Archive | January 2012

Examples of KJV verses which could be better translated

The Bible only perfect in English?

I certainly couldnt be a “KJV-onlyist” because I prefer to read the Bible in my own tongue which is Swedish.

If the KJV was “perfect” then you would never have to go back to the Greek/Hebrew/Aramaic at any time for references and to get a more clear view, because the KJV is supposed to stand on its own legs and fully able to solve all queries. Nevertheless also KJV-onlyists sometimes go back to the Greek when they want to see the more “original” meaning of a passage, and this is evidence in itself that KJV is inferior to the original languages and and not “perfect”. Sometimes it’s hard also for native English speakers to understand some of the words in the King James Bible. They may have to look up the meaning of words and some words have changed meanings over the years. If the KJV was “perfect”, the language used should always be up to date, but this is an impossible demand for any Bible translation.

Some suggest that people who don’t have English as their native tongue could still use their own Bible version of “Textus Receptus”, and be a “onlyist” when it comes to this particular version, but not all languages have this type of translation. Since the year 2003, there is a Swedish translation (“Reformationsbibeln”) rather close to the “KJV” because Textus Receptus is used as a source (or the main source), but only the New Testament is translated. Besides, I’ve seen examples of errors in this translation, like adding question marks where there are none in the original Greek. Neither can we conclude that “the very first Bible translation” from the original language to another language is the superior one for that language. This simply isn’t always the case.

Why would God select the King James Bible of all versions to be supernaturally preserved? Because he likes English speakers the best? If KJV was superior over all other versions, then all those who are not English native speakers would have to sit down by the feet of those who are, to learn the “real” truth. As soon as there is a difference of opinions concerning a Bible passage, then the person who is a native English speaker could claim to be more accurate since he is basing his understanding on the KJV.

There are many examples of where a particular expression can be better captured in Spanish, Swedish, or some other language, rather than in English. (In other cases it might be the other way around.) It makes better sense if it’s the original Greek, Hebrew and Arameic which should correct us and not a secondary translation. As soon as you translate a sentence from one language to another, there is always a risk that the perfect nuance of the original language gets lost.

Anyway, here are some examples where KJV has an inferior translation than other versions in English. (Note, that I still feel the KJV is the best translation overall in English.)

Titus 2:13 Looking for the blessed hope and the appearing of the glory of our great God and Savior, Christ Jesus;
The New American Standard Bible

Titus 2:13 Looking for that blessed hope, and the glorious appearing of the great God and our Saviour Jesus Christ;
The King James Version

In the NASB “our great God and Savior” refers to one person, Jesus Christ Himself. This makes the deity of Christ clear, by calling Him “our great God.” The KJV opens up for the possibility that “the great God” and “our Saviour Jesus Christ” may refer to two distinct persons.

Romans 9:5
Theirs are the patriarchs, and from them is traced the human ancestry of Christ, who is God over all, forever praised!
The New International Version

Romans 9:5
Whose are the fathers, and of whom as concerning the flesh Christ came, who is over all, God blessed for ever.
The King James Version

Whereas the NIV proclaims that Christ “is God over all,” the KJV avoids this claim to Christ’s deity, stating only that Christ is “over all.”

John 5:18
For this cause therefore the Jews were seeking all the more to kill Him, because He not only was breaking the Sabbath, but also was calling God His own Father, making Himself equal with God.
The New American Standard Bible

John 5:18
Therefore the Jews sought the more to kill him, because he not only had broken the sabbath, but said also that God was his Father, making himself equal with God.
The King James Version

The deity of Christ is better shown in the NASB, because only Jesus had a completely unique relationship with God, where God is His “own” Father. God was no one else’s Father in this unique way. If we all had God as our Father in this unique way, then we would also be making ourselves equal to God.

Matthew 26:63-64
But Jesus remained silent. The high priest said to him, “I charge you under oath by the living God: Tell us if you are the Christ, the Son of God.” 64 “Yes, it is as you say,” Jesus replied.
The New International Version

Matthew 26:63-64
But Jesus held his peace. And the high priest answered and said unto him, I adjure thee by the living God, that thou tell us whether thou be the Christ, the Son of God. 64 Jesus saith unto him, Thou hast said.
The King James Version

The NIV makes it clear that Jesus’ response to the high priest, literally “you say,” is a Greek idiom meaning “yes, it is as you say,” (i.e. “what you have said is true”). Therefore, Jesus’ response is an indication of that He claimed to be the Christ, the Son of God. The KJV, fails to translate this idiom into its full meaning for modern readers, and consequently leaves doubt as to whether Jesus actually claimed to be the Son of God.

Revelation 1:8
“I am the Alpha and the Omega,” says the Lord God . . .
The New American Standard Bible

Revelation 1:8
I am Alpha and Omega, the beginning and the ending, saith the Lord . . .
The King James Version

The KJV omits the word “God” (Greek theos), supplying instead only the word “Lord,” which by itself does not necessarily denote deity.

Hebrews 1:3
And He [Jesus] is the radiance of His [God’s] glory and the exact representation of His nature, and upholds all things by the word of His power. When He had made purification of sins, He sat down at the right hand of the Majesty on high;
The New American Standard Bible

Hebrews 1:3
Who being the brightness of his glory, and the express image of his person, and upholding all things by the word of his power, when he had by himself purged our sins, sat down on the right hand of the Majesty on high;
The King James Version

The NASB makes it clear that the nature of Jesus is precisely identical to the nature of God Himself (“the exact representation of His nature”). The KJV diminishes this expression to merely the “image” of God. Given that all human beings are said elsewhere to be made in the image of God (Genesis 2), it becomes difficult to establish from the KJV rendering of this passage anything more than the humanity of Jesus.

Another evidence that the KJV is not “perfect” is the below verse.

Hebr. 6:4 For it is impossible for those who were once enlightened, and have tasted of the heavenly gift, and were made partakers of the Holy Ghost, 5 And have tasted the good word of God, and the powers of the world to come, 6 If they shall fall away, to renew them again unto repentance; seeing they crucify to themselves the Son of God afresh, and put him to an open shame.

The word IF is not in the Greek in verse 6!

Yet, this word is what many theologians base their understanding of when it comes to this verse. Consider what Adam Clarke wrote about this and the aorist tense:

“And having fallen away” I can express my own mind on this translation nearly in the words of Dr. Macknight: ‘The participles who were enlightened, have tasted, and were made partakers, being aorists, are properly rendered by our translators in the past time; wherefore parapesontas, being an aorist, ought likewise to have been translated in the past time, “HAVE fallen away”. Nevertheless, our translators, following Beza, who without any authority from ancient MSS. has inserted in his version the word “if” have rendered this clause, IF they fall away, that this text might not appear to contradict the doctrine of the perseverance of the saints. But as no translator should take upon him to add to or alter the Scriptures, for the sake of any favourite doctrine, I have translated parapesontas in the past time, “have fallen away” according to the true import of the word, as standing in connection with the other aorists in the preceding verses.

(Theodore Beza is John Calvin’s successor.) Young’s literal translation reads:

“And having fallen away, again to renew them to reformation, having crucified again to themselves the Son of God, and exposed to public shame” (v. 6).

More articles concerning errors in the KJV can be read here and here.

Förlåta sjuttio gånger sju gånger enligt Bibeln?

Jan2

Tänka det bästa om människor och inte det sämsta

Det kanske inte alltid känns lätt att förlåta, men det blir lättare om man tänker på att Jesus förlåtit oss våra synder, och att vi vinner på att försöka fungera liknande en försvarsadvokat den korta tid som vi lever på jorden. Det innebär att vi borde ha en försvarsadvokatinställning, där vi försöker hitta förmildrande omständigheter hos människor som vi anser agerat på ett felaktigt sätt. Precis som vad gäller vanliga försvarsadvokater så går det inte att förneka något som är uppenbart och bevisat, men i övrigt så går det alltså att, om möjligt, söka förmildrande omständigheter som kan stämma överens med verkligheten eller ej (eftersom vi inte vet kan vi anta det mest fördelaktigaste alternativet.)

Vi borde alltid vara villiga att förlåta vår nästa såsom Herren är villig att förlåta oss. Gud förlåter oss inte utan villkor.

Kol. 3:13 Ha fördrag med varandra och förlåt varandra, om någon har något att förebrå en annan. SÅSOM Herren har förlåtit er skall ni förlåta varandra.

Om någon står och misshandlar oss så går det inte att låtsas att personen ångrat att han misshandlat oss eftersom personen är mitt uppe i sin synd (misshandel) och helt uppenbart inte ångrat det. Vår inställning bör dock vara tankegången att om personen vid något senare tillfälle verkligen ångrat sin synd så bör vi kunna förlåta. Gud har som sagt förlåtit oss våra synder då vi bekände dem och omvände oss ifrån dem.

Vi vinner på att inte försöka tänka det sämsta om våra medmänniskor, utan snarare att hela tiden försöka sträcka oss efter förmildrande omständigheter så att vi kan tänka det bästa om människor – utan att förneka uppenbara övertramp. Vi kan förstås stöta på människor som visat prov på elakhet, hyckleri, snålhet, skadeglädje, själviskhet, hånfullhet, etc, som vi visserligen inte kan förneka, men däremot kan vi försöka tänka att personen kanske haft en dålig dag, kanske missförstått något, kanske är uppväxt i en dålig miljö, etc. Förmildrande omständigheter innebär inte att synder rättfärdigas men det är trots allt Gud som ger den slutgiltiga domen om andra människor och inte vi. (Vi själva kan förstås göra vad vi kan för att belysa synder hos andra, och gärna på ett smidigt sätt.)

Vidare kan vi försöka tänka på att vi själva inte alltid levt upp till den idealiska människan, och vi är tacksamma att människor i sin tur är villiga att förlåta oss. Vi kanske fortfarande tänker på människor som syndat grovt emot oss för flera år sedan, och det underlättar om vi tänker oss att dessa människor kommit till insikt om sitt tidigare agerande och nu omvänt sig. Det är inte alls säkert att det stämmer i verkligheten, men hellre fria än fälla. Om människor som syndat emot oss ber om en äkta förlåtelse, skulle vi förlåta dem? Svaret borde vara JA.

Glömma minnen är inte ett krav

Jag tror att många kristna missförstår förlåtelsekravet och tror att de måste förlåta andra för deras synder trots att de är mitt uppe i dem och inte visar på minsta vis att de ångrar dem. De kanske hånskrattande säger “Jaha, ska du inte förlåta mig nu när jag står här och klipper sönder dina kläder och rispar med kniven i ditt glasbord, för du är ju kristen?!”.

Att förlåta någon betyder inte att vi också måste glömma alla de synder och sorger som den andra personen orsakat. Det kan hända att en person syndat mot dig i flera år, och dessa år kanske man inte kan radera ur sitt minne hur som helst. Det är dock viktigt att vi alltid är villiga och beredda att förlåta människor om de ber om förlåtelse, och att tänka på att andra kanske inte ens inser att deras agerande visar på kärlekslöshet. Även om du är en bekännande kristen så kan din frälsning hänga på att du vägrar att förlåta en medmänniska. Att förlåta någon betyder inte att vi måste upphöra med att vara på vår vakt vad gäller den människan, i det fall hon visat att hon syndat mot dig vid upprepade tillfällen.

Matt 6:14 Ty om ni förlåter människorna deras överträdelser, skall er himmelske Fader också förlåta er. 15 Men om ni inte förlåter människorna, skall inte heller er Fader förlåta era överträdelser.

Markus 11:25 Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser.

Lukas 6:37 Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.

Johannes 20:23 Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden.

Om en person slår dig, och du säger “jag förlåter dig“, och den andra säger “bra, för här kommer en smocka till, och efter den ännu fler, och jag vet att det jag gör är fel men jag gör det i alla fall”, så är det tydligt att personen inte har ångrat sin synd mot dig. Ska du då förlåta honom? En sådan person är helt medveten om att han syndar. Jesus och Stefanus förlät visserligen människor som handlat illa mot dem och som INTE bett om förlåtelse, men vi kan också läsa att dessa inte var medvetna om att de felat. Även vid sådana tillfällen måste vi alltså förlåta.

Lukas 23:34 Men Jesus sade: “Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.” Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem.

Apg 7:59 Så stenade de Stefanus, under det att han bad: “Herre Jesus, tag emot min ande.” 60 Sedan föll han på knä och bad med hög röst: “Herre, ställ dem inte till svars för denna synd.” Med de orden insomnade han.

Även Paulus menar att Jesus visat honom barmhärtighet eftersom han (Paulus) inte visste bättre när han tidigare agerade som våldsverkare. Paulus trodde att han gjorde helt rätt när han förföljde kristna eftersom han var ivrig att leva som en renlärig jude efter de judiska lagarna och baserat på hur han tolkade dem. Paulus hade därför inte skäl att känna någon ånger eftersom han inte insåg att han felat. Jesus fick honom på andra tankar.

1 Tim. 1:12 Jag tackar honom som har gett mig kraft, Kristus Jesus vår Herre, för att han ansåg mig värd förtroende och tog mig i sin tjänst, 13 fastän jag förut var en hädare, förföljare och våldsman. Men han förbarmade sig över mig, därför att jag i min otro inte visste vad jag gjorde.

“Förlåt mig”, betyder att folk måste bli förlåtna?

Om någon medvetet slår dig och är fullt medveten om att han/hon syndar och handlar emot Guds bud, så kan jag inte se att det är självklart att vi ska förlåta, men grundinställningen måste vara förlåtelse. Lukas säger att OM en person ångrat sig (en person som alltså är medveten om sin synd), och säger “jag ångrar mig“, så ska vi förlåta.:

Lukas 17:3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och OM han ångrar sig, så förlåt honom.

Efesierbrevet 4:32 Var i stället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra, liksom Gud i Kristus har förlåtit er.

Apostlagärningarna 8:22 Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta.

Apostlagärningarna 26:15 Jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som du förföljer. — 17 när jag räddar dig undan ditt eget folk och undan hedningarna. Till dem sänder jag dig, 18 för att du skall öppna deras ögon, så att de vänder sig från mörker till ljus, från Satans makt till Gud. Så skall ni genom tron på mig få syndernas förlåtelse och arvslott bland dem som är helgade.

Markus 4:12 för att de skall se med sina ögon och ändå inte se och höra med sina öron och ändå inte förstå och omvända sig och få förlåtelse.

Jeremia 36:3 Kanske skall Juda hus vända om var och en från sin onda väg, när de hör om all den olycka som jag tänker låta komma över dem. Då skall jag förlåta dem deras missgärning och deras synd.”

Jesus själv lärde oss vikten att förlåta:

Lukas 11:4 och förlåt oss våra synder, ty också vi förlåter var och en som står i skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse

Lukas 7:47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.

Paulus kritiserade korintierna för att ha varit alldeles för släpphänta och accepterande vad gäller synd i 1 Kor. 5, men när syndaren blivit tillrättavisad och visat ånger så måste vi visa att vi förlåter honom och tröstar honom så att han inte går under av all bedrövelse:

2 Kor. 2:6 Det räcker med den bestraffning han har fått av de flesta. 7 Nu bör ni i stället förlåta och trösta honom, så att han inte alldeles går under i sin djupa sorg. 8 Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek. 9 När jag skrev till er, var det också för att få veta om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, honom förlåter också jag. Ty det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort för er skull, inför Kristi ansikte, 11 för att vi inte skall bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.

Förlåta sju gånger sjuttio gånger

Här nedan är den berömda liknelsen i Matteus 18 som handlar om förlåtelse. Det intressanta är att den tjänare som fick sin skuld raderad (notera att han först bad kungen om förbarmande innan han fick skulden raderad och att det inte var kungen som initierade förslaget att radera skulden) fick tillbaka samma raderade (förlåtna) skuld lite senare! Detta visar att en förlåten och renad person ändå riskerar att gå evigt förlorad om han själv vägrar att förlåta andra. Det är viktigt att inte bara ta för givet att vi alltid är förlåtna för att “Gud är så kärleksfull och förlåtande” och för att vi är “kristna”, utan att vi faktiskt BER OM FÖRLÅTELSE och att vi inser att vi syndat. Likaså att vi planerar att inte upprepa synden, för annars är det ingen sann ånger. Tjänaren i liknelsen hade inte gjort en sann omvändelse (trots att han bad om förbarmande/förlåtelse) och därför var hans själ fortfarande i fara. Gud kan se i våra hjärtan om vi verkligen ångrar vår synd och om vi behandlar andra med en förlåtande attityd.

Matt 18:21 Då gick Petrus fram och frågade Jesus: “Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” 22 Jesus sade till honom: “Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. 23 Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. 24 När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter.[d]25 Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. 26 Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. 27 Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld.28 Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! 29 Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. 30 Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. 31 När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. 32 Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. 33 Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? 34 Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. 35 Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder.”.

Det kan vara svårt om din väg korsas av en person som låter sin synd drabba dig och dina nära och kära, och du syndar inte om du blir besviken, ledsen, arg och ibland påminns om det svåra. Låt Gud ta hand om domen vad gäller andra människors överträdelser. Gud vet precis vad som finns i människors hjärtan.

PHARAOH is told to have hardened his own heart – Bible verses

Jan1

For the scripture saith unto Pharaoh, Even for this same purpose have I raised thee up, that I might shew my power in thee, and that my name might be declared throughout all the earth (Rom 9:17)

God’s had not YET destroyed Pharaoh in order to further demonstrate His power. God spared Pharaoh for a while, instead of destroying Egypt more quickly. Rom. 9:17-18 is a reference to this verse:

Exodus:9:15 For now I will stretch out my hand, that I may smite thee and thy people with pestilence; and thou shalt be cut off from the earth. 16And in very deed for this cause have I raised thee up, for to shew in thee my power, and that my name may be declared throughout all the earth.17AS YET EXALTEST THOU THYSELF AGAINST MY PEOPLE; THAT THOU WILT NOT LET THEM GO? (KJV)

Notice in this reference, that Pharaoh is suggested to have exalted himself against God’s people by refusing to let his people go. This was an idea coming from Pharaoh himself and not from God. Another translation is:

Exodus 9:15-16 For by now I could have stretched out my hand and struck you and your people with a plague that would have wiped you off the earth. But I have raised you up [or have spared you, NIV mg.] for this very purpose, that I might show you my power and that my name might be proclaimed in all the earth.

The word hardened consists of three different Hebrew words used to describe Pharaoh’s heart condition. Kabed which has the idea of to be heavy, insensible, or dull, qasah which conveys the sense of being hard, severe, or fierce, hazaq, meaning to be or grow firm, strong. The plagues are called “judgments” (7.4), because God judged Egypt in its treatment of Israel. We can read in the Bible that people “perish; because they received not the love of the truth, that they might be saved” (2 Thess 2:10) and that would have been an option also for Pharaoh. Instead he ended up much like the rebellious people spoken about in Romans 1, who God gave up to a depraved mind because of their wickedness.

There were to be ten wonders in all, each time a sign judgment would be delivered for the purpose of freeing Israel. These become more severe as the months go by (approximately 6 months). The magicians finally acknowledged; “This is the finger of God” (8:19) so the judgements were apparently effective. Pharaoh admitted this off and on through the ordeal (9.27; 10.17), the officials did likewise (9.20; 10.17), the Israelites (14.31) and many Egyptians (12.38) went with the Israelites (and were saved during the Passover judgment/plague–12.48-49), and the Philistines in Canaan honored Israel’s God and knew all about Pharaoh’s folly (I Sam 4.8; 6.5-6).

Pharaoh hardened his own heart numerous times before God did. If Pharaoh started out to harden his heart first (even though the Bible says the opposite) wouldn’t this mean that Pharaoh’s heart was NOT hard/hardened BEFORE this occurred? This is usually not what reformed believers believe could be the case with “non-elect”, but rather that wicked people have hardened hearts all the time. When is a person’s heart in risk to be hardened?

Hebr. 3:7 Wherefore as the Holy Ghost saith, To day if ye will hear his voice, 8 HARDEN NOT YOUR HEARTS, as in the provocation, in the day of temptation in the wilderness

This means that it’s our responsibility to not harden our hearts, and we can see that we get hardened hearts when hearing the voice of God and refusing to hearken to him. This could explain why we can read that God hardened Pharaoh’s heart at the same time as we read that Pharaoh hardened his own heart. Before the first contact with Moses and his God, Pharaoh’s heart was not hard/hardened because he had never faced any options about adhering to God’s requests or not. (I’m not saying Pharaoh was necessarily “saved” during that time, because he could still have lived in sin and against his own conscience.) Some might experience hardening of their own hearts and lives if they know that God is calling them to come to him – maybe through another person who evangelizes for them – but due to fear, peer pressure, or similar, they decide to reject the calling even though they believe it’s divine. They have then hardened their hearts, or we could say it’s the evangelist who hardened their hearts since he is the one who “caused” the hardening to happen by evangelizing to them. Had he not done so, they would remain in their ignorance. So both alternatives are valid depending on how we look at it. The same evangelist might approach the same people yet again, and once again “harden” them when he reminds them of that God wants them to repent for their sins and accept him as their Savior. If they once again reject the calling, they have once again hardened their hearts (or the evangelist did). I believe street preachers constantly “harden people’s hearts” when they preach to them about repentance and that God is calling them to come to him to get life. Even though some of them realize that they do live in sin and really should turn their lives around, they still choose to reject the offer.

Pharaoh is said to have hardened his heart in the below verses

Ex 8:15 But when Pharaoh saw that there was respite, he hardened his heart, and hearkened not unto them; as the LORD had said.

Ex 8:32 And Pharaoh hardened his heart at this time also, neither would he let the people go.

Ex 9:34 And when Pharaoh saw that the rain and the hail and the thunders were ceased, he sinned yet more, and hardened his heart, he and his servants. (Here we can read that Pharao SINNED by hardening his heart, so if we want to believe God is the one hardening it, then GOD is the one who forced Pharao to sin.)

1 Sam 6:6 Wherefore then do ye harden your hearts, as the Egyptians and Pharaoh hardened their hearts? when he had wrought wonderfully among them, did they not let the people go, and they departed? (Here the pagan kings understood the root cause of Pharaoh’s problem was HIS OWN hardening.)

Verses in Exodus with no source of agent mentioned

7:13 “Pharaoh’s heart was hard (“and the heart of Pharaoh is strong, and he hath not hearkened unto them, as Jehovah hath spoken” / Young’s Literal)
7:14 “Pharaoh’s heart is unyielding
7:22 “Pharaoh’s heart was hard
8:19 “Pharaoh’s heart was hard”
9:7 “Pharaoh’s heart was unyielding”
9:35 “Pharaoh’s heart was hard”

God is said to have done the hardening in the below verses in Exodus:

4:21 “I will harden his heart” (future – a prophesy)
7:3 “I will harden Pharaoh’s heart” (future – prophesy)
9:12 “God hardened Pharaoh’s heart”
10:1 “I have hardened his heart”
10:20 “God hardened Pharaoh’s heart”
10:27 “God hardened Pharaoh’s heart”
11:10 “God hardened Pharaoh’s heart”
14:4 “I will harden Pharaoh’s heart”
14:8 “God hardened Pharaoh’s heart”
14:17 “I will harden the Egyptians’ hearts”

This means, that the first mention of someone hardening Pharaoh’s heart is in Ex. 8:15, where Pharaoh is said to have done it. Not that it matters, considering what I’ve written above. This is what might have happened to Pharaoh:

Romans 1:21 Because that, when they knew God, they glorified him not as God, neither were thankful; but became vain in their imaginations, and their foolish heart was darkened.22 Professing themselves to be wise, they became fools,23 And changed the glory of the uncorruptible God into an image made like to corruptible man, and to birds, and fourfooted beasts, and creeping things.24 Wherefore God also gave them up to uncleanness through the lusts of their own hearts, to dishonour their own bodies between themselves:25 Who changed the truth of God into a lie, and worshipped and served the creature more than the Creator, who is blessed for ever. Amen.26 For this cause God gave them up unto vile affections: for even their women did change the natural use into that which is against nature:—28 And even as they did not like to retain God in their knowledge, God GAVE THEM OVER TO A REPROBATE MIND, to do those things which are not convenient;—31 Without understanding, covenantbreakers, without natural affection, implacable, unmerciful:32 Who knowing the judgment of God, that they which commit such things are worthy of death, not only do the same, but have pleasure in them that do them.

Examples of hardening of a heart

2 Chron 36:11 Zedekiah was one and twenty years old when he began to reign, and reigned eleven years in Jerusalem. 12 And he did that which was evil in the sight of the LORD his God, and humbled not himself before Jeremiah the prophet speaking from the mouth of the LORD.13 And he also rebelled against king Nebuchadnezzar, who had made him swear by God: but he stiffened his neck, and hardened his heart from turning unto the LORD God of Israel.

Ps 95:7For he is our God; and we are the people of his pasture, and the sheep of his hand. To day if ye will hear his voice, 8 Harden not your heart, as in the provocation, and as in the day of temptation in the wilderness:

Pro 28:13He that covereth his sins shall not prosper: but whoso confesseth and forsaketh them shall have mercy.14 Happy is the man that feareth always: but he that hardeneth his heart shall fall into mischief.

Pro_21:29 A wicked man hardeneth his face: but as for the upright, he directeth his way.

Isaiah 63: 17 O LORD, why hast thou made us to err from thy ways, and hardened our heart from thy fear? Return for thy servants’ sake, the tribes of thine inheritance.18 The people of thy holiness have possessed it but a little while: our adversaries have trodden down thy sanctuary. (Notice that one could be aware of this condition and ask God to change it. Pharaoh could have done the same thing.)

Dan 5:18 O thou king, the most high God gave Nebuchadnezzar thy father a kingdom, and majesty, and glory, and honour: 19And for the majesty that he gave him, all people, nations, and languages, trembled and feared before him: whom he would he slew; and whom he would he kept alive; and whom he would he set up; and whom he would he put down. 20 But when his heart was lifted up, and his mind hardened in pride, he was deposed from his kingly throne, and they took his glory from him (Note the means of self-hardening was pride. In this case, God punished the ruler with deposition rather than additional and prolonging hardening)

Deut 15:7 If there be among you a poor man of one of thy brethren within any of thy gates in thy land which the LORD thy God giveth thee, thou shalt not harden thine heart, nor shut thine hand from thy poor brother:8 But thou shalt open thine hand wide unto him, and shalt surely lend him sufficient for his need, in that which he wanteth.9 Beware that there be not a thought in thy wicked heart, saying, The seventh year, the year of release, is at hand; and thine eye be evil against thy poor brother, and thou givest him nought; and he cry unto the LORD against thee, and it be sin unto thee.

Deut. 10:16 Circumcise therefore the foreskin of your heart, and be no more stiffnecked. 17For the LORD your God is God of gods, and Lord of lords, a great God, a mighty, and a terrible, which regardeth not persons, nor taketh reward

Jer. 4:4 Circumcise yourselves to the LORD, and take away the foreskins of your heart, ye men of Judah and inhabitants of Jerusalem: lest my fury come forth like fire, and burn that none can quench it, because of the evil of your doings.

Deut 30:1 And it shall come to pass, when all these things are come upon thee, the blessing and the curse, which I have set before thee, and thou shalt call them to mind among all the nations, whither the LORD thy God hath driven thee,2 And shalt return unto the LORD thy God, and shalt obey his voice according to all that I command thee this day, thou and thy children, with all thine heart, and with all thy soul; 3That then the LORD thy God will turn thy captivity, and have compassion upon thee, and will return and gather thee from all the nations, whither the LORD thy God hath scattered thee. 4If any of thine be driven out unto the outmost parts of heaven, from thence will the LORD thy God gather thee, and from thence will he fetch thee: 5And the LORD thy God will bring thee into the land which thy fathers possessed, and thou shalt possess it; and he will do thee good, and multiply thee above thy fathers. 6And the LORD thy God will circumcise thine heart, and the heart of thy seed, to love the LORD thy God with all thine heart, and with all thy soul, that thou mayest live. (Notice that God will circumcise their hearts AFTER they return to Him which is a condition.)

Ps 119: 17 Deal bountifully with thy servant, that I may live, and keep thy word. 18Open thou mine eyes, that I may behold wondrous things out of thy law (Notice that the writer can see well enough to know he needs ‘more visibility)

1 King. 8:58 That he may incline our hearts unto him, to walk in all his ways, and to keep his commandments, and his statutes, and his judgments, which he commanded our fathers.59 And let these my words, wherewith I have made supplication before the LORD, be nigh unto the LORD our God day and night, that he maintain the cause of his servant, and the cause of his people Israel at all times, as the matter shall require:60That all the people of the earth may know that the LORD is God, and that there is none else.61 Let your heart therefore be perfect with the LORD our God, to walk in his statutes, and to keep his commandments, as at this day. (Notice that one can ask God to turn our hearts)

2 Chron. 12:¹⁴And he did evil, because he prepared not his heart to seek the Lord.

1 Chron. 29:18 O LORD God of Abraham, Isaac, and of Israel, our fathers, keep this for ever in the imagination of the thoughts of the heart of thy people, and prepare their heart unto thee: 19 And give unto Solomon my son a perfect heart, to keep thy commandments, thy testimonies, and thy statutes, and to do all these things, and to build the palace, for the which I have made provision. (Notice that these things can be prayed for)

Mark 9:²³Jesus said unto him, If thou canst believe, all things are possible to him that believeth. ²⁴And straightway the father of the child cried out, and said with tears, Lord, I believe; help thou mine unbelief. (This person expressed faith and asked to be given more faith. We know when we need “unhardening” or renewal)