Reformert troende kristna, såsom kalvinister, brukar tro på “utkorelsen” (som du kan läsa mer om i den här bloggartikeln när det handlar om betydelsen av att vara “utvald” – eklektos) vilket betyder att de tror att Gud har utvalt några människor att bli frälsta – ett val som han gjorde redan vid jordens skapelse och innan människorna ens fanns. Det innebär – om man vill vara konsekvent – att vi människor är födda antingen frälsta eller fördömda, och ingenting kan förstås ändra på det som Gud själv skrivit i sten om vad som ska hända i framtiden…Av någon anledning fortsätter dock reformerta att evangelisera, trots att det kan jämföras med att ha en valkampanj för något som redan inträffat och som man inte längre kan påverka på minsta vis. Valet är ju redan gjort!

Att vara utvald (eklektos) har snarare en innebörd av att vara speciell/dyrbar och att hålla måttet. Det är vi själva som ser till att vi tillhör den skara som håller måttet och som därför är de utvalda som ska få ärva Guds rike. Löftena om Guds rike gäller endast de som är I KRISTUS, som bland annat Ef. 1-2 talar om. Ef. 1-2 talar alltså inte om att Gud utväljer individer till frälsning, men däremot så talas det om att det är förutbestämt att Kristi kropp ska få ärva Guds rike. Vi evangeliserar eftersom vi vill att ännu fler människor ska välja att ansluta sig till Kristi kropp och få ta del av de underbara saker som redan vid tidens början utlovats Kristi medarvingar.

Om Gud utvald endast några människor till frälsning, genom att ge dem möjlighet att tro på honom och omvända sig, då resulterar detta i att resten inte KAN bli frälsta eftersom Gud ju inte gett dem möjlighet att tro. Om kalvinisternas TULIP är sann så har Jesus inte ens dött för alla människor, och självfallet kan alla människor då inte bli frälsta. På engelska kallar man detta för “predestination”, och om kalvinisternas predestinationslära stämmer så handlar det alltid och till 100% om en dubbel predestination – DUBBEL UTKORELSE – eftersom den skara går förlorad som Gud valt att INTE ge någon tro. Han har helt enkelt förvägrat dem en möjlighet att bli frälsta, vilket är ett val han gjort vid tidernas början. Det innebär i sin tur att Gud allena måste beskyllas för att vissa människor inte tror, för det är ju han som är skulden för att vissa människor föds andligt blinda och som dessutom tvingas att fortsätta på den vägen vare sig de vill eller ej. Själva har de inget att säga till om, utan tvingas att födas och förbli de onda människor som Gud alltid velat att de ska bli. Få reformerta går emellertid med på denna beskrivning, utan de vill gärna äta kakan och ha kakan kvar. De föredrar att tro på en historia som motsäger sig själv så att de kan fortsätta att vara trogna sina människoskapta läror. Ibland försöker de lösa sina motsättningar med “Guds vägar högre än era vägar och hans tankar högre än era tankar”, eller “it’s a mystery” och vips försvinner alla paradoxer och motsägningar. 

Ordet “utkorelse” och “utkora” i SFB 

I Svenska Folkbibeln finns ordet “utkorelse” med två gånger (se verserna nedan), och “utkora” 0 gånger.

Rom. 11 har stort fokus på Paulus försök att få alla judar att förstå att de inte är frälsta för att de är födda judar eller för att de har Mose lag, utan frälsningen erbjuds även hedningarna. Det krävs ingen omskärelse för att bli frälst, såsom Mose lag föreskriver, utan frälsningen är av TRO (och tror man på Gud och är hans barn så lyder vi honom – men då handlar det inte om MOSE lag).

Rom. 11:25 Bröder, jag vill att ni skall känna till denna hemlighet, för att ni inte skall ha för höga tankar om er själva: förstockelse har kommit över en del av Israel och så skall det förbli, till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. 26 Och det är så hela Israel skall bli frälst, som det står skrivet: Från Sion skall Frälsaren komma och skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. 27 Och detta skall vara mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.28 I fråga om evangelium är de fiender för er skull, men i fråga om utkorelsen är de älskade för fädernas skull. 29 Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra. 30 Ni var tidigare olydiga mot Gud, men har nu fått barmhärtighet genom deras olydnad. (SFB)

Petrus varnar sina läsare att vi måste se till att göra kallelsen och utkorelsen fast, och OM vi gör detta ska vi aldrig någonsin snubbla och falla utan få ärva Guds rike. Petrus lägger alltså fram ett VILLKOR för frälsningen, men vad händer om vi INTE lyder Petrus visa ord? Är vi då frälsta i alla fall och Petrus allvarliga varningar helt onödiga?

2 Pet. 1:8 Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus. 9 Men den som saknar detta är närsynt, ja, blind, eftersom han har glömt att han blev renad från sina tidigare synder. 10 Var desto ivrigare, mina bröder, att göra er kallelse och utkorelse fast. Gör ni det, skall ni aldrig någonsin snubbla och falla. 11 Då skall ni få en fri och öppen ingång till vår Herre och Frälsare Jesu Kristi eviga rike. (SFB)

Ordet “utkorelse” och “utkora” i 1917 års översättning

I 1917 års översättning finns “utkorelse” med fem gånger. Även 1917 använder sig av det ordet i ovan nämnda verser, och ytterligare en vers handlar om Hag. 2:1 som talar om Serubbabels utkorelse. Dessutom finns ordet med i Rom. 9 respektive Rom. 11 (se nedan) där kontexten återigen handlar om att Gud inte anser att man är frälst för att man är född jude och har Mose lag, utan frälsningen erbjuds även hedningarna under villkoret att de TROR. Omskärelsen tas ofta upp som ett exempel, eftersom detta ceremoniella bud finns med i Mose lag som inte längre är i kraft, och som därför inte är ett krav för frälsningen. (Vi är dock inte laglösa eftersom vi fortfarande förväntas att lyda det dubbla kärleksbudet.)

Rom. 9 har jag skrivit flera bloggartiklar om, och Paulus talar inte här om att Gud utvalt individer till frälsning, men däremot har han utvalt Jakobs gren till att vara ursprunget för Messias. “Den äldre ska tjäna den yngre” handlar inte om individerna Jakob och Esau (Esau har aldrig tjänat Jakob) utan folket Jakob och Esau. Ämnet handlar fortfarande om att Gud har all rätt i världen att erbjuda frälsning även till hedningarna och att judarna inte ska tro att de har allt på det torra just för att de är “förstfödda” och är det folk som fått Mose lag direkt av Gud. Det är en tro på klippan Jesus som borde vara i fokus, men tyvärr så har Jesus fortfarande än i dag blivit som en stötesten för många judar som känner sig alltför trygga med att vara såsom Esau – som trodde att hans förstfödslorätt skulle göra så att han automatiskt skulle ärva välsignelsen vad som än sker. Han hade fel, eftersom vårt agerande spelar roll, och villkoret för frälsning är omvändelse och en TRO PÅ KLIPPAN. Den klippa som för övrigt vandrade med Israel genom öknen i Exodus.

Rom. 9:8 Detta vill säga: Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd.9 Ty ett löftesord var det ordet: »Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara hava en son.»10 Än mer: så skedde ock, när Rebecka genom en och samme man, nämligen vår fader Isak, blev moder till sina barn.11 Ty förrän dessa voro födda, och innan de ännu hade gjort vare sig gott eller ont, blev det ordet henne sagt — för att Guds utkorelse-rådslut skulle bliva beståndande, varvid det icke skulle bero på någons gärningar, utan på honom som kallar –12 det ordet: »Den äldre skall tjäna den yngre.»–²⁴ Och till att vara sådana har han ock kallat oss, icke allenast dem som äro av judisk börd, utan jämväl dem som äro av hednisk.—32 Varför? Därför att de icke sökte den på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg. De stötte sig mot stötestenen,33 såsom det är skrivet: »Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa som skall bliva dem till fall; men den som tror på den skall icke komma på skam.»

Rom. 11 förmedlar att ett gäng på 7000 män kallas för “utvalda” eftersom de uppenbarligen valt att INTE böja knä inför avgudar. Bibeln talar ibland om en kvarleva av Israel som ska räddas, och det är de som är utkorade/utvalda eftersom de valt att vara Guds barn. Även deras frälsning är förstås av nåd, men att vara frälst av nåd betyder inte att det inte finns villkor för frälsningen. Övriga har förspillt sin chans till frälsning då de valt att inte omvända sig, som alltid är emot Guds vilja, och de ska vedergällas. Gud skulle aldrig vara orättvis och vilja vedergälla människor som varit chanslösa från början. Rom. 11 fortsätter med den välbekanta liknelsen om olivträdet, med judarna som rot och hedningarna som grenar. Vi är inte frälsta i stora grupper utan som individer, och Paulus ber oss att inte förhäva oss eftersom det alltid finns en risk att vi blir avhuggna ur trädet. Vi kan bli avhuggna pga brist på tro, men det finns även chans att vi ympas in igen, vilket beror helt på oss själva och våra val att komma till Gud eller inte. Villkoret som hänger på oss och vår fria vilja är: “OM du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen. Men jämväl de andra skola bliva inympade, OM de icke hålla fast vid sin otro”.

Rom. 11:4 Och vad får han då för svar av Gud? »Jag har låtit bliva kvar åt mig sju tusen män, som icke hava böjt knä för Baal.»5 Likaså finnes ock, i den tid som nu är, en kvarleva, i kraft av en utkorelse som har skett av nåd.—9 Och David säger: »Må deras bord bliva dem till en snara, så att de bliva fångade; må det bliva dem till ett giller, så att de få sin vedergällning.10 Må deras ögon förmörkas, så att de icke se; böj deras rygg alltid.»11 Så frågar jag nu: Var det då för att de skulle komma på fall som de stapplade? Bort det! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att de själva skola »uppväckas till avund».—17 Men om nu några av grenarna hava brutits bort, och du, som är av ett vilt olivträd, har blivit inympad bland grenarna och med dem har fått delaktighet i det äkta olivträdets saftrika rot,18 så må du icke därför förhäva dig över grenarna. Nej, om du skulle vilja förhäva dig, så besinna att det icke är du som bär roten, utan att roten bär dig.19 Nu säger du kanhända: »Det var för att jag skulle bliva inympad som en del grenar brötos bort.»20 Visserligen. För sin otros skull blevo de bortbrutna, och du får vara kvar genom din tro. Hav då inga högmodiga tankar, utan lev i fruktan.21 Ty har Gud icke skonat de naturliga grenarna, så skall han icke heller skona dig.22 Se alltså här Guds godhet och stränghet: Guds stränghet mot dem som föllo och hans godhet mot dig, om du nämligen håller dig fast vid hans godhet; annars bliver också du borthuggen.23 Men jämväl de andra skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem.

“Utkora” finns med 9 gånger i 1917, men då handlar det för det mesta om Israel – som ju är utvalt av Gud – samt undantagen 1) Jes. 42:1 som skulle även kunna tolkas som den kommande Messias, 2) Höga Visan som har kärleksföremålet som sin “utkorade” samt 3) Ps. 68:17 som talar om ett berg som är “utkorat” i form av Guds säte.