I det senaste numret av flygplatsens tidning Nya Arlanda som sprids ut gratis bland kommuninvånarna kan vi läsa nedanstående komplimanger om Anders Johansson. Men är detta en rättvis beskrivning?

När Anders Johansson tillträdde drogs kommunen med ett underskott och bostadsbyggandet var obefintligt. Han redogör nöjt för en rad förbättringar. Nya sport- och aktivitetsfält, satsningar på bibliotek, ett klimat som lockar företag och ger nya arbetstillfällen. Sigtuna har, menar Anders Johansson, gått från att vara en osynlig ändhållplats i utkanten av Stockholm till en attraktiv kommun som syns. Den socioekonomiska segregationen mellan de två städerna Märsta och Sigtuna har också blivit mindre. Sin egen roll i processen identifierar han som att vara ständigt pådrivande. 

Det är väl ingen konst att få till ett bra resultat om man tokhöjer kommunalskatten, säljer mark (går bara att göra en gång), använder statsbidrag för löpande avgifter samt tar flera lån som ska betalas tillbaka i framtiden. På det sättet kan man få ett alldeles STRÅLANDE resultat i kolumnerna samtidigt som man ser bostadsområden växa fram, men hur blir det för de framtida politikerna som måste ärva alla dessa nya kostnader och som förstås inser att det inte finns mark kvar att sälja för att täcka löpande utgifter och heller inte samma nivå på statsbidrag? Det som återstår då är att betala för alla löpande utgifter på ett annat sätt men då lever vi redan långt över våra tillgångar, och fakturorna slutar inte komma för det.  Helst vill man förmodligen inte höja skatten ännu mer för de stackars Sigtunaborna men vad är valet när man inte har råd att betala för alla dessa nya fasta utgifter som tornar upp sig långt in i framtiden?

Sen har jag inget principiellt emot en lyxig simhall, vackra blomsterarrangemang, parkbänkar och anordningar där hundägare gratis kan riva av hundbajspåsar (fast tyvärr har jag märkt att det nästan alltid bara finns tomma stolpar eftersom någon/några förstås river av ALLA påsar kvickt som ögat eftersom de ju är gratis), men är det inte viktigare att t ex göra något åt lite allvarligare saker? Hur är det med de jättelånga handläggningstiderna på sina håll vad gäller olika avdelningar hos kommunen? Skolorna i kommunen är bland de sämsta i Sverige enligt undersökningar. Nästan i botten.

Att gå från botten av listan till någonstans i mitten skulle vara fantastiskt och faktiskt inte helt omöjligt med de rätta resurserna, men att däremot sikta på att bli en av de bästa skolorna i landet? Det är inte ens trovärdigt, men så är situationen idag eftersom Sigtuna kommun startat en kampanj med det som mål. Det är inget fel att lägga ribban högt, men de som kommer i kläm när målet är orealistiskt är lärarna på våra skolor som måste försöka visa en god min – och åtminstone låtsas att de tror på det de säger till oss föräldrar på föräldrarmöten. Det lyser igenom även om de svarar korrekt på föräldrarnas frågor… (Lärarna gör förstås ett så bra arbete som de kan under de omständigheter som råder.) När skolan har sådana enorma problem med dåliga studieresultat, bråkiga lektioner, för många ad-hoc vikarier, lärare som elever inte förstår pga dialekter, fusk, osv så vill vi höra på realistiska och konkreta förslag som har en chans att infrias. Vackra ord på ett papper att bli bäst i landet är inte detsamma. (Att löftet inte kan infrias behöver Anders personligen inte heller oroa sig för eftersom han slutar.) Jag har själv en dotter som går på högstadiet och det enda hon vet inför Gymnasievalet är att hon under inga omständigheter vill gå i en skola i Märsta. Hon säger att hon gärna pendlar 1 1/2 timme till skolan i stället för att behöva gå till sin nuvarande skola. Men otrivseln har mycket att göra med att hon i princip är ensam tjej bland massa andra ungdomar från andra kulturer (nästan alla killar) och det är ganska naturligt att det inte finns så mycket gemensamt.

Det här med rösta på populära politiker…

En gång i tiden hade jag hand om ekonomin på en sportklubbssektion på mitt jobb, så det handlar alltså om att hålla en Budget fast i mindre skala. När jag tog över sektionen började jag med en reducerad budget redan från första dagen eftersom sektionsledaren före mig gått över budget året innan! Så får man inte göra (och borde inte vara svårt att undvika i en sådan mini-budget) men det gick inte att ändra på fullbordat faktum. Skälet att han gått över Budgettaket var att han valt att köpa in sportoveraller till ett gäng tjejer, och han berättade själv att dessa tjejer alltid hälsade så glatt på honom varje gång de träffades, vilket han kopplade ihop med dessa overaller. Någon av dessa damer ringde faktiskt upp mig under min tid som ledare och nämnde just dessa overaller samt frågade om inte jag också under mitt år kunde sponsra dem med några andra plagg. Det kunde jag absolut inte. 1) Jag hade ju redan en reducerad budget pga tidigare år, 2) Dessa tjejer hade ju redan blivit sponsrade med overaller ett år trots att inga andra fick, 3) OM jag haft pengar över till något sådant så vore det bättre att vem som helst utom dessa tjejer skulle få sportkläder eftersom inga andra fått, 4) sektionen finns inte till för att sponsra anställda med sportkläder och det är dessutom svårt att göra det på ett rättvist sätt. Så jag var säkerligen INTE lika populär hos de här tjejerna som den föregående sektionsledaren och hade de kunnat rösta så hade de garanterat röstat på honom och inte mig som tänkbar sektionsledare. Han var ju generösare. Vaddå hålla budget?

För att återgå till Anders Johansson så är det inte fel att räkna upp bra saker man åstadkommit under sin mandatperiod (för att undvika jantelagen) men däremot blir jag inte imponerad över hur han sågar sina motståndare på det fula sätt han gör när han framhäver sig själv. Det är som sagt lättare att vara givmild om man höjer skatten och hittar engångsinkomster på det sättet som han gjort. Det har framkommit att diskussionsklimatet bland kommunpolitikerna kraftigt försämrats under den tid då socialdemokraterna och stödpartierna stått för fiolerna, och något som har med det att göra kan bl a vara att det ofta erbjudits alldeles för kort handläggningstid för att gå igenom viktiga ärenden där det i stället krävts avsevärt mycket längre tid för att gå igenom hela innehållet för att kunna göra ett bra beslut.