Archive | May 2014

Antitrinitianernas favoritvers om DEN ENDE SANNE GUDEN i Joh. 17:3

DEN ENDE …. ?

Det finns nog ingen vers som är mer kär hos antitrinitianer än Joh. 17:3 eftersom det står där att Gud Fader är DEN ENDE SANNE Guden – läs mer här. (Precis som om detta skulle utesluta att också Jesus kan ingå i den ende sanne Guden, och precis som om Jesus skulle vilja ljuga och säga att det finns FLER gudar än den ende Guden.) Jesus kallas ju själv på flera ställen just GUD (såsom Hebr. 1:8, Joh. 20:28) men de verserna vill antitrinitianer gärna förklara bort, trots att de gamla kyrkofäderna långt före Nicea ansåg att Jesus är Gud.

Gud kallas ju den sanne Guden i 2 Krön. 15:3 och Jer. 10:10, så det vore inte logiskt om Jesus plötsligt skulle deklarera att den Gud som judarna alltid ansett vara den ende sanne Guden inte är den ende sanne Guden längre, utan att de tillbett en Gud i mängden eller t o m fel Gud. Bibeln är tydligt med att Gud är EN, och det säger inte Jesus emot. Vår ende sanne Gud kan förstås bestå av tre personer, och var och en av dem kan kallas den ende sanne Guden. Ingår man i Gudomen så är man Gud, och är man Guds son så är man också Gud. Gud Fader har ingen son tillsammans med någon kvinna. Som människa på jorden kallade Jesus sin Fader för just Fader, eller Gud, och som människa var också Jesus lägre i rang än änglarna – och självfallet också lägre än Fadern som ju alltid är högre än änglarna. Detta är dock ingen permanent position.

Om man utesluter a priori att Jesus kan vara den ende sanne Guden bara för att han kallar Gud Fader för detta, då borde man i konsekvensens namn även använda sig av samma uteslutningsmetod i nedanstående fall, men se då plötsligt är det inga bekymmer att även göra plats för Jesus trots att det står att Gud är “den ende“!

Så hur löser vi problemet att Gud respektive Jesus ibland kallas “den ende…” trots att vi vet att båda två inryms i begreppet? Treenigheten allena löser det!

Verserna i parentes är exempel på att Gud ingalunda kan vara “den ende”, vilket betyder att antingen har Bibeln fel i sina påståenden – eller också är Jesus Gud.

Gud…

  • Är den ende som är Gud – Joh. 17:3, Jes. 43:10, Jes. 45:18, Ps. 86:10 (samt JESUS 1 Hebr. 1:8, 1 Joh. 5:20, Joh. 20:28)
  • Är den ende Härskaren – despotes (Strong’s 1203) – Juda 4 (samt JESUS 2 Pet. 2:1)
  • Är den ende Konungarnas Konung – 1 Tim. 6.15 (samt JESUS Upp. 17:14, Upp. 19.16)
  • Är den ende Herrarnas Herre – 1 Tim. 6.15 (samt JESUS Upp. 17:14, Upp. 19.16)
  • Är den ende som ska upphöjas på den dagen Jes. 2:11, 17 + jmf Ps. 118:16 (samt JESUS  Apg. 2:33, 5:31, Fil 2:9)
  • Är den ende som är odödlig – 1 Tim. 6.16 (samt JESUS Hebr. 1:8-12)
  • Är den ende Frälsaren – Jes. 43:11, Jes. 45:21-22 (samt JESUS Titus 2:13, 2 Pet. 1:1, Apg. 13:23, 4:12, 1 Tim. 1:15)
  • Är den ende som gör under – Ps. 72:18, Ps. 136:4 (samt JESUS Matt. 4:23, Apg. 4:10, Matt. 8:27)
  • Är den ende som skapade världen och INGEN var med honom – Jes. 25:24, Neh. 9:6 (samt JESUS Hebr. 1:10, Kol 1:16-17)
  • Är den ende som vi ska tjäna/tillbe – Upp. 14:7, Matt. 4:10, Neh. 9:6 (samt JESUS Matt. 28:9, Matt. 28:17)
  • Är den ende som ska äras, med en ära som inte delas med någon – Jes. 42:8, Jes. 48:11 (samt JESUS Fil. 2:9-13)

Jesus…

  • Är den ende Herren – 1 Kor. 8:6 (samt GUD 5 Mos. 10:17, Jes. 42:8)
  • Är den ende som är Helig – Upp. 15:4 (samt GUD 2 Mos. 5:11, Is. 57:15)

GUD är den sanne Guden

Jeremia 10:10 Men Herren är den sanne Guden, han är den levande Guden, den evige Konungen. För hans vrede bävar jorden, och folken kan inte uthärda hans förbittring.

Gud Fader är den ende sanne Guden

Joh. 17:3 Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden (theon), och den som du har sänt, Jesus Kristus

Jesus Kristus är den sanne Guden – 1 Joh. 5:20

1 Joh. 5:19 Vi vet att vi tillhör Gud och att hela världen är i den ondes våld. 20 Vi vet att Guds Son har kommit och gett oss förstånd, så att vi känner den Sanne, och VI ÄR I DEN SANNE, I HANS SON JESUS KRISTUS. HAN ÄR DEN SANNE GUDEN och det eviga livet.

Precis som i svenskan är den mest naturliga tolkningen att “han” syftar på den som precis nämnts innan ordet “han“, och det är Jeus Kristus. Annars borde det finnas ett förtydligande från Johannes sida om att den allra naturligaste läsningen ska kringgås, och annars  skulle versen bli ganska konstig om betydelsen snarare skulle vara  “den sanne Guden som är den sanne Guden” vilket är en onödig förklaring.

Jämför med hur Johannes börjar sitt brev i 1 Joh. 1:1, där det står att det eviga livet (Jesus) var hos Fadern, vilket speglar sig igen i Joh. 5:20.  Jesus är DET SANNA LJUSET. I monoteismens namn kan det inte finnas två separata personer/gudar som båda kallas Evigt liv, JagÄr, A och O, Gud, Herrarnas Herre, Frälsare, Härskare, Skapare, det sanna ljuset, etc, och som dessutom ska tillbes och som alla folk ska böja knän inför. Antingen är Jesus Gud, eller också har vi en Gud Senior och en Gud Junior, som är polyteism.

Ps. 27:1 Herren är mitt ljus och min frälsningför vem skulle jag frukta?

1 Joh. 1:1 Det som var från begynnelsen, det vi har hört, det vi med egna ögon har sett,det vi skådade och med våra händer rörde vid – om Livets Ord är det vi vittnar. 2 Ja, livet uppenbarades, vi har sett det och vittnar om det och förkunnar för er det eviga livet, som var hos Fadern och uppenbarades för oss.

1 Joh. 2:8 Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser.22 Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. 23 Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern. 24 Låt det ni har hört från början förbli i er. Om det som ni har hört från början förblir i er, kommer ni också att förbli i Sonen och i Fadern. 25 Och detta är vad han själv lovade oss, det eviga livet.

1 Joh. 5:11 Och detta är vittnesbördet: Gud har skänkt oss evigt liv, och det livet är i hans Son.12 Den som har Sonen har livet. Den som inte har Guds Son har inte livet.

Joh. 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus.—En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.DET SANNA LJUSET, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. 11 Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.

Joh. 6:68 Simon Petrus svarade honom: “Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord

Joh. 11:25 Jesus sade: “Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, 26 och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” 27 Hon svarade: “Ja, Herre, jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen.”

Joh. 20:31 Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.

Dr. Robert A. Morey om Joh. 15:20

“That there may be a few rare exceptions to a general rule does not mean that one should approach a text of Scripture with the a priori assumption that it will be an exception to the normal rules of grammar. Instead, we should approach a text with the a priori assumption that the normal rules of grammar and syntax will apply unless there are cleargrammatical reasons to depart from those rules. “Please notice that we said ‘grammatical’–not ‘theological’–reasons. Just because the grammar of a text leads to an idea which contradicts what you believe, this does not give you the right to throw grammar to the wind. Theology cannot overthrow or ignore the grammar of the sacred text. It can only bow before it…”

“The Greek text of 1 John 5:20 is simple and straightforward. John used houtos fifty-five times in his writings. Thus, we are not talking about a rare usage of a rare word. There are plenty of places in John’s writings where houtos was used in the same kind of construction as found in 1 John 5:20 and no one has any problem with houtos referring back to the antecedent… Why then all the hysteria over whether houtos refers to Jesus in 1 John 5:20? Obviously, it is not the grammar or syntax of the Greek that causes people to question whether houtos refers to Jesus Christ per se. It is that it refers to Him as God. That is the real issue. “If the text read, ‘Iesou Christo. houtos estin zoe Aionios (‘Jesus Christ. This is Eternal Life’), there would be no controversy whatsoever.Houtos would be seen as referring to ‘Iesou Christo. But once you add ho alethinos theos to the phrase, then the controversy begins.”

“The evidence for Jesus being called ‘the true God’ and ‘Eternal Life’ is quite strong:

1. The general rule on pronouns is that it modifies the immediate antecedent. This means Jesus Christ…

2) While John elsewhere refers to Jesus as ‘Eternal Life’ (1 John 1:2), the Father is never called ‘Eternal Life.’ More importantly, in the immediate context, since Jesus is ‘eternal life,’ then to have Him in your heart is to have eternal life (1 John 5:11-12). In John’s writings, refers to zoe Aionios ‘Eternal Life’ Jesus.

3) John applies the adjective alethinos ‘true’ to Jesus many times…

4) That the Father is called ‘true God’ in John 17:3 and the Son is called ‘true God’ in 1 John 5:20 is no more a contradiction than the fact that they are both called the ‘true One’ (1 John 5:20; cf. Rev. 3:7).

5) The interpretation that ‘the true God’ refers to the Father leads to a meaningless tautology. Lenski explains: In the first place, if houtos has as its antecedent ‘the real God’ (the Father), then the statement is a tautology; John would say: ‘This real God is the real God.’ He would say it after having twice said: we know the real God and are in the real God.” (Morey, The Trinity: Evidence and Issues [World Bible Publishers, Inc., Iowa Falls, IA 1996], Part IV: The New Testament Evidence, Chapt. 17. God the Son, pp. 354-357) ”

Ett vanligt argument för att undvika att tolka 1 Joh. 5:20 på det vanligaste sättet – där houtos syftar på den sistnämnda personen – är att hitta en vers där man INTE kan läsa på det sättet, och vips menar man att man är befriad från kravet att överhuvudtaget läsa houtos på det allra vanligaste sättet någonstans i Bibeln. På så sätt kan man ju helt enkelt tolka 1 Joh. 5:20 på det mest fördelaktigaste sättet för en själv – och då väljer man självklart det alternativ som inte gör Jesus till Gud. Inte för att grammatiken säger det, utan för att ens egna personliga åsikter säger det (precis som Dr. Robert A. Morey varnar för här ovan). Men detta är inte ett ärligt sätt att läsa Bibeln på!

Dessutom finns en stor skillnad på verserna. Houtos måste inte tolkas som den sistnämnda personen OM man tydliggör att så inte är fallet, och det gör Johannes mycket klart. Han lägger ju tydligt till förklaringen efteråt (versaler) som visar vem som faktiskt är Antikrist, så versen kan därför inte missförstås. Vill man gå ifrån det vanligaste mönstret att houtos syftar på den sistnämnda personen, så måste man ju uttrycka sig på ett sådant sätt så att läsaren förstår det.

1 Joh. 2:22 Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den (houtos) är Antikrist SOM FÖRNEKAR FADERN OCH SONEN. 

Både Gud och Jesus är den Sanne

Jesus kallas:

  • det sanna ljuset, Joh. 1 (även GUD kallas LJUS)
  • det sanna brödet i Joh. 6:32
  • det sanna vinträdet i Joh. 15:1
  • det sannfärdiga (sanna) vittnet i Upp. 3:14

Sann” kommer från det grekiska ordet alethinos (Strong’s 228), och på svenska kan det utöver sann, sanne, sanna, sant och översättas med trovärdig eller sannfärdig.

Dessutom kallas både Gud och Jesus den Sanne”. Här nedan förekommer det grekiska alethinos.

Gud:

Joh. 7:28 Då sade Jesus med hög röst, där han undervisade på tempelplatsen: “Ja, mig känner ni och vet varifrån jag är. Men jag har inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, och honom känner ni inte.

Jesus:

1 Joh. 2:Ändå är det ett nytt bud jag skriver till er. Detta är sant i honom och i er, eftersom mörkret viker och det sanna ljuset redan lyser.

Upp. 3:7 Skriv till församlingens ängel i Filadelfia: Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna:8 Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn. —11 Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona.—14 Skriv till församlingens ängel i Laodicea:Så säger han som är Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, upphovet till Guds skapelse: 15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore kall eller varm. 21 Den som segrar skall få sitta hos mig på min tron, liksom jag själv har segrat och sitter hos min Fader på hans tron.

Upp. 6:9 När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd som de hade. 10 De ropade med hög röst: “Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja, innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?”

Upp. 15:2 Och jag såg liksom ett glashav blandat med eld, och på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjuret och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna 3 och sjunger Moses, Guds tjänares, sång och sången till Lammet:“Stora och underbara är dina gärningar,Herre Gud, du Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du folkens konung.4 Vem skulle inte frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Ty endast du är helig, och alla folk skall komma och tillbe inför dig, ty dina rättfärdiga domar har uppenbarats.”

Upp. 16:5 Och jag hörde vattnens ängel säga: “Rättfärdig är du som är och som var, du Helige, ty du har fällt denna dom. 6 De har utgjutit heligas och profeters blod och därför har du gett dem blod att dricka, och de har förtjänat det.” 7 Och jag hörde altaret säga: “Ja, Herre Gud, du Allsmäktige, sanna och rättfärdiga är dina domar.”

Upp. 19:11 Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst, och han som satt på den heter Trofast och Sann, och han dömer och strider i rättfärdighet. 12 Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor. Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv. 13 Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är “Guds Ord“. —15 Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med, och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den Allsmäktiges, stränga vredes vinpress. 16 Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet: “Konungarnas Konung och herrarnas Herre.”

Kan vi undvika onda tankar och är det samma sak som FRESTELSER? – Mark. 7:21-23

När Jesus i Mark. 7:21-23 och Matt. 15:18-20 förklarar vad som orenar en människa så ger han en lång rad exempel, och även om han inte säger att hans exempel måste läsas i kronologisk ordning så börjar han ändå listigt nog med “onda tankar” eftersom synd alltid börjar med en ond tanke. Det är ju inte så att man fuskar, ljuger och stjäl och först efteråt får en ond tanke.

Onda (Strong’s 4190) tankar (Strong’s 1261) NT

I sammanhanget här nedan verkar “onda tankar” inte handla om frestelser, utan om onda och orena syften/planer i våra hjärtan. Det är något vi kan undvika.

Mark.7:Han svarade dem: “Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.  Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar.” Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar.”Han sade också till dem: “Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar.—14 Jesus kallade till sig folket på nytt och sade: “Hör på mig allesammans och förstå: 15 Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne.”17 När han hade lämnat folket och kommit hem, frågade hans lärjungar vad han menade med denna liknelse. 18 Han svarade dem: “Är ni också oförståndiga? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren, 19 eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?” Därmed förklarade han all mat för ren. 20 Och han tillade: “Det som går ut ur människan, det gör henne oren. 21 Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, 22 äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. 23 Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.

Jesus bannade de skriftlärda fariseerna för att deras HJÄRTAN var långt ifrån honom, vilket indikerar att det bättre alternativet är att ha hjärtan som verkligen älskar och ärar honom precis som Gud tänkt.

Matt. 15:Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud.”10 Sedan kallade han till sig folket och sade till dem: “Lyssna och förstå! 11 Det som kommer in i munnen gör inte människan oren. Men det som går ut ur munnen, det orenar henne.” —  18 Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren. 19 Ty från hjärtat kommer onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falskt vittnesbörd och hädelser. 20 Sådant orenar människan. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren.”

Om man har onda tankar, såsom Jesus beskriver dem här ovan, så är man inte frälst. Man har självfallet chansen att omvända sig från sina onda tankar och i stället leva sitt liv för Jesus, men så länge som man lever mer eller mindre som Jesus beskriver här ovan, så är man andligt död eftersom man älskar synden mer än Gud.

Allt det som Jesus uttrycker som orenar oss måste tolkas och förstås rätt, inklusive det här med “onda tankar”. I ovan sammanhang är det tydligt att det inte handlar om oskyldiga frestelser som man klarar av att avvisa, utan det verkar handla om onda planer/avsikter i hjärtat – som Jesus fortsätter att ge exempel på i samma andetag. Judas hade som bekant onda avsikter när han tänkte förråda Jesus, och han betraktades som oren redan innan han hann utföra det som hans onda hjärta tänkt ut. Om man låter sitt hjärta vara fullt av onda tankar/avsikter, så kanske man exempelvis spenderar tid på att fundera ut hur man ska tillskansa sig pengar och andra fördelar på ett oärligt sätt, eller man kanske funderar ut sätt att sprida osanna rykten om någon som man hatar. Sådana tankar är orena redan innan man hinner sätta dem i verket, och Gud ser definitivt vad som finns i våra hjärtan. Han ser också om en före detta alkoholist får en frestande tanke/minne av ett alkoholrus, och om personen sedan slår tanken ur hågen (för att han hellre vill lyda Gud) eller om han ger in för tanken och faktiskt går till systemet och köper en flaska som han sedan använder för att dricka sig berusad med. Att dricka sig berusad handlar visserligen inte om att ha onda tankar om en medmänniska med avsikt att skada eller göra illa, men det är ändå emot Guds vilja.

Jesus säger “det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren”, och ingen måste uttrycka ondska med munnen. Om vi inte hade några onda tankar/avsikter i våra hjärtan så skulle vi heller inte uttrycka något syndigt med munnen. Det går alltså att helt och fullt att avhålla sig från de synder som Jesus ger exempel på i Markus 7.

Matt. 9:Några skriftlärda tänkte: “Han hädar.” Jesus såg deras tankar och sade:Varför tänker ni så ont i era hjärtan?

Jesus menade inte här ovan att de skriftlärda försökte hantera vanliga frestelser, utan han syftade på deras onda avsikter som de själva var grundare till.

1 Mos. 6:5 Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda.

Här ovan handlar det om hebreiska ord för hjärtan, tankar och onda, och även om vi kan läsa att människorna strax före floden bara hade tankar i sina hjärtan som var endast onda, så tror jag ändå det fanns plats för “goda” handlingar som att de åtminstone ibland gav sina barn mat, svarade på vardagsfrågor, klappade hundar, etc. Visserligen tjänar man ju själv på att ha glada miner omkring sig i hushållet, men ändå kan man inte säga att det är “ont” att planera vad slags mat man ska ge sina barn för att de ska bli mätta. Jag tror Mose ville beskriva det generella moraliska förfallet vad gäller tiden strax före floden, och jag tror verkligen att alla människor (så snart de blivit vuxna nog att resonera) spenderade sina dagar med att fundera ut olika sätt att mörda, plåga, stjäla, ljuga, fuska, förtala, etc.

Fler verser som beskriver onda tankar, som verkar syfta på onda och onödiga avsikter

De onda tankar som beskrivs här nedan (och i verserna ovan) verkar ha fokus på onda avsikter/planer i hjärtat, och när människor med flit tänker ut ondska mot sina medmänniskor. Så behöver inte frestelser fungera, eftersom frestelser kan drabba oss utan att vi bett om det. Löftet är förstås att Gud alltid ger oss en utväg ut ur varje frestelse, så ingen av oss måste ge in för dem och därmed synda.

Jes. 59:7 Deras fötter hastar till det som är ont, de är snara att utgjuta oskyldigt blod. Deras tankar är fördärvets tankar, förödelse och förstöring råder på deras vägar.

Jer. 4:14 Tvätta bort ondskan från ditt hjärta, Jerusalem, så att du blir räddad! Hur länge skall onda tankar bo i ditt bröst? 

Jer. 7:24 Men de ville inte höra eller lyssna till mig utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta och vände ryggen till mig, inte ansiktet. (in the imagination of their evil heart, KJV)

Jer. 18:12 Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta.”

Hes. 38:10 Så säger Herren, Herren: På den dagen skall tankar stiga upp i ditt hjärta, och du skall tänka ut onda planer.

Est. 9:25 Men när saken kom till kungens kännedom, gav han genom en skrivelse befallning om att de onda planer som Haman haft mot judarna skulle vända tillbaka över hans eget huvud. Och Haman själv och hans söner hängdes upp på pålen.

Ps. 10:2 Genom ogudaktigas övermod måste den nödställde lida. Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut.

Ps. 21:12 Ty de ville dra ont över dig, de tänkte ut onda planer, men de förmår ingenting.

Ps. 37:12 Den ogudaktige har onda planer mot den rättfärdige, han biter samman sina tänder mot honom.

Ps. 58:3 Nej, i hjärtat gör ni upp onda planer, era händer banar väg för våld i landet.

Ps. 64:7 De smider sina onda planer och säger: “Nu är vi färdiga med det vi tänkt ut!” Ja, människans hjärta och inre är outgrundligt.

Ord. 1:31 därför skall de äta sina gärningars frukt och mättas av sina onda planer.

Ord. 6:18 ett hjärta som smider onda planer, fötter som skyndar till det som är ont,

Ord. 12:20 De som smider onda planer har falskhet i hjärtat, de som främjar frid får glädje.

Pred. 7:30 Se, endast detta har jag funnit att Gud skapade människorna rättsinniga. Men sedan har de tänkt ut många onda planer.

Hes. 38:1 Herrens ord kom till mig. Han sade: “Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Gog i Magogs land, mot storfursten över Rosh, Mesek och Tubal, och profetera mot honom—10 Så säger Herren, Herren: På den dagen skall tankar stiga upp i ditt hjärta, och du skall tänka ut onda planer.

Begär och frestelser är inte synd

Jakob förklarar att om man frestas så lockas man av sitt eget begär, och vi vet att Jesus frestades i allt liksom vi. Eftersom begär kommer före frestelser så kan inte begär i sig självt vara synd.

Jak. 1: 14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. 15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.

Jakobs ordning är alltså 1) begär, 2) frestelser, 3) synd, 4) död. Synden kommer alltså inte in i bilden förrän punkt 3, för annars gör vi Jesus till en syndare och dessutom drabbas vi av ett antal verser som vi måste justera om vi insisterar på att även ska göra frestelser till synd. Även om synd och andlig död ALLTID orsakas av att man gett in för en frestelse, så betyder det förstås inte att man alltid måste ge in för frestelser, eftersom vi har förmågan att säga nej.

Hebreerbrevet 4:15 Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev FRESTAD I ALLT LIKSOM VI, men utan synd.

Hebreerbrevet 2:17 Därför måste han I ALLT bli lik sina bröder för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst inför Gud och sona folkets synder. 18 Eftersom han själv har lidit och blivit frestad, kan han hjälpa dem som frestas.

Även om man kan råka ut för ofrivilliga frestelser (som Jesus) så kan vi även utsätta oss själva för frestelser genom att söka upp dem:

1 Tim. 6:9 Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång.

Läs mer om onda begär här.

Även GOD kan tolkas olika beroende på sammanhang

Vi kan läsa i Matt.19:17, Mark. 10:18 och Lukas 18:19 “Ingen är god utom en, och det är Gud”, men trots detta kan vi exempelvis läsa om ett par män (Josef och Barnabas) som också beskrivs som “goda”, och exakt samma grekiska ord (agathos) används. Se Luk. 23:50 och Apg. 11:24. Dessutom finns det ännu fler personer i Bibeln som beskrivs som laglydiga, rättfärdiga och heliga människor. Jag menar att det beror på vad slags GOD man syftar på, och sammanhanget visar oss vilket ämne som diskuteras. På samma sätt kan “ond” tolkas olika beroende på sammanhang. Markus 7 visar med all tydlighet att det handlar om en genuin ondska i form av onda avsikter, och ger flera exempel på vad som kan finnas i ett ont hjärta som är vänt från Gud.

Vi kan leva med rena hjärtan och goda samveten

Om vi har synd i oss så har vi inte rena hjärtan eller goda samveten, men det lär oss Bibeln att vi borde ha och kan ha. Jesus manade fariseerna (oss alla) att göra insidan av bägaren ren, vilket betyder att vi kan. Vi kan helt klart leva rent både på insidan av bägaren och på utsidan, för den helige Andes makt är starkare än Satans makt. Frågan är bara vem vi väljer att lyda.

1 Tim. 1:5 Vad all förmaning syftar till är KÄRLEK AV ETT RENT HJÄRTA, AV ETT GOTT SAMVETE, och av en uppriktig tro.

1 Tim. 6:13 Inför Gud, som giver liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den goda bekännelsen, manar jag dig14 att, själv UTAN FLÄCK och tadel, HÅLLA VAD JAG HAR BJUDIT, intill vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse (1917)

(1 Tim. 6:14 That thou keep this commandment WITHOUT SPOT, UNREBUKABLE, until the appearing of our Lord Jesus Christ – KJV)

2 Tim. 2:22 Flee also youthful lusts: but follow righteousness, faith, charity, peace, with them that call on the Lord OUT OF A PURE HEART. (KJV)

Hebr. 10:22 Låt oss därför MED UPPRIKTIGT HJÄRTA gå fram i full trosvisshet, MED ETT HJÄRTA SOM ÄR RENAT FRÅN ETT ONT SAMVETE och med en kropp som är badad i rent vatten.

Ps. 24:4 Den som har oskyldiga händer OCH RENT HJÄRTA, den som inte vänder sin själ till lögn och inte svär falskt.

Apg. 8:21 Du har inte någon del eller lott i den här saken, eftersom ditt hjärta inte är uppriktigt inför Gud. 22 Vänd dig därför bort från din ondska och be till Herren. Kanske skall han förlåta dig vad du tänker i ditt hjärta.

Matt. 5:8 SALIGA ÄR DE RENHJÄRTADE, de skall se Gud.

Matt. 23:26 Du blinde farisé, GÖR FÖRST INSIDAN AV BÄGAREN REN, så blir också utsidan ren.

Vi är antingen andligt döda eller andligt levande. De sistnämnda har rena hjärtan, men inte de förstnämnda. Begär och frestelser har vi inte blivit försäkrade om att vi ska bli befriade från, men vi har blivit lovade att vi INTE gör det köttet begär om vi vandrar med den helige Anden, och vi har blivit utlovade en utväg ut ur varje frestelse. Vi ombeds att “synda inte mer”, vilket betyder att vi kan, vilket du kan läsa mer om här.