Kristna får visst döma, om de dömer rättfärdigt

Det finns ett missförstånd bland kristna att vi absolut aldrig får döma någon under några omständigheter, men det förbjuder inte Bibeln. Däremot är det viktigt att vi inte är hycklare (dömer andra för deras synd medan vi syndar själva) eller att vi dömer i fel sammanhang och/eller på felaktigt sätt. Det finns en risk att man i sin välvilja är så rädd för att döma någon att man inte ens påtalar och korrigerar uppenbara synder hos sina systrar och bröder, vilket är förargligt.

Om det är uppenbart att medkristna lever i synd så vore det ganska själviskt att aldrig någonsin “döma” dem (bedöma dem) genom att försöka få dem att ändra sina liv. Älskar vi människor vill vi gärna göra vad vi kan för att få dem på rätt väg igen. Synd leder ju till döden, så inte kan vi sitta och göra ingenting medan de går mot avgrunden. Men samtidigt måste detta göras på rätt sätt.

Johannes 7:²⁴ Döm inte efter skenet, utan FÄLL EN RÄTT DOM

Ordspråksboken 31:9 Öppna din mun och DÖM RÄTTFÄRDIGT, skaffa den betryckte och fattige rätt.

Ordspråksboken 24:23 Dessa ord är också av visa män. Att ha anseende till personen när man dömer är orätt.

Andra verser kanske till synes verkar lära oss att INTE döma, men om vi ser till sammanhanget så ser vi att det handlar om att vi inte ska döma OM vi inte klart kan se hela bilden, och framför allt inte om vi är hycklare och handlar på precis samma sätt som det vi kritiserar. Gud har hela bilden klar för sig, så det är därför som skriften menar att vi kan lämna den (slutgiltiga) domen till honom. Men vi kan läsa att det faktiskt ÄR möjligt att döma träd på deras frukt, och det betyder att om det är uppenbart att en person lever i synd så står det klart att personen inte är frälst, oavsett vad personen själv säger. Om en person däremot inte visar dålig frukt så måste vi vara försiktigare med vår analys eftersom personen antingen inte visar dålig frukt just för att han/hon är en omvänd kristen ELLER så kan det vara så att den dåliga frukten inte kunnat ses av dig – kanske för att du inte känner personen särskilt väl och haft begränsade möjligheter. Sen är det inget som säger att vi högt måste deklarare för alla att en person är en uppenbar syndare bara för att vi fått detta bekräftat. För det mesta är ett privat samtal i kärlek den bästa medicinen om vi ser att en syster/broder begår upprepade synder, och gärna att det görs av en person som står den andra personen nära. (Läs gärna mitt inlägg om “När ska man tillrättavisa eller inte”.)

Matteus 7 tolkas ofta som om vi kristna ständigt går omkring med flisor och bjälkar i ögonen som vi aldrig någonsin kan bli befriade ifrån. I själva verket är vi tillsagda att TA UT BJÄLKEN ur vårt eget öga, och när vi gör det SÅ KAN VI SE KLART NOG FÖR ATT TA UT FLISAN UR VÅR BRODERS ÖGA. Men då måste vi som sagt se till att det inte finns rester av någon bjälke kvar i vårt öga, för då blir vi genast hycklare. Om vi menar att vi ständigt har en bjälke i ögat så är detta detsamma som att säga att vi ständigt går omkring med synd, syndare kommer inte in i Guds rike.

Matteus 7:1 Döm inte, så blir ni inte dömda. ² Ty med den dom ni dömer med, skall ni bli dömda, och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.³ Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? ⁴ Eller hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, du som har en bjälke i ditt eget öga? ⁵ Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! DÅ KOMMER DU ATT SE SÅ KLART ATT DU KAN TA FLISAN UR DIN BRODERS ÖGA.

ÄR DET INTE DE SOM STÅR INNANFÖR NI SKALL DÖMA?

Paulus verkställde sin dom över en syndande man i 1 Kor. 5, innan han ens träffat honom. Han litade förmodligen på de vittnesbörd som han fått höra från säkra källor, och det kan hända att den relation som det var fråga om var bekräftad av släktingar och/eller av honom själv. För Paulus var det viktigt att inte låta lite surdeg syra hela degen, och därför måste människor som är oomvända syndare helt enkelt separeras från den kristna församlingen för att inte normalisera synd och riskera andras frälsning. Fast inte så att den personen aldrig mer skulle få en chans att återvända. Om Gud förlåter oss så måste även vi förlåta medsyskons överträdelser, om de verkligen omvänder sig.

1 Kor. 15:2 Och ändå är ni uppblåsta. I stället borde ni ha blivit så bedrövade, att den som gjort sig skyldig till detta hade drivits ut ur er krets.3 JAG som är frånvarande till kroppen men närvarande i anden har för min del redan, som vore jag närvarande, 4 i vår Herre Jesu Kristi namn FÄLLT DOMEN över den som handlat så.—6 Ert skryt låter inte bra. Vet ni inte att lite surdeg syrar hela degen?—8 Låt oss därför hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och elakhetens surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade deg. 9 I mitt brev till er skrev jag att ni inte skulle ha något att göra med otuktiga människor. 10 Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen.11 Jag skriver nu till er att ni inte skall umgås MED NÅGON SOM KALLAS BRODER, om han är otuktig, girig eller avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller utsugare. Inte heller skall ni äta tillsammans med en sådan. 12 Hur kan det vara min sak att döma dem som står utanför? ÄR DET INTE DEM SOM STÅR INNANFÖR NI SKALL DÖMA? 13 Dem som står utanför skall Gud döma. Driv ut ifrån er den som är ond!

Andra verser om domar’

Nedan verser visar dels på allvaret vad gäller synd, men även att det finns en väg tillbaka.  Ett liv där man varvar synd och omvändelse innebär ingen sann omvändelse.

Luk. 17:3 Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom.

1 Joh 5:16 Om någon ser sin broder begå en synd som inte är till döds, skall han be, och Gud skall ge liv åt honom

Jak. 5:19 Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka,20 så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Matt. 18:15 Om din broder har begått en synd, så gå och ställ honom till svars enskilt, mellan fyra ögon. Om han lyssnar på dig, har du vunnit din broder. 16 Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord. 17 Lyssnar han inte till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han inte heller till församlingen, då skall han vara för dig som en hedning och publikan.

1 Tim. 5:1 Gå inte hårt fram mot en äldre man. När du förmanar honom, så tala som till en far. Förmana yngre män som bröder, 2 äldre kvinnor som mödrar och yngre kvinnor som systrar, i all renhet.

Galaterbrevet 6:1 Bröder, om ni kommer på någon med att begå en överträdelse, då skall ni som är andliga människor i mildhet upprätta en sådan. Men se till att inte du också blir frestad. 2 Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.

2 Tess. 3:14 Om någon inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på honom och ha inte något med honom att göra, så att han får skämmas. 15 Men betrakta honom inte som en fiende, utan tillrättavisa honom som en broder.

Om äldste och församlingsledare:

1 Tim 5: 19 Ta inte upp en anklagelse mot någon av de ÄLDSTE, om det inte finns två eller tre vittnen. 20 Dem som syndar inför alla skall du tillrättavisa inför alla, så att även de andra tar varning.

1 Tim. 3:2 En församlingsledare skall vara oklanderlig, en enda kvinnas man, nykter,förståndig, aktad, gästfri och EN GOD LÄRARE. 3 Han får inte missbruka vin eller vara våldsam utan skall vara VÄNLIG, fridsam och fri från penningbegär. 7 Han skall också ha GOTT ANSEENDE bland dem som står utanför, så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara. (samt Titus 1:7-14)

Andra verser om domar:

Romarbrevet 1:³² Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda DÖDEN. 

Romarbrevet 2:1 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är som dömer. När du dömer en annan fördömer du dig själv. Du som dömer handlar ju på samma sätt. —³ Menar du att du skall komma undan Guds dom, du människa, när du dömer dem som handlar så, och själv gör på samma sätt?

Romarbrevet 14:⁴ Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, ty Herren har makt att hålla honom upprätt.

Romarbrevet 14:¹⁰ Men du, varför dömer du din broder? Eller du, varför föraktar du din broder? Vi skall ju alla stå inför Guds domstol. ¹¹ Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig skall varje knä böja sig, och varje tunga skall prisa Gud. ¹² Var och en av oss skall alltså avlägga räkenskap inför Gud.¹³ Låt oss därför inte längre döma varandra. Besluta er i stället för att inte lägga något hinder i vägen för en broder, så att han snubblar och faller.— ²¹ Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av. ²² Den tro som du har, skall du behålla för dig själv inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han har valt att göra. ²³ Men den som äter och samtidigt hyser betänkligheter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Ty allt som inte sker av tro är synd.

Jakobsbrevet 4:¹¹ Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare.

Den slutgiltiga Domen

Ibland kan vi kanske tycka att Bibeln talar motstridigt om vem det är som ska döma; Fadern, sonen, bådadera eller ingendera? Men det gäller att läsa verserna i sitt sammanhang. Fadern ger rätten till sonen, och sonen utför det som Fadern skulle göra. Detta handlar alltså om slutgiltiga domar som handlar om våra innersta tankar, och som människor inte kan döma. Det är inte människan som ska ge domar och straff utan Gud som har all kunskap.

1 Samuelsboken 2:10 De som strida mot HERREN bliva krossade, ovan dem dundrar han i himmelen; ja, HERREN dömer jordens ändar. Men han giver makt åt sin konung, han upphöjer sin smordes horn.

Johannes 5:22 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen,

Johannes 8:15 (Jesus:) I dömen efter köttet; jag dömer ingen.

Johannes 8:50 Men jag söker icke min egen ära; en finnes dock som söker den och som dömer.

Romarbrevet 2:16 Ja, så skall det befinnas vara på den dag då Gud, enligt det evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad som är fördolt hos människorna.