Terrorattack i TURKU ÅBO, Finland – sann eller falsk officiell historia?

Några observationer gällande ”Finlands första terrordåd” från en läsare i Finland, baserat framför allt på de finska nättidningarnas uppgifter. Tack för den intressanta redogörelsen som här återges i sin helhet:

conspiracyMediernas beskrivning av ”Finlands första terrordåd” – sann eller falsk?

Finlands ”första terrordåd” skedde den 18 augusti i Åbo. Myndigheterna och medierna har rapporterat om två döda, sex-åtta skadade, en (aktiv) gärningsman från Marocko och många hjältar som med risk för sina egna liv räddade andra. Gärningsmannen, som senare sköts i benet, attackerade folk på gatan med en kniv mitt i stadens centrum. Han sägs ha sprungit från Salutorget, där de första offren valdes ut, till ett annat torg som kallas Trätorget, där också några personer föll offer för honom. På vägen mellan de båda torgen sägs han också ha angripit människor. Vid Trätorget stoppades han av polisen. Men stämmer mediernas och myndigheternas version av dådet? Vid en noggrannare analys av händelseförloppet under denna attack – såsom den beskrivits av medierna –  framträder så många märkliga sammanträffanden och motstridigheter att det inte är alldeles lätt att tro att den gör det. Här följer några exempel på de märkligheter som kommit fram i rapporteringarna. Dessa exempel utgör endast ett urval – det skulle finnas många fler att nämna.

Ett högt antal invandrare och utlänningar inblandade

Av de åtta-tio drabbade under attacken var merparten utlänningar eller så kallade nyfinländare. (Medierna betonade i början att det uttryckligen var fråga om åtta personer som attackerats, senare ändrades antalet till tio.) Även en stor del av dem som sägs ha försökt hjälpa offren var utlänningar/nyfinländare – förutom gärningsmannen själv. Finland har fortfarande en rätt låg procent invandrare i jämförelse med andra västeuropeiska länder, och när man rör sig i centrum av Åbo ser det stora flertalet av de förbipasserande fortfarande finländska ut. Hur sannolikt är det då att de flesta offer och hjälpare i en attack som denna är just icke-finländare? Gärningsmannen påstås ju ha valt sina offer slumpmässigt.

Bland de döda och skadade fanns det en svensk-britt (med arabiskt/indiskt klingande namn) från Sverige och en Åbobo med kurdisk bakgrund. De övriga har sagts vara kvinnor och av dessa har en uppgetts vara från Italien, en annan från Sverige och en tredje, en 15-årig flicka, tillhöra ett kurdiskt samfund i Finland. Kvinnan från Italien lär för övrigt aktivt lobba mot deporteringar av flyktingar i Finland. Även det ena dödsoffret uppgavs i början (men bara i början) vara ”av utländsk härkomst”. Det andra dödsoffret har visserligen meddelats vara en finländska, men något namn på henne har man inte gett – för övrigt inte heller på det första dödsoffret. Och de övriga drabbade? Medierna har hittills tigit om även dessa personers identitet, men på en suddig videosnutt ser en av dem inte särskilt finländsk ut. (Ja, sju av de tio offren har åtminstone inte i skrivande stund fått något namn.)

Bland dem som intervjuats av medierna, för att de var på plats och hjälpte offren, har också en anmärkningsvärt stor andel invandrarbakgrund. Visst, det ligger i mediernas intresse att visa upp en mångkulturell bild av olika sammanhang, hur illa en sådan bild än rimmar med verkligheten, men konstigt är det ändå att ett så högt antal av dessa nyfinländare råkade befinna sig just ”där det hände” en vanlig fredagseftermiddag.

En gåta är också den stora folkhopen som flera vittnen sett springa efter gärningsmannen. Gärningsmannen hade sprungit från det ena hörnet av torget till det andra, på norra sidan, och sedan svängt mot en gata mot norr. Just innan han hade börjat svänga mot denna gata hade han setts ha en skränande massa på ungefär tjugo personer efter sig. Flera vittnen har sagt att de flesta i denna skara var mörka, att endast ett fåtal såg finländska ut. Flera intervjuade personer har också vittnat om att många av dem viftade med slagträn eller kättingar, och kaféstolar hade flugit i luften. Hur sannolikt är det att flera personer får tag på brännbollsslagträn inom loppet av högst en minut? Allt tyder på att männen i denna mobb visste om attacken på förhand, och då kan man bara spekulera i varifrån denna kännedom kom och om inblandningen var planerad tillsammans med gärningsmannen/-männen eller om det handlar om en läcka.  Många av dessa nyfinländska ”förföljare” har intervjuats efteråt och krönts som hjältar. Vad de har sagt har ändå ofta varit motsägelsefullt. Det är anmärkningsvärt att inga medier tagit tag i frågan om det eventuellt kunde vara så att flera i den skränande hopen hade förhandskännedom om dådet.

Gärningsmannen märkliga framfart

Ett kvinnligt vittne har berättat att en person, som hon hade talat med i telefon, påstått sig ha sett att gärningsmannen hade suttit och ätit glass vid ett glasskafé på torget genast före dådet. Plötsligt hade han lagt ifrån sig den till hälften uppätna glassen och tagit fram sin kniv. Nej, inget skämt, det är vad någon har sagt enligt medierna. Vad var det som fick honom att lägga undan glassen och ta fram sin kniv just då – om vittnets utsaga stämmer? Kan det ha varit den hop av människor som hade kommit skrikande från en sidogata innan knivhuggningarna satte igång? Ett annat vittne har nämligen uppgett sig ha hört och sett en skrikande massa allra först – innan någon anfölls på torget.

Det tog tre minuter för gärningsmannen att springa från Salutorget till Trätorget. En hjälpare har påstått att han ringde till nödcentralen genast efter att den första damen och han själv knivhuggits på Salutorget, och det samtalet uppges ha mottagits kl. 16.02. Gripandet av gärningsmannen skedde kl. 16.05 enligt polisen och medierna. Man kan då anta att den första attacken skulle ha inträffat 1-2 minuter innan nödsamtalet togs emot, men under de följande 3-5 minuterna från och med den första attacken, eller från och med kl. 16.02, har gärningsmannen hunnit knivhugga åtta personer till (så allvarligt att dessa personer behövde föras till sjukhuset), flera av offren med många hugg och slag genom att sitta eller stå över dem och svinga med sin kniv, varav en person till döds (fysiskt tungt!), därtill bli hindrad av flera andra och dessutom också angripa sådana som bara fick ytliga sår som inte krävde ambulansvård, och till på köpet har han ibland hunnit springa bakåt för att attackera någon han missat. Detta enligt vittnen som medierna talat med, och allt detta under endast 3–4 minuter. Att gå i rask takt från mitten av Salutorget till Trätorget tar ungefär 4 minuter, och då är stoppen vid trafikljusen inte medräknade.

Gärningsmannens identitet

Myndigheterna gav gärningsmannen tre olika namn under den närmaste tiden efter attacken. Det första namnet hade den skyldige ljugit om vid gripandet, det andra hade han upptäckts ha uppgett myndigheterna vid ankomsten till Finland, och det tredje, det ”rätta”, hade de tyska myndigheterna kunnat informera Finland om efter att de ”funnit hans pass”. Då hade det också framgått att han inte var 18 år utan 22. Att gärningsmannen beskrivs på ett förvirrande sätt och att hans pass hittas på ett slumpartat sätt är ett mönster man känner igen från flera andra terrorattacker runtom i världen.

De som påstår att de känt gärningsmannen uppger likaså mycket motstridig information om honom: ”inga tecken på radikalisering”, ”ointresserad av religion”, ”hade gradvis radikaliserats”, ”otrevlig och fräck”, ”trevlig och social”, ”en enstöring som pratade för sig själv”, ”var som alla andra, hade vänner”, ”drogmissbrukare och droghandlare”, ”besökte moskén”, ”i moskén försökte han dölja en tatuering han har”, ”gick på en kurs i finska”,

”talar finska med advokaten” …

Påståendet att 22-åringen talat finska med sin advokat är intressant. Han har kommit som asylsökande till Finland i slutet av 2016, alltså för drygt ett halvår sedan. Han uppges ha gått på en kurs i finska i somras men oftast ha uteblivit från lektionerna (varit mera intresserad av att gå på gymmet). Han har brukat hänga på en pizzeria med andra marockaner, alltså inte umgåtts med finskspråkiga. Ändå har alltså hans advokat uppgett att han och gärningsmannen talat finska med varandra. När de träffades första gången, märkte advokaten att hans klient ”förstår finska”, och då beslöt han att följande samtal skulle ske utan tolk. Under detta följande samtal kunde de diskutera på finska om ”många vanliga och allmänna saker”. Senare har medierna visserligen skrivit att gärningsmannen deltagit i något slags kompletterande grundskoleutbildning under våren (på engelska? med tolk?), men med tanke på att många enspråkigt svenskspråkiga i Finland inte kan tala finska ens efter sju års grundskolestudier i språket, är det verkligen besynnerligt att gärningsmannen inte skulle ha behövt någon tolk med advokaten i de första samtalen om något som gällde hela Finlands säkerhet.

Förvirrande och motstridiga rapporteringar

Som i de flesta andra rapporteringar om terrordåd i världen är även rapporteringarna om denna attack fulla av påståenden som inte går ihop med andra yttranden.

Kanske den allra tydligaste omöjligheten är det som ett av offren lär ha berättat. Det är fråga om den 15-åriga kurdiska flickan som sägs ha attackerats vid Salutorget utanför Nordea. Enligt uppgift hade denna tonåring gått in i banken efter attacken och där fått hjälp av några andra personer, bland andra en man med kurdiskt/turkiskt klingande namn, en journalist som råkade vara på plats just då. Följande är vad som sedan hände enligt en viss nättidning: ”Två kusiner till flickan kom till banken för att hämta henne. Dit kom också en ambulans, men flickan sade att hon inte var så allvarligt skadad och att hon därför kunde åka till sjukhuset med sina kusiner. På det sättet frigjordes ambulansen till att hämta upp andra sårade.”  Enligt en annan tidning hände ändå något helt annat, nämligen detta: Dit till banken kom också flickans bror som i sin tur meddelade deras far om vad som hänt. Fadern anlände till banken just när ambulansen åkte iväg till sjukhuset. – Jag följde ambulansen med bil och hann se, när min dotter förflyttades in i sjukhuset. Då först hörde jag vad som hade hänt, berättar fadern om denna skräckens stund.”  Enligt den ena av dessa nättidningar kunde flickan lämna sjukhuset ”redan efter ett par nätter”, medan den andra vet att berätta att flickans far kom till sjukhuset följande dag och då fick veta att flickan ”redan åkt hem”, alltså efter en natt.

Polisen hade uppgett under en presskonferens att gärningsmannen stoppats kl. 16.20. Denna uppgift rättades senare till den rätta tidpunkten, 16.05, men visst är det konstigt att polisen under en presskonferens kunde göra ett sådant misstag. Ett annat märkligt påstående är att gärningsmannen ”skjutits ihjäl”. Detta hade en lokal dagstidning skrivit så sent som en timme efter dådet. Varifrån kom den uppgiften? Till saken hör också att folk sägs ha ringt från järnvägsstationen och meddelat om en knivattack där (något som inte stämde).

En del rapporter har också varit överdrivet dramatiska. Några vittnen har talat om ”massor av blod överallt” eller ”avslitna halsar”, men det finns inga bilder som stöder sådana påståenden om massiva spår efter gärningsmannen.

Fotona

De foton som togs genast efter attacken har spridits på nätet via internationella tidningsbyråer och sådana internationella fotobolag som Getty Images (som har förmedlat foton även från andra terroristattacker i världen). De fotografer som förmedlat foton via Getty Images verkar att vara unga fotografer med egna hemsidor, när man kollar upp deras namn. Två-tre av dem är finländare, en har Paris som sin hemort, och en är från Barcelona men bor i Åbo. Det som är svårt att förstå är att minst två av dessa professionella (?) fotografer var på plats vid Trätorget när en ambulans kom för att hämta den beskjutna gärningsmannen kort efter att han stoppats. Hur hade informationen löpt så snabbt till dem?

Flera av fotona är fotade med samma specialobjektiv som man kan se att foton från även andra terroristattacker är tagna med – objektiv som sammandrar bakgrunden. Det kan handla om att ett avstånd på flera kilometer förstoras, och ändå bibehålls skärpan.

Det är också förunderligt att det inte har cirkulerat några foton i medierna från själva attacken. Inte heller verkar det att finnas några privata foton eller filmer från tiden för dådet. De foton som finns är alla från ett fåtal platser och tagna efter (eller före?) attacken. Platserna är närmast Salutorgets båda hörn och den aktuella gatan vid Trätroget. På en ”privat” video ser man också hur några människor springer på en gata mellan torgen. Ett vittne har dessutom sagt att flera fotgängare gömde sig i en kamerabutik på gatan vid Trätorget, där alltså gärningsmannen stoppades och där det strax utanför fanns två skadade. Dit kom både polisbilar och ambulanser. Varför finns det då inga foton som tagits inifrån denna butik?

Man ska också komma ihåg att i vår tid, när det är lätt att manipulera bilder, är inte ett foto eller en videosnutt nödvändigtvis bevis på någonting.

Gåtfulla inslag

Det finns också många andra gåtfulla inslag i händelseförloppet. Varför lyfter till exempel en grupp människor den första döda kvinnan på torget (hon med ”flera knivhugg i halsen”)? Hur kommer det sig att det råkat befinna sig människor med sjukvårdsutbildning genast intill åtminstone två av offren? Hur är det möjligt att två kvinnor blivit attackerade på nästan samma ställe? Ser en kvinna en annan kvinna knivhuggas, är ju det troliga att man flyr platsen. Hur kunde gärningsmannen hugga till flera offer samtidigt som han hade efter sig en hop med arga förföljare utrustade med slagträn och kättingar? Varför ser man på en inofficiell video en kille komma obekymrat gående med en röd fläck på byxorna, som om han fått ett knivhugg just där, och varför säger hans kompis med ett flin att ”den här gången” är killen i fråga ”åtminstone vid liv”? Är det förresten vanligt, när någon mördats på en gata, att ambulanserna inte plockar upp den döda människan utan låter henne ligga länge under lakan på platsen? Är det också vanligt att det anländer flera brandbilar till en sådan plats och att man parkerar brandbilarna runt offret och börjar hänga upp presenningar mellan fordonen?

Konsekvenserna  

Redan dagen efter dådet började Finlands ledning flitigt diskutera ”behovet” av en ändring i grundlagen och underrättelselagen, så att till exempel privata meddelanden ska kunna läsas av säkerhetstjänsten utan specialtillstånd. Man har också beslutat att patrullerande poliser ska få bära maskinpistoler. Regeringen har dessutom avskilt 12 miljoner euro för bekämpning av terrorism (samtidigt som det ska sparas inom andra sektorer i samhället). Till saken hör också att polisen och armén undertecknat ett avtal om samarbete. Detta hände samma dag som attacken ägde rum – bara några timmar innan.

Knivdådet skedde alltså den 18 augusti. Redan följande söndag, den 20 augusti, skulle hela Finland flagga på halvstång och hålla en tyst minut, och på torget i Åbo hölls en minnesstund dit representanter för olika religioner och samfund bjudits in. Bekant mönster från många länder efter andra attacker…. knappast en lysande idé som Finlands ledare kommit på ”alldeles själva” dagen innan. Det dör förresten ovanligt många människor i Finland på grund av knivdåd. Men nu var det ju då fråga om terrorism, så då var det särskilt viktigt att få medborgarnas uppmärksamhet…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s