Kristi Brud är inte från Knutby
Upp. 21:2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo som en BRUD, som är smyckad för sin brudgum.
Brud är översatt från det grekiska ordet numphé (Strong’s 3565), och förekommer 8 gånger i Bibeln (självfallet i Nya Testamentet). Bl. a i Luk. 12:53, Matt. 10:35 och Upp. 18:23.
Bruden i Uppenbarelseboken handlar inte om en EN speciell individ, utan flera individer – alla de kristna som utgör Kristi församling och som ska ärva Guds rike. Brudgummen ses däremot i ental, och brudgummen är Jesus Kristus. Det nya Jerusalem är visserligen en plats, men även om det handlar om en stad i singular så handlar det ändå om Guds rike och de individer som en dag ska befinna sig i det riket och vara brudgummens BRUD. Jesus är vidare beskriven som huvudet för kroppen, men vi kristna är lemmarna i den kroppen – och lemmarna är i plural.
Det nya Jerusalem liknas vid en vackert utsmyckad brud. Det handlar om en SYN från aposteln Johannes perspektiv, och synen och beskrivningen av bruden slutar inte med att staden kommer ner från himlen, utan vi får en fortsatt beskrivning och förklaring av bruden med hjälp av detaljen att det är tänkt att det ska bo människor i staden. Varken staden eller människorna i Johannes syn finns på plats idag, men inom en snar framtid så blir alltihop en sanning. En stad utan människor är öde även om den är bländande vacker, och en brudgum skulle inte nöja sig med vackra saker – oavsett kvalitet och kvantitet. Om däremot de vackra sakerna finns runtomkring en människa (eller människor som i Jesus fall), så kan det bli en passande brud för en brudgum.
Upp. 21:1 Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit, och havet fanns inte mer. 2 Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, från Gud, redo SOM en brud, som är smyckad för sin brudgum. 3 Och jag hörde en stark röst från tronen säga: “Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem. 4 Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.”5 Han som satt på tronen sade: “Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: “Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.” 6 Han sade också till mig: “Det har skett. Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten. 7 Den som segrar skall få detta i arv, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son. 8 Men de fega, de otroende och de skändliga, mördarna, de otuktiga, trollkarlarna, avgudadyrkarna och alla lögnare skall få sin del i sjön som brinner av eld och svavel. Detta är den andra döden.”9 En av de sju änglarna med de sju skålarna, som var fyllda med de sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: “Kom, jag skall visa dig BRUDEN, Lammets hustru.” 10 Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner från himlen, från Gud, 11 och som ägde Guds härlighet. Dess strålglans var som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis.
Om det nya Jerusalem, som Johannes såg komma ner från himlen, var befolkad eller inte vid just det ögonblicket ändrar inte på det faktum att staden är vad som väntar de kristna efter tidens slut, och den stad där de ska bo i. Det är alltså staden med all dess glans och människornan i den, som är brudgummens brud. Om det endast skulle handla om en häpnadsväckande vacker men tom stad vad gäller människor, så hade staden inte varit en passande brud för Jesus Kristus. Jesus är ju Gud själv och kan få precis vad han vill, så att ärva vackra saker vore inget anmärkningsvärt i sig, för det hade han kunnat skaffa vare sig det funnits människor på jorden eller ej. Om vi däremot tänker oss att själva syftet med det nya Jerusalem är att det ska bebos av de som verkligen valt att älska Jesus av hela sitt hjärta och hela sin själ – inklusive de som blivit martyrer för hans skull – så vet vi också att det är en mycket passande BRUD för brudgummen Jesus. Jesus har visat sin kärlek för sin brud, och bruden har visat sin kärlek till brudgummen. Jesus har visserligen visat sin kärlek och dött för alla människor, men det blir inget bröllop för de som inte är intresserade av att komma till bröllopet och/eller inte gjort sig förberedda med bröllopskläder. Ett bröllop handlar om två parter som älskar varandra, och det finns heller inget tvång vad gäller kärleken i ett sunt äktenskap. Här kommer fortsättningen om det nya Jerusalem och att det är tänkt att bebos:
24 Och folken skall vandra i dess ljus, och jordens kungar skall föra in sin härlighet i den.25 Stadens portar skall aldrig stängas om dagen – natt skall inte finnas där – 26 och folkens härlighet och ära skall föras in i staden. 27 Aldrig någonsin skall något orent komma in i den, och inte heller någon som handlar skändligt och lögnaktigt, utan endast de som är skrivna i livets bok som tillhör Lammet.
Upp. 22:16 Jag, Jesus, har sänt min ängel för att vittna för er om allt detta i församlingarna. Jag är Davids rotskott och hans ättling, den klara morgonstjärnan.”17 Och Anden och BRUDEN säger: “Kom!” Och den som hör det må säga: “Kom!” Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet.
Ett annat ord för “brud” är guné (Strong’s 1135), vilket förekommer 217 gånger i NT. Förutom brud kan det betyda kvinna och fru.
Här nedan handlar bruden om “henne”, men även om det står i singular så läser vi vidare att linnetyget är de heligas (plural) rättfärdighet. “Bruden” är alltså symbol för de kristna som utgör Kristi församling, och återigen är det endast de som får komma till bröllopet.
Upp. 19:6 Och jag hörde liksom rösten från en stor skara, lik bruset av stora vatten och dånet av kraftig åska, och de sade: “Halleluja! Herren vår Gud, den Allsmäktige, har blivit konung. 7 Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran. Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo. 8 Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.” Linnetyget är de heligas rättfärdighet. 9 Och ängeln sade till mig: “Skriv! Saliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han tillade: “Dessa Guds ord är sanna.”
Brudgummen är Jesus
Johannes Döparen kallade sig för “brudgummens vän”, som gläder sig åt att ha hört brudgummens röst (Jesus).
Joh. 3:27 Johannes svarade: “Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen. 28 Ni kan själva vittna om att jag sade: Jag är inte Messias. Jag är sänd framför honom. 29 Brudgum är den som har BRUDEN. Men brudgummens vän, som står där och hör honom, gläder sig innerligt över brudgummens röst. Den glädjen har jag nu helt och fullt. 30 Han måste bli större och jag mindre.
Matt. 9:14 Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: “Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?” 15 Jesus svarade dem: “Inte kan väl brudgummens vänner sörja, så länge brudgummen är hos dem? Men det skall komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då skall de fasta. (se även Mark. 2:19-20, och Lukas 5:34-35)
I liknelsen med de tio jungfrurna så kallas de i och för sig inte “brudar”, men de väntar ändå på BRUDGUMMEN så indirekt är dessa jungfrur ändå tänkta som brudar. Var och en av de tio tjejerna väntade på brudgummen som verkar ha varit deras fokus och stora mål, men endast de som stod färdiga (deras eget ansvar) gick sedan med honom in till bröllopsfesten. De övriga var inte välkomna trots att de hade chansen.
Matt. 25:10 Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod färdiga gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren stängdes.
Även liknelsen med bröllopsfesten för kungens son handlar om att många är kallade (precis som jungfrurna ovan) men få är utvalda. De som är utvalda är de som tackat ja till festen och även gjort sig förberedda. Kallelsen går dock ut till många.
Matt. 22:2 “Himmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. 4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Jag har gjort i ordning min måltid. Mina oxar och min gödboskap är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sitt jordbruk, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade och dödade dem. 7 Då blev kungen vred och skickade ut sina trupper och lät döda mördarna och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.11 När kungen kom in för att se sina gäster, lade han märke till en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur har du kommit in utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där skall man gråta och skära tänder. 14 Ty många är kallade, men få är utvalda.”
Att Kristi brud skulle vara EN speciell människa (som den berömda Kristi Brud i Knutby) – som inte ingår i en större grupp – finns det inget som helst stöd för i Bibeln, och en sådan idé är dessutom hädisk. Det skulle leda till att det finns en speciell upphöjd kristen som står över andra kristna, och det kan i sin tur leda till att han/hon blir en slags medlare mellan Gud och människor, samt utgör en stor risk för att bli fokus för tillbedjan och glorifiering/idolskap. Jesus Kristus är den vi ska ha våra blickar på, och den vi ska ära. De kristna – Kristi församling – är systrar och bröder, och ingen stör över den andra.
Bjorkbloggen 