Arkiv | 2015/04/17

Personlighetsstörning – känslomässig störning såsom borderline

personlighetsstörningDetta är del av mitt arbete inom ämnet Psykiatri (en punkt bland flera i en Uppgift)

En personlighetsstörning är en känslomässig störning som kan visas genom intensiva känsloutryck såsom överdrivna skratt, gråt eller ilska. Det kan kännetecknas av att man har ett beteende som avviker från det som omgivningen (kulturen, närmiljön eller situationen) förväntar sig. Det kan även handla om att personen upplevs som självcentrerad, och att personen återger händelser på ett överdrivet stätt för att få uppmärksamhet. En person med en uttalad personlighetsstörning har ofta problem vad gäller samspelet med andra, och kan upplevas som manipulativ, självisk, irrationell och envis. Personen har ofta problem att hantera impulser, och hamnar oftare än andra i destruktiva och självskadliga beteenden. Det kan ibland yttra sig i promiskuitet, vilket kanske har en förklaring i att personen i fråga har ett stort behov av att bli sedd, bekräftad och omtyckt – vilket olyckligtvis uttrycks i att man ger alldeles för mycket av sig själv till en annan person (gäller framför allt borderline).

Gemensamt för diagnosticering av en personlighetsstörning är att man brukar titta efter följande kriterier: Brukar personens sätt att vara leda till en försämrad funktion i arbetet, socialt och i en familj? Kan personens kantiga beteende uppfattas som varaktigt och kan det härledas ända tillbaka till tonåren? Kan personens beteenden inte förklaras genom någon annan psykisk störning, såsom psykos? Kan man utesluta direkta fysiologiska effekter som orsakas genom någon substans såsom droger eller läkemedel, eller genom en olycka (somatisk sjukdom)?

personlighetsstörning 3Symptombilden kan förstås variera, och det är inte alltid lätt att ställa en tillförlitlig diagnos. Personlighetsstörningar är ofta ärftliga (om en förälder har en personlighetsstörning så ökar risken att även barnet drabbas.) Personlighetsstörningar har också likartade behandlingssätt vad gäller psykoterapi och omvårdnad och omsorg. Om psykofarmaka skrivs ut för personer med personlighetsstörningar så handlar det om symptomlindrande preparat, och om personen är gränspsykotisk så ges kanske neuroleptika. Det är viktig med stöd till närstående, som ofta blir drabbade. Ibland blommar inte personlighetsstörningen ut förrän vid exempelvis en kris eller separation, och störningen märks då genom överreaktioner och när personen kanske helt tappar fotfästet i livet under en kortare period.

Några kända personlighetsstörningar är narcissistisk personlighetsstörning, antisocial personlighetsstörning, histrionisk personlighetsstörning och borderline.

När man för första gången bestämde hur psykos och neuros skulle definieras så kvarstod personer med psykiska problem som inte passade in på dessa definitioner, och detta gränsland benämndes då på engelska “border line”, vilket är ett begrepp som även svenskarna använder. Personer med personlighetsstörningen borderline kan uppleva sin störning i olika hög grad, men ofta handlar det om en svårighet att sätta normala gränser för sitt beteende. Det kan uttrycka sig i att personen “testar” sin familj för att se var gränsen går, vilket förstås kan upplevas som provocerande. Personen kan upplevas som impulsiv och paranoid.

personlighetsstörning 2Det som framför allt kännetecknar borderline är en skräck för separationer, ångest och en känsla av tomhet. Det är inte ovanligt att personen försöker dämpa sin ångest genom alkohol, droger och självskadebeteenden. Eftersom en person med borderline räds separationer från människor som han/hon uppskattar så kan reaktionen bli att personen helt enkelt endast har ytliga kontakter med människor trots sitt behov av att vara nära någon medmänniska. Om någon annan person ändå kommer väldigt nära så kan borderline-personens reaktion i stället bli att han/hon överöser den personen med intensiv kärlek och blir “klängig”, vilket kan få till följd att den nya bekantskapen drar sig tillbaka och orsakar en separation – vilket är vad borderline-personen hela tiden fasat sig för.

En person med borderline kan, i sin jakt på att bli sedd och bekräftad, även utnyttja vårdpersonal och manipulera både människor i sin omgivning såväl som andra kontakter såsom myndigheter.

PTSD – psykiska följder av ett chocktrauma eller fysiskt våld

ptsd 2Nedan är en del av mitt arbete inom ämnet Psykiatri (en punkt av flera i en Uppgift)

På engelska kan “krigsneuros” översättas med “shell shock” (granatchock), och begreppet myntades under första världskriget där drabbade soldater visade upp symptom som var svåra att kategorisera i en viss sjukdom. Det som soldater tvingades se och uppleva under kriget verkade göra dem sjuka i själen. Även människor som inte är soldater kan uppleva olika sorters kriser och trauman som kan orsaka PTSD (post traumatic stress disorder) som begreppet kallas för idag. PTSD är ett samlingsnamn för flera olika psykiska följder som kan komma pga ett chocktrauma, som även kan orsakas av “vanligt” fysiskt våld.

Tillståndet – PTSD handlar om ett slags chocktrauma, och det betyder att personen som drabbats varit med om en svår händelse som drabbat honom/henne utan vare sig förvarning eller planering. Alla som går igenom svåra chocker/händelser får givetvis inte PTSD, och om man drabbas kan bero på händelsens storlek, hjälplöshetsgrad, våra gener och tidigare erfarenheter. Tillståndet orsakas alltså av extremt svåra omständigheter, och återupplevandet av traumat kan ske i form av återkommande och påträngande minnesbilder av händelsen, återkommande mardrömmar, upplevelsen att händelsen återupprepas, allmänna olustkänslor pga situationen, tankar som associeras tillbaka till händelse, samt kroppsliga reaktioner (psykosomatiska besvär) på signaler och situationer som kan tänkas påminna om den traumatiska händelsen.

Detta kan leda till att personen gör allt för att undvika situationer som påminner om traumat, och kanske isolerar sig från människor och olika miljöer/platser. Personen kanske förlorar intresset för aktiviteter som tidigare kändes som betydelsefulla, och det finns risk att personen känner ett främlingsskap/utanförskap mot andra. Personen kan känna sig ständigt överspänd, snar till vredesutbrott, ha sömnproblem, koncentrationssvårigheter, vara suicidal, vilja isolera sig, känna reducerade affekter gentemot andra, etc.

ptsdBehandling – En person som drabbats av PTSD bör behandlas på ett holistiskt sätt (där hela människan ses om), och det skulle kunna handla om en klinik som erbjuder vård från kvalificerad personal med erfarenhet av PTSD. När personalen behandlar personen bör de skapa en trygg relation med honom/henne, närma sig traumat etappvis för att undvika starka ångestreaktioner, ge personen möjlighet att uttrycka sina känslor och tankar, tydliggöra hur ett händelseförlopp för ett trauma vanligtvis ser ut så att personen känner igen sig i sig själv, samtala om hur personen efter traumat upplever sin grundsyn på livet och relationen med medmänniskor (är det någon skillnad mellan före och efter?), samt kanske använda sig av olika symbolorienterade tekniker under samtalen. Självskattningsskalor kan användas som verktyg för att greppa vidden och djupet i tillståndet.

Inte alla upplever att samtalsterapi är något för dem, och de skulle kunna bli hjälpta genom EMDR (eye movement desensitization and reprocessing), vilket innebär att personen koncentrerar sig på den traumatiska händelsen samtidigt som han/hon får göra olika ögonrörelser. En sådan djup bearbetning skulle kunna hjälpa personen att slippa störa sig på händelsen. Olika fysiologiska värden mäts på personen under behandlingens gång, såsom hudtemperatur, hjärtfrekvens, syresättning i blodet, EEG, etc.  Tanken är att försöka utröna om det finns ett samband mellan de fysiska kroppsreaktionerna och ögonrörelserna. Genom stimulering kan olika delar av hjärnan aktiveras, såsom REM-systemet (normalt aktivt vid sömn)som kan bearbetas.

Ovan behandlingar kan kompletteras med antidepressiva och sömngivande läkemedel.

ptsd 3Omsorg/Omvårdnad Omvårdnad bör bygga på personens medverkan för att personen ska få  stort inflytande över sin egen omvårdnad, undersökningar och aktiviteter. Detta är viktigt eftersom händelsen i sig ofta handlar om en situation där personen inte haft någon som helst kontroll eller möjlighet att påverka händelsen. Personen kan behöva återfå en känsla av tillit till människor, så vårdpersonal kan erbjuda dialoger/terapi – en hjälp att sätta ord på känslor och tankar. Målet är att personen ska kunna fungera bra i sina nätverk och återgå till en trygg miljö med fungerande rutiner.  Det är alltid en stor fördel om personen har ett nätverk av familj och vänner som kan fungera som stöd.

Anorexi (anorexia nervosa) samt bulimi – vanliga ätstörningar idag

anorexiaNedan är del av mitt arbete inom ämnet Psykiatri (en punkt av flera i en större Uppgift)

Anorexia nervosa – “Anorexia” kommer från grekiskan och betyder “aptitlöshet”, men det är inte alla som drabbas som har en avsaknad av aptit. Framför allt i den inledande fasen av sjukdomen så kan hungerkänslorna fortfarande vara intakta – som den sjuka personen gör allt för att ignorera för att uppnå sin önskevikt. Bantningen kan starta då personen mår psykiskt dåligt och/eller befinner sin i en kris. Att som väldigt ung få pikar om att vara för tjock kan trigga igång anorexi om det även finns andra psykologiska faktorer inblandade.

Efter ett tag så förlorar personen kontrollen över matintaget och får ångest varje gång han/hon äter. Personen kan bli “ett” med sin anorexi och det blir till slut ett normalt sätt att leva. Det är mycket vanligt att personen lurar omgivningen och ger intrycket att matintaget är normalt. Kroppsuppfattningen brukar bli störd, och även om personen rasat mycket i vikt och är sjukligt smal så uppfattar personen sig själv ändå som överviktig. Menstruationen kan försvinna och kroppen försöker anpassa sig för svältsituation som också kan visa sig i ökat kroppshår får att behålla vikten. Musklerna kan förtvina, hjärtat kan slå snabbare och blodtrycket sjunka pga den låga ämnesomsättningen.

Olika former av träning och sportaktiviteter är vanliga inslag hos en som drabbats av anorexi, just för att hålla vikten och kunna känna sig fräsch. Det kan handla om långa pass med styrketräning, men framför allt är långlöpning en vanlig form av träning eftersom man kan göra sig av med många kalorier under en timmes aktivitet. Jag har själv ett minne från en av gångerna som jag sprang Oslo halvmarathon för ca 15 år sedan då jag tyckte att jag var i hyfsat bra kondition och ville hålla min position, men där jag efter 1 ½ mil ändå var tvungen att se mig omsprungen av  – ett levande benrangel. Jag vet inte hur jag annars ska beskriva detta skelett som raskt sprang om mig och lämnade mig långt efter. Jag hörde ett sus bland andra löpare när hon sprang förbi, och det var inte pga hennes snabbhet utan för att vi alla var så förbluffade över hur smal hon var. Någonting stod helt klart inte rätt till. Visserligen skulle denna unga kvinna kunna ha drabbats av en annan sjukdom, men det troliga är ändå att det handlade om anorexi med tanke på att just långlöpning är oerhört populärt bland de som drabbats av sjukdomen (smala cancerpatienter har oftast inte samma energi). Om man är löpare så kan man börja räkna kalorier så fort man tagit sitt första löpsteg utanför dörren, och behöver inte slösa tid genom att köra till något gym. Är man riktigt smal kanske man inte orkar springa, men då brukar anorexidrabbade i stället sätta på sig sina hörlurar och så fort och så länge de orkar.

Jag har följt en serie på youtube som heter “Intervention Canada”, som mestadels handlar om personer som är beroende av alkohol eller olika sorters droger, men de tar även upp en del fall gällande personer som drabbats av anorexi (som också handlar om ett slags beroende). Ett fall som handlar om ett par tvillingar med ätstärningar har varit speciellt intressant att följa eftersom man tydligt kan notera vilka olika hot-faktorer som påverkat dessa tjejers vardag. Även om de som tvillingar har ett stort stöd i varandra (som tvilling behöver man sällan känna sig ensam), så har deras tvillingskap också fungerat negativt pga den inbördes “ät-tävling” som båda deltog i även om det inte handlade om ett aktivt val. Problemet verkar ha börjat med att den enda tvillingen hade några fler kilon än den andra och ville inte betraktas som “den tjocka tvillingen”, och började därför dra in på maten för att bli smalare. När hon lyckades och blev smalare så var det plötsligt den andra tvillingsystern (rivalen) som var den “tjockare” utav dem, och så fortsatte kampen om att vara den smalaste tvillingen. De åt aldrig utan att först väga maten för att se till att de fick i sig samma mängd, och de var noga med att aldrig äta mer än 300 kalorier per dag. (En kvinna ska helst äta 2000 kalorier per dag, och 2200 kalorier om hon även idrottar). De förde dagbok över sin mat där varje smula vägdes, och de upplevde själva att detta hjälpte dem att känna fullständig kontroll och frid över situationen. Det är just känslan av KONTROLL över sig själva och sina kroppar som många med ätstörningar vill uppnå!

Dessa tvillingar tävlade även vad gäller all form av motion, och de kunde lyckas att träna på exakt samma nivå genom att antingen jogga i samma takt och samma distans, alternativt träna till samma wii-program där framför sina skärmar kunde dansa och hoppa med exakt samma rörelser enligt träningsprogrammen. Det var även tydligt hur tvillingarna kunde bli nervösa om den andra började gå omkring i rummet och därmed riskera att göra av med fler kalorier än den andra. Men detta problem löste de genom att hela tiden gå i den andras fotspår och aldrig någonsin förlora den andra ur sikte. Deras stackars föräldrar var förstås djupt oroade över deras sjukligt smala döttrar och deras destruktiva beteenden som eskalerade.

Nu är givetvis detta exemplet ovanligt eftersom det handlar om tvillingar som dessutom bor i samma hus och ser den andra som en stor rival, men jag tycker ändå programmet illustrerar ganska tydligt det vanliga problemet med ideliga jämförelser mellan personer (vanligtvis unga) som lider av anorexi. Det finns websidor med inriktning på anorexi, men som i stället för att vara ett stöd (som är en bra intention) snarare riskerar att betraktas som ännu ett hets-moment för unga tjejer som lägger upp bilder av sig själva och som jämför sig med andra smalare tjejer som de idealiserar. De läser även varandras tips om hur de kan bli ännu smalare vad gäller mat, motion och hur man kan lura sina föräldrar att tro att man ätit mer än man gjort. Likaså riskerar sådana destruktiva jämförelser att göras även på kliniker där flera personer med anorexi vistas på samma plats för att bli botade. Det här problemet är svårt att komma runt eftersom det alltid finns smalare människor att jämföra sig med.

Även om drömmen om ett smalare liv är den vanligaste orsaken för anorexi så kan man drabbas av sjukdomen utan att uppleva at man är det minsta överviktig. Då handlar det snarare om en kris som triggat igång ett tänk där man inte längre är motiverad av att äta och där man tappat livsgnistan.

anorexia 2“Bulemia nervosa” är en annan form av ätstörning, och det kan ibland vara svårt att se att en person lider av detta eftersom personen kan vara normalviktig och eftersom hetsätningen (som det handlar om) sker i smyg. En person med detta problem (bulimiker) hetsäter stora mängder mat som han/hon sedan kräks upp pga ångest över det stora kaloriintaget. Detta kanske görs 2-3 gånger/vecka, och mellan dessa hetsätningar är det vanligt att personen i stället är väldig sparsam med mat. Ibland använder personen även laxermedel. Bulimi är skadligt för kroppen eftersom man förlorar både vätska och salt genom kräkningarna, och brist på kalium kan ge muskel- och njurskador. Det är vanligt med tandproblem hos de som hetsätit en längre tid eftersom salivutsöndringen ruckas. Även inflammation i bukspottskörteln och magkatarr är vanliga problem hos de som har bulimi.

En annan variant på ätstörning, är helt enkelt “hetsätning” som kan ske i perioder (utan att kräkas upp maten som när det gäller bulimi) vilket ökar risken för övervikt.

Orsakerna till anorexi och bulimi kan bero på sociala faktorer, social stress, samhällets syn på kroppsideal, rädsla att tappa kontroll över ätandet/vikten, en störd bild av hur man borde se ut och även en störning i identitetsutvecklingen. Problemen kan också orsakas av en stor kris i livet, såsom när man förlorar en nära vän. Sexuella övergrepp som barn ökar risken för att man ska drabbas av anorexi senare i livet.

Om inte öppenvård kan hjälpa en person med anorexi och/eller bulimi så kanske en psykiatrisk avdelning kan hjälpa – en klinik som har detta som inriktning . Målet är att personen ska öka vikten långsiktigt och även behålla vikten efter hemkomsten. En vårdplan görs för varje individ, gällande matrutiner, och matintag. Personen kan få hjälp med KBT, avslappningsövningar, dialoger om kroppsuppfattning, familjebehandling, etc. Det finns även dagverksamhet med olika former av rehabilitering. En förstående familj och nära vänner är en stor hjälp för en som drabbats av problemen, och samhället skulle kunna reducera riskerna för dessa problem genom att inte göra reklam för “smala ideal”. Personer som lider av anorexi och/eller bulimi måste bemötas med respekt, och förståelse för att deras problem inte kan lösas genom enkla uppmaningar som “Ät!”. Problemet kan ha gått så långt att deras förhållande till mat, och även inhandlande av mat eller beröring av mat, blivit väldigt komplicerat och oöverstigligt. Personer med dessa problem kan få hjälp att ingå i olika nätverk för säkerhetslinor och trygghet. Psykofarmaka finns att tillgå, men de ska användas restriktivt pga risken för beroende och/eller biverkningar.

Det här med en skadad kroppsuppfattning kan vara en stor bov i dramat. Det kallas dysmorphia” på engelska eller “dysmorphic disorder/syndrome”, och kan översättas med inbillade utseendedefekter, dysmorfofobi eller kroppslig dysmorfofobisk störning. Det behöver inte handla om vikten, utan det kan handla om andra problem som man tycker sig ha angående utseendet. Inbillad kroppsuppfattning anses dock vara ett av de största problemen eftersom en person med anorexi och/eller bulimi riskerar sina liv om de inte kan bli botade. Har man problem med andra saker gällande sitt utseende så kanske det leder till isolering, vilket självfallet inte heller är bra, men det är ändå bättre än att riskera döden…

Jag kan gärna rekommendera programserien “Supersize vs superskinny”, och framför allt mellanprogrammen gjorda av journalisten och författaren Emma Woolf. Hon är själv frisk från anorexi, och för hennes del så började hennes ätstörning när hennes pojkvän bröt upp från deras förhållande. Hon har i programserien intervjuat många människor som drabbats av anorexi, inklusive en äldre kvinna och en mycket känd fotomodell som drabbats av anorexi.

https://www.youtube.com/watch?v=9DcDsm3h1gg (Sonia and Julia)

https://www.youtube.com/watch?v=AtAlz2_FV1I