När en broder syndar så blir han inte hjälpt av fagert tal om att det är fullständigt normalt för kristna att synda – och suspekt om man inte gör det

Det är nu ingen hemlighet att en omtyckt kristen broder (Tommy Dahlman) åtalats i tingsrätten pga grovt rattfylleri vilket inträffat den 30/12 2015 (drygt 1 promille blodalkoholhalt), och att han förekommer sedan tidigare 14 gånger i belastningsregistret för fortkörningar samt för en grov olovlig körning som resulterade i 20.000 kr i dagsböter. Jag är (fortfarande) ett stort fan av Tommy som verkar ha sunda åsikter, tar goda initiativ för att sprida Kristi budskap, bloggar bra, rakryggat vägrar att ansluta sig till den hetsjakt mot allt som stavas Sverigedemokrater, etc, så det är klart att den här historien är tragisk att höra.

Han är säkert tilltufsad tillräckligt som det är och behöver inte attacker mot sin person i sociala medier, MEN jag skulle vilja säga några saker om ÄMNET. Inte om fylleri eller kristna som dricker alkohol utan kristna människors reaktioner när en broder/syster syndat. Hur uttrycker vi oss egentligen? Är vi till hjälp eller stjälp?

Jag har läst lite bland kommentatorsfälten på sociala medier och jag har nästan bara sett stor uppmuntran och välsignelser. Jag tror heller inte Tommy behöver information från hundratals FB-vänner om att han syndat, för jag tror han begriper det redan. Inte heller skulle han bli hjälpt av att sågas vid fotknölarna inför allmänheten på Facebook. Det finns andra sätt, men frågan är om inte många av de “mest vänliga” kommentarerna faktiskt är värre än kritik eftersom de är så lömska till sin karaktär? De är störande på det sättet att de faktiskt UPPMUNTRAR en kristen broder att FORTSÄTTA med sin synd eftersom synd är så fruktansvärt NORMALT och VARDAGLIGT även bland kristna. “Det är ju därför Jesus dog för oss – för att vi inte kan sluta synda”, menar en del. Möjligen så förväntas man tycka det är trist med den här envetna synden och man ska bekänna den, men synden är starkt sammanflätad med våra liv i alla fall. Så går i alla fall visan när man bläddrar ner för kommentatorsfälten. “Ingen är utan synd” och “Vem vill kasta den första stenen?” repeteras om och om igen. Men man löser inte problemet genom att leta efter förmildrande omständigheter och komma med glada tillrop om att “alla gör vi fel ibland”, utan man klargör att det handlar om haveri. Samt även att man kan bli totalt renad och få hjälp med att lämna den gamla människan bakom sig.

AXPLOCK från kommentarer i sociala medier

Det vanligaste heja-ropet som jag noterade i sociala meder var helt klart att man inte ska döma. Det är en otroligt vanlig kommentar när man vill “trösta” syndare och tysta ner eventuella personer som vill uttrycka att det som hänt handlar om en synd. Bibeln säger dock inte att vi aldrig får döma. Ja, den stora Domen på Domens dag är förstås Guds sak att utverka, men även vi människor kan “döma” i betydelsen av att bedöma baserat på det vi absolut vet säkert beroende på vad vi exempelvis sett eller hört med våra egna ögon/öron. Däremot lär inte Bibeln att vi ska gå runt och FÖRDÖMA människor till höger och vänster inför allmänheten även om vi har alldeles rätt i våra åsikter. Det finns olika sätt att “döma/bedöma”, och ett bra sätt är att en nära vän tar upp den känsliga saken med syndaren – i kärlek och mellan fyra ögon. Behandligen beror ju alldeles på omständigheter, situation och person. Skulle det handla om en person som vid upprepade tillfällen gjort sig skyldig till pedofili så kanske man dömer på ett bra mycket hårdare sätt än om man gjort sig skyldig till ett rattfylleri. En församlingsledare/pastor döms vidare på ett annat sätt pga ansvaret, etc.

Johannes 7:24 Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!

Matt. 7:5 Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! DÅ KOMMER DU ATT SE SÅ KLART ATT DU KAN TA UT FLISAN UR DIN BRODERS ÖGA. 

1 Kor. 5:12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? ÄR DET INTE DEM SOM STÅR INNANFÖR NI SKALL DÖMA? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Här nedan är ett axplock ur kommentarerna gällande just den här händelsen om broderns rattfylla, och något som är ofta förekommande bland kommentarerna är uttryck om att personen “drabbats” eller “råkat ut för” rattfylla, som om händelsen plötsligt ramlat ner över honom från en klar himmel. Ser du något bekymmer gällande nedanstående kommentarer till en person som syndat? Får han med hjälp genom dessa ord från sina kristna medmänniskor att vända sig bort från synd? Är inte risken större att han minns dessa “du-kan-vara-frälst-i- din- synd” kommentarer i tider av frestelser?

• “Döm inte, så ska ni inte bli dömda.”
• “Den som är utan synd, kastar första stenen.”
• “Alla hamnar vi i våra svackor.”
• “Alla kan vi göra misstag, ingen är felfri”
• “Att falla och misslyckas kan alla göra. Det har jag gjort också, förstås.”
• “Sitt inte på era självgoda höga hästar här.”
• “Döm inte andra bara för att de syndar på ett annat sätt än du själv…”
• “Ingen blev ju skadad. Det är definitivt något att tacka Gud för.”
• “Alla kristna är också syndare. Det är liksom därför vi behöver Jesus.”
• “Vi är alla människor, beroende av Guds nåd, för våra synder. Det finns endast en som klarade av livet med dess prövningar, och det är Jesus Kristus.”
• “Att döma andra är också synd”
• “Alla kan göra felsteg”
• Herrens nåd är var morgon ny
• “Det är väldigt lätt att förhastat kasta fördömande text över en broder eller syster som råkat ut för t.ex. Rattfylla—“
• “Som om nått larv som fortkörning skulle vara något att tjafsa om. Väldigt lätt gjort.”
• “Är du själv syndfri, felfri och fullkomlig i ALLA avseenden?”
• “Alla faller vi för olika sätt att hantera vårt mående! Herren ser och förlåter. ALLT tog han med sig på korset, enl. skriften.”
• VI får inte döma och peka finger. VI vet inte något om vad Tommy drack.
• “Vad vi kan göra i vår tid är att samlas i kollektiv bön för den stackare som drabbats av dessa plågor.”

Om människor med “göra felsteg”, “falla” eller “misslyckas” egentligen menar “syndar” så är det bäst att de säger just det. Om de förklarar “det var inte så jag menade” så är det bättre att de säger vad de menar. Mest tragiskt blir det om pastorer klämkäckt minimerar synden på ovan sätt. Exempel:“Jag predikar också om synd och förlåtelse, ständigt medveten om mina egna synder och att också jag ständigt är i behov av Guds nåd.” Men en sådan predikant ser inte hur han normaliserar synd i en kristens liv och hur han triviliserar den och gör den rumsren. Lösningen blir då inte sann omvändelse och att börja leva ett nytt rent liv utan synd. Nej, lösningen blir då att ducka och gömma sig bakom Jesus så att Gud Fader inte ser vår synd utan endast Jesu blod. Men Guds nåd är inget man kan dra över sig när det passar så att den kan bli en hjälp när man fortsätter att leva ett liv som man kombinerar med synd, eller en hjälp så att man kan fortsätta tjäna två herrar. Guds nåd handlar i stället om en hjälp att sluta synda här och nu (Titus 2:11-12), och Jesus dog inte för oss så att vi sedan lugnt skulle kunna fortsätta att synda utan risk för straff. Att bara tomt “erkänna” sin synd samtidigt som man fortsätter att varva helighet och synd är inte en sann omvändelse. Är vi kristna verkligen inte bättre än agnostiker och ateister i vårt levnadssätt? Kan aldrig den helige Ande vara en fullkomlig segrare i våra liv? Vi borde sluta dunka varandra i ryggen och lova varandra att allting är frid och fröjd, samt att Gud älskar oss precis som de syndare vi är och alltid kommer att vara.

Vi serveras också enstaka verser som lästa i ett vacuum kanske låter som om vi kan fortsätta att varva synd med frälsning bara vi bekänner vår synd. Men vad blir då skillnaden mot agnostiker/ateister som kanske också bekänner sin synd/omoral?:

“Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” (1 Joh 1:9)

Läser vi dock hela sammanhangen förstår vi att Johannes menar att vi lever i en lögn om vi tror att vi kan fortsätta att synda utan att riskera andlig död. Ja, vi får förlåtelse om vi bekänner våra synder, men det handlar om i det fall vi OMVÄNDER oss och börjar VANDRA I LJUSET. Fortsätter vi att vandra i mörkret så gäller inte löftet.

1 Joh. 1:⁶ Om vi säger att vi har gemenskap med honom och vandrar i mörkret, så ljuger vi och handlar inte efter sanningen. ⁷ Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.

En av skribenterna insåg ändå en del av problemet:

“Problemet för förkunnare som blir påkomna med synd är att det blir nog svårt i fortsättningen att predika om exempelvis helgelse med någon större trovärdighet. Folk kommer nog automatiskt att associera till predikantens egen svaghet för det han predikar för eller mot. För varje synd man blir påkommen med så begränsar man nog sin egen trovärdighet och användbarhet. Detta är en djävulens fälla för att minska vår trovärdighet och användbarhet.”

Andra viktiga verser som gäller synd

En del av nedan verser kan låta allvarliga, men synd är allvarlig om den hela tiden har ett fäste. Andra verser är uppmuntrande eftersom de pekar på en väg bort från synden. Det glädjande är förstås att sann omvändelse leder till en komplett rening och upprättelse oavsett omfattningen på synden. Det går alltså att komma undan de allvarliga påföljderna som verserna talar om. Och våra böner hjälper, så jag är glad för alla som ber och fortsätter att be. Loppet är inte kört!

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka,20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

1 Kor. 6:9 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, 10 varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike. 11 Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

Luk. 17:3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.

1 Joh 5:16 Om någon ser sin broder begå en synd som inte är till döds, skall han be, och Gud skall ge liv åt honom

Matt. 18:15 Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. 17 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.

1 Tim. 5:1 Gå inte hårt fram mot en äldre man. När du förmanar honom, så tala som till en far. Förmana yngre män som bröder, 2 äldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar, i all renhet.

Galaterbrevet 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

2 Tess. 3:14 Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. 15 Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.

Om äldste och församlingsledare:

1 Tim 5: 19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de ÄLDSTE, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter, förståndig, aktad, gästfri och EN GOD LÄRARE. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara VÄNLIG, fridsam och fri från penningbegär. 7 Han skall också ha GOTT ANSEENDE bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara. (samt Titus 1:7-14)