos” i Bibeln är synonymt med “presbyteros” i Titus 1:5-7 och har alltså betydelse äldste, präst, pastor, församlingsledare, kyrkohuvudansvarige, osv. Så var det på Bibelns tid, men vi har genom historien delvis lagt in en annan innebörd i våra kyrkoledare.

En skillnad som vi direkt kan se vad gäller Paulus krav i jämförelse med den katolska kyrkans krav på en församlingsledare, är att Paulus inte kräver att en församlingsledare måste leva i celibat. Den katolska kyrkan stället dock ett sådant krav, och därför avviker de från aposteln Paulus lära. En del katoliker menar att det också står att församlingsledarens barn inte ska vara ostyriga, och borde det då inte i konsekvensens tecken betyda att varje församlingsledare måste ha barn? Nej, Paulus ger ju rum för en församlingsledare att leva i celibat om han så önskar, men han ställer inte detta som krav. Om församlingsledaren väljer att gifta sig, så ställer Paulus kravet att han måste vara “en enda kvinnas man”, och om de båda får barn är kravet att dessa inte ska vara rebelliska/ostyriga.

Titus 1:5 När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som ännu återstod och i varje stad insätta äldste (presbyteros) efter mina anvisningar. 6 En sådan skall vara oförvitlig, en enda kvinnas man, och ha troende barn som inte kan beskyllas för att vara ostyriga eller uppstudsiga. 7 Församlingsledaren (episkopos) skall som en Guds förvaltare vara oförvitlig. Han skall inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara våldsam eller girig, 8 utan gästfri, godhjärtad och förståndig, pålitlig, gudfruktig och behärskad. 9 Han skall hålla sig till lärans tillförlitliga ord, så att han genom en sund undervisning kan uppmuntra andra och vederlägga motståndarna. 10 Ty särskilt bland de omskurna finns det många orosstiftare, pratmakare och bedragare. 11 Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för egen vinning lära ut sådant som de inte borde.

Apg 16:4 När de reste genom städerna, överlämnade de åt bröderna de föreskrifter som apostlarna och de äldste i Jerusalem hade fastställt.5 Och församlingarna stärktes i tron, och antalet troende ökade för varje dag. (apostlarna hade förstås en särställning, och de var givetvis väldigt trogna Jesu lära)

1 Timotheus 4:13 Fortsätt att föreläsa Skriften och att förmana och undervisa tills jag kommer. 14 Försumma inte nådegåvan i dig, den som du fick genom profetord, när de äldste (presbyterion) lade händerna på dig. 15 Tänk på detta och lev i detta, så att alla kan se dina framsteg. 16 Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den. När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.

2 Tim. 1:6 Därför påminner jag dig om att låta den Guds nådegåva flamma upp igen som finns i dig genom min handpåläggning.

1 Tim. 5:22 Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren.

1 Kor.12:27 Men nu är ni Kristi kropp och var för sig lemmar. 28 Gud har i sin församling för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare andra till att utföra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, att styra och att tala olika slags tungomål. 29 Inte är väl alla apostlar? Inte är väl alla profeter? Inte är väl alla lärare? Inte utför väl alla kraftgärningar? 30 Inte har väl alla gåvor att bota sjuka? Inte talar väl alla tungomål? Inte kan väl alla uttyda? 31 Men sträva efter de nådegåvor som är störst.

Men står det inte i Bibeln att vi ska ta lärdom från kyrkofäder?

Judas 3 Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.

Eftersom en del av de katolska lärorna inte återfinns i Bibeln (såsom barndop, att bebisar är födda i synd, kommunikation mellan döda och levande, osv) så vill en del katoliker gärna ta hjälp utav tradition, utombibliska böcker och/eller kyrkofäder för att om möjligt få stöd för sina läror. Tradition, utombibliska böcker och kyrkofäder kan absolut ha rätt, men endast om deras läror passar ihop med Bibeln, eftersom det ju är Bibeln som är vår ledstjärna.(Och de Bibliska böckerna är de som alltid betraktats som tillförlitliga, eftersom de skrivits ner av ögonvittnen under den tiden då händelserna begavs.) Guds ord talar inte emot sig självt, så vi ska tolka det vi hör och läser med Guds ord som vårt filter. Om vi går tillbaka i vår historia så kan vi se att ju längre bort från Jesu tid vi kommer, ju större är chansen för att avvikelser från Guds sanna ord. Därför är det mest intressant att studera åsikterna från de allra äldsta kyrkofäderna – alltså de som levde under tiden närmast aposteln Johannes livstid. Johannes var den apostel som levde allra längst av Jesu apostlar, och som hade lärljungar som i sin tur hade lärljungar… Det finns exempel på kyrkofäder som började på rätt väg och som sedan spårade ur, men den första tiden så var kyrkofäderna överens om grundlärorna. Katolikerna måste för det mesta dröja ända till Augustinus tid (i slutet på 300-talet och i början på 400-talet) för att hitta ordentligt stöd för sina läror. Augustinus åsikter gick på tvärsen mot kyrkofäderna före honom, även om Augustinus gick igenom en period då han förstod innebörden av människans fria vilja – som han tyvärr senare övergav.

Jag säger inte att katoliker absolut inte kan vara frälsta, eftersom det är Gud som avgör och vet vad som finns i varje människas hjärta. Han ser vad vi vet och inte vet (och vad vi gör för att ta reda på sanningen), och framför allt hur vi lever våra liv. Men det är inte enligt Guds vilja att exempelvis glorifiera Maria till den grad som görs inom den katolska kyrkan. Det går emot det första budet, att vi inte ska ha några gudar jämte GUD, och det finns dessutom endast EN medlare mellan Gud Fader och människan, och det är genom Jesus Kristus.

Citat

“Efter jag valdes till Påve då jag blev mer och mer involverad i den universella Kyrkan, kom jag till en liknande övertygelse:Om seger uppnås på det universella planet så kommer den genom Maria. Kristus kommer att erövra genom henne för han vill att Kristi seger nu och i framtiden ska förknippas med henne”. (Pope John Paul II, Vittorio Messori, editor, Crossing the Threshhold of Hope, New York, Alfred A. Knopf, Borzoi Book, 1994, Sid 114)

“Maria är upptagen med själ och kropp i himmelens härlighet, och med Gud och i Gud är hon himmelens och jordens drottning… Medan hon levde på denna jord kunde hon enbart vara närvarande hos några få människor… När hon nu är i Gud och med Gud, är hon närvarande hos oss var och en, känner våra hjärtan, kan höra våra böner, kan hjälpa oss med sin moderliga vänlighet… Hon lyssnar alltid till oss och är alltid nära oss och som Moder till Sonen, deltar hon i Sonens makt och hans godhet. Vi kan alltid förtrösta hela våra liv till denna Moder, som inte är långt borta från någon enda av oss”. (Benedict XVI’s Homiliy on Feast of Assumption – We Have a Mother in Heaven,” www.zenit.org, Nov. 21, 2005)

“Och låt oss bedja till Maria, vår Herres Moder, så att hon kan hjälpa oss att uppleva hennes kärlek som en kvinna och en moder, i vilken vi kan förstå hela djupheten i Kristi hemlighet”. (Thoughts of Pope Bendict XVI,” http://www.udayton.edu/mary/popesaying.html, University of Dayton’s Marian Page, Dec 4, 2005.)

“Heliga Maria, som företrädd av Our Lady of Guadalupe,åkallas som moder till alla män och kvinnor i Mexiko och Latinamerika, uppmuntrade av den kärlek du inspirerar i oss, lägger vi återigen våra liv i dina moderliga händer. Du som är närvarande i Vatikanens trädgård, regera i hjärtana hos alla mödrar och i våra hjärtan. Med stora förhoppningar kommer vi till dig och förtröstar på dig”. (Pope Benedit XVI, Our Lady of Guadalupe Receives Papal Visit – We Place Our Lives in Your Maternal Hands.” Online posting: www.zenit.org, May 13, 2005))

Läs mer om ursprunget för Katolicism på jarom.net

If people were chosen to be non-elect, why did Paul CRY for them?

Mar12

If TULIP and the Westminster Confession of Faith is true, and the idea that God chose who to save before the foundation of the world (choosing individuals to be either elect and able to believe in him, or non-elect and unable to believe in him), then the apostle Paul’s huge concern (and crying) for unbelievers is a huge mystery.

WCF: ch. III. By the decree of God, for the manifestation of His glory, some men and angels are predestinated unto everlasting life; and others foreordained to everlasting death.

WCF: ch. V. Those of mankind that are predestinated unto life, God, before the foundation of the world was laid, according to His eternal and immutable purpose, and the secret counsel and good pleasure of His will, has chosen, in Christ, unto everlasting glory—

Why does Paul spend so much time praying and crying about the lost state of people’s souls, and why discussing and pleading with them – for hours at a time? Is it “because God told him to, and because Paul doesn’t know who the elect individuals are”? But that doesn’t solve the puzzle.

God didn’t tell him to cry, did he? This seems to be something that Paul himself chose to do.
What would be the reason for shedding tears? Doesn’t God’s will always happen? Will the elect not end up in heaven as God has planned, and will the non-elect not end up in hell according to his plans? If all things turn out according to plans, WHY CRY? Why trying to interfere?
If the destination of all people is already settled (before the foundation of the world), why would Paul want to thwart God’s plans? Why trying to persuade non-elect to be elect? Is that even possible?
Why does Paul preach “repent or perish”, as though he doesn’t know that the elect can’t perish, and the non-elect can’t repent?
The L in TULIP means “Limited Atonement”, and that means that Jesus didn’t die for the non-elect, which means that they are not able to be saved and God doesn’t want them to be saved (or else he would arrange so that Jesus would have died for them too). Since it’s not possible to be saved without the blood of Jesus, why would Paul waste his time crying about people who God never intended to save in the first place? And why would he cry for the others – the elect? THEY ARE ALREADY SAVED! And they can never be lost.
If Paul instead would save all his tears and only spend 5 minutes a month to evangelize, WHAT WOULD BE THE BIG DIFFERENCE?
Why does Paul say: “how shall they believe in him of whom they have not heard? and how shall they hear without a preacher?” (Rom. 10:14). Doesn’t he know that no one needs any preachers or to hear about Jesus Christ, since everyone has been selected for heaven or hell before the foundation of the world?
If Paul desires more people than the elect to be saved, doesn’t this mean that Paul has a greater love for lost souls than God? Isn’t it also scary that many atheists would gladly give up their lives for the sake of their children, and that God wouldn’t do the same? Wouldn’t this indicate that many atheists have a greater love for people than God himself? “Greater love hath no man than this, that a man lay down his life for his friends” (John 15:13)
Why putting so much effort into something that is a lost course from the start? If God chose people to be non-elect, why not leave it at that?
Paul seems to have a huge desire to encourage non-elect to be elect, but he doesn’t have an equal desire to transform the elect into non-elect? Why even picking sides (one over the other) if God is the one who decides who to save and who to damn – not based on anything they have done? Isn’t God’s decision the wisest?
Why does Paul try to change the “salvation ratio” that God has already decided upon? If God for instance has decided to save 30% of all people and damn 70%, why does Paul try to amend these numbers which were written in stone before the foundation of the world? Isn’t Paul pleased with the numbers that his Master so carefully has thought out?
Wouldn’t Paul’s tears be the same as criticism towards God – who apparently doesn’t want to save as many people as Paul does?

In Acts 20, we can read about Paul preaching for many hours at a time, despite that nothing would change if he only spent 5 minutes. In fact, he spoke for such a long time that one fellow (Eutychus) fell down from a window and died – but Paul prayed for him and he returned back to life. In the same chapter we can read about Paul shedding many tears while he was serving the Lord, and Paul preached repentance and the need for faith toward Jesus Christ – both to jews and gentiles.

Acts. 20:16 For Paul had determined to sail by Ephesus, because he would not spend the time in Asia: for he hasted, if it were possible for him, to be at Jerusalem the day of Pentecost.17 And from Miletus he sent to Ephesus, and called the elders of the church.18 And when they were come to him, he said unto them, Ye know, from the first day that I came into Asia, after what manner I have been with you at all seasons,19 Serving the Lord with all humility of mind, and WITH MANY TEARS, and temptations, which befell me by the lying in wait of the Jews:20 And how I kept back nothing that was profitable unto you, but have shewed you, and have taught you publicly, and from house to house,21 Testifying both to the Jews, and also to the Greeks, repentance toward God, and faith toward our Lord Jesus Christ.

Paul continues to warn people, and ask them to take heed of themselves – as though things might not go according to God’s plans. He also tells them to take heed TO ALL THE FLOCK, which is the same as the church of God which Jesus has purchased with his blood. If the flock could never be lost, it wouldn’t make sense for Paul to warn people to take heed of the flock. Paul knows that not all of the flock of true christians will be spared, because he says that grievous wolves will enter in among them to draw away people, and there will also be false preachers among themselves. Since Paul knows how the devil works, and also how man works – how they “after their own lusts shall they heap to themselves teachers” (2 Tim. 4:3), he also knows that some christians will be walking away from God. Therefore we can read that “BY THE SPACE OF THREE YEARS I CEASED NOT TO WARN EVERY ONE NIGHT AND DAY WITH TEARS”. Paul seems to believe that his warnings and urgent prayers can make a huge difference and change the outcome of things! He doesn’t have the approach “I know that what I do or say won’t change a thing since everything is already written in stone, but I suppose I will pray a few times anyway since God – for some unknown reason – told me to do it”.

Acts. 20:26 Wherefore I take you to record this day, that I am pure from the blood of all men.27 For I have not shunned to declare unto you all the counsel of God.28 Take heed therefore unto yourselves, and to all the flock, over the which the Holy Ghost hath made you overseers, to feed the church of God, which he hath purchased with his own blood.29 For I know this, that after my departing shall grievous wolves enter in among you, not sparing the flock.30 Also of your own selves shall men arise, speaking perverse things, to draw away disciples after them.31 Therefore watch, and remember, that BY THE SPACE OF THREE YEARS I CEASED NOT TO WARN EVERY ONE NIGHT AND DAY WITH TEARS

2 Tim.4:3 For the time will come when they will not endure sound doctrine; but after their own lusts shall they heap to themselves teachers, having itching ears;

Paul gave the Corinthians advice concerning a certain man who had sinned and been punished. Each time we read a warning and “lest”, it means that the outcome depends on people’s actions. Paul knows that Satan might gain an advantage over us, unless we are obedient to God.

2 Cor. 2:4 For out of much affliction and anguish of heart I wrote unto you with many tears; not that ye should be grieved, but that ye might know the love which I have more abundantly unto you.5 But if any have caused grief, he hath not grieved me, but in part: that I may not overcharge you all.6 Sufficient to such a man is this punishment, which was inflicted of many.7 So that contrariwise ye ought rather to forgive him, and comfort him, lest perhaps such a one should be swallowed up with overmuch sorrow.8 Wherefore I beseech you that ye would confirm your love toward him.9 For to this end also did I write, that I might know the proof of you, whether ye be obedient in all things.10 To whom ye forgive any thing, I forgive also: for if I forgave any thing, to whom I forgave it, for your sakes forgave I it in the person of Christ;11 Lest Satan should get an advantage of us: for we are not ignorant of his devices.

Paul has great concern about people who are enemies of the cross of Christ, and whose end is destruction! Why, if God has closed the door for them and refuses to open their eyes so that they can believe in him and walk in his ways? Maybe because their destination is NOT predestined, and maybe because TULIP is a false philosophy based on a gnostic foundation?

Phil. 3:17 Brethren, join in following my example, and note those who so walk, as you have us for a pattern. 18 For many walk, of whom I have told you often, and now tell you even WEEPING, that they are the enemies of the cross of Christ: 19 whose end is destruction, whose god is their belly, and whose glory is in their shame—who set their mind on earthly things. (NKJV)

Paul doesn’t make any sense at all in Romans 9 (if TULIP is true). Paul is talking about all jews (all of Israel), and he says he wishes that he was accursed and separated from God for their sake – if he could only see them saved. That’s a lot of unselfish love! Why, if God has already arranged the final destination for their souls, and has everything under control? Things couldn’t possibly go wrong, and Paul has no business showing so much love for people who are predestined for hell. Paul says that the right to be adopted as sons belongs to the Israelites (and not only to them), but this doesn’t mean they are automatically saved. Only those who have faith like Abraham, and who have a circumcised heart, will be saved.

Rom.9:1 I am telling the truth in Christ, I am not lying, my conscience testifies with me in the Holy Spirit, 2 that I have great sorrow and unceasing grief in my heart. 3 For I could wish that I myself were accursed, separated from Christ for the sake of my brethren, my kinsmen according to the flesh, 4 who are Israelites, to whom belongs the adoption as sons, and the glory and the covenants and the giving of the Law and the temple service and the promises, 5 whose are the fathers, and from whom is the Christ according to the flesh, who is over all, God blessed forever. Amen. (NASB)

Also many atheists would gladly give up their lives if they could only save their children (whether the children are good or bad), and our Lord wouldn’t do the same for the people of the world? Do atheists have a greater love for their children, than God has for the same children?

Jesus cried as well – doesn’t things go as planned?

It wouldn’t make sense for God to predestine things that made Jesus troubled. Jesus was affected by other people’s reactions, and thew news about his friend Lazarus.

John 11:32 Then when Mary was come where Jesus was, and saw him, she fell down at his feet, saying unto him, Lord, if thou hadst been here, my brother had not died.33 When Jesus therefore saw her weeping, and the Jews also weeping which came with her, he groaned in the spirit, and was troubled.

Prophets have been sent out to people by God throughout all ages, but these prophets have not always been treated nicely by others. Things don’t always turn out the way God wants, and that’s due to our free will.

Matt. 23:34 Wherefore, behold, I send unto you prophets, and wise men, and scribes: and some of them ye shall kill and crucify; and some of them shall ye scourge in your synagogues, and persecute them from city to city:35 That upon you may come all the righteous blood shed upon the earth, from the blood of righteous Abel unto the blood of Zacharias son of Barachias, whom ye slew between the temple and the altar.36 Verily I say unto you, All these things shall come upon this generation.37 O Jerusalem, Jerusalem, thou that killest the prophets, and stonest them which are sent unto thee, how often would I have gathered thy children together, even as a hen gathereth her chickens under her wings, and YE WOULD NOT!

Certain women wept when they saw Jesus carrying his cross. Jesus was of course not angry that they wept for him, but he advised them to rather weep for themselves and for future generations, because difficult days would be coming. All that counts is the salvation of people’s souls, and not temporary blessings here on earth.

Luke 23:26 And as they led him away, they laid hold upon one Simon, a Cyrenian, coming out of the country, and on him they laid the cross, that he might bear it after Jesus.27 And there followed him a great company of people, and of women, which also bewailed and lamented him.28 But Jesus turning unto them said, Daughters of Jerusalem, weep not for me, but weep for yourselves, and for your children.29 For, behold, the days are coming, in the which they shall say, Blessed are the barren, and the wombs that never bare, and the paps which never gave suck.

It’s good to know that the Lord will lift us up, under the condition that we humble ourselves before him. If we choose to draw nigh to him, he will draw nigh to us.

James 4:7 Submit yourselves therefore to God. Resist the devil, and he will flee from you.8 Draw nigh to God, and he will draw nigh to you. Cleanse your hands, ye sinners; and purify your hearts, ye double minded.9 Be afflicted, and mourn, and weep: let your laughter be turned to mourning, and your joy to heaviness.10 Humble yourselves in the sight of the Lord, and he shall lift you up.

Through the prophet Jeremiah, we learn that even God himself has much sorrow for those who refuse to hear him

He weeps when he sees his own flock being carried away:

Jeremiah 13:10 This evil people, which refuse to hear my words, which walk in the imagination of their heart, and walk after other gods, to serve them, and to worship them, shall even be as this girdle, which is good for nothing.11 For as the girdle cleaveth to the loins of a man, so have I caused to cleave unto me the whole house of Israel and the whole house of Judah, saith the Lord; that they might be unto me for a people, and for a name, and for a praise, and for a glory: but they would not hear.—16 Give glory to the Lord your God, before he cause darkness, and before your feet stumble upon the dark mountains, and, while ye look for light, he turn it into the shadow of death, and make it gross darkness.17 But if ye will not hear it, MY SOUL SHALL WEEP in secret places for your pride; and MINE EYE SHALL WEEP SORE, AND RUN DOWN WITH TEARS, because the Lord’s flock is carried away captive.

Jeremiah 9:1 Oh that my head were waters, and mine eyes a fountain of tears, that I might weep day and night for the slain of the daughter of my people!2 Oh that I had in the wilderness a lodging place of wayfaring men; that I might leave my people, and go from them! for they be all adulterers, an assembly of treacherous men.3 And they bend their tongues like their bow for lies: but they are not valiant for the truth upon the earth; for they proceed from evil to evil, and they know not me, saith the Lord.—5 And they will deceive every one his neighbour, and will not speak the truth: they have taught their tongue to speak lies, and weary themselves to commit iniquity.6 Thine habitation is in the midst of deceit; through deceit they refuse to know me, saith the Lord.7 Therefore thus saith the Lord of hosts, Behold, I will melt them, and try them; for how shall I do for the daughter of my people?8 Their tongue is as an arrow shot out; it speaketh deceit: one speaketh peaceably to his neighbour with his mouth, but in heart he layeth his wait.9 Shall I not visit them for these things? saith the Lord: shall not my soul be avenged on such a nation as this?10 For the mountains will I take up a weeping and wailing, and for the habitations of the wilderness a lamentation, because they are burned up, so that none can pass through them; neither can men hear the voice of the cattle; both the fowl of the heavens and the beast are fled; they are gone.—13 And the Lord saith, Because they have forsaken my law which I set before them, and have not obeyed my voice, neither walked therein;14 But have walked after the imagination of their own heart, and after Baalim, which their fathers taught them:15 Therefore thus saith the Lord of hosts, the God of Israel; Behold, I will feed them, even this people, with wormwood, and give them water of gall to drink.

Paul spent a lot of time reasoning, arguing and discussing with people

Day and night, month after month. For what reason? An hour each year would be enough, if God decided about our destinies before the foundation of the world.

Acts 17:2 And Paul, as his manner was, went in unto them, and three sabbath days reasoned with them out of the scriptures,3 Opening and alleging, that Christ must needs have suffered, and risen again from the dead; and that this Jesus, whom I preach unto you, is Christ.4 And some of them believed, and consorted with Paul and Silas; and of the devout Greeks a great multitude, and of the chief women not a few.

Acts 17:16 Now while Paul waited for them at Athens, his spirit was stirred in him, when he saw the city wholly given to idolatry. 17Therefore disputed he in the synagogue with the Jews, and with the devout persons, and in the market daily with them that met with him.

Acts 19:8 And he went into the synagogue, and spake boldly for the space of three months, disputing and persuading the things concerning the kingdom of God. 9But when divers were hardened, and believed not, but spake evil of that way before the multitude, he departed from them, and separated the disciples, disputing daily in the school of one Tyrannus. 10And this continued by the space of two years; so that all they which dwelt in Asia heard the word of the Lord Jesus, both Jews and Greeks.

Acts. 28:23 And when they had appointed him a day, there came many to him into his lodging; to whom he expounded and testified the kingdom of God, persuading them concerning Jesus, both out of the law of Moses, and out of the prophets, from morning till evening. 24 And some believed the things which were spoken, and some believed not.

Exodus 3:14 God’s name I AM – Septuagint ego eimi – in different languages

Mar8

The Septuagint is a Greek version of the Old Testament, and the Old Testament was originally written in Hebrew (and small parts in Aramaic). The Septuagint had already existed before Jesus Christ was born, and it was the translation that Jesus himself used when he walked as a man on earth. Therefore it’s very interesting to see how the holy Spirit has rendered the translation of God’s word in the Septuagint. See for instance biblehub.com.

Exodus 3:14: And God said unto Moses, I AM THAT I AM: and he said, Thus shalt thou say unto the children of Israel, I AM hath sent me unto you.

John 8:58 Jesus said unto them, Verily, verily, I say unto you, Before Abraham was, I AM 59 Then took they up stones to cast at him: but Jesus hid himself, and went out of the temple, going through the midst of them, and so passed by.

John 10:33 The Jews answered him, saying, For a good work we stone thee not; but for BLASPHEMY; and because that thou, being a man, MAKEST THYSELF GOD.

The main claim by those who deny the Deity of Jesus (such as muslims and Jehova’s witnesses), is that since the Greek translation is “ho on”, then John 8:58 doesn’t prove that Jesus is God because of the slightly different wording of that verse compared with Ex. 3:14 (in Hebrew). The Hebrew word ehyeh derives from the verb root hayah meaning “to be”, and the Septuagint translates ehyeh asher ehyeh of Exodus 3:14 into Greek as “ego eimi ho on” (compare with John 8:58). This earliest of all translations thus associates Exodus 3:14 with the concept of absolute existence. The Septuagint translation can of course not be an exact rendering of the Hebrew.

Translating ehyeh as “I am” presents a interpretational difficulty since the word is not followed by WHAT he is, but the same difficulty applies when translating it as “I will be”. Will be what? The crucial difference between the two options is that whereas the words “I am” standing alone can be understood as God’s self-designation, the “I will be” cannot. When it comes to the Jewish Bible translations produced during the last 2300 years, there has been no consensus as to how the Exodus 3:14 should be translated, but fortunately we do have the Septuagint – translated by holy men of God. Moreover, it was not only God who spoke in the bush but the angel of the Lord, and the angel of the Lord is likely JESUS CHRIST – or else we are stuck with numerous Bible contradictions. (Note, that the angel of the Lord is not a created angel.)

Just because the two expressions are different, it doesn’t mean that they are different in meaning, and both expressions are basically synonymous in meaning since they point to the timeless existence of the Lord Jesus Christ. Why couldn’t for instance “the eternal God, the alpha and the omega” and “the alpha and the omega, the beginning and the end”, be about the same person even though the words are slightly different? Had Jesus wished to say that he merely existed for a long time before Abraham—he could have said so by using the imperfect tense emen instead of the present tense eimi, and thus be saying “Before Abraham came into existence, I was”, but he didn’t say that.

If you find different renderings of John 8:58, it’s due to translators’ attempts to best express the Greek construction into the other language. We should be careful to not claim that a translation is “wrong” if there are different ways to convey the original meaning. Should the interpreter translate an expression by using a word for word translation (with the risk to confuse the reader), or should he instead try to convey the true meaning? If you’re unsure of the translation, then go to the original languages (Hebrew or Greek), to see the original expressions used, and also make a comparison with the Septuagint. However, no one should be required to study a foreign language in order to understand the Bible – which contains God’s simple words for his people. Exodus 3:14 is hardly the only Biblical reference to Jesus as God.

The Septuagint (the OT in Greek) equals “ego eimi” with God the Creator

Deut. 32:³⁹See now that I, EVEN I, AM HE (ego eimi LXX), and there is no god with me: I kill, and I make alive; I wound, and I heal: neither is there any that can deliver out of my hand.⁴⁰For I lift up my hand to heaven, and say, I live for ever.

Isaiah 41:⁴Who hath wrought and done it, calling the generations from the beginning? I the Lord, the first, and with the last; I am he (ego eimi LXX).—¹⁰Fear thou not; for I am with thee: be not dismayed; for I am thy God: I will strengthen thee; yea, I will help thee; yea, I will uphold thee with the right hand of my righteousness.—¹³For I the Lord thy God will hold thy right hand, saying unto thee, Fear not; I will help thee.

Isaiah 43:¹⁰Ye are my witnesses, saith the Lord, and my servant whom I have chosen: that ye may know and believe me, and understand that I AM HE (ego eimi LXX)(ego eimi ego eimi – I AM I AM LXX) that blotteth out thy transgressions for mine own sake, and will not remember thy sins.

Isaiah 46:⁴And even to your old age I am he (ego eimi LXX); and even to hoar hairs will I carry you: I have made, and I will bear; even I will carry, and will deliver you.⁵To whom will ye liken me, and make me equal, and compare me, that we may be like?

Isaiah 48:¹²Hearken unto me, O Jacob and Israel, my called; I am he; I am the first, I also am the last.¹³Mine hand also hath laid the foundation of the earth, and my right hand hath spanned the heavens: when I call unto them, they stand up together.—¹⁵I, even I, have spoken; yea, I have called him: I have brought him, and he shall make his way prosperous.¹⁶Come ye near unto me, hear ye this; I have not spoken in secret from the beginning; from the time that it was, there am I: and now the Lord God, and his Spirit, hath sent me.¹⁷Thus saith the Lord, thy Redeemer, the Holy One of Israel; I am the Lord thy God which teacheth thee to profit, which leadeth thee by the way that thou shouldest go.

Isaiah 51:¹²I, even I, am he (ego eimi ego eimi – I AM I AM LXX) that comforteth you: who art thou, that thou shouldest be afraid of a man that shall die, and of the son of man which shall be made as grass;

Isaiah 52:⁶Therefore my people shall know my name: therefore they shall know in that day that I am he (ego eimi LXX) hat doth speak: behold, it is I.

According to these passages Yahweh can say that he is the I AM because:

He gives life
He sustains and delivers
No one can deliver out of his hands
He is from ancient of days
He forgives and blots out sins
He alone declares the future and brings it to pass
He comforts his people

Compare his claims with the claims of the Jesus

He gives eternal life
He raises the dead
He sustains and delivers
He is able to prevent anyone from delivering out of his hands
He preserves believers from perishing
He came down from heaven, i.e is from ancient of days
He predicts the future and has it come to pass
He forgives and blots out sins
He gives comfort to his people

John. 6:¹⁶And when even was now come, his disciples went down unto the sea,¹⁷And entered into a ship, and went over the sea toward Capernaum. And it was now dark, and Jesus was not come to them.¹⁸And the sea arose by reason of a great wind that blew.¹⁹So when they had rowed about five and twenty or thirty furlongs, they see Jesus walking on the sea, and drawing nigh unto the ship: and they were afraid.²⁰But he saith unto them, It is I (ego eimi); be not afraid.²¹Then they willingly received him into the ship: and immediately the ship was at the land whither they went.

Matt. 8:²⁴And, behold, there arose a great tempest in the sea, insomuch that the ship was covered with the waves: but he was asleep.²⁵And his disciples came to him, and awoke him, saying, Lord, save us: we perish.²⁶And he saith unto them, Why are ye fearful, O ye of little faith? Then he arose, and rebuked the winds and the sea; and there was a great calm.²⁷But the men marvelled, saying, What manner of man is this, that even the winds and the sea obey him!

Ps. 107:²⁴These see the works of the Lord, and his wonders in the deep.²⁵For he commandeth, and raiseth the stormy wind, which lifteth up the waves thereof.²⁶They mount up to the heaven, they go down again to the depths: their soul is melted because of trouble.²⁷They reel to and fro, and stagger like a drunken man, and are at their wit’s end.²⁸Then they cry unto the Lord in their trouble, and he bringeth them out of their distresses.²⁹He maketh the storm a calm, so that the waves thereof are still.³⁰Then are they glad because they be quiet; so he bringeth them unto their desired haven.³¹Oh that men would praise the Lord for his goodness, and for his wonderful works to the children of men!

Matt. 14:²⁴But the ship was now in the midst of the sea, tossed with waves: for the wind was contrary.²⁵And in the fourth watch of the night Jesus went unto them, walking on the sea.²⁶And when the disciples saw him walking on the sea, they were troubled, saying, It is a spirit; and they cried out for fear.²⁷But straightway Jesus spake unto them, saying, Be of good cheer; it is I; be not afraid. (not known KJV)

John 8:²³And he said unto them, Ye are from beneath; I am from above: ye are of this world; I am not of this world.²⁴I said therefore unto you, that ye shall die in your sins: for if ye believe not that I am he (ego eimi), ye shall die in your sins.²⁵Then said they unto him, Who art thou? And Jesus saith unto them, Even the same that I said unto you from the beginning.—28 So Jesus said, When you have lifted up the Son of Man, then you will know that I AM and that I do nothing on my own but speak just what the Father has taught me.

John 13:¹⁸I speak not of you all: I know whom I have chosen: but that the scripture may be fulfilled, He that eateth bread with me hath lifted up his heel against me.¹⁹Now I tell you before it come, that, when it is come to pass, ye may believe that I am he (ego eimi).²⁰Verily, verily, I say unto you, He that receiveth whomsoever I send receiveth me; and he that receiveth me receiveth him that sent me.

The 10 times “ego eimi” is used without a predicate in John

John 4:26 Jesus said to her “I who speak to you am He [ego eimi].”
John 6:20 But He said to them, “It is I [ego eimi]; do not be afraid.”
John 8:24 “I said therefore to you, that you shall die in your sins; for unless you believe that I am [ego eimi], you shall die in your sins.”
John 8:28 Jesus therefore said, “When you lift up the Son of Man, then you will know that I am [ego eimi]”
John 8:58 Jesus said to them, “Truly, truly, I say to you, before Abraham was born, I am. [ego eimi]”
John 9:9 He kept saying, “I am [ego eimi] the one.”
John 13:19 “From now on I am telling you before it comes to pass, so that when it does occur, you may believe that I am” [ego eimi].
John 18:5 They answered Him, “Jesus the Nazarene.” He *said to them, “I am [ego eimi].” And Judas also who was betraying Him, was standing with them.
John 18:6 When therefore He said to them, “I am,” [ego eimi] they drew back, and fell to the ground.
John 18:8 Jesus answered, “I told you that I am [ego eimi]; if therefore you seek Me, let these go their way,”

Lightfoot (see Biblehub) suggests that the occurrences of the absolute “ego eimi” in John 8 and 13.19 should be translated “I am”, since the two words in the Greek are the same as those of the LXX in certain OT passages, like Deut. 32.39 and Is. 46.4 where God is the speaker, and thus confirms his Godhead.

Do read this article about the pre-existence of Jesus before the creation of the world.

In Exodus it is the Angel who is identified as Yahweh and the great I AM

Deut. 33:¹³And of Joseph he said, Blessed of the Lord be his land, for the precious things of heaven, for the dew, and for the deep that coucheth beneath,—¹⁶And for the precious things of the earth and fulness thereof, and for the good will of him that dwelt in the bush: let the blessing come upon the head of Joseph, and upon the top of the head of him that was separated from his brethren.

Malachi 3:1 states that the temple belongs to the Angel of the covenant, i.e. “the Lord who you are seeking will come to his temple.” This again proves that the Angel is Yahweh. Malachi also calls this Angel “the Lord” which in Hebrew is Ha Adon, and this is never used for anyone other than Yahweh. The fact that Malachi had no problem applying this title to the Angel demonstrates that Malachi believed that this Angel was God. There are even some Jewish sources that link Malachi 3:1 to Exodus 23:20-23:

“BEHOLD, I SEND AN ANGEL. The Holy One, blessed be He, said to Moses: ‘He who guarded the patriarchs will also guard the children’; for so you find in the case of Abraham that when he blessed his son Isaac, he said: The L-rd, the G-d of heaven … He will send His angel before thee (Gen. xxiv, 7). And what did Jacob say to his children? ‘The angel who hath redeemed me from all evil, etc. (ibid. xlviii, 16). He hath redeemed me from the hand of Esau, from Laban, and he it was who fed and sustained me during the years of famine’ (referring all this to an angel – one sent by G-d for that particular purpose). G-d said to Moses: ‘Now also, He who guarded the fathers will protect the children,’ as it says, BEHOLD, I SEND AN ANGEL. Wherever the angel appeared, the Shechinah appeared, as it says, And the angel of the L-rd appeared unto him in a flame of fire. (Ex. iii, 2), and immediately after, it says, G-d called unto him (ibid., 4). Moreover, salvation cometh to Israel wherever they cry unto Him (whenever Israel cries unto G-d and the angel appears, he is a herald of salvation); at the thorn-bush – Behold, the cry of the children of Israel is come unto Me (ibid. 9); in the case of Gideon – And the angel of the L-rd came … and the angel of the L-rd appeared … and the L-rd … said: Go in this thy might, and save Israel (Judg. vi, 11-14). In the millennium, likewise, when he (the angel; he will be the herald announcing the coming of the L-rd and of true salvation) will reveal himself, salvation will come to Israel, as it says,Behold, I send My messenger, and he shall clear the way before Me (Mal. iii, i).” (Rabbi Dr. S.M. Lehrman, Midrash Rabbah: Volume III: Exodus [London: The Soncino Press, 1983], pp. 412-13)

Jewish Tradition viewed Malachi 3:1 as a prophecy of the Messiah:

The Lord is the King Messiah; He is also the Angel of the Covenant. Rabbi David Kimchi

The Lord is both the Divine Majesty, and the Angel of the Covenant, for the sentence is doubled. Aben Ezra

The Lord may be explained of the King Messiah. Mashmiah Jeshua, fol.76

For those who cannot look upon the Son Himself, behold Him in His reflected light, even thus do they regard THE IMAGE OF GOD, WHO IS HIS ANGEL, THE WORD [Logos], as God Himself. (De Plant Noe) Philo Judaeus

I AM in different languages – Ex. 3:14

Is it likely that all Hebrew and Theology scholars across the globe, all made a huge translation error?

2 Mos. 3:14 Gud sade till Mose: “Jag är den Jag Är.” Och han sade vidare: “Så skall du säga till Israels barn: Jag Är har sänt mig till er.” (SFB)

¹⁴Gud sade till Mose: »Jag är den jag är.» Och han sade vidare: »Så skall du säga till Israels barn: ‘Jag är’ har sänt mig till eder. (1917)

14 Og Gud sa til Moses: Jeg er den jeg er ; og han sa: Så skal du si til Israels barn: “Jeg er” har sendt mig til eder. (Det norsk bibelselskap 1930)

¹⁴Þá sagði Guð við Móse: “Ég er sá, sem ég er.” Og hann sagði: “Svo skalt þú segja Ísraelsmönnum: ,Ég er` sendi mig til yðar.” Icelandic Bible

14 Alors Dieu dit à Moïse:—Je suis celui qui est. Puis il ajouta: Voici ce que tu diras aux Israélites: Je suis m’a envoyé vers vous. (La Bible du Semeur)

¹⁴Dieu dit à Moïse: Je suis celui qui suis. Et il ajouta: C’est ainsi que tu répondras aux enfants d’Israël: Celui qui s’appelle «Je suis» m’a envoyé vers vous. Nouvelle Edition de Genève – NEG1979

14 Y respondió Dios a Moisés: YO SOY EL QUE SOY. Y dijo: Así dirás a los hijos de Israel: YO SOY me envió a vosotros. Reina-Valera 1960

¹⁴Dios dijo a Moisés:— Soy el que soy.Y añadió:— Esto responderás a los israelitas: “Yo soy” me envía a ustedes. La Palabra (Hispanoamérica)

14 Gud svarede Moses: “Jeg er den, jeg er!” Og han sagde: “Således skal du sige til Israeliterne: JEG ER har sendt mig til eder!” (Dette er Biblen på dansk)

14 Dio disse a Mosè: «Io sono colui che sono!». Poi disse: «Dirai agli Israeliti: Io-Sono mi ha mandato a voi». (Conferenza Episcopale Italiana)

¹⁴God said to Moses, “I am who I am.”And he said, “Say this to the people of Israel, ‘I am has sent me to you.’” (ESV)

¹⁴And God answered Moses, I AM THAT I AM. Also he said, Thus shalt thou say unto the children of Israel, I AM hath sent me unto you. (Geneva Bible)

¹⁴And God said unto Moses, I Am That I Am: and he said, Thus shalt thou say unto the children of Israel, I Am hath sent me unto you. (KJV)

¹⁴God said to Moses, “I AM WHO I AM”; and He said, “Thus you shall say to the sons of Israel, ‘^[c]I AM has sent me to you.’” (NASB)

¹⁴And Elohim said unto Moshe, Eh-heh-yeh ashair Ehheh- yeh (I AM WHO I AM); and He said, Thus shalt thou say unto the Bnei Yisroel, EHHEH-YEH (I AM) hath sent me unto you. (Orthodox Jewish Bible)

¹⁴God said to Moses, “I am who I am.This is what you are to say to the Israelites: ‘I am has sent me to you.’” (NIV)

14 Gott sprach zu Mose: “Ich bin, der ich bin!“ Und er sprach: So sollst du zu den Kindern Israel sagen:“Ich bin“, der hat mich zu euch gesandt. (Schlachter 1951)

14 “Zijn naam is: Ik ben Die Ik ben“, was het antwoord. “Zeg maar tegen hen: ‘Ik Ben’ heeft mij gestuurd! (Het Boek, NL)

14 Respondeu Deus a Moisés: EU SOU O QUE SOU. Disse mais: Assim dirás aos olhos de Israel: EU SOU me enviou a vós. (João Ferreira de Almeida Atualizada)

¹⁴God said to Moshe, “Ehyeh Asher Ehyeh [I am/will be what I am/will be],” and added, “Here is what to say to the people of Isra’el: ‘Ehyeh [I Am or I Will Be] has sent me to you.’ (Complete Jewish Bible)

Church fathers believed that Jesus is the I AM and God

THE FIRST APOLOGY OF JUSTIN MARTYR

CHAPTER LXII – Its Imitation By Demons

And the devils, indeed, having heard this washing published by the prophet, instigated those who enter their temples, and are about to approach them with libations and burnt-offerings, also to sprinkle themselves; and they cause them also to wash themselves entirely, as they depart [from the sacrifice], before they enter into the shrines in which their images are set. And the command, too, given by the priests to those who enter and worship in the temples, that they take off their shoes, the devils, learning what happened to the above-mentioned prophet Moses, have given in imitation of these things. For at that juncture, when Moses was ordered to go down into Egypt and lead out the people of the Israelites who were there, and while he was tending the flocks of his maternal uncle(1) in the land of Arabia, our Christ conversed with him under the appearance of fire from a bush, and said, “Put off thy shoes, and draw near and hear.” And he, when he had put off his shoes and drawn near, heard that he was to go down into Egypt and lead out the people of the Israelites there; and he received mighty power from Christ, who spoke to him in the appearance of fire, and went down and led out the people, having done great and marvelous things; which, if you desire to know, you will learn them accurately from his writings.’

CHAPTER LXIII – How God Appeared To Moses

And all the Jews even now teach that the nameless God spake to Moses; whence the Spirit of prophecy, accusing them by Isaiah the prophet mentioned above, said ‘The ox knoweth his owner, and the ass his master’s crib; but israel doth not know Me, and My people do not understand.'(2) And Jesus the Christ, because the Jews knew not what the Father was, and what the Son, in like manner accused them; and Himself said, ‘No one knoweth the Father, but the Son; nor the Son, but the Father, and they to whom the Son revealeth Him.'(3) Now the Word of God is His Son, as we have before said. And He is called Angel and Apostle; for He declares whatever we ought to know, and is sent forth to declare whatever is revealed; as our Lord Himself says, ‘He that heareth Me, heareth Him that sent Me.'(4) From the writings of Moses also this will be manifest; for thus it is written in them, And the Angel of God spake to Moses, in a flame of fire out of the bush, and said, I am that I am, the God of Abraham, the God of Isaac, the God of Jacob, the God of thy fathers; go down into Egypt, and bring forth My people.'(5) And if you wish to learn what follows, you can do so from the same writings; for it is impossible to relate the whole here. But so much is written for the sake of proving that Jesus the Christ is the Son of God and His Apostle, being of old the Word, and appearing sometimes in the form of fire, and sometimes in the likeness of angels; but now, by the will of God, having become man for the human race, He endured all the sufferings which the devils instigated the senseless Jews to inflict upon Him; who, though they have it expressly affirmed in the writings of Moses, ‘And the angel of God spake to Moses in a flame of fire in a bush, and said, I am that I am, the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob,’ yet maintain that He who said this was the Father and Creator of the universe. Whence also the Spirit of prophecy rebukes them, and says, ‘Israel doth not know Me, my people have not understood Me.'(6) And again, Jesus, as we have already shown, while He was with them, said, ‘No one knoweth the Father, but the Son; nor the Son but the Father, and those to whom the Son will reveal Him.'(7) The Jews, accordingly, being throughout of opinion that it was the Father of the universe who spake to Moses, though He who spake to him was indeed the Son of God, who is called both Angel and Apostle, are justly charged, both by the Spirit of prophecy and by Christ Himself, with knowing neither the Father nor the Son. For they who affirm that the Son is the Father, are proved neither to have become acquainted with the Father, nor to know that the Father of the universe has a Son; who also, being the first-begotten Word of God, is even God. And of old He appeared in the shape of fire and in the likeness of an angel to Moses and to the other prophets; but now in the times of your reign,(8) having, as we before said, become Man by a virgin, according to the counsel of the Father, for the salvation of those who believe on Him, He endured both to be set at nought and to suffer, that by dying and rising again He might conquer death. And that which was said out of the bush to Moses, ‘I am that I am, the God of Abraham, and the God of Isaac, and the God of Jacob, and the God of your fathers,'(9) this signified that they, even though dead, are let in existence, and are men belonging to Christ Himself. For they were the first of all men to busy themselves in the search after God; Abraham being the father of Isaac, and Isaac of Jacob, as Moses wrote.

DIALOGUE WITH TRYPHO

CHAPTER XXXIV – Nor Does Psalm LXXII Apply to Solomon, Whose Faults Christians Shudder at.

Further, to persuade you that you have not understood anything of the Scriptures, I will remind you of another psalm, dictated to David by the Holy Spirit, which you say refers to Solomon, who was also your king. But it refers also to our Christ. But you deceive yourselves by the ambiguous forms of speech. For where it is said, `The law of the Lord is perfect, ‘you do not understand it of the law which was to be after Moses, but of the law which was given by Moses, although God declared that He would establish a new law and a new covenant. And where it has been said, `O God, give Thy judgment to the king, ‘since Solomon was king, you say that the Psalm refers to him, although the words of the Psalm expressly proclaim that reference is made to the everlasting King, i.e., to Christ. For Christ is King, and Priest, AND GOD, AND LORD, AND ANGEL, and man, and captain, and stone, and a Son born, and first made subject to suffering, then returning to heaven, and again coming with glory, and He is preached as having the everlasting kingdom: so I prove from all the Scriptures.

Var och en som MED BEGÄR ser på en kvinna har begått äktenskapsbrott? Matt. 5:28

Mar4

Jag säger er: Var och en som MED BEGÄR ser på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. (Matt. 5:28)

Matt. 5:28 But I say unto you, That whosoever looketh on a woman TO LUST AFTER HER hath committed adultery with her already in his heart. (KJV)

Sjätte budordet: “Du skall inte begå äktenskapsbrott”

Till att börja med kan vi konstatera att man omöjligt kan begå äktenskapsbrott (vara otrogen mot sin maka/make) såvida man faktiskt inte är GIFT. Det betyder att Jesu ord här handlar om de som är gifta men som ändå väljer att se på en kvinna “med begär” – vilket innebär att de ser på en kvinna “FÖR” eller “MED AVSIKT” att lusta/tråna efter henne. Det är alltså en synd enligt Jesus, och det förvånade nog alla hans åhörare eftersom de inte trott att man är en äktenskapsbrytare såvida man faktiskt inte gjort sig skyldig till fysisk otrohet och/eller bryter ett äktenskap.

Så ok, Matt. 5:28 talar om gifta personer, men hur är det då om man INTE är gift? Är det då fritt fram för en man att se på kvinnor med avsikt att lusta/tråna efter dem, om han bara ser till att de är ogifta (för att inte bryta mot det 10:e budet som säger “Du skall inte ha begär till din nästas hustru”), och är det fritt fram för honom att se på foton och filmer med halvklädda damer? Nej, därför vad Matt. 5:28 också lär oss är ju att även våra tankar/intentioner avslöjar och dömer oss, och även om inte förbud för sex före äktenskapet står detaljerat i just tio Guds bud på samma sätt som Äktenskapsbrott, så kan vi läsa i resten av Guds ord att Guds plan för oss är att endast en man och en kvinna ska gifta sig med varandra. Om en man då med flit uppsöker en situation med syfte att synda med en annan kvinna i tankarna, så riskerar ju detta att räknas som ett verkligt intimt förhållande även om det endast skett i fantasin.

Det är fel att med flit uppsöka frestande situationer som riskerar att få oss att synda, även om det handlar om att titta på underklädesmodeller i en Haléns katalog, eller om man uppsöker en knotig gammal ek som har form av en kvinna. Om SYFTET är att “lusta” (och föremålet inte är vår make/maka), så är det fel oavsett vad det handlar om, och Gud ser vad vi har för syften. Han ser också om vi RÅKAR hamna i en frestande situation som vi inte bett om, och han ser vad vi gör eller inte gör för att komma på rätt köl igen. Gud är inte omöjlig, och han kräver inte det omöjliga från oss utan det möjliga. Gud skapade mannen för att attraheras av den kvinnliga kroppen, så kvinnan har ett ansvar att inte göra det för svårt för mannen genom att klä sig för lättklätt. Men verkligheten ser ibland annorlunda ut, och jag tror att Gud anser att det är en viss skillnad på att se sig hamna i en frestande situation som man inte uppsökt själv, gentemot att med flit sätta sig ner och se på filmer och foton innehållande människor som syndar och som lockar den som tittar att synda själv. Det senare är en stor synd eftersom man visar i handling att man verkligen inte gjort något åt situationen, utan snarare letar upp synden och jagar efter den. Livet är ju frestande nog som det är, så man borde inte jaga efter fler frestelser. Om man väl börjat synda på ett sådant sätt så kan det vara väldigt svårt att sluta, så man är lycklig om man håller sig på den raka vägen från början.

Det är viktigt att tänka på att frestande tankar inte är synd i sig själv. Frågan är hur man hanterar tankarna, och låter man dem gå för långt så kanske man till slut syndar. Då måste man bekänna synderna, be om förlåtelse och börja om igen. Om man märker att man har svårt att få seger så kanske man måste ta ett steg till – fasta och bön.

Ang. Matt. 5:28 så tror jag många kristna inte inser att det versen säger är att det är en synd för en gift man att se på en annan kvinna FÖR ATT (med syfte att), lusta/tråna efter henne, och att det INTE står i versen att det är en synd för en OGIFT man att förälska sig i en annan ogift kristen kvinna, känna ömsesidig kärlek/attraktion, och väldigt gärna vilja gifta sig med henne samt dela både hus och säng med henne. Det är alltså ingen synd för en ogift man att väldigt gärna vilja dela livet med en kvinna som delar hans värderingar. Vi är faktiskt skapta för att vara två, och inte ens Adam var komplett förrän han hade en kvinna vid sin sida.

Rom. 2:14 Ty när hedningar som saknar lagen, av naturen gör vad lagen befaller, då är de sin egen lag, fastän de inte har lagen. 15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem. 16 Det skall visa sig på den dag då Gud dömer det som är fördolt hos människorna, allt enligt det evangelium som jag predikar på Jesu Kristi uppdrag.

Notera att det inte står att en man är en syndare för att han råkar se en vacker ung kvinna och uppskatta hennes skönhet och kvinnlighet. Gud har faktiskt skapat man och kvinna för att attraheras av varandra, och det betyder att det ligger inbyggt hos oss att dras till varandra och uppskatta varandras olikheter. Det betyder inte att det måste handla om någonting sexuellt, för exempelvis så kan både en 7-åring och en 87-åring se på en romantisk film med en stilig riddare och en ung skön kvinna och tänka sig in i en av rollerna (den för det egna könet) och fantisera om repliker och handlingar mellan det romantiska paret och nästan önska att man var en av dem – utan att det måste gå över till “lust”. Det är bara att se på Höga Visan och läsa kärlekslyriken mellan två förälskade personer, för att se att det inte är en synd i sig självt att uppskatta varandras olikheter och att attraheras av det motsatta könet. Visserligen finns det i Höga Visan en liknelse inbyggd gällande Guds kärlek till Israel, men det ändrar inte på att det är i form av en romantisk kommunikation mellan ett förälskat par som ännu inte gift sig.

Kvinnor har vanligtvis inga problem med att undvika att “se på en man med begär” (alltså sexuella begär), men däremot kan det vara svårare om det handlar om en pojkvän/fästman eftersom det handlar om den person som man är förälskad i och därmed attraheras till och vill dela livet med. (Åtminstone borde man vilja dela livet med den man älskar.) Paulus råd är då inte “Sluta att ha begär till varandra för det är en synd. Bara sluta med sådana känslor!”, utan hans råd är:

1 Kor. 7:8 Till de ogifta och änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir som jag. 9 Men om de inte kan leva avhållsamt skall de gifta sig, eftersom det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.

Rådet är alltså att gifta sig så att man kanaliserar sina begär på ett naturligt och rätt sätt som är behagligt inför Gud. Det vore högst onormalt om ett nyförlovat par inte kände någon fysisk attraktionskraft för varandra, utan det vore snarare någonting oroväckande inför bröllopet. Men sen måste båda ansvara för att inte fresta den andra. Problemet blir förstås när man inser att man inte kan leva avhållsamt och ännu inte hittat sin tillkommande. På Paulus tid var det lättare eftersom man gifte sig vid ung ålder, och heller inte utsattes för så otroligt mycket press från ett översexualiserat samhälle som man gör idag. Det är rent ut sagt för hemskt hur det kan se ut för en ung människa idag, som hela tiden utsätts för sex-propaganda från skola (såsom i form av “kulturella” besök på olika teatrar, genom filmer, genom besök från RFSU, etc), och genom tv, radio, tidningar, samhällsreklam, dataspel och äldre kamrater. Även en tidning som “Vårdguiden” – som alla hushåll får hem i brevlådan – uttrycker att lagen som förbjuder sexuellt umgänge om man är under 15 år inte är skriven med tanke på “två fjortonåringar som vill ha det lite mysigt med varandra”, och det låter ju verkligen inte som om staten precis hjälper till att få ner det stora antalet ofrivilliga tonårsgraviditeter – som ju tyvärr kan leda till att beslut om abort tas, vilket betyder död för en person och kanske psykiska men hos en-två unga tonåringar.

Jag skriver det här delvis för att det kanske finns unga olyckliga kristna grabbar som fått för sig att de syndat och att Gud skulle ha vänt dem ryggen, bara för att de tycker att någon skolkamrat verkligen är en fantastiskt tjusig kalaspingla eller om de ofrivilligt råkat se en lättklädd dam på en reklampelare och känner sig attraherade av de kvinnliga formerna. Men bara för att det inte är en synd att tycka att en tjej är sexig betyder förstås inte att det är ok att stirra hur som helst och klä av henne med blicken. Jag tror inte det är en synd för exempelvis en tonåring att upptäcka sin egen högst naturliga sexualitet, men sen kan man bara hoppas på att det handlar om en kristen ung man som förstår att det han upptäckt är tänkt att vara mellan en viss man och en viss kvinna. Det betyder att han definitivt måste gå mot strömmen i Sverige, för budskapet från hela samhället är ju ett helt annat. Jag tror personligen det finns enorma välsignelser att hämta för ett ungt par som bestämt sig för att vänta med intimt umgänge tills den dag de gifter sig. Likaså tror jag att ett moln av dåligt samvete kan ligga över ett par som går över gränserna.

Gud ser din kamp, och han ser vad du gör eller inte gör för att komma runt tankar som kan leda fel. Gud är alltid villig att förlåta ett ödmjukt hjärta.

Jesus ord i Matt. 5 ingår i Bergspredikan

Tyvärr tolkar en del Matt. 5:28 som ett exempel på att vi omöjligt kan lyda Gud i allting (eftersom de av misstag tror att det är en synd att tycka att en person av det motsatta könet är sexig, liksom att längta efter att få uttrycka sin sexualitet med någon framtida make/maka) och att lösningen på vårt syndaproblem då inte är att sluta synda utan att i stället ducka bakom Jesus. De menar ungefär att “Jesus är rättfärdig åt oss och i stället för oss, vilket är tur för vi själva kan aldrig sluta synda”. Men Jesus dog inte för våra synder för att göra det möjligt för oss att fortsätta att synda i lugn och ro. Om Jesus dog pga vår syndproblem så är inte lösningen att ge oss fria möjligheter att synda utan risk för konsekvenser. Gud ger oss inte lagar som vi inte kan följa, men det gäller att inte försvåra lagarna (som fariseerna) genom att göra dem oöverstigliga, eftersom detta riskerar att urvattna Guds bud – när vi övertalar oss själva att de är såpass omöjliga att lyda så att någon annan (Jesus) måste lyda dem åt oss. Det leder ju till tankegången “jag behöver inte lyda Guds lagar, men eftersom jag tror på Gud är jag frälst i alla fall och kommer inte att dö“. Jämför med Satans lära “Ingalunda skall ni dö“.

Jesus menar att vi är störst i himlen om vi lyder hans lagar och lär andra att göra likadant. Men säger inte samma avsnitt här nedan att vi åtminstone slinker in i himlen även om vi bryter bud och lär andra att göra likadant? Nej, det har med kunskap, samvete och villighet till omvändelse att göra, för läs raden efter. Om inte vår rättfärdighet övergår fariseernas så kommer vi inte ens in i himmelriket:

Matt. 5:17 Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. 18 Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Salt som förlorar sin sälta är inget värt, enligt samma kapitel:

Matt. 5:13 Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor.

Strax innan Jesu ord om äktenskapsbrytare så kan vi läsa i v. 21-26 andra exempel på att Jesus “styr upp” lagen, men tyvärr kan både SFB och 1917 års översättningar få det att låta som om all form av vrede gentemot en broder är liktydigt med mord. I själva verket har grundtexten med detaljen att det gäller om man är arg på sin broder UTAN ORSAK, vilket är en väsentlig skillnad. Om man får för sig att man är en syndare bara för att man exempelvis blir arg och besviken på en person som förtalat och sårat ditt barn, och om man tycker att en kvinna är urtjusig, ja då kan man förstå att man hamnar i uppfattningen att man aldrig någonsin kan sluta synda. Men, det är som sagt inte vad Jesus säger. Jesus ger oss INTE budskapet att vi måste ge upp kampen mot synden för att den helt uppslukat oss, utan han ger oss lösningen i v. 25 – att vi måste göra upp med vår motpart innan det är försent.

Matt. 5:22 But I say unto you, That whosoever is angry with his brother WITHOUT A CAUSE shall be in danger of the judgment: and whosoever shall say to his brother, Raca, shall be in danger of the council: but whosoever shall say, Thou fool, shall be in danger of hell fire.

Matt. 5:25 Var angelägen om att göra upp med din motpart när du är med honom på vägen, så att din motpart inte överlämnar dig till domaren och domaren överlämnar dig till fångvaktaren och du blir kastad i fängelse.

Även att säga “Din dåre!” kan orsaka risk för eldsjön, men detta måste också förstås på rätt sätt. Det handlar om en förolämpning, och om vi sprider ut förolämpningar och startar strider utan orsak, så har vi domen över våra huvuden. Men det beror på i vilket sammanhang, för Jesus själv var ju skyldig till en del förolämpningar (“Den räven” kallade han exempelvis Herodes) och han sårade en del människor som han kom till tals med – såsom vissa fariseer. Alltså kan förolämpningar i sig själv inte vara synd. Tvärt om så kan det vara ett tecken på kärlek att förklara för en broder/syster varför deras arrogans, stridighet eller tanklöshet orsakar en onödigt tråkig stämning, och vi kanske kan få dem på rätt köl. Men att utan orsak, och helt i onödan, häva ur sig “Din dåre“, kan vara ett tecken på att man har ett hatiskt och stridsfullt hjärta som inte står rätt till. Jesus kallade fariseerna för dårar redan några kapitel senare (kapitel 23), och det visar tydligt att vi måste se till sammanhanget. De som Jesus talade med var verkligen dårar, och Jesus motiverade också varför genom att ge dem undervisning. Förhoppningsvis gick poletten ner, och en del kanske tog lärdom och ändrade livsstil. Att tappa besinningen och kalla en person “dåre”, fast han/hon inte är en dåre, är en synd.

Jesus fortsätter att ge flera andra exempel på hur han styr upp lagen, och inte vid något tillfälle ger han sken utav att vi inte kan lyda det han säger. Inte ens när han säger att vi ska hugga av oss kroppsdelar om de får oss att synda (så att vi inte ska hamna i helvetet), för när vi står där med yxan beredd så väljer väl de flesta av oss att i stället bekänna våra synder och omvända oss? Det är ju också ett alternativ som Jesus erbjuder oss. Om vi menar att vi aldrig i livet kan lyda Gud, baserat på Matt. 5:28, kan vi då också säga att vi inte heller har kapacitet att älska våra ovänner och be för dem? Det uppmanas vi till i samma kapitel. Inte är det väl då läge att säga “Vi kan aldrig i livet klara av att älska och be för dem som förföljer oss, men som tur var gjorde Jesus det åt oss i vårt ställe, så vi slipper”?:

Matt. 5:44 Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. 45 Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.

Jesus avslutar hela sin predikan med:

“Matt. 5:48 Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig”.

Det är ingen idé att argumentera mot Jesus och säga “Men Jesus, det förstår du väl att vi inte kan vara fullkomliga i den här världen, och framför allt inte fullkomliga som Gud Fader i himlen!”. Att vara fullkomlig betyder inte “att aldrig någonsin ha syndat, och att aldrig någonsin komma att synda i framtiden”. Det vet vi eftersom Jesus samtalade med sina lärljungar om detta – och de hade ju faktiskt både förfluten och framtida synd. Men det betyder att vi kan leva heligt, och vi har den helige Ande till hjälp.