Arkiv | 2012/04/21

Var verkligen Jesus syndarnas VÄN?

En del säger att Jesus var syndarnas vän och baserar det framför allt på denna vers:

Matt. 11:18 Johannes kom, och han varken äter eller dricker,och man säger: Han är besatt. 19 Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare! Men Visheten har fått rätt av sina barn.”

Notera dock att påståendena i versen inte är vad Jesus säger om sig själv utan vad andra säger om honom. Samma personer som säger att han är vän till publikaner och syndare säger också att Jesus är frossare och drinkare. Det sistnämnda är inte sant så då kanske det förstnämnda inte heller är sant.

Gud Fader älskar förstås hela världen på ett sätt, eftersom han sände sin enda son för att dö för oss och ge oss liv, och Jesus kom för att kalla SYNDARE till frälsning. Men han frälser förstås inte någon om de inte först OMVÄNDER sig.

Lukas 5:32 Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare.”

Lukas 15:7 Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig – inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver.

Marksu 2:17 Jesus hörde det och sade till dem: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga utan syndare.

I meningen precis efter påståendet att Jesus skulle vara vän med publikaner och syndare kan vi läsa:

Matt. 11:20 Sedan började Jesus gå till rätta med de städer där han hade utfört sina många kraftgärningar och förebrå dem att de inte hade omvänt sig.

Läs även:

Psalm 7:12 Gud är en rättfärdig domare, en Gud som dagligen visar sin vrede.13 Om någon inte vill omvända sig slipar han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo.

3 Mosebok 19:17 Du skall inte hata din broder i ditt hjärta, men du skall tillrättavisa din nästa, så att du inte för hans skull kommer att bära påsynd.

Jesus var inte ute efter att få bra kontakt med människor genom att akta sig för att stöta sig med dem, och han umgicks inte med syndare för att vara vän med dem, utan med hopp att de skulle OMVÄNDA sig. (Inte heller bannade Jesus fariséer för att vara alltför rättfärdiga.) Syndare är ju fiender till Gud, så på det sättet kan inte Jesus vara vän med dem.

Hebr. 7:26 En sådan överstepräst var det vi också behövde, en som är helig, oskyldig, obefläckad, skild från syndare och upphöjd över himlarna.

Jakob 4:Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende. 

Johannes 7: Världen kan inte hata er, men mig hatar den, därför att jag vittnar om att dess gärningar är onda.

Jesus kanske kallas syndarnas vän för att han ÅT med dem, men Jesus åt även tillsammans med fariséer och dem var han ju inte ”vän” med.

Lukas 11:37 När Jesus hade talat, bjöd en farisé honom hem till sig, och han gick in och lade sig till bords.38 Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden.

Syftet var inte att ha en trevlig och gemytlig samvaro där man endast diskuterar minsta gemensamma nämnare, utan syftet var att se människor gå från att vara syndare till rättfärdiga. Resten av middagen fortlöpte såhär:

Lukas 11:39 Men Herren sade till honom: ”Ni fariseer rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av girighet och ondska. 40 Ni dårar, har inte han som gjorde utsidan också gjort insidan? 41 Ge därför ert inre som gåva, så blir allting rent för er.42 Ve er, ni fariseer! Ni ger tionde av mynta, ruta och alla slags grönsaker men bryr er inte om rätten och kärleken till Gud. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.43 Ve er, fariseer! Ni älskar den främsta platsen i synagogorna och tycker om att bli hälsade på torgen. 44 Ve er, ni liknar gravar som man inte ser och som folk trampar på utan att veta om det.”45 En av de laglärda sade då till honom: ”Mästare, när du säger så, förolämpar du även oss.” 46 Han svarade: ”Ja, ve också över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta dem.47 Ve er! Ni bygger gravvårdar över profeterna som era fäder mördade. 48 Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det. De dödade profeterna och ni bygger gravvårdar över dem. 49 Därför har också Guds vishet sagt: Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och en del av dem skall de mörda och förfölja. 50 Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, 51 från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.52 Ve er, ni laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte kommit in, och dem som är på väg in har ni hindrat.53 När han gick därifrån, började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom. 54 De vaktade på honom för att fälla honom genom något som han sade.

Jesus var verkligen inte rädd för att ”stöta sig” med människor. Jesus visste förstås att hans direkta sätt skulle leda till gruff och osämja, men det hade varit värre för honom och hans rykte om han inte passade på att reagera på hyckleri och oegentligheter, och endast tillbringade tiden med att ”hänga omkring” med syndare med risken att andra skulle börja tro att Jesus var ”en i gänget” och precis likadan som de han umgicks med. Det behöver å andra sidan inte vara en synd i sig själv att ÄTA med människor även om de är syndare – beroende på sammanhanget. Vi äter mat i skolor och på arbeten med alla sorters människor, och privat har vi kanske familj, släktingar och grannar som vi umgås och äter med trots att alla inte är kristna. Om vi däremot privat skulle ses på en pub tillsammans med andra människor som dricker , röker och svär så skulle det ge en felaktig bild av oss. Andra skulle lätt kunna tolka det som att vi är en i det gäng där vi sitter, trots att vi själva inte deltar i deras synd. Sen finns det kristna som tillbringar tid i och utanför pubar och nattklubbar för att evangelisera, men då är detta mer tydligt och behöver inte missförstås.

Vid ett annat tillfälle så kritiserade Jesus sin värd ganska kraftigt:

Lukas 7:36 En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords. 37 Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja 38 och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan.39 Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: ”Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska.40 Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.”Simon svarade: ”Mästare, säg det.” – 41 ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. 42 Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?”43 Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” Jesus sade: ”Du har rätt.” 44 Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: ”Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. 45 Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. 46 Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. 47 Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet.” 48 Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.” 49 Då började de andra bordsgästerna fråga sig: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?” 50 Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.

Paulus säger att vi inte ens ska äta tillsammans med syndare, men han förklarar också vad han menar med det. Om vi aldrig skulle kunna umgås med  syndare så skulle vi ha svårt att leva i den här världen som just är full av syndare. Det är inte Paulus syfte, utan poängen är att vi inte ska umgås med den som KALLAR SIG BRODER (eller syster förstås) OCH som lever i synd. Broder/syster är alltså en person som säger sig vara kristen. Sammanhanget i 1 Kor. 5 är för övrigt en situation där just en BRODER lever i grov synd och ändå befinner sig kvar mitt i ett sällskap med andra kristna. Detta ger helt fel signaler både vad gäller medkristna och utomstående. Andra kristna i församlingen kan få för sig att synd inte är så farligt eftersom ”den här brodern lever ju i en grov synd och är fortfarande en utav oss, så varför skulle mina små synder vara ett problem för mig eller andra?”. Utomstående riskerar att tro att synd är någonting helt normalt i en kristen församling och att kristna lever precis likadant som alla andra. Kristna kan också ses som en samling hycklare, och detta vore förstås ingen bra reklam för kristendomen.  Framför allt så hjälper en accepterande attityd inte syndaren själv! I stället för lugnande dunk i ryggen kanske han behöver mer spark i baken eftersom det handlar om hans SJÄL.

1 Kor. 5:I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen. 11 Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås med någon som kallas broder, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. 12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför?Är det inte dem som står innanför ni skall döma? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Sen ska vi ju inte hamna i det andra diket och tro att det är fritt fram att sprida fördömande och hårda ord till olyckliga människor bara för att Jesus vid några tillfällen uttryckte sig med skärpa.  Jesus valde garanterat de rätta tillfällena för sina ve-rop. Vi andra kanske har svårare att göra de rätta bedömningarna när det är motiverat med starka ord, så vi ska tänka oss för innan vi använder ett hårt ordval som kan orsaka smärta. Det kan vara befogat eller totalt obefogat…

Ords. 15:1 Ett mjukt svar stillar vrede, ord som sårar väcker harm

FAITH is not the gift of God in Eph. 2:8-9, but SALVATION is

For by grace are ye saved through faith    

The whole passage is this:

Eph. 2:8 For by grace are ye saved through faith; and that not of yourselves: it is the gift of God:9 Not of works, lest any man should boast.10 For we are his workmanship, created in Christ Jesus unto good works, which God hath before ordained that WE SHOULD WALK in them

The word ”it” is a translation from the Greek pronoun tοῦtο, and it is neuter in gender (not masculine or feminine). It refers back to something just mentioned, and pronouns agree with their antecedent in gender and number. This rule argues against the identification of ”faith” as being the antecedent because ”faith” is a feminine noun and therefore does not agree with the pronoun in gender. If Paul had used the feminine pronoun then it would logically be understood as ”faith” being the gift of God, but Paul did not use the feminine pronoun.

The logical understanding is therefore that Paul referred to the whole previous clause with ”it”, and that it is SALVATION that is the gift of God. It is a gift since we do not earn it, we do not deserve it, and we cannot arrange our own cleansing (from sins) and consequent justification and salvation. Only God has authority to do that. This does NOT mean that salvation is unconditional! The Bible makes it very clear that salvation is conditional upon repentance, and repentance requires a change of heart and that we must leave our old sinful life styles behind.

Moreover, if we insist on that it is ”faith” that is the gift of God in this verse (rather than salvation), the result might be horrendous. Then there would be a risk of ending up with a gospel where a tyrannical God chooses to give the ability to believe only to SOME (the lucky elect), while he withholds the same ability for the rest and even condemns people for their refusal to believe in him which he knows they could not do in the first place. The truth is that we are commanded to believe in him (1 John 3:23), and when we choose to come to him we must already believe in him (Hebr. 11:6). In fact, it is impossible to please God unless we have faith in him, so why would a loving God withhold this ability to most people and construct a scenario which he is not pleased about?

Salvation is by grace through faith, and it is the gift of God. Just like other gifts, the gift of God must be personally RECEIVED because God does not force his gifts on anyone (gifts are normally not forced on people). If we choose to accept the gift, we can decide to keep it for ever or throw it away after some time. The latter option would of course be extremely foolish, but it has happened that people have not taken care of God’s gift as they are supposed to. Gifts are normally free and nothing that you earn or pay for yourself. This does not mean that gifts could have no conditions tied to them.

For instance, you might decide that you will not give a gift to someone unless the receiver stretches out his/her hand to receive it and say thank you. If you send a gift to someone, he/she might not get the gift unless he goes to the post office to get it (no visit to the post office = no gift.) You might also decide to give a car – totally free of charge – to your teenage son when he turns 18, provided that he stretches out his hands to get the keys, that he promises to obey the traffic rules, etc. The teenage son did not do any work to get the car, and he did not pay a dime for it.

The reason why salvation is ”not of works” is because we can never cleanse ourselves from our past sins by starting to do good works later in life, and we have no authority to cleanse ourselves from our sins. We are totally dependent on God’s grace. We do not earn our salvation with either works or faith. It takes one sin to be a sinner and to be in need of cleansing. This means that no matter how much good works we do, we still need to be cleansed from our past sins. This is why salvation cannot ever be by works. The Bible does not say that people are not saved unless they put in a certain amount of labor (which for instance Muslims believe). The verse makes no claim that salvation is unconditional, but only that it is not of works. Most importantly, Paul is often referring to works of the law (the 613 Jewish laws) and warns against Judaism. He is not preaching lawlessness, nor that it is optional to obey God.

Note the often neglected v. 10 which says that WE should walk in the good works that God has put before us, and God will not do the walking for us. We must carry our own cross, and it is not light as a feather. The message in the Bible is that we must repent and be faithful to him.

Paul does not contradict James, and James makes it clear that we are justified BY WORKS and NOT faith alone:

James 2:20 But wilt thou know, O vain man, that faith without works is dead? 21Was not Abraham our father justified BY WORKS, when he had offered Isaac his son upon the altar?—24Ye see then how that by works a man is justified, and not by faith only.

Paul agrees:

Rom. 6:16 Know ye not, that to whom ye yield yourselves servants to obey, his servants ye are to whom ye obey; whether of sin unto death, or of obedience unto righteousness?

Rom. 8:1 There is therefore now no condemnation to them which are in Christ Jesus, who WALK not after the flesh, but after the Spirit.— 13 For if ye live after the flesh, ye shall die: but if ye through the Spirit do mortify the deeds of the body, ye shall live.14 For as many as are led by the Spirit of God, they are the sons of God.

We are created to seek God and believe in him

Since we are created precisely to seek God and to have faith in him, it is possible to say that we all are provided the gift of believing from the very start.

Acts 17:26 And hath made of one blood all nations of men for to dwell on all the face of the earth, and hath determined the times before appointed, and the bounds of their habitation;27 That they should seek the Lord, if haply they might feel after him, and find him, though he be not far from every one of us

Rom. 1:19 Because that which may be known of God is manifest in them; for God hath shewed it unto them.20 For the invisible things of him from the creation of the world are clearly seen, being understood by the things that are made, even his eternal power and Godhead; so that they are without excuse:21 Because that, when they knew God, they glorified him not as God, neither were thankful; but became vain in their imaginations, and their foolish heart was darkened.

No one will ever stand before God and claim that he is condemned because God never gave him/her the gift of faith, because all men are commanded to believe and to repent (1 John 3:23 and Acts 17:30). God says ”Look unto Me and be ye saved all the ends of the earth” (Isaiah 45:22). God desires all men to come unto him (1 Tim. 2:4), and men are condemned for their failure to do so because they could (John 8:24; 3:18; etc.).

The Bible says that faith comes through hearing by the word of God, and this would be inaccurate if we are to understand ”faith” as a gift of God in Eph. 2:8-9.

Rom. 10:17 So then faith cometh by hearing, and hearing by the word of God.

”Eternal salvation” is indeed eternal, but we have not stepped into God’s eternal Kingdom yet. We could even say that the ”eternal gift” will still be eternal even if we throw it away, and then it will continue to be ”eternal” somewhere else but not in our possession. Who is eternal salvation given to? Apparently to those who obey God.

Hebr. 5:9And being made perfect, he became the author of eternal salvation unto all them that OBEY HIM

The Philippian jailer asked: ”What must I do to be saved?” (Acts 16:30). The response was not ”Nothing! You can’t do anything! You are dead and totally unable to respond to God until you are regenerated. You have no part in salvation. God must do it all.” Paul and Silas told the jailer that there was something that he could do and that was to believe in Lord Jesus Christ (Acts 16:31). Compare with how Peter answered a similar question in Acts 2:37-38). God must do the saving (man cannot save himself) but man must do the believing. God does not do the believing for man. We must also remember that if we truly believe in Jesus, which means that we love him, we also obey him – ”If ye love me, keep my commandments” (John 14:15).

Did the Israelites have no part in their deliverance from the deadly serpents as per Numbers 21? ”It shall come to pass, that every one that is bitten, when he looketh upon it, shall live”. The brazen serpent that God placed on a pole is a picture of Jesus Christ, also raised up on a ”pole” to draw people to himself. So what was the Israelites supposed to DO in order to live? They were supposed to look at the serpent of brass and God’s part was to heal them. This means, that if someone did not look at it, he was not healed. The Israelites obviously had no reason to boast even though they were healed, because they had absolutely no way of healing themselves without the mercy of God.

If God is the one who provides faith to certain individuals, why would Jesus be surprised about people’s great faith or lack of faith?

Matt. 8:10When Jesus heard it, he marvelled, and said to them that followed, Verily I say unto you, I have not found so great faith, no, not in Israel.

Matt 14:31 And immediately Jesus stretched forth his hand, and caught him, and said unto him, O thou of little faith, wherefore didst thou doubt?

Matt. 8:26 And he saith unto them, Why are ye fearful, O ye of little faith? Then he arose, and rebuked the winds and the sea; and there was a great calm.

Luke 12:28 If then God so clothe the grass, which is to day in the field, and to morrow is cast into the oven; how much more will he clothe you, O ye of little faith?

Matt. 15:28Then Jesus answered and said unto her, O woman, great is thy faith: be it unto thee even as thou wilt. And her daughter was made whole from that very hour.

John Calvin did not believe that the pronoun touto referred to ”faith”, and the same goes for Calvinists today. A Calvinist might urge people to pray that they will be granted the gift of faith, but this would result in prayers being the condition for salvation, and not faith itself. If God predestined people to be elect and non-elect from the foundation of the world, naturally prayers would not make difference.