Arkiv | 2013/03/04

RÄTTFÄRDIGHET som MANTEL eller TÄCKE som skyler vår synd?

täckeBibeln beskriver ibland rättfärdighet ihop med begrepp som mantel, klädnad, klädsel, osv, vilket kanske får några att tro att det mer eller mindre handlar om att Gud kastar över oss ett rättfärdighetstäcke som skyler våra synder bara vi har lite ”tro” i grunden. Men vi kan inte lura Gud som ser vår synd oavsett om vi är agnostiker eller kristna.

Vi kan undersöka de verser som har dessa kombinationer.

Först ut kommer ett av Guds bud till israel som handlar om att de måste visa barmhärtighet mot fattiga, och att de när de lånat ut pengar och fått någons mantel som pant måste de lämna tillbaka den innan dagen är slut, så att pantgivaren åtminstone har något att täcka sig med när han sover. Gud utlovar att ett sådant agerande visar på rättfärdighet inför honom. Notera att det alltså inte är Gud som sätter en rättfärdighetsstämpel utan motkrav. Vi är rättfärdig om vi lever rättfärdigt och inte annars:

5 Mos. 24:10 Om du ger ett lån åt din nästa, skall du inte gå in i hans hus och ta pant av honom. 11 Du skall stanna utanför, och mannen som du har lånat åt skall bära ut panten till dig. 12 Om det är en fattig man, skall du inte sova med manteln du fått i pant. 13 Du måste ge honom panten tillbaka när solen går ner, så att han kan ha sin mantel på sig när han sover och så välsigna dig. Detta skall bli dig till rättfärdighet inför Herren, din Gud.

Nedan kan vi se att Job (som Gud ansåg var fullkomlig pga hans agerande) klädde sig själv i rättfärdighet genom att hjälpa fattiga, faderlösa, döende och änkor. Han var ögon åt blinda och fötter åt halta, och han var en fader för nödställda och redde t o m ut problem för folk han inte kände. Job var alltså rättfärdig för att han visade sin tro med gärningar, och därför kan vi läsa att han själv klädde sig i rättfärdighet och hade den som klädnad i och med att han alltid var beredd att hjälpa nödställda.

Job. 29:12 Ty jag räddade den fattige som ropade, och den faderlöse som ingen hjälpare hade. 13 Den döende välsignade mig,  änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.14 I rättfärdighet klädde JAG mig, den var min klädnad. Rättvisan var min mantel och huvudbonad. 15 Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.16 Jag var en fader åt de nödställda, och den okändes sak redde jag ut. 

I Jesaja kan vi läsa profetior om Messias (Jesus), och det talas om hans frälsning (möjlighet att frälsa människor) och hans rättfärdighet som aldrig bryts ner eftersom han är rättfärdigheten själv. Jesus levde syndfritt under hela sitt liv och gav sitt liv på korset för människornas frälsning. Därför kan alla släkten bli frälsta genom honom och han är han vår Kung i evighet:

Jesaja 51:6 Lyft upp era ögon till himlen, och se på jorden därunder. Ty himlen skall försvinna som en rök och jorden nötas ut som en klädnad. Dess invånare skall dö som mygg. Men min frälsning skall förbli för evigt, min rättfärdighet skall inte brytas ner.—8 Ty mal skall förtära dem som en klädnad, mott skall äta dem som ylle. Men min rättfärdighet skall förbli för evigt, min frälsning från släkte till släkte.

Jesaja 59 är ett enda långt kapitel som handlar om hur israels missgärningar separerar dem från Gud – liksom många andra kapitel i Jesaja som handlar om samma sak. Notera Guds beskrivning (genom hans profet Jesaja) om hur ondskefullt hans utvalda folk valt att leva, vilket medför att Gud inte ens hör deras böner. De staplar synder på varandra, de lever i lögner, de går tänker onda tankar, deras överträdelser vittnar emot dem, de har gjort uppror mot Gud och förnekat honom. Därför står rättfärdigheten långt borta från dem:

Jes. 59:1 Se, Herrens hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa,  hans öra är inte tillslutet, så att han ej kan höra.
2 Nej, det är era missgärningar  som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er,så att han inte hör er. 3 Ty era händer är fläckade av blod, era fingrar av missgärning. Era läppar talar lögner tunga bär fram orättfärdighet.4 Ingen åberopar rättfärdighet, ingen dömer med sanning. På tomhet förtröstar de och talar lögn, de går havande med olycka och föder fördärv.5 De kläcker ut ormägg och väver spindelnät. Den som äter av deras ägg dör, och krossas ett sådant, kommer det ut en orm.6 Deras spindelnät duger inte till kläder, sig själva kan de inte skyla med vad de tillverkat. Deras verk är ondskans verk, deras händer utför våld. 7 Deras fötter hastar till det som är ont, de är snara att utgjuta oskyldigt blod. Deras tankar är fördärvets tankar, förödelse och förstöring råder på deras vägar.8 Fridens väg känner de inte,  rätten följer inte i deras spår. De går krokiga stigar,  ingen som går på dem vet vad frid är.9 Därför är rättvisan fjärran ifrån oss, rättfärdigheten når oss inte. Vi väntar på ljus, men se, mörker råder, på solsken, men vi vandrar i djupaste dunkel. — 12 Våra överträdelser inför dig är många, våra synder vittnar emot oss.  Ja, våra överträdelser har vi för våra ögon, vi känner våra missgärningar.13 Vi har gjort uppror och förnekat Herren, vi har vikit bort från vår Gud. Vi har talat förtryck och upproriskhet, lögnaktiga ord som vi tänkt ut i våra hjärtan har vi fört fram.14 Rättvisan trängs tillbaka, rättfärdigheten står långt borta, ja, sanningen vacklar på torget,  det som är rätt kan inte komma fram.15 Sanningen har försvunnit, och den som vänder sig ifrån det onda blir plundrad. Detta såg Herren, och det misshagade honom att ingen rättvisa fanns.

Men här kommer fortsättningen. Guds egen arm hjälpte honom med det folk som hela tiden strävat emot honom, och det handlar då om Messias, Guds son. Det står om Frälsaren ”Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar och satte frälsningens hjälm på sitt huvud. Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad och svepte in sig i nitälskan som i en mantel.” Frälsaren ska vedergälla människor efter deras gärningar och visa vrede mot sina motståndare. Det står att återlösaren ska komma från Sion, och de i Jakob som väljer att omvända sig ska bli räddade. Notera villkoret att det krävs omvändelse, och det betyder att de måste lämna sina synder och sina skamliga överträdelser bakom sig. Gud frälser aldrig de som lever i orättfärdighet.

16 Han såg att ingen trädde fram, han förundrade sig över att ingen grep in. Då hjälpte honom hans egen arm, och hans rättfärdighet understödde honom.17 Han klädde sig i rättfärdighet som i ett pansar och satte frälsningens hjälm på sitt huvud. Han klädde sig i hämndens dräkt som i en livklädnad och svepte in sig i nitälskan som i en mantel. 18 Efter deras gärningar skall han vedergälla dem. Vrede över hans motståndare,  vedergällning över hans fiender. Kustländerna skall han vedergälla för vad de har gjort.19 Så skall man frukta Herrens namn i väster och hans härlighet där solen går upp. När fienden bryter fram lik en flod, skall Herrens Ande driva honom på flykten. 20 Återlösaren skall komma till Sion och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse, säger Herren. —

Några kapitel senare konfirmeras det att den som kommer från Edom och från Bosra är Messias, frälsaren som talar i rättfärdighet och som är mäktig att rädda människorna.

Jesaja 63:1 Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? ”Det är jag som talar i rättfärdighet, jag som är mäktig att frälsa.”

Jesaja är Guds profet och smord till att predika glädjens och hoppets budskap för de som ödmjukar sig och som har förkrossade hjärtan. Till dem gäller Guds löften om en magnifik framtid. I stället för sorg ska de kläs i lovprisning, och pga deras ödmjuka inställning så ska de kallas rättfärdighetens terebinter. Herren hatar orättfärdigt rov, men de som omvänder sig med ärliga hjärtan är älskade av Gud och Jesaja fröjdar sig över att hans Gud klätt honom i frälsningens klädnad och svept in honom i rättfärdighetens mantel. Det gör inte Gud på måfå, och det räcker inte med lite ”tro” i grunden. Det som krävs är alltså förkrossade hjärtan, ödmjukhet och omvändelse. Då förlåter Gud de synder som hans folk israel (som kapitlen handlar om) gjort sig skyldiga till, för var och en som väljer att lämna sin tidigare olydnad och orättfärdighet för att i stället vandra med Gud.

Jes. 61:1 Herrens, Herrens Ande är över mig, ty Herren har smort mig till att predika glädjens budskap repent2för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna—3 för att låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg, lovprisningens klädnad i stället för en modfälld ande. Och de skall kallas ”rättfärdighetens terebinter”, planterade av Herren till hans förhärligande—8 Ty jag, Herren, älskar det rätta och hatar orättfärdigt rov. Jag skall ge dem deras lön i trofasthet och sluta ett evigt förbund med dem.Deras släkte skall bli känt bland hednafolken, deras avkomma bland folkslagen. Alla som ser dem skall förstå att de är släktet som Herren har välsignat.—10 Jag gläder mig storligen i Herren, min själ fröjdar sig i min Gud, ty han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel, lik en brudgum med högtidsbindeln på sitt huvud, lik en brud som pryder sig med sina smycken.11 Ty liksom jorden låter sina växter spira fram och en trädgård låter sin sådd växa upp, så skall Herren Herren låta rättfärdighet och lovsång växa upp inför alla hednafolk.

VI ombeds av Paulus att stå fasta, och klä oss i rättfärdighetens pansar. Han utlovar inte att Gud ska ordna detta åt oss, men om vi ser till att vi möter villkoren – vilket är sann omvändelse, tro och ett ödmjukt hjärta som vill vara Jesus troget – så utlovas vi KRAFT genom Guds nåd att stå emot djävulens alla pilar.

Efesierbrevet 6:14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar

Linnetyget erbjuds av Gud till de som omvänt sig och blivit renade i Jesu blod. Linnetyget är då givet som DE HELIGAS rättfärdighet. Det är alltså inte Jesus rättfärdighet som överförts till oss, utan det handlar om vår egen rättfärdighet. Inte så att vi på egen hand kan rena oss själva eller göra gott utan Andens hjälp, men NÄR vi blivit renade i Jesu blod så är ansvaret vårt eget att leva rättfärdigt, vilket vi kan tack vare Guds nåd (Titus 2:11-12).

Upp. 19:7 Ty Lammets bröllop har kommit, och hans brud har gjort sig redo.Åt henne har givits att klä sig i skinande, rent linnetyg.” Linnetyget är DE HELIGAS rättfärdighet.

Summerat så skulle Gud aldrig fara med osanning och kalla någon för rättfärdig och helig om personen faktiskt inte var det, och det är personens egna rättfärdiga gärningar som måste komma fram. Det är inte Gud som väljer ut några individer som han kastar en ”rättfärdighetsfilt” över så att syndernas täcks trots att de finns kvar, utan en person betraktas rättfärdig om han först omvänder sig och fortsätter att vandra i ljuset. Man är rättfärdig så länge som som man lever rättfärdigt, och inte en dag längre.

Men det är tack vare GUD som vi kan få våra synder raderade och glömda från vårt skuldkonto! Vi är helt förlorade utan hans barmhärtighet och eviga vilja att förlåta. Han vill leda oss på den smala vägen och all kraft finns i hans namn.

Läs gärna mina andra inlägg om rättfärdighet. 

Annonser

Bibeln uppmuntrar kristna att diskutera och framföra skäl för sin tro – apologetik

diskutera

1 Petrus 3:15 — Var ALLTID beredda att SVARA VAR OCH EN som begär att ni FÖRKLARAR det hopp ni äger

Jakobsbrevet 5:20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ FRÅN DÖDEN och överskyler många synder.

Det är alltså inte fel av kristna att resonera, diskutera och lägga fram bra argument för sin tro, utan snarare något som uppmuntras i Bibeln.  Personer som inte alls är troende kan på det sättet låta sig övertygas om evangeliet och bli kristna, och personer som visserligen betraktar sig som kristna men som missuppfattat bibelsektioner kan bli upplysta och bli fria från sina villfarelser. Det gäller framför allt de personer som tror att de kan ha både sin synd och sin frälsning samtidigt. Det är heller inte fel att kristna försvarar sig mot felaktiga påståenden och rykten, men givetvis inom rimliga gränser. Vidare når vi sällan framgång om vi har en hård ton i våra diskussioner, och det gäller att inte sjunka till samma låga nivå som de vi diskuterar med om de väljer en aggressiv taktik. Om en diskussion verkar urarta och bli otrevlig för att en deltagare inte är mogen nog för en dialog så kanske det bästa alternativet är att upphöra med att diskutera, och vi får helt enkelt använda ett gott omdöme när vi avgör hur vi ska agera.

En ren iver behöver i sig inte betyda att dialogen urartar, utan kan vara ett tecken på ett brinnande intresse och det behöver inte vara fel, men det kan lätt missuppfattas som aggressivitet så det gäller att se upp. Var och en kanske tror att deras egen väg är den rätta (och konstigt vore det väl annars) men en bra dialog handlar om att lyssna trots att vi är helt övertygade om vår egen (rätta) åsikt. Kanhända att vi upptäcker att det vi alltid trott faktiskt inte har stöd i Bibeln? På så sätt fick jag själv ändra uppfattning gällande min syn på arvsynden som jag hela tiden tagit för given var sanningarnas sanning, men som jag upptäckte inte alls lärs ut i Bibeln – inte ens i Romarbrevet 5. Det började med en artikel som jag läste och som övertygade mig, men jag läste även diskussioner och apologetik och då blev jag ännu mer övertygad. Nu inser jag att idén är gnostisk och ingenting som de gamla kyrkofäderna (före Augustinus) lärde ut.

En del kanske tror att det är fel att diskutera med tanke på verserna nedan:

Lukas 9:Men om man inte tar emot er, lämna då den staden och skaka dammet av era fötter. Det skall vittna mot dem.” (+ Matt. 10:14 och Markus 6:11)

Matteus 7:6  Ge inte det heliga åt hundarna och kasta inte era pärlor för svinen. De trampar ner dem och vänder sig om och sliter sönder er.

Men då handlar det om människor som inte tar emot budskapet, stänger dörren och säger att de inte vill höra. Om man efter några försök märker hårda hjärtan som vägrar lyssna så slösar man förmodligen bort tiden på att diskutera med dem, och det är bättre att använda sin tid mer vist. Men vi måste hela tiden tänka på att det kanske finns andra lyssnare med i bilden. Det kan hända att den som du samtalar med är omöjlig att nå och visar det på alla tänkbara sätt, men det kan också hända att det finns andra lyssnande öron i samma rum och personer som är nyfikna på det du säger och börjar ta det till sig. Det är inte ens säkert att dessa lyssnare som lurar i bakgrunden ens yttrar sig, men ändå lyssnar på din argumentation och kanske tycker att den är rimlig. Det kan alltså vara på sin plats att predika med tanke på DEM. Vi ska använda vår tid VÄL. Upptäcker vi att det finns hopp kan det vara värt att fortsätta, men om du gjort flera försök och det är stängda dörrar överallt så måste du överväga om du kanske skulle sprida Guds ord på andra ställen där det finns mer hopp? Det finns helt enkelt gränser.

I Bibeln kan vi se att Paulus verkligen använde sin tid med att diskutera, argumentera, resonera och övertala människor.

Apg. 28:23 De bestämde en dag för honom, och då kom ännu fler till hans bostad. För dem förkunnade han Guds rike och vittnade om det, och han försökte ÖVERTYGA dem om Jesus, både utifrån Mose lag och profeterna. Och det höll han på med från morgonen ända till kvällen24 Somliga lät sig övertygas av hans ord, men andra ville inte tro.

Apg 15:15 Några som hade kommit ner från Judeen började lära bröderna att de inte kunde bli frälsta, om de inte lät omskära sig enligt seden från Mose. När det nu uppstod oenighet och Paulus och Barnabas kom i allvarlig tvist med dem, beslöt man att dessa två och några andra av dem skulle fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem för att överlägga med dem om denna stridsfråga.—Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan bestämde, att hedningarna genom min mun skulle få höra evangeliets ord och komma till tro.

Apg. 17: Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: ”Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.” Några av dem blev övertygade och slöt sig till Paulus och Silas. Därtill kom ett stort antal greker som fruktade Gud och inte så få kvinnor av förnäm släkt.

Apg. 17:17 Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: ”Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: ”Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.

Apg. 19:Sedan gick han in i synagogan och under tre månader PREDIKADE han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag HÖLL HAN SAMTAL i Tyrannus hörsal.10 Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

Det grekiska ordet dialegomai (1256 Strongs) betyder diskutera, resonera, argumentera, konversera, predika eller samtala med någon/några. Därifrån har vi fått vårt ord ”dialog”.  Dialegomai används inte i verserna ovan men här nedan ser du exempel på ordet används i Nya Testamentet. Tyvärr är Svenska Folkbibeln väldigt försiktig med ordet och väljer ofta att rätt och slätt översätta ordet med ”samtala”, men det säger inte så mycket vad slags samtal det handlar om. Det grekiska ordet ger uttryck för en resonerande samtalsform där man lägger fram argument för sin ståndpunkt för att få andra att förstå och låta sig övertygas. Jag gör en notering efter varje vers med hur ordet översätts i King James Bible  som här kommer närmare grundspråket.

Markus 9:33 De kom till Kapernaum. När Jesus nu var hemma, frågade han dem: ”Vad var det ni talade om på vägen?” 34 De teg, eftersom de på vägen hade TALAT med varandra om vem som var störst. 

KJV: disputed

Apg. 17:1 De tog vägen över Amfipolis och Apollonia och kom till Tessalonika, där judarna hade en synagoga. Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater SAMTALADE han med dem utifrån Skrifterna och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda.

KJV: reasoned

Apg. 17:17 Han SAMTALADE nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. 18 Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: ”Vad kan den där pratmakaren vilja säga?” Andra sade: ”Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar.” Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen.

KJV: disputed

Apg. 18:Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker.När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien, var Paulus helt upptagen med att predika ordet och vittna för judarna att Jesus är Messias.

KJV: reasoned

Apg. 18:19 De kom till Efesus, och där lämnade han dem. Själv gick han in i synagogan och SAMTALADE med judarna.

KJV: reasoned

Apg. 19:Sedan gick han in i synagogan och under tre månader PREDIKADE han frimodigt. Han samtalade med dem och försökte övertyga dem om det som hör till Guds rike. Men där fanns några som förhärdade sig och inte ville tro utan talade illa om ‘den vägen’, så att alla hörde det. Då lämnade han dem och tog lärjungarna med sig, och varje dag HÖLL HAN SAMTAL i Tyrannus hörsal.10 Detta pågick under två år, så att alla som bodde i Asien, judar och greker, fick höra Herrens ord.

KJV: disputing, disputing

Apg. 20:Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus SAMTALADE med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt.Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade. I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus TALADE så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död.

KJV: preached, preaching

Apg. 24:12 Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig DISKUTERA med någon eller ställa till oroligheter bland folket. 13 Och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för.

KJV: disputing

Apg. 24:25 Men då Paulus TALADE om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: ”Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig.”

KJV: reasoned

Hebr. 12:Ni har glömt den UPPMANING ni får som söner: 

Min son, förakta inte Herrens tuktan och tappa inte modet, 

när du tuktas av honom.

KJV: speaketh

Judas 1:Men när ärkeängeln Mikael TVISTADE med djävulen om Moses kropp, vågade han inte uttala någon smädande dom över honom utan sade: ”Må Herren straffa dig.”

KJV: disputed

Se mer verser om tillrättavisning och varningar i den här bloggartikeln