Tag Archive | lucifer

Lucifer, the morning star, who is Satan and the devil – Isaiah 14:12

satan“And he said unto them, I beheld Satan as lightning fall from heaven” Luke 10:18

Satan in the New Testament is a translation from the Greek masculine noun Σατανᾶς (Satanas, Strong’s 2567) corresponding to Σατάν (Satan, 4566). He is understood as the accuser, i.e. the devil and an adversary (one who opposes someone in purpose or act). He is the name given to the prince of evil spirits who  encourages people to sin and incites apostasy from God. He is also believed to be in control of his demons (spirits of fallen angels) who can take possession of people and inflict them with diseases. Satan will be overcome on Christ’s return from heaven and bound with chains for a thousand years. When this time has passed he will walk the earth yet again, but will eventually be given over to eternal punishment. According to Blueletterbible Satan is used 27 times in the KJV (Strong’s 7854).

The question is then if Satan is the same as Lucifer, which is an expression found in Is. 14:12 and is a latin translation of the Hebrew word heylel (Strong’s 1966) – used once in the Bible. The expression “Lucifer, Son of the morning” (KJV) is the translation from heylel ben Shachar (Strong’s 1966, 1121, 7837). The English translation Lucifer derives from the Latin term lucem ferre, which holds the meaning of light-bearer, the shining one, the morning-star, and apart from a good description of Satan (before he fell) it is a close connection to the king of Babylon based on the passage in Isaiah. The unnamed King of Babylon in chapter 14 is condemned in a prophetic vision and is called the “morning star” (Venus is “wandering star” visible at dawn). It could be a description of an attempt to usurp kingly power, like the failed regency of Belshazzar. Much like Satan, who did the same thing (see Ezekiel below).

Unlike the English expression, the Latin words were not used exclusively to describe this particular person in Is. 14:12. Jerome’s latin translation in the Vulgate is not in error, and he did not use capital letters in the expression (thus not rendering it a personal name). The Septuagint (a Greek translation of the Old Testament) renders the same expression ἑωσφόρος (heōsphoros) which could be translated “bringer of dawn”, which is not too far off from Jerome’s result.

If the bringer of light spoken about (lucem ferre) is not Satan, who is he, and why does the description of him sound like the background of Satan? The king of Babylon did not fall from heaven, but he seems to be compared to a shiny bring being falling from heaven.

Is. 14:11 Thy pomp is brought down to the grave, and the noise of thy viols: the worm is spread under thee, and the worms cover thee.12 How art thou fallen from heaven, O Lucifer, son of the morning! (how art thou cut down to the ground, which didst weaken the nations!13 For thou hast said in thine heart, I will ascend into heaven, I will exalt my throne above the stars of God: I will sit also upon the mount of the congregation, in the sides of the north:14 I will ascend above the heights of the clouds; I will be like the most High.15 Yet thou shalt be brought down to hell, to the sides of THE PIT.16 They that see thee shall narrowly look upon thee, and consider thee, saying, Is this the man that made the earth to tremble, that did shake kingdoms;17 That made the world as a wilderness, and destroyed the cities thereof; that opened not the house of his prisoners?18 All the kings of the nations, even all of them, lie in glory, every one in his own house.19 But thou art cast out of thy grave like an abominable branch, and as the raiment of those that are slain, thrust through with a sword, that go down to the stones of the pit; as a carcase trodden under feet.

“The sons of God” below are angels (see article) and Satan came together with them to approach the Lord God. If Satan is the same as Lucifer, it makes sense that he might have this type of conversation with God. This conversation proves that Satan is a real being, and not an abstract principle such as “sin”.

Job 1:6 Now there was a day when the sons of God came to present themselves before the Lord, and Satan came also among them.7 And the Lord said unto Satan, Whence comest thou? Then Satan answered the Lord, and said, From going to and fro in the earth, and from walking up and down in it.8 And the Lord said unto Satan, Hast thou considered my servant Job, that there is none like him in the earth, a perfect and an upright man, one that feareth God, and escheweth evil?9 Then Satan answered the Lord, and said, Doth Job fear God for nought?10 Hast not thou made an hedge about him, and about his house, and about all that he hath on every side? thou hast blessed the work of his hands, and his substance is increased in the land.11 But put forth thine hand now, and touch all that he hath, and he will curse thee to thy face.12 And the Lord said unto Satan, Behold, all that he hath is in thy power; only upon himself put not forth thine hand. So Satan went forth from the presence of the Lord. See also Job 2. 

More examples from the old testament that Satan can be a real person:

1 Chron. 21:1 And Satan stood up against Israel, and provoked David to number Israel.

Ps. 109:6 Let thou a wicked man over him: and let Satan stand at his right hand.

Zech. 3:1 And he shewed me Joshua the high priest standing before the angel of the Lord, and Satan standing at his right hand to resist him. 2 And the Lord said unto Satan, The Lord rebuke thee, O Satan; even the Lord that hath chosen Jerusalem rebuke thee: is not this a brand plucked out of the fire?

But the same Hebrew word can also be used as a principle against God or a “Satanic” (God-hating) being who acts on behalf of Satan:

2 Sa. 19:22 And David said, What have I to do with you, ye sons of Zeruiah, that ye should this day be adversaries unto me? shall there any man be put to death this day in Israel? for do not I know that I am this day king over Israel?

1 Ki. 5:4 But now the LORD my God hath given me rest on every side, so that there is neither adversary nor evil occurrent.

1 Ki. 11:14 And the LORD stirred up an adversary unto Solomon, Hadad the Edomite: he was of the king’s seed in Edom.—23 And God stirred him up another adversary, Rezon the son of Eliadah, which fled from his lord Hadadezer king of Zobah — 25 And he was an adversary to Israel all the days of Solomon, beside the mischief that Hadad did: and he abhorred Israel, and reigned over Syria.

This reminds us of the New Testament idea that there are many antichrists but also a specific person/being called antichrist who will appear in the last time. An antichrist is a deceiver, and the highest form of deception is someone who acts against God – such as objecting to Jesus being the Christ and the Messiah (God in flesh). Satan is against Christ, so he is the antichrist.

1 John 2:18 Little children, it is the last time: and as ye have heard that antichrist shall come, even now are there many antichrists; whereby we know that it is the last time.

2 John 1:7 For many deceivers are entered into the world, who confess not that Jesus Christ is come in the flesh. This is a deceiver and an antichrist.


We also have the famous passage in Ez. 28, which is addressed to the prince/king of Tyrus, with a parallel to Satan who had a similar problem with pride and subsequent defeat and disaster. We can read about someone who has a heart which is lifted up (against God) because of his riches, someone claiming to be God, someone who is perfect in beauty, someone who is extraordinary BRIGHT (repeated several times), someone who shall be brought down to the pit, someone who has been in the garden of Eden covered in precious stones, someone who is a cherub (an angel) and created so by God, someone who was on the holy mountain of God, walking on stones of fire, someone who was perfect in his ways until iniquity was found in him, someone who is cast to the ground by God due to his sin, someone who has corrupted his wisdom due to his beautiful brightness, etc. Clearly this is not the prince of Tyrus, but a comparison can be made when it comes to pride and corruption – and it is also forming a prophesy.

Ez. 28:2 Son of man, say unto the prince of Tyrus, Thus saith the Lord God; Because thine heart is lifted up, and thou hast said, I am a God, I sit in the seat of God, in the midst of the seas; yet thou art a man, and not God, though thou set thine heart as the heart of God:—5 By thy great wisdom and by thy traffick hast thou increased thy riches, and thine heart is lifted up because of thy riches:6 Therefore thus saith the Lord God; Because thou hast set thine heart as the heart of God;7 Behold, therefore I will bring strangers upon thee, the terrible of the nations: and they shall draw their swords against the beauty of thy wisdom, and they shall defile thy brightness.8 They shall bring thee down to the pit, and thou shalt die the deaths of them that are slain in the midst of the seas.9 Wilt thou yet say before him that slayeth thee, I am God? but thou shalt be a man, and no God, in the hand of him that slayeth thee—12 Son of man, take up a lamentation upon the king of Tyrus, and say unto him, Thus saith the Lord God; Thou sealest up the sum, full of wisdom, and perfect in beauty.13 Thou hast been in Eden the garden of God; every precious stone was thy covering, the sardius, topaz, and the diamond, the beryl, the onyx, and the jasper, the sapphire, the emerald, and the carbuncle, and gold: the workmanship of thy tabrets and of thy pipes was prepared in thee in the day that thou wast created.14 Thou art the anointed cherub that covereth; and I have set thee so: thou wast upon the holy mountain of God; thou hast walked up and down in the midst of the stones of fire.15 Thou wast perfect in thy ways from the day that thou wast created, till iniquity was found in thee.16 By the multitude of thy merchandise they have filled the midst of thee with violence, and thou hast sinned: therefore I will cast thee as profane out of the mountain of God: and I will destroy thee, O covering cherub, from the midst of the stones of fire.17 Thine heart was lifted up because of thy beauty, thou hast corrupted thy wisdom by reason of thy brightness: I will cast thee to the ground, I will lay thee before kings, that they may behold thee. 

The book of the secrets of Enoch (or Slavonic Enoch or 2 Enoch)

The book of Enoch (referred to in the Bible, so of high value) describes the look of the bright angels, and how one angel in particular is thrown out of heaven together with his subordinate angels. The reason for this ordeal is due to this angel’s proud attempt to be equal to God. We can recognize the description from the Bible, where it is describing Satan.

29:2 And from the rock I cut off a great fire, and from the fire I created the orders of the incorporeal ten troops of angels, and their weapons are fiery and their raiment a burning flame, and I commanded that each one should stand in his order.3 And one from out the order of angels, having turned away with the order that was under him, conceived an impossible thought, to place his throne higher than the clouds above the earth, that he might become equal in rank to my power.4 And I threw him out from the height with his angels, and he was flying in the air continuously above the bottomless.

31:4 The devil is the evil spirit of the lower places, as a fugitive he made Sotona from the heavens as his name was Satanail (Satan), thus he became different from the angels, (but his nature) did not change (his) intelligence as far as (his) understanding of righteous and sinful (things).5 And he understood his condemnation and the sin which he had sinned before, therefore he conceived thought against Adam, in such form he entered and seduced Eva (Eve), but did not touch Adam. 

The book of Enoch (or 1 Enoch, or Ethiopian Enoch)

86:1 And again I saw with mine eyes as I slept, Again I looked attentively, while sleeping, and I saw the heaven above, and surveyed heaven above. and behold a star fell from heaven, 2. And behold a single star fell from heaven. and it arose and eat and pastured amongst those oxen.—3 And again I saw in the vision, and looked towards the heaven, and behold I saw many stars descend and cast themselves down from heaven to that first star, and they became bulls amongst those cattle and pastured with them

88:1 And I saw one of those four who had come forth first, and he seized that first star which had fallen from the heaven and bound it hand and foot and cast it into an abyss: now that abyss was narrow and deep, and horrible and dark.

Lucifer is referred to as the morning star, Venus, which is one of the seven wandering stars (and not part of a star constellation). Enoch explains that the future for those independent stars will not be very bright:

1 Enoch 21:1. And I proceeded to where things were chaotic. 2. And I saw there something horrible: I saw neither a heaven above nor a firmly founded earth, but a place chaotic and horrible. 3. And there I saw seven stars of the heaven bound together in it, like great mountains and burning with fire. 4. Then I said: ‘For what sin are they bound, and on what account have they been cast in hither?’ 5. Then said Uriel, one of the holy angels, who was with me, and was chief over them, and said: ‘Enoch, why dost thou ask, and why art thou eager for the truth? 6. These are of the number of the stars of heaven, which have transgressed the commandment of the Lord, and are bound here till ten thousand years, the time entailed by their sins, are consummated.’  

Jude 13:13 Raging waves of the sea, foaming out their own shame; wandering stars, to whom is reserved the blackness of darkness for ever.

Origen interpreted such passages as being about manifestations of the devil, and so did  Tertullian. Calvin and Luther, on the other hand, did not – which maybe is not surprising considering the multitudes of new doctrines they have invented.

Jesus is the morning star 

Jesus is also called the morning star, because he is our true permanent bright LIGHT, and he will never lose his brightness the way Satan did. In the new Jerusalem there will not a need for the sun since the lamb (Jesus Christ) will be our light.

The mention of the morning star in the Bible:

Job 38:4 Where wast thou when I laid the foundations of the earth? declare, if thou hast understanding.—7 When the morning stars (boqer Strong’s 1242 + kowkab Strong’s 3556) sang together, and all the sons of God shouted for joy?

2 Pet. 1:15 Moreover I will endeavour that ye may be able after my decease to have these things always in remembrance.16 For we have not followed cunningly devised fables, when we made known unto you the power and coming of our Lord Jesus Christ, but were eyewitnesses of his majesty.17 For he received from God the Father honour and glory, when there came such a voice to him from the excellent glory, This is my beloved Son, in whom I am well pleased.18 And this voice which came from heaven we heard, when we were with him in the holy mount.19 We have also a more sure word of prophecy; whereunto ye do well that ye take heed, as unto a light that shineth in a dark place, until the day dawn, and the day star arise in your hearts:20 Knowing this first, that no prophecy of the scripture is of any private interpretation.21 For the prophecy came not in old time by the will of man: but holy men of God spake as they were moved by the Holy Ghost.

Rev. 2:26 And he that overcometh, and keepeth my works unto the end, to him will I give power over the nations:27 And he shall rule them with a rod of iron; as the vessels of a potter shall they be broken to shivers: even as I received of my Father.28 And I will give him the morning star.

Rev. 22:14 Blessed are they that do his commandments, that they may have right to the tree of life, and may enter in through the gates into the city.15 For without are dogs, and sorcerers, and whoremongers, and murderers, and idolaters, and whosoever loveth and maketh a lie.16 I Jesus have sent mine angel to testify unto you these things in the churches. I am the root and the offspring of David, and the bright and morning star.

Why are both Satan and Jesus Christ both resembling a morning star? Satan seems to have been the brightest of angels before his fall, and he has been chasing the son of God ever since the first pages of the Bible, where we can read about God’s prophesy “I will put enmity between thee and the woman, and between thy seed and her seed; it shall bruise thy head, and thou shalt bruise his heel” (Gen. 3:15).

We can also read about the seed in Daniel which seems to be saying that in the last days seeds will be mixed inappropriately just like they were (due to the fallen angels) prior to the flood (described both in the book of Enoch and the book of Jasher, both books mentioned in the Bible) and which caused God to let the whole earth be covered with water. The next time the earth will be affected by fire.

Dan. 2:43 And whereas thou sawest iron mixed with miry clay, they shall mingle themselves with the seed of men: but they shall not cleave one to another, even as iron is not mixed with clay.

Scientists are already now making advanced experimentations with mixing of seeds/sperms. (If you want to read more about the situation with the disastrous mixing of animals before the flood, you can read more in the previously mentioned books.)

satan-i-kampThe beast in the bottomless pit – who was, is not and yet is

Something else that will happen during the same time is something extraordinary. Someone called Apollyon is presently trapped in the bottomless pit. This place has not yet been discovered during a hike or on the way to work, but some Christians (like Stephen Quayle) believe this pit is situated in Antarctica. Apollyon is believed to have multiple names, and one speculation is Nimrod. (In order to not go down the rabbit hole and make this article too long, I will leave it at that.) Apollyon is described as both a beast and an angel, and also a king and leader of the below described “locusts”.

Rev. 9:1 And the fifth angel sounded, and I saw a star fall from heaven unto the earth: and to him was given the key of the bottomless pit. 2 And he opened the bottomless pit; and there arose a smoke out of the pit, as the smoke of a great furnace; and the sun and the air were darkened by reason of the smoke of the pit. And there came out of the smoke locusts upon the earth: and unto them was given power, as the scorpions of the earth have power.— 11 And they had a king over them, which is the angel of the bottomless pit, whose name in the Hebrew tongue is Abaddon, but in the Greek tongue hath his name Apollyon.

Rev. 11:And I will give power unto my two witnesses, and they shall prophesy a thousand two hundred and threescore days, clothed in sackcloth.— 7 And when they shall have finished their testimony, the beast that ascendeth out of the bottomless pit shall make war against them, and shall overcome them, and kill them.

Rev. 17:8 The beast that thou sawest was, and is not; and shall ascend out of the bottomless pit, and go into perdition: and they that dwell on the earth shall wonder, whose names were not written in the book of life from the foundation of the world, when they behold the beast that was, and is not, and yet is.

Rev. 20:1 And I saw an angel come down from heaven, having the key of the bottomless pit and a great chain in his hand.2 And he laid hold on the dragon, that old serpent, which is the Devil, and Satan, and bound him a thousand years,3 And cast him into the bottomless pit, and shut him up, and set a seal upon him, that he should deceive the nations no more, till the thousand years should be fulfilled: and after that he must be loosed a little season.4 And I saw thrones, and they sat upon them, and judgment was given unto them: and I saw the souls of them that were beheaded for the witness of Jesus, and for the word of God, and which had not worshipped the beast, neither his image, neither had received his mark upon their foreheads, or in their hands; and they lived and reigned with Christ a thousand years.5 But the rest of the dead lived not again until the thousand years were finished. This is the first resurrection.6 Blessed and holy is he that hath part in the first resurrection: on such the second death hath no power, but they shall be priests of God and of Christ, and shall reign with him a thousand years.

Satan in the New Testament

We can read about the prince of the power of the air, the spirit that is now at work in the sons of disobedience in Eph. 2:2, the devil disputing with Michael about the body of Moses (Jude 1:9) and most importantly the dragon of the Book of Revelation “who is called the devil and Satan” (Revelation 12:9; 20:2).

Matt. 4:10 Then saith Jesus unto him, Get thee hence, Satan: for it is written, Thou shalt worship the Lord thy God, and him only shalt thou serve.

Matt. 12:26 And if Satan cast out Satan, he is divided against himself; how shall then his kingdom stand?

Mark 3:23 And he called them unto him, and said unto them in parables, How can Satancast out Satan? — 26 And if Satan rise up against himself, and be divided, he cannot stand, but hath an end.

Matt. 16:23 But he turned, and said unto Peter, Get thee behind me, Satan: thou art an offence unto me: for thou savourest not the things that be of God, but those that be of men.

Mark. 8:33 But when he had turned about and looked on his disciples, he rebuked Peter, saying, Get thee behind me, Satan: for thou savourest not the things that be of God, but the things that be of men.

Mark 1:13 And he was there in the wilderness forty days, tempted of Satan; and was with the wild beasts; and the angels ministered unto him.

Mark 4:15 And these are they by the way side, where the word is sown; but when they have heard, Satan cometh immediately, and taketh away the word that was sown in their hearts.

Luke 13:16 And ought not this woman, being a daughter of Abraham, whom Satan hath bound, lo, these eighteen years, be loosed from this bond on the sabbath day?

Luke 12:3 Then entered Satan into Judas surnamed Iscariot, being of the number of the twelve.

Luke 22:31 And the Lord said, Simon, Simon, behold, Satan hath desired to have you, that he may sift you as wheat:

John 13:27 And after the sop Satan entered into him. Then said Jesus unto him, That thou doest, do quickly.

Acts 5:3 But Peter said, Ananias, why hath Satan filled thine heart to lie to the Holy Ghost, and to keep back part of the price of the land?

Acts 26:18 To open their eyes, and to turn them from darkness to light, and from the power of Satan unto God, that they may receive forgiveness of sins, and inheritance among them which are sanctified by faith that is in me.

Rom 16:20 And the God of peace shall bruise Satan under your feet shortly. The grace of our Lord Jesus Christ be with you. Amen.

1 Cor. 5:5 To deliver such an one unto Satan for the destruction of the flesh, that the spirit may be saved in the day of the Lord Jesus.

1 Cor. 7:5 Defraud ye not one the other, except it be with consent for a time, that ye may give yourselves to fasting and prayer; and come together again, that Satan tempt you not for your incontinency.

2 Cor. 2:11 Lest Satan should get an advantage of us: for we are not ignorant of his devices.

2 Cor. 11:14 And no marvel; for Satan himself is transformed into an angel of light.

2 Cor. 12:7 And lest I should be exalted above measure through the abundance of the revelations, there was given to me a thorn in the flesh, the messenger of Satan to buffet me, lest I should be exalted above measure.

1 Thess. 2:18 Wherefore we would have come unto you, even I Paul, once and again; but Satan hindered us.

2 Thess. 2:9 Even him, whose coming is after the working of Satan with all power and signs and lying wonders

2 Tim. 1:20 Of whom is Hymenaeus and Alexander; whom I have delivered unto Satan, that they may learn not to blaspheme.

1 Tim. 5:15 For some are already turned aside after Satan.

Rev. 2:9 I know thy works, and tribulation, and poverty, (but thou art rich) and I know the blasphemy of them which say they are Jews, and are not, but are the synagogue of Satan.—13 I know thy works, and where thou dwellest, even where Satan’s seat is: and thou holdest fast my name, and hast not denied my faith, even in those days wherein Antipas was my faithful martyr, who was slain among you, where Satan dwelleth.—24 But unto you I say, and unto the rest in Thyatira, as many as have not this doctrine, and which have not known the depths of Satan, as they speak; I will put upon you none other burden.

Rev. 3:9 Behold, I will make them of the synagogue of Satan, which say they are Jews, and are not, but do lie; behold, I will make them to come and worship before thy feet, and to know that I have loved thee.

Rev. 12:7 And there was war in heaven: Michael and his angels fought against the dragon; and the dragon fought and his angels,8 And prevailed not; neither was their place found any more in heaven.9 And the great dragon was cast out, that old serpent, called the Devil, and Satan, which deceiveth the whole world: he was cast out into the earth, and his angels were cast out with him.10 And I heard a loud voice saying in heaven, Now is come salvation, and strength, and the kingdom of our God, and the power of his Christ: for the accuser of our brethren is cast down, which accused them before our God day and night.11 And they overcame him by the blood of the Lamb, and by the word of their testimony; and they loved not their lives unto the death.12 Therefore rejoice, ye heavens, and ye that dwell in them. Woe to the inhabiters of the earth and of the sea! for the devil is come down unto you, having great wrath, because he knoweth that he hath but a short time.13 And when the dragon saw that he was cast unto the earth, he persecuted the woman which brought forth the man child.14 And to the woman were given two wings of a great eagle, that she might fly into the wilderness, into her place, where she is nourished for a time, and times, and half a time, from the face of the serpent.15 And the serpent cast out of his mouth water as a flood after the woman, that he might cause her to be carried away of the flood.16 And the earth helped the woman, and the earth opened her mouth, and swallowed up the flood which the dragon cast out of his mouth.17 And the dragon was wroth with the woman, and went to make war with the remnant of her seed, which keep the commandments of God, and have the testimony of Jesus Christ.

Rev. 20:1 And I saw an angel come down from heaven, having the key of the bottomless pit and a great chain in his hand.2 And he laid hold on the dragon, that old serpent, which is the Devil, and Satan, and bound him a thousand years,3 And cast him into the bottomless pit, and shut him up, and set a seal upon him, that he should deceive the nations no more, till the thousand years should be fulfilled: and after that he must be loosed a little season.


The Taxil hoax is named after Léo Taxil (1854–1907) who claimed that the freemason Albert Pike promoted the idea that Lucifer was God and in opposition to the evil god Adonai. Freemasonry Disclosed,  1897:

“With frightening cynicism, the miserable person we shall not name here [Taxil] declared before an assembly especially convened for him that for twelve years he had prepared and carried out to the end the most sacrilegious of hoaxes. We have always been careful to publish special articles concerning Palladism and Diana Vaughan. We are now giving in this issue a complete list of these articles, which can now be considered as not having existed.”

Om Gud visste vad Lucifer skulle göra, varför skapade han honom?


I detta inlägg svarar jag på en kommentar av signaturen jon, som kommenterade föregående inlägg (För att citera Satan…).

Hmmm… har jag förstått det rätt??
Gud skapade Lucifer TROTS han VISSTE att Lucifer skulle vända sig bort från honom.

Den Lucifer som Gud skapade var perfekt (se ”Vem skapade Satan och helvetet, och varför?”). Det var inte Gud som gjorde honom till motståndaren Satan, utan det var han själv som valde att bli det. Alltså hade inte Gud gjort honom sådan. Han hade gett Lucifer de allra bästa tänkbara förutsättningarna för att inte välja den väg som han valde.

Men du har helt rätt i att Gud – som är oberoende av tiden som han själv har skapat – kunde se slutet från början (se Schack matt på 2000 drag!). Han visste alltså redan innan han skapade Lucifer vad denne skulle ställa till med. Han visste också det vi…

View original post 1,253 more words

Vem är SATAN? Vem är DJÄVULEN? Varför skapade Gud något ont?

Satan (hebreiska) eller djävulen kallas ibland också för anklagaren, åklagaren, ormen, draken, frestaren och Lucifer. Någon gång efter skapelse, och säkerligen efter den sjätte dagen då allt sades vara “mycket gott”, gjorde uppror Satan och kastades ut ur himlen. Eftersom Satan kallas en stjärna som föll, eller kastades ner till jorden, och Uppenbarelseboken säger att en tredjedel av stjärnorna kastades ner med honom, så kan man förmoda att stjärnorna i Uppenbarelseboken 12 hänvisar till fallna änglar – en tredjedel av den himmelska härskaran. Kanske detta är “Guds söner” som Job talar om, och kanske dessa är de änglar som 1 Mosebok menar kom ner till jorden för att gifta sig och få barn med människor och vars avkomma resulterade i jättar?  Djävulen har precis som alla andra änglar en fri vilja, och det gäller människorna också.

En av de högsta änglarna var Heylel (“Ljusbringaren” på svenska, “Lucifer” på latin). “I sanningen står han icke” (Joh 8:44). Sedan dess har Satan kallats “denna tidsålders Gud” (2 Kor 4:4), “denna världens furste” (Joh 12:31, 14:30 och 16:11) och “fursten över luftens härsmakt” (Ef 2:2) som “förför hela världen” (Upp 12:9). Djävulen kan inte tvinga sig på någon men tyvärr kan vi lockas att göra precis som Eva – lyssna på honom, tro på hans lögner och lockas att synda. Vi har dock ett löfte att om vi inte ger honom något tillfälle så ska han fly från oss. Här nedan följer de avsnitt som helt klart handlar om honom både i GT och NT, men det finns fler avsnitt som indirekt handlar om honom då vi läser om demoner och mörkrets andemakter. Daniels bok är intressant:

Dan. 10:12Och han sade till mig: »Frukta icke, Daniel, ty redan ifrån första dagen, då när du vände ditt hjärta till att söka förstånd och till att ödmjuka dig inför din Gud, hava dina ord varit hörda; och jag har nu kommit för dina ords skull. 13Fursten för Persiens rike stod mig emot under tjuguen dagar; men då kom Mikael, en av de förnämsta furstarna, mig till hjälp, under det att jag förut hade stått där allena mot Persiens konungar.

Satan i Gamla Testamentet 

1 Mos. 3: Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava sagt: ‘I skolen icke äta av något träd i lustgården’?» 2Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården, 3men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: ‘I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån dö.’»  4Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I dö; 5men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.»   6Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.– 13Då sade HERREN Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort!» Kvinnan svarade: »Ormen bedrog mig, så att jag åt.»  14Då sade HERREN Gud till ormen: »Eftersom du har gjort detta, vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar. 15Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.»

Krönikeboken 21 1Men Satan trädde upp mot Israel och uppeggade David till att räkna Israel.2Då sade David till Joab och till folkets andra hövitsman: »Gån åstad och räknen Israel, från Beer-Seba ända till Dan, och given mig besked därom, så att jag får veta huru många de äro.»— 7Vad som hade skett misshagade Gud, och han hemsökte Israel. 8Då sade David till Gud: »Jag har syndat storligen däri att jag har gjort detta; men tillgiv nu din tjänares missgärning, ty jag har handlat mycket dåraktigt.»

Job 1:6Men nu hände sig en dag att Guds söner kommo och trädde fram inför HERREN, och Åklagaren kom också med bland dem. 7Då frågade HERREN Åklagaren: »Varifrån kommer du?» Åklagaren svarade HERREN och sade: »Från en vandring utöver jorden och från en färd omkring på den.» 8Då sade HERREN till Åklagaren: »Har du givit akt på min tjänare Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda.» 9Åklagaren svarade HERREN och sade: »Är det då för intet som Job fruktar Gud?  10Du har ju på allt sätt beskärmat honom och hans hus och allt vad han äger; du har välsignat hans händers verk, och hans boskapshjordar hava utbrett sig i landet. 11Man räck ut din hand och kom vid detta allt som han äger; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.» 12HERREN sade till Åklagaren: »Välan, allt vad han äger vare givet i din hand; allenast mot honom själv må du icke räcka ut din hand.» Så gick Åklagaren bort ifrån HERRENS ansikte.

Job 2:1 Åter hände sig en dag att Guds söner kommo och trädde fram inför HERREN; och Åklagaren kom också med bland dem och trädde fram inför HERREN.  2Då frågade HERREN Åklagaren: »Varifrån kommer du?» Åklagaren svarade HERREN och sade: »Från en vandring utöver jorden och från en färd omkring på den.» 3Då sade HERREN till Åklagaren: »Har du givit akt på min tjänare Job? Ty på jorden finnes icke hans like i ostrafflighet och redlighet, ingen som så fruktar Gud och flyr det onda; och ännu håller han fast vid sin ostrafflighet. Så har du då uppeggat mig mot honom till att utan sak fördärva honom. 4Åklagaren svarade HERREN och sade: »Hud för hud; allt vad man äger giver man ju för att själv slippa undan. 5Men räck ut din hand och kom vid hans kött och ben; förvisso skall han då mitt i ansiktet tala förgripliga ord mot dig.»  6HERREN sade till Åklagaren: »Välan, han vare given i din hand; allenast hans liv må du skona.» 7Så gick Åklagaren bort ifrån HERRENS ansikte och slog Job med svåra bulnader, ifrån fotbladet ända till hjässan.

Psalm 109:6  5De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek. 6Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

Sakaria 3:1Sedan lät han mig se översteprästen Josua stående inför HERRENS ängel; och Åklagaren stod vid hans högra sida för att anklaga honom. 2Men HERREN sade till Åklagaren: »HERREN skall näpsa dig, du Åklagare; ja, HERREN skall näpsa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är då icke denne en brand, ryckt ur elden?» 3Och Josua var klädd i orena kläder, där han stod inför ängeln 4Och denne tog till orda och sade till dem som stodo där såsom hans tjänare: »Tagen av honom de orena kläderna.» Och till honom själv sade han: »Se, jag har tagit bort ifrån dig din missgärning, och man skall nu kläda dig i högtidskläder.»

Jesaja 14: 9Dödsriket därnere störes i sin ro för din skull, när det måste taga emot dig. Skuggorna där väckas upp för din skull, jordens alla väldige; folkens alla konungar måste stå upp från sina troner. 10De upphäva alla sin röst och säga till dig: ‘Så har då också du blivit maktlös såsom vi, ja, blivit vår like.’ 11Ned till dödsriket har din härlighet måst fara, och dina harpors buller; förruttnelse är bädden under dig, och maskar äro ditt täcke. 12Huru har du icke fallit ifrån himmelen, du strålande morgonstjärna! Huru har du icke blivit fälld till jorden, du folkens förgörare! 13Det var du som sade i ditt hjärta: ‘Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr. 14Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste.’ 15Nej, ned till dödsriket måste du fara, längst ned i graven. 16De som se dig stirra på dig, de betrakta dig och säga: ‘Är detta den man som kom jorden att darra och riken att bäva, 17den som förvandlade jordkretsen till en öken och förstörde dess städer, den som aldrig frigav sina fångar, så att de fingo återvända hem?’18Folkens alla konungar ligga allasammans med ära var och en i sitt vilorum; 19men du ligger obegraven och bortkastad, lik en föraktad gren; du ligger där överhöljd av dräpta, av svärdsslagna män, av döda som hava farit ned i gravkammaren, lik ett förtrampat as. 20Du skulle icke såsom de få vila i en grav, ty du fördärvade ditt land och dräpte ditt folk. Om ogärningsmännens avföda skall man aldrig mer tala.

Hesekiel 28:13 I Eden, Guds lustgård, bodde du, höljd i alla slags ädla stenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, karbunkel och smaragd, jämte guld; du var prydd med smycken och klenoder, beredda den dag då du skapades. 14Du var en kerub, som skuggade vida, och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget, du fick där gå omkring bland gnistrande stenar. 15Lyckosam var du på dina vägar från den dag då du skapades, TILL DESS ATT ORÄTTFÄRDIGHET BLEV FUNNEN HOS DIG.16Men under din myckna köpenskap blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och förgjorde dig, du vittskuggande kerub; du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna. 17Eftersom ditt hjärta högmodades över din skönhet och du förspillde din vishet för ditt pråls skull, därför slog jag dig ned till jorden och gav dig till pris åt konungarna, så att de fingo se sin lust på dig.

Satan i Nya Testamentet (flera evangelier talar om Jesus konfrontation med Satan i öknen)

Matt. 4 1 Därefter blev Jesus av Anden förd upp i öknen, för att han skulle frestas av djävulen. 2Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han omsider hungrig. 3Då trädde frestaren fram och sade till honom: »Är du Guds Son, så bjud att dessa stenar bliva bröd.» 4Men han svarade och sade: »Det är skrivet: ‘Människan skall leva icke allenast av bröd, utan av allt det som utgår av Guds mun.’» 5Därefter tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom uppe på helgedomens mur  6och sade till honom: »Är du Guds Son, så kasta dig ned; det är ju skrivet: ‘Han skall giva sina änglar befallning om dig, och de skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.’»  7Jesus sade till honom: »Det är ock skrivet: ‘Du skall icke fresta Herren, din Gud.’»  8Åter tog djävulen honom med sig, upp på ett mycket högt berg, och visade honom alla riken i världen och deras härlighet 9och sade till honom: »Allt detta vill jag giva dig, om du faller ned och tillbeder mig.»  10Då sade Jesus till honom: »Gå bort, Satan; ty det är skrivet: ‘Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna.’» 11Då lämnade djävulen honom; och se, änglar trädde fram och betjänade honom.

Matt 12:25Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, och intet samhälle eller hus som har kommit i strid med sig självt kan hava bestånd.  26Om nu Satan driver ut Satan, så har han kommit i strid med sig själv. Huru kan då hans rike hava bestånd? 27Och om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare.  28Om det åter är med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. —  29Eller huru kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honom hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke? Först därefter kan han plundra hans hus.  30Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar. 31Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten. 

Matt. 13: 36Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.» 37Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen. 38Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn. 39Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar.40Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände.

Matt.16:22 Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom och sade: »Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfaras dig.»  23Men han vände sig om och sade till Petrus: »Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.»

Mark. 4:15 Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem. 16Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,

Lukas 10:17 Och de sjuttiotvå kommo tillbaka, uppfyllda av glädje, och sade: »Herre, också de onda andarna äro oss underdåniga genom ditt namn.»18Då sade han till dem:»Jag såg Satan falla ned från himmelen såsom en ljungeld.19Se, jag har givit eder makt att trampa på ormar och skorpioner och att förtrampa all ovännens härsmakt, och han skall icke kunna göra eder någon skada.20Dock, glädjens icke över att änglarna äro eder underdåniga, utan glädjens över att edra namn äro skrivna i himmelen.»

Lukas 13:16 Och denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har hållit bunden nu i aderton år, skulle då icke hon på sabbatsdagen få lösas från sin boja?»

Lukas 22: 31Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete;  32men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.»

Lukas 22:3 Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot, och som var en av de tolv.

Joh. 13:2 De höllo nu aftonmåltid, och djävulen hade redan ingivit Judas Iskariot, Simons son, i hjärtat att förråda Jesus.

Joh. 8:44 I haven djävulen till eder fader, och vad eder fader har begär till, det viljen i göra. Han har varit en mandråpare från begynnelsen, och i sanningen står han icke, ty sanning finnes icke i honom. När han talar lögn, då talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader.

Joh. 12:31Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas.

Joh. 14: 30Härefter talar jag icke mycket med eder, ty denna världens furste kommer. I mig finnes intet som hör honom till;

Joh. 16:11i fråga om dom, ty denna världens furste är nu dömd.

Apostagärningarna 5:3 Då sade Petrus: »Ananias, varför har Satan fått uppfylla ditt hjärta, så att du har velat bedraga den helige Ande och taga undan något av betalningen för jordstycket?

Apostagärningarna 26:18 för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin lott bland dem som äro helgade.’

Apostlagärningarn 10 37 den förkunnelse som gick ut över hela Judeen, sedan den hade begynt i Galileen efter den döpelse Johannes predikade –38förkunnelsen om Jesus från Nasaret och om huru Gud hade smort honom med helig ande och kraft, honom som vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som voro under djävulens våld; ty Gud var med honom.

Apostlagärningarna 13:9 Saulus, som ock kallades Paulus, uppfylldes då av helig ande och fäste ögonen på honom 10och sade: »O du djävulens barn, du som är full av allt slags svek och arglistighet och en fiende till allt vad rätt är, skall du då icke upphöra att förvrida Herrens raka vägar? 11Se, nu kommer Herrens hand över dig, och du skall till en tid bliva blind och icke kunna se solen.» Och strax föll töcken och mörker över honom; och han gick omkring och sökte efter någon som kunde leda honom.

Romarbrevet 16:20 Och fridens Gud skall snart låta Satan bliva krossad under edra fötter. Vår Herres, Jesu Kristi, nåd vare med eder.

Ef. 2:1Så har han ock gjort eder levande, eder som voren döda genom de överträdelser och synder 2i vilka I förut vandraden, efter denna världs och tidsålders sätt, i det I följden fursten över luftens härsmakt, över den andemakt som nu är verksam i de ohörsamma.

Ef. 4:27 och given icke djävulen något tillfälle.

Ef. 6:11 Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp. 12Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.  13Tagen alltså på eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen stå emot på den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, behålla fältet.

1 Korinthierbrevet 5:5 och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.

1 Korinthierbrevet 7:5 Dragen eder icke undan från varandra, om icke möjligen, med bådas samtycke, till en tid, för att I skolen hava ledighet till bönen. Kommen sedan åter tillsammans, så att Satan icke frestar eder, då I nu icke kunnen leva återhållsamt.

2 Korinthierbrevet 2:11 Jag vill nämligen icke att vi skola lida förfång av Satan; ty vad han har i sinnet, därom äro vi icke i okunnighet.

2 Korinthierbrevet 11:3 Men jag fruktar att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus.

2 Korinthierbrevet 11:14 Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel.

2 Korinthierbrevet 12:7 Och för att jag icke skall förhäva mig på grund av mina övermåttan höga uppenbarelser, har jag fått en törntagg i mitt kött, en Satans ängel, som skall slå mig i ansiktet, för att jag icke skall förhäva mig.

1 Thessalonikerbrevet 2:18 Ty vi hava varit redo att komma till eder — jag, Paulus, för min del både en och två gånger — men Satan har hindrat oss.

2 Thessalonikerbrevet 2:9 honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under

1 Timotheosbrevet 1:20 Till dem höra Hymeneus och Alexander, vilka jag har överlämnat åt Satan, för att de skola bliva så tuktade, att de icke vidare smäda.

1 Tim. 3: 2En församlingsföreståndare bör därför vara oförvitlig; han bör vara en enda kvinnas man, nykter och tuktig, hövisk i sitt skick, gästvänlig, väl skickad att undervisa,  3icke begiven på vin, icke våldsam, utan foglig, icke stridslysten, fri ifrån penningbegär.  4Han bör väl förestå sitt eget hus och hålla sina barn i lydnad, med all värdighet; 5ty huru skulle dem som icke vet att förestå sitt eget hus kunna sköta Guds församling?  6Han bör icke vara nyomvänd, för att han icke skall förblindas av högmod och så hemfalla under djävulens dom.

1 Tim. 5 14Därför vill jag att unga änkor gifta sig, föda barn, förestå var och en sitt hus och icke giva någon motståndare anledning att smäda. 15Redan hava ju några vikit av och följt efter Satan.

2 Tim. 2:24Och en Herrens tjänare bör icke strida, utan vara mild mot alla, väl skickad att undervisa, tålig när han får lida.25Han bör med saktmod tillrättavisa de motspänstiga, i hopp att Gud till äventyrs skall förläna dem bättring, så att de komma till kunskap om sanningen, 26och i hopp att de så skola bliva nyktra och därigenom befrias ur djävulens snara; ty av honom äro de fångade, så att de göra hans vilja

Hebreerbrevet 2:14 Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen.

1 Petrusbrevet 5:8 Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, djävulen, går omkring såsom ett rytande lejon och söker vem han må uppsluka.

1 John 3:8 Den som gör synd, han är av djävulen, ty djävulen har syndat från begynnelsen. Och just därför uppenbarades Guds Son, att han skulle göra om intet djävulens gärningar.9Var och en som är född av Gud, han gör icke synd, ty Guds säd förbliver i honom; han kan icke synda, eftersom han är född av Gud.    10Därav är uppenbart vilka som äro Guds barn, och vilka som äro djävulens barn, därav att var och en som icke gör vad rättfärdigt är, han är icke av Gud, ej heller den som icke älskar sin broder.

Jakobsbrevet 4:7 Så varen nu Gud underdåniga, men stån emot djävulen, så skall han fly bort ifrån eder.

Judasbrevet 1:9 Icke så Mikael, överängeln; när denne tvistade med djävulen angående Moses kropp, dristade han sig icke att över honom uttala någon smädande dom, utan sade allenast: »Herren näpse dig.»

Uppenbarelseboken 2:9 Jag känner din bedrövelse och din fattigdom — dock, du är rik! — och jag vet vilken försmädelse du utstår av dem som säga sig vara judar, men icke äro detta, utan äro en Satans synagoga. Frukta icke för det som du skall få lida. Se,djävulen skall kasta somliga av eder i fängelse, för att I skolen sättas på prov; och I skolen få utstå bedrövelse i tio dagar. Var trogen intill döden, så skall jag giva dig livets krona

Uppenbarelseboken 2:13 Jag vet var du bor: där varest Satan har sin tron. Och dock håller du fast vid mitt namn; och tron på mig förnekade du icke ens på den tid då Antipas, mitt vittne, min trogne tjänare, blev dräpt hos eder — där varest Satan bor.

Uppenbarelseboken 2:24 Men till eder, I andra som bon i Tyatira, till eder alla som icke haven denna lära, då I ju icke »haven lärt känna djupheterna», såsom de säga — ja,Satans djupheter! — till eder säger jag: Jag lägger icke på eder någon ny börda;

Uppenbarelseboken 3:9 Se, jag vill överlämna åt dig några från Satans synagoga, några av dem som säga sig vara judar, men icke äro det, utan ljuga; ja, jag vill göra så, att de komma ock falla ned för dina fötter, och de skola förstå, att jag har fått dig kär.

Uppenbarelseboken 12:4Och hans stjärt drog med sig tredjedelen av himmelens stjärnor och kastade den ned på jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, ty han ville uppsluka hennes barn, när hon hade fött det. 5Och hon födde ett barn gossebarn, som en gång skall styra alla folk med järnspira. Men hennes barn blev uppryckt till Gud och till hans tron; 6Och kvinnan flydde ut i öknen, där hon har en plats sig beredd av Gud, och där hon skulle få sitt uppehälle under ett tusen två hundra sextio dagar.7Ochen strid uppstod i himmelen: Mikael och hans änglar gåvo sig i strid med draken; och draken och hans änglar stridde mot dem8men de förmådde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer någon plats för dem9Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas Djävul och Satan, och som förvillar hela världen; han blev nedkastad till jorden, och hans änglar kastades ned jämte honom.10 Och jag hörde en stark röst i himmelen säga: »Nu har frälsningen och makten och riket blivit vår Guds, och väldet hans Smordes; ty våra bröders åklagare är nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vår Gud.11De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds ord: de älskade icke så sitt liv, att de drogo sig undan döden.12Glädjens fördenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar är kort.» 13Och när draken såg att han var nedkastad på jorden, förföljde han kvinnan, som hade fött gossebarnet.14. Men åt kvinnan gåvos den stora örnens två vingar, för att hon skulle flyga ut i öknen till den plats där hon skulle få sitt uppehälle under en tid och tider och en halv tid, fjärran ifrån ormens åsyn. 15 Då sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan såsom en ström, för att strömmen skulle bortföra henne.

Uppenbarelseboken 20:2 Och han grep draken, den gamle ormen, det är djävulen och Satan, och fängslade honom för tusen år

Uppenbarelseboken 20:6 Salig och helig är den som har del i den första uppståndelsen; över dem har den andra döden ingen makt, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola få regera med honom de tusen åren. 7Men när de tusen åren hava gått till ända, skall Satan komma lös ur sitt fängelse. 8Han skall då gå ut för att förvilla de folk som bo vid jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till den stundande striden; och de äro till antalet såsom sanden i havet. 9Och de draga fram över jordens hela vidd och omringa de heligas läger och »den älskade staden»; men eld faller ned från himmelen och förtär dem. 10Och djävulen, som förvillade dem, bliver kastad i samma sjö av eld och svavel, dit vilddjuret och den falske profeten hade blivit kastade; och de skola där plågas dag och natt i evigheternas evigheter.