Job var en rättfärdig man eftersom han levde rättfärdigt

Till att börja med kan vi konstatera att Job var en rättfärdig man eftersom han levde ett heligt liv genom att frukta Gud och undvika det onda (och inte för att Gud av okänd anledning valde att sätta ett sådant epitet på honom utan anledning).  Gud menade att Job, till skillnad från Elifas och hans båda vänner (Bildad och Sofar) inte beskrivit Gud på ett korrekt sätt såsom Job gjort, och Gud benämnde Job flera gånger som sin tjänare. Framför allt kanske det var Elifas som gjort sig skyldig till den största synden eftersom det var honom som Gud vände sig till när han framförde sin kritik.

Job 42:7 Sedan Herren hade talat dessa ord till Job, sade Herren till Elifas från Teman: “Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort. 8 Tag er därför nu sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er, och min tjänare Job skall be för er. Jag skall visa nåd mot honom och inte göra mot er som er dårskap har förtjänat. Ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.“9 Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama gick då och gjorde som Herren hade sagt till dem. Och Herren bönhörde Job.

Job 1:1 I landet Us levde en man som hette Job. Han var en from och rättsinnig man, som fruktade Gud och undvek det onda.

Job 1:8 Då sade Herren till Åklagaren: “Har du lagt märke till min tjänare Job? Ty på jorden finns ingen som är så from och rättsinnig, ingen som så fruktar Gud och undviker det onda.”

Hes. 14:12 Herrens ord kom till mig. Han sade: 13 “Du människobarn, om ett land syndade mot mig genom att handla trolöst, då skulle jag räcka ut min hand mot det och skapa brist på bröd och sända hungersnöd över det och där utrota både människor och djur. 14 Om då dessa tre män fanns i landet: Noa, Daniel och Job, så skulle de genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv, säger Herren, Herren. (+ Hes. 14:20)

Detta innebär inte att  Job aldrig någonsin gjort sig skyldig till någon enda tanke eller gärning som varit emot Guds vilja, men att han ändå räknades som exceptionellt rättfärdig eftersom Gud menade att han alltid undvek det onda – även om det kanske fanns något undantag med i bilden. Inte heller betyder Guds omdöme om Jobs vänner att de aldrig yttrat någonting vettigt till Job (de gjorde de absolut eftersom de ibland beskrev Guds majestät och styrka på ett korrekt sätt) men däremot var förmodligen själva stommen av deras resonemang inte alls enligt Guds vilja.

Även Job själv ansåg att han levde rättfärdigt och rent

Job själv ansåg själv att han faktiskt var en person som alltid undvek det onda och att han därför var en man som lyckats leva ett rättfärdigt liv. Han ansåg inte att han var komplett på det sättet att han alltid förstod hur Gud resonerade eller att han aldrig missförstod Gud eller andra människor, men uppenbarligen så ansåg han sig ha varit Gud trogen och att han följt alla hans bud. På grund av de svårigheter som Job var tvungen att gå igenom så suckade han ibland och klagade på sitt liv. Emellanåt verkar han vara förbryllad över Guds ageranden och ställer därför klagande frågor. Han misstänker att Gud kanske rentav testar hans tro. Här nedan uttrycker sig Job om sin egen rättfärdighet, sina frågeställningar inför Gud samt den kritik han framför till några av sina vänner som inte verkar tro på hans rättfärdighet:

Job 6:28 Men se nu på mig! Jag skall inte ljuga er rakt i ansiktet.29 Vänd om, må ingen orätt ske, vänd om, min sak är rättfärdig!30 Bor orätt på min tunga, skulle min mun ej förstå ondska?

Job 23.11 Min fot har hållit fast vid hans spår, jag har följt hans väg utan att vika av. 12 Hans läppars bud har jag inte övergett, hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.

Job 23:2 Också i dag är min klagan trotsig. Min hand vilar tungt över mitt suckande.3 O, om jag visste hur jag skulle finna honom, hur jag kunde komma till hans boning!4 Jag skulle lägga fram min sak inför honom, fylla min mun med bevis.5 Jag ville veta vad han kan svara mig, begrunda vad han har att säga till mig.6 Skulle han bekämpa mig med sin stora makt?  Nej, han skulle höra på mig.7 En rättfärdig skulle då vara hans motpart, jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.

Job 27:3 Så länge min ande är i mig och Guds livsande i min näsa,4 skall mina läppar ej tala orättfärdighet eller min tunga tala svek. 5 Aldrig kommer jag att ge er rätt,till min död vidhåller jag min oskuld.6 Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte. Mitt hjärta förebrår mig inte för någon av mina dagar.—Jag vill undervisa er om Guds hand, den Allsmäktiges tankar vill jag inte dölja. 12 Ni har ju själva alla sett det,varför kommer ni då med tomt prat?

Job 29:12 Ty jag räddade den fattige som ropade, och den faderlöse som ingen hjälpare hade.13 Den döende välsignade mig, änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.14 I rättfärdighet klädde jag mig, den var min klädnad. Rättvisan var min mantel och huvudbonad.15 Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.16 Jag var en fader åt de nödställda,och den okändes sak redde jag ut.

Job 31:5 Har jag umgåtts med lögn, har min fot varit snar till svek? 6 Låt honom väga mig på en rättvis våg, så skall Gud få se min rättsinnighet.7 Har mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt mina ögon, har jag någon fläck på mina händer?—15 Har inte han som skapade mig i moderlivet skapat också dem? Är det inte en enda som har berett oss i modersskötet?16 Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta?17 Har jag ensam ätit mitt bröd, utan att den faderlöse fått äta av det?18 Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far, och från första stund har jag tagit mig an änkor. 19 Har jag sett någon förgås utan kläder, eller en fattig utan något att skyla sig med?

Job menar alltså att han haft ett gott hjärta allt sedan ungdomen (vilket skulle kunna betyda för alltid), och alltid månat om de som är fattiga, svaga och ensamma. Han menar sig ha ett mycket gott samvete och nästan utmanar sina vänner att ge honom något exempel som skulle kunna tyda på att Job någonsin handlat på ett annat sätt.

Jobs vänner slutade till slut att svara Job eftersom han sade sig leva rättfärdigt

I slutet av Jobs bok (v. 32) kan vi läsa att hans vänner (Elifas, Bildad och Sofar) till slut upphör att svara Job EFTERSOM Job i sina egna ögon var rättfärdig. De verkar anse att detta är en ren omöjlighet och att människorna alltid mer eller mindre är syndare som aldrig kan leva rättfärdigt under en längre tid. De verkar emellanåt nästan påstå att Gud straffar Job därför att även han levt orättfärdigt och därför inte kommer undan.

Job 32: 1 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.2 Men Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, blev upprörd. Mot Job blev han upprörd, därför att denne menade sig ha rätt mot Gud. 3 Och mot Jobs tre vänner blev han upprörd, därför att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.

Så här resonerade Elifas, Sofar och Bildad innan de gav upp (notera alltså att Gud ansåg att de INTE talade vad som var rätt, till skillnad från Job). De verkade normalisera synd:

Elifas Job 4:12 Ett ord smög sakta till mig, det nådde mitt öra som en viskning,13 när tankarna oroades av nattens syner, och sömnen föll tung över människorna.14 Förskräckelse och bävan kom över mig och fick alla mina ben att skaka.15 En ande strök förbi mitt ansikte, håren på min kropp reste sig.16 Den stannade, men jag kunde inte urskilja utseendet på gestalten som jag såg. Det var tyst, sedan hörde jag en röst:17 “Kan en människa stå rättfärdig inför Gud, kan en människa vara ren inför sin skapare?

Elifas Job 15:14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren, att en av kvinna född skulle vara rättfärdig?15 Gud kan inte lita på sina heliga, inför hans ögon är inte himlarna rena,16 hur mycket mindre då den som är avskyvärd och fördärvad, en människa som dricker orättfärdighet som vatten! 

Elifas Job 22:2 Kan en människa vara till nytta för Gud, kan en förståndig vara till gagn för honom? 3 Har den Allsmäktige någon glädje av din rättfärdighet,  eller något att tjäna på att du lever oklanderligt?4 Är det för din gudsfruktan som han straffar dig och går till doms med dig? 5 Är inte din ondska stor, dina missgärningar utan ände?—24 om du kastar ditt guld i stoftet och Ofirs-guldet bland bäckens stenar, 25 då blir den Allsmäktige ditt guld, han blir ditt ädlaste silver. 26 Ja, då skall du glädjas i den Allsmäktige och lyfta upp ditt ansikte till Gud. 27 När du ber till honom skall han höra dig, och du skall infria dina löften. 28 Allt vad du beslutar skall gå dig väl, och ljus skall skina på dina vägar. 29 När de för nedåt skall du säga: “Uppåt!”, så skall han frälsa den som slår ner sin blick. 30 Han skall rädda också den som ej är oskyldig, genom dina händers renhet skall han räddas.

Bildad. Job 25:4 Hur kan då en människa vara rättfärdig inför Gud, eller någon av kvinna född vara ren?

Sofar Job 11:2 Skall ett sådant ordflöde stå oemotsagt och en sådan mångordig man få rätt? 3 Skall ditt tomma prat få män att tiga, skall du håna utan att någon får dig att skämmas? 4 Du säger: “Min undervisning är ren, och utan fläck är jag inför dina ögon”. 5 Om ändå Gud ville tala och öppna sin mun mot dig,6 uppenbara för dig visdomens hemligheter, ty han äger förstånd i dubbelt mått. Då skulle du inse att Gud kan låta din missgärning vara glömd.

Sofar Job 20:2 Mina tankar tvingar mig att svara, jag är så upprörd. ³ Kränkande tillrättavisning måste jag höra, men mitt förstånds ande ger mig svar.⁴ Vet du inte att det alltid varit så, alltsedan människan sattes på jorden,⁵ att de ogudaktigas jubel är kortvarigt, att den gudlöses glädje varar ett ögonblick?—Detta är vad den ogudaktiga människan får av Gud, den lott Gud har bestämt.

Den fjärde vännen – Elihu

Sen har vi en fjärde vän som är yngre än de övriga, och som inte verkar inkluderas i den andra gruppen av tre vänner. Elihu säger själv “jag ska svara dig och dina vänner”, som om han var separat från de övriga. Författaren redovisar inte om Elihu talade visa eller ovisa ord till Job, men om man läser det han säger så ser man att han ibland är ute och cyklar. Inte heller Elihu verkar tro på att Job verkligen levt rättfärdigt, och han verkar dessutom mena att Gud är alltför stor och mäktig för att ens bry sig om vare sig Jobs synder eller rättfärdighet. Elihu verkar också tillskriva Job saker som han inte sagt – åtminstone så ändrar han lite grand på Jobs kommentarer. Job säger exempelvis inte att hans (Jobs) rättfärdighet är större än Guds, men däremot så öppnar han sitt hjärta och uttrycker det han upplever samtidigt som han hoppas att Gud ska hjälpa honom att lösa sina bryderier om Guds ageranden som han inte begriper sig på. Job kan inte förstå att han råkat så illa ut nu när han verkligen levt ett rättfärdigt liv och alltid behagat Gud. Elihu kanske är av åsikten att om nu inte Jobs rättfärdighet spelar någon roll inför en allsmäktig Gud, så kan Job åtminstone glädja sig åt att inte heller synden berör Gud. Det resonemanget stämmer dock inte.

Elihu döms inte ihop med de övriga, och vi känner inte till vad slags behandling han fick av Gud – om han ens fick någon särskild behandling utöver den dom som sker på Domedagen.

Elihu Job 33:8 Men du sade inför mina öron, så ljöd de ord jag hörde: 9 “Jag är ren och utan överträdelse, jag är oskyldig och utan missgärning.10 Men se, han vill ansätta mig, han räknar mig som sin fiende.11 Han sätter mina fötter i stocken, han vaktar på alla mina vägar.”12 Du har inte rätt i detta, svarar jag dig, ty Gud är större än en människa.

Job 35:1 Elihu fortsatte. Han sade:2 Tror du det är rätt att säga:  “Min rättfärdighet är större än Guds”,3 eftersom du säger: “Vad gagnar den mig? Har jag mer nytta av den än av min synd?”4 Jag skall svara dig och dina vänner.5 Blicka upp mot himlen och se, lägg märke till skyarna högt över dig.6 Om du syndar, vad tillfogar du då honom? Om dina överträdelser är många, vad skadar det honom?7 Om du är rättfärdig, vad ger du honom, vad får han ta emot av din hand? 8 Din ogudaktighet påverkar människor som är lika dig, och din rättfärdighet människobarn.—Men nu, då han inte straffar i vrede och inte bryr sig så mycket om synden,16 spärrar Job upp sin mun till fåfängt tal, utan insikt hopar han ord.

Job uttryckte det som var RÄTT enligt Gud, men Job ångrade ändå sina tuffa frågor

Även om Job ansåg sig vara rättfärdig eftersom han alltid varit en lydig tjänare till Gud, så kände han sig förmodligen skamsen över att han dristat sig att sucka, klaga och framföra sina frågor till Gud på det sättet han gjorde. Inte så att Job med sina frågor anklagade Gud för att ha handlat orättfärdigt eller felaktigt, men däremot så erkände Job öppet det faktum att han verkligen inte hängde med i svängarna eller alltid begrep hur Gud resonerade. Tvärtom så lade Job fram sitt eget resonemang och försöker argumentera för sin sak, samtidigt som han innerst inne visste att Gud ändå alltid har rätt i form av att vara skapare. Job insåg att han klagat över saker som han inte förstod, för Gud har hela tiden haft full kontroll och kan se saker och ting i ett bredare perspektiv. Det positiva med Jobs vedermödor är (förutom att han blev rikt välsignad) att han upplevt att han sett Gud med egna ögon, till skillnad mot tidigare då Gud kändes mer abstrakt.

Job 39:35 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Ge svar, du som anklagar Gud.36 Job svarade Herren och sade: 37 Jag är för ringa, vad kan jag svara dig? Jag lägger handen på munnen.8 En gång har jag talat, men jag säger inget mer, ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer.

(KJV:s motsvarighet: Job 40:2 Shall he that contendeth with the Almighty instruct him? he that reproveth God, let him answer it.3 Then Job answered the Lord, and said,4 Behold, I am vile; what shall I answer thee? I will lay mine hand upon my mouth.5 Once have I spoken; but I will not answer: yea, twice; but I will proceed no further.)

Job 42:3 Vem är den som döljer ditt råd utan förstånd? Jag har ju ordat om vad jag ej begrep, om sådant som var för underbart för mig och som jag ej förstod.4 Lyssna nu, så vill jag tala.Jag vill fråga dig, och du må ge mig kunskap.5 Förut hade jag hört talas om dig,men nu har jag sett dig med egna ögon.6 Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska.