Etikettarkiv | information

Sverigedemokraternas historia och bakgrund FRÅN DERAS EGEN KÄLLA!

sd 66

Att döma slarvigt och sprida förtal – ok om det bara gäller SD?

Vad spelar det för roll om vi överdriver och vinklar information om folk om det bara är sverigedemokrater det handlar om? Då gäller väl inte Guds bud att inte förtala, ljuga, döma orättfärdigt och att använda olika måttstockar när vi dömer? Visst tycker väl Gud om när vi öppet uttrycker att sverigedemokrater förmodligen inte kan vara kristna och att man helst inte bör ha något samröre med dem, eller vara vän med dem, eller ens äta lunch med dem för att tydligt visa hur vi avskärmar oss från ”det onda”? För om man är emot massinvandring så är man väl per definition rasist och ser ner på folk med mörk hudfärg?

Ibland verkar det som en del kristna tänker exakt så, samt är övertygade om att de gör något gott för Guds rike när de förtalar, mobbar och orsakar splittring bland kristna baserat på frågan om Sverige behöver massinvandring eller ej. SD blir som ett legitimt mobboffer som det är ok att sparka på, eftersom man bestämt sig för att sverigedemokrater står för en lång rad ondskefulla åsikter.

Det är sorgligt att även kristna faller för frestelsen att döma SD baserat på information från SD:s motståndare, som ju inkluderar gammal-media (och definitivt den kristna tidningen Dagen). Skulle vi själva vilja bli bedömda baserat på åsikter av människor som hatar oss? Visst stämmer citat, men bör vi kristna inte döma RÄTTFÄRDIGT genom att försöka se hela kontexten? Innebär inte det att vi bör försöka efterlikna Jesus och vara varandras försvarsadvokater i stället för åklagare? En duktig försvarsadvokat förnekar inte fakta, men gör vad han/hon kan för att korrigera falska påståenden och lyfta fram förmildrande omständigheter. Om vi dessutom träffar på människor som vi menar är syndare och bör omvända sig, då är det väl bäst att förklara exakt vad synden består av så att personerna vet vad de ska omvända sig ifrån? Att ropa ”rasist” hjälper inte om man inte samtidigt bevisar att det är ett sant och passande epitet. (Det har jag aldrig sett Stefan Swärd, Micael Grenholm och deras svans av SD-ogillare lyckas med.) Är det verkligen tänkt att vi ska göra vad vi kan för att hitta fel hos en viss grupp människor medan andra grupper inte har samma strålkastare riktade mot sig? Är det verkligen ett tryggt sätt att döma människor genom att använda sig av avarter som mönster för hela gruppen? Inte skulle väl vi kristna uppskatta om vi blir dömda baserat på udda människor som visserligen kallar sig kristna men som lever helt tvärt emot vad Bibeln lär?

tummen-uppOm SD hade ”nazistisk grund” som så många påstår så borde väl detta framkomma i något deras partiprogram eller andra gemensamma centrala dokument? Om det i stället var enskilda personer som hade rasistiska åsikter så är det väl inte samma sak som att hela partiet startades på den grunden och hade nazistiska drivkrafter och mål? Om vi anklagar någon för att vara nazist/fascist/rasist borde vi kristna inte vara otroligt säkra på vår sak innan vi uttrycker en sådan allvarlig dom mot vår nästa, eller räcker det med att säga ”Det vet väl alla”, eller ”Det har jag läst hos EXPO”? Om nu några medlemmar i historien haft rasistiska åsikter (vilket dagens SD-ledning aldrig förnekat), hur länge ska dagens medlemmar bli straffade för vad som hände i partiets historia i början på 1990-talet då de själva kanske fortfarande var barn/tonåringar? Inte ansluter man väl sig till ett parti baserat på enskilda medlemmars beteenden för 20-25 år sedan, utan man studerar väl snarare SD:s partiprogram och dess ledning? Avarter finns väl i alla partier, så varför ska just SD stå ut?

Nu finns i alla fall chansen att döma på ett rättvisare sätt genom att låta den anklagade själv få chansen att försvara sig, precis som det fungerar i en rättvis domstol. Jag kan rekommendera youtubeklippet här nedan med SD-riksdagsledamoten Mattias Karlsson. Han berättar bl. a om de odemokratiska behandlingarna som de fått utstå genom årens lopp, eftersom de till skillnad från andra partier haft svårigheter att boka lokaler, få sina röstsedlar distribuerade, tala på torg och i skolor, etc. Politikern Richard Jomshof blev vid flera tillfällen av med läraranställningar pga sitt SD-engagemang trots att han var en mycket omtyckt lärare. Många gånger har SD-politiker blivit hotade och fysiskt attackerade (faktiskt nära att bli dödade!), och det är dystert att tänka på att detta har skett och sker i Sverige och inte DDR eller Nordkorea.

De övriga länkarna leder till skriftlig information om SD:s historia. Att gå till källan direkt betyder inte att man lugnt kan luta sig tillbaka och lita på allt som sägs, men det är en chans att låta den som attackerats få försvara sig och det KAN vara så att informationen och faktauppgifterna stämmer helt med verkligheten. Faktauppgifter såsom årtal och innehåll i partiprogram går dessutom att kontrollera. Mattias har ansträngt sig för att undersöka SD:s historia grundligt för att få korrekta uppgifter, men han är ödmjuk nog att förklara att det är historien från hans synvinkel. Andra personer kanske har andra infallsvinklar.

SD-kuriren med Sverigedemokraternas 25 års jubileumsskrift

SD:s hemsida om SD

Stellan Bojeruds kortfattade förklaring om SD:s historia

Exempel på text om JESUS från utombibliska ej kristna källor såsom Josefus, Plinius och Tacitus

jesus grave

Varför inte lita på kristna källor om Kristus?

Tänk om folk inte skulle lita på information om den svenska historien såvida inte historieuppgifterna också är bekräftade även i några andra länder i form av självständiga uppgifter – ej hämtade från just Sverige? Det skulle inte finnas särskilt mycket information kvar att lita på. Det är inte konstigt att just Sverige och svenskarna genom tiderna vet bäst om Sverige och skrivit ner flest uppgifter om landet och dess historia. Det är heller inte märkvärdigt att vi inhämtar bäst information om golf från just golfkretsen som intresserar sig för just golf.

Om vi vill lära oss om inbördeskriget i USA eller om Mayflower, är det verkligen vist att utelämna uppgifter från amerikanskt håll och i stället lägga tilltron till andra länders uppgifter om dessa händelser? Eller kanske välja att inte lita på amerikanska uppgifter såvida de inte också är bekräftade från annat håll? Det vore på samma sätt ologiskt att inte sätta tilltro till uppgifterna om Jesus och hans första anhängare av det enda skälet att uppgifterna nästan bara återfinns i Bibeln och andra kristna källor. Visst kan det vara så att vinnaren skriver historien, men vad gäller Jesus existens så handlar det inte om olika länder eller folkgrupper som kämpar mot varandra i krig och det finns inga skäl att försöka mörka hans existens efter att han gått ur tiden. Jesus lära spred sig snabbt och mest information återfinns självklart från kristna källor (förutom Bibeln) i form av lärljungar till apostlarna, de äldsta kyrkofäderna, etc, men här nedan handlar det källor som inte är kristna.

Josefus  (Josef ben Matitjahu/Flavius Iosephus) – Judisk historiker, ca 37-101 e. Kr.

Josefus nämner Jesus ett par gånger i sin bok Jewish Antiquities. Josefus skriver om en bestraffning av Jakob (James) utmätt av en judisk sanhedrin, och denna Jakob var broder till den så kallade Kristus. Den uppgiften stämmer bra ihop med bl. a Gal. 1:19 där vi kan läsa att Herrens broder är Jakob. Jesus kallas Kristus.

”But the younger Ananus who, as we said, received the high priesthood, was of a bold disposition and exceptionally daring; he followed the party of the Sadducees, who are severe in judgment above all the Jews, as we have already shown. As therefore Ananus was of such a disposition, he thought he had now a good opportunity, as Festus was now dead, and Albinus was still on the road; so he assembled a council of judges, and brought before it the brother of Jesus the so-called Christ, whose name was James, together with some others, and having accused them as law-breakers, he delivered them over to be stoned.” Antiquities 20.9.1

Now there was about this time Jesus, a wise man, if it be lawful to call him a man, for he was a doer of wonderful works, a teacher of such men as receive the truth with pleasure. He drew over to him both many of the Jews, and many of the Gentiles. He was the Christ, and when Pilate, at the suggestion of the principal men among us, had condemned him to the cross, those that loved him at the first did not forsake him; for he appeared to them alive again the third day; as the divine prophets had foretold these and ten thousand other wonderful things concerning him. And the tribe of Christians so named from him are not extinct at this day. Antiquities 18.3.3

Många experter anser att Josefus skrev stommen till detta men att någon kristen person sedan reviderade texten någon gång mellan ca 300-400 e. Kr. De tror detta eftersom Josefus inte var en kristen och det är svårt att tro att någon annan än en kristen person skulle kunna ha gjort ett sådant uttalande. Samma experter betvivlar inte andra avsnitt i Josefus böcker! Det som dessa experter främst menar är förändrat i Josefus text är något som de tror är ett tillägg ”if indeed one ought to call him a man”, eftersom det antyder att Jesus var något mer än en människa. Ett annat argument den använder för att texten ändrats (förutom att texten stöder Jesu gudomlighet), är att Josefus inte borde ha kallat Jesus ”Kristus” på ett ställe och ”så kallad Kristus” på ett annat. Men varför inte? Påståenden talar inte emot varandra på något sätt, och det skulle snarare se konstigt ut om Josefus nämnde Jesus som ”så kallad” mer än en gång i stället för varje gång som han talar om honom. I texten ovan talade Josefus även om ”kristna”, och då kan det vara lämpligt att skippa ”så kallad” och nöja sig med bara ”Kristus” som ju kristna anhängare tror på och fått sitt namn efter. Även om vi tar bort det som dessa experter inte gillar så har vi ändå en bild kvar av en vis och ovanlig man som hade många anhängare. Trots att han blev korsfäst (som få experter betvivlar), så fortsatte anhängarna att tro på honom och var t o m villiga att dö för honom. Om man tror att en person är en lögnare och bedragare så är man inte villig att offra sitt liv för en sådan person. Läs mer om Josefus ord om Jesus här.

Publius/Gaius Cornelius Tacitus – romersk historiker och senator, ca 56-117 e. Kr.

Tacitus informerar om kejsar Neros beslut att klandra de kristna för att genom eld ha förstört Rom 64 e. Kr.

”But all human efforts, all the lavish gifts of the emperor, and the propitiations of the gods, did not banish the sinister belief that the conflagration was the result of an order. Consequently, to get rid of the report, Nero fastened the guilt and inflicted the most exquisite tortures on a class hated for their abominations, called Christians by the populace. Christus, from whom the name had its origin, suffered the extreme penalty during the reign of Tiberius at the hands of one of our procurators, Pontius Pilatus, and a most mischievous superstition, thus checked for the moment, again broke out not only in Judaea, the first source of the evil, but even in Rome, where all things hideous and shameful from every part of the world find their centre and become popular. Accordingly, an arrest was first made of all who pleaded guilty; then, upon their information, an immense multitude was convicted, not so much of the crime of firing the city, as of hatred against mankind. Mockery of every sort was added to their deaths. Covered with the skins of beasts, they were torn by dogs and perished, or were nailed to crosses, or were doomed to the flames and burnt, to serve as a nightly illumination, when daylight had expired. Nero offered his gardens for the spectacle, and was exhibiting a show in the circus, while he mingled with the people in the dress of a charioteer or stood aloft on a car. Hence, even for criminals who deserved extreme and exemplary punishment, there arose a feeling of compassion; for it was not, as it seemed, for the public good, but to glut one man’s cruelty, that they were being destroyed.”

Tacitus, Annals 15.44

Tacitus är på det klara med att ”kristna” har fått sitt namn efter ”Kristus”, som han alltså betraktar som en historisk person. Denne Kristus var enligt uppgift utsatt för extremt straff vilket självfallet kan handla om korsfästelsen som var en romerska straffmetod. Detta sägs ha inträffat under kejsar Tiberius tid och genom Pontius Pilatus inflytande. Allt detta stämmer bra in på det vi lärt oss från Bibeln. Tacitus nämner också att Kristus lära spreds över hela Judeen och ända till Rom. Jesus lära spred sig tydligen snabbt.

Plinius den yngre – romersk guvernör av Bithynia i Mindre Asien, ca 62 – 113 e. Kr. pliny

I ett av breven som Plinius den yngre skrev till kejsar Trajanus så ber han om råd om hur man bäst bör utföra rättsprocessliga åtgärder vad gäller personer anklagade för att vara kristna. Plinius förklarar i sitt brev att han behöver goda råd eftersom en stor mängd människor i alla åldrar, samhällsklasser och kön misstänktes för att vara kristna, vilket kan tyda på att ”problemet” var stort med risk att eskalera. Han beskrev de kristna såhär:

”They affirmed, however, that the whole of their guilt, or their error, was, that they were in the habit of meeting on a certain fixed day before it was light, when they sang in alternate verse a hymn to Christ as to a god, and bound themselves to a solemn oath, not to any wicked deeds, but never to commit any fraud, theft, adultery, never to falsify their word, not to deny a trust when they should be called upon to deliver it up.”

(Plinius den yngre, Letters 10.96-97 – to the Emperor Trajan)

Uppenbarligen så möttes de kristna regelbundet en gång i veckan för tillbedjan, och denna tillbedjan var riktad till Kristus ”som till en Gud”, vilket visar att de såg Jesus som mer än en människa. Om man skulle påstå att gudstillbedjan av allehanda gudar var vanligt vid denna och att de kristnas gudstillbedjan därför inte var något anmärkningsvärt, så ändrar det inte på att Plinius inte verkar dela denna uppfattning eftersom han bad om råd för att råda bot på problemet. Dessutom ändrar det inte på att dessa kristna faktiskt uppfattade Jesus som en Gud, och denna Jesus var en historisk person. Vidare kan vi se i Plinius brev att de kristna uppenbarligen hade höga etiska krav på sig själva eftersom de tagit ed på att undvika synder. Det låter precis som anhängare som valt att leva efter Jesu bibliska rättfärdighetslära. Plinius kommentar om att de kristna brukar dela måltid med varandra handlar troligtvis om Herrens måltid/kärleksmåltiden.  Kommentaren att det var av en oskyldig variant kanske beror på konspirationsteorinm att de kristna samlades för någon form av rituell kannibalism.

Plinius förklarade att han tvingade de kristna att häda Kristus, vilket en sann kristen person aldrig skulle göra. Han förklarar att det redan tidigare funnits kristna som förnekat Jesus pga hot om dödsstraff:

”Meanwhile, in the case of those who were denounced to me as Christians, I have observed the following procedure: I interrogated these as to whether they were Christians; those who confessed I interrogated a second and a third time, threatening them with punishment; those who persisted I ordered executed. For I had no doubt that, whatever the nature of their creed, stubbornness and inflexible obstinacy surely deserve to be punished. There were others possessed of the same folly; but because they were Roman citizens, I signed an order for them to be transferred to Rome.”

(Plinius den yngre, Letters 10.96-97 – to the Emperor Trajan)

Om Jesus vore en mytisk person så skulle det självfallet vara svårt att hitta människor som var villiga att dö för denne person, och likaså vore det svårt att tänka sig att en riktig person vid namn Jesus skulle ha lärljungar och efterföljare som var villiga att dö för en person som var en vanlig människa och inte levde upp till sina egna profetiska löften.

Babyloniska Talmud (en samling texter från judiska rabbiner från ca 70-500 e. Kr.)

Det finns några referenser till Jesus i Babyloniska Talmud. Ett omnämnade om Jesus inom perioden 70-200 e. Kr är:

On the eve of the Passover Yeshu was hanged. For forty days before the execution took place, a herald … cried, ”He is going forth to be stoned because he has practiced sorcery and enticed Israel to apostasy.”

(The Babylonian Talmud, transl. by I. Epstein (London: Soncino, 1935), vol. III, Sanhedrin 43a, 281, citerad av Habermas, ”The Historical Jesus”, s. 203.)

”Yeshu” (eller ”Yeshua”) är Jesus uttalat på hebreiska. Termen för hängd/upphängd kan fungera som synonym för ”korsfäst”. Gal. 3:13 menar att Jesus var upphängd, och Luk. 23:39 använder termen för rövarna som var korsfästa med Jesus. Talmud menar att Jesus var korsfäst/upphängd under påskaftonen. Informationen om att Jesus skulle stenas kan ha varit det som de judiska ledarna ämnade att göra med Jesus i enlighet med lagen om hädelse. Vidare säger texten att Jesus praktiserade trolldom och lockade Israel till avfall. Eftersom denna information kommer från en källa som kanske är avogt inställd till Jesus så kanske det kan förklara varför informationen är vinklad på ett annat sätt än i Nya Testamentet. Men Jesus anklagades mycket riktigt för sådana saker från sina judiska motståndare. Enligt Bibeln så anklagade judar Jesus för samröre med Belsebub när han drev ut demoner, och han anklagades också för att vilseleda hela nationer med sina läror (Luk. 23:5) Även om Bibeln menar att Jesus är oskyldig till anklagelserna så intygar i alla fall Talmud att anklagelserna åtminstone inträffat.

Lucian av Samosata, grekisk satiriker, ca 125 – 180 e. Kr.

Han skrev följande:

”The Christians … worship a man to this day – the distinguished personage who introduced their novel rites, and was crucified on that account…. [It] was impressed on them by their original lawgiver that they are all brothers, from the moment that they are converted, and deny the gods of Greece, and worship the crucified sage, and live after his laws.”

(Lucian, ”The Death of Peregrine”, 11-13, in The Works of Lucian of Samosata, transl. by H.W. Fowler and F.G. Fowler, 4 vols. s. 82)

Även om Lucian låter lite nedsättande om de första kristna så framkommer en del information om både dem och den person som de valt att följa. Det handlade tydligen om en man som introducerat helt nya traditioner, vilket ledde till att han blev korsfäst. Enligt Lucian så kallades hans följare för bröder när de konverterat, vilket också innebar förnekelse av de grekiska gudarna, tillbedjan av den korsfäste och efterlevnad av hans lagar. Eftersom de nekade till förekomsten av andra gudar för att kunna tillbe Jesus så ansåg de uppenbarligen att Jesus var en större Gud (den riktiga Guden) än någon av de grekiska gudarna.

Summerat

Baserat på ovan information får vi en bekräftelse även utanför Bibeln att de kristna fått sitt namn efter Kristus, att de tillbad Kristus som till en Gud, att de träffades regelbundet för att tillbe samt äta kärleksmåltiden, att de bestämt sig för att leva utan synd, att de blev förföljda för sin tro men gav ändå inte upp sin tro på den korsfäste och uppståndne Jesus, etc.

Benghazi, Libyen, ambassadör Stephens, 2012 – mörkläggning och lögner

Benghazi

Benghazi, Libyen 2012 – mörkläggningen och lögnerna

Läs under min flik Konspirationer här där du kan se både lite information om bakgrunden (på svenska) och inte minst filmer (fast på engelska) om vad som hände i Benghazi. Passa på att se filmer om andra konspirationer.

Canada Free Press, 30 Nov. 2012:

Benghazi explained: Interview with an “Intelligence Insider”.

Intervju och Insider information. Exempel:

”There was absolutely no diplomatic consulate in Benghazi. None. Words are important here. They can create a wrong image, an incorrect picture of what was really going on. The property where our Ambassador and other Americans were murdered was a rented villa consisting of a primary residence with a couple of outbuildings behind the actual house. The reason they’re still calling it a consulate is to subtly divert any questions about our activities there.”

”After Gaddafi was taken out, there was the matter of his weapons and arms that were hidden all over Libya, including chemical weapons – gas weapons. According to Obama and Hillary Clinton, we were in Libya to collect and destroy these weapons to make for a ‘safer’ Libya. That’s what they were telling the American public. That’s not really what was going on, though, and it seems like all of the other nations except the average American knew it. Anyway, you can find picturesand videos of weapons caches being destroyed, but that is strictly for the public’s consumption.”

Evolutionsteorin kan inte lösa frågan om den genetiska informationens uppkomst

Varje befruktat ägg genomgår en svindlande komplex process, styrd och reglerad av cellkärnans program, till dess att ägget kläcks, människan föds eller en ny planta vuxit upp. Embryonalutvecklingen kontrolleras genom en mångfald av gener, som grovt kan indelas i strukturella gener (som kodar för proteiner med antingen strukturell eller katalytisk funktion – eller för RNA – som också kan ha antingen strukturella eller katalytiska egenskaper) och regulatoriska gener (som i regel utövar sin funktion genom syntes av proteiner med förmågan att stänga av eller koppla på bestämda gener). Cellens genetiska program omfattar allt ifrån några miljoner (eller något tusental om man inberäknar virus bland livsformerna) till några miljarder bitar information, beroende på vilken organism det är fråga om. Oavsett om man anser att en stor del av programvaran saknar biologisk funktion eller om man hänskjuter den frågan åt framtida vetenskapliga landvinningar, så är det ett obestridligt faktum att resultatet är fantastiskt. Det handlar om reglersystem som bland annat leder fram till varelser som i sin tur kan konstruera datorer cykla och spela pingis, om än inte samtidigt…

Hur har då dessa mjukvarusystem uppkommit? Darwinisten svarar: – Genom mutationer och naturligt urval under lång tid. Kreationisten svarar: – Genom någon form av intelligent skapelseakt under kort tid – eller lång, beroende på vem man frågar.
De rationella argument som evolutionsbiologer anför är av två slag – direkta och indirekta. Till de direkta hör mutationer som leder till DDT-resistens hos malariamyggor och mutationer som leder till att bakterier kan utnyttja nya näringssubstrat. Ett annat är de punktmutationer som ibland visat sig kunna leda till stora morfologiska förändringar – exempelvis uppkomsten av en insektsvinge. Och även vissa datorsimuleringar – som t ex Richard Dawkins i sin kända bok ”The Blind Watchmaker”, där han återskapar en strof ur Shakespeares Hamlet genom att slumpmässigt generera bokstäver (”mutationer”) och sedan selektera dessa på grundval om de är ”rätt” eller ej (”naturligt urval”). Till den indirekta kategorin hör förekomsten av så kallat nonsens-DNA (DNA som inte transkriberas) bestående dels av upprepade DNA-sekvenser som sannolikt uppkommit genom genduplikationer och dels av ”trasiga” gener som inte längre fungerar (som t ex genen för syntes av vitamin C). Då snarlikt nonsens-DNA förekommer hos olika organismer brukar detta betraktas som rudiment från gemensamma förfäder.

När det gäller mutationerna som leder till resistens och bredare kosthållning hävdar kritikerna (och hit hör inte bara kreationister som jag) att dessa mutationers effekter på organismen genomgående kan visas bero på att de minskar respektive enzyms specificitet (specialisering) och därför i praktiken minskar genomets informationsinnehåll. (Detta av samma skäl som att jag generellt behöver förmedla fler bitar information för att guida min son fram till Twinings Earl Grey i 400-g-påsar än vad som behövs för att få honom att hitta hyllan med kaffe och te i vårt snabbköp). Det är en korrekt iakttagelse att mutationerna i dessa fall ökar organismens överlevnadschanser, men detta är faktiskt en annan fråga. även om sådana mutationer visar sig vara positiva för organismerna i fråga så kan de inte utgöra länkar i förklaringskedjan till hur dess informationsinnehåll en gång uppstod. Snabbköpet som gör en förlust på 50 öre för varje försåld teförpackning kan ju inte komma till rätta med problemet enbart genom att sälja fler förpackningar till samma pris…

För att nämna något om Dawkins räkneexempel så ledde hans datorsimulering efter 43 ”generationer” fram till den aktuella shakespearefrasen. Att hans exempel saknar relevans när det gäller frågan om den biologiska informationens uppkomst behöver väl knappast påpekas – informationen fanns ju där redan från början. Kombinationen av hans genom intelligenta metoder konstruerade hård- och mjukvara har ju endast återskapat den information som från början programmerades in som mall!

När det gäller genduplikationer kan vi ta jämförelsen med manualen till en stereoanläggning. Innehåller ett exemplar av manualen mer information än originalet bara för att kapitel fem råkar komma med i dubbel upplaga? Jag menar att så inte är fallet. Vi måste kunna skilja på kvantitet och kvalitet! Och detta gäller även livets manualer.

Förekomsten av ”trasiga” gener i vår arvsmassa har jag själv svårt att se som ett övertygande argument för evolution. Snarare kanske devolution…

Men hur är det med punktmutationers ibland häpnadsväckande effekter på en organism? Vi måste då hålla i minnet att en punktmutation teoretiskt sett maximalt kan tillföra en ”bit” (eller egentligen två, eftersom det genetiska alfabetet består av 22=4 symboler), ny information till genomet. Om effekten blir anmärkningsvärd bör man därför rimligen dra slutsatsen att det handlar om en ”påkoppling” av redan befintlig, men avstängd, ”latent” information t ex genom återställning av en tidigare mallförskjutning. Jag känner i själva verket inte till ett enda dokumenterat exempel på en mutation som ökat det genetiska informationsinnehållet hos en organism, även om detta teoretiskt vore möjligt.

Naturligtvis är varje naturvetare fullt fri att anse att de genetiska programmen trots det ovan sagda har uppkommit genom slumpartade processer i samspel med en föränderlig miljö, i enlighet med evolutionsteorin – men några direkta och empiriskt belagda argument eller ”bevis” för detta har jag inte sett inom ramen för de cellbiologiska disciplinerna. Det skulle annars vara intressant att ta del av dem. Och inom informationsteorins område lär vi få leta förgäves. All annan information som vi rör oss med i vardagen har alltid ursprungligen ett intelligent ursprung. I stället måste man basera sitt förhållningssätt på indirekta argument som förekomsten av DNA-sekvenser med för oss idag obekant funktion.

Men likheterna mellan olika organismers arvsmassa då – bevisar inte det ett gemensamt släktskap?

Jo, det skulle det naturligtvis kunna göra. Men detta hör också till den indirekta kategorin av argument. Utan att vara en konstkännare så kan till och med jag se gemensamma drag i Rembrandts olika verk. Detta är ju knappast ett argument mot att han har skapat dem. Jag har ofta undrat hur det komma sig att så få biologer ens har reflekterat över en så central fråga som informationens uppkomst. En del av förklaringen tror jag handlar om den definition av evolution som numera är den förhärskande, den att varje förändring över tiden av allelfrekvenserna inom en population definieras som evolution. Eftersom dessa förändringar obestridligen äger rum, så betraktas även evolutionen som obestridlig. Mycket handlar alltså om definitioner. Om vi i stället hade definierat biologisk evolution som ökning av informationsinnehållet i en population snarare än som nu förändring av detsamma, skulle studiet av biologin i och för sig kompliceras något, men samtidigt skulle relevansen med avseende på ursprungsfrågan öka. Organismer förändras och artbildning sker ständigt i naturen – ibland inom loppet av ett förvånansvärt fåtal generationer, men så länge det inte kan påvisas att någon kvalitativt ny information uppstår borde fenomenet inte gå under beteckningen evolution. Tycker jag. Och flera med mig.

Den resterande orsaksförklaringen är nog att frågan om hur de genetiska programmen uppkommit, av det hittills torftiga bevismaterialet att döma, tycks ligga utom räckhåll för den empiriska vetenskapen. Det fossila materialet säger oss på sin höjd att det skett förändringar med levande organismer i det förflutna, men ingenting om mekanismerna bakom dessa förändringar. Men det fossila materialet finns det inte utrymme att diskutera här.

För att runda av resonemanget så är Du som läsare naturligtvis fri att mena att den artikel som Du just nu begrundar och kanske förundrar dig över, och som alldeles strax är slut, har en ”naturlig förklaring” i termer av slump, naturligt urval och tid. ämnar Du försöka leda detta i bevis, har Du i och för sig en diger uppgift framför dig. å andra sidan skulle Du inte riskera att bli betraktad som ovetenskaplig eller som en religiös fanatiker om Du hävdade att den sannolikt författats av en tänkande varelse.

Och vem vet – kanske var det jag som skrev!

(Tack till Göran Schmidt. Se fler artiklar på hans sida http://www.gschmidt.se)