Jag har träffat på kristna människor som inte kan tåla att man tror på ett iscensättande av 9/11 eller andra falseflagattacker/bluffar och därför visar exempel på förakt som respons. Hat och förtal är synder till skillnad från att tro på en konspirationsteori. Förutom i min blogg så lyfter jag sällan min uppfattning om 9/11 och andra konspirationsteorier, men jag har träffat på agnostiker som visserligen inte delar min uppfattning, men som däremot fortsätter att visa samma sorts vänskap och kärlek som tidigare. De kan alltså tåla att andra människor har andra uppfattningar i frågan pga vad de läst och hört i alternativa medier. Synd att inte alla kristna beter sig så. Kanske det i något sammanhang kan vara bra att erkänna sin ståndpunkt för att rensa agnen från vetet. De som är kristna – klarar de av att hantera en sådan ståndpunkt på ett moget/kristet sätt eller känns det mer naturligt att stänga dörren med en smäll samt hata och förtala? Kristna som hycklar kanske är människor jag själv inte vill umgås med.

Om en kristen person stöter på en agnostiker (eller ateist) som är öppen för dialog så kanske den kristna försöker få agnostikern på bättre vägar genom att argumentera för Jesus Kristus och emot agnosticism? För visst tror vi kristna att vi måste omvända oss och bli frälsta för att ärva Guds rike? Visst har vi väl ett intresse i att se en människa frälst om vi tror att han/hon är ofrälst? Hur kommer det sig då att en kristen person kanske vill avsäga sig bekantskapen och stänga dörren för en person vars uppfattning är att en viss terrorhändelse kanske är fejkad? Om den kristna personen menar att en sådan uppfattning innebär att man är ofrälst, så rimmar det illa med att då stänga dörren i stället för att försöka eliminera det som man menar blockerar vägen till himlen. Hur kan man å ena sidan anse att en person är förlorad pga en åsikt, samtidigt som man väljer att inte försöka påverka den personens åsikt till det bättre så att han/hon kan bli frälst? Är verkligen hatet så stort att man inte orkar det? Att lägga krut på en ateist kanske anses ok men inte att lägga krut på en person som inte alls förnekar Gud men däremot anses ha fel uppfattning om en terrorattack?

Sanningen är den att jag sett flera prov på kristna som menar sig vara så goda och så andliga, men i stället spottar (bildligt talat) på andra människor som inte delar deras uppfattning i en sådan här fråga. Genom att uttrycka nedsättande vokabulär tillbringa tid att förtala en medmänniska pga “fel” uppfattningar, så innebär det att de syndar inför Gud. Förtala har de tid med men inte att tala personen tillrätta? Behandlar de andra som de själva skulle vilja bli behandlade? Är det uppfyllande av Guds lag, att visa förakt för en annan persons genuina åsikt som i sig inte är syndig?

Jag kan förstå om man väljer att inte tillbringa tid att diskutera en viss fråga för vår tid är faktiskt begränsad (jag hade t ex inget intresse att diskutera jordens rundhet med min gode vän här ovan), men att däremot välja syndens väg – hat och förtal – är svårare att förstå. Jag tänker bara “Gud förlåt dem. De vet inte vad de gör”.

För att studera 9/11 och andra konspirationsteorier kan du se flikarna här ovan – Konspirationsteorier samt min Youtubekanal. Jag delar INTE alla uppfattningar i dessa filmer, och filmerna i sig visar olika uppfattningar i frågan. Jag delar självfallet inte heller alla uppfattningar i den tillrättalagda informationen i mainstream media. Det gäller alltså att sålla och försöka vara opartisk. Det gäller att tillåta människor att lägga fram sina argument. De flesta är också öppna för att ändra uppfattning om bättre argument kan uppvisas.