Jesus festade med de fördömda?

Detta kan helt klart missförstås. Jag kopplar inte ihop bilden med Magnus Perssons läror, men ville bara illustrera en ytterlighet som jag ibland kommer i kontakt med framför allt hos många kalvinister. Få av dem skulle uttrycka att synd är rätt, eller att Gud inte bryr sig om att vi syndar, MEN samtidigt så förminskar de allvaret vad gäller synd genom att förmedla ett annat budskap mellan raderna som går ut på att vi ändå kan vara frälsta i vår synd om vi bara bekänner att vi syndar och känner skamsenhet. Men känner sig inte också många agnostiker skamsenhet inför omoral, och lever inte många av dem därför ganska mycket rätt?

Återigen ser jag mig inte hålla med församlingsplanteraren och pastorn Magnus Persson (se hans krönika i tidningen Dagen här). Jag kan ha fel men det jag läser verkar gå ut på idén att för en troende person så leder synd inte till separation från Gud och orsakar därför inte (andlig) död. Var har vi hört den läran förut?

1 Mos. 3:4 Då sade ormen till kvinnan: “Ni skall visst inte dö!

Han börjar med att berätta om två sjuka personer där den ena vägrade att erkänna sitt tillstånd (eller söka hjälp) medan den andra gjorde det. .

“Men hans tidiga upptäckt av att något var allvarligt fel med honom, hans bejakande och erkännande av sitt sjukdomstillstånd och hans ångestfyllda sökande efter hjälp räddade honom. Han som var döende är därför levande. Gång på gång utmanar Jesus människans självupplevda hälsotillstånd. Han passerar dem som i sina egna ögon är friska, rena och starka. Han dras i stället till dem som är medvetna om sitt hjärtas svaghet, skevhet och sjukdom. Till dem som dagligen brottas med syndens skuld och skam. Alla de vars synd inte bara är ett teoretiskt teologiskt begrepp utan en kännbar och plågsam verklighet.”

Är det naturligt för en kristen att dagligen behöva förnedra sig med synd och skam? Är den enda skillnaden mellan de två männen att trots att de syndar båda två (och så var ju faktiskt fallet vad gäller den Bibliska liknelsen om farisén och publikanen) så var det endast den ena som öppet erkände sin synd? Inte att samma person även OMVÄNDE sig och LÄMNADE sitt gamla syndiga liv bakom sig? Jag kan inte se den sistnämnda upplysningen någonstans i historien om de två sjuka.

“Barmhärtighet mot de skuldtyngda präglade Jesu liv och tjänst. Han omkullkastade religiösa regler och överskred sociala gränsdragningar när han rörde vid de orena, varmt välkomnade de utfrysta, förbarmade sig över de förtryckta, och – som han gör i dagens evangelietext – festade med de fördömda.”

Att säga att Jesus festar med de fördömda låter onekligen som om han deltog i deras synd. Nu kanske det inte är så Magnus menade, och kanske därför borde ha uttryckt sig på ett annat sätt för att inte förmedla en skev bild på vem Jesus är och hur heligt han levde. Jesus var bland annat med på en bjudning hos en farisé vid namn Simon (och det är ingen synd att äta mat, ens om man gör det hos en person som inte lever som man ska) och han passade då på att predika Guds ord och även kritisera sällskapet för sin SYND (inte för att de lydde Gud för mycket). Fariséerna hade bara utsidan av bägaren ren, när de även borde ha insidan av bägaren ren.

Matt. 23:23 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det som är viktigast i lagen: rätten, barmhärtigheten och troheten. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.—25 Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet 26 Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.

Jesus verkar vara av åsikten att vi ska lära andra att HÅLLA buden i stället för att lära andra att vi inte kan och inte ens behöver för vår frälsnings skull. Han förmedlar budskapet att vår rättfärdighet måste övergå fariséernas rättfärdighet om vi ens ska komma in i Guds rike.

Matt .5:19 Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. 20 Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket.

Mer från Magnus, och det allra farligaste:

“Det är inte synden som håller oss borta från Gud utan vår självrättfärdighet. Det är inte vårt erkännande utan snarare vårt förnekande av sjukdom som dödar oss. Det är vår självupplevda godhet som bedrar oss och för oss bort från Gud.”

Magnus har missförstått felet hos fariséerna, och det gör att han riskerar att indirekt göra synd till något som inte är särskilt allvarligt – bara vi tror på Jesus. Fariséernas problem var som sagt inte att de lydde Gud för mycket utan för litet. 1) De vägrade att erkänna att de hade synd (så långt har Magnus rätt), och 2) De vägrade att OMVÄNDA SIG och lämna synden bakom sig. Det är punkt nummer 2 som är den stora och avgörande skillnaden mellan farisén och publikanen, och mellan frälsta och ofrälsta. Synden håller oss ABSOLUT borta från Gud eftersom synd alltjämt separerar oss från vår helige Skapare. Det är inte självrättfärdigt att vara Jesus trogen genom att lyda honom, utan faktiskt något som Gud förväntar sig av oss och även gett oss all hjälp för att lyckas med.

“Varför är detta så besvärande för oss? Orsaken är att det vänder upp och ner på alla våra föreställningar. Nåden introducerar helt andra spelregler än de vi lärt oss. Vi vill arbeta och kämpa för att göra oss förtjänta av Guds godkännande. Vi vill bli friska innan vi uppsöker läkare.”

Det är ett besvärande budskap eftersom det inte är vad Bibeln lär. Det är alldeles sant att vi ju inte kan bli friska utan Jesus, för det är ju Jesu renande blod som ju tar bort all vår tidigare synd och gör oss rena. Detta sker när vi omvänder oss, som är någonting som vi själva måste bestämma oss för att göra. Det är viktigt att påpeka att vi inte blir renade bara för att vi kommer till Jesus, tror på honom och bekänner våra synder. Det centrala är ju att lämna den gamla människan bakom sig och inte släpa den människan med sig in i det nya rena livet. Sen betraktas vi som rena och rättfärdiga så länge som vi lever heligt och rättfärdigt. Jesus tänker inte leva heligt och rättfärdigt ÅT OSS så att vi ska slippa.

Låt oss säga att en lagöverträdare fått en chans att bli benådad från sitt fängelsestraff. Om han då lägger fram sin sak inför guvernören (eller vem det nu är som har en sådan makt att kunna benåda), och öppet bekänner att han brutit mot lagen och därför är skyldig, men också lägger till att han inte har för avsikt att ändra sig, då blir han väl inte benådad?! Gud arbetar under samma princip. Det är glädje i himlen för varje person som OMVÄNDER SIG, eftersom det betyder att den personen gått från död till liv vad gäller hans andliga status. Om man bara nöjer sig med att bekänna sin synd så blir det ingen förlåtelse (även ateister kan göra detsamma), men om man bekänner sin synd och OMVÄNDER SIG, så förlåter Gud oss även om våra synder är mörkröda. Och vi får inte bara en enda chans utan fler. Om vi däremot varvar lydnad med olydnad så visar vi med våra liv att vi inte omvänt oss från hjärtat.

“Vi vill höra läkaren säga att han inte finner något fel på oss, att allt är som det ska och att vi är friska. Men sådana människor behöver ju ingen läkare. Självgoda, självbelåtna och självrättfärdiga människor ser inte sitt behov av frälsaren och gör därför Guds nåd omintet. Det är bara svaga och sargade syndare med sjukdomsinsikt som skyndar till doktor Jesus för att få syndasåren förbundna och helade.”

Även de som vägrar att bekänna att de är sjuka (att de lever i synd) behöver läkare, och deras behov av läkare hänger inte på om de bekänner sin synd eller inte. Att vara sjuk/syndig och självgod är förstås inte vägen till frälsning, men däremot att bekänna sin synd och upphöra med den. Vad betyder Guds nåd? Dels handlar det om Guds barmhärtighet (snällhet) att erbjuda oss rening trots att vi inte förtjänat den, och dels betyder det en hjälp att sluta synda. Den falska läran om nåden är att den täcker vår synd så att Gud inte kan se den, och det är ofta den sorts nåd som människor vill höra och tro på.

Titus. 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga NEJ till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som NU är 

Vi kan få fullständig seger över synden, och det är de onda makterna som säger att det är omöjligt. Vi behöver inte vänta på att vi ska få nya kroppar innan vi kan vara Jesus trogna eftersom vi kan leva heligt och enligt Guds vilja här och nu. Lösningen på syndaproblemet är inte att gömma oss bakom Jesus och låtsas som att Gud Fader inte ser vår synd, utan lösningen är att ta emot den hjälp vi fått (Guds nåd och den helige Ande) och därigenom leva heligt. Ingen måste smutsa ner sig igen efter att ha blivit renad, och så länge som vi syndar så är vi slavar under synd och inte fria. Det är ett budskap som människor kanske inte vill höra, men som det ålägger oss att ändå predika. Jesus började sin evangelisationsbana på jorden genom att predika omvändelse. Läs även vilka instruktioner som Paulus fick utav Jesus när det gäller att evangelisera:

Apg. 26:19 Därför, konung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen, 20 utan jag har predikat först i Damaskus och i Jerusalem och hela Judeen och sedan ute bland hedningarna,att de skall ångra sig och OMVÄNDA SIG till Gud och GÖRA SÅDANA GÄRNINGAR SOM HÖR TILL OMVÄNDELSEN. 

Jesus säger:

Matt. 7:21 Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.

Gud ändrar sig inte:

Jes. 59:2 Nej, det är era missgärningar som skiljer er och er Gud från varandra, era synder döljer hans ansikte för er, så att han inte hör er.