Eftersom ärkebiskopen Antje Jackelén och andra Gudstroende motståndare till sverigedemokraterna ofta använder sig utav liknelsen om Den barmhärtige samariten (eller Den barmhärtige samariern) för att försöka dra likhetstecken till sverigedemokratisk politik, så tänkte jag göra en analys av liknelsen här.

Till att börja med kan vi se att Jesus lovar att den laglärde mannen, som han var i kontakt med, skulle få LEVA om han älskade Herren av hela sitt hjärta och sätter honom allra främst, samt även älskar sin nästa som sig själv. Om man älskar Gud och sin nästa som sig själv så vill man vara lydig denne skapare och man lever inte heller för att såra eller skada sin nästa utan vill honom/henne det allra bästa. Lyder man det budet så lyder man per automatik alla moraliska bud, och man täcker upp det mesta i tio Guds bud. Detta bud från Jesus innehåller en hel del som vi måste GÖRA, eftersom vi inte bara kan sitta ner och bara BE till Gud om mat och kläder till våra medmänniskor, utan vi måste faktiskt visa att vi menar det vi ber om genom att visa det i handling.

Lukas 10:25 Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: “Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?” 26 Jesus sade till honom: “Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?” 27 Han svarade: “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och DIN NÄSTA som dig själv.” 28 Jesus sade till honom: “Du svarade rätt. GÖR DET, SÅ FÅR DU LEVA.”

Samma spår är Jakob inne på i Jak. 2, där han förklarar att tro utan gärningar är död. Jakob förklarar om “vår nästa” att det innefattar att inte göra skillnad på människor – utan att visa samma respekt för både rika och fattiga.

Jak. 2:8 Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. 9 Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.

Jakob fortsätter att förklara att vi måste visa vår tro med att följa upp den med gärningar, för annars är vår tro inte mycket värd. Vi är inte frälsta om vi inte visar både tro och gärningar, eftersom tro allena inte frälser någon och inte heller gärningar allena:

Jak. 2:12 Tala och HANDLA så som den som skall dömas efter frihetens lag. 13 Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som inte har VISAT BARMHÄRTIGHET. Men barmhärtigheten triumferar över domen.14 Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? 15 Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen 16 och någon av er säger till dem: “Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? 17 Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.

Men nu frågar den laglärde om vem som är vår NÄSTA, och därför förklarar Jesus detta med liknelsen om den barmhärtige samariten. Jesus började liknelsen med att berätta att både en präst och en levit gick förbi sin nästa utan att hjälpa honom, vilket är en bra jämförelse eftersom både präster och leviter ansågs vara mycket respektabla människor under Jesu tid och som man kanske automatiskt kopplade ihop med både en stor Gudstro och barmhärtighet. I den här liknelsen så valde prästen och leviten att INTE hjälpa, men det gjorde däremot samariten, och samariterna stod under den här tiden INTE högt i kurs pga sina dåliga rykten – vilket kan vara skälet till varför Jesus använde sig utav just en samarier i liknelsen. För poängen var ju att förmedla att det är vad en människa GÖR som faktiskt visar vad som finns i hennes hjärta. Alla kan uttrycka fromma ord i en bön, men menar vi det vi säger eller är det endast tomma ord?

Lukas 10:29 Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: “Vem är då min nästa?” 30 Jesus svarade:“En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. 31 En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33 En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?” 37 Han svarade: “Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: “Gå du och GÖR som han.“

Vad har då detta med sverigedemokratisk politik att göra? Många av SD:s motståndare har ju fått för sig att sverigedemokrater INTE vill hjälpa sin nästa, trots att den sverigedemokratiska politiken faktiskt möjliggör att FLER människor kan bli hjälpta jämfört med sjuklöverns politik 2014. Det är inte den som spenderar mest pengar på asylsökanden som vinner någon slags godhetstävling, utan det handlar om att kunna hjälpa så många människor som möjligt utan att för den skull köra landets ekonomi i botten. Det handlar om att vara ansvarsfull med andras pengar, att vara ekonomisk, att inte lova mer än man kan hålla, att vara barmhärtig gentemot de som redan bor i landet och även mot andra i den mån man kan. Gud ber oss inte att vara ansvarslösa och att bete oss som om vi hade obegränsat med tid och pengar. Alla kan inte göra allt för alla. Sverige kan helt enkelt inte vara hela världens socialbyrå samtidigt som vi ska kunna hålla en budget.

Notera att samariten inte tog med sig mannen hem till honom själv (till samariten), utan han hjälpte faktiskt mannen i närområdet, precis som SD:s invandringspolitik går ut på (utöver att hjälpa en del flyktingar att bosätta sig i vårt land). Samariten kanske redan hade flera personer i sitt hushåll och kanske inte hade plats eller råd med ytterligare personer att försörja resten av livet. Då hade det inte varit förnuftigt att klämma in fler personer i sitt hus än vad han faktiskt klarade av, eftersom det ju skulle ha orsakat stor otrivsel hos övriga familjemedlemmar som också skulle känna sig svikna. Om man har plats för ytterligare någon gäst i sitt hem så vill man kanske inte acceptera fler gäster än man tycker man kan klara av, med tanke på sängplats, kostnader, etc, för annars har man ju vänt dem ryggen som redan bor i hushållet. De som redan bor i hushållet har man ANSVAR för, men övriga måste man välja att hjälpa i den mån man kan. Samariten ansåg sig uppenbarligen ha råd med att hjälpa den behövande mannen så att han kunde repa sig och komma på fötter igen, men det står inte att samariten hjälpte tio av hans släktingar eller att han lovade mer än han kunde hålla. Inte heller säger liknelsen att samariten lovade att stå för mannens kostnader resten av han liv, utan hjälpen verkar ha varit begränsad till konvalescensperioden. Vidare handlar liknelsen om ett begränsat antal personer (en person i detta fall), och det vore ju en helt annan sak om samariten träffade på 30 personer i behov av hjälp. Det var dessutom hela tiden hans egna pengar det handlade om, och inte andras pengar.

De flesta av de som kritiserar SD har förmodligen inte en enda extragäst hemma hos sig själva trots att de faktiskt har plats för ett par stycken.

Vi ser stora brister i Sverige idag vad gäller den enorma arbetslösheten, de ökade utanförskapsområdena, äldrevården, sjukvården, skolor, etc, så uppenbarligen mår landet inte bra utav den oansvariga massinvandring som Sverige har idag och som är ytterst extrem i jämförelse med andra länder – framför allt våra grannländer. Inte heller vill de styrande politikerna gärna visa vad denna massinvandring egentligen kostar, utan mörklägger sanningen. Läs gärna Jan Tullbergs (docent i företagsekonomi) bok Låsningen här som du kan ladda ner gratis, och där du kan läsa om vad massinvandringen kostar Sverige nu och i framtiden. Om fler läste boken med all fakta, skulle också fler bli sverigedemokrater.

Sanningen är ju att vi kan hjälpa medmänniskor på olika sätt, och att satsa på massinvandring (rekord i Europa) är ju bara ett sätt bland andra – som till råga på allt endast hjälper ett fåtal, och sällan de som behöver är i störst behov. Det uppmuntrar dessutom människor att betala en stor summa pengar till människosmugglare som kan hjälpa dem genom Europa till Sverige och alla lockande bidrag, medan de med störst behov inte har möjlighet att lämna sina flyktingläger. Tullbergs bok visar att den nuvarande massinvandringen inte är ett förnuftigt alternativ vare sig på kort eller på lång sikt, och att vi faktiskt skulle kunna hjälpa ett större antal personer (flyktingar enligt FN:s definition) genom att använda våra pengar på ett förnuftigare sätt och utan att för den skulle vända ryggen till dem som redan bor i Sverige. Vi är på helt fel kurs, och ännu fler kommer snart att inse var Sverige är på väg. Framför allt våra barn och barnbarn i framtiden, men då är det för sent eftersom vi då inte kan ta oss ur alla våra förpliktelser för alla nya invånare i vårt land.