Får en kristen tatuera sig enligt Bibeln? (3 Mos.19:28)

tatueringVad Bibeln säger om tatueringar/ristningar

Tatuering = ”stigma” (latin)

3 Mosebok 19:23 När ni kommer in i landet och planterar träd av olika slag med ätbar frukt, skall ni se deras frukt som deras förhud. I tre år skall ni betrakta dem som oomskurna och inte äta deras frukt. —26 Ni skall inte äta något som innehåller blod. Ni skall inte befatta er med spådom eller trolldom. 27 Ni skall inte rundklippa kanten av ert hår, och inte heller skall du stympa kanten av ditt skägg.28 Ni skall inte rista märken på er kropp för någon död och inte heller bränna in skrivtecken på er. Jag är Herren.29 Vanära inte din dotter genom att låta henne bli en sköka, så att landet blir fördärvat genom otukt och uppfyllt av skamliga ting.

5 Mosebok 14:14 Ni är Herrens, er Guds, barn. Ni skall inte rista märken på er eller göra er skalliga ovanför pannan för de döda, 2 ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk bland alla folk på jorden.

En del menar att de kan komma runt förbudet mot tatueringar i 3 Mos. 19:28 genom att säga att budet endast gäller för Gamla Testamentet och för Israel och inte för dagens kristna. Men betyder det att resten av varningarna som listas också är är förbud som endast gäller GT och Israel? Versen ingår i ett sammanhang där Gud informerar israelerna hur de ska bete sig och inte bete sig i det nya landet. Gud varnar för dessa saker just för att de FÖREKOM i det nya landet, för annars hade ju varningarna varit ganska obefogade. Vi kanske kan tycka att några av företeelserna som förbjuds faktiskt inte låter så farliga, men då ska man komma ihåg att de speciella hår- och skäggfrisyrer som det talas om var starkt förknippade med de ondskefulla invånarnas sataniska ritualer och övergrepp på allt och alla. (Frisyrerna var tänkta att likna himlakroppar – se bild.) tonsureGud ansåg inte att det var en godtagbar kompromiss för hans folk att endast undvika det ondskefulla beteendet i det nya landet men att utan problem anamma invånarnas mycket udda frisyrer och tatueringar. Gud ansåg av naturliga anledningar att INGENTING av kananeernas speciella sätt och beteende skulle få spridas hos sitt eget folk – som ju var tänkt att stå obefläckat och bringa frälsning till hela jordens invånare. Om israelerna skulle ta efter Baal-dyrkarnas mycket välkända och unika utseende så skulle andra folk rimligtvis tro att Baal-dyrkarna lyckats påverka israelerna även vad gäller deras sätt och bruk och att israelerna var en av dem även gällande deras aktiviteter. Om de bor sida vid sida och även klipper sitt hår, trubbar sitt skägg och tatuerar sig precis som Baal-dyrkarna, varför då tro att det är någon skillnad på dessa människor när de verkar identifiera sig med samma grupp? Nej, det är bättre att INTE ta efter satanister utan att SEPARERA sig från allting som har med dem att göra vad gäller UNIKA uttryckssätt som är speciella just för dem. Detta för att vara tydlig med att man inte har någonting med dem att göra på minsta vis. (Givetvis finns andra beteenden som är gemensamma för alla människor. )

Vi kan läsa i det korta avsnittet i 3 Mos. 3:23-29 att det var förbjudet att:

  • Äta blod
  • Befatta sig med spådom eller trolldom
  • Rundklippa kanten på håret (se bild nedan) och stympa kanten på skägget (bockskägg?)
  • Rista in märken på sin kropp för någon död
  • Bränna in skrivtecken på sig
  • Vanära sin dotter genom att låta henne bli en sköka

Om nu tatueringar skulle vara ok för att det är ett förbud som enbart gäller GT så kan man inte heller säga att någonting i den listan är fel, och inte heller att ”barnoffer” är fel eftersom det endast står om sådant i GT.  Inte måste väl varenda synd listas även i NT för att de ska gälla? Är rökning ok för att den inte står nämnd i NT?  Det är dock sant att det finns lagar som enbart har gällt judarna, och en del har gällt endast under en viss tid, men sammanhanget gör klart vilka bud det handlar om. De moraliska lagarna har alltid gällt och kommer alltid att gälla.

Ett annat försök att undkomma förbudet att tatuera sig är att trycka på att versen säger att man inte ska rista in märken FÖR NÅGON DÖD. De menar att de ju gör en tatuering för att det exempelvis är coolt och inte alls för någon död persons skull. Men detta tillägg skulle helt enkelt kunna vara Guds sätt att inte blanda ihop sådana förbjudna märken/ristningar med nedanstående verser som också handlar om att göra hål i huden – ett hål i örat med hjälp av någon sorts syl. Gud fördömer alltså det förstnämnda förfarandet men inte det sistnämnda, och det kan som sagt ha varit därför som han lade till orden ”för någon död” eftersom det var precis det som invånarna i Kanaan gjorde. Gud varnade israelerna för de ritualer som de kunde förvänta sig att stöta på i sitt nya land och det var inte varningar tagna ur luften.

2 Mosebok 21:Men om slaven säger: ”Jag älskar min herre, min hustru och mina barn så mycket att jag inte vill bli fri”, då skall hans herre föra fram honom inför Gud, ställa honom vid dörren eller dörrposten och genomborra hans öra med en syl. Sedan skall han för alltid vara sin herres slav.

5 Mosebok 15:16 Men skulle han säga till dig att han inte vill lämna dig, därför att han älskar dig och ditt husfolk, eftersom han har haft det bra hos dig, 17 då skall du ta en syl och sticka den genom hans öra in i dörren. Därefter skall han vara din slav för alltid. Med din tjänarinna skall du göra på samma sätt.

Notera i sammanhanget att förbudet mot ”märken” visserligen har tillägget ”för någon död”, men när det handlar om att bränna in skrivtecken så finns INGET sådant tillägg! Notera också att 3 Mos. 19:28 avslutar förbudet att inte göra tatueringar med ”JAG ÄR HERREN”. Att göra tatueringar kan därför vara ett tecken på rebelliskhet mot skaparen och därför ska man verkligen tänka sig för två gånger innan man bryter mot ett sådant förbud. Här är ett exempel på hur Baal-dyrkare ristade sig.

1 Kung. 18:25 Elia sade till Baals profeter: ”Välj ut åt er den ena tjuren och gör den i ordning. Ni får välja först, eftersom ni är fler. Åkalla därefter er guds namn, men tänd inte elden!” 26 De tog den tjur som han gav dem och gjorde den i ordning. De åkallade Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: ”Baal, svara oss!” Men inte ett ljud hördes, och ingen svarade. Och hela tiden dansade de omkring altaret som man hade byggt.27 När det blev middag, retades Elia med dem och sade: ”Ropa högre. Visst är han en gud, men han kanske sitter försjunken i tankar, eller så är han upptagen eller på resa, kanske sover han, men då skall han väl vakna.” 28 Då ropade de ännu högre och RISTADE SIG, som de brukade, med svärd och spjut, så att blodet rann på dem29 När det blev eftermiddag, greps de av profetiskt raseri och höll på så ända till dess det var tid för matoffret.

Tatueringarnas historia och hälsorisker

Den äldsta historien gällande tatueringar kan vi som sagt se i Bibeln och ända sedan dess så är tatueringar starkt förknippade med hedendom, shamanism, Baal-dyrkan, ockultism och mysticism. I1 Sam. 15:23 kan vi läsa ”upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi”, och tatueringar är fortfarande starkt associerat till just rebelliskhet och upproriskhet gentemot auktoriteter och mot god moral. Det har alltid varit vanligt med tatueringar i fängelsemiljöer, i gatugäng, hos drogberoende, hos syndiga sjömän som lever i sus och dus och hos Hells Angels. Det är vanligt att olika kriminella gäng uppmuntrar (eller t o m kräver) tatueringar för att visa på gängtillhörighet, och ofta har tatueringar formen av dödskallar, ormar, demoner, eldsflammor och pornografi. Tatueringar kan förstås se ut på en rad olika sätt, men om man skulle rita en ”urtypisk” eller ”klassisk” tatuering så skulle det förmodligen vara ett ankare med en orm slingrad runt den, en dödskalle med två benknotor som sticker upp i kors bakom den, eller ett hjärta med ett namn skrivet i det (t ex urtypiska ”Daisy”).

En shaman är en mellanlänk mellan den naturliga världen och andra världar och tatueringar är ofta inblandade i de magiska riterna. Det är också vanligt med att rista så djupt så att blodet sipprar ut, vilket har en djupare betydelse inom ockultism och shamanism. Tatueringar är därför kanaler för demoniska upplevelser och det kan förklara varför Baal-dyrkarna ristade in sig.

En tatueringsmaskin kan sticka huden 3000 gånger i minuten, och varje hål är en inbjudan till infektioner och sjukdomar. HIV, AIDS, Hepatit B, Hepatit C, stelkramp och tuberkulos är de risker som finns vid varje tatueringstillfälle. Helst ska tatueringsverktyg endast användas en gång för att helt undvika farlig smitta mellan patienter, men så görs förstås sällan. Det finns blodhämtningsställen som förbjuder donatorer som tagit en tatuering de senaste 12 månaderna. Detta beror på rädslan för Hepatic C och andra sjukdomar. Tatueringar kan även orsaka kroniska hudproblem, allergier, fotokänslighet, psoriasis, och benign/malign cancer. (www.saintmarys.edu/~health/dyk0010.html). Det finns ganska många människor som erfarit infektioner eller fått allergireaktioner pga tatueringsfärgen som vanligtvis innehåller metallfibrer och järnoxid (rödrost). Dessa metallfibrer kan orsaka brännkänslor under en MRI-röntgen och det finns vissa kliniker som vägrar att behandla tatuerade patienter med MRI. (www.ezpermanentmakeup.com/IronOxideLetters.htm)

Notera att dessa risker inte bara finns hos smutsiga tatueringssalonger på bakgator i Harlem, utan riskerna finns på alla tatueringssalonger – fast förstås i olika grad. Skådespelerskan Pamela Anderson hade förstås råd att gå till en exklusiv och dyr tatueringssalong med tanke på hennes goda ekonomi som Hollywoodstjärna, men trots att hon gjorde just det så drabbades hon av Hepatic C.

Är det då helt fel för en kristen att tatuera sig?tatuering2

Kristna kanske försöker hitta support för att tatuera sig med påståendet att Jesus ju var en ”rebell” och att en tatuering skulle kunna statuera samma ”rebelliska” sinnelag. Men Herren Jesus var ingen rebell! Vem var Jesus auktoritet? Fadern. Och Jesus var lydig sin Fader in i döden! Jesus var visserligen emot denna världens system men detta var för att VÄRLDEN var olydig och syndig – inte Jesus!

Fil. 2: 8 Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset.

Med tanke på vad vi vet om historien om tatueringar och vilka sjukdomar som riskeras så måste man fråga sig varför en kristen person tycker att det är motiverat att tatuera sig? Man behöver ha dessa verser i åtanke vad gäller mycket av det som vi gör:

1 Kor. 8:Men se till att denna er frihet inte blir till fall för de svaga. 10 Ty om någon får se, hur du som har kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, blir inte då den som har ett svagt samvete ‘uppbyggd’, så att han äter av det kött som offrats åt avgudarna? 11 Genom din kunskap går den svage förlorad, din broder, som Kristus har dött för. 12 När ni på det sättet syndar mot bröderna och sårar deras svaga samveten, då syndar ni mot Kristus13 Alltså, om maten blir till fall för min broder, skall jag aldrig någonsin äta kött, så att jag inte blir orsak till min broders fall.

Ovan verser handlar om att äta kött, och det är någonting som inte är fel i sig självt. Ska man vara noga så handlar det specifikt om offerkött, men man skulle kunna applicera tankegången på mycket annat i våra liv. Byt ut ”offerkött” mot ”tatueringar”. Båda kan få människor på fall. En del försöker motivera en tatuering med att de kan välja en Biblisk symbol som i sin tur kan utmynna i diskussioner om tatueringen och om Jesus, men vad är det för bild personen kan tänkas få om Jesus? (Speciellt om du dessutom klär dig lite ”rebelliskt” i största allmänhet och svär?) En person som vet att du är kristen och noterar att du har tatueringar kanske undrar vilka andra förbud i Bibeln som man kan släta över, precis som man kan släta över förbudet mot tatueringar. Kan man välja och vraka bland förbuden och godkänna de bud man personligen kan tänka sig att acceptera? Det kanske inte är så noga vad det står i Bibeln? Och budskapet att ”det är bara om förbuden står med i NT som du behöver lyda dem” fungerar inte alltid. Har Gud ändrat på sig vad gäller moral och människors beteenden? Ta det här med homosexualitet till exempel. Om det är en styggelse för Gud i GT så borde det väl vara en styggelse även i NT oavsett om förbudet är repeterat eller ej? Detta är också ett bra exempel på ett annat sätt eftersom utlevd homosexualitet innebär förhöjda risker gällande vissa sjukdomar – alltså precis som fallet är med tatueringar enligt statistiken! Att välja en väg som Gud varnar för (åtminstone aldrig uppmuntrar) och som innebär hälsorisker, är som att kasta sig utför stupet och ändå hoppas att man ska klara sig. Är inte detta att fresta Herren?

Sen ska vi inte glömma alla de fall när en person vet att du identifierar dig som en kristen men som väljer att INTE kommentera din tatuering, utan bara för sig själv antar att en kristen är lika syndig som alla andra – tatuerar sig, dricker alhohol, röker och svär? Han kan mycket väl få en sådan negativ bild av kristna eftersom, återigen, tatueringar är starkt kopplade till destruktiva beteenden och dåliga miljöer. Visst vill vi göra REKLAM för Jesus och kristendomen i stället för att visa upp en negativ bild där vi får andra att tro att kristna är precis som alla andra? Varför är det då så viktigt för dig att ta dig ett märke som riskerar att förvränga den goda bilden av kristendomen, och som dessutom beskrivs i Bibeln på ett mycket negativt sätt kopplat till Satansdyrkan? Tror du innerst inne att Gud vill att du ska riskera din hälsa och ditt och andra kristnas goda rykte genom att göra en tatuering? Vad är det egentligen för bild av kristna som du vill förmedla? Är det inte snarare så att du vill göra en tatuering för att du personligen tycker det är snyggt, ballt och coolt, och att du väljer en kristen symbol som en ursäkt för att kunna rättfärdiga en tatuering?

Eftersom det är vanligast att kristna INTE tatuerar sig så får de kristna som har tatueringar ögonen på sig. Skulle man då vara en person som upplevs lite ”halvsyndig” så spiller detta tyvärr över på andra kristna som också får dåligt rykte. Skulle en välkänd evangelist med tatueringar göra sig skyldig till otrohet eller någon annan synd, så spär det på bilden att tatueringar är kopplade till omoral. (Detta har tyvärr hänt.)

Ändå måste vi döma kristna med tatueringar på rätt sätt – eller kanske inte döma alls. Kanske tatueringen gjordes innan personen blev kristen? Kanske personen genom åren blivit itutad av andra att Bibeln inte förbjuder eller varnar för tatueringar och att det är helt ok för kristna att ta dem? Vi blir dömda efter våra samveten. Däremot borde vi passa på att förmedla den sanna bilden om tatueringar om frågan kommer upp, samt göra vad vi kan för att avråda en person från att göra en tatuering. Det är svårt att ångra sig när tatueringen är gjord, och att ta bort en tatuering innebär också hälsorisker.

Citat som talar sitt eget språk

”The reasons why puncturing the skin should be regarded with some degree of awe are not far to seek, for in the first place, there is the drawing of bloodwhich to the savage world over is full of significance as a rejuvenating and immortalizing factor. There is in addition the opening of numerous inlets for evil to enter.” ([Hambly Wilfrid D. 1925. The History of Tattooing and its Significance, p. 233] (Gilbert, Steve, Tattoo History: A Source Book, p. 162)

Dr. W.D. Hambly’s, The History of Tattooing And It’s Significance. Author Steve Gilbert, in his popular Tattoo History: A Source Book, writes, ”Hambly concluded that historically tattooing had originated in connection with ancient rites of scarification and bloodletting which were associated with religious practices intended to put the human soul in harmony with supernatural forces and ensure continuity between this life and the next.” (Gilbert, Steve, Tattoo History: A Source Book, p. 158)

”In northwest Alaska, traditional practices of tattoo and ritually induced bleeding were often related and may have even overlapped to some extent. Around Bering Strait, shamans commonly performed bloodletting to relieve aching or inflamed parts of the body. Nelson watched a shaman ‘lancing the scalp of his little girl’s head, the long, thin iron point of the instrument being thrust twelve to fifteen times between the scalp and skull [which is the identical technique for tattooing] . . It is plausible that the release of blood functioned to appease various ills and spiritual manifestations. For instance, several St. Lawrence Islanders explained to me the importance of licking the blood that was released during tattoo ‘operations’.”
(Gilbert, Steve, Tattoo History: A Source Book, p. 181)

”Tattooing in adolescents was significantly associated with sexual intercourse, substance use, violence and school problems in bivariate analyses and in logistic regressions adjusting for sociodemographic factors and peer substance use.” (Timothy A. Roberts, M.D. and Sheryl A. Ryan, M.D., Tattooing and High-Risk Behavior in Adolescents, Division of Adolescent Medicine, Strong Children’s Research Center, University of Rochester School of Medicine, Rochester, NY)

An alarming research study published by Dr. Bob Haley and Dr. Paul Fischer at the University of Texas Southwestern Medical School in Dallas uncovered that the ”innocent” commercial tattoo may be the number one distributor of hepatitis C. The study was published in the journal Medicine (Haley RW, Fischer RP, Commercial tattooing as a potentially source of hepatitis C infection, Medicine, March 2000;80:134-151). Dr. Haley, a preventative medicine specialist and a former Center for Disease Control (CDC) infection control official, is exceptionally knowledgeable to prepare the study. Dr. Haley concludes, ”We found that commercially acquired tattoos accounted for more than twice as many hepatitis C infections as injection-drug use. This means it may have been the largest single contributor to the nationwide epidemic of this form of hepatitis.”The study also found that people who get tattooed in a commercial tattoo parlor were nine times more likely to get hepatitis C! That’s nine times more likely to be infected by a deadly, fatal disease. And Dr. Haley is not referring to ”backyard-prison-tattoos” but a tattoo from a ”sanitized” commercial tattoo shop.

25 tankar om “Får en kristen tatuera sig enligt Bibeln? (3 Mos.19:28)

  1. Står det någonstans i Bibeln om att rökning är förbjuden i GT?
    Det borde det göra om rökning inte är tillåten – Om det är synd.

    Jag förstår att det det finns en del ställen som säger att tatuera sig är fel – Och synd.
    Men jag ser inte rökning i GT – Om du inte tänker på rökelsen..

    Gilla

    • Hej Emanuel

      Rökning och andra moderna företeelser finns inte med i vare sig GT eller NT, för de var inte uppfunna på den tiden, men däremot kan vi läsa att vår kropp är ett tempel åt den helige ande och:

      1 Korinthierbrevet 6:12 Allt är tillåtet för mig, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet för mig, men jag skall inte låta något ta makten över mig.

      Att låta sig bli beroende av alkohol och cigaretter skulle jag vilja kalla att något tar makten över den personen, och det är dessutom något som kostar pengar (som vi skulle kunna använda till något bättre) och som förstör vår hälsa. Vi kan läsa 1 Kor. 6:20—”Så förhärliga då Gud i er kropp!”

      Vi måste fråga oss själva om Guds önskemål med våra liv är att vi använder våra pengar till att köpa cigaretter som förstår våra kroppar inifrån? Är detta att förhärliga Gud i vår kropp? RÖkning kan dessutom kan få andra människor på fall eftersom de kanske blir ”uppmuntrade” av vårt beteende och börjar röka friskt bara därför.

      GVD!

      Gilla

  2. Jag ser absolut hur du menar – Absolut ska man hålla koll på om något har tagit över makten i ens liv.
    Det får vi ju tänka på varje dag – Hur länge vi är ute på nätet, hur länge vi spelar dataspel, helt enkelt vad vi lägger våran tid och våra pengar på.

    Absolut är vi ett tempel för den helige Ande – och det är viktigt att veta vad vi stoppar i oss, vad som har tagit över makten i våra liv – Om det är så. Det är viktigt att vi visar ett gott omdöme genom att inte röka, inte tatuera sig, inte svära etc.. Så att andra inte tar efter på så sätt.
    Istället får dem ta efter på hur heligt, rättfärdigt och ostraffligt som vi bör leva.. På så sätt kan dem följa våra exempel.

    JA – Jag håller helt med dig om att vi behöver lägga ner tid och pengar på sådant som gör att Den helige Ande vill bo i templet – Alltså oss.

    GVD!

    Gilla

  3. Kunde inte ha uttryckt det bättre själv, vi kristna ska föregå med gott exempel , de som kommer till tro är våra nyfödda små syskon som vi ska ta hand och därför är det viktigt för oss kristna att ta avstånd från allt det världsliga, på så sätt underlättar vi det för de nyfödda att kunna se vägen till Gud , det ska finnas en kontrast mellan ondskan d.v.s. synden och Guds godhet. Det är därför Jesus sa att de troende skulle lysa som ljus bland mörker. Evangeliet handlar inte bara om ord utan om handlingar . Guds väg må inte vara en lätt väg men det är bara de frimodiga som väljer den vägen och segrar med Guds kraft .

    Gilla

  4. Hur tror du bibeln ser på andra saker som tex man smyckar sig med? Jag tänker främst på tjejer. Smink, örhängen, halsband, armband? Är inte det också värdsligt? Ska vi avstå sådant med för att Helga templet som är vår kropp? Förr var det ju synd med sådana saker. Varför är det ok nu? Många har även korta klänningar o kjolar som visar mer ben än tyg o kan lätt bli till frestelser för män men detta verkar många också glömt. Skulle du kunna göra en liten research på dessa saker också? Gillade det du skrev om tatueringar.

    /B

    Gilla

    • Hej Bea

      Att avstå från smink och smycken är förstås bra, men i Bibeln så kan vi läsa om exempelvis Rebecka (Isaks fru) som använde smycken, vi kan läsa att en massa smycken offrades till Gud (och accepterades) i Exodus, och vi kan t o m läsa att Gud själv smyckade Satan (och kanske alla sina änglar) med smycken. Om det ansågs vara synd i Sverige ”förr” så är det i så fall bara människobud. Det är Bibeln vi ska följa. Jag kan inte se att smycken i sig är fel, men däremot måste vi tänka på Paulus varningsord:

      1 Tim. 2:9 På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan.

      Paulus skulle aldrig argumentera emot Gud vad gäller smycken och kläder, men vi kan tänka oss att Paulus inte skulle godkänna om vi pyntade oss med ett FLERTAL av de saker som han listade. Sen kanske vi också kan tänka oss att Paulus hade en bild i huvudet på hur en lättfotad kvinna klädde sig för 2000 år sedan, och det vill han givetvis inte att vi ska efterlikna. Det är inget fel att ha en guldkedja eller ens två, men om det går till överdrift och man sticker ut på ett sådant sätt att de kan få felaktiga uppfattningar om oss, så har det gått för långt. En kristen kvinna som spenderar mycket pengar på märkeskläder ger helt fel signaler. Det handlar om ett GOTT OMDÖME.

      <<Många har även korta klänningar o kjolar som visar mer ben än tyg o kan lätt bli till frestelser för män men detta verkar många också glömt.

      Det håller jag HELT med om! Det är verkligen inte schysst att klä sig på ett sådant sätt att man leder andra i frestelse. Det här är ett större problem än smycken! Jag tror Gud välsignar en kvinna som klär sig anständigt och vägrar att gå med strömmen.

      Tack för tipset om att studera detta närmare! Jag har tänkt att skriva om ämnet sedan tidigare, och det är ett ganska snabbt projekt. Kanske jag får till en bloggartikel redan i morgon.

      Guds välsignelser

      Gilla

  5. Hej. Måste bara säga att det är skrämmande att läsa detta. Jag har själv en tatuering. En tatuering jag funderade länge över. Ett tatuering som står mig nära hjärtat, som är en påminnelse om vem jag är och hur stark jag varit när det varit som tuffast. Jag är uppväxt med en kristen och troende mor så jag respekterar religion högt, men sättet du skriver detta på är nästan kränkande, borde gud döma mig nu menar du? För att jag väljer att sminka mig och tatuera mig? Ligger jag bättre till hos gud om jag inte gör det? (syftar på något jag läste i kommentarsfältet). Jag tror på en gud som älskar en människa för vem den ÄR. Och för vad man GÖR och åstadkommer gentemot andra. En Gud som går efter vad jag har för hjärta och själ. Ett rent hjärta. Inte vad jag har valt att bära för kläder, smink eller tatuering (som för mig är ett konstverk och har en stor innebörd). Fruktansvärt att du som ska tro på något så rent ska låta så fruktansvärt dömande. Gud hade bara blivit besviken om han sätt hur människan idag låter sådana oväsentliga ting komma emellan det allra viktigaste. Hur vi behandlar andra. Kärlek och respekt. Vi har andra saker att be för idag, att jobba för idag än att fundera över om människor är välsignade om de tatuerar sig. Be för de som blivit våldtagna, be för allt krig och alla barn som går hungriga.
    Jag ska be för dig.
    / Ung tjej.

    Gilla

    • Hej Anna

      <<Ett tatuering som står mig nära hjärtat, som är en påminnelse om vem jag är och hur stark jag varit när det varit som tuffast.

      << borde gud döma mig nu menar du? För att jag väljer att sminka mig och tatuera mig?

      Jag har skrivit en bloggartikel om juveler och smink som du kan läsa. Det är en av de allra senaste artiklarna. Det är ingen synd att sminka sig.

      <<Jag tror på en gud som älskar en människa för vem den ÄR. Och för vad man GÖR och åstadkommer gentemot andra.

      Att åstadkomma något gentemot andra är exempel på något man GÖR, och även Bibeln visar att Gud verkligen uppskattar lydnad och att vi behandlar andra som vi själva vill bli behandlade.

      <<Inte vad jag har valt att bära för kläder, smink eller tatuering (som för mig är ett konstverk och har en stor innebörd).

      1 Tim. 2:9 På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan.

      <<Fruktansvärt att du som ska tro på något så rent ska låta så fruktansvärt dömande.

      Du låter väldigt hård och dömande tycker jag. Tack för din åsikt, men tänk gärna på att uttrycka dig med lite mer respekt och kärlek. Som kristna borde vi kunna utbyta olika ståndpunkter på ett moget sätt.

      Gud välsigne dig

      Gilla

  6. Påstår du att jag inte uttrycker mig moget för att jag uttalar något från mitt perspektiv? Tyckte det kunde vara nyttigt att få höra hur detta uppfattas från någon utomstående som inte utövar dessa religiösa ting dagligen. Och du svarade fortfarande inte på min fråga? Anser du att du ligger bättre till hos gud för att du inte har en tatuering? Är jag en sämre människa för det? Tycker det är en fruktansvärt onödig punkt att lägga ner energi på när man kan utöva sin kärlek till gud på många bättre sätt än att predika om vad som är rätt eller fel med det yttre. Personer som lagt ner hela sina liv på att hjälpa andra människor men inte valt att leva efter alla bibelns budord, får de inte samma respekt av dig?

    1 Tim. 2:9 På samma sätt skall kvinnorna be och uppträda i anständig klädedräkt, med blygsamhet och gott omdöme, och smycka sig, inte med håruppsättningar, med guld eller pärlor eller dyrbara kläder 10 utan med goda gärningar, så som det anstår kvinnor som bekänner sig till gudsfruktan.

    Så det finns bara svart eller vitt? Det ena eller det andra? Kan man inte utföra goda gärningar och få klä sig i något man själv finner som dyrbara kläder? Är det inte så att detta tolkas lite för bokstavligt.
    Skriver med all respekt och vill bara förstå hur du ser på OSS som inte valt att gå exakt samma väg som dig?

    Gud välsigne dig!

    Gilla

    • Hej Anna

      <<Påstår du att jag inte uttrycker mig moget för att jag uttalar något från mitt perspektiv?

      Nej, absolut inte. Jag uppskattar när människor uttrycker sin mening och berättar varför de håller med eller inte håller med. Jag reagerade bara på din ton pga en artikel där jag går igenom vad Bibeln säger om tatueringar, riskerna med tatueringar, våra eventuella motiv för att skaffa tatueringar och min egen personliga åsikt om tatueringar.

      <<Anser du att du ligger bättre till hos gud för att du inte har en tatuering?

      Jag anser att jag svarade på den frågan i min utförliga bloggartikel. Om du inte hittat någon kommentar där det står "har man en tatuering så är man helt klart en syndare och hatad av Gud", så kan det bero på att det inte är min generella åsikt, eftersom det inte går att göra en sådan snabb dom. Men jag förklarar också att det KAN handla om ett slags rebelliskt sinnelag (synd) OM man har fel motiv vad gäller tatueringar, och beroende på vad man kännner till om vad Bibeln säger om tatueringar och om riskerna de är villiga att ta för sitt obibliska märkes skull. Lydnad är bättre än offer i Guds ögon.

      <<Personer som lagt ner hela sina liv på att hjälpa andra människor men inte valt att leva efter alla bibelns budord, får de inte samma respekt av dig?

      Bibelns budord är att behandla andra som man själv vill bli behandlad, älska sin nästa, undvika att stjäla, ljuga, begå äktenskapsbrott, osv. Menar du att du upphöjer personer som hjälper andra människor men som INTE valt att leva efter Bibelns ord att älska sin nästa? Det är en motsägelse.

      << Kan man inte utföra goda gärningar och få klä sig i något man själv finner som dyrbara kläder?

      Det finns skäl för budorden, eftersom budorden är till för att vi ska kunna leva på det bästa sättet på jorden där vi tänker på allas bästa. Klär man sig minimalt kan man få andra på fall när de frestas, och det är en synd. Vi ska alltså klä oss med gott omdöme. Vidare måste vi tänka på att göra reklam för Guds rike, och inse att det sätt vi klär oss/dekorerar oss på representerar "en kristen person" i andras ögon. Det gäller alltså att fundera på om vi verkligen känner att vi klär oss/dekorerar oss på ett sätt som behagar Gud och inte på ett rebelliskt sätt. Jag förklarade detta i artikeln.

      Gud välsigne dig

      Gilla

  7. ”Du låter väldigt hård och dömande tycker jag. Tack för din åsikt, men tänk gärna på att uttrycka dig med lite mer respekt och kärlek. Som kristna borde vi kunna utbyta olika ståndpunkter på ett moget sätt.”

    Håller med! Det är viktigt att kunna prata och dela olika synpunkter utan att man tar det personligt. Ingen är perfekt och det som författaren till ”björkbloggen” skriver är ändå i slutändan hans tolkning av bibeln och det måste man ha respekt mot, precis som man själv vill bli bemött med respekt.

    Dock tror jag inte att Gud bryr sig speciellt mycket om man har en tatuering eller inte, utan att det är annat som räknas. Bibelordet som du nämner om att man inte ska ”rista märken på sin kropp och tatuera sig” tror jag är en av de sakerna som behövs läsas i sin kontext för att jag tror att det är något som Gud vill att vi ska undvika – precis som ”Ni skall inte äta något som innehåller blod” och när Paulus skriver att ”kvinnan skall tiga i församlingen”. Och då är jag ändå en som vill tro att man för det mesta kan läsa bibeln ordagrant.

    Du pratar också om att det är viktigt att tänka på vad för bild man ger utåt. Jag håller självklart med dig, men jag är inte säker på att du ser hela bilden av vad som är en ”rätt bild”. Jag tror att det i vissa fall, för vissa grupper av människor kan hjälpa att få se en kristen med tatueringar, kanske långt hår, en utstickande klädstil m.m. men som lever sitt liv för Jesus och att sprida kärlek omkring sig. Detta eftersom jag tror många kan vara emot att ge Gud en chans eftersom de förknippar kristendom med att man måste bli en stereotypisk (kanske i deras ögon lite småtråkig) kristen som bara har en massa förbud mot saker de inte får göra. Då kanske det är bra att det finns dom som bryter dessa fördomar och visar att det inte bara finns en typ av människor som kan vara kristna (eller ett sätt att vara kristen), utan att Gud är för alla och att det inte är dom där yttre sakerna som spelar roll, utan vart man har sitt hjärta. Självklart tror jag ändå att man sedan skall försöka leva efter det som man tror (och känner) att Gud tycker är rätt.

    Jag tycker personligen inte att det är värt att göra en tatuering bara för att den ser cool ut, just för att jag hellre visar Gud respekt genom att inte chansa, eftersom det är lite oklart om det är synd eller inte med tatueringar. Men jag skulle eventuellt kunna tänka mig att göra en tatuering om den verkligen betydde väldigt mycket för mig och jag kände att det var rätt (och jag gjorde den i tro att Gud var OK med det), speciellt om det hade varit t.ex. ett kors för att visa världen vad jag står för. Alla syndar vi mer eller mindre och gör man saker i god tro och det sedan visar sig vara en synd så tror jag att Gud är mer än villig att förlåta. Gör man tatueringen fast att det känns som om man inte borde göra den, som om Gud egentligen inte vill det. Då tycker jag att det är bättre att avstå och ära Gud på det sättet.

    T.ex. så är jag sångare i ett metal band och i början trodde jag det var fel att ens lyssna på metal musik, speciellt med growl sång. Men jag gjorde det ändå. Det tror jag inte behagade Gud och jag tror att det klassas som synd. MEN nu tror jag inte längre att det är något fel med det specifika sångsättet, utan jag tror att det är budskap och hjärtat i det som i så fall skulle kunna vara fel (eller rätt för den delen!). Så sen jag på riktigt bad Gud om förlåtelse och sa att ”om detta inte är din vilja så ber jag att du ska låta det rinna ut i sanden, men om det är din vilja så vill jag göra det för dig” så tror jag inte längre att det är emot Guds vilja I MITT FALL. Det är det som är så viktigt att förstå. Olika saker kan vara synd för olika människor. Sen tycker jag ändå att det finns mycket som är rätt så svart å vitt i bibeln, som att man t.ex. inte ska ha sex innan äktenskapet, att man inte ska dricka sig full… Och dessa ”förbud” borde egentligen kallas ”bra råd” som Gud ger oss för att våra liv ska bli så bra som möjligt och för att vi ska kunna ha en tajt relation med honom.

    Och angående Annas fråga ”Anser du att du ligger bättre till hos gud för att du inte har en tatuering? Är jag en sämre människa för det?” så håller jag med om att svaret inte direkt var jätte tydligt.. Jag kan inte svara på vad författaren anser, men jag kan svara på om du är en sämre människa för det: NEJ DET ÄR DU INTE! Det finns ingen människa som kan kalla någon annan för en sämre människa (ingen kan kasta den första stenen…) för vi är alla syndare. Tyvärr ligger det bara i vår natur ända sedan syndafallet. Det enda som spelar någon roll är om man har valt att ta emot förlåtelsen från Gud, eller inte – om man har valt att ta emot gåvan som Jesus gav till oss genom att vinna över djävulen (och synden) på korset. Men egentligen är vi ju fortfarande lika ”dåliga” (eller bra) människor som alla andra, för det är inte av egen kraft som vi blivit rena inför Gud, så att vi kan ha en relation med honom. DET ÄR BARA NÅD ALLTIHOP! Halleluja! ;D

    Gilla

    • Hej Simon, och tack för dina inlägg!

      Du hade mycket kloka saker att skriva.Jag är förresten en hon – Annika.

      Men jag kan reflektera över en del saker…

      <<Jag tror att det i vissa fall, för vissa grupper av människor kan hjälpa att få se en kristen med tatueringar, kanske långt hår,—

      Till en viss gräns kan man ju sticka ut, men om vi skulle ha kombinationer av tatueringar, långt hår, svarta kläder med dödskallar och kanske piercingar, och snus i underläppen så kanske människor missförstår den bild vi ger. De kanske tycker att vårt uttryckssätt förmedlar:

      "Se på mig, jag är kristen och klär mig hur jag vill, och bryr mig inte så mycket om vad Bibeln säger om att män borde ha kort hår, att det är förknippat med avgudadyrkan att ha tatueringar, etc. Det är inte så noga vad Bibeln säger, och vi är alla syndare. Det är ingen skillnad på ateister och kristna, för vi har likartad frukt på våra träd. Vi kristna är precis som alla andra, och vi behöver inte sluta med alla synder när vi bli frälsta. Utseendet är viktigt, så varför inte en stor tatuering?", etc"

      Det kanske inte är vad vi VILL förmedla, men kombinationer av ovan stil kanske ändå ger människor en sådan bild av kristendomen.

      <<< –utan att Gud är för alla och att det inte är dom där yttre sakerna som spelar roll, utan vart man har sitt hjärta.

      Absolut, men risken finns att man visar med hjärtat att man inte tar så noga på Guds bud om man klär sig på ett alltför rebelliskt sätt.

      <<Och dessa ”förbud” borde egentligen kallas ”bra råd” som Gud ger oss för att våra liv ska bli så bra som möjligt och för att vi ska kunna ha en tajt relation med honom.
      << Det finns ingen människa som kan kalla någon annan för en sämre människa (ingen kan kasta den första stenen…) för vi är alla syndare. Tyvärr ligger det bara i vår natur ända sedan syndafallet. —
      Det enda som spelar någon roll är om man har valt att ta emot förlåtelsen från Gud, eller inte —
      << Men egentligen är vi ju fortfarande lika ”dåliga” (eller bra) människor som alla andra

      Jag har skrivit ganska många inlägg om det här ämnet, och det är framför allt för att jag reagerat på kalvinismen. Till att börja med så är människorna inte födda i synd. Det har jag själv tidigare trott (som de flesta andra), men detta står inte i Bibeln. Inte heller de första kyrkofäderna lärde ut arvsynden. Endast gnostikerna lärde ut arvsynden. Jag tror att frälsningen handlar om fler moment än att ta emot förlåtelse, för Jesus lärde ut "Omvänd er, för himmelriket är nära". Vi är inte frälsta förrän vi bekänt våra synder, omvänt oss och lämnat den gamla människan bakom oss. Bibeln delar upp människor (alltså vuxna människor vid sina sinnes fulla bruk) bland getter (syndare) och får (inte syndare). Är man kristen så ska man alltså inte kalla sig syndare, för det vore detsamma som att säga att man inte är på väg till himlen. Synd separerar oss från Gud, så därför är det viktigt för Bibelns apostlar att få fram det budskapet. Vi kan alltså sluta med vår synd MEN problemet är att människor ofta missförstått vad synd är. En del kanske tror att man syndar för att man inte tänker på Gud varje minut, eller för att de blivit arga, eller griniga, eller för att de tycker att en del människor är snåla/arroganta/otrevliga,eller för att de inte bett på några dagar, etc. Om nästan ALLT är synd så kan man förstås inte sluta synda.

      Matt. 5: 19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

      Gud välsigne dig!

      Annika

      Gilla

      • Ahh intressant det där om vikten med omvändelse! Håller med, man kan inte ”bli kristen”, ta emot förlåtelsen och sen fortsätta leva som man gjorde innan. Och jag menade aldrig att man föds in i synd, utan att alla människor syndar genom livet. Och jag är väl en av dom som tror att många, även små saker, kan vara synd och att vi därför syndar varenda dag, alla! Så på det sättet menar jag att vi alla är syndare, eftersom jag tolkar ordet syndare att betyda ”någon som syndar”. Dock varken känner jag mig eller ser mig själv som syndig, för jag vet att jag är ren i Jesus, tack vare vad Jesus har gjort och inte tack vare mig själv.

        Kan delvis hålla med om vad du säger om utseende också. Långt hår hade jag aldrig innan hört att det står att man inte får ha i bibeln, till och med Jesus hade väl det?? Om du har det i huvudet hade det varit intressant att veta vart det står. Men jag står nog fortfarande fast vid min punkt att det behövs människor av alla slag för att Guds plan skall gå i uppfyllelse och att då även det ingår folk med kanske en ”hårdrockslook” eller något annat. Självklart är det ju viktigt att man tänker på hur man ser ut och vad för signaler man sänder ut, så speciellt om man är klädd på ett annorlunda sätt, så är det ju viktigt att visa med sitt sätt att det fortfarande är skillnad mellan kristna och de andra.

        Jag vet bara ett exempel på lite mer hur jag tänker:

        Vi var ute och ”evangeliserade” i den klassiska ”gå på stan och berätta om Jesus” stilen, ett stort ungdomsgäng med många underbara människor som har en stark tro på Gud. Men det jag såg då jag och en kompis från kyrkan gick runt och pratade med folk (det var förövrigt på kvällen på valborg, så folk hade börjat festa loss..) var att när han gick fram till folk med sin övertygan om att dom måste ta emot Jesus och att han är den enda vägen.. allt sånt.. Så ryggade folk ganska snabbt och gick nog därifrån mer skeptiska till kristendom än vad dom vart tidigare. (kaffet och pankakorna kan ha hjälpt lite, men ändå…) 😛

        Jag har alltid haft mestadels kompisar utanför kyrkan och hängt med på fester, konserter och både det ena och det andra, men alltid stått upp för min tro. På samma sätt som någon med långt hår och kedjor (kanske tatueringar) kan bli sedd ner på av andra kristna, som ser det som att den personen lever kvar i synd, trots sin inre omvändelse, så kan jag tänka mig att det är många som kanske inte har tyckt att jag borde vara med där det finns mycket alkohol, fylla, party o.s.v. Och jag tror att det är individuellt. Vissa kanske inte klarar av det och faller dit själva, så man ska va försiktig, men för vissa tror jag det kan vara bra att man finns där och står upp för sin tro. För att umgås så mycket med folk utanför kyrkan i speciella sammanhang gör att man får mycket lättare att förstå sig på dom här människorna och även att dom känner att dom kan relatera till mig.

        Så när jag pratade med människor där på stan så kunde jag få en annan kontakt med dom och prata om Jesus, fast än att dom inte bara rygga. P.g.a. att jag kanske hälsa på dom på ett annat sätt och inte nämnde Gud på en gång, utan att dom kände att jag var van att vara i den miljön och att man bara snacka som jämlika först. Sen kunde jag berätta vad Jesus har betytt i mitt liv och ställa dom frågor.

        Här är ett skönt exempel på en sådan kille och som berättar om hur en annan sådan kille hjälpte honom att förstå att han behöver Jesus i sitt liv:

        Så för att avsluta ännu ett alldeles för långt inlägg (förlåt!) så tycker jag att det är bra att man läser i bibeln och försöker att ta reda på vad som är rätt och fel (om man nu t.ex. funderar på en tatuering) men jag tror ändå att jag kan säga att det är lite av en tolkningsfråga just i detta fallet. Så jag tycker inte att man kan döma någon för att den gör valet att tatuera sig, fast att han/hon är kristen, även om man kan avråda om man nu tror att en tatuering inte behagar Gud. Dock tror jag att man inte bör tatuera in vad som helst när man är kristen! Men jag personligen har svårt att se att Gud skulle vara emot om jag skulle vilja tatuera in ett kors på axeln, så att folk runt omkring, t.ex. inom metal ”branschen” kan se vad jag står för. Hade jag gjort det bara för att det såg coolt ut, hade jag varit mer tveksam till det.

        Gilla

      • Hej Simon

        <<Håller med, man kan inte "bli kristen", ta emot förlåtelsen och sen fortsätta leva som man gjorde innan. Och jag menade aldrig att man föds in i synd, utan att alla människor syndar genom livet. Och jag är väl en av dom som tror att många, även små saker, kan vara synd och att vi därför syndar varenda dag, alla!

        Du säger å ena sidan att vi inte kan fortsätta att leva som tidigare, och å andra sidan att vi syndar varenda dag? Då kan jag inte se någon skillnad på frukten före och efter att man föds på nytt? Alla lever ungefär likadant?

        <<Så på det sättet menar jag att vi alla är syndare, eftersom jag tolkar ordet syndare att betyda "någon som syndar".

        Ja, syndare är helt klart någon som syndar, men frågan är om vi måste synda? Sa inte Jesus, Paulus, med flera "synda inte mer"? Kan vi aldrig gå segrande ur kampen mot synden?

        <<Dock varken känner jag mig eller ser mig själv som syndig, för jag vet att jag är ren i Jesus, tack vare vad Jesus har gjort och inte tack vare mig själv.

        Ok, så vi kan fortsätta att synda som förut, men det är ändå ingen fara eftersom vi kan gömma oss bakom Jesus så att inte Gud ser vår synd? (Försöker förstå…)

        << Långt hår hade jag aldrig innan hört att det står att man inte får ha i bibeln, till och med Jesus hade väl det??

        Jag tror inte Jesus hade det, men däremot Nazaréer.

        <<Om du har det i huvudet hade det varit intressant att veta vart det står.

        1 Kor. 11:14 "Lär inte själva naturen er att det är en skam för en man att ha långt hår"

        <<Vi var ute och "evangeliserade" i den klassiska "gå på stan och berätta om Jesus" stilen, ett stort ungdomsgäng med många underbara människor som har en stark tro på Gud.

        Kanon!

        <<<Men det jag såg då jag och en kompis från kyrkan gick runt och pratade med folk (det var förövrigt på kvällen på valborg, så folk hade börjat festa loss..) var att när han gick fram till folk med sin övertygan om att dom måste ta emot Jesus och att han är den enda vägen.. allt sånt.. Så ryggade folk ganska snabbt och gick nog därifrån mer skeptiska till kristendom än vad dom vart tidigare.

        Budskapet om Jesus är sällan populärt, och en Valborg är en förmodligen en ännu svårare miljö att evangelisera i. Det är inte lätt att få folk att bli intresserade mitt i sin komfort och synd.

        << så kan jag tänka mig att det är många som kanske inte har tyckt att jag borde vara med där det finns mycket alkohol, fylla, party o.s.v. Och jag tror att det är individuellt.

        Ef. 5: 11 "Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. 12 Vad sådana människor gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna."

        Men däremot kan man se till att leva rent och evangelisera bland syndare, till skillnad från att leva som syndare mitt ibland dem. Folk som ser vem vi hänger med kan tolka det som en bekräftelse på att vi är likadana syndare som alla andra, och dessutom som hycklare.

        <<Vissa kanske inte klarar av det och faller dit själva, så man ska va försiktig,

        Amen, för några kanske ser upp till dig och ser ditt liv som en bekräftelse på att det är ok, och lever då likadant. Men går längre och faller hårdare. Jag själv känner att jag inte har någonting gemensamt med personer som är ute och dricker och skulle därför inte umgås med dem, men däremot skulle jag absolut kunna tänka mig att evangelisera bland dem. Å andra sidan vore det bättre att vänta tills de blivit nyktra och evangelisera DÅ.

        <<För att umgås så mycket med folk utanför kyrkan i speciella sammanhang gör att man får mycket lättare att förstå sig på dom här människorna och även att dom känner att dom kan relatera till mig.

        Alldeles sant. För min del kommer jag från en bakgrund där ingen är kristen, och det gäller fortfarande.

        <<Så när jag pratade med människor där på stan så kunde jag få en annan kontakt med dom och prata om Jesus, fast än att dom inte bara rygga. P.g.a. att jag kanske hälsa på dom på ett annat sätt och inte nämnde Gud på en gång—

        Ingen måste nämna Gud i första andetaget, men det är bra att du har kontakt med människor och får dem att lyssna på evangeliet. Hoppas du fått några med dig på möten i hemmet eller i kyrkan.

        <<Så för att avsluta ännu ett alldeles för långt inlägg (förlåt!)

        Det är bara bra att du visar ditt intresse för Bibeln och evangelisation 🙂

        <<så tycker jag att det är bra att man läser i bibeln och försöker att ta reda på vad som är rätt och fel

        Alldeles riktigt. Bibeln ska korrigera oss och inte tradition.

        <<Men jag personligen har svårt att se att Gud skulle vara emot om jag skulle vilja tatuera in ett kors på axeln,

        Jag nämnde ett liknande exempel i artikeln, och det kan precis lika gärna gå åt andra hållet, att folk får för sig att kristna inte bryr sig om vad Bibeln säger utan lever hur som helst i alla fall.

        <<så att folk runt omkring, t.ex. inom metal "branschen" kan se vad jag står för.

        Vi måste bara se upp så att vi inte tar tatueringar, umgås med syndare (som du och jag beskrivit i bilder hittills) och lever som syndare,för då är det en olycklig bild vi ger andra om kristendomen.

        GVD

        Gilla

  8. … Läste nu också i första Korinthierbrevet 8:7-10 ”Se bara till att den frihet ni kan ta er inte blir till skada för de osäkra. För om någon får se hur du som äger kunskap ligger till bords i ett avgudatempel, kan han då inte bli så styrkt i sitt samvete att han äter offerkött fast han är osäker? Då går den osäkre förlorad genom din kunskap, denne broder som Kristus har dött för. Om ni på detta sätt försyndar er mot era bröder och våldför er på deras osäkra samveten syndar ni mot Kristus. Alltså: Om maten bringar min broder på fall avstår jag från kött för evigt för att inte bli orsak till min broders fall.”

    Denna texten passar egentligen ännu bättre in på alkohol, där vi som kristna vet att vi inte ska dricka oss fulla, men att det kan vara okej att ta ett glas då och då. Kanske är det bättre att avstå helt, för att inte förleda någon annan eller riskera att själv åka dit?

    I fallet med tatueringar så kan man kanske inte direkt säga att vi ”äger kunskap” om vad som är rätt och fel, utan vi har alla våra egna åsikter och därför är jag inte säker på att man kan säga att denna text kan appliceras på denna frågan, men den kan ju vara värd att ha i åtanke och om inte annat uppmuntra till att verkligen be mycket innan man skaffar en tatuering och kanske prata med folk som man litar på i kyrkan om det, så att man inte råkar göra så att ”den frihet ni kan ta er blir till skada för de osäkra”.

    God bless!

    Gilla

  9. Hahaha, jag måste erkänna att jag skummade igenom någon del i mitten av grund inlägget och missade att du faktiskt redan har nämnt Korinthierbrevet 8:7-10 😛 hehe, jaja, då kanske det är ett tecken på att det är viktigt 🙂

    Gilla

  10. Du skriver väldigt märkligt, och i vissa fall dömande om andra människor. Du talar om människor som halvsyndiga och att vi inte ska umgås med syndare, ta tatueringar, synda osv. Självklart ska vi inte synda, men klarar människan det? Absolut inte, och självklart förlåter Jesus vår synd om vi med rent hjärta bekänner synden.
    Jesus säger ju själv till Petrus när han frågar hur många gånger hans broder ska bli förlåten och drar till med 7 gånger, varpå Jesus svarar 77.
    Du har redan syndat när du säger att du inte kommer umgås med en person som röker eller dricker alkohol. Att vi kan ses som hycklare för att vi umgås med hycklare är hyckleri i sig själv. Det jag läser då är att du struntar helt i personen så länge du får evangelisera, att du inte hyser någon kärlek till dina medmänniskor så länge dom inte rätter sig efter ditt tycke…
    Så Jesus som själv umgicks med syndiga människor skulle ses som en dålig kristen i dina mått?
    Att en tatuering automatiskt skulle göra att man tatuerar värre motiv är nonsens.
    Många kristna jag känner har tatueringar, jag känner pastorer som har tatueringar.
    Jag tror att detta blogginlägg ger folk sämre syn av kristna än vad en tatuering gör.

    Är det inte bättre att varna folk och kristna vad de tatuerar in för motiv istället?

    Gilla

    • Hej Johan

      << Du talar om människor som halvsyndiga och att vi inte ska umgås med syndare, ta tatueringar, synda osv.

      Människor kan få fullkomlig seger och behöver inte alls förnedra sig med synd 🙂

      << Självklart ska vi inte synda, men klarar människan det? Absolut inte, och självklart förlåter Jesus vår synd om vi med rent hjärta bekänner synden.

      Menar du att vi inte "ska" synda men ändå syndar av ren nödvändighet och att det inte är någon fara på taket om vi syndar eftersom Jesus ändå förlåter oss om vi bara bekänner den synd som vi utför? Då blir svaret att vi KAN synda och lyda två herrar. Men är det den bild som Bibeln förmedlar?

      <<Jesus säger ju själv till Petrus när han frågar hur många gånger hans broder ska bli förlåten och drar till med 7 gånger, varpå Jesus svarar 77.

      Villkoret är att man omvänder sig. Om någon slår mig samtidigt som han ber om förlåtelse, så har han inte omvänt sig. Att omvända sig betyder att vända sig bort från synd.

      <<Du har redan syndat när du säger att du inte kommer umgås med en person som röker eller dricker alkohol.

      Jag har personligen inte något gemensamt med människor som exempelvis dricker sig onyktra, och tillbringar förstås min fritid på ett annat sätt. Det är ingen synd 🙂

      <<Det jag läser då är att du struntar helt i personen så länge du får evangelisera, att du inte hyser någon kärlek till dina medmänniskor så länge dom inte rätter sig efter ditt tycke…

      Jag hyser absolut kärlek till mina medmänniskor, och precis som Gud glädjer sig över varje person som omvänder sig så gör jag det också.

      <<Så Jesus som själv umgicks med syndiga människor skulle ses som en dålig kristen i dina mått?

      Jesus predikade.

      <<Att en tatuering automatiskt skulle göra att man tatuerar värre motiv är nonsens.

      Du missförstod mig nog, för det har jag aldrig sagt.

      <<Många kristna jag känner har tatueringar, jag känner pastorer som har tatueringar.

      Därför är det inte är fel med tatueringar?

      <<Är det inte bättre att varna folk och kristna vad de tatuerar in för motiv istället?

      Det är förstås värre med att rista in dåliga motiv, men frågeställningen i bloggen är vad motivet kan vara för att rista in något över huvudtaget. Varje prick är en hälsorisk, och dessutom kopplat till mörka motiv i Bibeln. Är det då troligt att det är Guds vilja att man gör en tatuering? Eller finns det ett grundläggande motiv att det är coolt med en tatuering och man försöker hitta argument för att göra det? Frågan är öppen 🙂

      GVD!

      Gilla

  11. (Jag kunde inte svara på ditt svar till mitt inlägg, så jag skriver ett nytt inlägg med svaren) P.s. var precis klar med svaren och så försvann alltihop!!! Otroligt störande, men det blir bara till att skriva om alla 40-50 rader igen -.-

    <<Du säger å ena sidan att vi inte kan fortsätta att leva som tidigare, och å andra sidan att vi syndar varenda dag? Då kan jag inte se någon skillnad på frukten före och efter att man föds på nytt? Alla lever ungefär likadant?

    Nope, det var verkligen inte så jag menade. Jag tror absolut att man måste omvända sig från livet som man levde tidigare i samband med att man blir kristen, men jag tror inte att det är det samma sak att omvända sig som att sluta synda. Jag tror dock att man kan bli syndfri… Jag ska förklara hur jag resonerar. Jag tror att när Jesus sa till kvinnan som hade varit otrogen att "Gå och synda inte mer" så visste han att hon inte skulle kunna leva ett syndfritt liv. Jag tror att han uppmanade henne till att sluta vara otrogen och att göra sitt bästa för att inte synda mer. På samma sätt tror jag att en omvänd människa gör sitt bästa för att inte synda, vilket i slutändan leder till att de slutar med de mest uppenbara synderna, men att det är omöjligt att hålla sig borta från all synd helt eftersom vi lever i världen. Jag tror att Jesus är den enda människa som någonsin har klarat av att leva syndfritt här på denna jord och jag tror att hur mycket vi andra försöker att efterlikna honom så kommer vi aldrig kunna bli bättre än att leva 99% syndfritt. Den där sista procenten är sånna där skit saker som en fel tanke, girighet, MATERIALISM, egoism, avundsjuka… saker som vi inte kan komma helt från.

    Alltså: En icke omvänd människa syndar utan att göra något åt det medan en omvänd människa har inställningen att göra sitt bästa för att leva syndfritt och lyckas till 99%. Det tycker jag är rätt stor skillnad på "frukten". Dock spelar det ingen roll om man har 1% synd i sitt liv eller 100%, synd är synd och därför kan vi ändå inte leva nära Gud av egen kraft. Det var ju därför som Jesus var tvungen att dö "in the first place"! Så den verkliga skillnaden mellan en omvänd människa och en icke omvänd människa är att den omvände kommer till Gud och ber om förlåtelse för sina synder, varpå han kan bli helt syndfri, trots att han syndar gång på gång och till detta kan också tilläggas att jag tror att det krävs att man verkligen vill sluta med synderna för att man skall kunna be Gud uppriktigt om förlåtelse – och få förlåtelse. Det är ju samma med barn. De kan slänga ur sig "förlåt" bara för att ha sagt det, så att mamma slutar vara arg, men det godtas inte om de inte menar det. Annars är det bara tomma ord.

    <<Ef. 5: 11 "Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. 12 Vad sådana människor gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna."
    Men däremot kan man se till att leva rent och evangelisera bland syndare, till skillnad från att leva som syndare mitt ibland dem. Folk som ser vem vi hänger med kan tolka det som en bekräftelse på att vi är likadana syndare som alla andra, och dessutom som hycklare.

    Okej, först måste jag säga att jag är inte arg, men jag är så INNERLIGT TRÖTT PÅ ATT ALLTID BEHÖVA TÄNKA PÅ VAD ALLA ANDRA RUNT OMKRING SKA TYCKA OCH TÄNKA OM VAD JAG GÖR! Jag tror egentligen att människofruktan är ett mycket större problem för Gud (speciellt här i Sverige) än att man gör något som i extrema fall skulle råka missleda någon att synda bara för att det såg ut som att jag också syndade, när allt jag ville var att vara där jag kände att Gud vill ha mig. Speciellt med tanke på att det heter att man ska pröva allting själv inför Gud, alltså att man inte bör ta efter hur det verkade som någon annan gjorde utan att tänka eller be över det själv. Det är det har säkert hänt att någon har blivit missledd av någon annan som bara ville väl någon gång och det är beklagligt, men jag går i tron att om jag bara söker efter att göra Guds vilja så tror jag att han ser till att jag inte missleder någon.

    Och förresten anser jag inte att jag lever som syndare mitt ibland dem, om det var det du menade. Trots att jag inte har något emot att hänga med mina kompisar ut på t.ex. krogen så är jag helnykterist (dricker inte ens alkoholfritt, som en principsak, eftersom det är omöjligt att få bort all alkohol), har aldrig ens provat att röka, snusar inte, har aldrig haft sex, eftersom jag vill vänta tills jag är gift och har inte ens långt hår! (Jag har iofs svårt att tro att det skulle vara ens synd, men ändå..) så även om jag är långt ifrån perfekt så har du helt ärligt ingen rätt att säga att jag lever som en syndare ibland syndare! Ursäkta att jag blir lite upprörd, men du förstår nog hur det du skriver låter..

    Men det jag har lärt mig under mina 22 år här på jorden är att det finns två sorter av evangelisation, det ena kan vi kalla kvantitativ evangelisation och det andra kvalitativ evangelisation. Kvantitativ evangelistation är sådan evangelisation där man går på stans torg och berättar om Jesus för främlingar och om man ska vara ärlig så brukar det inte ge så stor utdelning, även om jag tycker det är en bra sak att göra. Men kvalitativ evangelisation å andra sidan är när man visar med sitt liv och berättar för sina nära och kära vem Jesus är och hur det är att vandra tillsammans med honom och det här är den slags evangelisation som verkligen gör skillnad. För det betyder ju så mycket mer att få höra om Jesus av en som man litar på och faktiskt har en relation till än någon som man aldrig har träffat förut som kanske bara uppfattas som att vara lite bäng i bollen. Framför allt tror jag att det är hur man lever som är det starkaste vittnesbördet.

    Men för att kunna berätta om Jesus/visa för sina nära och kära vem han är så måste man ju lära känna folk utanför kyrkan och det gör man på deras hemmaplan, inte genom att sitta i kyrkan och vara rädd att någon annan skall uppfatta det man gör på fel sätt. Sa inte Jesus själv när han blev kritiserad därför att han umgicks med – och undervisade – människor som fariseerna såg ner på och betraktade som syndare att: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare" (Luk 5:31-32) ?

    <<Kan vi aldrig gå segrande ur kampen mot synden?

    Jo! Men inte för att vi är perfekta, eller ens för att Jesus gör oss perfekta, utan för att han ÄR perfekt och har vunnit auktoritet att förlåta synd! 😀

    <<Vi måste bara se upp så att vi inte tar tatueringar, umgås med syndare (som du och jag beskrivit i bilder hittills) och lever som syndare,för då är det en olycklig bild vi ger andra om kristendomen.

    AMEN! 🙂

    Gilla

    • Hej Simon

      << P.s. var precis klar med svaren och så försvann alltihop!!!

      Sånt är irriterande. Bäst att kopiera alltihop innan man skickar det.För att vara på den säkra sidan.

      << Jag tror absolut att man måste omvända sig från livet som man levde tidigare i samband med att man blir kristen, men jag tror inte att det är det samma sak att omvända sig som att sluta synda.

      Fast det är vad omvändelse betyder. Johannes Döparen vägrade exempelvis att döpa en del skriftlärda pga att de inte levde ett liv som passade för ett dop.

      << Jag tror att när Jesus sa till kvinnan som hade varit otrogen att "Gå och synda inte mer" så visste han att hon inte skulle kunna leva ett syndfritt liv.

      Det betyder väl att vi inte behöver lyda Jesus? Om Jesus säger att vi inte blir förlåtna om vi inte förlåter andra, så kanske han "vet" att vi inte klarar att lyda honom? Eller när han säger att vi inte får förneka honom för att vi inte ska bli förnekade inför vår Fader, så kanske han inte menar vad han säger här heller? Blir då verkligen Bibeln vårt rättesnöre när man bestämmer sig för att Jesus ibland inte menar det han säger?

      << På samma sätt tror jag att en omvänd människa gör sitt bästa för att inte synda, vilket i slutändan leder till att de slutar med de mest uppenbara synderna—

      Men all form av synd leder väl till separation från Gud? Och vilka är de "uppenbara synderna"? Räcker det med att göra sitt bästa? Om en person bara är otrogen vart femte år i stället för varannan månad, eller om alkoholist super sig full en gång i månaden i stället för varje helg, då är de alltså fortfarande på väg till himlen`? Kan man verkligen tjäna två herrar och fortfarande vara frälsta? Säger inte Paulus att det är just det vi inte kan?

      << Den där sista procenten är sånna där skit saker som en fel tanke, girighet, MATERIALISM, egoism, avundsjuka… saker som vi inte kan komma helt från.

      Här tror jag problemet ligger. Om man missförstår synd och inkluderar saker som INTE är synd, så har man urvattnat synden. Självfallet kan vi inte leva syndfritt om det vore synd att få en felaktig tanke eller att vilja ha en lite nyare bil som inte går sönder hela tiden. Men det är ingen synd! En felaktig tanke är ett exempel på frestelser, och frestelser är inte synd. Även Jesus frestades ju i ALLT liksom vi. Det är viktigt att inte tänka fariseiskt och försvåra Guds bud genom att göra dem svårare än Gud har tänkt. Det är inte synd att ta hand om sig självt och unna sig själv saker.

      <<Alltså: En icke omvänd människa syndar utan att göra något åt det medan en omvänd människa har inställningen att göra sitt bästa för att leva syndfritt och lyckas till 99%.

      Även många agnostiker lever mycket fina liv och vill inte behandla sina medmänniskor illa. De gör verkligen sitt bästa. Är det alltså ingen skillnad?

      <<Dock spelar det ingen roll om man har 1% synd i sitt liv eller 100%, synd är synd

      Då har väl Jesus, Paulus etc fel när de säger "synda inte mer"? Om de i stället menar "gör ert bästa för att inte synda, för självfallet kan ni inte helt sluta synda", så kunde de väl ha sagt det?

      <<Det var ju därför som Jesus var tvungen att dö "in the first place"!

      Jesus dog för att vi syndat. Inte för att hjälpa oss att synda i lugn och ro utan risk för straff.

      <<Så den verkliga skillnaden mellan en omvänd människa och en icke omvänd människa är att den omvände kommer till Gud och ber om förlåtelse för sina synder,

      Varför be om förlåtelse för något som du säger att vi aldrig helt kan sluta med? Det vore väl ytterligare en synd, att be om förlåtelse för något som man faktiskt aldrig tänkt att upphöra med?

      <<varpå han kan bli helt syndfri, trots att han syndar gång på gång och till detta kan också tilläggas att jag tror att det krävs att man verkligen vill sluta med synderna för att man skall kunna be Gud uppriktigt om förlåtelse – och få förlåtelse.

      Så man syndar gång på gång, samtidigt som du säger att det krävs att man verkligen måste vilja sluta med synden? Den synd som du säger att vi aldrig helt kan bli befriade från? (Jag försöker förstå).

      <<De kan slänga ur sig "förlåt" bara för att ha sagt det, så att mamma slutar vara arg, men det godtas inte om de inte menar det.

      Exakt, men om du säger att vi aldrig kan göra oss av med den där procenten, varför då ens tänka på att be om ursäkt för den? Vi kan ju aldrig sluta med de synderna säger du?

      <<Men däremot kan man se till att leva rent och evangelisera bland syndare, till skillnad från att leva som syndare mitt ibland dem.

      Exakt, bara vi ser till att göra just detta. Det finns en risk att vi kanske bara säger en mening, och sen hänger vi bara med de andra resten av kvällen. Vad har vi då åstadkommit?

      <<Okej, först måste jag säga att jag är inte arg, men jag är så INNERLIGT TRÖTT PÅ ATT ALLTID BEHÖVA TÄNKA PÅ VAD ALLA ANDRA RUNT OMKRING SKA TYCKA OCH TÄNKA OM VAD JAG GÖR!

      Versaler betyder på internetspråk att man är arg 🙂 Du argumenterar lite grand emot Paulus. Visserligen pratar han här om offerkött, men också om vårt ansvar att leva rätt för våra medmänniskor skull. Vi kan få andra på fall.

      1Kor.10: 28 Men om någon skulle säga till er: ”Det här är kött från avgudaoffer”, så avstå från att äta av hänsyn till honom som sade det, och för samvetets skull. 29 Jag menar då inte ditt eget samvete utan den andres. Varför skall min frihet dömas av en annans samvete? 30 Om jag för min del äter med tacksamhet, varför skall jag då hånas för något som jag tackar Gud för? 31 Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. 32 Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. 33 Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, att de skall bli frälsta.

      <<Trots att jag inte har något emot att hänga med mina kompisar ut på t.ex. krogen

      Som jag skrivit tidigare så skulle jag personligen känna mig i helt fel miljö om jag skulle hänga med syndare. Däremot inte om jag var där enkom för att evangelisera, men annars skulle jag känna att jag inte har något med uppenbara syndare att göra.

      <<så har du helt ärligt ingen rätt att säga att jag lever som en syndare ibland syndare!

      Du har ingen rätt att anklaga mig för att säga att du lever som syndare när jag inte gjort det. Det är inte dig jag har i tankarna när jag gjort mina exempel. Varje gång du anklagar och dömer människor måste du tänka efter om det du anklagar dem för verkligen stämmer.

      << Men kvalitativ evangelisation å andra sidan är när man visar med sitt liv och berättar för sina nära och kära vem Jesus är och hur det är att vandra tillsammans med honom och det här är den slags evangelisation som verkligen gör skillnad.

      Det är här jag menar att det kan bli fel om vi visar andra människor att vi hänger på krogen bland människor som dricker sig fulla, och samtidigt vet folk att vi är kristna. Då kan förmedla budskapet att kristna hänger på krogen, röker, snusar, etc, och lever som vilka syndare som helst.Att vi själva inte dricker, röker, snusar är inget folk SER, när de upptäcker oss bland andra som syndar.

      << Sa inte Jesus själv när han blev kritiserad därför att han umgicks med – och undervisade – människor

      Han undervisade som sagt människor.

      <<Jo! Men inte för att vi är perfekta, eller ens för att Jesus gör oss perfekta, utan för att han ÄR perfekt och har vunnit auktoritet att förlåta synd! 😀

      Det borde innebära att vi kan tjäna två herrar och att vi inte behöver göra oss av med all synd, för vi är redan förlåtna.

      GVD!

      Gilla

  12. Gud ser till hjärtat jag är övertygad om att huvudbuskapet från Jesus är att han älskar oss oavsett tatuering eller inte.
    Men att tatuera sig kan ha lika många anledningar som det finns tatuerade.
    Jag är en personlig kristen står i en tjänst o kristet arbete.
    Nu är det så att jag är nyligen tatuerad och min anledning till det är att jag ville göra förbättring på en befintlig Tatto som inte var färdig. Min andra anledning är att jag tatuerade över ärr efter narkotika missbruk i mitt armvecket armvarmveck.
    Ärligt talat så ser jag inte det som något som kommer iväg mellan mej och Jesus eller min tjänst.
    Däremot betyder min tatuering en markering mot mitt gamla liv och ingen kan döma mej för det.
    Det är en symbol för mej att den eld jag gått igenom är över.
    Sen anser jag att tatueringar oxå kan ta makt över människor och missbrukas.
    Hade jag inte haft tatuering innan och mina injektionsärr hade jag avstått.

    Gud välsigne er och låt Herren märka era hjärtan ännu mer med sin kärlek

    Gilla

    • Hej Petrr

      Tack för ditt inlägg. Roligt att du är i Guds tjänst!

      Ja, Gud ser till hjärtat och inför honom kan vi inte dölja våra anledningar för att vilja ha en tatuering. Jag tror inte det finns lika många anledningar som det finns tatuerade (det skulle ju innebära flera miljoner), men visst finns det åtminstone 2-3 olika anledningar. Jag tror den allra främsta anledningen är att bäraren helt enkelt tycker de är coola/snygga, men som med så mycket annat vinner vi på att även tänka på omgivningen och framtiden. Det kan helt enkelt vara så att man som ung man kanske väljer att täcka sina armar med tatueringar för att han kanske upplever det som coolt och manligt, men tänker inte på att hans framtida tjej kanske stör sig otroligt mycket på dessa armar och t o m skäms för att hon tycker att tatueringarna förmedlar rebelliskhet, att ägaren signalerar att han gärna spenderar onödiga pengar på trams, att ägaren ser ut som en ärrad fängelsekund och för att hon tycker att bilder på huden är fult, onaturligt och fjompigt.

      Då kanske vi säger ”Men om hon verkligen älskar sin pojkvän så ser hon väl till hjärtat och inte till hans armar?”, och visst är det så MEN hur känner sig hennes pojkvän när han går bredvid henne och VET hur hon känner inför hans tatueringar även om hon väljer att inte klaga? Det kan inte vara roligt för honom. Det är mycket möjligt att han t o m ångrar dem, och då står han inför valet att spendera ytterligare onödiga pengar på att ta bort dem.

      Det var bara fram ett exempel på onödigt trassel, och ett sådant trassel tror jag är ännu mer vanligt bland kristna där det kan finnas många tjejer som har aversioner mot tatueringar. Ofta fungerar vi människor på så sätt att vi gärna vill anpassa vårt utseende till vår andra hälft. Om en fru tycker det är fult med män som har skägg och halsband, så är det mycket troligt att hennes man undviker detta. Han kanske gör det för att visa sin kärlek till sin fru. Likaså kanske hans fru undviker saker som hennes man tycker är oattraktivt för att visa sin kärlek till honom.

      Gud välsigne dig!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s