Historien om Noas flod är inte baserad på Gilgamesh epos som källa

Gilgamesheposet och 1 Mosebok härrör sig från samma händelse

Händelseförloppet i 1 Mosebok med dess detaljer har stort stöd inom historia, arkeologi samt andra antika texter vilket gör berättelsen trovärdig. Vad gäller historien om Noas flod finns det många likartade berättelser bland olika kulturer vilket tyder på att de är baserade på en ursprunglig sann händelse som spridits muntligt och även skrivits ner. Berättelserna har många likheter men skiljer sig också åt i olika hög grad, vilket är naturligt när det gäller ögonvittnen och muntliga historier som återgetts över tid. Att skildringarna skiljer sig lite åt är alltså inget bevis i sig för att det inte skulle handla om en och samma händelse som inträffat för mycket länge sedan.

Vilken av berättelserna kan tänkas överensstämma bäst med den faktiska händelsen? Är det per automatik den som vi (hittills) kan identifiera som den allra äldsta?

En viktig pusselbit är förstås att försöka åldersbestämma de skriftliga redogörelserna eftersom ju äldre en version är ju närmare kan den placeras den verkliga händelsen – vilket ökar sannolikheten att texten är den mest orörda och korrekta (jämför t ex Bibeln och Koranen). MEN, detta är bara en generell sanning och stämmer inte alltid med verkligheten. När det gäller en så gammal och storartad händelse som Noas flod som inträffade för ca 4500 år sedan, så måste vi exempelvis räkna med att en mängd olika skriftliga texter hunnit förstöras eller försvunnit, och därför kan vi inte med säkerhet veta om äldst = mest oförvanskad och sann. En viktig frågeställning:

Kan vi vara säkra på att den idag äldsta skriftliga berättelsen automatiskt är ohotat äldst och att inga äldre versioner någonsin kommer att grävas upp/hittas i framtiden (som kanske redogör historien på ett annat sätt)?
Kan vi vara säkra på att den först nerskrivna versionen överensstämmer bäst med den verkliga händelsen, jämfört med en något senare nerskriven version inom en annan kultur? (T ex gällande en folkgrupp som förflyttat sig längre bort från händelsen och därmed skrivit ner texter senare än folk som fortsätter att bo kvar nära händelsens centrum?)
Kan vi vara säkra på att människor inte valt att kasta väldigt luggslitna texter (på lertavlor eller papyrus), efter att de kopierat av dem och därmed förnyat dem?

Gilgamesheposet innehåller en mycket gammal flodhistoria liknande den vi kan se i 1 Mosebok. Få forskare tror att Gilgamesheposet är författat med 1 Mosebok som källa just eftersom Gilgamesh anses vara äldst. Men frågan är om 1 Mosebok omvänt måste haft Gilgamesh som en källa att efterlikna? Är inte det mest trovärdiga att berättelserna är baserade på en tidig händelse som sedan bevarats muntligt inom folkgrupper och skrevs ner vid olika tidpunkter?

Om 1 Mosebok skulle ha tagit sin berättelse från Gilgamesheposet så har författaren i så fall både ändrat och lagt till en lång rad detaljer som inte finns med i förlagan. Det handlar om väldigt stora avvikelser, såsom att gå från polyteism till monoteism, att tillägga att floden var världsvid, att justera det moraliska motivet för floden, att lägga till information om att vatten även kom från andra källor än ovanifrån, att till skillnad från förlagan beskriva konstruktionen på båten i detalj, att ändra måtten på båten så att den till skillnad från förlagans version blir stabil och idealisk som transport, att lägga till den exakta tiden för vistelsen ombord, att i detalj beskriva vilken månad resan startade och slutade, att ändra ordningen på de fåglar som flög ut från arken samt lägga till information om olivkvist, att lägga till beskrivningen att resenärerna handlar om fyra par som var värdiga att överleva, att beskriva släktleden från dessa par in i minsta detalj, att använda sig av specifika namn på människor, städer och länder som förekommer i mellanöstern och Europa än idag, etc. All denna nya information i 1 Mosebok tyder på att den röriga och detaljfattigare Gilgamesh ingalunda använts som källa. Om man använder en viss källa som förlaga brukar man inte i så stor omfattning frångå förlagan genom att hitta på helt egna sidohistorier och väsentligt nya detaljer.

Det viktigaste detaljen i jämförelsen är att båten i Gilgamesheposet handlar om en totalt sjöoduglig kubformad båt medan båten enligt 1 Mosebok handlar om en helt idealiskt byggd båt för sitt ändamål och som skulle kunna flyta helt stabilt trots påfrestningar. Om den här historien därför endast är baserat på livlig fantasi, så handlar det om en skribent som har en enormt stor kännedom om skeppsbyggnation, fysik, botanik, människor, historia, etc.

Bakgrunden till 1 Mosebok

Om man tänker sig scenariet att Bibelns beskrivningar är sanna (ett högst rimligt tankeexperiment med tanke på Bibelns många detaljer som överensstämmer med verkligheten), så utgår vi ifrån att människor talade samma språk under tiden för floden och ända fram till språkförbistringen i Babel drygt 100 år senare. Siffran är baserad på att Peleg, Ebers son, levde i den fjärde generationen efter floden, då både språkförbistring och jordförändringar anses ha skett (ordet “arkipelag“ är värt ett kapitel för sig).

1 Mos. 10:25 Men åt Eber föddes två söner. Den ene hette Peleg, ty under hans tid blev jorden uppdelad. Hans bror hette Joktan.

1 Mos. 11:1 Hela jorden hade ett enda språk och samma ord. 2 Men när människorna bröt upp och drog österut, fann de en lågslätt i Sinars land och bosatte sig där. 3 De sade till varandra: “Kom, så slår vi tegel och bränner det!” Teglet använde de som sten, och som murbruk använde de jordbeck. 4 Och de sade: “Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden.“5 Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde. 6 Herren sade: “Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för. 7 Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.” 8 Så spred Herren ut dem därifrån över hela jorden, och de måste upphöra att bygga på staden. 9 Den fick namnet Babel, eftersom Herren där förbistrade hela jordens språk, och därifrån spred han ut dem över hela jorden.

Hebreiska sägs ha kommit från Eber, och Noas sonson Aram sägs vara ursprunget för arameiska. Man kan alltså spekulera i om dessa är två exempel på språkgrenar som haft sin början i Babels språkförbistring. Vi vet inte vilket språk som den första människan Adam använde sig utav men det var förmodligen inte hebreiska. 1 Mosebok skrevs (eller sammanfattades) på hebreiska vilket anses vara ett senare språk än akkadiska/sumeriska. Tankegången är att Mose hade tillgång till tidigare nerskrivna berättelser/krönikor (många krönikor omnämns också i det gamla testamentet) som tidigare generationer skrivit ner före honom. Mose skulle kunnat göra sammanfattningar av dem samt lagt till eget material (och även hans efterföljare Joshua).

Resonemanget är att Adam först skrev ner sin historieskildring, sedan tog senare generationer över för att lägga till egna ögonvittnesskildringar om sin egen tid. Enligt Den redliges bok (omnämnd i Bibeln vid två tillfällen) så tog Noa med sig dokumentationen ombord på arken, för att fortsätta att bevara historiebeskrivningen till senare generationer som levde efter floden. När språkförbistringen sedan blev ett faktum i Babel så fanns förstås ett behov att översätta dokumentationen till ett eller flera andra språk, och framför allt kanske just hebreiska eftersom detta verkar vara det språk som Shems släktgren använde sig utav (och som sedan Mose kom att använda). Shem var enligt Den redliges bok den som tog ansvaret att bevara dokumentationen från tiden före floden.

Enligt Biskop Usshers annaler så inträffade Babels språkförbistring ca 2242 f.Kr, och kort därefter ser vi hur civilisationerna i Babylon, Egypten och Grekland började ta form (2234 f.Kr. — 2089 f.Kr.) De civilisationer som etablerades närmast Babel hade förstås möjligheten att skriva ner texter före andra civilisationer som etablerades längre bort från händelsernas centrum. Det tar en viss tid att resa över stora avstånd och även att etablera fungerande och permanenta samhällen. Därför kan vi inte med säkerhet veta att de äldsta skriftliga berättelserna är de som återgett den verkliga händelsen på det mest korrekta sättet. Det skulle lika gärna kunna vara någon av de senare texterna, skrivna av människor som rest långt och därför nedtecknat historien något senare – på sitt eget språk som de kanske fått från Babel.

Gilgamesh och Atrahasi

Berättelsen om kung Gilgamesh av Uruk i Mesopotamien skrevs ner under sumerisk tid på kilskrift omkring 2000 f.Kr. Gilgamesh ansågs vara till två tredjedelar gud och till en tredjedel människa (mamma gudinna och pappa människa). Detta påminner om både grekisk och nordisk mytologi, och ur biblisk synvinkel skulle det kunna handla om människor både före eller efter floden då människorna blev oerhört mycket äldre än idag.

Det egentliga eposet sammanställdes på akkadiska under gammalbabylonisk tid omkring 1200 f.Kr., med gamla berättelser som grund – berättelser som upphittats på lertavlor runtom mellanöstern. Sammanställningen är skriven på tolv lertavlor som hittades i ruinerna efter Assurbanipalbiblioteket (förstördes 612 f.Kr). Det sägs vara läkaren och exorcisten Sin-leqi-unninni som är författare, och det är förstås svårt att säga om man kan lita på hans beskrivning. Det finns således inte en ursprunglig text av Gilgamesheposet, utan en sammanställning av skrifter som man försökt synkronisera på bästa sätt till en sammanhängande text. De allra äldsta kända referenserna till den stora floden sägs härstamma från Atrahasiseposet från omkring 1700 f.Kr (eller äldre) genom ett fåtal lertavlor man hittat (ej kompletta).

“It is generally conceded that the Flood was not part of the original epic, which may have referred to it, but only briefly. The long account in Tablet 11 seems to be told for its own sake. It seriously interrupts not only the flow of dialogue between Utnapishtim and Gilgamesh but the otherwise smooth and natural transition from the end of the Tablet 10, where Utnapishtim tells Gilgamesh about the assembly of the gods after the Flood, to Utnapishtim’s rhetorical question. Finally, the story as told here is not an independent account; it draws on an identifiable source, the myth of Atrahasis.” /William Moran, American assyriologist

Det är förstås svårt att säga om delar av skrifterna var avsedda att i detalj beskriva en faktiskt händelse så sanningsenligt som möjligt (såsom kristna betraktar 1 Mosebok), eller om några av författarna föredrog att beskriva en berömd och faktisk händelse på ett poetiskt och spännande sätt – kanske för att förhöja hjältestatusen hos huvudpersonerna. Det kan vi bara spekulera om, men eftersom det handlar om skrifter som har över 4000 år på nacken så bör vi vara väldigt försiktiga med att begränsa möjliga scenarier. Lertavlorna, liksom 1 Mosebok, skulle som sagt kunna baseras på en sann händelse i grunden även om de av olika skäl (glapp i texterna, missförstånd, tillägg, etc) skiljer sig åt. Det gör inte en eventuell verklig händelse mindre sann, och 1 Mosebok kan mycket väl vara den historiebeskrivning som bäst överensstämmer med den faktiska händelsen. Det skulle t o m vara så att beskrivningen stämmer överens fullt ut.

Click to access timeline_of_the_bible.pdf

Click to access TheGilgameshEpicAMasterpiecefromAncientMesopotamia.pdf

http://creation.com/many-flood-legends

Exempel på text om JESUS från utombibliska ej kristna källor såsom Josefus, Plinius och Tacitus

Jun9

Varför inte lita på kristna källor om Kristus?

Tänk om folk inte skulle lita på information om den svenska historien såvida inte historieuppgifterna också är bekräftade även i några andra länder i form av självständiga uppgifter – ej hämtade från just Sverige? Det skulle inte finnas särskilt mycket information kvar att lita på. Det är inte konstigt att just Sverige och svenskarna genom tiderna vet bäst om Sverige och skrivit ner flest uppgifter om landet och dess historia. Det är heller inte märkvärdigt att vi inhämtar bäst information om golf från just golfkretsen som intresserar sig för just golf.

Om vi vill lära oss om inbördeskriget i USA eller om Mayflower, är det verkligen vist att utelämna uppgifter från amerikanskt håll och i stället lägga tilltron till andra länders uppgifter om dessa händelser? Eller kanske välja att inte lita på amerikanska uppgifter såvida de inte också är bekräftade från annat håll? Det vore på samma sätt ologiskt att inte sätta tilltro till uppgifterna om Jesus och hans första anhängare av det enda skälet att uppgifterna nästan bara återfinns i Bibeln och andra kristna källor. Visst kan det vara så att vinnaren skriver historien, men vad gäller Jesus existens så handlar det inte om olika länder eller folkgrupper som kämpar mot varandra i krig och det finns inga skäl att försöka mörka hans existens efter att han gått ur tiden. Jesus lära spred sig snabbt och mest information återfinns självklart från kristna källor (förutom Bibeln) i form av lärljungar till apostlarna, de äldsta kyrkofäderna, etc, men här nedan handlar det källor som inte är kristna.

Josefus (Josef ben Matitjahu/Flavius Iosephus) – Judisk historiker, ca 37-101 e. Kr.

Josefus nämner Jesus ett par gånger i sin bok Jewish Antiquities. Josefus skriver om en bestraffning av Jakob (James) utmätt av en judisk sanhedrin, och denna Jakob var broder till den så kallade Kristus. Den uppgiften stämmer bra ihop med bl. a Gal. 1:19 där vi kan läsa att Herrens broder är Jakob. Jesus kallas Kristus.

“But the younger Ananus who, as we said, received the high priesthood, was of a bold disposition and exceptionally daring; he followed the party of the Sadducees, who are severe in judgment above all the Jews, as we have already shown. As therefore Ananus was of such a disposition, he thought he had now a good opportunity, as Festus was now dead, and Albinus was still on the road; so he assembled a council of judges, and brought before it the brother of Jesus the so-called Christ, whose name was James, together with some others, and having accused them as law-breakers, he delivered them over to be stoned.” Antiquities 20.9.1

“Now there was about this time Jesus, a wise man, if it be lawful to call him a man, for he was a doer of wonderful works, a teacher of such men as receive the truth with pleasure. He drew over to him both many of the Jews, and many of the Gentiles. He was the Christ, and when Pilate, at the suggestion of the principal men among us, had condemned him to the cross, those that loved him at the first did not forsake him; for he appeared to them alive again the third day; as the divine prophets had foretold these and ten thousand other wonderful things concerning him. And the tribe of Christians so named from him are not extinct at this day.“ Antiquities 18.3.3

Många experter anser att Josefus skrev stommen till detta men att någon kristen person sedan reviderade texten någon gång mellan ca 300-400 e. Kr. De tror detta eftersom Josefus inte var en kristen och det är svårt att tro att någon annan än en kristen person skulle kunna ha gjort ett sådant uttalande. Samma experter betvivlar inte andra avsnitt i Josefus böcker! Det som dessa experter främst menar är förändrat i Josefus text är något som de tror är ett tillägg “if indeed one ought to call him a man”, eftersom det antyder att Jesus var något mer än en människa. Ett annat argument den använder för att texten ändrats (förutom att texten stöder Jesu gudomlighet), är att Josefus inte borde ha kallat Jesus “Kristus” på ett ställe och “så kallad Kristus” på ett annat. Men varför inte? Påståenden talar inte emot varandra på något sätt, och det skulle snarare se konstigt ut om Josefus nämnde Jesus som “så kallad” mer än en gång i stället för varje gång som han talar om honom. I texten ovan talade Josefus även om “kristna”, och då kan det vara lämpligt att skippa “så kallad” och nöja sig med bara “Kristus” som ju kristna anhängare tror på och fått sitt namn efter. Även om vi tar bort det som dessa experter inte gillar så har vi ändå en bild kvar av en vis och ovanlig man som hade många anhängare. Trots att han blev korsfäst (som få experter betvivlar), så fortsatte anhängarna att tro på honom och var t o m villiga att dö för honom. Om man tror att en person är en lögnare och bedragare så är man inte villig att offra sitt liv för en sådan person. Läs mer om Josefus ord om Jesus här.

Publius/Gaius Cornelius Tacitus – romersk historiker och senator, ca 56-117 e. Kr.

Tacitus informerar om kejsar Neros beslut att klandra de kristna för att genom eld ha förstört Rom 64 e. Kr.

“But all human efforts, all the lavish gifts of the emperor, and the propitiations of the gods, did not banish the sinister belief that the conflagration was the result of an order. Consequently, to get rid of the report, Nero fastened the guilt and inflicted the most exquisite tortures on a class hated for their abominations, called Christians by the populace. Christus, from whom the name had its origin, suffered the extreme penalty during the reign of Tiberius at the hands of one of our procurators, Pontius Pilatus, and a most mischievous superstition, thus checked for the moment, again broke out not only in Judaea, the first source of the evil, but even in Rome, where all things hideous and shameful from every part of the world find their centre and become popular. Accordingly, an arrest was first made of all who pleaded guilty; then, upon their information, an immense multitude was convicted, not so much of the crime of firing the city, as of hatred against mankind. Mockery of every sort was added to their deaths. Covered with the skins of beasts, they were torn by dogs and perished, or were nailed to crosses, or were doomed to the flames and burnt, to serve as a nightly illumination, when daylight had expired. Nero offered his gardens for the spectacle, and was exhibiting a show in the circus, while he mingled with the people in the dress of a charioteer or stood aloft on a car. Hence, even for criminals who deserved extreme and exemplary punishment, there arose a feeling of compassion; for it was not, as it seemed, for the public good, but to glut one man’s cruelty, that they were being destroyed.”

Tacitus, Annals 15.44

Tacitus är på det klara med att “kristna” har fått sitt namn efter “Kristus”, som han alltså betraktar som en historisk person. Denne Kristus var enligt uppgift utsatt för extremt straff vilket självfallet kan handla om korsfästelsen som var en romerska straffmetod. Detta sägs ha inträffat under kejsar Tiberius tid och genom Pontius Pilatus inflytande. Allt detta stämmer bra in på det vi lärt oss från Bibeln. Tacitus nämner också att Kristus lära spreds över hela Judeen och ända till Rom. Jesus lära spred sig tydligen snabbt.

Plinius den yngre – romersk guvernör av Bithynia i Mindre Asien, ca 62 – 113 e. Kr.

I ett av breven som Plinius den yngre skrev till kejsar Trajanus så ber han om råd om hur man bäst bör utföra rättsprocessliga åtgärder vad gäller personer anklagade för att vara kristna. Plinius förklarar i sitt brev att han behöver goda råd eftersom en stor mängd människor i alla åldrar, samhällsklasser och kön misstänktes för att vara kristna, vilket kan tyda på att “problemet” var stort med risk att eskalera. Han beskrev de kristna såhär:

“They affirmed, however, that the whole of their guilt, or their error, was, that they were in the habit of meeting on a certain fixed day before it was light, when they sang in alternate verse a hymn to Christ as to a god, and bound themselves to a solemn oath, not to any wicked deeds, but never to commit any fraud, theft, adultery, never to falsify their word, not to deny a trust when they should be called upon to deliver it up.”

(Plinius den yngre, Letters 10.96-97 – to the Emperor Trajan)

Uppenbarligen så möttes de kristna regelbundet en gång i veckan för tillbedjan, och denna tillbedjan var riktad till Kristus “som till en Gud”, vilket visar att de såg Jesus som mer än en människa. Om man skulle påstå att gudstillbedjan av allehanda gudar var vanligt vid denna och att de kristnas gudstillbedjan därför inte var något anmärkningsvärt, så ändrar det inte på att Plinius inte verkar dela denna uppfattning eftersom han bad om råd för att råda bot på problemet. Dessutom ändrar det inte på att dessa kristna faktiskt uppfattade Jesus som en Gud, och denna Jesus var en historisk person. Vidare kan vi se i Plinius brev att de kristna uppenbarligen hade höga etiska krav på sig själva eftersom de tagit ed på att undvika synder. Det låter precis som anhängare som valt att leva efter Jesu bibliska rättfärdighetslära. Plinius kommentar om att de kristna brukar dela måltid med varandra handlar troligtvis om Herrens måltid/kärleksmåltiden. Kommentaren att det var av en oskyldig variant kanske beror på konspirationsteorinm att de kristna samlades för någon form av rituell kannibalism.

Plinius förklarade att han tvingade de kristna att häda Kristus, vilket en sann kristen person aldrig skulle göra. Han förklarar att det redan tidigare funnits kristna som förnekat Jesus pga hot om dödsstraff:

“Meanwhile, in the case of those who were denounced to me as Christians, I have observed the following procedure: I interrogated these as to whether they were Christians; those who confessed I interrogated a second and a third time, threatening them with punishment; those who persisted I ordered executed. For I had no doubt that, whatever the nature of their creed, stubbornness and inflexible obstinacy surely deserve to be punished. There were others possessed of the same folly; but because they were Roman citizens, I signed an order for them to be transferred to Rome.”

(Plinius den yngre, Letters 10.96-97 – to the Emperor Trajan)

Om Jesus vore en mytisk person så skulle det självfallet vara svårt att hitta människor som var villiga att dö för denne person, och likaså vore det svårt att tänka sig att en riktig person vid namn Jesus skulle ha lärljungar och efterföljare som var villiga att dö för en person som var en vanlig människa och inte levde upp till sina egna profetiska löften.

Babyloniska Talmud (en samling texter från judiska rabbiner från ca 70-500 e. Kr.)

Det finns några referenser till Jesus i Babyloniska Talmud. Ett omnämnade om Jesus inom perioden 70-200 e. Kr är:

On the eve of the Passover Yeshu was hanged. For forty days before the execution took place, a herald … cried, “He is going forth to be stoned because he has practiced sorcery and enticed Israel to apostasy.”

(The Babylonian Talmud, transl. by I. Epstein (London: Soncino, 1935), vol. III, Sanhedrin 43a, 281, citerad av Habermas, “The Historical Jesus”, s. 203.)

“Yeshu” (eller “Yeshua”) är Jesus uttalat på hebreiska. Termen för hängd/upphängd kan fungera som synonym för “korsfäst”. Gal. 3:13 menar att Jesus var upphängd, och Luk. 23:39 använder termen för rövarna som var korsfästa med Jesus. Talmud menar att Jesus var korsfäst/upphängd under påskaftonen. Informationen om att Jesus skulle stenas kan ha varit det som de judiska ledarna ämnade att göra med Jesus i enlighet med lagen om hädelse. Vidare säger texten att Jesus praktiserade trolldom och lockade Israel till avfall. Eftersom denna information kommer från en källa som kanske är avogt inställd till Jesus så kanske det kan förklara varför informationen är vinklad på ett annat sätt än i Nya Testamentet. Men Jesus anklagades mycket riktigt för sådana saker från sina judiska motståndare. Enligt Bibeln så anklagade judar Jesus för samröre med Belsebub när han drev ut demoner, och han anklagades också för att vilseleda hela nationer med sina läror (Luk. 23:5) Även om Bibeln menar att Jesus är oskyldig till anklagelserna så intygar i alla fall Talmud att anklagelserna åtminstone inträffat.

Lucian av Samosata, grekisk satiriker, ca 125 – 180 e. Kr.

Han skrev följande:

“The Christians … worship a man to this day – the distinguished personage who introduced their novel rites, and was crucified on that account…. [It] was impressed on them by their original lawgiver that they are all brothers, from the moment that they are converted, and deny the gods of Greece, and worship the crucified sage, and live after his laws.”

(Lucian, “The Death of Peregrine”, 11-13, in The Works of Lucian of Samosata, transl. by H.W. Fowler and F.G. Fowler, 4 vols. s. 82)

Även om Lucian låter lite nedsättande om de första kristna så framkommer en del information om både dem och den person som de valt att följa. Det handlade tydligen om en man som introducerat helt nya traditioner, vilket ledde till att han blev korsfäst. Enligt Lucian så kallades hans följare för bröder när de konverterat, vilket också innebar förnekelse av de grekiska gudarna, tillbedjan av den korsfäste och efterlevnad av hans lagar. Eftersom de nekade till förekomsten av andra gudar för att kunna tillbe Jesus så ansåg de uppenbarligen att Jesus var en större Gud (den riktiga Guden) än någon av de grekiska gudarna.

Summerat

Baserat på ovan information får vi en bekräftelse även utanför Bibeln att de kristna fått sitt namn efter Kristus, att de tillbad Kristus som till en Gud, att de träffades regelbundet för att tillbe samt äta kärleksmåltiden, att de bestämt sig för att leva utan synd, att de blev förföljda för sin tro men gav ändå inte upp sin tro på den korsfäste och uppståndne Jesus, etc.

Läkaren LUKAS skrev inte nödvändigtvis allt i kronologisk ordning – Luk. 1:3

Feb16

Lukas är författare till Lukasevangeliet samt Apostlagärningarna, och var bl. a. Paulus medarbetare och medresenär. Lukas nämns vid några tillfällen i Paulus brev.

Kol. 4:14 Vår älskade Lukas, läkaren, hälsar till er liksom Demas.

2 Tim. 4:11 Lukas är den ende som är hos mig. Ta med dig Markus hit. Han är till hjälp i min tjänst.

Filemon 1:23 Epafras, min medfånge i Kristus Jesus, hälsar till dig, 24 liksom Markus, Aristarkus, Demas och Lukas, mina medarbetare. 25 Herren Jesu Kristi nåd vare med er ande.

Lukas skriver att många innan honom sammanställt händelseskildringar som fått sin uppfyllelse ibland honom och andra, och detta enligt ögonvittnen. Lukas har noga efterforskat allt från början och beslutat sig för att skriva ner det i en viss ordning. Detta för att Teofilus ska veta hur tillförlitlig undervisningen är som han fått. Det som han ivrigt vill förmedla är alltså att undervisningen om Jesus Kristus är att lita på fullt ut. Lukas börjar sin skildring, skriven till Teofilus, såhär:

Luk. 1:1 Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss,2 enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss.3 Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, 4 för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.

1917 års översättning lyder “i följd och ordning” (v. 3), men KJV har en översättning som är närmare grekiskan:

Luke 1:³It seemed good to me also, having had perfect understanding of all things from the very first, to write unto thee in order, most excellent Theophilus

“Order” är en översättning från det grekiska adverbet kathexēs (Strong’s 2517). KJV har översatt ordet med: in order (2x), afterward (1x), after (1x) och by order (1x). Det handlar alltså om en slags ordning men vi kan inte säkert veta vilken ordning. Det måste inte nödvändigtvis handla om en kronologisk ordning där Lukas berättar precis alla utvalda händelser om Jesus i en exakt kronologisk ordning utan ett enda undantag. Självfallet vore en slags kronologi den mest logiska “ordningen” men inte in absurdum. Lukas kanske anser att det blir en tydligare ordning om han berättar simultant inträffade händelser en i taget, och det kan också hända att han placerar två korta händelser efter varandra för att göra en poäng trots att en annan händelse kronologiskt sett borde placeras emellan dem. Att tillfälligtvis bryta en kronologisk ordning är förstås något alla evangelisterna kan göra, men jag påstår inte att det sker ofta. Undantag är helt enkelt något vi måste ta i beaktande och inte utesluta. Det vore helt fel att ropa “Motsägelse! Bibeln är inte att lita på!” om några evangelister berättar händelser i något olika ordningar. Till nästan 100% berättar de händelser i samma ordning, men det finns undantag.

William Lane Craig, debatter och stöd för Jesu uppståndelse

Dec24

Jag håller inte med William Lane Craig vad gäller hans syn på skapelseveckan och jordens ålder eftersom jag är “ung jord kreationist” (och förmodligen finns det annat jag inte håller med om), men här är en hel del bra material i form av debatter och stöd för Jesus existens och uppståndelse.

Newsflash: Teodicéproblemet löst!

Dec24

newtonbloggen

Teodicéproblemet (från grekiskans Theos = Gud, och dike = rättvisa) handlar om att dessa tre påståenden inte går ihop:

Gud är allsmäktig
Gud är god
Det finns ondska i världen

Med andra ord: Om Gud är god och har makt att stoppa ondskan – varför gör han inte det? En del har av detta dragit slutsatsen att Gud inte är god, för då skulle han ha stoppat ondskan för länge sedan. Men ironiskt nog ifrågasätts Guds godhet ännu mer när han aktivt gör något åt ondskan.

Det är nämligen så att ondska inte är någon kletig svart massa som i en handvändning kan tvättas bort från världen. Ondskan sitter inte utanpå oss, utan inuti. Den är djupt rotad i våra tankar – integrerad i sjäva personligheten.

View original post 665 more words

“Historien om Jesus” – del 1 av 3

Dec24

newtonbloggen

I gårdagens inlägg tipsade jag om dokumentären “Historien om Jesus” som visas på SVT. Här kommer mina tankar om innehållet i del 1 av den filmen (som finns tillgängligt på SVT Play till 2 maj).

Vad menas med att Bibeln är inspirerad?

Min personliga uppfattning när det gäller Bibelns böcker är att de från början till slut är sanningsenliga skildringar av riktiga historiska händelser. I likhet med t ex Newton tror jag att de som skrev Bibeln var inspirerade av Gud. Och med inspiration menar jag inte att Gud ordagrant har dikterat vad författarna ska skriva (förutom de stycken i de profetiska böckerna som inleds med ett “så säger Herren”). Jag menar alltså inte heller att Bibelns böcker är kopior av original som tillfälligt kommit ner från himlen, på det sätt som man menar att Koranen och Mormons bok blivit till.

View original post 1,448 more words